Skip to main content

Full text of "Kalender"

See other formats 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  filé  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  filés  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  filé  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
any  where  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 


at|http  :  //books  .  google  .  com/ 


Det  här  är  en  digital  kopia  av  en  bok  som  har  bevarats  i  generationer  på  bibhotekens  hyhor  innan  Google  omsorgsfullt  skannade  in 
den.  Det  är  en  del  av  ett  projekt  för  att  göra  all  världens  böcker  möjliga  att  upptäcka  på  nätet. 

Den  har  överlevt  så  länge  att  upphovsrätten  har  utgått  och  boken  har  blivit  allmän  egendom.  En  bok  i  allmän  egendom  är  en  bok 
som  aldrig  har  varit  belagd  med  upphovsrätt  eller  vars  skyddstid  har  löpt  ut.  Huruvida  en  bok  har  blivit  allmän  egendom  eller  inte 
varierar  från  land  till  land.  Sådana  böcker  är  portar  till  det  förflutna  och  representerar  ett  överflöd  av  historia,  kultur  och  kunskap 
som  många  gånger  är  svårt  att  upptäcka. 

Markeringar,  noteringar  och  andra  marginalanteckningar  i  den  ursprungliga  boken  finns  med  i  filen.  Det  är  en  påminnelse  om  bokens 
långa  färd  från  förlaget  till  ett  bibliotek  och  slutligen  till  dig. 

Riktlinjer  för  användning 

Google  är  stolt  över  att  digitalisera  böcker  som  har  blivit  allmän  egendom  i  samarbete  med  bibliotek  och  göra  dem  tillgängliga  för 
alla.  Dessa  böcker  tillhör  mänskligheten,  och  vi  förvaltar  bara  kulturarvet.  Men  det  här  arbetet  kostar  mycket  pengar,  så  för  att  vi 
ska  kunna  fortsätta  att  tillhandahålla  denna  resurs,  har  vi  vidtagit  åtgärder  för  att  förhindra  kommersiella  företags  missbruk.  Vi  har 
bland  annat  infört  tekniska  inskränkningar  för  automatiserade  frågor. 

Vi  ber  dig  även  att: 

•  Endast  använda  filerna  utan  ekonomisk  vinning  i  åtanke 

Vi  har  tagit  fram  Google  boksökning  för  att  det  ska  användas  av  enskilda  personer,  och  vi  vill  att  du  använder  dessa  filer  för 
enskilt,  ideellt  bruk. 

•  Avstå  från  automatiska  frågor 

Skicka  inte  automatiska  frågor  av  något  slag  till  Googles  system.  Om  du  forskar  i  maskinöversättning,  text  igenkänning  eller  andra 
områden  där  det  är  intressant  att  få  tillgång  till  stora  mängder  text,  ta  då  kontakt  med  oss.  Vi  ser  gärna  att  material  som  är 
allmän  egendom  används  för  dessa  syften  och  kan  kanske  hjälpa  till  om  du  har  ytterligare  behov. 

•  Bibehålla  upphovsmärket 

Googles  "vattenstämpel"  som  finns  i  varje  fil  är  nödvändig  för  att  informera  allmänheten  om  det  här  projektet  och  att  hjälpa 
dem  att  hitta  ytterligare  material  på  Google  boksökning.  Ta  inte  bort  den. 

•  Håll  dig  på  rätt  sida  om  lagen 

Oavsett  vad  du  gör  ska  du  komma  ihåg  att  du  bär  ansvaret  för  att  se  till  att  det  du  gör  är  lagligt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  har 
blivit  allmän  egendom  i  andra  länder  bara  för  att  vi  tror  att  den  har  blivit  det  för  läsare  i  USA.  Huruvida  en  bok  skyddas  av 
upphovsrätt  skiljer  sig  åt  från  land  till  land,  och  vi  kan  inte  ge  dig  några  råd  om  det  är  tillåtet  att  använda  en  viss  bok  på  ett 
särskilt  sätt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  går  att  använda  på  vilket  sätt  som  helst  var  som  helst  i  världen  bara  för  att  den  dyker 
upp  i  Google  boksökning.    Skadeståndet  för  upphovsrättsbrott  kan  vara  mycket  högt. 

Om  Google  boksökning 

Googles  mål  är  att  ordna  världens  information  och  göra  den  användbar  och  tillgänglig  överallt.  Google  boksökning  hjälper  läsare  att 
upptäcka  världens  böcker  och  författare  och  förläggare  att  nå  nya  målgrupper.  Du  kan  söka  igenom  all  text  i  den  här  boken  på  webben 


på  följande  länk  http :  //books  .  google .  com/ 


HARVARD 
COLLEGE 
LIBRARY 


^ 


n 


»'»^ 


4- 


CAl     PNnPR  ^^^^^^f^  ni^  SVEIiSKH 
ir*^^"^l^ta\  FOLKSKOLnnS  VÄMMER 


1901 


'•^"■■^f,. 


;r 


v^x'-^''/' 


1 


KRLEhDER 


Ii 

/.c 


aiQIFVEM  RF 


iVEMSKR  FOLKSKOLRMS  VRMMER 


1905 


T)a<3UM0E  ArqAmqem 


SFV 


HELSINGFORS 

TIDKIKQI-  *  TBTCKEBIAKTUB0LAORT8  TBTCKBEI 

1905 


REDRKTÖRER  FÖR  DEMMR  KRLENDER: 

V.  ÖHBERQ  OCH  P.  MORDMRMM 

ORDF.  SEKR. 

I  DIREKTIOMEfi  FÖR  SVEMSKR  FOLKSKOLRNS  VRNMEi 


INNEHÅLL. 

Sid. 

Svenska  Folkskolans  Vänners  årsberättelse  för  1904 1 

Svenska  Bildningens  Vänners  i  Åbo    ^           >    1904 14 

Frid  på  jorden,  en  julbetraktelse  af  V.  T.  Rosenqvist 16 

Julotta,  dikt  af  Ludv.  Laurén 19 

Småskolor  och  småskoleseminarier  af  Ivar  A.  Heikel 21 

Sydvästra  Finlands  svenska  folkhögskola  af  A,  Stenvall 33 

Om  Runebergs  dikt  «Vid  en  källa»  af  O.  G 38 

En  julberättelse  af  Qeorgios  Drosinis,  öfversatt  af  /.  i4.  //.  .  .  42 

Husflugan,  en  naturhistorisk  monografi  af  O.  Af.  Reuter  ....  48 

Hjalmar  Munsterhjelm,  nekrolog  af  Th.  Waeanerberg ocYi  C.  G.  E.  66 

Z.  Topelius'  ö  af  /.  O.  M 77 

Vallflickan,  berättelse  af  Parus  Äter 85 

Sång  till  Österbotten  af  Arvid  Mörne 98 

Finlands  mossar  och  deras  odling  af  Arthur  Rindell 100 

Mig  skrämmer  ej  sorgens  skugga,  dikt  2Ä  Jacob  Tegengren  ...  107 

Victor  Forselius,  nekrolog  af  Tor  Carpdan 109 

Undtdagen  1904—1905  af  Konstitutionell 115 

Gamle  Robin  Gray,  skotsk  folkvisa,  öfversatt  af  Anna  Krook  .  158 
Hans  Kejserliga   Majestäts   nådiga   manifest  angående  åtgärder 

för  den  lagliga  ordningens  återställande  i  landet 161 

Landtdagskallelsen  1905 164 

Öfversikt  af  representationsformerna  i  olika  länder 166 


Fanny  Palmen,  nekrolog  af  P,  Nordmann 176 

Viktor  Federley,       »          »               »            184 

Uttalanden  af  Hippokrates  2i  Å,  v,  C 185 

Några  siffror  belysande  Finlands  utrikeshandel  af  O,  H.  ....  189 

Svenska  Odlingens  Vänners  i  Kristinestad  verksamhet  1904   .  .  196 

Kalenderns  omslagsbild 198 

Förteckning  öfver  berättelseböcker,  dikter  m.   m.  behandlande 

ämnen  ur  Finlands  historia 199 

S.  F.  V:s  ombud 202 

Innehållet  i  S.  F.  V:s  kalendrar  I— XX 208 


Berättelse 

öfver  fdreningen  Svenska  Folkskolans  Vänners 

▼erksamhet  1904»  afgifven  till  årsmötet  i 

Helsingfors  den  24  mars  1905. 


Genom  de  testamentariska  dispositioner,  h vilka  under 
förloppet  af  1904  dels  kommit  föreningen  till  godo,  dels  anno- 
tents  s&som  i  en  framtid  utfallande,  har  det  nyssnämnda  året 
gestaltat  sig  utomordentligt  gynnsamt.  Den  22  februari  emot- 
tog  direktionen  underrättelse  om  att  f .  d.  perukmakaren  gårds- 
agaren  August  Weckström  och  hans  numera  aflidna  maka 
Gustava  Mathilda  Weckström  genom  ett  inbördes  testamente 
af  den  7  april  1901  insatt  föreningen  S.  F.  V.  till  deras  univer- 
salarf vinge,  och  den  26  mars  inlämnades  till  direktionen  be- 
styrkt afskrift  af  ett  testamente,  genom  hvilket  f.  d.  kollegan 
i  Borgå  Viktor  Federley  den  27  februari  1902  såsom  sin  ytter- 
sta vilja  förklarat,  att  femtioen  (61)  aktier  k  600  mk  i  Städer- 
nas i  Finland  hypotekskassa,  under  namn  af  •  Viktor  Federleys 
fond»,  skola  tillfalla  Svenska  Folkskolans  Vänner  dock  med 
det  förbehåll,  att  testators  maka,  fru  Ida  Federley,  under  sin 
lifstid  äger  att  uppbära  den  årliga  räntan.  Of  vanstående  tvenne 
testamenten,  vältaligt  vittnande  om  testatorernas  intresse  för 
Svenska  Folkskolans  Vänners  kulturella  arbetsprogram,  blefvo 
på  vederbörligt  sätt  den  16  april  1904  bevakade  inför  rådstugu- 
Tittens  i  Helsingfors  första  afdelning.  Då  räntebeloppen  i  en 
framtid  blifva  disponibla,  komma  föreningens  tillgångar  att 
årligen  ökas  med  flere  tusen  mark.   Några  inskränkande  villkor 


Årsberättelse  för  1904. 


med  afseende  å  medlens  användning  hafva  testaraenteunder- 
tecknarena  icke  gjort,  hvilket  däremot  är  fallet  med  räntorna 
ä  Theodor  Holmströms  folkhögskolefond,  hvilka  räntor,  enligt 
testators  förordnande  af  den  26  mars  1896,  skola  användas  ute- 
slutande "för  befrämjande  af  folkhögskolor  med  svenskt  un- 
dervisningsspräk,  främst  i  Nylands  län».  De  värdepapper  (de- 
positionsbevis i  banker  och  aktier),  hvilka  bilda  cTheodor  Holm- 
ströms folkhögskolefond»,  öfverlämnades  den  1  juni  1904  i  di- 
rektionens värd,  efter  det  att  utredningsmannen  i  Holmström- 
ska sterbhuset  slutfört  affärernas  afveckling  samt  meddelat^ 
att  magistraten  i  Helsingfors  genom  skrifvelse  af  den  7  maj 
1908  tilikännagif vit  sig  icke  vilja  ätaga  sig  ansvaret  för  förvalt- 
ningen af  ifrågavarande  medel,  utan  anmodat  honom  att  öf ver- 
lämna  medlen  till  Svenska  Folkskolans  Vänners  direktion.  En- 
ligt bifogad  specifikation  uppgick  »Theodor  Holmströms  folk- 
högskolefonds» balansräknings  saldo  till  den  betydande  sum- 
man af  232,910  mark  21  penni.  Förvaltningen  af  dessa  medel 
har  direktionen  öfverlämnat  ät  föreningens  kassör  ingeniör  Fr. 
Rosberg  samt  direktionsledamoten  friherre  Tor  Carpelan,  men 
öf  ver  räntornas  användning  afgör  direktionen  i  dess  helhet,  pä 
sätt  som  testator  därom  förordnat. 

Förutom  ofvanstående  fond,  hvars  belopp  till  sin  storlek 
öfverskrider  samtliga  donationer  Svenska  Folkskolans  Vänner 
hittills  haft  glädjen  emottaga,  har  föreningen  genom  direktör 
Martin  Wegelius  haft  fägnaden  att  bland  sina  fonder  inre- 
gistrera en  ny:  »Västra  Nylands  musikfond».  Den  utgjordes 
vid  öfverlämnandet  i  april  1904  af  1,541  mark  62  penni,  hvil- 
ket belopp,  insamladt  af  sångens  vänner  i  och  omkring  Eke- 
näs,  kapi  taliseras,  medan  räntorna  utbetalas  för  att  befordra  de 
musikaliska  intressena  i  västra  Nylands  svenskspråkiga  bygder. 

Om  vi  till  dessa  uppgifter  foga,  att  medlemsafgif terna 
under  1904  stigit  till  Sm^  16,790:  50,  en  hittills  endast  år  1902 
uppnådd  siffra,  synes  föreningens  ekonomiska  ställning  lysande» 
men  så  hafva  ock  icke  ringa  kraf  på  dess  hjälpsamhet  och 
resurser  ställts,  hvilket  klart  torde  framgå  af  följande  långa 
lista  öfver  utgifna  understöd  för  folkbildningsändamål. 


ÄrtfberåUdse  för  1904, 


Aimlagm  till  hflflfxe  fiuita  foU»kolor: 

Laxåret  1903 — 04,  Teerijärvi,  Kolamby 100:  — 

Karuna>) 200:  — 

Korpo,  Kumar 160:  — 

Kumlinge,  Seglinge 100:  — 

Sund,  Hulta 160:  — 

Kökar 400:  — 

Läaedrei  1904—05,  Borgå  skn,  Söderveckoski 800: 

Hausj&rvi,  Hyvinge 800; 

Sideby,  Flöda 160: 

Mnnsala,  Mona 160: 

Sibbo,  Simsalö 100: 

Korpo,  Markomby 100: 

Sibbo,  Boxby 160: 

Borgnfis,  Löfkoski 200: 

Korsnäs,  Fröjnäs 100: 

Korsnäs,  Moikipää 76: 

Iniö,  Norrby 200: 

Orayais,  Komossa 200: 

Tusby,  Björkbacka 626; 

Analayn  till  fiuita  småskolor: 

Lä»edretl903—04,Omv9XQ  fabriks  fasta  småskola  .  .  .  200: 

Korpo,  Åvensår 160: 

Kyrkslätt,  Bergstad 100: 

Lä8edretl904—05,TMgS3  malm 400; 

Pargas  port  —  Jungfrusund 400: 

Replot,  Söderuddamas  skär 300: 

Vichtis,  Palajärvi 360: 

Houtskär,  Äpplö 300: 

Korpo,  Åvensår 800: 

Strömfors,  Virböle 260; 

')  Anslaget  utgår  äfven  under  följande  tvenne  läseår. 


Årsberättelse  för  1904. 

Gamlakarleby  landsförs.,  Rödsö.  .  .  250: 

»                     »          Storkotka.  260; 

Kronoby,  Knifsund 200; 

Ingå,  Väötankvarn 200: 

Liljendal,  Hopom 200: 

Kimito,  Vretaby 200: 

Sjundeå,  Pikkala 200: 

»          Sjundby 200: 

Vikarfall 200; 

Nedervetil,  Nedervetilby 200: 

Pyttis,  Västerby 200: 

Nagu,  Vä(;klak8 160: 

Dragsfjärd,  Furulund 160: 

Kyrkslatt,  Haapajärvi 125: 

Estby 100: 

>  Strömsby 100: 

>  Långvik 100: 

»          Hindersby 100: 

»          Boback 100: 

»          Bergstad 100: 

Esbo,  Grans 200; 

>  Jupp 200; 

>  Lahnus 200: 

Borgå  socken,  Finby 100: 

»               Veckjärvi 100: 

>              Siggböle 100; 

Tusby,  Klemetskog 100; 

Xagu,  Nötö 76 


Diverse  anslaif  och  ifAfror: 

Under  förloppet  af  senaste  sommar  besökte  föreningens 
sekreterare  Pargas  socken,  Vasa  stad  och  Gamlakarleby  lands- 
församling och  såsom  resultat  af  därstädes  gjorda  iakttagelser 
och  efterfrågningar  kan  antecknas,  att  föreningen  å  Pargas 
malm  öppnat  en  fast  småskola.  Till  lärarinna  har  af  småsko- 
lans direktion  på  orten  antagits  Nanna  Adolfsson,  som  af  före- 


Ärdferättdse  för  1904. 


ningens  medel  tillsvidare  uppbär  en  årslön  om  400  mark. 
Samma  lön  har  tillerlLänts  lärarinnan  Ester  Jansson,  som  S. 
F.  V:8  direktion  i  början  af  september  1904  anställt  att  i  en 
smAskola  undervisa  barnen  vid  Jangfrusunds  lotsplats  i  Hiittis 
och  vid  Pargas  port,  en  termin  &  hvartdera  stället.  —  I  Rödsö 
by,  några  kilometer  öster  om  Gamlakarleby,  var  sekreteraren 
med  om  att  utvälja  plats  för  ett  ifrågasatt  eget  hns  för  byns 
fasta  småskola,  och  har  föreningen  S.  F.  V.,  sedan  byggnads- 
arbetet å  ekolhaset  vidtagit,  med  300  mark  understödt  det  nyt- 
tiga företaget.  För  ett  likartadt  byggnadsändamål  har  till  Köck- 
lot  fiskaresamhälle  i  Kveflaks  utgifvits  250  mark.  För  att 
underlätta  fattiga  skärgårdsbarns  besök  i  Norrby  folkskola  i 
Iniö  beviljades  för  vårterminen  1904  ett  anslag  om  76  mark 
och  för  läseåret  1904—1905  120  mark.  För  likartadt  ändamål 
beviljades  på  anhållan  af  kyrkoherden  G.  V.  Roos  300  mk  att 
fördelas  som  understöd  åt  meddellösa  barn  från  skärgården, 
h vilka  som  elever  besöka  svenska  folkskolan  i  Nystad,  och  på 
ansökning  af  kyrkoherden  J.  Nordqvist  i  Nagu  gafs  200  mark 
åt  fattiga  folkskoleelever  i  Nötö. 

Åt  folkskolläraren  Tom  Liljeqvist,  som  under  sommaren 
1904  anordnat  en  elementarkurs  i  Kaitsor  by  af  Vörå  socken, 
har  utbetalats  76  mark  och  åt  barnalärarinnan  Sofia  Löfgren, 
som  i  många  år  undervisat  i  Kyrkslätt,  en  extra  gratifikation 
om  60  mark. 

Genom  eleverna  vid  föreningens  egen  folkskola  å  Björk- 
backa i  Tusby  haf  va  i  hemmen  distribuerats  ett  antal  exemplar 
af  tidningen  Veckobladet,  prenumererade  för  75  mark.  Vid 
samma  skola  utfördes  senaste  sommar  diverse  remontarbeten : 
huset  brftdf odrades  och  för  slöjden  anskaffades  ytterligare  trenne 
hyfvelb&nkar  jämte  diverse  verktyg.  Småskolan  å  Björkback  a, 
inrymd  i  en  för  4  mk  per  månad  upphyrd  stuga,  har  fortfa- 
rande varit  i  verksamhet,  och  har  lärarinnan  af  föreningens 
medel  fått  emottaga  15  mark  per  månad,  så  länge  läsningen 
för  året  fortgått  I  och  för  inköp  af  bänkar  till  småskolan 
i  Pargas  haf  va  60  mark  utanordnats. 

Af  Teodor  Holmströms  folkhögskolefonds  disponibla  ränte- 
medel hafva  466  mark  utbetalats  till  Mellersta  Nylands  folk- 
högskola i  och  för  betäckandet  af  nödigbefunna  remontarbeten 


6  Årsberättelse  för  1904. 

i  skolhuset.  Borgå  och  Pargas  folkhögskolor  hafya  hyardera 
fått  emottaga  ett  pianino>  och  åt  den  förstnämnda  skolan  blef 
för  år  1904  utlofvadt  ett  understöd  om  2,260  mark.  På  samma 
villkor,  d.  v.  s.  beroende  af  om  statsanslag  skulle  erhållas  eller 
ej,  utlofvades  till  Västankvarn  landtmanna-  och  husmoderskola 
2,400  mark,  af  hyilket  belopp  hälften  blifvit  lyftad. 

Af  öfriga,  till  penningevärdet  mindre  gåfvor,  som  utgif- 
vits,  må  nämnas  världskartor,  skänkta  till  Mona  folkskola  i  Mun- 
sala, till  Simsalö  folkskola  i  Sibbo  och  till  Utra  glasbruks  skola» 
en  Europas  karta,  samt  dito  till  sex  småskolor  i  Helsinge.  Åt 
skolbarn  i  skärgården  och  till  några  skolors  luciefester  hafva 
utom  exemplar  af  föreningens  skrifter  och  sagan  om  Tumme- 
lisa i  1,200  ex.  blifvit  utdelade  ett  antal  särtryck  af  Rune- 
bergs episka  dikter,  skänkta  af  bokförläggaren  kommerserådet 
G.  W.  Edlund. 

BiblioteksT«rksain]iet«n.  I  mars  1904  utsändes  sju 
stycken  nya  vandringsbibliotek  till  landets  sju  svenska  folk- 
högskolor för  att  genom  lärarepersonalens  försorg  placeras  på 
lämpliga  ställen,  där  böckemas  innehåll  kunde  komma  f.  d. 
folkhögskoleelever  och  andra  läslystna  personer  till  godo.  Hvarje 
bibliotek  inrymmer  tillsvidare  50  st.  valda  band,  inneslutna  i 
ett  prydligt  upphängbart  bokskåp.  Den  första  december  be- 
gynte  vandringsbibliotekens  cirkulation  enligt  fastställdt  pro- 
gram, och,  om  detta  punktligt  följes,  är  det  beräknadt,  att  de 
sju  boksamlingarna  i  juni  1907  skola  hafva  gjort  sin  vandring. 
Vid  denna  tidpunkt,  eller  om  så  befinnes  nödigt  redan  tidigare, 
skola  förslitna  böcker  ersättas  med  nya  och  bokförrådet  ökas. 
Kostnaderna  för  de  sju  vandringsbiblioteken,  uppgående  till 
c:a  1,700  mark,  hafva  blifvit  täckta  genom  medel,  tagna  af  Holm- 
Mrömska  fondens  räntor. 

Vidare  antecknas,  att  åt  sex  stycken  ungdomsföreningar 
i  Pärnå,  hvilka  inom  sin  hembygd  satt  14  smärre  vandrings- 
bibliotek  i  rörelse,  har  såsom  bidrag  till  bokskåp  i  ett  för  aUt 
lämnats  250  mark. 

Till  folkbiblioteken  i  Bäckby  (Lappträsk),  Harsböle  (Lapp- 
träsk) och  Nämpnäs  (Xärpes)  hafva  böcker  i  kommission  upp- 


Ärsberättdae  för  1904, 


köpts  för  50  mark  till  hvarje,  och  därutöfyer  hafva  några  tio- 
tal iDbandna  böcker  gratis  utlämnats.  Likaså  hafva  bokkollek- 
tioner  gratis  af  sänd  ts  till  Fagervik  (Ingå),  Barösnnd  (Ingå), 
Hammars  (Borgå  skn),  till  ungdomsföreningen  i  Oravais  (30 
böcker)  och  till  tvenne  bibhotek  i  Esbo.  Till  14  bibliotek  i 
landsorten  hafya  exemplar  af  det  billiga  Folkbiblioteksbladet 
blifrit  försända. 

Föreningens  samtliga  kostnader  för  bokinköpen,  inbind- 
ningen,  bokskåpen  och  försändningarna  uppgå  till  c:a  2,500  mark. 

I  samband  med  frågan  om  biblioteksverksamheten  åter- 
står att  nämna,  att  föreningens  minnesgode,  på  landsbygden 
bosatte,  onämnda  vän  för  sjätte  gången  ihågkommit  S.  F.  V:s 
bibliotekskassa  med  den  stora  gåfvan  af  500  mark,  hvilket  di- 
rektionen med  tacksamhet  antecknat. 

F5r0]un|f«ns  direktion,  som  under  året  hållit  12  möten, 
bar  varit  sammansatt  af  följande  personer:  possessionaten  fil. 
magister  V.  öhberg,  ordförande,  kommunalrådet  bankdirektör 
Abel  Landén,  vice  ordförande,  filosofiedoktor  P.  Nordmann,  sek- 
reterare och  ombudsman,  ingeniör  Fredrik  Eosberg,  kassör,  uni- 
versitetssekreteraren friherre  Tor  Carpelan  och  pastor  Ludvig 
Bengelsdorff  samt  suppleanterna  seminarie föreståndarinnan  frö- 
ken Gertrud  Ehrström,  lektor  Hugo  Bergroth  och  fil.  magi- 
ster H.  Gummerus.  I  tur  att  afgå  vid  detta  möte  äro  herrar 
öhberg,  Nordmann  och  Gummerus. 

T^X9tk±ng9nm  medlemsantal,  som  vid  utgången  af  1903 
uppnått  den  relativt  höga  siffran  af  4,612,  har  under  det  nu 
tiU&ndagångna  året  åter  betydligt  vuxit  och  uppgick  den  31 
sistlidna  december  till  5,014.  Af  dessa  äro  328  ständiga  med- 
lemmar, de  öfriga  erlägga  5  eller  2  mark  i  ärsafgifter.  För  till- 
mmans  202  medlemmar  hade  fem  af  ombudsmännen  (Ii  stad 
och  4  på  landet)  försummat  att  insända  medlemsafgifterna  före 
bokslutets  uppgörande.  Sina  flesta  medlemmar  räknar  förenin- 
gen på  följande  orter: 

Helsingfors      917, 

Helsinge  241,  ombud:  fru  Eosa  Holmström, 


ÅrsiberäMéUt  för  1904. 


Åbo 

222,  ombud:  herrar  A.  Forsell  och  F.  E.  Stenvik, 

Lovisa 

142 

>        fru  Linda  Sagulin, 

Borgå  socken 

163 

►        fyra  ombud, 

Vasa 

119 

►        herr  H.  Malmberg, 

Kyrkslätt 

112 

►        fem  ombud, 

Borgå 

85 

herr  M.  Schauman, 

Liljendal 

74 

»           »     V.  Karlsson, 

Gamlakarleby 

66 

►          »     Edv.  Bengelsdorff, 

Kronoby 

53 

herrar  A.  Bäck  och  J.  Klockars, 

Fiskars 

52 

herr  Hj.  Björkvall, 

Uleåborg 

49 

>           »      A.  Brunberg, 

Ekenfts 

48 

»      J.  A.  Nordström, 

o.  s.  v. 

Såsom  af  denna  profförteckning  framgår,  står  icke  med- 
lemsantalet på  en  ort  i  direkt  proportion  till  mängden  af  or- 
tens svenskatalande  befolkning,  utan  beror  af  det  mått  af  nit 
och  intresse  respektive  ombud  utvecklat.  Det  ges  såväl  stä- 
der som  landsortskommuner,  där  Svenska  Folkskolans  Vänner 
uppgå  till  blott  ett  par  tiotal,  och  i  vissa  kommuner  i  Öster- 
botten och  på  Åland  äro  de  ännu  färre.  Det  vore  därför  gläd- 
jande, om  här  och  hvar  folkbildningsvänner  på  landsorten  god- 
hetsfullt  ville  anmäla  sig  såsom  nya  ombud.  Sker  detta,  vin- 
nes  ökad  spridning  för  föreningens  skrifter,  årsafgifterna  steg- 
ras och  möjligheten  att  höja  anslagen  till  skolorna  ökas.  Men 
därjämte  närmar  sig  föreningen  det  önskvärda  målet  att  bilda 
en  sammanslutning  af  alla  de  medborgare  och  medborgarinnor, 
hvilka,  med  svenska  språket  till  modersmål,  vilja  arbeta  i  folk- 
upplysningens tjänst. 

Z  ombudeaa  led  hafva  åter  rätt  betydande  förändringar 
inträffat.  Med  döden  hafva  afgått  kapten  J.  Ekblom  i  Eckerö 
och  postmästaren  Frans  Bénholm  i  Heinola.  Likaså  afled  nå- 
gon tid  efter  frånträdet  från  ombudsmannabefattningen  kyrko- 
herden i  Sibbo  kontraktsprosten  Vilhelm  Fredrikson,  en  för 
folkbildningen  nitälskande  man,  som  var  med  om  instiftandet 
af  vår  förening  och  i  öfver  20  års  tid  tog  del  i  dess  verksam- 


Årsberättelse  för  1904, 


het   Vid  prosten  Fredrikaons  jordfftstning  nedlade  en  af  direk- 
tionsmedleminarna  å  föreningens  vägnar  en  krans  på  grafven. 

Till  ombud  hafva  antagits  för: 

Strömfors:  bonden  Gustaf  Mickels, 
Fredrikshamn:  apotekaren  Alfons  Nymalm, 
Esbo,  Köklaks:  folkskolläraren  Emil  Lundeli, 
Tenala:  folkskoleföreståndaren  K.  J.  Himberg, 
T^ppfjärd,  Härkmeri:  bonden  Axel  Grannas, 
Lappfjärd:  folkskolläraren  Frans  Teir, 
Mörtmark:  »  F.  O.  Rehnbäck, 

Sideby,  Skaf  tung:  »  A.  E.  Teir, 

Pyttis:  t  C.  Willner, 

Nystad:  fröken  Anna  Myreen, 
S:t  Michel:  stationsinspektor  G.  A.  Lindholm, 
Valkeala:  skogsförvaltaren  Hjalmar  Andersin, 
Heinola:  fröken  Esther  Thomé, 
Eckerö:  kyrko värden  Erik  Eriksson, 
Ekenfls  Thorsö:  lärarinnan  Julia  Hagman, 
Esbo:  lärarinnan  Mia  Långström, 
Korpo,  Pensar:  bondedottren  Vendia  Pennström, 
Kveflaks:  folkskolläraren  K.  V.  Åkerblom, 
Närpes:  >  J.  A.  Ekman, 

Hiittis:  »  Hugo  Fagerstén, 

Mäntsälä:  provisor  Viktor  Öhqvlst, 
Ranmo:  kontoristen  John  Sundgrén. 

Vid  senaste  årsmöte  tilldelades  följande  ombud,  som  en 
längre  tid  nitiskt  fuUgjort  sina  värf,  premier  i  värdefulla  böc- 
ker: fru  Rosa  Holmström  i  Helsinge,  doktorinnan  Maria  af 
Tengström  i  Lo  jo,  stationsinspektorn  Ed  v.  Bengelsdorff  i  Gamla- 
karleby  och  kyrkoherden  M.  Roslin  i  Tenala. 

Fnblikatioi&ema.  Af  Skrifter  utgifna  af  föreningen 
Svenska  Folkskolans  Vänner  hafva  1904  utkommit: 

Haft.  55.  Johan  Ludvig  Runeberg,  hans  lif  och  verksam- 
het i  korthet  skildrade  af  A.  J.  Sarlin.  182 
sidor,  pris  1  mark  26  penni.   Upplaga  6,600  ex. 


10  Årsberättelse  för  1904, 

Författaren  af  detta  häfte,  kollegan  fil.  kand.  Sarlin,  er- 
höll, pä  förslag  af  prisdomarena  öfverläraren  Hj.  Appelqvist, 
lektor  Hugo  Bergroth  och  rektor  B.  Estlander,  vid  en  af  före- 
ningen utlyst  pristftflan  ett  pris  om  760  mark. 

Haft.  56.  Abdallah  eller  Fy rväppl ingen,  arabisk  berät- 
telse af  Edouard  Laboulaye.  147  sidor,  pris  1 
mk  26  p.    Upplaga  5,700  ex. 

Kalender  utgifven  af  Svenska  Folkskolans  Vänner  1904, 
nittonde  årgången,  redigerad  af  V.  öhberg  och 
P.  Nordmann,  225  sidor,  pris  1  mk  60  p.  Upp- 
laga 5,200  ex. 

Några  kortfattade  uppgifter  rörande  Svenska  smäskoUä- 
rareserainariet  i  Helsingfors  samt  handledning  vid  inrättandet 
af  småskolor  på  landet.  —  Detta  12-sidiga  häfte,  tryckt  i  en  upp- 
laga om  800  ex.,  har  icke  blifvit  gratis  utdeladt  bland  före- 
ningens medlemmar,  utan  distribuerats  genom  småskolesemi- 
nariets f.  d.  elever  och  andra  för  småskolor  intresserade  per- 
soner på  landsbygden. 

Förberedelser  till  utgifningen  af  ett  par  nya  nothäften 
haf va  träffats,  men  icke  än  slutförts,  emedan  tyvärr  intet  svar 
erhållits  på  en  den  14  september  1904  inlämnad  ansökan  att  i 
juni  1905  i  Helsingfors  få  tillställa  en  sång-  och  musikfest. 

Helsingfors  den  9  mars  1906. 

Viktor  öhberg. 

Ab.  Landén.     Lndyig  Bengelsdorff.     Fredrik  Rosberg. 

Tor.  Garpelan. 

P.  Nordmann, 

Resultatet  af  föreningens  verksamhet  framgår  af  följande 

Vinst-  och  röriusträkning  for  1904. 

Inkomster: 

Saldo  från  föregående  år 9mf:  60,049:27 

Räntekonto >  7,379: 89 

Transport  9mffi  57,429: 16 


Årtberättdae  for  1904. 


11 


Transport  9mfi    67,429; 

Afgifters  konto »        16,790; 

Resterande  afgifters  konto »         1,188; 

Frivilliga  bidrag > 600: 


9mf    76,907 


16 
60 


66 


Utgifter: 

Bokkonto ^mf  9,406:  90 

Inventariekonto »  30:  — 

Omkostnaders  konto »  8,636:  41 

Aflöningskonto >  3,314:96 

Bibliotekskonto »  344: 90 

Understödskonto >  11,693: 03 

Behållningen  till  1906  ntvisar »  47,482:46 


9mfi    76,907:66 

Föreningens  afiftrsst&llning  vid  årsskiftet  synes  af  nedan- 
stående sammandrag  af  bilanskontot 


Aktiva: 


Kassakonto 

Frftmmande  reversers  konto  .  .  . 

Löpande  räkning 

Depositioner 

Båntor 

BjOrkbacka  folkskolebns 

BjOrkbacka  folkskoleinventarier . 

Boklager 

Aktier 

Obligationer 

Inventarier 

Sparkasseräkning 

Diverse  personers  konti 


ynt^ 


4,974:  86 

22,000:  — 

3,847:  37 

91,000:  — 

1,896:  — 

6,968: 06 

283:  66 

1,000:  — 

29,011:  70 

147:  30 

200:  — 

672: 13 

2,036:  41 


Smf   163,972:46 


12 


Ars^-åtteUe  för  1904, 


Henrik  Borgströms  fond ^kj^ 

Vilhelm  Grefbergs  stip.  fond 

Bröderna  Paqvalins  fond 

TuIIuppsyningsman  Lindens  fond 

Aurorafonden 

S:t  Petersburger  Liedertafelfonden 

Nyländsk  understödsfond 

örte  februari  fonden  af  1898 

Folkbildningsfonden 

Elementarkursfonden 

Vilhelmina  Hisingers  donationsfond 

Hedvig  Falckens  fond 

Vilhelmina  Nordströms  fond 

Västra  Nylands  musikfond 


Abel  Landéns  Folkakademi-fond 

prior.  aktier  a  10,000  mk 
»  >       a    1,000    > 


9  st. 

10    »        1 

i  Lovisa— Vesijärvi  järnvägsaktiebolag. 
Behållning  till  1906 > 


5,000 
1,000 
1,000 

14,000: 
2,000: 
1,400: 
1,220 
7,000: 
100; 
5,170: 

40,000; 

10,000: 

27,000; 
1,600: 


47,482:  46 


9m^  163,972:46 


Theodor  Kolmströms  folkhOgskolÉfond. 

Inkomster. 

Räntor ^^      8,208:  99 

Utgifter. 

Understöd ^nP  3,636:  — 

Omkostnader >  364: 16 

Disponibel  vinst »  4,209:84 

9m^  8,208:99 


ÄrOferättdae  för  1904.  18 


Fondens    ställning   vid  årsskiftet  synes  af  nedanstående 
sammandrag  af  bilans-kontot. 

Aktiva: 

Kassa M^      1,114: 12 

Aktier  och  obligationer »       38,366; 

Sparkasser&kning >       16,776: 72 

Utestående  lån »       20,000: 

Depositioner *     160,966: 


m^  237.209 


84 


Passiva: 

Kapital ^tjT-  233,000:  — 

Behållning  till  1906 .     >         4,209:  84 

Äv:  237,209:  84 
Helsingfors  den  31  dec.  1904. 

Fredrik  Rosberg. 

Att  förestående  tablåer  äro  riktigt  utdragna  ur  c  Svenska 
Folkskolans  Vänners»  och  cTeodor  Holmströms  folkskolefonds > 
hufyudböcker  intyga: 

Alfred  Schildt.  8.  Ehrstedt 

Revisorer  för  &r  1904. 


Revisionsberättelse. 

Underskrifne,  hvilka  blifvit  utsedde  till  revisorer  för 
tSvenska  Folkskolans  vänners»  räkenskaper  och  förvaltning 
för  år  1904,  hafva  fullgjort  detta  värf  och  därvid  erfarit: 

att  böckerna  äro  förda  med  omsorg: 

att  samtliga  värdehandlingar  äro  i  behörig  ordning;  samt 


14  År9beröMd9t  för  1904. 


att  enahanda  intresse  och  osparda  möda  som  tillf  orene 
kommit  föreningens  verksamhet  till  del. 

På  grand  h&raf  tillåta  vi  oss  föreslå  fall  ansvarsfrihet 
åt  Direktionen  och  dess  kassaförvaltare  för  of vannftmnda  redo- 
görelseår. 

Helsingfors  den  21  mars  1905. 

Alfred  SokUdt  8.  Elintedt 


Berättelse 


öfver  föreningen  Svenska  Bildningens  Vänners  i  Åbo 
verksamhet  under  år  1904. 


(Utdrag). 

Under  år  1904  har  föreningen  lämnat  bidrag  åt  följande 
skolor : 

Kasaböle  folkskola  i  Sastmola*  100  mk  till  skolbyggna- 
dens och  slöjdsalens  apputsning; 

Enklinge  folkskola  i  Kumlinge  20  mk  till  skrifmaterial 
samt  till  lasestugan  prenumerationsafgifterna  för  tidningarna 
Åland,  Västra  Finland,  Sjömansvännen  och  Barnavännen: 

Hulta-Mångstekta  folkskola  i  Sund  150  mk  till  en  verk- 
tygskollektion och  modellserie; 

Karlby  folkskola  i  Kökar  1,000  mk  såsom  bidrag  till 
uppförande  af  folkskolehuset; 

Åvensor  småskola  i  Korpo  175  mk  till  betäckande  af  sko- 
lans utgifter  för  vårterminen  1904  och  125  mk  för  läseåret 
1904-1905; 

Seglinge  folkskola  i  Kumlinge  75  mk  till  böcker  och 
skrifmaterial ; 

Drags  fjärds  fasta  småskola  100  mk  till  aflönande  af  lä- 
rarinna och 


Är^xrättdse  för  1904,  16 


Högrsår  folkskola  i  Hiitis  100  mk  till  äfik&dDiiigsmaterial. 

Föreningen  har  sålunda  änder  årets  lopp  lämnat  bidrag 
åt  åtta  skolor  till  ett  sammanlagdt  belopp  af  1,846  mk  eller 
mycket  mer  än  under  många  föregående  år. 

Sedan  årets  början  har  föreningen  icke  mer  befattat  sig 
med  kommunala  eller  politiska  val,  utan  öfverlämnat  dessa  åt 
svenskt  sinnade  valmän  på  orten.  Föreningen  kommer  sålunda 
härefter  att  uteslutande  ägna  sig  åt  de  ideella  uppgifter,  för 
hvilkas  förverkligande  den  för  26  år  tillbaka  bildades,  nämli- 
gen den  svenskatalande  allmogens  i  sydvästra  Finland  förkof- 
ran  i  bildning  och  god  sed.  Detta  folkbildningsarbete  har  här- 
tills hufvudsakligen  inskränkt  sig  till  inrättandet  af  folkskolor 
och  understödande  af  sådana,  där  hjälp  erfordrats,  såsom  till 
flflönande  af  lärarekrafter,  anskaffande  af  böcker  och  undervis- 
ningsmaterial m.  m.,  medan  inrättandet  af  folkbibliotek  och 
understödande  af  dem,  där  sådana  funnits,  blifvit  mindre  be- 
aktad. Emellertid  har  föreningen  under  det  gångna  året  be- 
slatit  verksamnaare  befrämja  denna  sida  af  sitt  folkbildnings- 
arbete och  för  ändamålet  tillsatt  ett  biblioteksutskott,  som 
snart  nog  kommer  att  framlägga  för  föreningen  ett  detaljeradt 
fOrslag  angående  biblioteksväsendets  planmässiga  ordnande  i 
landskommunerna.  Utsikt  förefinnes  därför  att  i  närmaste 
framtid  få  biblioteksfrågan  in  på  rätt  spår.  Det  gäller  blott 
sedan  att  anskaffa  nödiga  medel  för  ändamålet,  ty  sådana  torde 
föreningen  för  närvarande  icke  disponera  öfver. 

Under  året  hafva  8  nya  medlemmar  blifvit  intagna  i  före- 
ningen. 

Ordförande  för  föreningen  har  under  året  varit  med.  dok- 
tor G.  von  Essen;  bestyreisen  har  utgjorts  af  med.  doktor  G. 
von  Essen  såsom  ordförande,  bankdirektör  J.  O.  Wasastjerna 
såsom  viceordförande,  baron  R  Garpelan,  fil.  doktor  K.  J.  Hart- 
man och  handlanden  M.  Dahlström  såsom  ledamöter.  Baron 
B.  Garpelan  har  varit  kassaförvaltare  och  fil.  magister  J.  F. 
Appelroth  sekreterare. 


Frid   på  jorden. 

(£o  julbetraktelse). 


IVi^änniskohjärtat  längtar  efter  frid.  Och  ju  mera  friden 
^^^  är  fjärran,  desto  starkare  är  längtan;  den  låter 
höra  sin  stämma,  då  stridslarmet  för  ett  ögonblick 
tystnar,  då  dagen  begynner  svalkas. 

I  folkens  sägner  talas  om  en  förlorad  gyllene  tid, 
en  barnaoskuldens  dag,  som  flyktat.  Och  när  det 
bästa,  som  kan  röra  sig  i  människobarm,  söker  sig  ut- 
tryck, då  drömmer  man  om  lyckliga  dagar  som  stunda, 
om  en  tid  då  « svärden  blifva  smidda  till  plogbillar» 
och  «spjuten  till  vingårdsknifvar»,  då  «stridens  bågar 
utrotas»  och  friden  härskar.  Det  eviga  ordet  siar  äf- 
ven  om  «nya  himlar  och  en  ny  jord»,  där  allt,  som 
hindrar  fridens  genomträngande,  är  utrotadt,  «där  rätt- 
färdigheten bor». 

Frid  på  jorden. 


Frid  på  jorden.  17 


Århundraden  ha  förgått,  sedan  änglasången  i  den 
stilla  natten  ljöd  öfver  Betlehems  ängder.  Men  striden 
rasar  fortfarande  bland  människorna.  Folk  resa  sig  mot 
folk,  blod  gjutes  i  strömmar  och  människolycka  kros- 
sas. Hat  och  bitterhet  gå  sin  väg  fram  och  söndra 
broder  från  broder,  vän  från  vän.  Djupt  i  hjärtat 
härskar  fridlöshetens  ande.  Äro  då  fridsorden  från 
ofvan,  hvilka,  en  gång  uttalade,  aldrig  tystnat,  äro  de 
blott  ett  bittert  hån  öfver  jordens  många  söndringar 
och  strider? 

Man  talar  om  baniafridm.  Den  hägrar  för  min- 
net såsom  det  skönaste  lifvet  haft  att  bjuda  på.  Det 
finnes  måhända  människor,  uppvuxna  i  olyckliga  för- 
hållanden, som  aldrig  smakat  den,  åtminstone  icke  så, 
att  den  skulle  förmått  gifva  upphof  åt  ett  vackert 
minne  med  lifskraft  så  länge  jordelifvet  varar.  Men  de, 
som  äga  detta  minne,  genomträngdt  af  morgonsolens 
glans,  de  veta,  att  med  barnafriden  stod  barnaoskul- 
den i  oupplöslig  förening.  Jag  ägde  frid  i  hjärtat,  då 
jag  var  god,  då  jag  var  sann.  Men  när  en  osanning 
gick  öfver  mina  läppar,  när  vreden  flammade  upp  el- 
ler afunden  bet  sig  fast  i  mitt  späda  hjärta,  —  då 
flydde  friden. 

Man  talar  om  samvetsfriden.  Samvetet  är  Guds 
röst  i  människan.  Denna  röst,  som  uttalar  sitt  maje- 
stätiska: gor  rdtty  tystnar  aldrig  fullständigt,  likasom 
den  aldrig  låter  pruta  med  sig,  aldrig  inslår  den  orätta 
cftergifvenhetens  väg.  Samvetet  kan  icke  irra,  icke 
taga  miste,  men  människan  kan  i  sin  uppfattnuig  om 
hvad  som  är  rätt  misstaga  sig.  Därpå  ligger  dock 
icke  hufvudvikten.  Det  väsentliga  är,  att  människan 
icke   tillsluter    sitt   öra   för  den  mäktiga  stämma,  som 


18  Frid  på  jorden. 

bjuder:  gör  rätt.  Och  lyssnar  hon  till  denna  stämnia 
samt  söker  förverkliga  hvad  hon  inser  vara  rätt,  da 
har  hon  frid  i  sitt  inre»  då  äger  hon  samvetsfriden. 
Väl  kan  hon  för  sitt  obrottsliga  fasthållande  vid  det 
rätta  blifva  i  en  orättfärdig  värld  utsatt  för  förföljelser, 
hon  kan  beröfvas  sin  yttre  utkomst  och  sin  personliga 
frihet,  men  hon  bär  inom  sig  lifvets  kostbaraste  pärla: 
samvetsfriden,  och  den  kan  ingen,  vare  sig  med  våJd 
eller  list,  röfva  bort  från  henne.  Men  åsidosätter  män- 
niskan sitt  samvetes  maning,  begynner  hon  att  köpslå 
med  det  rättas  fordringar,  söker  hon  inbilla  sig  själf 
och  andra,  att  krokiga  vägar  leda  lättare  till  målet  än 
den  raka  vägen,  det  sannas  och  rättas  väg,  då  flyr 
friden  sin  kos.  Och  den  förlust  människan  därigenom 
lider  kan  af  intet  ersättas,  icke  af  rikedom,  icke  af 
yttre  utmärkelser,  icke  af  de  mäktigas  gunst. 

Barnafriden  hviskar  om  hjärtats  oskuld,  hjärtats 
godhet.  Samvetsfriden  vittnar  högt  om  ett  oförskräckt 
fasthållande  vid  det  rättas  eviga  ideal.  Friden  är  icke 
en  känslostämning,  som  hvilar  på  inbillningens  gun- 
gande mark.  Fridens  fasta  underlag  är  rättfärdighet, 
sanning.  Friden  i  hjärtat  är  ofca  resultatet  af  en  fruk- 
tansvärd inre  kamp,  af  årslånga  lidanden. 

Att  stifta  frid  mellan  människorna,  att  knyta 
fridens  band  mellan  dem,  hvilka  förut  gått  olika  vå- 
gar, det  är  i  sanning  en  hög  uppgift.  Men  sker  detta 
med  åsidosättande  af  det  rättas  fordridringar  eller  så, 
att  det  rätta  i  någon  punkt  upphäfves  eller  i  något 
afseende  skjutes  åt  sidan,  då  blir  en  sådan  frid  af  kort 
varaktighet,  och  den  är  i  själfva  verket  långt  mera  till 
skada  än  till  gagn. 

Frid  på  jorden. 


Frid  på  jorden.  19 


Det  var  vid  ett  barns  födelse  orden  första  gån- 
gen uttalades.  Af  detta  barn  blef  med  tiden  en  frids- 
furste, som  gaf  sitt  lif  för  det  rättas  seger. 

Människohjårtat  längtar  efter  frid.  Men  endast 
om  detta  hjärta  tillika  « hungrar  och  törstar  efter  rätt- 
färdighet» kan  det  vinna  den  frid  som  består. 


V.  T,  Rosenqvist, 


Julofta. 

jJAfoc^oma  ringa, 

J^foc^orna  ^Itnga 
^fart  i  jnfmorgonens  tidiga  stund, 
^enom  den  ^alTa 
^ijmden  de  skaffa 

T£nder  den  sijämsirödda  Rimmefens  mnd. 
DdZör^rei  Rar  magien, 
^tin^ef  är  ira^ten. 

DdZännis^oma  jjättras  af  mufnaste  natt 
3£immefs^a  ljuset 
drängar  tiff  gruset 
^enom  de  jordiska  skuggorna  matt 


20  Jxdotta. 


DSlä^tigt  de  Bringa 
2Ct  öfver  nejden  det  safiga  ord: 
JQisius  att  frossa 
^ojan,  förfossa 

Jf^vidande  fångar  är  gommen  tid  jord, 
Skuggorna  vi^el 
^ärfigi  guds  ri^e 
^rede  sig  ni  ifrån  pof  ocR  tiff  pof, 
Mi^soM  den  s^öna 
Sommar  s^alT  ^röna 
(jorden,  Bestråfad  af  stigande  soC 
^r^^foc^or  ^Ctngen, 
^lingen  ocR  ringen, 
Ringen  tilT  ro  Rvarje  oroRgi  Bröst! 
Synden  Betvingen! 
Sjäfen  Bevingen! 
Ringen  de  dödCtga  odödCtg  tröst! 

Mudvig  Maurén. 


Småskolor  och  småskoleseminarier. 


I. 

Li  nder  de  senaste  åren  har  hos  allmänheten  ett  gan- 
'  ska  stort  intresse  för  småskolorna  och  deras  for- 
beredelseanstalter,  småskoleseminarierna,  trädt  i  dagen. 
Det  kan  därför  vara  skäl  att  lemna  en  redogörelse  för 
dessa  skolors  nuvarande  läge  och  gestaltning. 

Gällande  kyrkolag  af  1869  stadgar  i  §  43:  «För- 
äldrar  och  förmyndare  skola  sina  barn  och  myndlingar 
kristligen  uppfostra  och  dem  behörig  7mdervisniHg  i 
den  eva7igelisk'luther5ka  läran  bibringa  eller  bibringa 
låta  .  .  .  Prästerskapet  i  församlingen  skall  häröfver 
vaka».  Och  i  §  45  heter  det:  «Hvarje  församling  är 
pliktig  så.  föranstalta,  att  ständigt  tillfälle  till  undervis- 
visning  i  bokläsfiing  och  kris tefidoms lär a?i  ej  må  sak- 
nas för  barn,  hvilkas  föräldrar  äro  oförmögne  att  därom 
själfva  besörja,  äfvensom  för  fader-  och  moderlösa 
barn,  hvilka  ej  hafva  släktingar  och  förmyndare,  de 
där  sig  om  dem  kristligen  vårda  vilja  eller  kunna. 
Kyrkoherden  skall  vaka  däröfver  att  församlingen  denna 
sin  plikt  behörigen  fullgör». 

Af  likartadt  innehåll  äro  äfven  stadgandena  i  Folk- 
skoleförordningen af  1866  §§  114 — 116,  dock  något 
noggrannare  utförda  och    medgifvande  en  viss  utvidg- 


22  Småskolor  och  smdskoleseminarier. 


ning  af  läroprogrammet:  «Den  första  undervisningen 
att  rätt  läsa  och  förstå  modersmålet  samt  i  kristen- 
domskunskap  skall,  såsom  härintills,  företrädesvis  till- 
höra hemmet;  dock  böra  de  kyrkliga  kommunerna 
draga  försorg  därom  att  alla  barn,  hvilka  af  en  eller 
annan  orsak  icke  i  hemmen  kunna  i  dessa  stycken 
nöjaktigt  handledas,  må  erhålla  sådan  undervisning  i 
stående  eller  ambulatoriska  skolor,  —  I  dessa  barn- 
skolor, hvilka  af  hvarje  församling  ordnas  efter  dess 
särskilda  behof,  må  äfven  undervisning  i  skrifva  och 
räkna  samt  öfning  i  såfig  förekomma.  —  Öfver  under- 
visningen i  barnskolorna  såväl  som  i  hemmen  vakar, 
enligt  gällande  lag  och  författningar,  församlingamas 
prästerskap». 

Häraf  tyckes  framgå,  att  enligt  gällande  lagstift- 
ning den  första  undervisningen  tillhör  hemmen  och  att 
det  endast  för  undantagsfall  åhgger  de  kyrkliga  för- 
samlingarna att  upprätthålla  småskolor.  Undervisnin- 
gens hufvudändamål  är  att  bibringa  eleverna  insikt  i 
kyrkans  lära,  och  detta  mål  skall  äfven  läskunnigheten 
främst  tjena.  Annan  kunskap  behöfva  skolorna,  där 
sådana  upprättas,  icke  meddela.  Dock  medger  Folk- 
skojeförordningen,  att  äfven  skrifning,  läsning  och  sång 
kunna  ingå  som  undervisningsämnen. 

Med  afseende  härå  uppställes  ej  häller  i  Folk- 
skoleförordningen för  inträde  i  folkskola  på  landet  an- 
dra fordringar  än  att  barnen  skola  kunna  rent  läsa  i 
bok  och  ega  kristendomskunskap. 

I  §  124  af  Folkskoleförordningen,  sådan  den  ly- 
der i  Förordningen  af  den  ii  febr.  1886,  föreskrifves: 
«Befinnes  det  att  eleverna  i  högre  folkskola  under  bråd 
arbetstid  höst  och  vår  icke  utan  stor  förlust  kunna  irån 
hemmen  aflägsna  sig,  må  de  under  sagda  tid  befrias 
från  skolgång,  i  hvilken  händelse  läroanstalten  under 
denna  del  af  läseåret  skall  hållas  i  verksamhet  såsom 
småbarnsskola,  företrädesvis  för  de  barn,  som  påföl- 
jande höst  ärna  söka  inträde  vid  den  högre  folkskolan». 
Men    då    en    dylik    småbarnsskola   betraktas    som    ett 


Småskolor  och  smdskoleaeminai-ier.  23 


undantag  och  kursen  vanligen  omfattar  blott  sex  veckor, 
framträder  äfven  här  den  grundsatsen,  att  den  egent- 
liga småbarnsuadervisningen  tillhör  hemmen.  Detta  var 
en  sats,  som  Uno  Cygnaeus  alltid  med  den  största 
ifver  förfäktade. 

Men  huru  ha  förhållandena  faktiskt  gestaltat  sig? 
Hemmen  ha  i  regeln  ej  visat  sig  gå  i  land  med  upp- 
giften —  vare  sig  af  bristande  tid  eller  förmåga  eller 
intresse  —  utan  att  fä  hjälp  af  småskolor.  Dylika  skolor 
—  särskildt  ambulatoriska  eller  flyttande  —  ha  därför 
under  fårens  lopp  upprättats  i  ett  ganska  stort  antal. 

År  1896  funnos  i  de  evangelisk-lutherska  lands- 
församlingarna 951  ambulatoriska  skolor  med  190,000 
barn;  år  1901:  1,056  skolor  med  185,000  barn.  Då 
under  sistnämnda  år  antalet  barn  i  åldern  7 — 15  år  ut- 
gjorde 424,000,  erhöUo  sålunda  inemot  hälften  af  samt- 
liga barn  undervisning  i  ambulatoriska  skolor.  Hvad 
de  fasta  småskolorna  beträffar,  voro  de  år  1896:  235 
raed  9,621  barn  och  1901:  272  med  9,285  barn.  Se- 
dan dess  har  antalet  betydligt  ökats,  men  bestämda 
uppgifter  finnas  ej  för  närvarande  att  tillgå. 

I  folkskolornas  förberedelsekurser  undervisades 
under  det  förstnämnda  året  32,977  barn,  under  det 
sistnämnda  året  37,222  barn,  och  själfva  antalet  kurser 
hade  äfven  betydligt  stigit. 

Folkskolornas  antal  utgjorde  år  1896:  1,275  n^^d 
54,995  barn  och  1901:  1,838  med  79,853  barn.  Vid 
slutet  af  1904  funnos  på  landsbygden  2,222  folkskolor 
(de  grekisk-katolska  inberäknade). 

Då  sålunda  folkskolomas  antal  varit  i  snabb  till- 
växt —  om  också  ekonomiska  och  politiska  förhållan- 
den gjort  att  ökningen  de  sista  åren  ej  varit  så  stark 
som  tidigare,  —  kunde  man  måhända  nöja  sig  med  att 
befordra  uppkomsten  af  folkskolor  och  lemna  småsko- 
lorna åt  deras  öde?  Dessa  skolors  antal  har  blott 
långsamt  ökats  och  antalet  barn  i  dem  har,  enligt  se- 
nast tillgängliga  upplysningar,  t.  o.  m.  gått  något  nedåt. 
Detta  beror  emellertid  antagligen  på  följande  omstän- 


24  Småskolor  och  smdskoleseminarier. 

digheter.  Då  folkskolor  småningom  begynt  finnas  nå- 
got tätare  och  i  dem  småbarn  undervisas  6  veckor  om 
året  och  fordringarna  för  inträde  i  folkskolan  äro  an* 
språkslösa,  så  ha  de  till  lärarekrafter  och  undervisnings- 
material svagare  ambulatoriska  skolorna  på  vissa  stäl- 
len blifvit  mindre  behöfliga. 

Men  för  nödvändigheten  att  upprätthålla  små- 
skolor tala  följande  omständigheter.  De  barn,  som 
söka  inträde  till  folkskolorna,  äro  i  allmänhet  dåligt  och 
ojämnt  förberedda,  hvarför  folkskolans  första  år  och 
stundom  äfven  det  andra  går  åt  att  meddela  sådana 
kunskaper,  som  utgöra  förutsättning  för  att  den  egent- 
liga folkskolekursen  skall  kunna  upptagas  till  fram- 
gångsrik behandling.  I  följd  häraf  blir  den  tid,  som 
kan  egnas  genomgåendet  af  de  för  folkskolorna  före- 
skrifna  kurserna,  for  knapp  och  de  hinna  ej  med  nödig 
grundlighet  inläras.  Kan  alltså  ej  den  nödiga  förbere- 
dande undervisningen  meddelas  i  hemmen,  måste  där- 
för särskildt  inrättade  skolor  finnas. 

Då  folkskolor  ej  förekomma  till  större  antal  än  i 
medeltal  4  på  hvarje  kommun,  i  några  blott  I  eller  2, 
är  det  önskligt,  att  barnen  åtminstone  få  genomgå  en 
småbarnsskola.  Det  är  så  långt  ifrån  att  dylika  skolor 
skulle  hindra  uppkomsten  af  egentliga  folkskolor,  — 
såsom  man  ofta  påstått,  —  att  tvärtom  folkskolomas 
antal  är  störst  i  de  kommuner,  där  det  finnes  de  flesta 
småskolor.  Vidare  bör  man  taga  i  betraktande,  att 
blott  en  knapp  fjärdedel  af  alla  barn  i  skolåldern  be- 
söka folkskola.  Då  detta  i  flertalet  fall  beror  på  att 
afståndet  till  folkskolan  är  för  långt  eller  att  föräldrarna 
ej  ha  råd  att  låta  barnen  så  lång  tid  gå  i  skola,  iem- 
nar  småskolan  i  detta  fall  en  ersättning,  som  har  ett 
icke  ringa  värde. 

Småskolorna  bilda  sålunda  en  viktig  länk  i  vårt 
folkbildnings  väsende;  de  förbereda  elever  till  folksko- 
lan, befordra  uppkomsten  af  nya  folkskolor  och  lemna 
den  nödigaste  medborgerliga  och  kyrkliga  bildning, 
där  annan  ej  står  att  fås. 


Smäskolar  och  smdskoleseminarier.  25 

Man  bör  sträfva  därhän,  att  dessa  skolor  utveck- 
las till  två-åriga  lägre  folkskolor,  i  likhet  med  hvad 
fallet  är  i  städerna,  så  att  den  fullständiga  folkskole- 
kursen blefve  sexårig.  Men  äfven  med  ett  mera  be- 
gränsadt  program,  inom  de  råmärken  nuvarande  be- 
stämningar angifva,  ha  de  sin  stora  betydelse,  om  i 
dem  undervisas  i  läsning,  kristendomskunskap,  skrif- 
ning,  räkning  och  sång. 

Hvilken  form,  den  flyttande  eller  fasta  småsko- 
lans, bör  föredragas? 

Till  förmån  för  de  ambulatoriska  skolorna  kan 
anföras,  att  de  uppsöka  hemmen  och  samla  till  sig 
barn,  som  aldrig  skulle  komma  i  åtnjutande  af  någon 
undervisning,  om  ej  skolan  funnes  i  hemmet  eller  i 
någon  af  de  närmaste  gårdarna.  Dessa  skolor  äro 
mycket  billiga,  ty  skollokalen  kostar  vanligen  ingenting 
och  lårarens  eller  lärarinnans  aflöning  blir  ej  betun- 
gande, då  den  fördelas  på  alla  de  byar,  där  han  eller 
hon  under  året  undervisar.  I  den  ambulatoriska  skolan 
lemnas  dessutom  undervisning  främst  eller  uteslutande 
i  de  ämnen,  som  hittills  äro  de  enda,  för  hvilka  läro- 
tvång gäller  i  vårt  land.  Kristendomskunskap  och  för- 
måga att  läsa  i  bok  fordras  af  en  hvar,  som  vill  bli 
konfirmerad  och  åtnjuta  en  fullvuxen  medborgares  rät- 
tigheter. 

Men  dessa  skolor  ha  äfven  sina  svaga  sidor. 
Skolomas  antal,  hvilket  bestämmes  af  lärarenas  antal, 
är  för  litet  per  kommun.  I  medeltal  förekomma  blott 
2—3  skolor  på  hvar  församling.  Skolan  flyttar  därför 
ofla,  och  lärotiden  utgör  ej  mer  än  vanligen  blott  6 
veckor  för  hvart  ställe.  En  lärare  har  att  under  årets 
lopp  undervisa  i  medeltal  175  barn.  Under  sådana  för- 
hållanden kan  läraren  ej  bli  förtrogen  med  hvarje  barns 
lynne  och  begåfning  och  värka  uppfostrande  på  ele- 
verna, äfven  om  en  del  återkommer  följande  år.  Bar- 
nen hinna  ej  på  den  korta  tiden  ordentligt  vänja  sig 
vid  skolans  fordringar,  vid  uppmärksamhet  och  efter- 
tanke, ordning  och  snygghet,  ty  detta  kräfver  en  upp- 


26  Småskolor  och  småskoleseminarier. 


repad  och  långvarig  öfning.  Då  barnen  äro  af  mycket 
olika  ålder,  är  en  gemensam  undervisning  och  enhetlig 
disciplin  mycket  svår.  Skolrummet  är  ofta  olämpligt, 
ej  tillräckligt  snyggt  och  ljust,  erbjuder  ej  lämpliga 
skolmöbler,  och  undervisningsmaterialet  far  ill  i  af  att 
transporteras  från  ställe  till  ställe.  Lärarena  äro  ännu 
mångenstädes  mindre  väl  förberedda.  De  ha  ej  fått 
någon  speciel  utbildning  för  sitt  kall.  Detta  är  dock 
en  olägenhet,  som  med  tiden  kan  af  hjälpas;  men  de 
öfriga  missförhållandena  sammanhänga  med  själfva 
systemet  af  skolans  rörlighet. 

Emellertid  kommer  detta  slag  af  skolor  att  ännu 
en  lång  tid  framåt  vara  behöfliga  i  fattigare  och  gle- 
sare befolkade  trakter. 

I  de  fasta  småskolorna  är  lärotiden  30 — 34  vec- 
kor i  året.  De  ha  en  bestämd  lokal,  där  skolmöbeln 
och  undervisningsmaterialen  småningom  kunna  ökas  och 
förbättras.  Barnen  äro  af  något  så  när  samma  ålder. 
Redan  på  grund  af  skoltidens  längd  är  man  föranlåten 
att  lära  annat  än  innanläsning  och  religion.  Åtminstone 
skrifning,  räkning  och  sång  ingå,  utöfver  nämnda  äm- 
nen, regelbundet  i  läroplanen. 

Hvarför  finnas  dessa  skolor  icke  i  något  större 
antal?  Det  är  hufyudsaktigen  i  de  tätt  befolkade  trak- 
terna af  svenska  Österbotten  samt  i  Nyland  som  dy- 
lika skolor  upprättats  i  en  något  större  mängd:  ända 
till  ett  och  två  tiotal  och  därutöfver  i  några  kommuner. 
Men  om  de  i  allmänhet  ej  vunnit  större  utbredning, 
beror  det  nog  främst  därpå,  att  de  blifva  dyra.  För 
att  ersätta  en  ambulatorisk  skola  behöfs  det  3  eller  4 
fasta  småskolor.  Om  lärarinnan  åtnjuter  i  lön  450 
mark  —  och  mindre  borde  den  ej  få  vara  —  samt  ett 
rum,  ljus  och  värme,  och  äfven  om  skolan  hålles  i  hyrd 
lokal,  går  den  årliga  utgiften  för  en  fast  småskola  ej 
af  med  mindre  än  600  mark.  Det  är  under  sådana 
omständigheter  icke  sä  märkvärdigt,  om  de  merendels 
redan  förut  svårt  betungade  kommunerna  draga  sig 
för  att   inrätta    fasta    småskolor.     Men    kunde  skolans 


Småskolor  och  smdskoleseminarier.  27 


egare  räkna  på  ett  rundligare  understöd  af  allmänna 
medel  för  dessa  skolor,  är  det  sannolikt,  att  de  ambu- 
latoriska  skolorna^  i  flertalet  fall  småningom  skulle  öf- 
vergå  till  fasta.  Åtminstone  förefaller  det  naturligt,  att 
utveckling^en  borde  ledas  i  denna  riktning  och  att  slut- 
ligen de  ambuiatoriska  skolorna  öfverallt  skulle  ersät- 
tas af  tvååriga  lägre  folkskolor. 

Emellertid    är    man    på  prästerligt  håll  ingalunda 
färdig  att  understöda  en  sådan  utveclding.    Man  fram- 
håller, att  de  ambuiatoriska  skolomas  hufvuduppgift  är 
att  förbereda  för  skriftskolan,  och  denna  kan  ej  öfver- 
tagas   af  de   fasta  småskolorna,  som  måste  egna  stor 
uppmärksamhet  äfven  åt  andra  ämnen  än  religion.    I  de 
ambuiatoriska  skolorna  undervisas  elever  af  olika  ålder 
och  sålunda  kan  och  bör  religionsundervisningen  i  dem 
få  en  olika    karaktär  allt  efter  elevernas    olika  utveck- 
lingsståndpunkt.    Den   kan    bli    mera    omfattande  och 
djup    än    som    blir   möjligt  i  en  skola,    där    blott  små 
barn    undervisas.     De    flyttande    skolorna   stå,    såsom 
främst  religionsskolor,  under  prästerskapets  omedelbara 
uppsikt.     Om  småskolorna  närmast  förbereda  för  folk- 
skolan,   komma    de   naturligtvis    under  samma  inspek- 
tion   som    folkskolorna;    men    prästertkapet    borde    ej 
släppa  den  första  bamaundervisningen    ur  sina  händer. 
Under  dessa  förhållanden,  då  emellertid  samhället 
ej  kan  uppgifva  den  fordran,  att  folkskolorna  på  landet 
skola  mottaga  sådana  elever,  att  dessa  äro  i  stånd  att 
inhemta  samma  kunskaper,   som  folkskolebamen  i  stä- 
derna, synes  det  naturligt  att,  oberoende  af  de  bestående 
ambuiatoriska   skolorna,   inrätta    fasta    småskolor   eller 
lägre  folkskolor,  där  sådant  blir  möjligt. 

Om  i  en  kommun  finnes  ett  tillräckligt  antal  lägre 
folkskolor,  som  allmänt  besökas,  förefaller  det  orimligt 
att  prästerskapet  därutöfver  ville  upprätthålla  ambuia- 
toriska skolor  —  församlingarna  till  betunga.  Om  bar- 
nen besökt  folkskola  och  sålunda  lärt  sig  ej  blott 
kristendomskunskap  utan  äfven  att  öfverhufvud  förstå 
hvad  de  läsa,    skall   en   söndagsskole-  och  skriftskole- 


28  Småskolor  och  smdskoleseniinarier. 


undervisning^  säkert  anses  tillräcklig  äfven  från  kyrklig 
synpunkt.  Åtminstone  kan  kyrkolagens  §  45  ej  åbe- 
ropas för  upprättande  af  ambulatoriska  skolor  vid  si- 
dan af  sexklassiga  folkskolor. 

Vid  senaste  landtdag  var  frågan  om  understöd 
för  de  fasta  småskolorna  upp  i  petitionsväg;  men  på 
grund  af  landtdagens  plötsliga  afslutning  hann  frågan 
ej  bli  fullkomligt  slutbehandlad  i  utskottet  och  kom  ej 
sedan  alls  för  inför  stånden.  I  en  inom  Bondeståndet 
inlemnad  petition  anhölls  om  understöd  för  förbere- 
dande skolor,  som  skulle  upprättas  i  sådant  samman- 
hang med  folkskolorna,  att  folkskolans  lärare  skulle 
i  dem  meddela  undervisning.  Denna  skulle  försiggå 
i  folkskolans  lokal  och  dess  undervisningsmaterial  an- 
vändas. 

Mot  detta  förslag  kan  man  dock  göra  åtskilliga 
invändningar,  i)  Folkskolor  finnas  på  långt  när  icke  i 
hvarje  by;  men  i  hvarje  större  by  borde  finnas  åtmin- 
stone en  fast  småskola,  som  har  att  förbereda  jord- 
månen för  en  folkskola.  2)  En  folkskollärare,  som  har 
att  sköta  fyra  afdelningar,  orkar  ej  därutöfver  leda  och 
undervisa  i  en  småskola,  utan  att  den  ena  eller  andra 
skolan  blir  lidande  eller  hans  arbetskraft  i  förtid  ut- 
sliten. 3)  Då  i  småskolan  undervisning  skulle  med- 
delas blott  1V2  ^  2  timmar  om  dagen,  är  detta  alltför 
knappt,  och  dessutom  måste,  för  att  skollokalen  skall 
vara  ledig,  timmen  förläggas  till  en  särskildt  för  de 
små  eleverna  olämplig  tid  på  dagen. 

Om  småskolorna  skola  utveckla  sig  sundt  och 
naturligt,  måste  de  otvifvelaktigt  ha  sina  skilda  lärare, 
som  böra  vara  för  kallet  specielt  utbildade  och  för  sitt 
arbete  böra  åtnjuta  en  ordentlig  aflöning. 

Efter  det  denna  fråga  var  före  vid  landtdagen, 
synes  äfven  regeringen  ha  begynt  egna  den  uppmärk- 
samhet. Man  måste  hoppas  att  ett  så  betydelsefullt 
led  i  vårt  skolväsende  som  folkskolans  bottenskola  ej 
längre  skall  af  det  allmänna  lemnas  utan  omsorgsfull 
vård  och  främjande  uppmuntran. 


Småskolor  och  småskoleseminarier.  29 

Svenska  Folkskolans  Vänner  ha  under  de  senaste 
åren  egnat  de  svenska  småskolorna  en  särskild  upp- 
märksamhet; men  dess  medel  förslå  ej  att  lemna  dessa 
skolor  så  rikligt  understöd  som  de  vore  i  behof  af 
och  för  tj  en  ta  af. 


n. 

Det  främsta  villkoret  för  att  småskolorna,  vare 
sig  fasta  eller  rörliga,  skola  arbeta  med  framgång, 
är  att  de  ega  lärare,  som  äro  väl  förberedda  för 
sitt  värf. 

Detta  har  man  redan  länge  insett.  Vid  1878—79 
års  landtag  framställdes  af  regeringen  ett  förslag  om 
grundande  af  ett  småskoleseminarium  i  Kymölä  invid 
Sordavala.  Ständerna  beslöto  emellertid,  att  där  skulle 
inrättas  ett  fullständigt  folkskoleseminarium,  men  ställde 
till  Skolstyrelsens  disposition  2,000  mark  årligen  för 
utbildande  af  småskolelärare.  Af  nämnda  summa  skulle 
vissa  belopp  utdelas  åt  de  folkskolelärare,  som  genom 
särskild  anordning  ville  utbilda  dylika  lärare. 

Som  villkor  bestämde  Skolstyrelsen,  att  den  blif- 
vande  småskoleläraren  skulle  ha  genomgått  folkskola, 
att  undervisningen  skulle  bestå  af  a)  en  teoretisk  kurs, 
innefattande  en  repetition  och  utvidgning  af  folkskole- 
knrsen  och  fortgående  under  6  veckor  af  ferien  samt 
^)  en  praktisk  kurs,  i  det  kandidaten  skulle  biträda  vid 
undervisningen  på  folkskolans  två  lägre  årsafdelningar 
en  termin  samt  vid  den  i  §  124  omnämnda  förbere- 
dande kursen.  Blott  tvänne  kandidater  kunde  samti- 
digt genomgå  kursen.  Slutligen  skulle  de  blifvande 
lärame  undergå  ett  praktiskt  prof  i  folkskoleinspek- 
toms  närvaro. 

Dylika  kurser  ha  sedan  nyssnämnda  år  hållits  af 
åtskilliga  folkskolelärare,  af  hvilka  en  under  årens  lopp 
utdimitterat  öfver  200  småskolelärare.  I  medeltal  har 
itniinstone    under   tidigare  år  omkr.  30  småskolelärare. 


30  Småskolor  och  småskoleseminarier. 


på  detta  sätt  forberedts.  Detta  antal  har  emellertid 
icke  motsvarat  behofvet,  och  den  sålunda  vunna  för- 
beredelsen har  ej  ansetts  i  allo  tillfredsställande. 

Frågan  om  småskolelärares  utbildning  har  varit 
före  vid  Kyrkomötet  1886  samt  vid  Landtdagama  1888, 
1891  och  1897,  ^^^^  ^tt  1^^*  ^*^^  egentligt  resultat. 

Emellertid  upprättades  1887  i  Sordavala  ett  små- 
skoleseminarium för  lärarekandidater  af  grekisk-katolska 
bekännelsen;  sedan  1893  mottagas  äfven  lärarekandi- 
dater af  lutherska  bekännelsen.  Seminariet  åtnjuter  för 
närvarande  6,000  -j-  2,000  marks  understöd.  Det  i  Ta- 
vastehus  1890  upprättade  seminariet,  som  för  närva- 
rande åtnjuter  ett  understöd  om  4,500  mark,  har  inal- 
les utdimitterat  733  lärare  för  de  ambulatoriska  sko- 
lorna. År  1896  upprättade  K.  Verkko,  som  redan  1879 
i  Thusby  föranstaltat  kurser  för  utbildande  af  små- 
skolelärare, i  Helsingfors  en  ettårig  läroanstalt,  som 
förbereder  elever  för  inträde  till  folkskoleseminarierna 
samt  utbildar  småskolelärare.  Omkring  550  elever  ha 
genomgått  denna  anstalt.  Dess  statsunderstöd  utgör 
för  närvarande  4,000  mark.  En  dylik  läroanstalt  finnes 
sedan  1898  i  Jyväskylä  med  ett  statsunderstöd  om 
3,000  mark.  Flertalet  elever  söka  inträde  i  semina- 
rierna. I  Kotka  har  ett  seminarium  med  liknande 
sylte  verkat  ett  par  år  med  ett  mindre  understöd  af 
Kotka  stad.  —  I  Tammerfors  och  Uleåborg  ha  äfven 
hållits  kurser,  genom  hvilka  jämväl  småskolelärare  ut- 
bildats. 

De  nu  nämnda  anstalterna  äro  alla  finskspråkig^. 
På  initiativ  af  pastor  K.  T.  Broberg  inrättades  1897 
ett  svenskspråkigt  småskoleseminarium  i  Helsingfors 
med  fröken  Gertrud  Ehrström  som  föreståndarinna. 
Elevantalet  därstädes  har,  säges  i  en  1905  utkommen 
berättelse,  « under  de  gångna  7  åren  växlat  mellan  14 
och  26  per  år.  Intill  våren  1904  hafva  utdimitterats 
inalles  113  elever  eller  16  i  medeltal  per  år.  79  af 
dessa  verka  som  lärarinnor  vid  (30)  ambulatoriska  och 
(49)    fasta    småskolor    och    17    hafva    inträdt    i    högre 


Smäskolar  och  småskoleseminarier.  31 


semmarium.  84  ^/^  hafva  således  egnat  sig  åt  lärare- 
banan».  Seminariet  åtnjöt  först  3,000,  sedan  3,500 
marks  understöd,  men  har  varit  i  saknad  af  sådant 
under  ax   1905. 

Småskoleseminarlerna  kunna  omöjligt  reda  sig 
utan  understöd  af  allmänna  medel.  Det  vore  högeligen 
önskligt  att  dessa  skulle  utgå  efter  objektiva  grunder 
och  med  ett  mndligare  belopp  än  hittills  i  allmänhet 
varit  fallet.  Att  terrainsafgiften  utgör  ända  till  50  mark 
—  medan  i  folkskoleseminarierna  undervisningen  är  af- 
giftsfri  —  och  att  elevantalet  uppgår  ända  till  50  å6o 
är  ej  för  dessa  anstalter  fördelaktig^.  Om  de  ej  vore 
i  så  hög  grad  beroende  af  elevernas  terminsafgifter, 
kunde  antalet  elever  inskränkas,  hvarigenom  kandida- 
terna kunde  grundligare  utbildas  särskildt  i  praktiskt 
afseende,  och  vid  intagningen  af  elever  ett  strängare 
urval  göras. 

Man  säger  att  antalet  af  dessa  seminarier  är  för 
stort  och  att  de  därför  ej  behöfva  öfverhöfvan  upp- 
muntras. Men  hela  Västra  och  Norra  Finland  sakna 
dylika  anstalter  (om  man  undantager  foIkskoUärarnes 
förberedelsekurser).  Om  endast  fullt  kompetenta  lärare 
antoges  och  ej  af  sparsamhetsskäl  andra  gåfves  före- 
träde och  elevantalet  i  en  del  af  de  nuvarande  semi- 
uariema  inskränktes,  skulle  ej  så  stort  öfverflöd  på 
småskoUärare  finnas.  Vidare  bör  man  skatta  ganska 
högt  den  fördelen,  att  folkskoleseminarierna  från  dessa 
anstalter  få  emottaga  specielt  förberedda  elever.  Och 
om  slutligen  åtskilliga,  som  genomgått  småskolesemi- 
narierna, stanna  i  hemmen,  ha  dessa  och  hela  vår 
folkbildning  stort  gagn  af  att  ega  mödrar  och  andra 
kvinnor  med  pedagogisk  bildning.  Småskolesemina- 
riema  verka  i  viss  mån  som  folkhögskolor. 

Då  samma  anstalter  utbilda  lärare  lika  väl  för 
de  ambulatoriska  som  fasta  småskolorna,  förefinnes 
här  icke  den  intressestrid,  som  omnämndes  i  fråga 
om  småskolorna,  och  därför  kan  man  med  så  myc- 
ket större  tillförsikt  hoppas,  att  småskoleseminariernas 


82  Stndskolof'  och  smdskoleseminafner. 

behof  skola  snarligen  bli  på  ett  tillfredsställande  sätt 
tillgodosedda. 

Huru  lifligt  intresset  är  för  den  g^ndläggande 
folkundervisningen  framgår  bl.  a.  däraf,  att  sistlidna 
sommar  i  hufvudstaden  hölls  ett  talrikt  besökt  finsk- 
språkigt möte  af  småskolelärare  och  att  småskolornas 
och  deras  seminariers  angelägenheter  fått  ett  särskildt 
organ  i  en  månadstidskrift  «Alempi  kansanopetus»,  ut- 
gifven  af  K.  Verkko  i  Helsingfors. 

Den  första  barnaundervisningens  gestaltning  på 
landsbygden  måste  i  alla  kretsar,  som  vederbör,  vara 
en  fråga  på  dagordningen. 

/var  A.  Heikel, 


Sydvästra.  Finlands  svenska  folkhögskola. 


X3  var)e  folkhögskola  i  vårt  land  har  sitt  mer  eller 
1  V  mindre  afskilda  område.  En  sammanslutning  kring 
en  sådan  låroanstalt  är  ju  också  ganska  naturlig,  ty 
då  skolan  behöfver  ekonomiskt  understöd,  hvarifrån 
skall  den  hjälpsamma  handen  räckas  om  icke  från  den 
kringliggande  bygden  med  närmaste  städer,  och  skola 
de  afgångna  eleverna  kunna  i  någon  mån  stå  under 
skolans  inflytande  och  nu  och  då  samlas  i  <(hemmet 
vid  vägen»,  får  afståndet  dit  icke  vara  alltför  långt. 
Den  skola,  hvars  byggnad  är  afbildad  här  invid,  räknar 
som  sitt  distrikt  sydvästra  Finlands  svenska  skärgård 
från  Finnby  i  öster  till  Houtskär  i  väster,  en  sträcka 
a.f  omkring  loo  km  i  kvadrat.  På  få  ställen  i  världen 
finnes  ett  så  stort  antal  sund  och  vikar,  holmar  och  skär, 
klippor  och  grund  som  här.  Hafvet  är  mångens  både 
åker  och  äng,  och  «gubbarna»  med  ^skepparkrans» 
rundt  hakan  äro  väl  kända  från  marknaderna  i  Helsing- 
fors och  Borgå,  att  icke  nämna  fiskarhamnen  i  Åbo. 
På  de  större  öarna  är  jordbruket  så  godt  som  enda 
näring,  och  då  härtill  ännu  kommer  en  liflig  sjöfart  med 


St^våstra  Finiands  svenska  folkhögskola.  35 


kalk-  och  vedskutor,  segelfartyg  och  ångbåtar,  framgår 
utan  vidare  att  denna  befolknings  intressen  äro  splittrade 
it  många  håll.  Under  dylika  förhållanden  är  det  ingen 
lått  sak  att  få  någonting  som  i  längden  kan  samman- 
föra och  förena.  Folkhögskolan  med  sitt  vidtomfat- 
tände,  allmänt  mänskliga  program  har  vågat  försöket 
och  åtminstone  delvis  lyckats,  som  den  sällsporda 
enighet,  med  hvilken  « elevförbundet»  arbetat  för  eget 
hem  åt  sin  folkhögskola  i  sydvästra  Finland,  visar.  — 
I  hela  nio  år  hade  skolan  arbetat  i  delvis  trånga  och 
obekväma  lokaler,  hviJka  i  en  snar  framtid  komme  att 
användas  för  andra  ändamål  och  folkhögskolan  må- 
hända stå  husvill.  Efter  många  och  långa  underhand- 
lingar med  bestyreisen  lyckades  förbundet  slutligen 
hösten  1902  få  ett  kontrakt  underskrifvet,  enligt  hviUcet 
skolan  fritogs  från  alla  med  byggnadsföretaget  för- 
enade omkostnader.  I  närvaro  af  ett  hundratal  f.  d. 
dever  lades  grundstenen  den  därpå  följande  5  febr.  och 
den  2  nov.  1904  invegs  byggnaden  för  sitt  blifvande 
ändamål. 

Sydvästra  Finlands  svenska  folkhögskola  är  belä- 
gen på  en  af  de  vackraste  platser  vår  natursköna 
skärgård  har  att  bjuda  på.  Då  seglaren  styr  in  genom 
något  af  de  många  sund,  hvilka  bilda  inloppen  till 
Pargas  kyrkijärd,  ser  han  på  en  med  löf  och  barrskog 
bevuxen  udde  den  djärfva  takresningen  af  en  byggnad, 
hvars  yttre  utseende  är  nl^ot  säregen  men  på  samma 
gång  tilltalande.  Den  ena  ändan,  skolan,  sträfvar  med 
sitt  höga  tak  mot  blånande  sky  lik  ett  tempel,  hvar- 
emot  bostadslokalema  i  den  andra  redan  till  det  yttre 
påminna  om  hemmets  anspråkslösa  trefnad.  Skolan 
och  hemmet  äro  förenade  gennm  biblioteket,  hvars 
stora  fönster  insläppa  rikligt  med  ljus.  Genom  sina 
takfönster  och  utsprång,  betingade  af  de  särskilda 
rummens  storlek,  verkar  huset  ej  som  en  hyreskasern 
från  en  stad,  utan  som  en  samling  byggnader,  stående 
i  den  intimaste  beröring  med  hvarandra.  Nedre  vånin- 
gen inrymmer  en  lärosal  med  80  m^  golfyta,  biblioteks- 


36  Sydvästra  Finlands  svenska  folkhögskola. 


rum  49  m^,  tambur  och  gymnastiksal  60  m'  samt  skol- 
kök med  skrubbar  och  skafferier  äfvensom  för  förestån- 
daren tre  rum  jåmte  tambur,  kök  och  skafferier.  I  öfre 
våningen  finnas  slöjdnun,  handarbetsrum,  bostad  för 
lärarinnan  i  husmodersskolan,  fyra  rum  för  elever,  säng- 
kammare för  föreståndaren,  ett  gästrum  samt  ett  tiotal 
skrubbar  för  olika  ändamål.  Byggnaden  inrymmer 
inalles  19  med  eldstäder  försedda  rum,  af  h vilka  icke 
(arre  än  10  i  öfre  våningen.  Mången,  som  icke  närmare 
känner  folkhögskolans  arbetssätt  och  det  utrymme  därtill 
kräfves,  anser  byggnaden  vara  alldeles  för  stor  och 
dyrbar,  fastän  den  måste  räknas  bland  en  af  de  billi- 
gaste folkhögskolor  i  landet.  Våra  folkskolor,  i  hvilka 
man  i  regeln  icke  tillåter  sig  annan  lyx  än  några  blind- 
fönster, kosta  14  a  15,000  mk,  oaktadt  de  icke  innehålla 
flere  än  sex  med  eldstäder  försedda  rum.  Omkost- 
naderna för  folkhögskolebyggnaden,  af  prima  byggnads- 
material under  plåttak,  uppgå  Ull  omkring  24,000  rak. 
Orsaken  härtill  står  att  söka  i  att  all  lyx  är  utesluten 
samt  att  hvarje  arbete  utförts  efter  den  noggrannaste 
beräkning  från  byggnadskommitténs  sida  samt,  icke 
att  glömma,  en  synnerlig  förmåga  hos  ritningens  upp- 
hofsman,  arkitekten  M,  G.  Frelander^  att  för  nyttiga 
ändamål  använda  hvarje  vinkel  och  vrå. 

Den  ekonomiska  frågan  har  ej  på  långt  när  varit 
så  svår  att  lösa,  som  tviflarena  spådde.  Svenska  folk- 
högskoledelegationen i  Helsingfors  har  bidragit  med 
4,627  mk  86  penni,  föreningen  «V.  S.»  med  2,000  mk. 
Allt  det  öfriga  har  hopsamlats  ute  i  bygderna  genom 
lotterier,  fester  och  en  mängd  listor,  å  hvilka  bidragen 
växlat  mellan  10  p:i  och  100  mk.  Skulden  belöper 
sig  till  omkring  2,500  mk  och  torde  icke  vara 
omöjlig  att  betäcka,  ifall  förbundet  framdeles  har 
att  påräkna  samma  bistånd  från  allmänhetens  sida 
som  tidigare. 

«Ungdomshemmet»  står  färdigt  och  ur  månget 
hjärta  i  västfinsk  skärgårdsbygd  framspringer  önskan: 


Sydvfistra  Finlands  svenska  folkhögskola. 

«Gk  lyckoår  till  möte, 
du  skola,  fri  och  ljus! 
Du  kraft  bär  i  ditt  sköte, 
på  berggrund  står  ditt  hus: 
du  bäres  af  oss  unga, 
du  hvilar  trygg  på  dem, 
vi  med  vårt  dagsverk  sjunga 
dig  in  i  våra  hem.» 

A.  Stenvall. 


Om  Runebergs  dikt  „Vid  en  källa''. 

Då  Runeberg  såsom  student  år  1826  vistades  vid  aka- 
demin i  Abo,  inträffade  en  vacker  sommarafton,  att 
han  jämte  Johan  Jacob  Nervänder  och  en  annan  kam- 
rat begaf  sig  ut  från  staden  att  spatsera.  Man  anlände 
till  en  källa  och  slog  sig  för  en  stunds  hvila  ned  vid 
den.  Medan  man  talade  om  huru  i  källan  afspeglade  sig 
himmelens  blåa  hvalf  och  sommarens  lätta  skyar,  blef 
det  öfverenskommet,  att  Runeberg  och  Nervänder, 
hvilka  voro  kända  för  att  skrifva  vers,  skulle  täfla  om  att 
författa  hvar  sin  dikt  om  källan,  och  fastställdes  inom 
det  ystra  kamratskapet  sådana  villkor  för  täflingen,  att 
den,  hvars  dikt  befanns  vara  sämre,  skulle  på  en  fot 
dansa  kring  källan,  hafvande  på  hufvudet  den  näfverrifva, 
hvarmed  vattnet  från  källan  upphämtades.  Dikterna 
skrefvos  och  domen  föll  sålunda,  att  Runeberg  fick 
tråda  dansen  kring  källan. 

Detta  var  första  upphofvet  till  Runebergs  <(Vid 
en  källa»  eller  såsom  den  ofta,  ehuru  mindre  noggrant 
kallas,  «Källan».  Äfven  kamraten  Nervänders  dikt, 
som  kom  till  vid  samma  tillfälle,  finnes  kvar  och  har 
blifvit  tryckt  i  hans  af  kamrater  efter  hans  död  utgifna 
dikter,  där  den  också  bär  ofvanskriften  « Vid  en  källa» ; 
det  ser  således  ut,  som  om  man  före  täflingen  kommit 
öfver  ens  t.  o.  m.  om  den  ofvanskrift,  som  de  tiller- 
nade  dikterna  skulle  hafva. 

Huruvida  denna  Nervänders  dikt  verkligen  för- 
tjänade priset  framför  Runebergs,  är  för  oss  svårt  att 
afgöra,   ty   det   är    osäkert    om  icke  Nervänder  sedan 


Om  Runebergs  dikt  t  Vid  en  käila*.  89 

omarbetade  sia  dikt ;  säkert  är,  att  Runeberg  gjorde  så. 
Denne  skref  nämligen  ^  nästan  aldrig,  såsom  han  försökt 
det  vid  källan  nära  Åbo,  någon  dikt  utan  längre  för- 
beredelse. Tvärtom  var  hans  natur  sådan,  att  han 
först  länge  inom  sig  uttänkte  och  bearbetade  en  vac- 
ker idé,  som  han  i  någon  ingifvelsens  stund  fattat,  och 
om  han  lyckats  gifva  åt  sin  dikt  en  klar  gång  och 
kläda  den  i  enkla,  naturliga  ord  och  vacker  vers,  först 
då  skref  han  ned  densamma;  men  genom  detta  all- 
varliga, tysta  tankearbete  blef  det  vanligen  lätt  för 
Rund}erg  att  nedskrifva  sina  dikter  i  så  fulländad  form, 
att  han  sällan  behöfde  göra  ändringar  i  det  han  en 
gång  fastat  på  pappret  och  att  dildberna  dock  alltid 
erhöllo  den  harmoniska  helgjutenhet,  som  vi  beundra 
och  älska  i  alla  hans  sånger. 

Det  är  just  betecknande  för  Runebergs  samvets- 
granna förfarande  vid  utarbetandet  af  sina  dikter,  att 
han  icke  upptog  denna  1826  skrifna  sång  uti  sitt  första 
häfte  «Dikter»,  som  han  utgaf  i  april  1830.  Runeberg 
gillade  således  icke  heller  själf  den  form,  som  dikten 
erhållit  under  det  hastiga  författandet  vid  källan,  och 
han  lät  den  länge  ligga,  medan  han  likväl  skref  en 
mängd  andra  dikter  för  det  nämnda  häilet. 

Men  att  dikten  vid  källan  dock  låg  skalden  i 
hågen,  se  vi  däraf,  att  han  enligt  egen  uppgift  senare 
omarbetade  densamma.  Detta  måste  hafva  inträffat 
ganska  snart  efter  första  dikthäftets  utgifvande,  ty 
redan  den  3  december  1830  finna  vi  «Vid  en  källa» 
första  gången  offentliggjord  i  «Tidningar  från  Helsing- 
fors». Och  nu  hade  den  detta  underbart  enkla  språk 
och  den  vackra  musikaliska  vers,  i  hvilken  den  sedan  dess 
i  tre  fjärde  dels  sekel  «strömmat  öfver  tusen  läppar  och 
smekt  hundra  tusen  öron  och  hjärtan»,  såsom  den  lär- 
junge till  Runeberg  uttrycker  sig,  hvilken  återgifvit 
skaldens  egen  berättelse  om  diktens  uppkomst  vid 
källan  nära  Åbo.  Och  att  Runeberg  i  denna  nya 
affattning  gillat  sin  sång,  se  vi  däraf,  att  han  upptog 
den  i  sitt    andra    dikthäfte,  hvilket  han  utgaf  år  1833. 


40  Om  Runebergs  dikt  « Vid  en  käUa*. 

Det  har  anmärkts  angående  versmåttet  i  Runebergs 
<cKäIla)>,  att  han  erhållit  detta  af  sin  store  landsman 
och  föregångare  Frans  Michael  Franzén  och  att  Runeberg 
användt  detsamma  i  flere  af  andra  dikthäftets  sånger. 
Likväl  har  man  tillika  med  fullt  skäl  betonat,  att  han 
därvid  «mjukare  än  någonsin  format  detta  versmått» 
och  således  behandlat  detsamma  fullt  själfständigt. 
Och  om  man  trott  sig  kunna  uppvisa  Franzéns  infly- 
tande äfven  i  andra  afseenden  i  denna  dikt,  så  är  det 
just  dennes  bästa  egenskaper:  klarhet,  enkelhet  och 
innerlighet,  som  Runeberg  äger  med  honom  gemen- 
samma, medan  han  förstått  att  dessutom  gifva  sina 
dikter  en  manligare,  kärnfullare  och  konstnärligare 
prägel  än  den  Franzéns  dikter  vanligen  äga. 

Men  om  vi  litet  närmare  betrakta  Runebergs  « Vid 
en  källa»,  märka  vi  snart,  huru  skalden  här,  såsom  i  flere 
andra  af  sina  bästa  dikter,  i  en  enkel  naturföreteelse 
fann  en  bild,  som  åskådliggör  ett  allmänt  förhållande  inom 
människolifvet,  och  huru  han  genom  ytterst  enkla  medel 
förstod  att  framkalla  en  vacker  och  anslående  poetisk 
stämning.  När  han  i  källans  lugna,  klara  vatten  ser 
afspeglas  än  ljusa,  än  mörka  skyar  och  iakttager,  huru 
de  förra  vanligen  hastigt  ila  bort,  medan  de  senare 
blott  långsamt  försvinna,  får  han  häraf  en  naturlig 
anledning  till  en  målande  och  vemodig  betraktelse 
öfver  människolifvets  vexlingar,  som  störa  själens  ro, 
öfver  de  ljusa  intryckenas  hastiga  flykt  och  de  tunga 
skuggornas  ständiga  benägenhet  att  dröja  kvar. 

Denna  dikt,  där  människans  lott  uppfattas  på  ett 
så  vackert,  om  ock  litet  sorgbundet  sätt,  just  såsom 
vi  finnar  älska  betrakta  lifvet,  blef  snart  allmänt  känd 
och  sjungen.  Härtill  bidrog  i  betydlig  mån  den  vackra 
melodi,  på  hvars  vingar  den  flög  kring  hela  vårt  land. 
Runebergs  käre  vän  och  «store  läromästare»,  den  ädle 
och  musikaliske  F.  A.  Ehrström,  satte  till  «Källan»  en 
melodi,  hvilken  är  lika  vacker  som  den  till  «Svanen»; 
men  den  förstnämnde  förefaller  ännu  enklare  och  sluter 
sig    kanske    ännu  innerligare  till  orden.     Den  blef  ock 


Om  Munehergs  dikt  t  Vid  en  källan.  41 


genast  allmänt  känd,  men  utkom  i  tryck  först  1850, 
då  «Tio  sånger  af  F.  A.  Ehrström»  efter  hans  död  utgåf- 
vos  af  hans  vänner.  Runeberg  skref  om  detta  not- 
häfte en  vacker  anmälan,  däri  han  särskildt  antyder 
sin  glädje  öfver  att  «Svanens»  och  «Källans»  melodier 
så  väl  ansluta  sig  till  idén  i  dikterna. 

Ofta  hafva  dessa  två  dikter  sjungits  vid  samma 
högtidliga  tillfällen.  Så  var  t.  ex.  fallet  redan  år  1837, 
när  den  akademiska  ungdomen  hyllade  Runeberg,  då 
han  lämnade  universitetet  och  såsom  lektor  flyttade  till 
Borgå.  Den  då  närvarande  Z.  Topelius  berättar,  att 
stämningen,  ju  längre  det  led,  blef  allt  mera  högstämd, 
«t)-»,  säger  han,  « öfver  hela  festen  låg  en  innerlighet  och 
och  värme,  som  beständigt  samlades  kring  hufvud- 
personen  och  åter  utgick  från  honom  som  en  lifvande 
fläkt,  ty  han  var  hela  natten  mera  öppen  och  innerlig 
än  annars».  På  morgonen  ledsagades  han  ett  stycke 
på  hemvägen  och  blef  därunder  «många  gånger  upp- 
hurrad». «Vid  bron»,  fortsätter  Topelius,  «sjöngo  vi 
till  afsked  «Källan».  Vid  versen :  «Och  spegelns  ljus 
mörker  skall  Likväl  af  dem  bero»  af  bröt  han  oss: 
«Nej,  nej!  Sen  på  spegeln  blott!  Är  den  ren,  såskall 
ingen  sky  förmörka  den;  ingen,  ty  den  bär  sitt  ljus  i 
sig  själf».  Denna  berättelse  förtjänar  anföras  också 
därför,  att  den  åLskådliggör  Runebergs  stora  förmåga 
att  upplyfta  och  hänföra  sin  omgifning. 

Huru  denna  dikt  «Vid  en  källa»  lifligt  anslog 
alla  finska  hjärtan,  därpå  kunde  också  anföras  såsom  bevis 
de  många  öfversättningar  däraf  till  finskan,  som  under 
tidemas  lopp  sett  dagen.  Vi  nämna  här  blott,  att  den 
1845  öfversattes  af  Lönnrot  och  att  detta  återgifvande 
t.  o.  m.  gillades  af  den  stränge  J.  V.  Snellman. 

Sålunda  finna  vi  hos  dikten  «Vid  en  källa»  flere 
intresse  väckande  egenheter,  hvilka  alla  bevisa,  att  den 
mäktigt  slog  an  öfver  allt  i  vårt  land.  Hvarför  gjorde 
den  detta?  Emedan  både  dess  ord  och  melodi  på  ett 
enkelt  och  vackert  sätt  uttrycka  stämningar,  hvilka  ofta 
röra  sig  inom  alla  känsliga  hjärtan.  O.  G. 


im^mm^>mm!^>^m^>::^>^ 


i\A4\A4\M\M\A*\A4\A4\A42 


En  julberättelse. 

af 

Georgios  Drosinis. 

(Öfvers.  frän  nygrekiskan  af  I.  A.  H.). 


jV/Ted  bedröfvade  steg  återvände  den  stackars  änkan 
^^^  till  sin  kalla  och  mörka  koja.  Julaftonen,  som 
alla  andra  så  gladde  sig  åt,  var  för  henne  ensam  full 
af  sorg  och  bekymmer.  Ingenstädes  hade  hon  fått 
arbete,  icke  ens  någon  tröst  eller  något  hopp.  Alla 
hade  sagt  med  en  mun: 

«Då  vintern  gått  förbi». 

«Då  vintern  gått  förbi»,  —  hvart  skall  hon  ta 
vägen  under  tre  månader?  Huru  skall  hon  lefva  dessa 
tre  dystra  månader,  och  huru  skola  hennes  två  fader- 
lösa barn  lefva». 

Då  hon  kom  hem  och  åter  såg  sina  två  barn 
framför  den  slocknade  härden  frusna,  hungriga,  utan 
någon  enda  julgåfva,  kunde  hon  ej  mera  bära  det, 
utan  ymniga  tårar  började  strömma  från  hennes  ögon. 


En  jidberättelse.  43 


Klapp,  klapp! 

Är  det  på  dörren  det  bultar?  Nej!  Hvem  skulle 
bulta  dir?  I  hennes  ytterliga  åfvergifvenhet  hvem 
skulle  väl  vara  där  framför  eländets  dörr,  denna  stund 
då  alla  fröjdas  och  äfven  de  fattigaste  ha  fest?  Hvem 
bultar  då?  Det  är  väl,  kära  vän,  vinden  eller  någon 
olycksbådande  nattfågel.     Så  är  det. 

Klapp,  klapp,  klapp! 

Ännu  en  gång  bultar  man,  och  man  bultar  nu 
hårdt,  så  hårdt,  att  de  två  faderlösa  till  hälften  vakna 
och  till  hälften  öppna  sina  ögon  och  mumla: 

«Mamma,  mamma»! 

Och  med  ens  öppnas  dörren,  och  på  trösketa 
framträder  en  storväxt  gubbe  med  snöhvitt  skägg,  som 
hängde  ned  på  bröstet.  Och  med  en  sträf  och  grof  röst, 
som  var  mera  skräckinjagande  än  bedjande,  säger  han: 

«£n  allmosa,  kristna  människor!» 

I  handen  håller  han  en  grof  staf,  på  skuldran 
hänger  en  påse,  hans  kläder  äro  bara  trasor,  och  han 
går  barfota. 

«Stackars  man»,  säger  änkan.  «Jag  har  ej  för- 
måga att  hjälpa  dig.  Men  här  har  du  åtminstone  inte 
så  kallt  som  därute,  och  så  kan  du  sätta  dig  och 
hvila  ut  ett  ögonblick.     Var  så  god!» 

Gubben  stängde  dörren  och  gick  och  satte  sig 
nära  den  slocknade  härden. 

«Här  är  hvarken  varmt  eller  ljust.  Kan  du  inte 
tända  en  vedsticka?» 

«Jag  har  inte»,  svarar  änkan. 

Gubben  bultar  mot  golfvet  med  sin  tjocka  staf 
och  svär.  Barnen  vakna  och  sätta  sig  upp  med  vid- 
öppna ögon. 


44  En  juiherättdse. 


«Ah»,  ropar  gossen,  «det  är  den  helige  BasUius». 

Och  flickan  sträcker  händerna  mot  gubben  och 
ler  mot  honom  och  säger: 

«God  afton,  helige  Basilius». 

Och  båda  fråga  med  en  mun: 

«Hvad  hemtar  du  för  gåfvor  åt  oss,  helige 
Basilius?» 

Men  liksom  hade  han  icke  hört  det,  vänder  sig 
gubben  mot  änkan  och  säger: 

«Ger  du  mig  ingenting  att  äta  och  dricka?» 

«Mina  barn  åto  i  dag  den  sista  brödkanten,  och 
själf  har  jag  ej  smakat  någon  mat  sen  i  går.» 

«Har  du  då  inte  bröd  eller  ljus  eller  någonting?» 

«Nej,  ingenting.» 

Gubben  stiger  upp,  kastar  påsen  på  r>'^ggen 
och  vänder  sig  mot  dörren,  bultande  vredgad  med 
sin  staf. 

«Mamma»,  säger  flickan,  «hvarför  är  den  helige 
Basilius  ond?» 

«Mamma»,  säger  gossen,  «låt  inte  den  helige 
Basilius  gå  bort  så». 

Och  med  en  mun  säga  båda: 

«Se,  han  gaf  oss  ingenting!» 

Och  barnen  gråta,  och  den  olyckliga  modern 
kysser  dem  och  gråter  med  dem. 

«Farväl»,  dundrar  gubben  på  tröskeln. 

«Gå  inte  bort,  helige  Basilius»  ropa  barnen,  «gå 
inte  bort,  vi  är  o  så  snälla». 

«Ja»,  säger  modern,  «de  äro  så  snälla».  Och  därpå 
vänder  hon  sig  bedjande  till  gubben. 

«Stanna»,  säger  hon  sakta,  «stanna  en  stund, 
blott  så  att  de  somna  ånyo   nöjda  och  se  i  drömmen 


En  jidberättdse.  45 

den  helige  Basillus.  Då  du  icke  ger  dem  någonting 
annat,  gif  dem  åtminstone  denna  vackra  dröm». 

Han  kom  närmare. 

«Stanna)>,  säger  åter  änkan,  «och  så  snart  de 
somnat»  skall  jag  tända  litet  eld,  så  att  du  blir  varm». 

«Nå  godt»,  svarar  gubben,  «då  du  börjar  bli  barm- 
härtig, stannar  jag».  Med  dessa  ord  drar  han  fram 
från  sin    barm    en  liten  flaska  och  närmar  sig  barnen. 

«Drick  detta  på  en  gång.  Det  är  starkt  och 
genomborrar  magen.  Men  efteråt  somna  ni  Ijuft  och 
drömma  vackra  drömmar». 

Barnen  drucko,  drucko  begärligt  och'  föllo  ned 
liflösa  med  ett  Ijuft  leende  på  sina  läppar. 

«Hvad  är  det?»  frågar  modern. 

«Drick  äfven  du»,  svarar  gubben,  «det  är  sprit». 

Den  olyckliga  kvinnan  dricker,  dricker  äfven  hon 
och  faller  ned  som  liflös  med  ett  Ijuft  leende  på  sina 
läppar.  Och  plötsligt  tycker  hon  att  tiggargubben 
verkligen  är  den  helige  Basilius  och  att  han  säger 
till  henne: 

«Eftersom  du,  som  ingenting  eger,  ville  förbarma 
dig  öfver  mig,  skall  jag  nu  förbarma  mig  öfver  dig. 
Se  huru  dina  barn  hade  lefvat,  om  jag  icke  hade  kom- 
mit hit,  och  se  det  lif,  som  de  nu  skola  ha». 

Och  det  lif,  som  hennes  barn  skulle  lefvat,  var 
fattigt  och  betryckt.  Gossen  blef  en  simpel  arbetare 
och  förtjente  sitt  bröd  med  svett  och  möda;  ochned- 
bniten  af  den  sjukdom,  som  tärt  honom  ända  från 
barndomen,  afled  han  på  sjukhuset.  Och  flickan,  ännu 
svagare,  blef  en  olycklig  varelse  och  moder  och  änka 
äfven  hon  med  faderlösa  barn,  som  äfven  de  hungriga 
och  stelfrusna   väntande  på  den  helige  Basilius.     Och 


46  En  julberättelse. 


dessa  åter  skulle  föda  andra  olyckliga  barn,  och  så 
vidare  och  så  vidare,  och  hela  världen  skulle  fyllas 
med  fattiga  kojor  och  änkor,  som  med  sina  barn  skulle 
tillbringa  julaftonen  som  hon. 

Men  det  lif  som  de  två  faderlösa  nu  hafva,  tack 
vare  den  helige  Basilius,  huru  gladt  är  det  icke!  Öfver- 
allt  stjämehimmel,  öfverallt  guldskimmer,  öfverallt  lekar 
och  fester,  öfverallt  sång  och  löjen.  Och  allt  detta 
midt  i  en  vänlig  solglans.  O,  en  så  Ijuf,  en  så  varm, 
en  så  glad,  en  så  skön  sol. 

Idel  ljus,  öppnar  hon  sig  med  ens  högt  på  him- 
meln liksom  en  ofantlig  blomma. 

För  ett  ögonblick  öppnar  den  arma  kvinnan  sina 
ögon  till  hälften  och  ser  tiggargubben,  som  kastade 
någonting  och  kom  den  slocknade  härden  att  flamma. 
Och  nu  var  det  denna  eld  som  lyste  med  ens  som 
idel  ljus,  likt  en  ofantlig  blomma. 

Och  solen  strålade  allt  större,  härligare,  varmare. 

Och  midt  på  den  blå  himlen,  som  förgylldes  af 
solen,  midt  under  lekar,  fester,  löjen  och  sång  flögo 
de  två  faderlösa  därifrån  med  utbredda  vingar,  gyllene 
vingar,  röda  vingar,  hvilka  liksom  klöfvo  luften,  jub- 
lande himmelska  lofsånger,  Hosianna-lofsånger. 

Prisad  vare  den  helige  Basilius,  Ijödo  tonerna. 
Prisad  vare  han,  som  bevisade  oss  den  största  barm- 
härtighet, han  som  frälste  oss  från  alla  olyckor,  han 
som  öppnade  paradiset  för  oss,  han  som  lät  oss 
inslumra  för  alltid  midt  i  vår  sköna  dröm  och  som 
lät  oss  somna  så  djupt,  att  man  aldrig  mera  kan 
väcka  oss. 

Och  den  arma  änkan  öppnade  sina  ögon  för 
sista    gången,   och  då  märkte  hon,  huru  hon  andas  ut 


En  julberättdse.  47 


och  dör  äfven  hon;  hon  såg  sina  båda  barn  döda 
framför  sig^,  belysta  af  den  flammande  sol»  som  den 
barmhärtige  tiggaren  tändt  där  på  härden  och  som 
blef  en  glädjeeld  i  följd  af  hennes  stora  olycka. 


Husflugan,  en  naturhistorisk  monografi  0. 

Af  o.  M.  Reuter. 


Till  de  otrefligaste  snyltgäster,  som  intränga  i  våra 
hus,  höra  tvifvelsutan  flugorna.  Huru  kunna  icke 
dessa  allestädes  närvarande  småkryp  förbittra  vår  till- 
varo i  hemmet  under  hela  sommaren  och  långt  fram 
på  hösten!  I  kök,  skafferier,  sal  och  kamrar,  öfver- 
alt  myllrar  det  af  dem.  Så  snart  dagen  börjar  gry% 
väckas  vi  ur  vår  söta  sömn  af  ett  olidligt  kittlande  på 
nässpetsen  eller  andra  ansiktsdelar:  den  första  morgon- 
hälsningen de  bringa  oss,  där  de  helt  ogeneradt  krypa 
fram  och  åter  öfver  dessa  ädla  delar  och  med  sin  sug- 
snabel  uppslicka  hudens  svettpartiklar.  Sömniga  och 
förargade  öfver  en  sådan  otidighet  och  hänsynslöshet, 
slå  vi  gång  på  gång  efter  dem,  men  nästa  ögonblick 
äro  de  åter  där,  och  på  någon  ro  är  icke  mer  att 
tänka.  Och  dagen  igenom  äro  flugorna  lika  besatta, 
lika  plågsamma,  fastän  de  hela  tiden  icke  göra  annat 
än  lägga  näsan  i  alt,  som  i  huset  kan  förtäras,  och  vi 
därför  borde  kunna  ha  anspråk  på  att  åtminstone  själfva 
blifva    lämnade  i  fred^).     Och  under    allt  detta  öfver- 

')  Figurerna  äro  delvis  tecknade  efter  andra  flugarter,  meo  gifva 
i  stort  sedt  en  bild  äfven  af  förhållandena  hos  husflugan. 

')  Det  är  genom  sitt  obehajjliga  slickande  husflugorna  oroa  oss. 
De  flugor  däremot,  hvilka  isynnerliet  vid  annalkande  regnväder  sticka 
oss,  hvar  de  blott  komma  åt,  till  och  med  genom  strumporna,  tillhöra 
en  annan,  om  äfven  ganska  lik  art.  Men  deras  mun  består  icke,  så- 
som husflugans,  af  mjuka  läppar,  utan  af  ett  spetsigt  hvasst  sugrör. 
Deras  lefnadshistoria  påminner  för  öfrigt  mycket  om  husflugans. 


Hw^ugan.  49 

sålla  de  alla  möjliga  saker  med  de  väl  kånda  små 
svarta  prickar,  de  i  så  riklig  mängd  lämna  efter  sig 
och  med  hvilka  de  framför  andra  dekorera  just  sådana 
föremål,  som  minst  tåla  dylikt,  såsom  tafvelramar,  ljus- 
kronor, o.  s.  v. 

Under  sådana  förhållanden  är  det  en  måttlig  tröst, 
att  i  de  varma  länderna  flugorna  äro  ännu  långt  talri- 
kare och  att  där  fordras  en  hel  här  af  tjänare,  för  att 
hålla  dem  på  tillbörligt  afstånd.  Redan  i  södra  Frank- 
rike uppträda  de  ofta  i  oerhörd  mängd,  och  en  för- 
fattare säger,  att  han  kunde  gödsla  fyra  å  fem  tunn- 
land blott  med  de  flugor,  han  under  sommaren  dödat 
i  sitt  mm. 

* 

Vi  vilja  emellertid  i  dag  se  till,  om  icke  äfven 
dessa  besvärliga  och  objudna  gäster  kunde  bereda  oss 
något  nöje.  Låtom  oss  fånga  en  af  dem  och  med 
tfllhjälp  af  mikroskopet  undersöka  dess  byggnad.  Och 
vi  skola  finna,  huru  också  den  otrefliga  flugan  för  oss 
afslöjar  en  mångfald  af  dessa  små  under,  på  hvilka 
naturen  är  så  oändligt  rik. 

Flugans  kropp  består,  såsom  vi  se,  af  flere  på 
hvarandra  följande  ringar,  hvilka  bilda  tre  afdelningar: 
hufvud,  mellankropp  och  bakkropp.  På  hufvudet  upp- 
täcka vi  två  stora  ögon,  ett  på  hvardera  sidan,  hvilka 
upptaga  hela  dess  bredd  (Fig.  i.  Au),  tre  små  punktfor- 
raiga  ögon  på  hjässan  (au),  känselsprötena  eller  anten- 
nerna (an)  framtill  mellan  ögonen  samt  mundelarna  med 
de  köttiga  läpparna.  På  mellankroppens  ryggsida  ett 
par  vingar,  bestående  af  en  glasklar  hinna,  genomdra- 
gen af  bruna  fasta  ribbor,  och  bakom  vingarna  de 
trumpinnslika  svängkolfvarna,  hvilka  motsvara  bakvin- 
gama  hos  andra  insekter.  På  dess  buksida  åter  de 
sex  benen.  Vi  skola  ännu  återkomma  till  dessa  yttre 
organ,  men  vilja  först  kasta  en  blick  äfven  på  flugans 
inre  byggnad.  Med  en  fin  preparerknif  skära  vi  upp 
mellankropp    och   bakkropp  och  bortpreparera  de  tal- 


60 


Husflugan. 


den   förra  sätta  vingar  och  ben 
föra  oss    alldeles  för  långt,  om 


rika  muskler,  hvilka  i 
i  rörelse.  Det  skulle 
vi  skulle  försöka  gö- 
ra oss  reda  för  alla 
dessa  muskler  och 
deras  rörelsesätt.  Vi 
inskränka  oss  till  att 
nämna,  att  de  verka 
med  utomordentlig 
snabbhet  och  styrka 
och  att  en  författa- 
re beräknat,  att  vår 
vanliga  husfluga  med 
deras  tillhjälp  under 
flykten  gör  icke  min- 
dre än  330  vingslag 
i  sekunden.  Hvil- 
ken  enorm  styrka 
utvecklas  icke  å  un- 
dre sidan  af  ben- 
musklerna, då  flu- 
gan vandrar  uppför 
lodräta  väggar  eller 
—  i  taket  med  krop- 
pen vänd  i  strid  med 
tyngdlagen :  benen 
uppåt,  ryggsidan 
nedåt! 

Sedan  musk- 
lerna och  mellanlig- 
gande fettlager  bort- 
tagits,  finna  vi  att 
kroppen  genomdra- 
ges af  matsmält- 
ningskanalen (a,  b, 
c),  ofvanför  hvilken, 
mot  ryggen,  det  tunnväggiga,  äfvenledes  bortprepare- 
rade blodförande  ryggkärlet  varit  beläget.     I  närheten 


..i»t 


Fi£^. 


Husfiugan.  61 


af  munnen  inmynna  i  kanalen  tre  par  körtlar,  af  hvilka 
två  äro  drufklasiika  (dr)  och  ett,  spottkörtlarna  (sp), 
långa  och  rörformiga.  Strax  nedanför  finnes  på  högra 
sidan  ett  långskaftadt  organ  (sm),  som  blifvit  kalladt 
sugmagen.  Ett  dylikt  förekommer  endast  hos  insek- 
ter, hvilka  uppsuga  sin  föda.  Det  består  af  en  lång- 
skaftad,  tunnväggig,  i  tomt  tillstånd  veckad,  men  i  hög 
grad  uttänjbar  blåsa  och  utgör  en  reservoar  för  den 
uppsugna  näringen.  Då  flugan  suger,  sammansnöres 
matsmältningskanalen  nedanför  sugmagens  skafl,  så 
att  vätskan  går  in  i  sugmagen,  som  ända  därhän  kan 
utspännas,  att  den  upptager  hälften  af  bakkroppen. 
Härifrån  öfverföres  småningom  tid  efter  annan  genom 
sammanpressning  af  sugmagens  väggar  födan  i  den 
bakom  liggande  långa  böjda  tarmen,  af  hvars  väfna- 
der  den  uppsuges.  Därvid  tillsnöres  tarmen  o fv an- 
för sugmagens  skaft,  men  blir  öppen  under  detta. 
Den  sista  afdelningen  af  tarmkanalen  (c)  tjänar  till  ut- 
förandet af  de  odugliga  näringsrestema  och  afsätter 
de  förut  omtalade  svarta  prickarna  på  våra  möbel  och 
husgeråd.  De  fyra  smala  trådarna,  hvilka  inmynna  i 
kanalen  strax  ofvanför  ändtarmen  och  delvis  äro  nyst- 
formigt  hopslingrrade  (ba)  kallas  malpighiska  kärl  och 
anses  tjäna  samma  ändamål  som  vår  urinapparat. 

Lösa  vi  nu  matsmältningskanalen  och  lägga  den 
afsides,  finna  vi  under  och  delvis  på  hvardera  sidan  om 
dess  bakersta  del  generationsapparaten  (fig.  2).  Denna 
är  hos  vårt  exemplar,  som  är  en  hona,  betydligt  större 
än  hos  hanflugoma.  Öfverst  se  vi  de  pariga  äggstok- 
kama  (ov)  i  hvilka  äggen  uppstå  i  pärlformiga  rader, 
de  minsta  och  yngsta  belägna  mot  toppen  af  äggstok- 
ken,  de  äldsta  och  största  längst  nere  mot  det  rör, 
äggledaren  (el),  som  leder  från  hvardera  äggstocken. 
De  båda  äggledarena  förenas  sedan  till  en  gemensam 
slida  (sch),  i  hvilken  utmynna  två  körtlar  (dr),  som  gifva 
upphof  åt  ett  kitt,  hvarmed  äggen  fastkJibbas  vid  det 
underlag,  där  de  afsättas.  I  en  enda  flugas  äggstok- 
kar  kunna  alstras  öfver  hundra  ägg. 


52 


Husflugan, 


Låtom    oss   nu   bortpreparera  äfven  generations- 
organen.    Underst  i  kroppen,  strax  ofvanpå  dess  buk- 


^i^.  2. 


/^<r.  j. 


sida,  finna  vi  då  i  dess  midteliinie  en  fin  hvit  parig 
sträng  (fig.  3),  hvilken  i  mellankroppen  uppsväller  till 
en  stor  rund  massa,  ur  hvilken  ännu  finare  trådar  utgå 
åt  sidorna.  Följa  vi  denna  sträng  ända  in  i  hufvudet, 
så  stöta  vi  där  på  en  annan  knutformig  nästan  trekan- 
tig svullnad.  Detta  är  flugans  nervsystem  och  den 
sista  tillsvällningen  i  hufrudet  dess  hjärna  (oG),  från 
hvilken  nerver  utgå  till  de  på  hufvudet  belägna  sinnes- 
apparaterna och  mundelarna.  Hos  insekterna  uppsväl- 
ler nervkedjan  vanligen  i  hvarje  kroppsring  till  en  nerv- 
knut (ganglion),  men  hos  flugorna  är  detta  fallet  endast 
i  mellankroppen,  där  de  tre  bröstganglierna  (b^  b^  bj) 
alla  sammansmälta  till  en  enda  massa.  Dessa  små 
hvita  knutar  och  de  fina  trådar,  som  utgå  från  dem, 
äro,  så  obetydliga  de  förefalla,  dock  kroppens  vik- 
tigaste delar.  De  styra  det  hela,  och  såras  de,  så 
står  flugans  lif  på  spel. 


Husflugan.  63 

Ännu  finna  vi  i  flugkroppen  talrika  tunna,  något 
silfverglänsande  fina  rör,  tiviika  i  alla  riktningar  genom- 
draga densamma  och  på  hvardera  sidan  bilda  en  långs- 
gående stam.  Från  dessa  stammar  går  utåt  i  de  fle- 
sta kroppsringar  ett  kort  rör,  som  utmynnar  i  ett  litet 
hål,  ett  så  kalladt  stigma,  på  kroppsringens  sida.  Detta 
är  flugans  andedräktsapparat.  Genom  hålen  på  kropps- 
ringssidoma,  stigmema,  inträder  luften  och  fordedes  i 
rören,  trakéerna,  till  kroppens  olika  delar.  Andedräkts- 
apparaten hos  flugorna  erinrar  i  icke  så  ringa  grad  om 
värt  blodcirkulationssystem,  med  den  väsentliga  skil- 
nad,  att  den  leder  luft,  icke  blod.  Stigmerna  kunna 
genom  särskilda  apparater  slutas  och  öppnas.  Och 
andedräktsrören  tillsvälla  på  en  del  ställen  blåsformigt. 
Då  flugan  vill  flyga,  pumpar  den  genom  vissa  muskel- 
rörelser luft  in  i  trakéerna,  fyller  trakéblåsoma  och  slu- 
ter stigmerna,  så  att  luften  ej  åter  slipper  ut,  samt 
höjer  sig  till  flykt,  specifikt  lättare  än  annars. 

Vi  hafva  nu  i  dess  hufvuddrag  gjort  bekantskap 
med  en  flugas  inre  byggnad,  i  allo  så  olik  vår  egen 
och  representerande  organisationen  hos  en  helt  annan 
djurklass.  Bloden  flyter  merendels  fritt  i  kroppshålan, 
nervapparaten  är  belägen  på  kroppens  buksida  och 
andningen  försiggår  medels  ett  rör-  eller  kärlsystem, 
som  tränger  till  alla  delar  af  kroppen.  Men  äfven  med 
denna  konstruktion  ernår  naturen  samma  mål  som  med 
vår:  lifvets  uppehållande  och  fortplantande. 

En  blick  på  flugans  sinnesorgan  skall  ytterligare 
visa  oss,  huru  olikartade  medel  naturen  vet  att  an- 
vända för  samma  ändamål. 

Låtom  oss  under  mikroskopet  betrakta  en  del  af 
en  flugas  öga!  Vi  se  här  tätt  invid  hvarandra  sex- 
kantiga  falt  i  oändlighet.  Skulle  vi  göra  oss  mödan 
att  räkna  antalet  dyUka  falt  eller  facetter  i  ett  flugöga, 
så  skulle  vi  finna  dem  gå  upp  till  öfver  4,000.  Men 
göra  vi  en  tvärgenomskärning  af  detta  så  kallade  öga 
(fig.  4)  och  undersöka  det  starkt  förstoradt,  så  se  vi, 
att   det    egentligen    är   sammansatt   af  lika  så  många 


64 


Husflugan 


tätt  till  hvarandra  belägna  enskildta  små  ögon»  som  vi 
räkna  facetter»  och  att  dessa  sistnämnda  endast  åro 
den  yttre  ytan  af  hvarje  enskildt  ögas  hornhinna  (c). 
Hvarje  sådant  öga  innehåller  de  för  ett  synorgan  nö- 
diga beståndsdelarna.  Så  följer  närmast  hornhinnan  en 
kristallkägla  (pe)  och  under  denna  den  så  kallade  re- 
tinulan,  hvilken   likasom  en    skida  omsluter  den  starkt 


ljusbrytande  synstafven,  rhabdomet  (Rh),  som  står  i 
direkt  förbindelse  med  nervtrådar  från  den  tjocka  syn- 
nerven (op).  Denna  har  hos  flugan  en  mer  invecklad 
byggnad  än  hos  flertalet  andra  insekter,  i  det  den  bil- 
dar tre  ansvällningar  (op,  cop,  pop),  mellan  hvilka 
nervtrådarna  skära  eller  korsa  hvarandra,  en  högst  be- 
synnerlig anordning,  hvars  betydelse  man  ännu  icke 
lyckats  utgrunda.  Äfven  i  öfrigt  nödgas  vi  denna 
gång  nöja  oss  med  att  beskåda  flugögats  märkvärdiga 
byggnad.     En  närmare  redogörelse  för  det  sätt,  hvarpå 


Hu^ugan, 


55 


dess  olika  delar  samverka,  skulle  föra  oss  in  i  allt  för 
vidlyftiga  detaljer.  Så  mycket  må  blott  nämnas,  att 
man  kommit  till  den  slutsats,  att,  ehuru  hvarje  litet 
facettöga  ser  blott  en  helt  liten  del  af  ett  föremål,  så 
erhålles  dock  genom  samverkan  af  alla  de  tusen  små 
ögonen  en  enhetlig  bild  af  detta,  så  långt  det  ligger 
inom  det  sammansatta  ögats  synfält.  Vidare  har  man 
funnit,  att  flugorna  förmå  se  blott  på  jämförelsevis  gan- 
ska korta  håU  och  äfven  då  igenkänna  föremålen  huf- 

vudsakligen  när  de  själf- 
va  eller  dessa  äro  i  rö- 
relse. Syngränsen  för  ett 
flugöga  sträcker  sig  icke 
utöfver  68  centimeter. 

De  på  hjässan  be- 
lägna tre  punktformiga 
ögonen  tjäna  blott  att 
skilja  ljus  från  mörker. 

Är  sålunda  synsin- 
nets verksamhet  begrän- 
sad, så  är  däremot  lukt- 
^  sinnet  i  hög  grad  skärpt. 
Det  har  sitt  säte  i  anten- 
nerna, dessa  två  cylindri- 
ska med  ett  hos  olika  ar- 
ter olika  långt  fjädradt 
borst  försedda  organ,  hvil- 
ka  äro  belägna  på  hufvu- 
det,  framtill  mellan  ögo- 
nen (fig.  I,  an). 

Vi  vilja  lösgöra  en 
antenn  från  flugans  huf- 
vud  och  betrakta  den  un- 
der mikroskopet.  Vi  se 
då  (fig.  5)  huru  dess  tredje 
led    är  fullsatt  med  små 


/^'i'.  5. 


hål.      Hvarje    af   dessa   för   in  i  en    säckformig    grop. 
Man  har    hos    vanliga   spyflugan    räknat  icke  färre  än 


66  Hxisflugan. 

17,000  sådana  hål,  förutom  större  öppningar,  hvilka. 
bilda  ingången  till  mer  sammansatta  fördjupningar,  3501- 
barligen  uppkomna  genom  sammansmältning  af  enskilda 
säckar.  I  bottnen  af  hvarje  säck  sitter  ett  ihåligt  sä, 
kalladt  lukthår,  som  står  i  förening  med  en  fin  nerv- 
tråd från  den  genom  antennens  midt  löpande  lukt- 
nerven. 

Denna  af  tusental  luktgropar  sammansatta  lukt- 
apparat uppvädrar  på  mycket  långa  afstånd  föremål^ 
som  kunna  tjäna  flugorna  till  föda.  Ögonblicket  efter 
det  t.  ex.  en  ko  eller  en  häst  aflämnat  sin  spillning^ 
infinna  sig  till  stället  talrika  flugor  af  sådana  arter,  som 
ingalunda  alltid  lefva  i  närheten.  Och  dock  äro  flu- 
gomas antenner  orörliga  och  kunna  icke,  såsom  många 
andra  insekters,  vädrande  svängas  åt  olika  håll.  Men 
då  flugorna  själfva  röra  sig  snabbt  af  och  an  i  luften,, 
erfara  deras  antenner  snart  den  riktning,  hvarifrån  luk- 
terna komma.  Också  vi  kunna  ju  genom  gående  af 
och  an  uppvädra  ett  luktande  föremål.  Själfva  vägen 
genom  luften  torde  flugorna  emellertid  finna  till  stor  del 
med  ögonens  tillhjälp. 

Också  flugans  sugorgan  förtjänar  vår  uppmärk- 
samhet. Det  består  af  öfverläppen  och  den  snabel- 
formigt  förlängda  underläppen,  hvars  sugskifva  vi  nu 
vilja  betrakta  i  längdgenomskärning  (fig.  6).  Pä  dess 
undre  räta  rand  se  vi  de  egendomliga  sugrännoma  (r) 
och  några  egendomliga  organ  (g),  hvilka  måhända  stå  i 
smaksinnets  tjänst.  I  sin  helhet  genomdrages  skifvan 
af  en  stark  nerv,  som  utsänder  grenar  (pz)  till  känsel- 
borsten (ta)  på  öfre  sidan. 

Kändt  är,  att  flugorna  särskildt  under  flykten 
frambringa  ljud.  Deras  surrande  kan  ofta  för  oss  vara 
ganska  störande.  Emellertid  har  man  icke  med  sä- 
kerhet lyckats  hos  dem  själfva  uppvisa  några  särskilda 
hörselorgan.  Sådana  hafva  visserligen  en  del  forskare 
trott  sig  finna  vid  roten  af  svängkolfvama  (fig.  7),  dessa 
trumpinnslika  organ,  hvilka,  såsom  redan  nämnts,  mot- 
svara andra  insekters  bakre  vingpar  och  finnas  ett  på 


Husflugan, 


67 


hvardera  sidan  bakom  de  egentliga  flygvingama.    Här 
sitta,  ordnade  i  rader,  talrika  små  tunna  blåsor,  i  hvilka 


F/^.  6, 


Fig,  7. 


inträda  en  fin  nervtråd  från  den  svängkolfven  genom- 
löpande nerven,  som  näst  synnerven  är  den  gröfsta  af 
alla  kroppens  nerver,  hvilket  redan  i  och  för  sig  bevi- 
sar  detta   organs    stora    betydelse.     Andra    författare 


68  Husjlugan. 

anse  emellertid,  att  nämnda  blåsor  förmedla  intryck  af 
olikheter  i  spänningen  af  kolfvarna  vid  flyktens  snabb- 
het och  riktning.  Det  vissa  är,  att  svängkolfvarna,  så 
obetydliga  de  än  synas,  äro  absolut  nödvändiga,  för 
att  flugan  skall  kunna  flyga  och  reglera  sin  flykt.  De 
kunna  riktas  uppåt  och  nedåt  samt  äfven  sättas  i  ro- 
terande rörelse.  Därigenom  att  t.  ex.  den  ena  sidans 
svängkolf  rör  sig  i  ett  annat  plan  än  motsatta  sidas, 
åstadkommes  en  vändning  i  flykten,  som  för  öfrigt  i 
alla  afseenden  styres  af  dessa  svängkolfvar.  Bortta- 
gas de,  kan  flugan  alls  icke  mera  flyga.  Den  sväfvar 
blott  nedåt  och  kraflar  sig  fram  öfver  marken  samt 
dör  inom  sex  a  åtta  timmar. 

Vi  hafva  förut  nämdt,  att  flugan  gör  360  ving- 
slag i  sekunden  under  sin  flykt.  Därom  kan  man  öf- 
vertyga  sig,  om  man  konstruerar  en  cylinder,  som  af 
ett  urverk  vrides  ett  hvarf  kring  sin  axel  under  loppet 
af  en  sekund  och  bekläder  dess  yta  med  ett  sotadt 
papper.  Fattar  fnan  sedan  med  en  pincett  flugan  i 
dess  bakkropp  och  håller  den  med  ena  vingen  mot 
den  sotade  cylindern,  lämnar  hvarje  vingslag  ett  märke 
på  sotet.  Sedan  cylindern  vridits  ett  hvari  kring  sin 
axel,  med  andra  ord  efter  en  sekund,  borttages  papp- 
ret  och  de  på  detsamma  afsatta  märkena  räknas. 

Dessa  snabba  svängningar  i  luften  förorsaka  det 
flugornas  flykt  åtföljande  surrande  ljudet.  Men  flugan 
låter  äfven  höra  toner,  hvilka  alls  icke  stå  i  samband 
med  flykten.  Fatta  vi  en  fluga  mellan  fingrarna,  så 
att  vingarna  icke  kunna  röras,  frambringar  den  dock 
ett  läte  genom  att  rifva  bakkroppsringama  mot  hvar- 
andra  och  därigenom  försätta  dem  i  ljudande  dallring. 
Men  dessutom  låter  den  höra  en  verklig  stämma,  ett 
slags  ångestskri,  ehuru  denna  stämma  till  följd  af  in- 
sektkroppens byggnad  icke  har  sitt  upphof  i  munnen, 
men  likväl,  likasom  vår,  på  det  eller  de  ställen,  där 
andedräktsappäraten  utmynnar.  Såsom  förut  omtalats, 
förses  insekten  med  sin  nödiga  luftmängd  förmedels 
små  hål  (stigmer),    ett  på  hvardera  sidan  af  de  flesta 


Husfiugan. 


59 


kroppsringarna,  hvilka  hål  leda  in  i  de  i  kroppen  nät- 
formigt  förgrenade  luftrören.  Innanför  själfva  mynnin- 
gen af  de  på  mellankroppen  belägna  stigmerna  (fig.  8) 

finnas  egendomliga  gar- 
dinlika, sirligt  bildade 
elastiska  förhangen,  hvil- 
ka sättas  i  svängande  rö- 
relser genom  luftens  ef- 
ter insektens  behag  häf- 
tigare eller  saktare  ut- 
drifning  eller  inpumpning 
genom  stigmat.  Det  ljud, 
som  härigenom  åstadkom- 
mes, fortfar  äfven  om  flu- 
gan beröfvas  sina  vingar. 
Innan  vi  upphöra  att 
betrakta  flugans  kropps- 
byggnad, hvilken  ju  re- 
dan för  oss  uppvisat  så 
många  egendomligheter, 
vilja  vi  ännu  en  stund 
uppehålla  oss  vid  frågan 
huru  flugorna  så  bekvämt 
kunna  vandra  uppför  lod- 
räta ytor,  ja  till  och  med 
gå  i  taket  med  fötterna 
uppåt  och  ryggen  nedåt, 
och  detta  äfven  om  ytor- 
na äro  glatta  som  glas. 
Orsaken  härtill  är  icke 
blott,  såsom  vi  förut 
framhålit,  flugornas  stora 
muskelstyrka,  utan  äfven 
beskaffenheten  af  deras  fötter.  Mellan  klorna  finnas 
nämligen  två  för  detta  ändamål  särskildt  utbildade  så 
kallade  häftlappar.  Skära  vi  genom  en  af  dessa  (fig.  9) 
och  sätta  den  under  mikroskåpet,  så  finna  vi  på  dess 
undre  sida  en  otalig  mängd  sänkrätt  ställda,  i  spetsen 


Ftg.  8. 


60 


Hu^ugan. 


uppsvullna  små  hår  (hh).  Häfdappen  hålles  ständigt 
fuktig  af  en  klibbig  vätska,  som  afsöndras  af  körtel- 
massan  (fdr)  i  dess  midt  och  ingjutes  i  de  ihåliga  hå- 
ren.    Medels    dessa   talrika  fuktiga  häfthår  förmår  flu- 


féf^, 


Fig.  p. 

gan  vid  hvarje  steg  fästa  sig  vid  de  ytor,  på  hvilka 
den  rör  sig,  de  må  sedan  hafva  hvad  läge  som  hälst. 
De  lärde  söka  orsaken  härtill  i  den  naturkraft  de  kalla 
«adhäsion»,  andra  i  den  «kapillära  attraktionen».  Huru 
som  hälst,  byggnaden  af  dessa  häftlappar  är,  äfven 
den,  ett  litet  konstverk,  likasom  så  mycket  annat  flug- 
kroppen haft  att  uppvisa. 


Flugornas  talrikhet  beror  därpå,  att  flere  släktled 
utvecklas  under  en  enda  sommar.  I  forna  tider  trodde 
man  allmänt  att  de,  liksom  all  annan  ohyra,  af  sig 
själfva  uppstodo  i  smuts,  gödsel,  multnande  växter, 
ruttnande  djur,  o.  s.  v.  Men  också  flugorna  hafva  sina 
föräldrar,  utan  hvilka  de  ej  vore  till,  lika  litet  som  an- 
dra djur  på  jordklotet.  Vi  hafva  ju  redan  sett  deras 
äggstockar,  i  hvilka  äggen  uppkomma.  Antalet  ^g^g, 
hvarje  honfluga  lägger,  uppgår  till  120  stycken.  För- 
nämligast anbringas  dessa  i  varm  hästgödsel,  men  i 
brist  därpå  äfven  i   annan  gödsel,  äfvensom  i  gamla 


Hu^ugan.  61 

matvaror,  ruttet  kött,  o.  s.  v.  De  äro  hvita,  cylindri- 
ska, något  tillspetsade  i  ena  ändan,  omkring  en  milli- 
meter långa  och  utkläckas  inom  24  timmar.  De  mask- 
lika, fotlösa  larver,  som  utkomma  ur  dem,  äro  likale- 
des hvita,  spetsiga  i  den  främre  ändan,  som  uppbär 
två  svarta  käkar,  trubbiga  i  den  bakre  med  dess  två 
svarta  andedräktshål.  Fukt  och  mörker  utgöra  väsendt- 
liga  lifsbetingelser  för  dem.  Under  gynnsamma  för- 
hållanden blifva  de  inom  en  vecka  fullvuxna  och  för- 
vandlas då  till  tunnlika  orörliga  puppor  med  hårdt, 
rödbrunt  skal,  ur  hvilka  allt  efter  omständigheterna  ef- 
ter en  eller  två  veckor  flugan  kryper  fram.  De  i  bör- 
jan mjuka  och  små,  till  flykt  otjänliga  vingarna  växa 
hastigt  och  hårdna  i  luften,  så  att  flugan  mycket  snart 
med  deras  hjälp  kan  blanda  sig  i  svärmen  af  äldre 
surrande  kamrater. 

Detta  flugornas  utvecklingssätt  förklarar  deras 
ofantliga  talrikhet,  i  det  under  gynnsamma  förhållan- 
den endast  14  dagar  erfordras  för  uppkomsten  af  en 
generation  och  således  en  hel  rad  sådana  under  som- 
marens lopp  kan  uppstå.  Den  förklarar  äfven  den  om- 
ständighet, att  de  grassera  som  värst  i  byggnader  på 
landet,  hvilka  befinna  sig  nära  stallen  och  ladugårdarna 
med  deras  gödselhögar. 

Oaktadt  flugorna  tillbragt  sin  ungdom  i  sä  smut- 
sig omgifning,  äro  de  dock  synneriigen  renliga  små 
varelser.  Se  blott  på  en  fluga,  som  sitter  stilla!  Länge 
räcker  det  icke,  innan  den  gnider  fötterna  mot  hvar- 
andra,  öfver  vingarna  och  längs  kroppens  sidor.  I  lik- 
het med  flere  andra  insekter  tåla  icke  häller  flugorna 
ett  dammkorn  på  sin  dräkt.  De  uppsamla  dem  om- 
sorgsfullt och  förtära  dem.  Men  vid  denna  rengöring 
hopsamla  och  förtära  de  äfven  en  stor  mängd  af  de 
i  luften  kringsväfvande  baciller  och  andra  sjukdom 
alstrande  små  organismer.  En  amerikansk  forskare, 
Emerson,  har  vid  mikroskopisk  undersökning  funnit, 
att  flugor,  som  vistas  i  rum  med  fördärfvad  luft,  form- 
ligen äro  betäckta  med  sådana.    Tyvärr  har  hans  för- 


62  Husflugan. 

mödan,  att  flugorna  skulle  icke  blott  förtära,  utan  äf- 
ven  lifnära  sig  med  dessa  baciller,  så  att  sådana  flu- 
gor, som  vistades  i  starkt  bacillförande  luft  vore  fe- 
tare än  andra,  visat  sig  falsk.  Andra  forskare,  såsom 
Grassi,  Ranvier,  E.  Hofmann,  Fikker  m.  fl.  hafva  åda- 
galagt, att  flugorna  visserligen  i  sin  tarmkanal  upp- 
taga baciller,  sporer  och  digg  af  sådana  parasiter,  som 
förorsaka  sjukdom  hos  människor  och  djur,  men  att 
de  åter  med  sina  exkrementer  aflämna  dem  fullkomligt 
osmultna  och  lifskraftiga.  På  detta  sätt  motarbeta  flu- 
gorna ingalunda  sjukdomarna,  utan  spela  tvärt  om  rol- 
len af  smittans  spridare.  I  de  svarta  prickar,  de  lämna 
efter  sig,  har  man  funnit  lifskraftiga  tuberkel-  och  tyfus- 
baciller.  Så  funnos  t.  ex.  i  tarminnehållet  hos  fyra 
flugor  at  sex,  hvilka  fångats  i  ett  rum,  där  en  tuber- 
kelsjuk  dött,  talrika  tuberkelbaciller,  och  marsvin,  i 
hvilka  dessa  inympades,  blefvo  snart  tuberkulösa.  Fik- 
ker har  nyligen  uppvisat  flugornas  stora  betydelse  vid 
spridandet  äfven  af  tyfussmittan.  Också  kgg  af  band- 
maskar, springmask  och  andra  inälfsmaskar  upptagas 
at  flugorna  under  deras  evinnerliga  slickande  på  alla 
möjliga  ställen  och  föras  af  dem  med  deras  exkrement 
i  våra  hus  och  ofta  midt  in  i  våra  matvaror. 

Det  är  således,  i  synnerhet  under  gängse  epide- 
mier, af  största  vikt  att  så  mycket  som  möjligt  min- 
ska flugornas  antal.  Lyckligtvis  sakna  vi  icke  medel 
härtill.  Flughåfven  och  flugsmällan  jämte  flugpappren 
och  fångstglasen  befria  oss  från  en  mängd  af  dem. 
Utspridandet  af  äkta,  godt  insektpulfver  i  luften  i  ett 
rum  med  slutna  dörrar  och  fönster  gör  äfven  god  effekt. 
För  öfrigt  är  det  af  vikt  att  med  kupor  af  metallnät 
hålla  matvarorna  täckta,  så  att  flugorna  ej  nå  dem. 
Och  likaså  böra  de  utestängas  genom  fina  nät  för  alla 
fönster,  som  hållas  öppna. 

Till  någon  del  är  naturen  själf  oss  behjälplig  vid  flu- 
gornas utrotande.  Spindlarna  lura  på  dem  i  sina  väfvar, 
rofflugor  och  getingar  dräpa  en  mängd  af  dem.  Också 
talrika  små  fåglar  uppsnappa  alla  flugor  de  blott  få  tag  i. 


Husflugan.  63 

Men  äfven  en  art  af  de  otaliga  sporer,  hvilka  fastna 
på  flugkroppen,  blir  för  denna  ödesdiger,  sporerna  till 
en  mögelsvamp  (Empusa  muscaej,  som  utbreder  sig 
i  flugans  kropp  och  slutligen  medför  döden.  Mången 
af  oss  har  utan  tvifvel  lagt  märke  till  huru  mot  hösten 
på  väggar,  gardiner,  fönster  o.  s.  v.  sitta  döda  flugor, 
fasta  på  ett  besynnerligt  sätt  med  utbredda  ben  och 
starkt  uppsvuUen,  hvitxingad  bakkropp.  På  glasrutorna 
ser  man  tydligt  rundt  kring  det  ställe,  där  en  sådan 
död  fluga  sitter,  ett  hvitt  mögellikt  stoft,  som  utgöres 
af  svampens  sporer,  hvilka  utkastats  från  de  talrika 
svamptrådar,  som  fylla  flugans  inre  och  tränga  ut  emel- 
lan ringarna  på  dess  bakkropp.  Komma  friska  flugor 
i  beröring  med  dessa  sporer,  smittas  äfven  de  af  sjuk- 
domen. På  detta  sätt  uppstår  en  verklig  epidemi 
bland  flugorna.  Man  gör  därför  bäst  i  att  låta  de  däri 
döda  flugorna  sitta  kvar  en  god  tid,  där  de  sitta,  in- 
nan man  sopar  bort  dem. 

Emellertid  undgå  många  flugor  denna  om  hösten 
bland  dem  härjande  sjukdom  och  söka  sig  vinterkvar- 
ter under  husens  brädbeslagning,  mellan  de  dubbla 
fönstren  o.  s.  v.,  där  de  falla  i  dvala,  eller  inne  i  rum- 
men. Bort  med  all  hjärtnupenhet  gent  emot  dessa 
gamla  öfvenvintrande  flugmatronor,  hvilkas  lif  mången 
ej  tyckes  hafva  hjärta  att  taga!  Det  är  just  de,  som 
åter  om  våren  blifva  stammödrar  till  de  nya  flugsvär- 
mar, hvilka  sedan  sommaren  igenom  surra  kring  våra 
öron  och  hota  vår  hälsa,  kanske  vårt  lif  Hvarje  om 
vintern  dräpt  fluga  minskar  med  tusende  sommarens 
plågoandar. 

Alltså:  låtom  oss  gärna  beundra  naturens  oänd- 
liga vishet  äfven  vid  skapandet  af  en  sådan  liten  in- 
sekt, som  vår  vanliga  husfluga,  men  låtom  oss  dock 
föra  ett  oaflåtligt  utrotningskrig  mot  denna  fiende  till 
vår  ro  och  vår  välfärd!  Lifvets  lösen  är  tyvärr  inom 
alla  områden  strid,  och  flugornas  mission  på  jorden 
får  dock  lof  att  gifva  vika  för  vår  egen! 


Hjalmar  Munstcrhjclm. 


Hjalmar  Munsterhjelm. 


+ 


I  len  2  april  1905  afled  i  Helsingfors  efter  endast  en 
^^  kort  sjukdom  landskapsmålaren  Hjalmar  Munster- 
hjelm i  en  ålder  af  icke  fdlt  65  år.  Med  honom  bort- 
gick den  mest  populäre  och  bäst  förstådda  af  Finlands 
konstnärer  alltsedan  Verner  Holmbergs  tid.  Hans  tal- 
rika taflor  med  motiv,  hämtade  främst  från  vårt  lands 
idylliska  inlandsnatur  ^),  finnas  i  otalijga  hem,  där  de 
sprida  glädje  och  förståelse  af  det  sköna  i  vår  nordiska 
natur.  Hans  betydelse  såsom  uppfostrare  och  väckare 
af  konstsinnet  hos  vårt  folk  är  därför  mycket  stor. 

Såsom  människa  var  Hj.  Munsterhjelm  sällsynt 
finkänslig,  rättänkande  och  hjälpsam.  Han  ackorderade 
aldrig  med  sitt  samvete,  då  det  var  fråga  om  det 
rätta.  Därpå  höll  han  alltid,  och  sin  öfvertygelse  följde 
han  utan  betänkande  och  utan  fruktan.  Månget  svi- 
dande sår  tillfogades  dock  oförskylldt  den  finkänslige 
konstnären  under  de  senaste  åren  af  en  kritik,  som 
hänsynslöst  ropade  efler  nytt,  omodernt».  Munster- 
hjelm kunde  aldrig  fatta,  att  det  skulle  förvägras  honom 
rätten  att  måla  så,  som  han  ansåg  riktigt,    d.  v.  s.  så. 


*)  Prof  på  Munsterhjelms  taflor  ingå  i  texten. 


66  Hjalmar  Munsterhjdm, 


som  han  såg  naturen,  då  det  dock  vis  å  vis  andra, 
ännu  omogna  talanger»  ofta  framhölls  såsom  något  sär- 
skildt  förtjänstfullt,  att  «de  blefvo  sig  själfva  trogna». 
Han  borde  väl,  om  någon,  få  gå  sin  egen  väg,  han 
som  studerat  så  samvetsgrant  och  redan  uträttat  så 
mycket,  tyckte  hans  vänner  och  beundrare. 

Allmänheten  lät  dock  icke  vilseleda  sig  af  tadiet, 
utan  dess  varmaste  sympatier  följde  Munsterhjelm  till 
det  sista.  På  Finska  konstföreningens  senaste  vår- 
exposition voro  Munsterhjelms  taflor  jämte  Verner 
Holmbergs  de  bästa,  och  de  tilldrogo  sig  det  största 
intresset. 

Hj.  Munsterhjelm,  som  föddes  den  9  oktober 
1840  på  Toivoniemi  gård  i  Tuulois  kapell  af  Hauho 
socken,  svärmade  i  sin  ungdom  för  sjömansyrket  och 
erhöll  slutligen  sin  faders  tillstånd  att  begifva  sig  till 
sjöss.  En  tidig  höstdag  infann  han  sig  med  sin  mat- 
säck i  handen  något  villrådig  och  försagd  ombord  på 
ett  i  Sömäs  liggande  fartyg  för  att  söka  anställning. 
Den  glade  kapten  V.  R.  Kåhlman  antog  ynglingen,  i 
betraktande  af  hans  kraftiga  kroppskonstitution,  till 
jungman.  Länge  blef  dock  icke  Munsterhjelm  hafvet, 
sin  första  kärlek,  trogen,  ty,  ehuru  han  redan  en  vinter 
studerat  vid  navigationsskolan  i  Åbo,  lämnade  han  en 
vacker  dag  fartyget  i  Köpenhamn.  Han  hade  nog  icke 
riktigt  satt  sig  in  i  alla  de  obehag  detta  yrke  medför 
nybörjaren.  Från  Köpenhamn  begaf  han  sig  direkt 
till  den  berömda  konstorten  Dusseldorf  vid  Rhen  för 
att  utbilda  sig  till  målare. 

I  nämnda  stad  vistades  då  ännu  Verner  Holmberg; 
där  hade  tidigare  Carl  Anders  Ekman,  Erik  Johan  Löf- 
gren,  Alexandra  Frosterus  och  Viktoria  Åberg  studerat, 
och  där  hade  norrmannen  Hans  Gude  såsom  lärare  vid 
akademin  samlat  omkring  sig  en  talrik  skara  nordbor. 
Hos  honom  stannade  nu  Munsterhjelm  som  elev,  tills 
Gude  emottog  kallelsen  att  blifva  direktor  för  konst- 
skolan i  Karlsruhe.  Gudes  plats  i  Dusseldorf  intogs 
af  den  berömde  Oswald  Achenbach,  hos  hvilken  äfven 


68  Hjalmar  MwMterJ^élm. 


Munsterhjelm  dröjde,  tills  han  år  1866  uppsökte  Gude 
i  Karlsruhe. 

Där  blef  M.  snart  Gudes  favorit.  Gude  framhöll 
honom  alltid  som  sin  bästa  elev  och  uppmärksammade 
honom  på  allt  sätt.  Det  uppstod  mellan  den  hjärte- 
gode  mästaren  och  den  allvarlige,  flitige  eleven  ett 
kamratlikt  förhållande,  liknande  det  som  tidigare  rådt 
emellan  Gude  och  Verner  Holmberg.  Utom  dessa 
tvenne  finnar  torde  endast  den  bekante  norske  målaren 
Otto  Sinding  hafva  stått  till  mästaren  i  ett  så  intimt 
vänskapsförhållande. 

Detta  var  en -lycklig  tid  för  Munsterhjelm.  Högt 
värderad  af  sin  lärare,  afhållen  af  kamraterna,  med 
ett  för  hvarje  dag  växande  konstnärsrykte,  sålde  han 
många  taflor.  Om  somrarna,  då  konstnärerna  begåfvo 
sig  på  studieresor,  uppsökte  M.  vanligen  den  vackert 
belägpia  sjön  Chiemsee  i  Bayern,  där  talrika  grupper 
målare  från  olika  länder  samlades.  Anledningen  till 
dessa  resor  var  nog  i  första  rummet  den  alltför  långa 
och  dyra  färden  till  hemlandet,  men  man  torde  icke 
alltför  mycket  misstaga  sig,  om  man  påstår,  att  hans 
gamla  förkärlek  till  vatten  förmådde  honom  att  upp- 
söka just  Chiemsee. 

Kom  så  året  1870.  Det  fransk-tyska  kriget  ut- 
bröt på  våren.  Konstskolan  stängdes  och  främlingarna 
drogo  hem.  Munsterhjelm  bosatte  sig  i  Helsingfors, 
där  han  tjänstgjorde  som  lärare  i  konstföreningens  rit- 
skola och  meddelade  privat  undervisning  i  maning  åt 
talrika  elever.  Hans  anseende  som  lärare  var  så  stort, 
att  han  icke  kunde  emottaga  alla  som  anmälde  sig. 
Bland  de  mera  kända  äro  Woldemar  Toppelius  och 
baron  E.  Taube. 

I  senare  hälften  af  1870-talet  tillbragte  M.  två 
vintrar  i  Miinchen,  som  just  vid  denna  tid  hade  upp- 
svingat sig  till  den  förnämsta  konstorten  i  Tyskland. 
På  1880-talet  slog  Munsterhjelm  sig  ner  i  Paris,  där  han 
dock  icke  trifdes,  emedan  han  salcnade  det  lugn  och 
den  trefnad  han  behöfde  för  att  kunna  arbeta. 


70  Hjalmar  Munsterhjdm, 


Senare  besökte  han  en  gång  äfven  Italien,  men 
för  det  mesta  var  han  jämte  sin  familj  om  vintrarna 
bosatt  i  Helsingfors  och  om  somrarna  på  det  kära 
fädernehemmet  Toivoniemi,  därifrån  han  hämtat  en 
otrolig  massa  förtjusande  motiv  till  taflor. 

Det  är  det  märkliga  att,  då  andra  målare  nöd- 
vändiga behöfva  ombyte  för  att  inspireras  till  arbete, 
emedan  äfven  den  täckaste  natur  icke  i  längden  kan 
fängsla  och  väcka  fantasin,  Munsterhjelm  städse  åter- 
vände till  samma  Toivoniemi.  Han  hade  en  alldeles 
ovanlig  förmåga  att  alltid  se  det  vackra  i  naturen,  i 
höjdsträckningen,  i  bergbranten,  i  ladan  vid  bäckens 
utlopp,  i  strandpartiet  med  den  gamla  omstjälpta  båten 
o.  s.  v.  Därför  kunde  Toivoniemi  för  honom  blifva 
den  rika  källa,  ur  hvilken  han  hämtade  ständigt  nya 
och  tilltalande  motiv. 

Såsom  särdeles  betecknande  för  Munsterhjelms 
förhållande  till  vänner  och  kamrater  må  ännu  följande 
anföras.  Han  hörde  under  de  sista  åren  till  en  liten 
krets  af  konstnärer,  arkitekter  och  konstvänner,  hvilka 
skämtsamt  kallade  sig  «Elfvorna»  af  den  anledningen 
att  de  ursprungliga  stiflarena  voro  ii  till  antalet  I 
denna  krets  intog  M.  ingen  officiell  ledande  plats;  det 
lilla  fria  sällskapet  ståtade  hvarken  med  ordförande 
eller  sekreterare.  Men  likvisst  utgjorde  M.  alltid  me- 
delpunkten, omkring  hvilken  de  öfriga  sällade  sig. 
Omotståndligt  kände  man  sig  dragen  till  hans  sym- 
patiska personlighet.  I  denna  lilla  kamratkrets  trifdes 
M.  så  godt.  Där  kunde  man  se  hans  öga  lysa  af 
glädje  och  godhet  under  skämtsamt  samspråk  med 
likatankande. 

Närhelst  man  besökte  M.  i  hans  hem,  var  man 
välkommen,  och  alltid  fann  man  honom  sysselsatt  med 
sitt  arbete  vid  staffliet.  Genom  sin  flit  och  sin  arbet- 
samhet var  han  ett  utmärkt  föredöme  för  alla,  och 
dessa  atelierbesök  voro  därför  lika  uppmuntrande  som 
lärorika. 


72  Ejalmar  Munsterf^dm. 


Den  som  en  gång  kant  hans  varma  handtryck- 
ning vid  inträdet  och  vid  bortgåendet,  glömmer  den 
aldrig. 

TA.    Wmurberg, 


Till  ofvanstående  biografiska  uppgifter  om  Hjal- 
mar Munsterhjelm  äro  vi  i  tiUfalle  att  foga  nedanstående 
minnesord,  dem  statsrådet  C,  G.  Estlander  haft  vän- 
ligheten nedskrifva  för  kalenderns  räkning. 

Med  Munsterhjelm  har  bortgått  ur  tideo  en  konst- 
när, som  tillika  var  en  man  i  ordets  fulla  mening. 
Han  utvecklade  sig  till  konstnär  långsamt  och  i  still- 
het, utan  att  låta  sdlmänheten  veta  någonting  om  sina 
elevarbeten  eller  med  dem  ge  sig  ut  för  bärare  af 
någon  ny  konst.  Han  genomgick  konstakademins  skola 
i  Dusseldorf  och  följde  därpå  sina  lärare  Gude  och 
Oswald  Achenbach.  Denna  omsorgsfulla  uppfostran 
inkräktade  likväl  icke  på  hans  själfständighet  som 
konstnär.  Det  var  som  om  i  hans  väsen  funnits  nå- 
gonting af  den  bestämdhet  och  beslutsamhet,  som 
vanligen  åtföljer  sjömannens  yrke,  hvilket  han  om- 
fattat och  under  par  resor  till  Spanien  fullföljt,  innan 
han,  som  det  säges  på  sina  föräldrars  önskan,  utbytte 
detta  mot  målarens,  för  hvilket  han  visat  fallenhet 
redan  som  barn. 

Hans  skaplynne  förblef  sig  likt  och  undergick 
icke  någon  större  förändring.  Den  stämning  han  själf 
emottagit  vid  anblicken  af  ett  landskap  fasthöll  han 
klart  och  bestämdt  och  meddelade  åskådaren  den- 
samma genom  friska  och  behagliga  naturbilder.  Natu- 
rens storslagna  och  dystra  skapnader  tilltalade  honom 
icke,  hans  stämningar  voro  af  mera  idyllisk  art,  mest 
insjölandets  fridfulla  syner,  än  i  morgonljus,  än  i  afton- 
belysning eller  i  månsken,  hvars  trolska  halfdager  han 


74  Hjalmar  Munsterhjélm. 


gärna  sökte  att  fänga.  Denna  riktning  i  hans  konst- 
närskap, som  man  kanske  icke  skulle  väntat  af  hans 
manliga  väsen,  härflöt  antagligen  ur  det  inflytande  hans 
natursköna  fosterbygd  öfvat  på  honom  från  barndomen. 
Därifrån  hämtade  han  ännu  på  äldre  dagar  ingifvelse 
till  många  af  sina  verk. 

Då  han,  under  de  tio  år  hans  studietid  varade  i 
utlandet,  dröjde  hemma  vintern  1866 — 1867,  arbetade 
han  tillsammans  med  Berndt  Lindholm,  som  var  hans 
studiekamrat  från  akademin  i  Dusseldorf  och  som 
skulle  bli  hans  medtäflare  med  samma  slags  konst- 
verk och  om  samma  allmänhets  ynnest.  De  hyrde 
sig  en  gemensam  atelier  och  tillställde  på  våren  en 
gemensam  utställning.  Det  är  ett  sällsynt  vänskaps- 
förhållande, utan  afund  och  utan  armbågande,  och  som 
visade,  huru  de  hvardera  hade  sitt  konstnärskap  an- 
lagdt  på  en  sund  och  säker  grund.  Båda  omfattade 
de  med  likadan  kärlek  den  landskapliga  naturen,  som 
ju  nog  ock  hade  olikartade  områden  att  bjuda  dem, 
åt  enhvar  enligt  hans  egendomlighet,  och  båda  lade 
de  sin  egendomlighets  bästa  krafter  i  att  behandla 
föremålen  för  sin  kärlek,  förvissade  om  att  allmänhe- 
ten, om  de  blott  gjorde  goda  arbeten,  hade  rum  i  sin 
ynnest  för  båda  två.  Och  däri  misstogo  de  sig  icke; 
en  del  kunde  finna  mera  behag  i  den  enes  milda, 
aningsrika,  idealt  anlagda  konst,  en  annan  del  kunde 
sätta  högre  värde  på  den  andres  djupare  gående,  för 
naturens  större  företeelser  och  outforskade  hemlighe- 
ter danade  konstnärskap,  men  af  alla  aktades  de  båda 
som  framstående  bärare  af  vår  landskapskonst. 

Denna  ädla  täflan,  vid  hvilken  man  nu  dröjer 
med  så  stort  välbehag,  fortgick  äfven  sedan  Munster- 
hjelm  stannat  ensam  kvar  på  platsen.  Den  ger  äfven 
tillkänna,  i  hvilket  förhållande  han  trädde  till  de  äldre 
konstidkarne,  som  vid  hans  framträdande  förefunnos 
på  landskapsmåbingens  område  hos  oss,  Magnus  och 
Ferdinand  v.  Wright,  J,  Knutson  o.  a.:  ingen  miss- 
aktning,   intet  angrepp  för  att  nedsätta  dem  i  allmän- 


76  Ejalmar  MunsterJ^elm. 

betens  ögon,  ej  ett  tadlande  ord,  så  vidt  jag  kan  på- 
minna mig.  Han  gjorde  sitt  bästa  att  vinna  allmän- 
hetens bifall  med  sina  arbeten,  ej  med  anspråksfulla 
läror  och  låter,  och  som  en  vedergällning  för  detta 
hans  sätt  att  gå  tillvåga  kan  det  anses  att  han  aldrig 
förlorade  allmänhetens  bevågenhet.  Tala  och  skrifva 
var  icke  hans  sak,  med  penseln  allena  beskref  han 
oförtröttad,  huru  mycket  han  älskade  de  drömmande 
vikarna,  de  skymda  stugorna,  de  soliga  kullarna  i  vårt 
land,  som  han  lärt  oss  att  känna  och  älska. 


Z.  Topelius'  ö. 


Då  man  från  Kuddnas  gård  färdas  nedför  Nykarleby 
älf,  har  man  först  att  passera  en  fors,  Ragnöm, 
hvilken  sommartid  icke  är  stridare,  än  att  man  ofta, 
vid  lågt  vattenstånd,  kan  ro  uppför  densamma,  men 
som  vår  och  höst  sväller  ut  och  brusar  öfver  de  mänga 
stenarna,  som  lura  öfverallt.  Där  nedanför  vidgar  sig 
älfven,  stränderna  resa  sig  branta,  beklädda  med  löf- 
träd,  hvilka  dock  stundom  försvinna  i  grupper  ned  i 
djupet  eller  föras  af  isen  om  vårarna  till  grunda  ställen 
i  åmynningen.  Det  bruna  vattnet  flyter  nu  lugnt  mot 
hafvet;  det  har  skummat  sig  trött  i  de  många  forsarna 
under  älfvens  15-mila  lopp. 

Till  höger  ser  man  stenkajer  och  magasin,  sedan 
många  tiotal  år  tillbaka  lämnade  åt  sig  själfva  att 
begrunda  lyckans  ostadighet  och  tillvarons  förgäng- 
lighet Hit  kommo  fordom  fartyg  och  pråmar,  hvilka 
lossade  och  lastade  den  lilla,  idog^  stapelstadens  varor. 
Men  det  var  då.  Nu  lägger  möjligen  en  fiskarbåt 
någon  gång  till  vid  dessa  stränder.  Lämningar  af  ett 
beckbruk  på  motsatta  stranden  vittna  också  om,  att 
industri  och  rörelse  flyktat  från  «Aminne». 

Älfmynningen  blir  allt  bredare,  stränderna  lägre. 
Slam  och  grus,  som  strömmen  fört  med  sig,  ha  bildat 
en    låg  ö  i  midten   af  vattnet.     Grönskande  säf  växer 


78  Z.  Topdius'  ö. 


öfverallt  på  grunda  ställen,  utbreder  sig  till  allt  större 
områden  och  bildar  på  många  stallen  ogenomträngliga 
snår,  en  älsklingsplats  för  änder.  Midt  emot  hvarandra 
på  båda  stränderna  synas  låga  vallar.  Det  är  « batte- 
rierna», som  här  uppkastades,  då  engelska  krigsfartyg 
kryssade  utanför  staden  under  Krim-krigets  dagar.  — 
Nu  vidgar  sig  älfven  till  en  grund  fjärd,  där  otaliga 
små  stånd  af  säf  visa,  hvart  det  icke  är  rådligt  att 
styra  en  båt. 

Mot  väster  ute  i  Bottenhafvet  synas  de  jämna 
konturerna  af  en  låg  ö.  Det  är  Alön  eller  Alöm,  så- 
som namnet  också  skrifves.  Den  är  ett  par,  tre  km 
lång  och  måhända  en  km  tvärsöfver  på  det  bredaste 
stället.  I  mångt  och  mycket  lik  de  andra  löfskogs- 
klådda  holmarna  i  den  vackra  skärgården,  företer  dock 
den  östra  stranden  en  särdeles  täck  anblick.  Rönnar, 
alar,  björkar,  häggar  och  granar  bilda  dungar  och  snår 
på  den  jämna,  gräsbevuxna  marken.  Därför  ha  också 
stadsborna  här  uppfört  en  mängd  skäristugor,  af  hvilka 
dock  många  numera  äro  bortflyttade. 

Den  först  uppförda  af  dessa,  « Gamla  stugan», 
ägdes  gemensamt  af  flere  familjer,  hvilka  dit  företogo 
utflykter  och  bodde  där  ute  några  dagar  för  gången. 
Det  gick  då  mycket  enkelt  och  patriarkaliskt  till. 
Hvarje  familj  hade  sin  «matdag»,  då  det  gällde  att 
bespisa  alla  de  öfriga  i  sällskapet.  När  natten  stundade, 
sökte  sig  herrarne  sofplatser  i  någon  hölada,  medan 
damerna  logerade  i  stugan,  som  innehöll  ett  enda  rum. 
I  ungdomsåren  deltog  väl  också  Z.  Topelius  i  dessa 
utfärder.  Han  talar  om  <( Gamla  stugan»  i  en  af  sina 
berättelser,  hvilket  vittnar  om,  att  han  nogsamt  kände 
detta  ställe.  Senare  vistades  han  ofta  på  Alön  hos 
släktingar  och  vänner,  tills  han  slutligen  också  fick 
ett  eget  litet  bo  på  den  vackra,  kärblifna  ön. 

Icke  långt  från  den  plats,  där  «Gamla  stugan» 
fordom  stått,  finnes  i  granskogen  ett  lågt  berg,  «Namn- 
berget»,  i  hvilket  man  skönjer  en  mängd  namn  och 
initialer.     På    ett    afskildt  ställe  läser  man  följande,  af 


Z.  Topdius'  ö.  79 


mossa  delvis  öfvertåckta  namn:  Zona,  Aina.  Dem  har 
Z.  T.  i  ungdomsåren  ristat  i  graniten.  Hvad  ha  dessa 
namn  att  betyda?  Ja,  därom  kunde  skalden  sjåif 
senare  på  tillfrågan  ej  ge  nöjaktigt  besked.  Eller 
kanske  han  icke  ville.  Förklaringen  ligger  dock  nära 
till  hands.  Han  talar  i  «Björkens  visa>  om  huru  de 
två  skuro  namn  i  barken.  Han  har  väl  själf  svärmat 
i  ungdomen. 

♦ 

År  1855  inköpte  professorskan  Topelius  en  skäri- 
stuga,  som  rådman  C.  J.  Collander  i  tiden  låtit  uppföra 
åt  sig.  Meningen  var,  att  denna  skulle  inredas  till 
fiskarestuga  åt  Z.  T.  Detta  skedde,  skalden  ovetande, 
sommaren  1856,  medan  han  befann  sig  på  en  utrikes- 
resa.  Då  professorn  återkom,  fick  han  stiga  in  i  ett 
eget,  trefligt  sommarhem.  Han  mottogs  med  säng 
och  blomsterkransar  och  dukadt  kaffebord.  Det  var 
ungdom  från  staden,  som  sjöng: 

^Välkommen  till  vår  nord  igen, 

du  kommer  känd  och  kär! » 

Här  i  denna  enkla  byggnad,  i  sin  hembygds  fagra 
skärgård,  tillbringade  skalden  tolf  somrar.  Då  våren 
kom  och  arbetet  i  Helsingfors  var  slut  för  terminen, 
lastade  sig  familjen,  stora  och  små,  på  skjutskärror,  och 
så  gällde  det  att  «skramla;>  den  långa  vägen  till  Öster- 
botten. Vanligen  anlände  man  till  midsommaren.  Med 
hvilken  glädje  återsåg  ej  den  känsliga  skalden  och 
hans  maka  den  fagra,  idylliska  hemstaden!  Och  med 
hvilken  sonlig  ömhet  hälsade  han  ej  sin  mor,  den 
gamla  doktorinnan  på  Kuddnäs!  Ett  hjärtligare  för- 
hållande kan  ej  råda  mellan  mor  och  son.  Har  väl 
någon  också  egnat  sin  moder  en  mera  inspirerad  hyll- 
ning än  han  i  sin  dikt  «En  moder»? 

Ungefar  en  vecka  vistades  familjen  T.  i  staden, 
besökande  släkt  och  vänner.  Dock  längtade  professorn 


80  Z,  Topdius'  ö. 


snart  ut  till  sitt  Majniemi,  såsom  han  till  sin  makas  ära 
benämnde  sin  villa.  Professorskan  brukade  äfven  säga  till 
vännerna,  som  gärna  ville  ha  sina  helsingforsare  på  be- 
sök: «Ja,  lyckas  det  nu  för  mig  att  &  Zachris  med 
dessa  dagar,  så  komma  vi,  men  är  han  väl  ute  på 
Alön,  hjälpa  inga  öfvertalningar».  Och  väl  anländ  till 
sin  kära  holme,  lät  han  det  gå  löst  på  gäddor,  abborrar 
och  idar  med  nät,  krokar  och  långref.  Han  var  passione- 
rad fiskare.  Jakt  och  segling  intresserade  honom  ej. 
Tidigt  på  morgonen  begaf  han  sig  ut  på  sjön  i  sin 
med  blå  rand  prydda,  gråmålade  juUe,  «Maja».  Först 
togos  näten  upp,  så  krokarna,  och  slutligen  granskade 
skalden  med  kännaremin  molnen  och  vinden,  och  sä 
bestämdes  det,  hvar  man  skulle  meta.  Han  kände 
beskaffenheten  af  sina  iiskvatten  i  olika  väder.  Fiskar- 
gossen rodde,  och  själf  satt  skalden  i  aktern  och 
«hopade».  Hans  fiskardräkt  bestod  af  bruna  vadmals- 
kläder och  en  blanklädershatt.  I  båten  fanns  också  en 
hvit  rock,  som  påtogs,  då  det  var  särskildt  varmt. 
Sent  på  förmiddagen  återvände  man,  vanligen  med 
riklig  fångst.  Det  kunde  då  hända,  att  professorskan 
redan  hade  främmande  på  besök.  Fisk  och  åter  fisk, 
af  olika  slag  och  på  olika  sätt  tillredd,  var  morgon, 
middag  och  kväll  den  stående  rätten  på  familjens 
bord.  Stundom  utsträcktes  fiskefärderna  ända  till  Ragn- 
örn  i  älfven,  där  man  vissa  tider  kan  meta  stora  idar, 
hvilket  var  skaldens  synnerliga  nöje. 

Den  öfriga  tiden  af  dagen  upptogs  af  läsning. 
Stundom  diktades  väl  äfven.  I  sin  lilla  vindskammare 
har  skalden  suttit  vid  det  öppna  fönstret  mången  vacker 
sommarafton,  då  vinden  somnat  till  ro  bortom  Frössö- 
landet och  Alö-Qärdens  glittrande  vågor  bildat  en 
glänsande  spegel  mot  Lodöm  till,  och  nedskrifvit  vackra 
och  innerliga  dikter,  hviika  alltid  skola  lefva  friska  på 
ungdomens  läppar.  Här  ha  någon  solig  och  varm  hög- 
sommardag hägrat  för  honom  «Fjäderholmama>,  till 
hviika  han  sedan  med  sagans  och  diktens  trollspö  fört 
generation  efter  generation  af  Finlands  barn.   I  närheten 


af  dem  har  han  sett  «Per-Matts-sten»  afleckna  sig  mot 
synranden,  där  haf  och  himmel  mötas.  Och  i  den 
underbara  skymningen  en  augustiafton  har  han  sett  det 
matta  skenet  från  «Gamla  stugans»  lysved  skimra  mellan 
alarnas  mörka  blad.  I  vikens  sandstränder  åter  har  han 
aiärkt  de  knappt  skönjbara  spåren  af  «Unda  Marinas» 
lätta  fot 

Stundom,  då  professor  T.  företog  färder  upp  till 
staden,  åtföljdes  han  af  någon  af  sina  flickor  eller  af 
barn  till  hans  släktingar.  Det  hände  då  ofta,  att  de 
små,  nogsamt  kännande  till  farbror  Zachris'  berättar- 
förmåga,  begärde  att  iä  höra  någon  saga.  Han 
villfor  vanligen  deras  önskan  efter  en  stunds  betänkande 
och  påbörjade  en  saga,  som  kunde  räcka  att  berätta 
under  flere  färder.  Så  ha  väl  många  af  dessa  fängs- 
lande berättelser  för  barn  tillkommit. 

En  af  skaldens  många  släktingar  i  Nykarleby 
påminner  sig  gärna  en  sommar,  då  hon  och  en  af 
skaldens  döttrar  skulle  förestå  hushållet  å  Majniemi, 
innan  den  öfriga  familjen  flyttat  dit.  Skalden  var  med 
lif  och  själ  inne  i  sitt  fiske.  Han  ville  ha  löskokta  ägg 
till  frukost,  och  de  två  små  matmödrarna  grepo  med 
Ifver  verket  an  och  kokade  för  säkerhets  skull  äggen 
tio  minuter.  På  sitt  älskliga  sätt  sporde  dem  skalden, 
huru  länge  de  kokat  de  «löskokta»  äggen.  När  hösten 
kom,  menade  professorn,  att  de  två  små  flickorna  äfven 
skulle  hafva  orlofsedlar  som  andra  tjänsteflickor.  En 
af  dessa,  som  ännu  förvaras  af  sin  egarinna,  har  föl- 
jande lydelse: 

«Härmedelst  intygas  att  Alörsjungfrun  Rosa 
Kaffeskinn  uppfört  sig  troget  och  ärligt  i  min  tjenst, 
såväl  mot  girsar  och  mörtar,  som  kissor  och  kajor, 
samt  för  närvarande  är  från  denna  tjenst  ledig. 

Majniemi  3  September  1859. 

Alörsgubben.« 

En  yttring  af  skaldens  lifliga  fantasi  var  väl  hans 
egenhet  att  gifva  namn  äfven  åt  döda  föremål  i  grann- 


82  Z.  Topdius'  ö. 


skåpet.  Vid  Majniemis  strand  finnas  många  stenar  ute 
i  vattnet.  De  hade  hvar  sitt  namn,  såsom  «Bagar- 
sten»,  «Bastusten»,  «Ugnsbjöm»,  «Branda  bullen», 
«Franska  skorpan»  m.  fl.  Flaggstången  hette  «Långa 
Petter». 

Men  tiderna  fårändrades.  Gamla  doktorinnan  på 
Kuddnäs  dog,  och  sedan  reste  famUjen  T.  icke  mera 
regelbundet  den  långa  vägen  till  Österbotten.  Maj- 
niemi  stod  tomt.  Ty  när  professorn  ännu  någon  gång 
besökte  sin  hemort,  tog  han  in  hos  sin  svåger,  rådman 
Lybeck,  och  bodde  i  dennes  trefliga  villa  helt  nära  sitt 
älskade  Majniemi.  Slutligen  såldes  stugan  1877  och 
flyttades  bort. 


Hösten  1895  företogo  seminariets  lärare  och  ele- 
ver en  utfärd  till  Alön,  och  Majniemiudden  uppsöktes 
äfven.  Man  kom  då  på  tanken  att  inköpa  stugan  och 
flytta  den  till  dess  förra  plats,  där  den  skulle  stå  som 
minne  af  ungdomens  skald.  Seminaristerna  anordnade 
soaréer  för  att  samla  penningar,  staden  bidrog  med 
en  summa,  och  personer  på  andra  orter  gåfvo 
äfven  bidrag.  Så  kunde  planen  förverkligas.  Den  15 
juli  1897  flck  Majniemi-stugan  mottaga  såsom  gäst 
sin  forna  egare,  och  till  honom  öfverlämnades  stugans 
nycklar.  Då  var  där  festligt.  Hvilka  känslor  rörde  sig 
ej  i  den  gamles  bröst,  då  han  återsåg  i  föryngrad 
gestalt  det  ställe,  där  han  tillbringat  så  många  lycUiga 
somrar  i  sin  mannaålders  bästa  dagar?  På  första  bladet 
i  Majniemis  främlingsbok  skref  han  följande  verser: 

«Ett  sommarhem.     Ett  tomtebo 
för  barnafröjd  och  åldersro, 
förgånget  ren  i  tidens  ström, 
uppståndet  som  en  ungdomsdröm 
och  åter  rest  på  Alöns  strand 
af  unge  söner  till  vårt  land. 


Z.  Topdius'  ö.  83 

Här  tystna  dagens  storm  och  strid 
i  morgondagg  och  aftonfrid. 
Här  bor  ett  älskadt  minne  blott 
af  lif,  som  flytt,  och  tid,  som  gått 
Dröj,  vandrare,  eho  du  är; 
var  lugn,  var  god,  var  lycklig  här!» 

Då  Z.  T.  efter  festen  på  Alön  kom  till  staden, 
hade  där  samlats  ortens  och  kringliggande  landsbygds 
barn.  Han  riktade  till  dem  några  ord,  uttalande  sin 
glädje  däröfver,  att  han  ännu  en  gång  fick  se  hem- 
bygdens unga  släkte.  Två  småttingar  räckte  honom 
en   lyra   af  ^ung.    Till    Österbotten   kom   han  aldrig 

mera. 

* 

Då  man  nu  anländer  till  Majniemi,  kan  man  landa 
vid  en  brygga,  som  i  sommar  dock  befunnit  sig  i  brist- 
fälligt skick.  Genom  den  täta  grönskan  skymtar  den 
röda  stugan.  Nere  vid  stranden  ser  man  en  sten  med 
följande  inskription:  Majniemi  1855 — 1877.  Z.  T.  — 
Låga  alar  och  smala  rönnar  växa  tätt  öfverallt.  Fram- 
for stugan  finnes  en  öppen  gårdsplan,  där  man  ser 
spår  af  en  kryddgårdstäppa,  i  hvars  närhet  fordom 
funnits  en  uthus-  och  köksbyggnad.  En  veranda  upptar 
stugans  ena  långsida.  Man  kommer  in  i  en  liten  farstu ; 
till  vänster  har  man  ett  större  rum,  som  fordom  var 
professorskans  rum  och  tillika  husets  «salon».  Till  höger 
därom  är  en  liten  kammare,  som  beboddes  af  familjens 
barn.  Ett  litet  vindsrum  finnes  äfven.  Det  större  rum- 
met är  hållet  i  gult  och  hvitt,  enkelt,  men  smakfullt. 
Man  har  lyckats  öfverkomma  samma  eller  liknande 
möbel,  som  tidigare  funnits  där. 

I  förbigående  kan  man  ej  underlåta  att  uttala  sin 
forvåning  öfver  det  sätt,  hvarpå  stadens  myndigheter, 
i  hvilkas  hägn  Majniemi  öfverlämnades  af  seminaristerna, 
vårda  sig  om  det  vackra  minnet.  Namn  klottrade 
öfverallt  på  dörr  och  veranda,  orödj  adt  och  ovårdadt 
nindtomkring. 


84  Z,  Topdius'  ö. 


Där  inne  har  en  vänlig  hand  ordnat  och  ställt 
friska  blommor  på  bordet.  I  den  lilla  kammaren  ligger 
främlingsboken  uppslagen.  Den  innehåller  till  först 
ställets  historik,  hvarunder  skalden  skrifvit:  «Min  tack 
och  välönskan!»  Många  af  de  besökande  ha  förutom 
sina  namn  nedskrifvit  verser  och  sentenser.  Toini 
Topelius  har  skrifvit  följande  verser: 


«Vid  sagans  härd 

jag  åter  står, 

bland  kära  spår 

i  minnets  värld, 

och  andas  in  dess  atmosfär 

af  solsken,  rönn  och  åkerbär. 


O,  barndomsdröm, 

så  glad  och  vek, 

byt  till  din  lek 

den  lifvets  ström, 

som  forsar  vild  som  bränningen. 

Låt  mig  en  stund  bli  barn  igen!» 

Det  var  en  söndag  i  slutet  af  aug^ti  med  frisk 
vind  och  drifvande  skyar.  I  skaldehemmet  rådde 
tystnad  och  minnen.  Man  tyckte  sig  förnimma  när- 
varon af  den  älskliga  ande,  som  i  vår  barndom  tjusat 
oss  alla  så  underbart. 

Där  ute  stodo  rönnarna  med  rodnande  klasar, 
häggbären  glänste  svarta,  ormbunkarnas  blad  voro 
fläckiga.  Det  låg  en  aning  om  höst  i  luften.  Snart 
står  Alön  öfvergifven,  och  höstvågoma  slå  i  skum  mot 
stranden.  Men  sagans  och  sångens  ö  väntar  på  en 
ny  vår. 

/.  O.  N. 


VaUflickan. 


Hon  hette  Manda  och  var  min  barndomsvän,  lek- 
kamrat och  förtrogna.  Det  var  under  den  gamla 
goda  tiden,  då  vargarna  tjöto  vid  husknutarna,  medan 
stormarna  skakade  de  skäggiga  jättefuror,  som  redan 
för  flere  decennier  tillbaka  skattat  ät  förgängelsen, 
offrade  för  människors  vinningslystnad.  Nutidens  ge- 
neration kan  naturligtvis  icke  förstå  de  drömrika  sago- 
bjlder  en  dylik  tät  med  jättegranar  och  knotiga  tallar 
bevuxen  skog  kunde  väcka.  Med  skogssköflingen 
sköflades  en  icke  ringa  del  af  ungdomens  fantasi- 
värld, de  flacka  markerna  födde  de  flacka  tankarna. 

Ja,  vargarna  tjöto  vid  husknutarna,  och  hvaije 
gård  höll  sig  sommartid  med  en  valljänta,  vanligen 
en  liten  en  med  ringa  pretention  på  lifvets  lyx,  men 
som  vanligen  flydde  långt  snabbare  än  fåren,  om  ulfven 
vågade  nalkas,  hvilket  dock  lyckligtvis  ganska  sällan 
inträffade. 

Då  Manda  kom  till  gården,  väckte  hon  min  stör- 
sta nyfikenhet  och  mitt  lifligaste  intresse,  och  vi  stodo 
åtminstone  en  half  timme  i  stum  granskning  midtemot 
hvarandra;  därefter  räckte  jag  henne  handen  och  vår 
bekantskap,  jag  kunde  säga  vår  vänskap,  var  från  den 
stunden  knuten.  Det  var  min  högsta  fröjd  att  efter 
läxorna  söka  upp  min  lilla  väninna,   där  hon  satt  sjun- 


86  Valiflickan. 


gande  vid  åkerrenen,  stickande  på  den  grå  ullstrumpa, 
som  ingick  i  gårdsdrängarnas  lön  och  som  så  väl  be- 
höfdes  under  den  bistra  årstiden. 

Under  mina  besök  å  den  vackra  åkerkulien  höllo 
vi  helg,  strumpan  kastades  åsido  och  timme  efter 
timme  förflöt  under  mer  eller  mindre  sinnrika  lekar 
under  högblå  himmel  vid  kvittrande  fågelmusik.  Hon 
hade  aldrig  gått  i  skola,  stackars  liten  —  den  tiden 
funnos  inga  sådana  på  landsbygden  —  och  erkännas 
måste,  att  hennes  håg  icke  heller  stod  till  boken  och 
vetandet.  En  snäll  flicka  var  hon,  och  mellan  oss  knöt 
sig  vänskapsbandet  allt  fastare,  fastän  icke  knutet  med 
förståelsens  och  sympatins  oemotståndliga  band.  Det 
var  min  sorg,  att  hon  icke  i  allt  förstod  mig. 

Det  hände  ej  sällan,  att  jag  kom  till  åkern  med 
en  liten  barntidning,  en  sagobok  eller  i  de  flesta  fall 
med  Fritiofs  saga  i  min  lilla  korg,  där  också  en  och 
annan  smörgås  låg  och  lockade.  Jag  kom  i  heml^ 
hopp  att  kunna  intressera  henne  för  det  lästas  innehåll, 
som  jag  sedan  önskade,  att  vi  dramatiskt  skulle  åter- 
gifva  i  den  stora  festsalong,  där  ekorren  satt  som  åskå- 
dare i  fondlogen  hög^  uppe  i  granen  och  där  de  mun- 
tra finkama  utgjorde  vår  lifvade  orkester. 

Prydda  med  kransar  af  nickande  blåklockor  och 
väpplingsblommor,  runda  som  bollar  och  röda  som 
våra  kinder,  stodo  vi  snart  färdiga  att  beträda  scenen, 
hvars  kulisser  i  sanning  öfvertraiTade  den  mest  g^län- 
sande  stadsscen;  men  i  de  flesta  fall  strejkade  min 
väninna  i  sista  ögonblicket.  Utan  fantasi  och  uppfin* 
ningsförmåga  stod  hon  där  så  tafatt  och  ordkarg,  att 
föreställningen  redan  i  första  scenen  nödgades  afbrytas. 
Jag  själf  var  en  djärf  Frithiof  med  icke  så  litet  vikin- 
gablod i  ådrorna,  men  min  Ingeborg  stod  mer  än 
lofligt  tafatt,  ja  så  tafatt,  att  skatan  i  trädet  skrat- 
tade och  spofven  obarmhärtigt  uthvisslade  styckets 
hjältinna. 

Om  vintern,  när  vi  nästan  dagligen  åkte  kälk- 
backe,  var  det  vår  lust   att  titta  in  i  bränneriet  på  en 


Vai^flickan,  87 

stund.  Det  fanns  vid  den  tiden  knappast  en  gård,  som 
icke  bestod  sig  en  brännvinspanna  och  därtill  ett  hus, 
enkom  uppbyggdt  för  brännvinstillverkning  med  ty  åt- 
följande €  brännerska»,  en  tjänstepiga,  inlärd  och  öfvad 
i  den  ädla  konsten  att  tillreda  brännvin.  Denna  brän- 
nerska var  vanligen  en  af  de  mest  firade  bland  orr 
tens  alla  tjänsteandar,  och  jag  var  alltför  oerfaren  och 
barnslig  att  reflektera  öfver  hvarför  vid  mina  besök 
om  k^^ama  bränneriet  vanligen  var  fylldt  af  unga 
gossar  från  kringliggande  nejder,  från  torp  och  back- 
stugor. 

Jag  är  öfvertygad  om,  att  hvarken  brännerskan 
eller  hennes  muntra  gäster  med  alltför  blida  blickar 
sågo  mina  och  min  Ulla  väninnas  ganska  ofta  uppre- 
pade besök,  ty  «lilla  mamsell»  lade  i  viss  grad  ett 
band  på  den  uppsluppna  glädjen.  Brännerskan  var  i 
de  flesta  fall  en  storväxt,  stark  och  rödbrusig  tös; 
hennes  arbete  hörde  i  sanning  ej  heller  till  det  lättaste. 
De  stora  drankkaren  väckte  Uka  mycket  min  förskräc- 
kelse som  nyfikenhet  och  än  mera  den  grymtande 
hjord  af  svin,  som  uppehöll  sig  i  bränneriets  närhet,  där 
dranken  serverades  dem  i  långa  ur  grofva  stockar 
gröpta  hofvar. 

Det  hemtillverkade  brännvinet  förvarades  i  större 
och  mindre  ankare  i  ett  särskildt  rum,  den  s.  k.  «bränn- 
vinskammaren»,  och  utportionerades  såväl  i  större  som 
mindre  kvantiteter  till  varierande  pris,  vanligen  icke 
alltför  höga.  Det  var  synnerligast  under  den  tid  af 
året,  då  brännvinstillverkningen  pågick,  som  vilda  sällar 
skräiade  på  vägarna  eller  körde  i  ursinnigt  lopp  hoj- 
tande och  svärjande  kring  bygden.  Sällan  inträffade 
dock  slagsmål  eller  störande  oordningar;  den  svenska 
skärgårdsbefolkningen  utmärkte  sig  redan  då,  under 
dessa  råare  tider  utan  skolor  och  uppfostringsanstalter, 
genom  ett  städadt  och  hyfsadt  sätt,  hvilket,  om  också 
till  största  delen  blott  yta,  dock  verkade  tilltalande. 
Egentligen  voro  vi  aldrig  rädda,  den  lilla  valljäntan 
och  jag,   för  de  muntra  gossame,    brännerskans  upp- 


88  VaOfiickan, 

vaktande  kvällskavaljerer,  som  endast  halfmosiga  logo        ' 
emot  oss. 

^xTen  forflöto,  och  Manda,  allt  mera  omtyckt  af 
sitt  husbondefolk,  avanserade  från  vallflicka  till  hus- 
jungfru. Ärlig  var  hon  som  guld  och  samvetsgrann  i 
sina  sysslor.  Liten,  smärt  och  med  ett  intagande  yttre^ 
blef  hon  som  vuxen  en  af  bygdens  mest  firade  skon- 
heter.  Vid  höslotterkalas  och  skördefester  var  hon 
städse  den  främsta  i  dansen,  och  det  var  i  sannings 
en  lust  att  se  henne  svänga  om;  hon  dansade  « skäla- 
skutten» och  « vackra  svägerskan»  med  finare  grace 
än  någon  af  de  andra  flickorna,  och  icke  så  fä  bland 
bygdens  kavaljerer  offrade  henne  sitt  hjärtas  varmaste 
rökverk. 

Hon  ägde  en  barndomsvän,  en  uppvaktare  eller 
hjärtekär,  hvad  namn  man  än  må  gifva  honom,  och 
kring  den  vackra  gossen  knöt  sig  en  hel  liten  knippe 
af  röda  sagominnen.  Han  hade  smugit  en  liten  ring 
af  skinande  mässing  i  hennes  hand,  då  hon  vid  14 
års  ålder  en  kväll  var  klädd  till  «larsmessbrud».  Ja 
det  var  en  fröjd  att  se,  hur  nätt  och  söt  hon  då  var. 
Dejan  hade  pyntat  ut  henne  på  det  brokigaste,  och  vi 
hade  alla  varit  behjälpliga  därvid.  En  krona  af  glitter- 
papper,  en  krans  af  blåklint  och  skiftande  karamell- 
papper kring  kjolen  som  en  lysande  bård.  Och  så 
hade  hon  dansat  «tatterska»  med  den  1 6-årige  gossen, 
som  bränt  sina  fjärilsvingar  vid  tösens  glada  blick. 
Himlen  hade  förlänat  honom  en  trofast  natur,  stackars 
gosse,  men  också  många  fel:  han  var  alldeles  för 
mycket  tillbakadragen,  blyg  och  anspråkslös.  Han  gick 
ocb  gälde  i  bygden  under  namn  af  Strandis-Gustaf. 
Ingen  tös  brydde  sig  stort  om  honom;  han  var  alltför 
stiUa  och  drack  aldrig  brännvin. 

Jag  märkte  snart,  att  Manda  blef  en  smula  fåfäng, 
tyckte  om  att  firas  och  att  klä  sig  grann.  Men  anstän- 
dig var  hon,  och  det  var  icke  värdt  för  bygdens  sjö- 
män eller  för  de  unga  herrame  att  komma  henne  nära. 
Hon  kunde   fräsa   tiU   och   visa  bort  dem  på  ett  sätt. 


VaiyUckan,  89 

som  stäfjade  ett  n3;tt  försök,  och  omtyckt  var  hon 
både  i  det  hem  hon  tjänade  och  ute  bland  befolknin- 
gen. Om  hon  tyckte  om  att  vara  med  i  vimlet  och 
att  svänga  sig  i  glada  kretsar,  sä  låg  ju  intet  ondt 
däri;  hon  kände  konsten  att  beskydda  sig,  och  hennes 
fröjd  var  utan  fläck. 

Den  tidens  sätt  att  fria  vållade  ej  alltför  stort 
bekymmer.  Hvarje  gosse  köpte  sig  en  sidenduk,  en 
fing  och  psalmbok,  som  han  i  ett  obevakadt  ögon- 
blick försökte  smyga  i  den  valda  flickans  hand.  £itet 
ord  behöfdes.  Mottog  hon  hans  gåfva,  var  förbundet 
knutet,  mottog  hon  den  icke,  ans^  gossen  hoppet  in- 
galunda släckt;  han  bjöd  den  någon  tid  därpå  igen. 

Det  fanns  en  sjöman,  Janne  Brink,  en  riktigt  stilig 
en,  alla  flickors  gunstling  och  alla  bydansers  bränn- 
punkt Han  kunde  läsa  som  en  präst  och  skrifva  som 
en  byskoUärare;  han  hade  svingat  upp  sig  till  styrman, 
och  det  var  något  det  på  den  tiden.  Det  fanns  knappt 
en  gårdsdotter,  som  icke  skulle  gifvit  honom  sitt  ja, 
om  han  bedt  därom. 

En  dag  anförtrodde  mig  Manda,  att  den  unge 
styrmannen  bjudit  henne  ring  och  sidenduk.  Det  var 
inte  utan  att  hennes  ögon  gOlnste  af  stolthet;  han  var 
ändå  den  största  sprätten  och  den  grannaste  gossen 
vid  alla  danser,  och  hon  märkte  nog,  att  många  flickor 
sneglade  af  afund,  då  de  «väfde  vadmal»  sist  i  Öster- 
gårds, och  hon  så  lätt  som  dufvan  sprang  vid  hans  sida. 

Jag  tänkte  med  en  suck  på  Strandis-Gustaf. 
Hade  hon  tagit  emot  gåfvoma,  och  hade  hon  glömt 
barndomsvännen?  Nej  då  .  .  .  hon  säg  en  smula  för- 
lägen ut,  hon  hade  kastat  dem  tillbaka  och  sprungit 
sin  väg.  Han  var  alltför  fin  för  henne,  tjänarinnan,  som 
slafvade  och  trälade  i  andras  hus;  en  rik  gårdsdotter 
måste  han  fä  och  en  sådan  skulle  han  väl  slutligen 
välja.  Men  när  hon  satt  på  loftesvalen  en  kväll,  hörde 
hon  smygande  steg,  och  gåfvoma  kommo  surrande  in 
till  henne.  Inte  kunde  hon  låta  dem  ses  af  Maja- 
Greta,  som  i  detsamma  klef  upp  till  löftet,  hon  måste 


90  VaUfiickan 


gömma  dem  i  sin  kista  och  bära  nyckeln  på  sig.  På 
det  sättet  kom  det  sig,  att  hon  nu  var  trolofvad  med 
Brinkens  Janne. 

Nå  men  .  .  .  kände  hon  då  inga  samvetskval  vid 
tanken  på  Strandis-Gustaf,  hade  hon  verkligen  mod  att 
krossa  hans  hjärta?  Hon  såg  på  mig  icke  så  litet 
förvånad;  hon  var  långt  ifrån  att  förstå  min  känslofras 
om  ett  krossadt  hjärta.  Om  Strandis-Gustaf  tog  iUa 
vid  sig  under  ett  par  dagar,  menade  hon,  så  var 
hon  nog  ledsen  däröfver,  men  hon  kunde  ju  rent  af 
inte  hjelpa  det;  hon  hade  å  sin  sida  stretat  emot,  men 
insåg  nu,  att  mot  Guds  utstakade  rådslut  kan  männi* 
skan  inte  spjärna. 

Och  våren  kom.  Janne  Brink  seglade  ut  på  vida 
hafvet,  och  Manda  var  glittrande  glad,  kvittrade  och 
jublade  vid  hvartenda  bref  hon  erhöll.  Men  han  måste 
väl  få  ett  svar  på  sina  kärleksbref  en  gång,  och  som 
fästmön  var  okunnig  i  skrifkonsten,  så  vände  hon  sig 
i  nöden  till  mig.     Ville   jag    åtaga  mig  besväret  att  i 

hennes  namn  skrifva  brefvet?   Ja  men jag  måste 

väl  få  läsa  hans  bref  för  att  kunna  besvara  det  som 
sig  bör.  Rodnande  drog  hon  det  skrynkliga  pappret 
ur  sin  klädningsficka  bedjande  mig  läsa  det  högt. 
Hon  kunde  nog  stafva  igenom  det,  fastän  hon  inte 
kunde  skrifva,  och  nog  hade  hon  minst  tio  gånger  för- 
sökt genomgå  det,  men  det  skulle  nog  låta  vackrare, 
det  viste  hon,  om  jag  ville  läsa  upp  det  för  henne. 
Hon  lyssnade  helt  andäktigt. 

«Mitt  hjärtas  blomma! 

Må  Guds  hand  beskydda  dig  för  alla  frästelser 
och  faror.  Jag  hafver  tänkt  på  dig  när  jag  gungat 
öfver  böljorna  de  blå  och  kapten  är  en  sjutt£i  jäa 
karl  han  svärjär  väll  ibland  och  super  lite  när  det  pas- 
sar men  han  är  en  karlakarl  och  när  jag  mins  hur  du 
och  jag  gick  hand  i  hand  till  min  moders  kåjja  genom 
skogen    och   snödrivan   var   vit  som  din  kinid.     Ja  du 


Vallflickan.  91 

mm  speda  lilla  blomma  dig  kan  jag  aUdrig  glömma 
men  på  Nordsjön  blef  det  sdirm  så  det  knaka  i  master 
och  rå  och  vi  trodde  att  skutan  skulle  gå  till  båtten 
och  leste  alla  våra  böner  och  jag  mindes  hur  du  satt 
på  låftesvalen  och  jag  smög  mej  fram  och  hivade  dit 
upp  de  gåvår  som  du  nyss  försmådde  och  så  kåm 
Maja  greta  är  hon  än  trolåfvad  med  Kalle  han  är  en 
argsint  bäst  inte  bättre  än  Titus  den  stora  tjuren  har 
far  sålt  honom  till  slaktaren.  Helsa  mor  och  Storgårds 
eva,  Sven  och  filip  och  alla  Nynäs  påjkar.  Lät  mej 
höra  dina  tankar  lilla  järtevän,  min  fagra  ros.» 

Därpå  namn  och  adress  och  jag  frågade  en 
smula  bekymrad:  hvad  önskar  du  att  jag  skall  skrifva, 
Manda? 

Hon  såg  på  mig  helt  tillitsfullt,  såsom  vore  hon 
förvissad  om,  att  jag  förstod  det  långt  bättre  än  hon. 
Skrif  att  jag  håller  af  honom,  att  jag  midt  under  syss- 
lorna tänker  på  honom  och  att  jag  längtar  till  julen,  då 
han  kommer  hem,  att  Maja  Greta  fått  en  annan  och 
att  tar  inte  än  sålt  stuten.  Nu  var  uppränningen  gifven 
och  hon  gick.  Då  jag  en  timme  därefter  uppläste 
svaret,  vann  det  hennes  fulla  gillande,  och  behörigen 
frankerad  afsändes  episteln  genast. 

I  september  kom  svaret,  men  därefter  följde  en 
lång  oroande  tystnad.  Jag  såg  min  barndomsväninnas 
illa  dolda  oro;  hvarje  postdag  brunno  hennes  kinder 
med  en  högre  färg,  och  i  blicken  lästes  något  ängsligt 
spörjande,  som  efter  länge  sviket  hopp  öfvergick  till 
sorgsen  underg^fvenhet.  Julen  kom,  bygdens  sjömän 
samlades  —  men  Janne  Brink  kom  icke.  Ingen  hade 
träfiat  honom,  ingen  hört  ett  ord  om  honom. 

Vi  skulle  trott  att  skutan  gått  till  botten,  om  inte 
modem  fått  ett  bref  till  julen.  Janne  mådde  bra,  men 
hade  tagit  hyra  på  en  stolt  amerikanare.  Det  kunde 
hända  att  han  dröjde  borta  många  år ;  han  kunde  kan- 
ske gräfva  guld  och  komma  hem  med  rikedomar,  ja, 
man  visste  inte,  hur  det  kunde  gå,  och  det  var  inte  värdt 
att  vänta  honom  hem. 


92  Vai^ickan, 

Mandas  djupa  besvikelse  märktes  lyckligtvis  inte 
af  bygdens  ungdom,  som  saknade  all  kännedom  om 
de  gåfvor  }anne  gifvit  henne.  De  skulle  aldrig  fallit 
på  den  tanken,  att  han  kunde  fasta  sin  håg  vid  en 
liten  husjungfru,  tjänande  för  brödet.  Nej,  hon  dan* 
sade  bra,  och  det  var  endast  därför  han  så  ofta  dan- 
sade med  henne.  Hon  var  nätt,  och  han  hade  kanske 
sagt  henne  några  granna  ord,  det  var  allt  Men  att 
han,  lejonet  i  klungfan,  saknades  vid  danserna,  det  stod 
klart  för  enhvar  af  bygdens  flickor. 

Strandis-Gustaf  var  den  enda,  som  drog  sina  slut- 
satser, och  aldrig  hade  man  sett  honom  gladare  än 
den  julen,  då  alla  de  andra  i  spörjande  ifver  väntade 
Brink  Jannes  återkomst.  Han  agerade  musikant  vid 
alla  bydanser  och  gaf  dragharmonikan  ett  ljud  af  nästan 
jublande  segerglädje.  Det  lät,  som  om  ett  skogstroll 
smugit  sig  in  i  instrumentet  och  nu  vefvade  fram  aHt  det 
tvingande  och  glada,  som  kunde  locka  ett  människo- 
hjärta till  fröjd.  Det  var  omöjligt  att  motstå  musiken, 
alla  lockades  med  i  dansen,  gamla  och  unga,  sorgsna 
och  glada,  fattiga  och  rika.  Aldrig  hade  man  dansat 
så  vildt  som  under  den  julen. 

Från  de  två  första  danserna  afhöll  sig  Manda, 
under  förevändning  att  hon  behöfdes  i  hemmet,  men 
snart  smittades  också  hon  af  den  bullrande  ungdoms- 
glädjen, klädde  sig  i  glada  färger  och  trippade  lufti- 
gare än  någonsin  i  kadriljen  och  menuetten.  Men  ge- 
nom det  glädtiga  skrattet  tyckte  jag  mig  dock  märka 
en  konstlad  munterhet;  det  var  synbart  en  ansträng- 
ning att  synas  lika  glad  som  förr. 

På  nyåret  smög  hon  en  afton  in  till  mig.  Det 
var  sent,  jag  hade  redan  släckt  ljuset,  och  månens 
strålar  spelade  mellan  krukväxternas  blad. 

—  Hvad  nytt  Manda?  sporde  jag  leende. 

—  Nya  gåfvor,  skrattade  hon,  och  denne  sviker  inte. 

—  Nej,  du  har  pröfvat  honom  nog,  inföll  jag,  för- 
vissad om  att  den  utkorade  nu  änddigen  var  barn- 
domsvännen. 


VaiyUekan,  98 


—  Det  är  Anders  från  Rotviken,  kom  det  kort 
och  brådskande. 

Anders  från  Rotviken!  Jag  hade  hört  ett  och 
annat  om  honom,  men  inte  allt  tUl  hans  pris.  Han  var 
en  lång  och  ståtlig  karl,  men  sades  vara  mer  än  lofligt 
förtrogen  med  flaskan.  Hon  stod  inte  att  öfvertala, 
hon  ville  visa  Brinkens  Janne,  att  hans  otrohet  inte 
rörde  henne  mer  än  så,  och  hon  knäppte  med  fingrarna, 
i  det  hon  gjorde  ett  svagt  försök  att  skratta.  Strandis- 
Gustaf  kunde  hon  ändå  aldrig  taga  till  man;  han  var 
alltför  enträgen,  han  tröttade  ut  henne. 

Bröllopet  firades  vid  sommarens  början,  och  vi 
skildes  åt,  icke  utan  smärta,  lekkamraten  och  jag. 
Mellan  oss  lågo  många  aldrig  förgätna  minnen,  och 
ofta  smögo  mina  tankar  bort  till  henne.  De  nygifta 
köpte  sig  en  liten  koja  långt  från  det  forna  hemmet, 
och  dit  inbjöd  hon  mig  en  gång,  just  när  rönnarna 
stodo  i  sin  hvita  blomsterprakt. 

Hon  hade  på  herrskapssätt  dukat  kaffebordet  un- 
der den  blommande  rönnen  på  den  lilla  gårdstäppan,  i 
det  nyss  odlade  potatislandet  hade  hon  nedmyllat  den 
välgrodda  sådden,  en  svala  byggde  sitt  bo  på  fönster- 
bågen, och  bakom  den  lilla  hyddan  stod  skogsranden 
möfkgrön  och  allvarlig,  spridande  sin  doft  af  barr  och 
kåda  långt  kring  nejden.  Anders  från  Rotviken,  Man- 
das  unge  man,  hade  i  går  sagt  sin  hustru  farväl.  Han 
måste  ut  till  sjöss  han  också,  ty  redan  från  tidiga 
barnaår  längtar  skärgårdsgossen  ut  till  hafs,  en  längtan 
som  ligger  rotad  i  mannen  ända  till  grafven. 

Den  forna  vallflickans  lilla  hem  var  ett  bland  de 
täckaste,  och  leende  af  belåtenhet  visade  hon  mig 
dess  putsade  inre,  den  lilla  hvardagsstugan  med  spi- 
seln  och  tallrikshyllan  och  bakom  den  en  allra  som 
näpnaste  främmandkammare  med  hvita  gardiner  i  de 
smårutiga  fönstren,  den  sedvanliga  «dragkistan»  belam- 
rad med  allehanda  små  prydnader,  en  hvitmålad  gung- 
stol, några  trästolar  och  ett  bord,  prydt  med  en  blom- 
mande cKristi   bloddroppe».    Hon   var  nog  den,  som 


94  Vallflickan. 


kunde  ställa  nätt  i  ett  hem;  hon  hade  lefvat  med  i 
«stora  världen»,  och  det  ansågs  på  den  tiden  som  en 
icke  ringa  förtjänst  att  hafva  tjänat  som  husjungfru  i 
en  herrgård.  Och  Manda  var  mer  än  en  vanlig  tjäna- 
rinna,  hon  var  en  trotjänarinna,  kunnig  i  ett  hems  alla 
göromål. 

Jag  räkte  henne  handen  till  afsked.  —  Må  frid 
och  lycka  bygga  bo  i  ditt  nya  hem,  min  vän.  —  Ja, 
sade  hon  leende,  dem  tar  jag  gärna  till  hyresgäster. 

Ingendera  af  oss  kunde  ana,  att  vi  på  sex  långa 
år  ej  skulle  återse  hvarandra. 


Det  var  en  tämligen  ruskig  oktoberdag.  Syre- 
nerna slokade  sina  kvarglömda  blad,  från  hviUca  tunga 
droppar  sipprade  som  tårar  från  en  hälft  förvissnad, 
af  Ufvets  rosiga  löften  sviken  skönhet.  Öfver  markens 
gråa  täcke  tumlade  lönnamas  röda  och  aspamas  gula 
blad  om  hvarandra,  och  en  talgmes  pep  så  melankoliskt 
på  fönsterbrädet,  att  jag  icke  hörde  dörren  öppnas. 
Jag  spratt  till,  då  Manda  stod  framför  mig. 

Men  var  det  Manda?  Jag  stirrade,  som  när  man 
i  en  dröm  stirrar  mot  något,  som  man  tycker  sig  hafva 
sett  en  gång  i  verkligheten,  men  icke  mera  kan  igen- 
känna. Jag  glömmer  aldrig  det  sorgsna  leende,  hvar- 
med  hon  besvarade  min  spörjande  blick. 

—  Manda  är  det,  sade  hon,  fast  det  numera  inte 
lönar  sig  att  titta  efter  rosorna  på  kinden  eller  skal- 
ken  i  ögat. 

Ja,  nyss  hade  jag  sett  oktobervinden  härja  rosen- 
gården, men  nog  måste  det  varit  sorgemas  skonings- 
lösa stormar,  som  farit  fram  öfver  hennes  väsens  örta- 
gård. Tunn  och  liten  var  hon,  nästan  lutad  som  den 
smala  videstängeln  utanför  mitt  fönster. 

—  Sant  var  det,  att  han  drack,  började  hon  redan 
innan  jag  hann  spörja  henne  om  de  svunna  åren,  och 
inte  var  det  stora  summor  han  sände  hem  från  de 
fjärran  länderna.     Men  jag  bar  sorgen  tyst  inom  mig; 


Val^kan.  96 

jämmer  släcker  inte  hungern  och  tårar  inte  törsten. 
Det  är  inte  heller  roligt  att  löpa  ringdans  kring  de 
onda  tungorna  och  att  begapas  af  de  hårda  blickarna. 
Nej,  låt  människorna  hällre  tro,  att  allt  är  godt.  Jag 
tackar  Gud  att  kojan  ligger  långt  från  byn  och  att  det 
magra  oset  från  vår  gryta  inte  nådde  dit.  Aldrig  var 
han  hård,  då  han  kom  drucken  hem  om  kvällarna,  nej, 
det  kan  jag  inte  Idaga  öfver,  och  inte  dref  han  barnen 
ut  i  drifvoma,  om  de  bullrade  en  smula.  Men  halfva 
månadshyran  kröp  i  flaskan,  och  det,  som  kom  i  grytan, 
räckte  inte  alltid  tilL  Men  Gudi  lof,  det  gick  ändå,  och 
barnen  växte  upp  som  rosor.  Nu  är  Sanna  fem  och 
Ante  fyra  år.  Herren  var  så  nådig,  att  han  tog  det 
yngsta.  Jag  svepte  henne  i  min  bruddräkt,  och  hon 
låg  så  hvit  och  söt  i  kistan.  Aldrig  kan  jag  glömma 
henne,  men  jag  tackar  himlen,  att  hon  blef  en  engel, 
lifvet  är  ändå  så  tungt  och  svårt. 

Hon  tycktes  inte  vänta  svar,  hon  fortfor: 
—  Snart  kommer  en  igen  till  världen,  ja  ja,  gu'nås. 
Hon  suckade  så  djupt  och  bittert,  att  det  skar  i  hjärtat. 
Det  skulle  redt  sig  godt  och  väl,  om  Anders  fått  be- 
hålla hälsan.  Han  var  stark  och  arbetsduglig,  och  om 
han  svor  och  skrek  i  hamnarna  mer  än  någon  annan 
af  besättningen,  så  gick  och  gällde  han  på  sjön  som 
dugligast  och  starkast.  Kapten  var  rent  af  nästan  kär 
i  honom.  Men  en  dag  kom  stormen  som  ett  vilddjur 
öfver  dem,  och  skutan  flöt  som  en  redlös  flambåt  ge- 
nom vågorna.  Anders  påstår,  att  han  inte  har  ord  att 
berätta  om  det  skeppsbrottet,  men  sant  och  visst  är, 
att  nog  gick  det  värre  för  honom  än  för  skutan  på 
den  resan.  Han  kom  hem  som  en  krossad  stackare, 
och  sjön  bytte  han  mot  sängen.  Inte  är  det  Atlantens 
blå  vågor  som  skölja  hans  bröst  numera,  det  är  blodet 
som  strömmar  öfver  bädd  och  lakan. 

Jämt  fem  månader  har  han  legat,  utan  att  stiga 
ur  bädden,  och  inte  blir  kinden  röd  och  kroppen  run- 
dad af  att  lyfta  den  stackars  sjuke,  som  knappt  numera 
förmår  vända  sig  själf. 


96  Vaiffiiekan. 

Hon  satt  i  gungstolen  midt  emot  mig,  späd  och 
blek  med  en  underiig  glans  i  de  blå  ögonen.  En  och 
annan  gång  hostade  hon  kort  och  dämpadt 

—  Inte  kan  det  dröja  så  alltför  länge  numera; 
döden  är  barmhärtig,  han  kommer  nog  i  sinom  tid. 
Ringarna  sålde  jag,  så  inte  har  det  fattats  mat,  och 
de  små  leka  och  skratta  helt  glatt,  som  om  lungsot 
och  ingen  död  funnes  till.  Det  är  nog  så  väl,  att  så  är. 
Gamla  snickarsmor  är  snäll,  hon  hjälper  ibland  att  vaka 
och  4(billaskaka»  hämtar  hon  med  sig  åt  barnen.  Lyck- 
ligt att  ingen  på  förhand  vet  sin  utstakade  v^  genom 
sorgedalen. 

Hon  höll  upp  en  stund,  stirrande  rakt  framför  sig, 
såsom  om  tanken  irrat  emot  framtiden  eller  återvändt 
till  det  förflutna. 

—  Inte  tänker  man  långt  i  ungdomsyran  och  inte 
trifs  visdomen  bland  de  unga.  Blommor  plockar  man, 
men  lämnar  ofta  den  vackraste  blomman  vid  vägen. 
Strandis- Gustaf  har  skickat  en  och  annan  sedel;  må 
Gud  välsigna  honom  för  det.  Han  har  samlat  inte  så 
litet,  påstår  man.  Nog  följer  Herrens  välsignelse  den, 
som  inte  ser  åt  flaskan. 

Stackars  Manda,  det  var  för  sent  att  inse  vill- 
farelsen, för  sent  att  märka  Strandis-Gustafs  trohet 
Och  när  jag  hörde  kärrhjulen  skramla  och  såg  Mandas 
sorgsna  afskedsnick,  greps  jag  af  ett  outsägligt  vemod. 
Alla  de  glada  lekar  vi  i  sorglöshetens  dagar  lekt 
tillsammans,  hade  koncentrerat  sig  i  lifvets  outgrund- 
liga sorgelek. 

Ån  en  gång  skulle  jag  se  Manda.  Det  var  två 
år  därefter.  Smittad  af  mannens  lungsot  låg  hon  nu, 
tre  månader  efter  hans  död,  själf  på  dödslägret.  Det 
lilla  trefna  hem,  som  för  sju  år  sedan  så  gladt  och  in- 
bjudande hälsat  mig  välkommen,  stod  nu  förhäijadt 
och  förvandladt.  I  de  fordom  snöhvita  gardinerna 
spunno  spindlarna  sina  gråa  nät,  främmandkammarens 
hela  möblemang  var  såldt,  och  vid  spiseln  rörde  den 
sexåriga  Sanna  i  en  sotig  vällingsgryta.    Det  glimmade 


Val^kan.  97 


till  ett  litet  glädjeskimmer  i  den  sjukas  ögon,  då  hon 
såg  mig  träda  in. 

—  Inte  finns  det  mycket  kvar  af  värdsligt  gods 
och  guld,  framrosslade  hon  halfhögt;  jag  har  stretat 
emot  att  komma  in  bland  fattighjonen.  Om  kommu- 
nen lämnar  fattighjälp,  så  tar  den  kojan,  som  är  bar- 
nens enda  arf.  Kojan  måste  vara  deras  hem,  den  är 
så  varm  och  nätt.  och  den  får  ingen  ta  ifrån  dem. 

Hon  hade  slitit  och  arbetat,  lidit  och  försakat 
för  att  skydda  hemmet,  for  att  rädda  det  åt  dessa 
värnlösa  varelser,  som  kanhända  aldrig  skulle  slå  sig 
ned  däri. 

Då  jag  en  månad  därefter  följde  Manda  tiU  graf- 
ven  och  den  första  lärkan  slog  sin  vårdrill  öfver  den 
nyss  igenmyllade  kullen,  såg  jag  Strandis-Gustafs  grofva 
näfve  räcksLS  mig  till  vänligt  handslag. 

—  Jag  har  tänkt  taga  den  yngsta  till  mig,  sade 
han  käckt  och  fr3mtligt,  jag  är  inte  så  alldeles  fattig, 
och  en  liten  skrikhals  på  Strandis  må  gärna  sjunga  i 
kapp  med  dragharmonikan. 

Jag  tr^^^ckte  med  vördnad  hans  valkiga  hand. 


Parus  A  Ur. 


Sång  till  Österbotten. 


^^Hlfvarnas  land! 

"^^^  Stänkande  hvita  kaskader. 
Grannröda  gårdar  i  rader 
högt  på  en  stupande  strand. 
Älfvar  ur  urskogen  runna, 
slungande  tjärbåtens  tunna 
bord  mellan  hvirflar  i  land, 
vaggande  vildmarkens  timmer,  — 
Älfvar  i  midnattens  skimmer, 
djupa  och  mörka  och  strida, 
brusande  väldigt  och  vida.  — 
Älfvarnas  land, 
älfvar  nas  brusande  land! 

Slätternas  land! 

Svalor  på  gärdena  sjunga, 

bräddar  i  vårbrisen  gunga, 


8dng  tm  Österbotten,  99 


årder  med  blänkande  tand 
skära  de  milslånga  fåren. 
Slätt,  där  du  blånar  om  våren 
mörk  emot  kvällhimmelns  brandy 
snart  skall  i  midsommarns  vecka 
ändlös  och  ljus  du  dig  sträcka, 
tyst,  medan  åarnas  vatten 
rislar  och  susar  i  natten! — 
Slätternas  land, 
slätternas  drömmande  land: 

Frihetens  land! 

Frostbrända  skördar  du  bärgat. 
Mod  dina  slätter  har  färgat. 
Byar  och  städer  i  brand 
stack  både  ryssen  och  knapen. 
Men  mellan  blänkande  vapen 
höjde  han  knuten  sin  hand, 
bonden,  den  friborna,  höga, 
hetsig,  med  blixt  i  sitt  öga, 
redo,  hvad  än  månde  hända, 
att  krossa  de  bofvar,  som  skända 
frihetens  land, 
böndernas  friborna  land. 

Arvid  Mörne. 


Finlands  mossar  och  deras  odling. 

Il^inlands  rikedom  på  vattendränkta  marker,  hvilka 
^  ofta  oegentligt  nog  sammanfattas  med  det  gemen- 
samma namnet  mossar,  är  allmänt  bekant,  och  man 
antager,  att  landets  benämning  både  på  svenska  och 
finska  vore  härledd  från  ord,  som  beteckna  kärr  eller 
dylikt.  Mindre  bekant  torde  det  vara  att  den  för- 
sumpade  delen  af  «de  tusen  sjöars  land»  upptager  en 
yta  mera  än  dubbelt  så  stor  som  sjöarna.  Hela  lan- 
dets område  utgör  nämligen  373,604  kvadratkilometer, 
hvaraf  sjöarna  upptaga  41,660  kv.  km  och  sumpmar- 
kerna 102,220  kv.  km.  De  sistnämnda,  hvilka  utgöra 
inemot  31  procent  af  landytan,  hafva  sålunda  en  ut- 
sträckning, som  ganska  nära  motsvarar  Nylands,  Åbo, 
S:t  Michels  och  Viborgs  län  sammanlagda,  eller,  för  att 
taga  ett  annat  exempel,  hela  konungariket  Bayern. 

Dessa  marker,  hvilka  fordom  ansägos  vara  icke 
blott  odugliga  till  odling  utan  rent  af  skadliga  nästen 
för  odlarens  värsta  fiende,  frosten,  hafva  på  senare  ti- 
der vunnit  ett  bättre  rykte.  Man  hör  ju  icke  sällan 
talas    om   miljoner,    som   skulle   ligga   gömda  i  deras 


Finlands  moeaar  od^  deras  odling.  101 


dunkla  sköte.  En  dylik  ändring  i  uppfattningen  har 
dock  ännu  icke  öfverallt  gjort  sig  gällande,  och  af 
denna  orsak  torde  äfven  mången  af  våra  läsare 
önska  sig  närmare  upplysningar  om  det  verkliga  sak- 
förhällandet,  för  att  sålunda  kunna  vinna  ett  eget  om- 
döme i  frågan.  De  så  mycket  omtalade  slumrande 
miljonerna  skulle,  enligt  hvad  man  säger,  ligga  dels  i 
mossamas  förmåga  att  genom  lämplig  behandlig  lämna 
goda  odlingsmarker,  dels  i  deras  innehåll  af  bränntorf, 
torfströ  och  andra  goda  saker.  För  att  få  en  riktig 
föreställning  om  allt  detta,  är  det  nödigt  att  känna 
mossamas  natur  äfvensom  öfriga  villkor  för  deras  an- 
vändbarhet, och  dessa  raders  ändamål  är  att  i  sådant 
afseende  lemna  en  kortfattad  ledning. 

Där  marken  af  en  eller  annan  orsak  är  vatten- 
dränkt  kunna  endast  vissa  växter,  de.  så  kallade  sump- 
växterna trifvas  och  en  dylik  jord  säges  vara  för- 
sumpad.  Försumpningens  orsaker  kunna  vara  många- 
handa. Ån  är  det  en  sjö  eUer  vikbotten,  som  små- 
ningom uppg^ndats,  än  är  det  en  skogsmark,  där  grund- 
vattnets aflopp  blifvit  stördt,  eller  ock  är  det  källvatten 
som  silar  fram  och  genomdränker  marken.  I  det  första 
fallet,  som  mycket  ofta  påträffas  hos  oss,  sker  upp- 
gmndningen  dels  genom  svämjord,  som  nedsköljes 
från  högre  belägna  ställen,  dels  af  vattenväxter,  hvilka 
i  stora  massor  frodas  i  det  gmnda  vattnet,  t.  ex. 
näckros,  nate,  vass,  säf,  fräken,  starr  m.  fl.  Dessa 
växters  årligen  bortdöende  delar  bilda  nämligen  en 
delvis  jordartad  massa,  som  efterhand  höjer  sig  till 
vattenytan,  och  då  detta  skett,  har  sjön  från  en  «fräken- 
botten»  förvandlats  till  ett  starrkärr.  Den  af  växt- 
rester  sammansatta  jorden  i  kärren  kallas  torf,  hvilket 


102  Finianda  mossar  och  deras  odling. 


namn,  användes  då  växtrestema  ännu  icke  fullt  för- 
vandlats till  jord,  utan  hafva  sin  form  i  behåll,  så  att 
de  kunna  igenkännas.  Sedan  torflagret  efterhand  till- 
växt, blifva  vanligen  lefnadsvillkoren  för  starrgräsen 
och  de  jämte  dessa  förekommande  växterna  mindre 
gynnsanmia,  och  andra  mindre  fordringsfulla  växter 
bölja  infinna  sig.  Till  dessa  höra  framför  allt  hvit- 
mossorna  (på  latin  kallade  Sphagnum),  till  hvilka  tuf- 
dun,  dvärgbjörk,  tranbär  m.  fl.  sälla  sig.  Det  är  de 
med  sistnämnda  växtslag  bevuxna  sumpmarkerna,  som 
egentligen  böra  kallas  mossar.  En  dylik  mosse  höjer 
sig  med  tiden  och  blir  sålunda  efterhand  torrare,  hvar- 
vid  hvitmossan  upphör  att  frodas,  under  det  getpors, 
kråkris  och  ljung  infinna  sig.  Då  höjningen  är  star- 
kare mot  midten  än  invid  kanterna  —  «laggarne»  — 
få  sådana  marker  icke  sällan  en  något  kuUrig  yta  och 
kaUas  äfven  med  det  från  tyskan  lånade  namnet  hög- 
mossar. Tillgången  vid  de  öfriga  sätten  för  sump- 
markers uppkomst  är  mindre  enkel  att  angifva  och  kan 
därför  här  förbigås. 

Klart  är  att  alla  sumpmarker  icke  börjat  bildas 
på  sanmia  gång,  och  det  är  naturligt  att  villkoren  för 
torfbildningen  icke  äro  lika  på  alla  ställen.  Därför 
hafva  vi  äfven  torf  bildningar  af  olika  ålder  och  slag, 
ett  förhållande  som  nog  är  bekant  för  hvarje  upp- 
märksam iakttagare  af  naturen.  Men  då  så  är,  fram- 
ställer sig  osökt  den  frågan :  äro  alla  slag  af  torf  lika 
goda  och  lika  dugliga  för  alla  ändamål? 

På  denna  fråga  måste  svaret  blifva  nekande,  hvil- 
ket  ju  ej  är  att  undra  öfver,-  då  torfvens  beskaffenhet 
icke  gärna  kan  vara  lika,  oberoende  af  dess  ursprong 
och  förmultningsgrad.    Skillnaden  i  följd  af  ursprung  kan 


Finlands  mosmr  och  deras  odling,  108 

t  korthet  angifvas  sålunda,  att  starrtorfven  bäde  visar 
en  större  rikedom  pä  växtnärande  ämnen  och  dess- 
utom förmultnar  lättare.  Genom  förmultningen  tilltager 
i  allmänhet  torfvens  halt  af  växtnärande  ämnen,  hvilket 
har  sin  orsak  däri,  att  vissa  af  torfvens  beständsddar 
vid  förmultningen  aflägsnas  i  starkare  grad  än  andra. 
Gäller  det  icke  växtodling  utan  teknisk  användning,  så 
visar  sig  starrtorfven  öfverlägsen,  då  det  gäller  tillverk- 
ning af  bränntorf,  under  det  att  hvitmosstorfven  bättre 
duger  till  strö. 

För  den,  som  önskar  tillgodogöra  sig  en  torfmark, 
är  det  således  främst  af  nöden  att  genom  sakkunnig 
undersökning  förskaffa  sig  kännedom  om  arten  och 
beskaffenheten  af  den  till  buds  stående  torfven,  för  att 
sålunda  vinna  upplysning  om  dess  användbarhet  för 
det  afsedda  ändamålet.  Men  härmed  är  det  icke  nog. 
Man  måste  äfven  kunna  torrlägga  den  ifrågavarande 
marken,  och  densammas  fördelaktiga  nyttjande  betingas 
dessutom  ännu  af  åtskilliga  andra  villkor,  hvilka  det 
bleive  för  vidlyftigt  att  bär  utlägga.  Den  som  i  dylika 
saker  önskar  råd  och  ledning  kan  vända  sig  till  Finska 
mosskulturföreningen  (adr.  Helsingfors),  hvilken  i  sin 
tjänst  anställt  sakkunniga  personer  och  årligen  genom 
annonser  i  tidningarna  tillkännagifver,  huru  man  kan 
vinna  fördelen  af  dessas  biträde. 

Det  kan  måhända  vara  af  intresse  för  läsaren  att 
(k  en  kort  utläggning  af  tillgången  vid  torfmarkers 
odling.  Sedan  hufvudafloppet  upptagits,  låter  man  of- 
tast några  år  förgå,  så  att  jorden  hinner  sätta  sig. 
Under  denna  tid  upptager  man  diken,  men  endast 
hvart  andra  eller  tredje  af  de  blifvande  tegdikena. 
Där  jorden   är  väl    förmultnad   eller  torflagrets   djup 


104  FitUands  mossar  oeh  deras  odling, 

ringa,  slutföres  afdikningen  omedelbart.  Markens  yta 
uppbackas  efterhand  med  gräfta,  och  samtidigt  upp- 
brytas och  bortföras  alla  stubbar  och  rötter,  hvilka 
ofta  förefinnas  i  stora  mängder.  I  Österbottens  skog- 
fattiga nejder  nöjer  sig  arbetaren  ofta  med  den  sålunda 
upptagna  brännveden  såsom  lön  för  gräflnings-  och 
rödjningsarbetet.  Sedan  allt  detta  utförts  och  teg- 
dikena upptagits,  vanligen  med  lo  meters  mellanrum, 
gäller  det  att  fä  jorden  finbrukad.  För  detta  ändamål 
bränner  man  i  många  trakter  sin  odling  och  kan  så- 
lunda på  ett  bekvämt  sätt  förstöra  ris,  mossa  m.  m. 
ja  äfven  upptagna  rötter  och  stubbar,  hvarjämte  askan 
utgör  ett  godt  gödselämne  för  det  sade  man  insår 
(tidigare  alltid  råg,  numera  vanligen  hafre). 

Innan  vi  gå  vidare,  kan  det  vara  skäl  att  närmare 
afhandla  bränningens  nödvändighet,  emedan  detta  för- 
farande icke  blott  ofta  missbrukas,  utan  dessutom  icke 
sällan  är  förenadt  med  eldfara  för  kringliggande  skog 
och  andra  marker.  För  att  kunna  rått  bedöma  brän- 
ningen måste  man  känna  alla  dess  olika  verkningar. 
Där  en  torfmark  vid  ytan  besväras  af  hvit  mossa, 
kan  man  gärna  taga  elden  till  hjälp  för  mossans 
förstörande,  emedan  denna  bildar  en  alltför  fattig 
jord,  i  hvilken  de  odlade  växterna  trifvas  endast  vid 
användning  af  stark  gödsling.  Att  jordens  brukning 
blir  lättare  och  att  dess  förmultnande  påskyndas  äro 
ytterligare  fördelar,  till  hvilka  ännu  kommer  askans 
gödslande  verkan.  De  mineraliska  ämnen,  som  före- 
funnos  i  den  uppbrända  torfven,  kvarblifva  nämligen  i 
form  af  aska  och  hopas  sålunda  inom  ett  mindre  rum 
än  de  tidigare  upptogo,  hvarjämte  de  öfverförts  i  ett 
för  de  odlade  växtemas  näring  mera  passande  tillstånd. 


Fivdanås  mo99ar  och  deras  odling,  105 

Men  om  det  än  är  sant  att  de  mineraliska  ämnena,  på 
hvilka  torfjord  i  allmänhet  lider  brist,  genom  brännin- 
gen icke  forståras  utan  samlas  och  göras  bättre  till- 
gängliga, så  kan  detsamma  tyvärr  icke  sägas  om  torf- 
vens  dyrbaraste  växtnärande  beståndsdel,  kväfvet.  Allt 
hvad  den  brända  jorden  innehöll  af  detta  ämne  har  vid 
förbränningen  gått  upp  i  rök  och  försvunnit  i  luften. 
Hvitmossan  är  i  allmänhet  fattig  på  kväfve,  hvarför 
dess  förstöring  kan  anses  innebära  en  ringa  förlust. 
Men  så  är  icke  fallet  med  torf  af  starr  och  andra 
högre  växter,  hvilken  är  rikare  på  kväfve  än  hvit- 
mosstorfven.  Ännu  större  skada  är  det  att  bränna 
väiförmultnad  mylla,  liknande  torf]  ord.  Men  lyckligtvis 
äro  de  bättre  slagen  af  torfjord  äfven  mindre  i  behof 
af  bränning,  emedan  de  lättare  förmultna  och  låta  fin- 
fördela sig.  Den  hopning  af  mineralämnen,  som  brän- 
ningen medför,  förlorar  dessutom  i  betydelse  genom 
att  man  tillför  torfjorden  lera  eller  sand.  Det  är  i  syn- 
nerhet i  Österbotten  vanligt  att  «lerslå»  den  brända 
torfjorden,  och  man  har  funnit  detta  sätt  att  förbättra 
jorden  vara  förenadt  med  många  fördelar,  om  hvilka 
längre  fram.  U^ga  vi  härtill,  att  en  förståndig  göds- 
ling säkert  lönar  sig  på  de  bättre  torfjordslagren,  så- 
vida icke  gödselämnenas  forsling  från  järnvägs-  eller 
ängbåtsstation  fordrar  öfverhöfvan  stora  kostnader, 
finna  vi,  att  bränningen  ingalunda  är  nödvändig,  sedan 
marken  en  gång  blifvit  uppodlad. 

Vi  skola  då  antaga,  att  faltet  blifvit  rödjadt  och 
något  så  när  finbrukadt  samt  att  man  vill  påföra  lera 
eller  (i  nödfall)  sand  till  jordens  förbättring.  Detta  ar- 
bete företages  helst  om  vintern,  då  600  å  1,000  lass 
utköras   pr  hektar.    Sedan  den  påförda  jorden  blifvit 


106  Fifdands  moeaar  och  deras  odling, 

jämnt  utspridd  åfver  tegaraa,  harfvas  och  plöjes,  hvar- 
efter  man  kan  så  in  råg.  Men  emedan  rågen  lätt  ska- 
das af  frost,  foredrager  mången  att  vänta  till  följande 
vår  för  att  då  så  hafre.  Har  man  vid  harfningen  lyckats 
få  jorden  väl  fin,  kan  hafre  insås  redan  första  våren 
efter  lerkömingen.  Vill  man  försäkra  sig  om  en  riklig 
och  god  hafreskörd,  bör  man  äfven  gödsla  med  ben- 
mjöl eller  thomasslagg.  Kainit  eller  andra  kalisalter 
böra  dessutom  tilläggais,  i  faU  leran  är  mager  eller  sand 
anlitats,  annars  kan  det  vara  bäst  att  genom  försök  ut- 
reda, huruvida  det  lönar  sig  att  använda  kainit.  Sedan 
ett  par  skördar  af  hafre  eller  grönfoder  tagets,  är  faltet 
vanligen  i  sådant  skick,  att  man  kan  så  in  klöfver  och 
gräs,  hvarefter  markens  växtkraft  bör  hållas  uppe  genom 
öfvergödsling  af  vallen,  innan  densamma  hinner  taga 
tåtel  och  blifva  tufvlg,  hvilket  inträffar,  så  snart  de 
bättre  foderväxterna  icke  mera  finna  en  näring  svarande 
mot  deras  jämförelsevis  höga  anspråk. 

Det  återstår  ännu  att  beröra  den  så  kallade  ler- 
slag^ingens  stora  fördelar.  Dessa  ligga  närmast  däri 
att  jorden  genom  de  i  en  god  lera  rikligt  förekom- 
mande mineraliska  växtnäringsämnena  gödslas,  så  att 
man  i  väsentlig  mån  kan  spara  in,  om  ej  fullständigt 
undvara,  köpta  gödselämnen.  Men  utom  att  skördarna 
utfalla  rikare,  så  blifva  de  äfven  säkrare:  å  ena  sidan 
skadas  nämligen  växten  på  lerslagen  jord  mindre  lätt  af 
nattfroster,  och  å  andra  sidan  är  leran  (eller  sanden)  nöd- 
vändig för  att  skydda  Tallarnas  foderväxter  mot  rötter- 
nas afslitande  genom  jordens  «uppfrysning»  om  vintern* 

Artkur  RindelL 


J)^\g  skrämmer  ej  sorgens  skugga. 


aflUf 


sdtä^mt, 


ime^  ^  sata.ens  sHuaaa, 
€n/La  å/ti/ae&ii  €A  stnå/iians  taaa, 
"~    <Ctt-t  SittcU  dti  sd/tel  siUcUt, 
sdau  hästen  Adv^aC  o-mside/i 
sd  m/iait  so-rti  di  v^dvtean  duaaa 

^/cL^a  v^,   att  de/n  siå£  som,  åaiascas 
^  ciUai  i  So^an  &^nascas, 
men  encZasi  en  waåtia   tid  — 
iaa  vuet,   att  dem,  ^dc  sam  udet 
en  Qdna  sdau  m  euia  MÅd. 

C^CC^a  &xcÅa%  ^  aSsxUens  sdim/meii, 
mia  d&ndat  ^  /uodans  spec: 
den,  Aäfd,   som  iU  dun.da  nAAxta, 
sd  Syvåidi  £an  i  smä/tta  s^ta/ 


108  Mig  skrämmer  ej  sorgens  skugga. 

den  vwcåjd  nöt  ^dc  ^^nzimrtiet 

M/t  nete  ä/t  aca/Ua  acC. 

Zucn  sa/,   sc^rti  sa  snati  W  ttUsia, 

ät  endast  en  ui£scn  a/nista 

af  eutaaeisdaaens  ^us  — 

cfi  ^«^  sda^  den  Åimrtie&dt  sitå/a 

i  ixc^dexnas  lade/csMus, 

^S/acad   (^eaena/ierj 


Victor  Forselius. 


+ 


Uan  föddes  den  29  januari  1838  i  Hvittis  socken 
*  *  söder  om  Kumo  älf,  där  hans  fader  var  klockare. 
Hemmet  var  fattigft  och  därtill  blef  han  tidigt  fader- 
och  moderlös.  Han  saknade  djupt  sina  föräldrar,  som 
han  städse  behöll  i  kärleksfull  hågkomst  Vid  deras 
sida  utsåg  han  äfven  sin  sista  hvilostad. 

Forselius  sattes  i  skola  i  Björneborg  och  genom- 
gick där  den  högre,  svenska,  elementarskolan,  som  han 
lämnade  för  gymnasiet  i  Abo.  1859  blef  han  student 
och  1864  promoverades  han  till  filosofiemagister. 

Nu  egnade  Forselius  sig  åt  den  bana,  som  skulle 
blifva  hans  lifs:  aflfarslifvets.  Han  reste  ut  till  Tysk- 
land för  att  lära  sig  språket  och  läste  samtidigt  vid 
en  handelsakademi  samt  hade  därefter  anställning  å 
ett  handelskontor.  1866  antogs  han  till  föreståndare 
för  handelsskolan  i  Åbo,  hvilken  var  årsbarn  med  ho- 


110  Victor  Fandius. 


nom  själf.  Nu  blef  han  varaktigt  fast  vid  Åbo,  hvilken 
ort  snart  skulle  räkna  honom  som  en  af  sina  främsta 
medborgare. 

Handelsskolan  sökte  han  utveckla  i  tidsenlig  rikt- 
ning: under  hans  tid  iingo  kvinnor  tillträde  till  institutet. 
Sedermera,  efter  det  han  lämnat  sin  plats  här,  inrät- 
tade han  aftonkurser  för  affärsbiträden,  och  dessa  kur- 
ser förenades  med  handelsinstitutet  samt  tjänade  som 
mönster  för  liknande  anstalter  å  andra  orter.  I  sitt 
testamente  ihågkom  Forselius  handelsinstitutet  med  den 
betydande  gåfvan  af  150,000  mark  för  anstaltens  un- 
derstödande och  tidsenliga  utveckling. 

Redan  1873  afgick  han  från  handelsskolan  för  att 
öfvertaga  det  i  Åbo  nyssinrättade  filialkontoret  for 
Nordiska  banken.  Såsom  bankdirektör  kom  han  än 
mer  in  i  affärslifvet  å  orten,  och  han  förstod  att  ut- 
veckla sitt  bankkontor  så  att  det  snart  blef  det  mest 
trafikerade  i  Åbo.  Särskildt  de  mindre  «kapitaltstema», 
både  i  staden  och  å  landsorten,  drogos  Ull  Nordiska 
banken  genom  det  förtroende  Forselius  ingif^it  och  det 
tillmötesgående  som  bevisades  alla. 

Den  ställning  han  sålunda  vunnit  inom  affärsvärl- 
den kom  honom  till  godo  vid  ledningen  af  hans  egen 
afiarsrörelse.  Han  hade  redan  1868  grundlagt  egen 
affär,  som  först  omfattade  endast  försäkriagsagenturer 
af  olika  slag.  Härmed  förenades  sedan  agenturer  for 
landtbruksredskapsfabriker  och  småningom  utvecklade 
Forselius  afiaren  till  en  af  landets  största  maskin-  och 
redskapsaifårer  å  landtbrukets  område,  den  där  omfat- 
tade äfven  handel  med  gödningsämnen,  kraftfoder  och 
frö.  Denna  afiar  ombildade  han  sedan  på  äldre  dagar, 
då  hans  krafter  började  aftaga,  till  ett  aktiebolag  med 


Victor  Forsdius,  111 


300,000  marks  aktiekapital.  I  sitt  testamente  ihågkom 
han  flere  af  sina  biträden  med  gåfvor  af  aktier,  för  att 
sålunda  fasta  dem  vid  företaget,  som  låg  honom  så 
varmt  om  hjärtat.  På  detta  företag  förtjänade  han  sig 
en  icke  ringa  förmögenhet.  Åfven  i  andra  företag  var 
han  med:  särskildt  egnade  han  intresse  åt  Åbo  bok- 
tryckeribolag, som  han  till  slut  nästan  ensam  innehade. 
Han  förenade  därmed  ett  bokbinderi  (aktiebolaget  Po- 
lytypos). 

Sin  födelseort  var  Forselius  mycket  hångifven, 
och  där  inköpte  han  1871  ett  rustbåll  Laurila,  på  hvil- 
ket  han  därefter  lade  ner  mycket  af  sin  omsorg  och 
sina  penningar.  Han  ville  af  stället  göra  en  mönster- 
gärd för  bygden  omkring,  och  det  lyckades  honom 
äfven.  Stället  blef  honom  äfven  ett  «försökslalt»  där 
han  pröfvade  maskiner  och  gödningsämnen,  som  han 
förde  i  marknaden.  Bl.  a.  var  Forselius  den  förste 
som  i  handeb  införde  det  nu  så  allmänna  tomasfos- 
fatet.  Å  Laurila  sökte  han  i  pralctiken  genomföra  äf- 
ven några  af  jordbrukets  binäringar,  hvilka  han  ansåg 
vara  af  betydelse  för  det  lilla  landtbniket.  Särskildt 
var  han  intresserad  af  hönsskötseln.  Han  bildade  för 
dess  befrämjande  i  landet  föreningen  Fjäderfäskötselns 
vänner  och  grundade  dess  Tidning  för  ijäderlaskötsel. 
Såsom  ett  bevis  på  hvilka  svårigheter  som  mötte  ho- 
nom härvid  må  nämnas,  att  då  han  vid  1894  års  landt- 
dag  inlänmade  en  petition  i  borgareståndet,  åsyftande 
åtgärder  från  statens  sida  för  utvecklingen  af  höns- 
odlingen i  landet,  petitionen  icke  ens  hänsköts  till  för- 
beredelse inom  utskott  —  något,  hvarpå  hans  vänner 
dock  hade  förberedt  honom.  Frågan  ansågs  väl  vara 
altför  obetydlig  —  och  dock  utgör  hönsskötseln  i  an- 


112  Victor  Forsdius. 


dra  länder,  t.  ex.  Danmark,  en  mycket  afsevärd  in- 
komst för  jordbrukaren.  Själfva  införa  vi  ju  till  landet 
ägg  tiU  ett  värde  af  miljontals  mark.  Likvisst  hade 
Forselius  glädjen  redan  under  sin  lifstid  se  hönsskötseb 
göra  stora  framsteg.  Därtill  har  hans  afvelsgärd  å 
Laurila  i  sin  mån  bidragit 

Det  är  gifvet  att  Forselius  genom  sin  praktiska 
duglighet  och  sin  upplysta  blick  kom  att  i  Åbo  åt- 
njuta stort  förtroende  och  behedras  med  många  upp- 
drag, särskildt  på  handdsUfvets  område.  Tidigt  blef 
han  ordförande  i  handelsgillet,  hvilket  han  varit  med 
om  att  grunda,  och  han  omfattade  denna  samman- 
slutning af  ortens  köpmän  med  lifligt  intresse  samt 
sökte  därvid  främja  handelsintressenas  utveckling.  Så- 
lunda infördes  på  hans  förslag  fondbörsauktioner  i  Åbo. 
Vid  gillet  grundade  han  ett  «kommersielt  bibliotek», 
och  till  gillet  testamenterade  han  50,000  mark,  såsom 
grundplåt  till  en  egen  byggnad.  Som  ordförande  för 
handelsföreningen  åter  genomdref  han  inrättandet  af 
Åbo  stads  skiljenämd  1903,  hvilken  är  landets  första 
och  hittills  enda  handelsdomstol.  Vidare  var  Forse- 
lius ordförande  i  handelsbiträdenas  i  Finland  pen- 
sionsförening och  deltog  äfven  i  bildandet  af  sjöför- 
säkringsbolaget Triton,  Åbo  läns  brandstodsbolag,  ång- 
fartygsbolaget Bore  m.  fl.  Den  «Finlands  handels- 
kalender» han  1 87 1  utgaf  och  som  sedan  utkommit 
i  många  årgångar  har  varit  af  stor  nytta  för  afHLrs- 
lifvet  Också  var  han  intresserad  af  att  i  utländska 
och  inhemska  facktidskrifter  och  tidningar  taga  till 
tals  olika  frågor  från  sitt  område,  städse  vaken  för 
nya  uppgifter.  Liknande  intresse  visade  Forselius 
de    allmänna    köpmannamötena,     som    hade    honom 


Victor  Forsdius.  113 

att  tacka  för  månget  godt  och  väl  genomtänkt 
uppslag. 

Forselius,  som  länge  satt  bland  stadsfullmäktige, 
betroddes  ända  från  1891  med  hedersuppdraget  att 
vid  landtdagama  företräda  Åbo  stad.  Genom  sina  vid- 
sträckta kunskaper  och  mångsidiga  intresse  intog  han 
snart  en  ansedd  plats  i  borgareståndet  och  invaldes  i 
olika  utskott.  Bland  frågor,  hvartill  han  genom  peti- 
tioner gaf  uppslag  och  hvilka  sedan  vunnit  sin  lösning 
på  laglig  väg,  må  nämnas  lagen  om  handelsregister 
och  prokurafullmakt,  om  sparbanker,  om  kustbanan 
m.  fl.  Vid  1897  års  iandtdag  tog  han  sig  an  emigran- 
ternas sak  och  sökte  förmå  regeringen  till  åtgärder 
för  förbättrandet  af  deras  ställning.  År  1900  deltog 
han  ej  vidare  i  landtdagsarbetet,  enär  han  af  sjuklighet 
draget  sig  tillbaka  från  offentliga  värf. 

I  sitt  förhållande  till  underordnade  var  kommer- 
serådet Forselius  rättvis  och  human,  mot  sina  vänner 
tillmötesgående  och  trofast,  som  medborgare  frisinnad, 
vaken  och  hofsam.  Vid  vår  svenska  kultur  var  han 
varmt  fast,  och  äfven  för  det  finskspråkiga  bildnings- 
sträfvandet  hyste  han  lifligt  intresse.  Han  gick  ur 
tiden  den  6  april  1905.  I  honom  förlorade  foster- 
landet och  Åbo  stad  en  medborgare,  som  högt  älskade 
dem  och  som  lämnat  efter  sig  många  spår  af  det 
goda  han  värkat. 

Kommerserådet  Forselius'  för  allmänt  väl  och 
gelikars  nöd  ömmande  sinne  visade  sig  äfven  i  hans 
vackra  testamente.  Han  gaf  bort  hela  sin  förmögen- 
het, så  när  som  på  mindre  summor  åt  anhöriga  —  han 
var  ogift  —  till  allmänna  ändamål,  af  hvilka  vi  ofvan 
redan    nämt   några.     Vidare  skänkte  han  Hvittis  kom- 

8 


114  Victor  Forsdius. 


mun  25,000  mark  för  medellösa  folkskolelevers  för- 
seende med  kläder,  skoplagg  m.  m.  Till  ett  blif- 
vande  gubbhcm  i  Åbo  gaf  han  50,000  mark  och 
lika  mycket  till  arbetshuset  för  barn  i  Åbo.  Upp- 
komme  någon  återstod  sedan  alla  legat  utbetalats, 
skulle  den  delas  jämt  mellan  handelsgillet  och  arbets- 
huset för  barn. 

Sent  skall  Victor  Forselius*  minne  glömmas. 

Tor  Carpclan, 


Lrandtdagen  1904— 1905. 


Öfversikt  af  de   händelser,  som   skapat  det  politiska 

läget  i  landet  vid  tiden  för  landtdagens 

sammankallande. 

Redan  under  de  senaste  årtiondena  af  det  gångna 
århundradet  uppstod  i  Ryssland  en  mot  vårt  land  fient- 
lig politisk  strömning.  Den  kom  till  uttryck  hufvud- 
sakligast  i  den  panslavistiska  tidningspressen,  där  vårt 
folk  beskyldes  för  ^separatistiska»  sträfvanden,  på 
samma  gång  man  försökte  bortförklara  betydelsen  af 
vår  konstitution  och  de  urkunder,  hvarpå  denna  konstitu- 
tion var  bygd.  Sträfvandena  att  göra  Finland  till  en 
rysk  provins  framstodo  redan  då  genom  den  påyrkade 
sammansmältningen  af  vårt  post-,  mynt-  och  tullväsende 
med  det  ryska.  Försöken  strandade  dock  för  denna 
gång.  Kejsar  Alexander  III:s  vördnad  för  gifna  löften 
och  besvurna  eder,  hvilkas  rätta  innebörd  icke  undan- 
höllos  honom,  afböjde  föreningsplanerna. 

Annorlunda  blef  förhållandet  under  kejsar  Nikolai 
II:s  regeringstid.  År  1898  blef  general  Bobrikoff  ut- 
nåmd  till  generalguvernör  öfver  Finland.  I  det  den  17 
augusti  1898  utfärdade  Allernådigste  Reskriptet  utsta- 
kades programmet  för  den  nye  generalguvernörens 
verksamhet.  Däri  säger  sig  monarken  hysa  den  till- 
försikt, att  generalguvernören   « skall  lifvas  af  sträfvan 


116  Landtdagen  1904-1905. 


att  successivt  inplanta  i  den  lokada  befolkningens  med- 
vetande hela  vikten  för  Finlands  väl  af  dess  trängsta 
förening  med  det  för  alla  sanna  undersåtar  gemen- 
samma fäderneslandet». 

Huru  general  Bobrikoff  fullföljt  detta  program, 
därom  ha  vi  alla  en  bitter  erfarenhet.  Kraftigt  under- 
stödd af  inrikesministern  och  Finlands  ministerstats- 
sekreterare, von  Plehwe,  förmådde  han  Monarken  att 
utfärda  det  ena  förordnandet  efter  det  andra  afseende 
en  förintelse  af  vår  statliga  och  nationella  tillvaro.  Här- 
till kunde  Monarken  förmås  genom  ständiga  framställ- 
ningar om  det  med  själfhärskaremaktens  idé  oförenliga 
däri,  att  denna  makt  i  någon  af  rikets  delar  kunde  vara 
på  något  sätt  inskränkt. 

Raden  af  dessa  förordnanden  inleddes  med  «Feb- 
ruari-Manifestet»  af  år  1899.  Detta  Manifest,  så  ödes- 
digert det  i  och  för  sig  var,  tycktes  dock  till  en  bör- 
jan föra  med  sig  äfven  något  godt.  Folket  syntes  vakna, 
och  en  nationell  hänförelse,  beredd  att  värna  lag  och 
rätt,  grep  sinnena.  Gamla  tvister  glömdes  och  förut 
skilda  händer  möttes  åter.  Massadressen  och  den  stora 
deputationen  blefvo  en  följd  häraf.  Att  adressen  blef 
resultatlös,  känna  vi.  Likaså  hafva  vi  en  bitter  erfa- 
renhet däraf,  att  denna  endräkt,  hvilken,  om  den  be- 
stått, hade  gjort  oss  oöfvervinnerliga,  endast  var  en 
dröm  villa,  som  följdes  af  ett  obehagligt  uppvaknande. 

Efter  Februarimanifestet  följde  den  ena  olagliga 
förordningen  efter  den  andra  i  snabb  följd.  Bland  aUa 
dessa  författningar  (deras  antal  torde  vara  34)  tillåter 
utrymmet  oss  dock  nämna  endast  några.  Vämeplikts- 
för fattningen  af  den  12  juli  190 1  är  bland  dessa  sär- 
skildt  betydelsefull.  Med  denna  författning  afsåg  man 
ej  allenast  en  förintelse  af  vår  nationella  krigsmakt, 
utan  den  skulle  äfven  utgöra  en  mäktig  häfstång  för 
nationens  förryskande.  Denna  författning  fick  därutöf- 
ver  en  genomgripande  betydelse  för  vår  inre  politik 
och  för  partibildningen  i  landet.  Det  var  försöken  att 
bringa  i  verkställighet  denna  författning,  som  framkal- 


Landtdagen  1904-1905,  117 


lade  den  passiva  motståndspolitiken.  Det  var  äfven 
denna  förordning,  som  framkallade  de  två  partierna  i 
vårt  land,  det  konstitutionella  eller  laglighetspartiet  och 
det  gammalfinska  eller  regeringspartiet.  Det  konstitu- 
tionen partiet  fordrade,  att  en  hvar  medborgare  skulle 
hälla  sig  endast  till  lag  och  rätt,  oberoende  af  hvilka 
följder  detta  närmast  medförde.  Regeringspartiet  åter 
höll  för,  att  landet  genom  att  ödmjukt  foga  sig  efter 
regeringens  olagliga  förfogande  borde  försöka  stämma 
Monarken  till  mildhet. 

Emellertid  hade  de  lagtrogna  senatorerna  dels 
själfmant  afgått,  dels  blifvit  entledigade  och  ersatta 
med  böjligare  och  för  BobrikofTs  afsikter  lämpliga  per- 
soner. Denna  senat,  denna  inhemska  regering,  bestod 
af  personer,  som  tidigare  varit  betrodda  män  inom  det 
finska  partiet  På  grund  häraf  samt  då  senaten  till 
sitt  förfogande  hade  landets  tidigare  mest  representa- 
tiva finskspråkiga  tidning,  Uusi  Suometar,  var  det  möj- 
ligt, att  en  stor  del  af  befolkningen  skänkte  senaten 
sitt  understöd,  understödde  den  äfven  då,  när  den  ej 
aUenast  viljelöst  var  med  om  de  olagliga  förordningar- 
nas promulgering,  utan  jämväl  verksamt  med  alla  sena- 
ten till  buds  stående  maktmedel  försökte  tvinga  de  lag- 
lydige att  efterlefva  de  olagliga  förfogandena.  Häri- 
genom tudelades  vårt  folk  i  tvänne  skarpt  afskilda 
partier. 

Häraf,  samt  af  det  verksamma  understöd,  som 
senaten  jämte  prokuratorn  lämnade  generalguvernören, 
begagnade  sig  denne,  för  att  samtidigt  som  han  för- 
sökte genomdrifva  den  olagliga  värnepliktsförfattnin- 
gen,  utverka  den  ena  olagliga  åtgärden  efter  den  andra. 
Striden  för  lagligheten  på  lagens  grund  fortsattes  dock. 
För  att  bryta  motståndet  mot  olagligheterna  lyckades 
det  slutUgen  generalguvernören  att  utverka  Monarkens 
bifall  till  införandet  af  diktaturen  i  Finland  genom  för- 
ordningen af  den  2  april  1903  angående  vidmakthål- 
landet i  Finland  af  den  statliga  ordningen  och  det  all- 
männa lugnet.     Redan  tidigare  hade  emanerat  förord- 


118  Landtdagen  1904—1905, 


ningen  af  den  14  aug^ti  1902  angående  tjänstemäns 
skiljande  från  tjänsten  samt  af  den  8  september  1902 
angående  väckande  af  rättsligt  åtal  mot  tjänstemän  för 
tjänsteförbrytelser.  Slutligen  må  ännu  omnämnas  för- 
ordningen af  den  10  november  1903  angående  faststäl- 
lande af  instruktion  för  afdelta  gendarmerikåren  i  Finland. 

På  grund  af  dessa  och  andra  förfoganden  var 
general  BobrikofT  fullständigt  enväldig  i  Finland.  Och 
han  försummade  ingalunda  att  begagna  sig  af  denna 
sin  makt.  En  olidlig  censur,  tidningsindragningar,  af- 
sättandet  af  tjänstemän  i  massa,  husundersökningar, 
skingringar  af  och  förbud  mot  sammanträden,  oskyl- 
diges fängslande  och  slutligen  utvisningar  och  deporta- 
tioner, se  där  den  väg  Bobrikoff  gått  fram.  Dessutom 
skapades  ett  angifvaresystem,  som  likt  en  farsot  grep 
kring  sig  och  demoraliserade  folket.  Moraliskt  förfallna 
individer  och  lycksökare  drogos  fram  och  ställdes  ofta 
nog  på  ansvarsfulla  poster.  Ytterligare  importerades 
ryska  karrierister  och  bekläddes  med  finska  statsäm- 
beten, ehuru  de  saknade  hvarje  förutsättning  att  kunna 
och  vilja  sköta  dem,  oafsedt  att  sådant  var  stridande 
mot  gällande  lag.  Domstolarna  och  ämbetsverken  blefvo 
allt  mera  villiga  redskap  i  generalguvernörens  hand. 
Denna  våldspolitik,  detta  nedrifvande  af  våra  institu- 
tioner och  lagar,  hade  dock  helt  säkert  ej  lyckats,  åt- 
minstone ej  lyckats  så  hastigt  och  genomgripande, 
om  Bobrikoff  ej  haft  finska  män  vid  sin  sida  som  råd- 
gifvare  och  medhjälpare. 

Genom  motståndspolitiken  på  laglighetens  grund 
blef  Bobrikoflfs  ställning  dock  vacklande,  och  man  var 
redan  betänkt  på,  att  öfvergifva  den  af  BobrikofT  fö- 
reträdda förstörelse-  och  våldspolitiken,  då  Bobrikoff 
och  hans  system  räddades  genom  medlemmar  af  vår 
senat,  som  försäkrade,  att  vämepliktslagen  af  190 1 
nog  kunde  genömdrifvas  ^).    Det  var  äfven  finske  män. 


')  Dessa  upplysningar  hafva  nyligen  lämnats  i  danska  regerings- 
organet tDannebrog». 


Landtdagen  1904-1905,  119 


som  anvisade  alla  de  tvångsåtgärder,  som  vidtogos  för 
den  olagliga  förordningens  bringande  i  verkställighet. 

Under  det  laglighetspartiet  sålunda  förföljdes,  be- 
lönades den  inhemska  regeringens  medlemmar  och  dess 
anhängare  med  förhöjda  löner  och  adelsdiplom  samt 
indräktiga  ämbeten.  Till  partiet  slöt  sig  hela  raden  af 
lycksökare,  som  ställde  det  egna  jaget  främst.  Att 
vara  medlem  af  partiet  erbjöd  nämligen  förutom  per- 
sonlig trygghet  många  andra  fördelar. 

Under  våren  1904  föreföll  det,  som  om  laglig- 
hetspartiet vore  helt  och  hållet  slaget  till  marken  och 
det  Bobrikoffska  systemet  gått  segrande  fram  utefter 
hela  linjen.  Uusi  Suometar  och  regeringspartiet  be- 
drogo  sig  dock,  då  de  öfvermodigt  talade  i  <(det  öf- 
verväidigande  flertalets  af  finska  folket»  namn. 

Det  var  under  denna  tryckta  stämning  och  un- 
der infi)^ande  af  öfvertygelsen  om,  att  regeringspartiet 
komme  att  få  en  öfverväldigande  majoritet  vid  even- 
tuella landtdagsmannaval,  som  senaten  på  våren  1904 
började  arbeta  på  landtdagens  sammankallande  redan 
samma  år.  Generalguvernören,  litande  på  senatens  om- 
döme, trodde  äfven  på  den  i  utsikt  ställda  majoriteten 
och  var  därför  gynsamt  stämd  för  landtdagsplanerna. 
Bobrikoff  räknade  nämligen  på  att  få  en  landtdag,  som 
skulle  godkänna  det  af  honom  införda  olaglighetssyste- 
met, och  då  hade  han  uppnått  sitt  mål ;  men  Finlands 
folk  hade  då  äfven  underskrifvit  sin  egen  dödsdom. 

Laglighetspartiet  var  bekymradt  för  en  landtdag, 
som  skulle  sammankallas  under  diktaturens  tecken,  då 
valen  naturligtvis  ej  kunde  vara  fria  och  landtdags- 
männen  komme  att  arbeta  under  ett  oerhördt  tryck. 
På  laglighetshåll  voro  landtdagsryktena  därför  oväl- 
komna. 

Den  16  juni  inträffade  så  general  Bobrikoffs  död. 
På  regeringens  initiativ  gjordes  försök  att  få  till  stånd 
sorgemassadresser,  men  dessa  försök  misslyckades 
totalt. 

Människorna   andades  ut,  men   frågan  om  landt- 


120  Landidagen  1904-1905. 

dagens  sammankallande  sköts  tillsvidare  åt  sidan.  Det 
politiska  trycket  lättades  ytterligare  efter  Plehwes  dod 
en  månad  senare.  Efter  furst  Obolenskys  utnämning 
till  generalguvernör  blef  frågan  om  landtdagens  sam- 
mankallande åter  aktuel,  och  den  13  augusti  1904  ut- 
färdades kallelse  till  Finlands  ständer  att  sammanträda 
till  lagtima  landtdag  den  6  därpåföljande  december. 
Samtidigt  lämnades  pressen  större  frihet,  och  då  gene- 
ralguvernören jämväl  tillkännagaf,  att  valen  finge  för- 
siggå fritt  och  att  det  var  tillåtet  att  sammanträda  för 
att  rådgöra  om  kandidater  m.  m.,  vidtogo 


Förberedelserna  för  valen  af  landtdagsmän. 

Valkampanjen  var  mera  llflig  och  följdes  med 
större  intresse  öfverallt  i  landet  än  vid  något  tidigare 
tillfälle.  Det  var  äfven  naturligt  att  så  skulle  vara,  ty 
hela  landets  framtid  var  beroende  af,  huru  dessa  val 
utföUo.  Hvartdera  partiet  samlade  sina  led.  Ännu  vid 
valkampanjens  början  var  Suometar  viss  om  segern, 
särskildt  inom  bondeståndet.  Agitationen  var  specielt 
inom  regeringspartiet  skarp  och  hänsynslös.  Man  gräfde 
åter  upp  språkstridens  vapen  och  försökte  göra  tro- 
ligt, att  striden  ännu  gällde  valseger  för  de  svensk- 
sinnade eller  finsksinnade.  Hela  det  konstitutionella 
partiet  stämplades  såsom  ett  svenskt  språkparti.  Det 
ena  valet  försiggick  efter  det  andra,  och  segern  tyck- 
tes glida  regeringspartiet  ur  händerna.  Snart  blef  det 
klart,  att  borgareståndet  skulle  blifva  konstitutionelt. 
Nervositeten  inom  regeringspartiet  tilltog,  och  tillför- 
sikten bland  de  konstitutionella  ökades.  De  konstitu- 
tionella gingo  irån  valseger  till  valseger  äfven  inom 
bondeståndet.  Till  prästeståndet  var  regeringspartiet 
dock  säkert  om  att  få  in  en  öfverväldigande  majori- 
tet, och  de  konstitutionella  vågade  ej  bygga  på  detta 
stånd.     Men   äfven  prästeståndet  beredde  de  konstitu- 


Landtdagen  1904-1903.  121 


tionella  en  glad  öfverraskning  och  regeringspartiet  en 
tung  sorg,  ehuru  sedermera  genom  anförda  besvär  och 
genom  de  sjålfskrifna  biskopamas  närvaro  regerings- 
partiet fick  en  liten  öfvervikt  inom  detta  stånd. 

Efter  slutförda  besvär  blef  de  ofrälse  ståndens 
sammansättning  följande: 

För  Prästeståndet:  a)  Valda  representanter:  kon- 
stitutionella 21,  regeringsmän  2o  och  osäkra  3;  b)  Sjålf- 
skrifna representanter:  4  biskopar,  alla  regeringsmän. 
För  Borgarståndet:  71  konstitutionella  och  3  regerings- 
män. For  bondeståndet:  36  konstitutionella,  25  rege- 
ringsmän och  I  osäker.  Af  Ridderskapets  och  Adelns 
närmare  200  närvarande  medlemmar  voro  endast  unge- 
far 15  regeringsmän  och  bland  dem  naturligtvis  alla 
de  under  BobrikofTs  tid  adlade. 

Bland  de  valda  representanterna  funnos  emeller- 
tid äfven  sådana,  som  befunno  sig  i  landsflykt.  Ut- 
visade eller  deporterade  voro  jämväl  flere  till  ridder- 
skapct  och  adeln  hörande  hufvudmän  för  sina  ätter. 
Att  dessa  skulle  komma  hem,  trots  diktaturförordnin- 
gen och  utvisnings-  eller  deportationsordern,  därom  var 
man  tämligen  på  det  klara;  men  huru  regeringen  skulle 
förhålla  sig  härtill,  därom  voro  olika  meningar  gängse. 
Om  regeringen  vägrade  de  utvisade  representanterna 
att  återvända  hem  och  taga  säte  och  stämma  vid  landt- 
dagen, hade  regeringen  kränkt  valfriheten  och  gjort 
hela  landtdagen  till  en  parodi.  Dessa  eventualiteter 
hade  man  helt  säkert  ej  tänkt  sig,  då  man  utverkade 
landtdagens  sammankallande,  och  för  regeringen  tyckes 
ej  återstått  någon  annan  utväg  än  att  tillåta  de  utvi- 
sade representanterna  återvända.  Dessa  kommo  i  åt- 
njutande af  denna  rättighet,  såsom  det  hette,  «under 
tiden  för  landtdagens  verksamhet».  Att  sedermera 
samtliga  utvisade  tillätes  hemkomma,  må  i  detta  sam- 
manhang blott  omnämnas. 


122  Landtdagen  1904-1905. 


Landtdagsmännen  anlända. 

Ända  i  det  sista  hade  man  hoppats,  att  diktatur- 
förordningen skulle  upphåfvas  före  landtdagens  sam- 
msmträdande,  i  synnerhet  som  Uusi  Suometar  äfven 
yrkat  härpå,  men  detta  hopp  bedrog,  såsom  kändt. 
Den  5:te  december  anlände  emellertid  de  flesta  landt- 
dagsmän  till  Helsingfors,  och  bland  dem  äfven  de  ut- 
visade representanterna.  Dock  ej  alla,  ty  senatom  L. 
Gripenberg  och  borgmästaren  Kuhlefelt  förvägrades 
landstiga  i  Åbo,  emedan  de  ej  voro  representanter  för 
sina  ätter.  Häraf  framgår,  huru  motvilligt  den  erhållna 
tillåtelsen  gifvits. 

Då  de  utvisade  anlände  kl.  närmare  half  ii  på 
aftonen,  hade  en  till  tiotusental  uppgående  människo- 
massa samlats  för  att  mottaga  dem.  Menigheten  fyllde 
hela  stationsbyggnaden,  järnvägstorget  och  angrän- 
sande gator.  Då  tåget  anlände,  hälsades  de  kommande 
af  ett  dånande  lefve,  som  fortplantade  sig  från  statio- 
nen öfver  torget  och  sidogatorna,  samt  vidgade  sig 
ytterligare  och  rullade  öfver  hela  Helsingfors.  Då  de 
utträdde  på  perrongen,  möttes  de  af  handtryckningar, 
tårade  ögon  och  leende  ansikten!  Människomasssm 
var  sig  ej  själf  mäktig;  den  visste  ej,  huru  den  skulle 
visa  sin  välvilja,  händer  viftade,  en  del  storgräto,  an- 
dra skrattade,  andra  ropade  högt;  nya  och  åter  nya 
hurrarop. 

Sedan  något  lugn  inträdt,  tackade  senator  Meche- 
lin  menigheten  för  v^komsthälsningen,  hvilken  han  an- 
såg vara  ett  uttryck  af  fosterlandskärleken  och  uppen- 
barelsen af  en  helig  känsla  för  lag  och  rätt. 

De  förvisade  hade  af  konstitutionella  landtdags- 
män  inbjudits  till  en  enkel  sexa  på  ständerhuset.  Ryk- 
tet härom  hade  spridt  sig.  Människomassan  samlade 
sig  småningom  kring  ständerhuset,  uppfyllde  gatan  där- 
utanför och  hela  den  stora  fritrappan  ända  till  ingångs- 
dörren. Alla  samhällsklasser  voro  representerade,  de 
djupa  leden  voro  starkt  företrädda;  man  såg  upprörda. 


Landtdagen  1904-1905.  123 


väntansfullt  strålande  ansiktea  i  tusental.  Så  Ijödo 
hurrarop,  sånger  intonerades,  dubbeldörrarna  uppslo- 
gos,  och  från  ständerhusets  stora  forsal,  där  inemot 
två  och  ett  hälft  hundrade  landtdagsmän  voro  samlade, 
förnams  ett  gladt  sorl.  Ögonblicket  därpå  lyftes  hof- 
rådet  Fellman  —  han  var  den  först  anlända  —  högt  upp 
af  jublande  landsmän.  Så  kom  assessor  Lundenius,  en 
stark  och  innponerande  gestalt,  formligen  kastad  från 
famn  till  famn.  Så  anlände  den  åldrige  Christiersson, 
ännu  rask  trots  åren  och  själsspänningen;  härads- 
höfding  Segerstråle  skred  högrest  fram  på  sitt  trä- 
ben. —  Ständigt  förnyades  sången  därute.  Diskret 
höll  sig  publiken,  ehuru  dörrarna  mast  stodo  på  vid 
gafvel,  utanför.  Endast  en  halfhyfsad  individ  ställde 
sig  ogeneradt  bland  landt  dagsmännen,  igenkändes 
som  en  civilklädd  gendarm  och  förpassades  ut  helt 
slokörad. 

Nästan  på  slaget  12  på  natten  anlände  senator 
Mechelin,  förebådad  af  starka  jubelrop.  Så  snart  den 
kära,  välkända  gestalten  blef  synlig  inom  ständerhu- 
sets tröskel,  uppstämde  folkrepresentanterna  folksån- 
gen, som  djup  och  högtidlig  fyllde  försalen,  gallerierna 
och  trapporna  och  ackompagnerades  af  sången  och 
glädjesorlet  därute. 

Gästerna  infördes  i  matsalen,  och  nu  möttes  åter 
långe  skilda  händer.  Vännen  tryckte  vännens  hand. 
Ögat  fuktades  af  minnets  vemod  och  stundens  glädje. 

Slutligen  må  i  korthet  refereras  innehållet  af  talet 
till  hedersgästerna  och  senator  MecheUns  svarstal,  eme- 
dan de  afspegla,  hvad  landtdagsmännen  då  kände 
och  hoppades. 

Tankegången  i  klockaren  Huoponens  tal  var  un- 
gefar denna: 

Vår  innerliga  glädje  öfver  våra  kära  landsmäns 
återkomst  är  så  outsägligt  stor,  framför  allt  därför,  att 
Gud  hört  folkets  röst  och  låtit  dessa  män  bära  sina 
pröfningar  på  ett  sådant  sätt,  att  de  ej  med  ett 
ord    eller   en   handling   vikit    från   lagens,    det   rättas 


124  Landtdagen  1904—1900, 


och  hederns  fordringar,  utan  blifvit  för  oss  och  kom- 
mande släkten  ädla  förebilder  af  trohet  och  pliktupp- 
fyllelse. 

Senator  Mechelin  yttrade  bland  annat: 
Ja  de  hade  lidit,  främst  därför,  att  de  ej  i  ome- 
delbar beröring  med  sitt  land  och  sitt  folk  fått  egna 
dem  sina  krafter.  Nu  då  de  se  sig  omgifna  af  en  så- 
dan skara  trofasta,  för  det  rätta  nitälskande  medbor- 
gare från  alla  delar  af  fosterlandet,  fyllas  deras  bröst 
af  de  gladaste  framtidsförhoppningar.  Om  olyckan 
än  en  gång  drabbar,  kan  den  ej  beröfva  dem  deras 
tro  på  en  ljusare  framtid  för  Finland. 

Dessa  tal  och  medborgarehyllningen  för  de  utvi- 
sade afspeglar  tydligast  den  stämning,  som  var  rå- 
dande, åtminstone  inom  konstitutionella  kretsar,  då  landt- 
dagsmännen  samlades. 


De  första  plena. 

Stånden  sammanträdde  den  8  december  till  sitt 
första  plenum.  Att  representanterna  därvid  kände  sin 
uppgift  ansvarsfull,  är  själffallet.  Hvad  man  kände 
och  tänkte,  framgår  bäst  genom  att  anföra  några  sat- 
ser af  de  hälsningsord  ålderspresidenten  i  borgarestån- 
det, senator  Ignatius,  riktade  till  sina  ståndsbröder. 

«Ingen  af  oss  torde  finnas»  —  yttrade  han  — 
«som  icke  är  djupt  medveten  om  denna  landtdags 
stora  betydelse  samt  att  vårt  fosterlands  och  vårt  fin- 
ska folks  väl  och  ve  i  väsentlig  grad  komma  att  bero 
af  det  sätt,  hvarpå  dess  representanter  nu  förstå  att 
värna  och  upprätthålla  vårt  fädemeärfda  samhällsskick, 
vår  lag  och  vår  rätt.  Det  ansvar,  som  nu  hvilar  på 
oss,  torde  vara  större  än  några  finska  folkrepresentan- 
ter tillförene  haft  att  bära».  Dessa  ord  tolka  helt  sä- 
kert på  ett  kort,  klart  och  enkelt  sätt,  hvad  represen- 
tanterna då  och  under  hela  landtdagstiden  kände  och 
hade  för  ögonen.    Samma  tanke  uttalades  jämväl  tyd- 


Landtdagen  1904—1905.  125 


ligt  i  samtliga  tal,   hvarmed   stånden   genom  sina  de- 
puterade hälsade  hvarandra. 

Efter  all  undfallenhet,  allt  luyperi,  och  allt  diplo- 
matiskt slingrande  och  döljande  af  sanningen,  efter  all 
svaghet  och  efter  allt  mäklande  med  plikten  verkade 
dessa  uttalanden  ute  i  bygderna  uppfriskande  och  lif- 
vande.  Det  var  en  frisk  fläkt,  som  lofvade  sönderrifva 
hemlighetsfullhetens  slöja,  det  gaf  löften  om,  att  san- 
ningen ändtligen  komme  att  utsägas.  Visserligen  fun- 
nos  äfven  de,  som  betänksamt  skakade  sina  hufvuden; 
men  det  stora  flertalet  fröjdades  dock  öfver  att  san- 
ningen skulle  göra  sitt  intåg,  och  man  tyckte  att  det  nu 
var  tid  att  skaka  bort  den  känsla  af  skam,  som  de 
gångna  åu'ens  ynkedom  påtryckt  vårt  folk. 

Ståndens  talman. 

Såsom  kändt,  är  det  regeringen  som  hos  oss  ut- 
ser de  personer,  som  äga  att  leda  ståndens  förhand- 
lingar. Endast  prästeståndet  utgör  ett  undantag  här- 
ifrån. Där  innehar  ärkebiskopen  såsom  själfs^fven 
talmansstolen.  Då  ju  ömsesidigt  förtroende  borde  råda 
mellan  stånden  och  dess  talmän,  hade  man  väntat,  att 
personer  tillhörande  majoriteten  blifvit  utsedda  till  dessa 
poster.    Så  blef  dock  ej  fallet. 

Adeln  erhöU  till  landtmarskalk  senatom,  hofjäg- 
mästaren  C.  Linder.  En  deputation  från  ridderskapet 
och  adeln  anhöll  om  förändring  härutinnan  hos  gene- 
ralguvernören furst  Obolensky,  ehuru  resultatlöst.  Då 
det  gällde  att  leda  förhandlingarna,  visade  sig  landt- 
marskalken  platsen  icke  vuxen.  Han  kunde  ej  före- 
draga frågorna,  än  mindre  uppställa  omröstningspro- 
positioner. Snart  afhöll  han  sig  med  anledning  häraf 
från  plena,  tills  han  blef  utnämd  till  ministerstatssek- 
retcrare. 

Under  tiden  sköttes  talmansvärfvet  af  senatorn 
vicelandtmarskalken  Bergbom,  nobiliserad  Wuoren- 
heimo,  som  ansträngde  sig  att  göra  sitt  bästa. 


126  Landtdagen  1904-1905. 


Inom  borgarståndet  hade  regeringspartiet  endast 
tre  representanter;  men  då  ingen  af  dessa  var  repre- 
sentabel  på  ordförandeplatsen,  utsågs  en  konstitutio- 
nell till  denna  post,  hofrättsassessorn  Hugo  Lilius. 
Ehuru  sjuklig  och  stillsam  till  sin  natur,  ailade  han  ge- 
nast i  början  prof  på  fasthet  och  oförskräckthet  och 
tillvann  sig  därigenom  sina  ståndsbröders  förtroende 
och  sympatier.  Ståndets  förhandlingar  ledde  han  på 
ett  i  allo  förtjänstfullt  sätt.  Ståndets  sympatier  voro 
vid  landtdagens  afslutande  om  möjliga  än  större  för 
sin  talman  än  vid  dess  början.  Till  vicetalman  utsågs 
en  af  ståndets  tre  regeringsmän,  seminariedirektom  Hy- 
nén.  Han  kom  dock  aldrig  i  tillfälle  att  intaga  tal- 
mansstolen. 

Ehuru  de  konstitutionella  i  bondeståndet  voro  i  af- 
gjord  majoritet,  utsågs  dock  att  leda  ståndets  förhand- 
lingar rusthållaren  Ojanen,  tillhörande  regeringspartiet 
och  en  osjälfständig  person.  Till  hans  rådgifvare  hade 
utsetts  en  af  regeringspartiets  koryféer,  öfverdirektören 
vid  statskontoret  doktor  Paasikivi,  hviiken  fungerade 
såsom  ståndets  sekreterare.  Samarbetet  mellan  stån- 
det och  dess  talman  blef  ej  godt.  Ganska  allvarsamma 
konflikter  uppstodo,  såsom  t.  ex.  då  talmanneo  vägrade 
upptaga  till  behandling  frågan  om  aflägsnandet  af  de 
trakasserier,  för  hvilka  de  åländska  representanterna 
vid  resor  från  Åland  blefvo  utsatta  från  gendarmeriets 
sida.  Konflikten  slutades  dock  sålunda,  att  frågan  be- 
handlades jämväl  i  bondeståndet.  Vicetalman  var  re- 
geringsmannen rusthållaren  Wuolijoki,  som  dock  ej  kom 
att  utöfva  talmansvärdigheten. 


Trontalet  och  ståndens  svarstal. 

Fredagen  den  9:de  försiggick  landtdagens  hög- 
tidliga öppnande  i  kejserliga  slottets  tronsal,  hvarvid 
först  Kejsarens  budskap  till  landets  representanter  och 
därpå  ståndens  svarstal   upplästes.  Då  dessa  tal  skola 


Landtdagen  1904-1905.  127 


hållas  å  ståndens  vägnar,  meddelas  de  på  förhand  de 
respektive  stånden  tUl  godkännande.  Vanligen  bruka 
talen  ej  gifva  anledning  till  någ^a  uttalanden.  Denna 
gång  blef  det  emellertid  fallet.  Bondeståndet  godkände 
icke  sin  talmans  släta  andragande»  utan  tillsatte  ett 
redaktionsutskott,  som  tillfogade  några  af  sakläget  be- 
tingade öppna  uttalanden  till  Monarken.  Emellertid 
blefvo  dessa  på  forhand  strukna  af  generalguvernören. 
Det  är  nämligen  sed  —  sedan  när  känna  vi  ej  —  att 
dessa  tal  underkastas  censur  af  generalguvernören,  hvar- 
efter  de  i  godkänd  form  högtidligen  föredragas. 

I  riddarhuset  fick  saken  en  för  landtmarskalken 
högst  obehaglig  utgång.  Dagen  förut  skulle  talet  med- 
delas ståndet,  men  då  hade  hr  Linder  det  ej  på  sig. 
Samma  dag  det  skulle  uppläsas,  en  timme  före  högtid- 
lighetemas början,  meddelades  det  ändtligen.  Då  nu 
adeln  frågade,  om  landtmarskalken  ej  ansåg  läget  kräfva, 
att  andra  känslor  komme  till  uttryck  än  de  som  i  talet 
ingingo,  gafs  det  öfverraskande  meddelandet,  att  det 
tal,  som  skulle  af  ståndet  godkännas,  redan  blifvit  öf- 
versatt  till  ryska  och  af  generalguvernören  godkändt, 
hvarför  landtmarskalken  ej  kunde  företaga  någon  än- 
dring. 

Borgareståndets  tal  har  sin  egen  historia.  Bor- 
gareståndets talman  assessor  Lilius  uppläste  för  stån- 
det i  sedvanlig  ordning  det  tal  han  ämnade  å  ståndets 
vägnar  hålla  i  tronsalen,  och  godkändes  det  af  ståndet. 
Talet  lydde: 

«Eders  Fursdiga  Höghet! 

Borgareståndet  anhåller  att  få  för  Hans  Majestät 
Kejsaren  och  Storfursten  uttala  sin  underdåniga  vörd- 
nad och  trohet. 

Troheten  mot  Regenten  har  i  finska  folkets  med- 
vetande alltid  varit  oupplösligt  förenad  med  troheten 
mot  Finlands  lagar  och  samhällsordning,  mot  den  lag, 
som  bestämmer  och  skyddar  Regentens,  folkets  och 
hvarje  enskilds   rättigheter,  för  den  samhällsordning,  i 


128  Landtdagen  1904—1905. 


hvars  skydd  Finlands  folk  lyckligt  har  lefvat  och  ut- 
vecklat sig.  Det  senast  förflutna  århundradet  har  va- 
rit i  vårt  folks  lif  en  tid  af  den  rikaste  lycka  och  ut- 
veckling. Den  uppfylde  den  förhoppning,  som  den 
evig^  minnesvärde  Kejsaren  och  Storfursten  Alexander 
I  uttalade  på  Borgå  landtdag.  Hos  det  finska  folket 
vaknade  öfvertygelsen  beträffande  de  viktigaste  om- 
ständigheterna för  dess  statliga  lif,  om  hälgden  af  dess 
lagar,  om  den  personliga  tryggheten,  om  äganderät- 
tens okränkbarhet.  Och  fredadt  för  yttre  anfall,  fritt 
i  sina  inre  angelägenheter,  egnade  sig  detta  folk,  i  skydd 
af  sina  lagar  och  seder,  åt  jordbruk  och  andra  lofliga 
förrättningar  samt  bevisade  genom  sin  lycka,  såsom  de 
nådiga  orden  vidare  lydde,  att  dessa  Kejsar  Alexan- 
ders afsikter  träffat  det  rätta. 

Uppfordradt  af  sin  trohetsplikt,  måste  borgare- 
ståndet likaledes  frambära  det  finska  folkets  dystra  sorg 
och  bekymmer  öfver  det  afbrott,  som  under  de  sena- 
ste åren  genom  ett  regeringssystem,  afvikande  från 
våra  lagar  och  vår  rätt,  af  brutit  detta  lyckliga  sakför- 
hållande, hvilket  system  medfört  för  vårt  folk  och  för 
enskilda  djupa  lidanden,  som  hotat  vårt  folks  kultur- 
uppgift och  vår  nationella  tillvaro.  Då  nu  ständerna, 
kallade  att  sammanträda  i  ofverensstämmelse  med  gäl- 
lande laiidtdagsordning,  hafva  kommit  till  lagtima  landt- 
dag, för  att  vara  delaktiga  i  lagstiftningsarbetet  med 
de  rättigheter  och  skyldigheter,  som  grundlagarna  ut- 
staka, framför  borgareståndet  i  underdånighet  sitt  in- 
nerliga hopp  därom,  att  täcktes  H.  Majestät  understöda 
Finlands  Ständers  allvarliga  strafvan  att  åter  införa  lag- 
liga, ordnade  förhållanden  i  vårt  land. 

Tillönskande  H.  M.  Kejsaren  och  Storfursten  och 
hela  det  Höga  Kejserliga  huset  den  Allsvåldiges  nåd 
och  välsignelse,  anhåller  borgareståndet,  det  täcktes 
eders  furstliga  höghet  inför  den  höga  tronen  framföra 
dessa  ståndets  känslor  af  underdånighet  och  trohet». 

Detta  tal  vann  ej  generalguvernörens  godkännande. 
Härom  meddelas  i  Borgareståndets  protokoll  följande: 


Landtdagen  1904-1905.  129 

Den  9:de  kl.  9  på  morgonen  infann  sig  senator  von 
Blom  och  förklarade,  att  tvänne  meningar  borde  stry- 
kas. Då  talmannen  häfdade  sin  rätt  att  oberoende  af 
alla  andra  inflytelser  bestämma  om  svarstalets  innehåll, 
än  den  hänsyn  talmannen  borde  taga  till  den  inom  hans 
stånd  rådande  meningen  i  saken,  förklarade  senator  v. 
Blom,  att  generalguvernören  icke  ville  åhöra  uppläs- 
ningen af  ett  sådant  svarstal  samt  meddelade,  att  en 
sådan  uppläsning  komme  att  leda  till  ett  afbrytande 
af  ständemas  ostörda  arbete.  Utan  att  ens  då  utlofva 
att  vidtaga  några  ändringar,  förklarade  talmannen  sig 
endast  beredd  att  försöka  få  borgareståndet  samman- 
kalladt,  så  vidt  detta  var  möjligt  på  den  korta  tid  af 
par  timmar,  som  återstod,  förrän  ständerna  skulle  be- 
gifva  sig  till  kyrkan,  för  att  höra  ståndets  mening. 
Då  ståndet  samlades  några  minuter  före  11,  yttrade 
herr  talmannen,  att  han,  därest  de  närvarande  så  ön- 
skade, fortfarande  vore  beredd  att  framsäga  svarstalet 
i  dess  ursprungliga,  af  ståndet  godkända  lydelse,  men 
for  den  händelse  herr  talmannens  gjorda  meddelande 
ansåges  gifva  anledning  till  särskild  åtgärd,  uppläste 
herr  talmannen  ett  förslag  till  svarstal  af  i  öfversätt- 
ning  följande  lydelse: 

«Eders  furstliga  höghet. 

Finlands  borgarestånd,  som  med  stöd  af  Hans 
Majestät  Kejsarens  och  Storfurstens  nådiga  kallelse 
samlats  till  denna  landtdag,  anhåller  med  stöd  af  landt- 
dagsordningens  26  §  att  Eders  Excellens  ville  till  Hans 
Kejserliga  Majestät  frambära  borgareståndets  undersåt- 
Uga  vördnad  och  trohet». 

Efter  en  kortare  diskussion  och  med  uttalanden 
af  indignation  öfver  censureringen  godkände  ståndet 
<ietta  tal.  Detta  är  historien  om  borgareståndets  tal- 
mans korta  tal,  som  otvlfvelaktigt  var  det  värdigaste 
och  det  som  sade  mest. 


130  Landtdagen  1904-1905. 


Landtdagsarbetet. 

Då  denna  landtdags  främsta  uppgift  var  att  ar- 
beta för  återställandet  af  den  lagliga  ordningen  i  lan- 
det, behandlades  dessa  frågor  främst,  och  frågor  af 
ekonomisk  natur  kommo  i  andra  planet.  För  behand- 
lingen af  de  politiska  frågorna  tillsattes  ett  «särskildt 
besvärsutskott». 

Redan  de  första  dagarna  af  landtdagens  sam- 
manvaro  uppstod  frågan,  huruvida  de  grundlagsenliga 
förutsättningarna  för  ett  normalt  ständerarbete  förelåg 
och  huruvida  något  ständerarbete  öfverhufvud  kunde 
förekomma.  Regeringspartiet  ansåg  att  det  rådande 
olaglighetstillståndet  ej  lade  något  hinder  i  vägen  för 
landtdagens  arbete.  De  konstitutionella  åter  höUo  för, 
att  lagliga  förutsättningar  för  ett  normalt  ständerarbete 
ej  förefanns  och  att  ingen  garanti  funnes  för,  att  landt- 
dagens beslut  skulle  respekteras.  Om  ständerna  det 
oaktadt  beslöto  sig  för  att  arbeta  som  under  normala 
förhållanden,  skulle  de  degradera  sig  till  en  blott  råd- 
gifvande  provinsförsamltng,  sade  man.  De  längst  gå- 
ende inom  det  konstitutionella  partiet  ville,  att  inga 
utskott  utom  sådana,  som  hade  att  behandla  frågor 
rörande  den  lagliga  ordningens  återställande,  skulle  till- 
sättas. Inom  adeln  utsagos  sålunda  medlemmar  till 
utskotten  först  så  sent  som  landtdagsordningen  sådant 
tillät,  eller  på  åttonde  dagen  efter  landtdagens  högtid- 
liga öppnande.  Från  nämda  stånd  samt  från  borgare- 
ståndet remitterades  ej  häller  några  petitioner  eller  mo- 
tioner till  utskotten,  utan  bordlades  tillsvidare.  De  nå- 
diga propositionerna  böra  enligt  bestämmelserna  i  landt- 
dagsordningen remitteras  till  utskott  senast  vid  plenum 
efter  det,  då  propositionen  bordlagts.  Af  denna  an- 
ledning kunde  remissvägran  eller  bordläggning  på  obe- 
stämd tid  ej  ifrågakomma,  utan  remitterades  proposi- 
tionerna till  vederbörande  utskott,  sedan  dock  uttalan- 
den af  en  del  konstitutionella  landtdagsmän  gjorts  därom. 


Landtdagen  1904—1905.  131 


att  remissen  ej  borde  fattas  såsom  en  order  för  ut- 
skotten att  behandla  propositionerna.  Dessa  uttalan- 
den motsades  naturligtvis  af  regeringspartiets  män. 


Den  stora  petitionen. 

Beträffande  åtgärderna  för  den  lagliga  ordningens 
återställande  intogo  de  båda  partierna  äfven  olika  stånd- 
punkt. Regeringspartiet  önskade  sönderdela  frågan 
och  göra  de  olika  grupperna  och  de  olika  förfogandena 
till  föremål  för  särskilda  petitioner.  Man  hoppades  på 
detta  håll  vinna  åtminstone  något,  genom  att  ej  fordra 
allt.  Från  konstitutionelt  håll  åter  häfdade  man  den 
uppfattningen,  att  det  var  systemet,  hela  det  autokra- 
tiska systemet,  som  borde  angripas,  och  att  det  var 
vår  goda  rätt  att  fordra,  att  olaglighetssystemet  i  sin 
helhet  skulle  upphåfvas  och  den  lagliga  ordningen  upp- 
rättas till  hela  sitt  omfång.  Vidare  ansåg  man,  att 
Finlands  ständer  ej  hade  rätt  gent  emot  folket  att  in- 
låta sig  på  diplomatiska  beräkningar,  hvilka  ju  under 
de  gångna  åren  burit  så  dåliga  frukter,  utan  ärligt  och 
öppet  borde  säga:  i  de  och  de  styckena  har  grund- 
lag blifvit  kränkt  och  bör  återupprättas  och  de  olag- 
liga förfogandena  upphåfvas.  På  någon  konjunkturpoli- 
tik ville  man  ej  inlåta  sig.  Dessa  tvänne  grundåskåd- 
ningar fingo  äfven  uttryck  i  de  petitioner,  som  i  de 
skilda  stånden  inlämnades. 

De  konstitutionella  inlämnade  i  alla  stånd  en  ge- 
mensam petition,  däri  anhölls  om  en  fullständig  system- 
förändring. Från  regeringshåll  inlämnades  åter  flere 
petitioner,  berörande  olika  delar  af  det  olagliga  rätts- 
tillståndet. Dessa  alla  petitioner  remitterades  till  sär- 
skilda besvärsutskottet.  Dettas  sammansättning,  12 
konstitutionella  och  4  regeringsmän,  borgade  dock  för, 
att  de  konstitutionellas  uppfattning  skulle  segra.  Alla 
de  skilda  petitionerna  behandlades  af  utskottet  gemen- 
samt, och  så   uppstod  betänkandet  till  «den  stora  pe- 


132  Landtdagen  1904—1905. 


titionen».  Till  det  af  utskottet  afgifna  betänkandet  hade 
dock  af  regeringspartiets  män  fogats  en  reservation. 
Den  sakliga  skillnaden  mellan  betänkandet  och  reserva- 
tionen var  följande:  Betänkandet  resulterade  i  en  en- 
kel kläm  med  anhållan  «det  täcktes  Hans  Kejserliga 
Majestät  i  nåder  vidtaga  de  åtgärder,  som  för  det 
grundlagsenliga  styrelsesättets  återupprättande  oeh  den 
lagliga  ordningens  återställande  i  Finland  erfordrades». 
Reservationens  yrkanden  gingo  ut  på  en  anhållan  om 
att  H.  K.  Majestät  täcktes  i  nåder  «låta  utarbeta  samt 
förelägga  ständerna  nådig  proposition  med  förslag  till 
ny  regeringsform  för  Finland,  bygd  på  härintills  gäl- 
lande bepröfvade  grunder»  samt  dessutom  anhållan 
om  att  förslaget  tiU  den  nya  regeringsformen-  måtte 
utarbetas  så  snart,  att  den  kunde  föreläggas  den  då 
samlade  landtdagen.  Dessutom  gjordes  anhållan  om 
diktaturförordningens  och  med  stöd  däraf  företagna 
åtgärders  upphäfvande  samt  om  upphäfvandet  af  tvångs- 
åtgärderna för  värneplikts  för  fattningens  genomförande. 
Utöfver  denna  sakliga  skillnad  utmärkte  sig  motiveringen 
i  reservationen  genom  ett  mjukare  och  smidigare  språk. 

Vid  plena  den  28  och  29  december  behandlades 
utskottsbetänkandet  jämte  reservationen  i  de  olika  stån- 
den. Betänkandet  gaf  anledning  till  många  och  långa 
uttalanden  i  de  flesta  stånd  och  resulterade  däri,  att 
Ridderskapet  och  Adeln  godkände  betänkandet.  Prä- 
steståndet i  någon  mån  reservationen,  Borgare-  samt 
Bondestånden  återremitterade  betänkandet  för  tillgodo- 
görande i  vissa  delar  af  reservationens  motivering  och 
betonande  i  klämmen  af  nödvändigheten  däraf  att  den 
olagliga  värnepliktsförordningen  upphäfdes. 

Med  anledning  af  de  olika  besluten  blef  en  sam- 
manjämkning nödvändig,  och  på  årets  sista  dag  före- 
drogs detta  sammanjämkningsförslag  i  den  form,  hvar- 
under  «den  stora  petitionen»  är  känd  för  allmänheten, 
samt  godkändes  af  alla  stånd,  jämväl  prästeståndet. 
Enighet  hade  således  ernåtts  och  fyra  stånds  beslut 
förefanns  för    «den  stora  petitionen».     I  prästeståndet 


Landtdagen  1904—1905.  133 


hade  regeringspartiet  dock  svårt  att  finna  sig  i,  att 
förslaget  om  anhållan  om  ny  regeringsform  blifvit  för- 
kastadt,  samt  gjorde  uttalanden  till  protokollet,  hvilka 
smakade  af  reservationer  och  måste  betecknas  såsom 
ett  illojalt  tillvägagångssätt  mot  ständerna.  Men  man 
ville  väl  för  möjliga  framtida  eventualiteter  hålla  en 
bakport  öppen. 


Bevillningsfrågan  och  frågan  om  arbetssättet. 

Vid  plena  den  30  och  31  december  behandlades 
äfven  bevillningsfrågorna.  Beträffande  dessa  uppstod 
en  hårdnackad  strid  inom  det  konstitutionella  lägret. 

Å  ena  sidan  ställde  man  sig  på  den  strängt  prin- 
cipiella ståndpunkten,  att  då  lagliga  förutsättningar  för 
ett  normalt  ständerarbete  ej  förefanns,  borde  ständerna 
ej  skrida  till  något  ständerarbete  utom  beträffande  de 
irågor,  hvilka  hänförde  sig  till  den  lagliga  ordningens 
återställande.  De  till  den  andra  ytterligheten  gående 
åter  ansågo  i  likhet  med  regeringspartiet,  att  utskotten 
borde  arbeta  normalt,  men  ansågo  i  motsats  till  rege- 
ringspartiet, att  det  sedan  finge  bero  af  stånden,  om 
de  ville  taga  till  behandling  de  af  utskotten  insända 
betänkandena.  De  som  företrädde  denna  åsikt  stödde 
sin  uppfattning  på,  att  landtdagsordningen  ej  förutsatte 
eller  kände  till  något  annat  tillvägagångssätt.  Häremot 
invändes,  att  lagstiftaren  ej  hade  kunnat  förutsätta  och 
stifta  lag  för  den  situation,  hvari  landet  nu  befann  sig, 
en  situation,  däri  folket  höll  på  lagligheten,  men  rege- 
ringen genom  maktmedel  infört  ett  olaglighetstillstånd. 
Därför  kunde  landtdagens  bokstaf  ej  häller  nu  tilläm- 
pas, utan  voro  ständerna  berättigade  handla  så,  som 
sakläget  kräfde.  Denna  fråga,  arbeta  eller  icke  arbeta, 
uppdök  sedermera  flere  gånger  under  landtdagens  sam- 
manvaro  och  gaf  anledning  till  pinsamma  situationer. 
Slutligen  enades    dock  det   konstitutionella  partiet  om 


134  Landtdagen  1904—1905. 


ett  sådant  tillvägagångssätt,  att  utskotten  skulle  för- 
beredningsvis  behandla  frågorna,  men  ej  insända  be- 
tänkandena  till  stånden.  Detta  beslut  kom  dock  i  prak- 
tiken att  något  modifieras,  sålunda  att  värkliga  betån- 
kanden  utarbetades  i  en  del  utskott  och  jämväl  insän- 
des till  stånden,  där  de  sedermera  «dräptes»  d.  v.  s. 
ej  togos  till  behandling,  andra  utskott  åter  antecknade 
å  betänkandena  «af  utskottet  ej  slutligt  granskadt  be- 
tänkande», andra  ytterligare  gjorde  endast  en  anmälan 
till  ståndet  om  hvad  utskottet  uträttat.  Många  frågor 
behandlades  sålunda  allsidigt  och  uttömmande  af  ut- 
skotten, och  resultaten  af  utskottens  utredningar  sam- 
manfattades i  digra  betänkanden,  som  nu  förvaras  å 
ständerhusbiblioteket,  för  att  i  framtiden  kunna  komma 
till  nytta.  Dessa  sammanjämkningsåtgärder  godkändes 
dock  ej  af  alla  representanter  och  konflikten  resulterade 
däri,  att  en  del  representanter  i  adeln  och  fem  från 
borgareståndet  afhöllo  sig  från  allt  vidare  landtdags- 
arbete,  då  sådant  svar  pä  den  stora  petitionen  ej  an- 
lände, att  de  «lagliga  förutsättningar  för  ett  normalt 
ständerarbete»  kunde  anses  föreligga. 

Efter  denna  afvikning  återvända  vi  till  bevillnings- 
frågans  behandling.  Regeringspartiet  var  beredt  att 
utan  vidare  omgångar  godkänna  den  äskade  bevilbiin- 
gen  för  ett  år.  A  motsatta  sidan  fordrade  man  att 
frågan  ej  skulle  upptagas  till  behandling.  De  som 
gingo  medelvägen  höllo  för,  att  ett  sådant  tillväga- 
gångssätt kunde  medföra  förvecklingar  af  allehanda 
slag.  Bland  dessa  förvecklingar  må  endast  anföras  en. 
Om  bevillningen  ej  medgåfves,  uppstod  en  konflikt 
mellan  regeringen  och  folket,  då  regeringen  oberoende 
af  ständerna  kunde  utfärda  provisoriska  skattelagar. 
Det  blefve  då  naturligtvis  folkets  plikt  att  vägra  ut- 
göra skatt.  Men  beträffande  stämpelskatten  kunde  detta 
motstånd  knappast  genomföras.  Rättssökande  finnas 
alltid.  Huru  böra  dessa  begå?  Skola  handlingarna 
beläggas  med  stämpelmärken  eller  ej?  Viktiga  ekono- 
miska frågor   kunna  vara    beroende    däraf.     Skola  do- 


Landtdagen  1904-1905.  136 

mare  och  styrelseverk  fordra  handlingarnas  beläggande 
med  ståmpeimärken  eller  ej?  Konflikter  skulle  tillska> 
pas,  och  en  skattevägran  kunde  ej  upprätthållas.  Dess- 
utom anfördes»  att  den  stora  petitionen  ej  då  ännu  ens 
afgått,  och  den  hade  dock  aflåtits  under  förutsättning 
att  ständerna  kunde  förvänta  ett  gynnsamt  svar  på 
densamma.  Därför  borde  en  konflikt  ej  på  förhand 
skapas,  då  det  tvärtom  gällde  att  jämna  vägen  för  en 
lycklig  utgång  af  landets  stora  lifsfråga.  Då  frågan 
togs  till  afgörande,  utföll  resultatet  så,  att  ridderskapet 
och  adeln  samt  borgareståndet  godkände  bevillningama 
för  sex  månader,  då  präste-  och  bondeståndet  däremot 
beviljade  dessa  skatter  för  ett  år.  Sedan  statsutskottet 
inbjudit  präste-  och  bondestånden  att  förena  sig  om 
de  öfriga  ståndens  beslut  och  dessa  antagit  inbjudnin- 
gen, godkändes  således  de  provisionella  beviliningarna 
för  endast  6  månader. 

Denna  fråga  kom  åter  upp  vid  slutet  af  landtda- 
gen, då  regeringen  äskade  bevillning  för  hela  finans- 
perioden 1905 — 1907.  Ärendet  afgjordes  sålunda,  att 
adeln  och  borgareståndet  godkände  beviliningarna  en- 
dast till  årets  slut,  då  däremot  präste-  och  bondestån- 
den godkände  beviliningarna  for  hela  finansperioden. 
Frågan  afgjordes  slutligen  i  förstärkt  bevillningsutskott 
under  de  sista  minuterna  af  landtdagens  sammanvaro 
sålunda,  att  de  äskade  beviliningarna  godkändes  en- 
dast till  årets  slut. 


Nyårsaftonen  1904. 

Stånden  åtskildes  den  3 1  på  aftonen,  för  att  efter 
den  samma  dag  beslutna  ferien  åter  samlas  den  24 
januari. 

Plenum  afslöts  kl.  10  på  aftonen  i  borgarestån- 
det med  en  enkel  högtidlighet,  som  präglad  af  stun- 
dens och  ställets  allvar  verkade  gripande  i  all  sin  en- 
kelhet.    Protokollet   säger   härom:     «Hr   Hallberg  be- 


136  Landtdagen  1904— 190o. 


gärde  härpå  ordet  och  yttrade:  Mina  herrar!  Ett 
tungt  och  sorgfylldt  år  har  snart  gått  till  ända.  Om 
några  timmar  ingår  ett  nytt.  God  gammal  sed  ma- 
nar att,  då  detta  inträder,  tillönska  hvarandra  ett  godt 
nytt  år;  men  då  detta  ögonblick  inträder,  äro  vi  sking- 
rade. Vi  kunna  därför  ej  fullgöra  denna  kära  plikt 
mot  hvarandra,  men  vi  kunna  likväl  nu,  under  ett  Uf- 
ligt  kändt  hopp  att  Gud  skyddar  fäderneslandet,  af 
fullaste  hjärta  utbringa  ett  niofaldigt  lefve  för  vårt  äl- 
skade fosterland. 

Ståndets  medlemmar  uppstämde  ett  kraftigt  nio- 
faldigt hurra  samt  åtskildes». 

Detta  lefve  för  fosterlandet,  huru  innerligt  var  det 
ej,  och  allas  tankar  leddes  tillbaka  på  det  några  tim- 
mar förut  fattade  beslutet  angående  den  stora  petitio- 
nen. I  denna  petition  var  nedlagd  det  finska  folkets 
sorg  och  betr>''ck,  samt  dess  framtidshopp  att  få  lefva 
lugnt  i  skyddet  af  sina  egna  lagar  och  institutioner. 
Denna  petition,  huru  önskade  representanterna  ej  den 
lycka  på  vägen  samt  att  den  måtte  ha  kraft  att  bryta 
lögnens  och  förtalets  makt.  Landtdagsmännen  hade 
inlagt  det  bästa  de  ägde,  sin  egen  själ  i  denna  peti- 
tion, som  nu  gick  okända  öden  till  mötes.  Därför 
följde  äfven  deras  tankar  dess  vägar,  därför  Ijödo 
lefveropen  för  fosterlandet  så  varma,  voro  så  ur  hjär- 
tat framsprungna. 


Den  stora  petitionens  vidare  öden. 

Under  ferien  erfor  man,  att  den  stora  petitionen 
genast  från  början  varit  utsatt  för  oblida  öden.  Tal- 
männens i  präste-  och  bondestånden  underskrifter  hade 
ej  kunnat  fås  i  tid ;  så  visste  tidningarna  berätta.  Slut- 
ligen erfor  man  dock,  att  den  kunnat  expedieras  i  bör- 
jan af  (den  9:de?)  januari  och  omedelbart  af  general- 
guvernören insändts  till  Petersburg  samt  jämväl  däri- 
från åtterremitterats  till  senaten  den  13  januari  för  er- 


Landtdagen  1904  - 1905.  137 


hållande  af  dess  utlåtande.  Man  väntade,  att  detta 
skulle  afgifvas  inom  några  dagar.  Man  kunde  nämli- 
gen ej  förutsätta  något  annat,  ån  att  senaten  skulle 
tillstyrka  den  stora  petitionen.  Man  såg  emellertid,  att 
senaten  tillsatt  ett  skildt  utskott,  men  intet  vidare  hör- 
des af.  Ständerna  samlades  åter,  och  situationen  var 
lika  oklar  och  molnhöljd  som  förut.  Slutligen  efter 
sju  veckor  afgafs  senatens  utlåtande. 

Senatens  utlåtande  var  i  hufvudsak  ett  föror- 
dande af  den  stora  petitionen,  utom  beträffande  värne- 
pliktsförordningen  af  1901,  som  senaten  föreslog  att 
skulle  bibehållas  så  tillvida,  att  uppbåden  för  gardes- 
bataljonens komplettering  skulle  verkställas  enligt  denna 
olagliga  förordning.  Det  var  emellertid  just  denna  för- 
ordning, som  framkallat  motståndet,  och  för  att  kväsa 
detta  hade  den  ena  olagliga  lagstiftningsåtgärden  efter 
den  andra  vidtagits,  och  på  grund  af  dem  våldshand- 
lingar införts  och  tillämpats.  Det  var  denna  författ- 
ning, själfva  kärnpunkten  i  olaglighetssystemet,  som 
senaten  föreslog  att  tillsvidare  skulle  bibehållas.  Vis- 
serligen blott  taisvidare,  intill  dess  ny  militärlag  kunde 
såsom  proposition  öfverlämnas  till  ständerna  någon  gång 
i  en  framtid.  —  Innehållet  i  detta  utlåtande  blef  ej  ge- 
nast kändt,  utan  hemlighölls.  Men  vid  ett  försök  af 
regeringspartiet  att  förmå  ständerna  att  frångå  den 
stora  petitionen  till  den  del,  den  berörde  värneplikts- 
förordningen  af  1 90 1,  blef  utlåtandet  kändt. 

En  af  bondeståndets  representanter,  tillhörande 
regeringspartiet,  försökte  vid  ett  privat  sammanträde 
göra  troligt,  att  det  ej  vore  tänkbart,  att  värneplikts- 
ukasen  kunde  blifva  upphäfd,  utan  borde  det  konstitu- 
tionella partiet  utse  en  deputation,  som  reste  till  Pe- 
tersburg och  där  för  generalguvernören  förklarade,  att 
äfven  det  konstitutionella  partiet  vore  villigt  omfatta 
senatens  framställning  i  frågan.  Detta  försök  miss- 
lyckades dock  naturligtvis.  Inom  konstitutionella  kret- 
sar är  man  öfvcrtygad  om,  att  detta  försök  gjordes 
under  fullt  medvetande  af,  hvilken  ställning  till  frågan 


138  Landtdagen  1904—1905. 


generalguvernören  intog,  och  att  man  ville  försöka  rädda 
senaten  från  den  obehagliga  ställning,  hvari  den  genom 
detta  sitt  udåtande  råkat.  Detta  försök  att,  med  åsido- 
sättande af  landets  och  folkets  intressen,  försöka  förmå 
representationen  till  en  illojal  handling,  är  förvisso  ett 
af  de  mörkaste  bladen  i  detta  partis  historia. 

Slutligen  föredrogos  delar  af  den  stora  petitionen 
den  29  mars.  Resultatet  blef  af  denna  föredragning,  att 
värnepliktsförordningen  af  den  12  juli  1901  suspende- 
rades tillsvidare  och,  som  man  har  anledning  hoppas, 
för  alltid,  jämte  det  förordningen  af  den  14  augusti 
1902  angående  ordningen  för  tjänstemäns  vid  justitie- 
staten  skiljande  från  tjänsten  upphäfdes.  Under  tiden 
för  ständernas  sammanvaro  var  detta  det  enda  svar 
som  anlände  på  den  stora  petitionen  Det  var  visser- 
ligen en  ljusning,  men  äfven  blott  en  ljusning,  och  huru 
långt  var  det  ej  ännu  till  slutmålet.  Ännu  hängde 
diktatur  förordning  en  öfver  medborgarenas  hufvoiden, 
ännu  aflönade  folket  det  såväl  uniformerade  som  civila 
spioneriväsendet,  ännu  kunde  hvilken  underordnad  tjän- 
steman som  hälst  utöfva  allsköns  olagligheter  och  vålds- 
handlingar, utan  att  mot  sin  förmans  samtycke  kunna 
nås  af  lagens  straffande  arm  o.  s.  v. 


Utskottsbetänkanden. 

Särskilda  besvärsutskottets  betänkande 
angående  upphäfva7ide  af  den  af  delta  ryska  gendarm- 
kårens tjänsteverksamhet  i  Finland  åsyftade,  äf- 
ven det,  åtgärder  för  den  lagliga  ordningens  återstäl- 
lande. I  betänkandet  framhålles,  att  dessa  inför  finsk 
lag  oansvariga  personer  beklädts  med  en  makt,  som 
lagligen  endast  tillkommer  finsk  myndighet,  samt  påvi- 
sar rättsvådorna  häraf.  Vidare  framhålles,  huru  på- 
budet att  alla  ämbetsvärk,  allmänna  styrelser  samt 
tjänstemän  skola  oförtöfvadt  lämna  personer  tillhörande 
gendarmeriet  handräckning,  då  sådant  af  dem  fordras, 


Landtdagen  1904-1905.  139 


samt  meddela  dem  alla  nödiga  upplysningar  och  upp- 
gifter, ställt  gendarmeriet  i  en  ställning,  som  ingen  af 
landets  egna  polismyndigheter  innehar  eller  någonsin 
Innehaft.  Då  man  vidare  erinrar  sig,  att  gendarmeriet 
till  sin  särskilda  uppgift  har  det  hemliga  angifveriet 
samt  att  inom  alla  samhällslager  söka  besolda  hemliga 
agenter  för  utöfvande  af  samma  handtering  och  så- 
lunda intränger  inom  privatlifvets  område  och  därige- 
nom alstrar  depravation  och  moralisk  försumpning  inom 
samhället,  så  är  utskottets  uttalande,  att  gendarmerna 
varit  redskap  i  den  regim  af  förtryck,  den  förre  ge- 
neralguvernören, med  åsidosättandet  af  landets  lagar, 
sökte  genomföra,  mer  än  berättigadt.  Utskottet  yr- 
kade äfven  på  gendarmeriets  i  Finland  upphäfvande. 

Betänkandet  blef  af  alla  stånd  utan  meningsskilj- 
aktighet godkändt,  men  gaf  dock  anledning  till  flere 
uttalanden.  Man  hade  behof  af  att  lätta  sitt  hjärta. 
Bland  annat  framhölls  «att  alla  de  mer  eller  mindre 
upprörande  gendarmtrassel,  som  hafva  förekommit,  ledt 
sitt  ursprung,  såsom  också  gendarminstruktionen  allde- 
les tydligt  utsäger,  ifrån  generalguvernören,  prokura- 
tom  i  kejserliga  senaten  eller  guvernörerna,  således 
från  de  höga  funktionärer,  åt  hvilka  öfverhufvudtaget 
under  denna  tid  det  varit  ombetrodt  att  upprätthålla 
olagligheten  i  detta  land)>. 


Då  myndigheterna,  oaktadt  den  stora  petitionen 
redan  insändts,  skred  till  olagliga  åtgärder,  för  att  ge- 
nomdrifva  tillämpningen  af  värnepliktsförordningen  af 
är  1901,  inlämnades  i  samtliga  stånd  petitioner,  som 
jrrkade  att  «guvernörernas  och  andra  administra- 
tiva myndigheters,  för  värnepliktsförfattnin- 
gens  bringande  i  verkställighet,  använda  tvångs- 
åtgärder måtte  omedelbart  inställas». 

Särskilda  besvärsutskottets  med  anledning  häraf 
afgifna  betänkande  utsäger  bland  annat,  att  motstån- 
det  mot    1901    års    militärförordning    «hade  sin  grun- 


140  Landtdagen  1904— 190o. 

och  Sitt  berättigande  uti  folkets  medvetande  därom, 
att  sagda  författning  tillkommit  i  strid  med  den  för 
Finland  gällande  lagstiftningsordningen  och  att  den  där- 
för icke  kunde  hafva  helgden  af  en  landets  medbor- 
gare förpligtigande  lag».  Vidare  att  kommunemas  mot- 
stånd mot  lagen  grundar  sig  »på  en  djupt  rotad  öfver- 
tygelse  därom,  att  det  är  medborgarenes  icke  blott 
rätt  utan  plikt  att  vägra  underordna  sig  påbud,  som 
ej  hafva  rättslig  giltighet  i  landet». 

Ytterligare  säges  i  betänkandet,  att  tvångsåtgär- 
derna tillkommit  såsom  en  frukt  af  våra  inhemska  myn- 
digheters eget  tjänstenit,  hvarjämte  framhålles  att  de 
«godtyckliga  tvångsåtgärderna  måste  hos  befolkningen 
åter  väcka  tvifvel  beträffande  regeringens  afsikter  att 
åter  göra  laglighetens  grundsatser  gällande  i  landets 
administration». 

Betänkandet  gaf  anledning  till  flere  uttalanden  i 
stånden.  Själfva  tvångsåtgärderna  underkastades  en 
allsidig  belysning.  Man  framhöll,  huru  den  kommunala 
själfs  tyr  elsens  princip  fullkomligt  förtrampats  genom 
ifrågavarande  åtgärder,  huru  guvernörerna  med  själf- 
tagen  rätt  vägrat  fastställa  kommunens  lagligen  valda 
förtroendemän  i  deras  befattningar,  om  guvernöreme 
misstänkt,  att  desse  intagit  en  själfständig  och  laglig 
ståndpunkt  i  värnepliktsfrågan.  Kommunerna  ålades 
vid  höga  viten  att  utse  andra  funktionärer,  och  proto- 
kollböckerna ha  genom  polismyndigheterna  fråntagits 
de  lagligen  valda  funktionärerna,  hvilket  stundom  fram- 
kallat öppet  motstånd  mot  polismyndigheterna.  Då 
kommunerna,  oaktadt  de  orimligt  höga  vitena,  som 
ålagts  dem,  i  de  flesta  fall  ej  kunnat  förmås  att  utse 
ombud  till  de  olagliga  uppbåden,  ha  poliser  och  hem- 
liga polisagenter  verkställt  valen  i  kommunernas  namn 
och  mot  deras  protester.  Dylika  val  ha  af  våra  in- 
hemska myndigheter  förklarats  för  giltiga.  Officielt 
hette  det,  att  kommunerna  fogade  sig  och  erkände 
den  olagliga  värnepligtsförordningen. 


Landtdugen  1904  - 1905.  14 1 


Hela  systemet  af  administrativt  godtycke  och 
den  kommunala  själfstyrelsens  förtrampande  blef  ge- 
nom betänkandet  och  däraf  föranledda  yttranden  blöt- 
tadt.  Det  påvisades  äfven,  att  vår  inhemska  styrelse 
ej  allenast  tolererat,  men  äfven  omhuldat  olagligheten 
och  med  alla  densamma  till  buds  stående  medel  för- 
sökt bryta  folkets  motstånd  mot  olagligheten  och  för- 
ryskningssträfvandena.  Kommunernas  anhållan  om  nöd- 
hjälpsåtgärder vid  inträffad  missväxt,  om  understöd  för 
hälsovård  och  fattigvård  har  af  senaten  gjorts  bero- 
ende af  kommunernas  förhållande  till  uppbåden. 

Betänkandet,  hvars  slutkläm  lydde:  «det  täcktes 
Hans  Kejserliga  Majestät  i  nåder  befalla,  att  använ- 
dandet af  tvångsmedlen  för  bringande  i  verkställighet 
af  värnepliktsförfattningen  af  den  12  juli  1 901  måtte 
omedelbart  inställas»,  godkändes  i  alla  stånd. 

Betänkandet  och  uttalandena  innehöUo  i  detalj 
åtskilligt  nytt,  men  hufvudsaken  var  redan  tydligt  ut- 
sagd i  stora  petitionen.  Men  genom  betänkandet  och 
behandlingen  i  stånden  inlades  en  skarp  protest  mot 
de  påbörjade  uppbåden,  och  kommunerna,  vederbö- 
rande myndigheter  och  den  uppbådade  ungdomen 
stärktes  i  fasthållandet  vid  hvad  lag  bjöd.  Stämnin- 
gen i  landet  var  sådan,  att  om  man  sökt  genomdrifva 
uppbåden  äfven  under  år  1905,  hade  uppbådsstrejken 
nog  blifvit  mer  allmän  än  någonsin  tidigare. 

Man  är  äfven  temmeligen  på  det  klara  med,  att 
detta  betänkande  och  däraf  föranledda  öppna  uttalan- 
den i  stånden  och  den  verkan  de  åstadkommo  bland 
befolkningen,  publicerade  som  de  blefvo  i  tidnings- 
pressen, var  en  af  de  förnämsta  orsakerna  till,  att  vär- 
nepliktsförfattningarna  sedermera  suspenderades.  Man 
vågade  efter  detta  ej  vidare  riskera  försöket  med  ett 
nytt  uppbåd,  hvarvid  alla  förutsättningar  för  ett  totalt 
misslyckande  förefunnos. 


142  Landtdagen  1904-1905. 


Betänkandet  om  ämbetsmissbruken  i  Viborgs  län. 

I  samtliga  stånd  hade  af  representanter  från  Vi- 
borgs län  inlämnats  ett  petitionsmemorial  rörande  äm- 
betsmissbruken i  Viborgs  län.  Detta  memorial  remit- 
terades till  särskilda  besvärsutskottet,  hvars  betänkande 
kastar  ett  bjärt  ljus  öfver  tillståndet  i  landet  och  sär- 
skildt  i  dess  östligaste  län. 

Den  tafia  som  i  betänkandet  upprullas,  är  dyster. 
Oerhördt  i  vårt  lands  nyare  historia  är  det  sätt,  på 
hvilket  länets  dåvarande  högste  styresman  ingrep  i 
rättsskipningen,  i  det  han  af  egen  maktfullkomlighet 
och  med  våld  icke  allenast  från  ransakningshäktet  be- 
friat en  person,  som  åtalats  för  brott  mot  egande- 
rätten,  utan  jämväl  under  sittande  rätt  med  våld  för- 
hindrat verkställandet  af  domstolens  mot  samma  per- 
son utfärdade  häktningsorder.  Häraf  alstrades  en  känsla 
af  osäkerhet  och  skyddslöshet. 

Besättandet  af  en  mängd  administrativa  tjänster 
i  länet  med  personer,  hvilka  icke  egde  de  för  tjänstens 
skötande  nödiga  förutsättningarna,  har  ökat  oron  och 
förvirringen.  Det  viktiga  landssekreterareäm betet  om- 
händerhafves  af  utländsk  man,  som  saknar  insikt  i  vårt 
lands  rättsväsende  och  är  främmande  för  befolkningens 
i  länet  förhållanden.  De  länsmän,  som  åtnjöto  folkets 
förtroende,  äro  till  största  delen  aflägsnade  från  sina 
poster.  I  deras  ställe  ha  trädt  nykomlingar  dels  af 
främmande  härkomst,  dels  egna  landsmän,  hvilka  an- 
tingen på  grund  af  sina  föregåenden  eller  genom  sin 
låga  bildningsgrad  icke  äro  sina  befattningar  vuxna. 
Fall  omtalas,  då  en  till  sådan  tjänst  utsedd  person 
icke  ens  innehaft  folkskolekunskaper.  Mången  har  äf- 
ven  oförsynt  missbrukat  sin  ställning  såsom  tjänste- 
man; exempel  anfördes,  att  en  länsman  uppmanat 
en  kommunal  förtroendeman  inom  sitt  distrikt  att  för- 
falska fullmakt.  Kassabalanser  förekomma,  utan  att 
vederbörande  härför  ställas  till  ansvar.     Kontrollen  öf- 


Landtdagen  1904-^1905.  143 


ver  utsökningar  utöfvas  lamt,  hvarför  krono-  och  kom- 
muoala  rester,  tjänstemännens  löneförmåner  och  en- 
skildes fordringar  i  stor  mängd  ligga  oindrifna.  Miss- 
bruken och  uraktlåtenheterna  ha  möjliggjorts  bland  an- 
nat därigenom,  att  en  länsman  eller  häradsskrifvare 
jämte  egen  tjänst  förvaltat  kronofogdesyssla,  hvarige- 
nom  han  blifvit  sin  egen  kontrollant.  Länsmän  hafva 
ej  sällan  ådagalagt  den  största  brist  på  måttfullhet, 
uppträdt  onyktert  och  brutalt,  därigenom  nedsättande 
administrationens  värdighet.  Samma  anda  af  brutalitet 
återfinnes  äfven  inom  poliskåren.  Fall  hafva  före- 
kommit, då  man  inom  polishäktet  försökt  genom  miss- 
handel tvinga  fängslade  personer  till  bekännelse. 

Den  kommunala  själfstyrelsen  var  så  godt  som 
tillintetgjord.  Att  upphäfva  val  af  kommunernas  för- 
troendemän har  satts  i  system.  Man  uppbryter  dör- 
rarna till  Viborgs  stads  rådhus  samt  tager,  tvärtemot 
stadsfullmäktiges  beslut,  i  besittning  husets  festsal  och 
sidorum  till  uppbådslokal. 

I  folkskolan  har  administrationen  i  rent  finska 
trakter  försökt  införa  ryska  språket  som  läroämne,  ja 
t.  o.  m.  såsom  undervisningsspråk  och  sålunda  gjort 
försök  att  denationalisera  folkskolan. 

Det  evangelisk-lutherska  prästerskapet  och  kyr- 
kans tjänstepersonal  hafva  ofredats  genom  angifvelser 
och  polisundersökningar.  Luthersk  präst  har  man  för- 
sökt tvinga  till  i  kyrkolagen  förbjuden  förrättning.  Böne- 
möten ha  underkastats  preventiv  kontroll  m.  m. 

Spionerisystemet  med  hemliga  angifvelser  och 
därur  härflytande  trakasserier  ha  af  administrationen 
införts  och  omhuldats,  hvilket  bragt  i  dagen  de  lägsta 
instinkterna  hos  samhällets  drägg  m.  m. 

Betänkandet  utmynnade  i  en  kläm  att  hos  Hans 
Kejserliga  Majestät  anhålla: 

«att  åtgärd  omedelbart  måtte  vidtagas  i  syfte 
att  de  administrativa  missbruken  i  Viborgs  län  aflägs- 
nas  samt  särskildt  att  till  ämbets-  och  tjänstemän  där- 
städes utses  sådana  inhemske  män,  som  besitta  laglig 


144  Landtdagen  1904-- 1905. 

kompetens  och  förmåga  att  fullgöra  sina  ämbetsplikter, 
befolkningen  till  gagn  och  icke  till  men». 

Då  härtill  lägges,  att  vid  diskussionen  i  stånden 
upplystes,  att  förhållandena  inom  öfriga  län  ej  voro  stort 
bättre,  att  samma  godtycke  från  administrationens  sida 
öfverallt  gjort  sig  gällande,  att  systemet  öfverallt  till- 
lämpats,  fast  kanske  ej  med  så  stor  brutalitet,  och 
med  samma  konsekvens,  som  inom  Viborgs  län,  så 
ger  detta  en  sorglig  bild  af  förhållandena  i  vårt  land 
och  visar  hvart  systemet  leder,  visar  det  förfarande 
tydligt,  så  tydligt  att  man  ej  kan  förstå,  att  det  kan 
ligga  i  någon  regerings  intresse  att  upprätthålla  ett 
sådant  system. 

Man  uttalade  den  förhoppning,  att  denna  stän- 
dernas vädjan  skulle  finna  nådigt  beaktande,  ty,  sades 
det,  om  en  regering  gör  sig  så  solidarisk  med  sina 
brottsliga  tjänstemän,  att  den  icke  lyssnar  till  folkets 
röst,  och  befriar  folket  från  dylika,  då  gagnar  en  så- 
dan regering  icke  folket,  den  gagnar  icke  sig  själf, 
den  gagnar  endast  sina  tygellösa  tjänstemän. 

Men,  sade  man,  fast  man  med  sorg  måste  läsa 
den  kulturhistoriska  berättelse  från  det  2o:de  århundra- 
dets Finland,  som  utskottet  i  sitt  betänkande  fram- 
lägger, ha  dessa  ämbetsmissbruk  i  Viborgs  län  dock 
haft  det  goda  med  sig,  att  länets  befolkning  vaknat 
till  full  insikt  och  klart  medvetande  om  olagligheten 
och  godtycket  i  de  relaterade  handlingarna  och  om 
dess  samhällsupplösande  och  fördärf bringande  verk- 
ningar samt  därför  högt  protestera  mot  desamma.  I 
den  mån  däremot  inhemske  män  varit  med  om  led- 
ningen af  den  nya  tidens  styrelseåtgärder  och  ju  mju- 
kare den  hand  varit,  med  hvilken  sakerna  ledts,  desto 
mera  har  depravationen  och  förvildningen  af  rätts- 
begreppen bland  folkets  djupa  leder  framträdt  och 
hastigt  gripit  kring  sig  ^i  vidsträckta  kretsar.  Fin- 
lands «mörkaste  hörn»,  Åbo  och  Björneborgs  län,  är 
exempel  härpå. 


Landtdagen  1904-1905,  145 


Petitionsutskottets  betänkande  rörande  missförhållan- 
dena på  skolväsendets  område. 

Betänkandet  inledes  af  en  allmän  öfversikt,  hvari 
biand  annat  framhåUes: 

att  skolans  förut  fridlysta  område  exploaterats 
för  de  Bobrikoffska  denationaliseringssträfvandena.  Man 
vill  börja  från  början  och  förryska  ungdomen  samt  in- 
planta hos  desamma  ryskt  språk  och  ryskt  åskådnings- 
sätt. De  högre  läroverkens  program  ha  brådstörtadt 
förändrats,  för  att  bereda  ryska  språkundervisningen 
ett  onaturligt  stort  utrymme  på  bekostnad  af  andra 
viktiga  läroämnen;  privatläroverkens  frihet  i  anordnan- 
det af  undervisningen  har  inskränkts;  läroböckerna  i 
historia,  geografi  och  modersmålet  ha  gjorts  till  före- 
mål för  granskning  i  tendensiöst  syfte;  lärarenas  och 
elevemas  förhållanden  inom  och  utom  läroverken  ha 
underkastats  obehöriga  öfvervakande,  som  yttrat  sig  i 
en  mängd  angifvelser,  hvilka  framkallat  pinsamma  un« 
dersökningar  från  skolöfverstyrelsens  sida;  lärare  ha 
utan  ransakning  och  dom  lagstridigt  afsatts  eller  tvun- 
gits att  afgå  blott  på  grund  af  sina  politiska  åsikter; 
föreståndare  och  föreståndarinnor  vid  läroverken,  äfven 
de  privata,  ha  af  samma  orsak  afskedats  eller  nödgats 
inlemna  afskedsansökan;  ryska  infödingar  utan  lagstad- 
gad  kunskap  i  landets  språk  ha  utnämnts  till  tjänster 
vid  skolstaten;  läraretjänster  vid  elementarläroverken 
och  fruntimmersskolorna  besättas  af  senaten  eller  öf- 
verdirektören  i  skolstyrelsen  utan  möjlighet,  i  förra  fal- 
let, till  besvär  för  sökanden;  ledamöterna  i  öfverst>'- 
relsen  utnämnas  af  Monarken  utan  ansökning,  m.  m. 

Dessa  omstörtningar  på  skolans  område  voro  en- 
dast en  länk  i  det  Bobrikoffska  denationaliseringssyste- 
met  och  äro  jämväl  berörda  i  den  stora  petitionen, 
men  systemet  blottas  ytterligare  genom  en  i  enskild- 
heter gående  granskning  jämväl  på  skolans  område. 

10 


146  Landtdagen  1904  - 1905. 


Utskottet  visar  sedan  steg  for  steg,  med  anfö- 
rande af  officiella  dokument,  huru  detta  förstörings- 
arbete fortgått.  Vidare  finner  man,  huru  senaten  och 
skolstyrelsen,  sedan  dess  reorganisation  1902,  gjort  en- 
dast ett  svagt  och  lamt  motstånd  mot  skolans  desor- 
ganisation stundom  till  och  med  med  stor  beredvillighet 
tillmötesgått  aflidne  generalguvernören  i  hans  förrysk- 
ningssträfvanden.  Öfver direktörens  för  skolstyrelsen 
privata  ämbetskorrespondens  utom  protokollet  har  ej 
tillhandahållits  utskottet,  ehuru  sådant  varit  af  stort 
intresse,  då  den  bland  annat  berörde  en  mängd  angif- 
velser,  delvis  äfven  anonyma,  mot  såväl  skollärare  som 
elever,  hvilka  frågor  öfverdirektören  i  de  flesta  fall 
ensam  slutbehandlat.  Vidare  visas,  huru  öfverinspek- 
tor  Tavaststjerna  själf  personligen  uppträdt  som  poli- 
tisk angifvare  gentemot  skollärarinnor  m.  m.,  m.  m. 

Vid  frågans  behandling  i  stånden  tog  sig  indig- 
nationen öfver  inhemske  mäns  medverkan  till  syste- 
mets genomförande  uttryck  i  skarpa  uttalanden.  Be- 
tänkandet är  uttömmande,  så  att  några  väsentligen 
nya  synpunkter  ej  framkommo  vid  debatten,  men  de- 
batten var  dock  en  af  de  lifligaste.  Man  framhöll 
bl.  a.  att  «emellan  friherren,  öfverdirektören,  som  tra- 
kasserar och  tvingar  till  afsked  lärare  och  lärarinnor, 
och  poliskonstapeln,  som  med  hugg  och  slag  miss- 
handlar oskyldiga,  finnes  ingen  skillnad». 


Statsutskottets  betänkande  om  statsverkets  tillstånd. 

Ehuru  detta  betänkande  mest  lämnar  sifferuppgif- 
ter, torde  läsaren  dock  ej  tröttas  att  medels  en  ax- 
plockning af  några  siffror  få  del  af,  huru  folkets  pen- 
ningar användts  under  de  gångna  åren  och  utgifterna 
ökats,  ej  såsom  grundlagen  säger  «till  landets  gagn 
och  bästa»,  utan  i  och  for  folkets  förtryckande  och  till 
förtrampande  af  dess  dyrbaraste  rättigheter. 


Landtdagen  1904-1905.  147 

Den  ständerna  lämnade  finansrelationen  går  till 
år  1903.  Då  uppgifter  här  nedan  lämnas  för  jämväl 
19049  grunda  dessa  sig  på  statsförslaget  för  sagda  år. 

Statsinkomsterna  utgjorde  i  medeltal  per  år 

för  perioden  1895 — 1897    59,744,000  mark 

»  »  1898 — 1900     76,170,000     » 

»  »  1901 — 1903     71,011,000     » 

Bland  statsutgifterna  må  följande  jämförande 
sifferuppgifter  lämnas: 

Utgifterna  för  senaten  utgjorde 

år  1898 1,329,738:06  mark 

samt    »    1904 1,759,810:  —     » 

Stegringen  beror  af  beviljade  löneförhöjningar  och 
de  kostnadsdryga  åtgärder,  som  ryska  språkets  an- 
vändning vid  ärendets  behandling  medförde.  Denna 
sista  utgiftspost  utgör  234,000  mk  årligen.  Lone- 
förhöjningarna  åt  ledamöteme  och  viceordföranden  i 
ekonomiedepartementet  samt  åt  prokuratom  uppgå 
sammanlagdt  till  45,400  mk  o.  s.  v. 

Utgifterna  för  generalguvernören,  hans  ad- 
joint  och  kansli  utgjorde  år  1898  267,048:98  mk 
samt  stego  år  1904  till  558,178:00  mark.  —  Vid  be- 
dömandet, huruvida  denna  utgiftspost  ländt  till  landets 
gagn  och  bästa,  säger  utskottet  bland  annat,  att  dessa 
myndigheters  verksamhet  gick  ut  på  « att  om- 
gestalta den  finska  administrationens  skaplynne  och 
gifva  densamma  en  ny  prägel  —  en  prägel  från  hvil- 
ken  de  nationella  dragen  vore  utplånade.  De  bevis 
på  långt  gående  eftergifvenhet  generalguvernören  fick 
röna  från  finska  myndigheters  sida,  sedan  han  i  stor 
omfattning  utverkat  personalförändringar  i  de  högre 
ämbetena,  syntes  honom  icke  utgöra  tillräckliga  ga- 
rantier för  den  nya  regimens  förverkligande.  Där- 
för omgaf  han  sig  med  en  talrik  stab  af  ryska  tjän- 
stemän. ...» 


148  Landtdagen  1904—1905. 

Statssekretariatet.  Utgifterna  för  denna  insti- 
tution utgjorde  1898  233,100  mk  samt  1904  308,350 
mk.  Om  denna  stegring  säger  utskottet,  att  den  ej 
användts  till  gagn  för  landet. 

Utgifterna  för  guvernörerna  och  landsstaten 
hafva  utgått  år  1898  med  2,229,208:  32  mk  samt  1904 
med  2,874,661:81  mk  jämte  60,500  mk  resekostnader. 
Stegringen  har  förorsakats  af  löne/drkö/ninfar  åt  gu- 
vemörerne  med  4,000 — 7,000  mk,  hvilkas  löner  nu  ut- 
göra förutom  fri  bostad  jämte  värme  och  belysning 
24,000  mk  för  guvemörerne  i  Nylands,  Åbo  samt  Vi- 
borgs  län  äfvensom  22,000  mk  för  guvemörerne  i  öf- 
riga  län.  ökningen  af  utgifterna  för  länestyrelserna 
har  förorsakats  af  löneförhöjningar  för  ordinarie  och 
extraordinarie  tjänstemän,  hvilkas  anställande  i  förökadt 
antal  föranledts  ej  mindre  af  införandet  af  ryska  språ- 
ket vid  länestyrelserna  än  af  tvångsåtgärderna  vid  ge- 
nomförandet af  bestämningarna  i  värnepliktsförordnin- 
gen  af  år  1901  samt  af  behandlingen  af  en  mängd  i 
sammanhang  härmed  stående  politiska  angifvelser,  och 
utgjorde  år  1903  218,457: 36  mk.  Samma  politiska 
orsaker  föranledde  en  förhöjning  af  kostnaderna  för 
häradenas  förvaltning  med  20%  f*"^  är  1903  till  1904. 

Statens  bidrag  till  slädemas  polisinrättningar  ut- 
gjorde år  1899  Fmk  351,682:65  samt  år  1904  Fmk 
1,086,471:  37.  (För  innevarande  år  har  det  uppgifvits, 
att  detta  bidrag  utgår  med  1,792,300  mk,  hvilken  upp- 
gift vi  dock  ej  tillsvidare  varit  i  tillfälle  att  kontrollera). 
Städemas  bidrag  ha  ökats  i  samma  proportion  och 
utgör  ökningen  i  de  flesta  städer  öfver  ioo^q  och 
uppgår  i  en  del  städer  till  öfver  300  7o-  Denna  polis, 
förefaller  det,  är  mera  till  för  att  upprätthålla  olaglig- 
heten i  landet  än  för  att  upprätthålla  ordning. 

Stegringen  för  utgifterna  för  undervisningen  i 
ryska  språket  vid  elementarläroverken  utgör  107,900 
mark. 

Axplockningen  kunde  än  ytterligare  fortsättas, 
men  vi  vilja  ej    längre  trötta  läsaren  med  sifferuppgif- 


Landtdagen  1904—1905,  149 


ter,  då  de  anförda  redan  tiilfylles  visa,  huru  finska 
folket  måst  vidkännas  dryga  utgifter  för  ändamål,  som 
ytterst  gått  ut  på  folkets  förintande  såsom  nation. 

Vid  behandlingen  i  stånden  af  detta  betänkande, 
möttes  det  ej  af  någon  allvarligare  kritik  ens  af  rege- 
ringspartiet. Siffrorna  tala  sitt  omutliga  språk,  och  be- 
tänkandet och  de  slutsatser,  hvartill  utskottet  kommit, 
gåfvo  ej  angreppspunkter,  fast  detta  betänkande  —  på 
sitt  nyktra  sätt  blottade  de  gångna  årens  fördärfbrin- 
gande  regeringssystem  på  ett  fullt  lika  tydligt  och 
öfvertygande  sätt,  som  de  tidigare  betänkandena  och 
ej  heller  dolde,  att  finska  myndigheter  genom  en  långt 
gången  efterlåtenhet  medverkat  till  systemets  genom- 
förande. 

I  borgareståndet  yttrades  bland  annat:  «Uti  betän- 
kandet framhålles  inom  alla  hufvudtitlar  det  oerhörda 
slöseri  med  statsmedel,  som  under  den  nu  förflutna  perio- 
den tyvärr  egt  rum.  Och  om  också  detta  slöseri  icke  i 
regeln  tillkommit  på  finskt  initiativ,  utan  den  inhemska 
regeringen  endast  fallit  undan  för  ett  olidligt  tryck  af 
en  despotisk  vilja,  som  icke  syftat  till  vårt  lands  väl, 
så  hade  dock  en  större  motståndskraft  bort  förefinnas. 
Särskildt  måste  jag  för  min  del  beklaga,  att  den  in- 
hemska rådskammaren  icke  manligt  och  bestämt  af- 
böjt  den  dem  tillerkända  stora  löneförhöjningen,  ehuru 
den  väl  bort  inse,  att  denna  löneförhöjning  endast  var 
en  mask,  för  att  bättre  kunna  motivera  stora  afiönings- 
förmåner  åt  de  verktyg,  den  förre  generalguvernören 
behöfde.  Och  tyvärr  måste  ännu  konstateras,  att  bland 
dessa  verktyg,  utom  besoldade  utlänningar,  äfven  fin- 
nas finske  män.» 

Betänkandet  godkändes. 

Särskilda  besvärsutskottets  betänkande  rörande 
presslagstiftningen  i  Finland. 

De  missförhållanden,  som  häri  beröras,  ha  stått 
allmänheten   så  nära,    att  ett  referat  däraf  likasom  af 


160  Landtdagen  1904-1905. 

den  däraf  föranledda  debatten  i  detta  sammanhang 
kan  utelemnas,  då  man  är  berättigad  antaga,  att  de 
till  sina  hufvuddrag  äro  för  läsaren  väl  kända.  Betän- 
kandet, som  föranledde  anhållan  om  nådig  proposition 
till  tryckfrihetslag,  godkändes  utan  meningsskiljaktig- 
heter  af  samtliga  stånd. 

Öfriga  betänkanden  blefvo  antingen  icke  behand- 
lade, såsom  ej  hänförande  sig  till  den  lagliga  ordnin- 
gens återställande,  t.  ex.  frågan  om  rusdryckslagstift- 
ningen, hvilken  förföll,  eller  kunna  här  förbigåS,  så- 
som saknande  allmännare  intresse  eller  stående  på 
sidan  af  landtdagens  hufvuduppgift,  arbetet  för  den 
lagliga  ordningens  återställande.  Ett  undantag  härifrån 
utgör  dock 


Rösträttsfrågan. 

Betänkandet  i  denna  fråga  refereras  dock  ej  här; 
det  var  ej  betänkandet  eller  de  däri  ingående  reser- 
vationerna, som  striden  gällde.  En  het  strid  uppstod 
blott  därom,  huruvida  denna  fråga  borde  afgöras  el- 
ler ej.  Från  arbetarehåll  gjordes  storartade  ansträng- 
ningar att  genom  väldiga  demonstrationer  utöfva  på- 
tryckning på  representationen,  i  syfte  att  förmå  denna 
att  redan  vid  detta  ständermöte  afgöra  frågan.  Stan- 
derhuset  omringades  af  en  till  io,ooo-tal  uppgående 
människomassa,  och  åhörareläktarena  voro  besatta 
ända  till  sista  platsen.  Referat  af  andragandena  med- 
delades omedelbart  den  utanför  väntande  människo- 
massan, från  hvilken  allt  efter  litet  hördes  än  lefve- 
än  nedrop,  beroende  af,  i  hvilken  riktning  de  refere- 
rade talen  gått. 

Frågan  kom  till  behandling  inom  stånden  den 
13  och  14  april.  Emellertid  hade  meddelande  gjorts 
om  att  landtdagen  skulle  afslutas  den  I5:de  kl.  Va^^ 
på  dagen.  Tiden  var  således  ytterligt  knapp.  Den 
I3:de  hade  emellertid  betänkandet  ej  ännu  fullständigt 


Landtdagen  1904-1905.  161 

utdelats,  i  det  reservatioaerna  saknades,  hvarför  den 
egentliga  striden  stod  på  natten  mellan  den  I4:de 
och  I5:de. 

Utskottsbetånkandet  tillhandahölls  representan- 
terna fullständigt  först  vid  samma  plenum  den  I4:de 
kl.  7  e.  m.,  då  afgörandet  skulle  ske.  Under  sådana 
omständigheter  var  det  knappast  någon,  som  hunnit 
genomgå  betänkandet  jämte  reservationer,  än  mindre 
sätta  sig  in  i  frågan. 

Frågans  behandling  gestaltade  sig  olika  inom  de 
olika  stånden.  Inom  bonde-  och  prästestånden  var 
man  snart  på  det  klara  och  beslöt  upptaga  frågan  till 
afgörande.  Härvid  visade  det  sig,  att  mången  upp- 
skar betänkandet,  i  den  mån  granskningen  fortgick. 
Men  granskningen  fortgpick  dock,  lättsinnigt  nog,  och 
de  bägge  stånden  stannade  för  ett  godkännande  af 
den  III  reservatienen,  som  var  den  mest  demokratiska 
af  de  trenne  förslagen  i  betänkandet. 

Man  måste  dock  antaga,  att  stånden  skredo  till 
denna  gpranskning  under  medvetandet,  att  åtminstone  i 
adeln  frågan  ej  skulle  komma  till  afgörande  vid  denna 
landtdag.  Det  hade  nämligen  under  plenum  blifvit 
kändt,  att  adeln  stannat  vid  det  beslut,  som  man  re- 
dan tidigare  visste  vara  den  förherskande  åsikten  inom 
detta  stånd,  nämligen,  att  man  på  grund  af  §  71  i 
landtdagsordningen  beslutit  lemna  frågan  hvilande  till 
följande  landtdag.  Fräste-  och  bondestånden  ville  så- 
lunda, måste  man  antaga,  blott  visa  sin  goda  vilja,  då 
de  därmed  intet  riskerade.  Prästeståndets  beslut  var 
dock  alternativt  så  till  vida,  att  det  väl  för  sin  del 
godkände  reservationen  III,  men  tillika  beslöt,  att  om 
fyra  stånds  beslut  härför  ej  kunde  vinnas,  jämväl  detta 
stånd  ville  lemna  frågan  hvilande  till  nästa  landtdag. 

Den  åberopade  §  71  i  landtdagsordningen  lyder: 
« Grundlag  kan  stiftas,  ändras,  förklaras  eller  upphäf- 
vas  endast  på  framställning  af  Kejsaren  och  Stor- 
fursten och  med  alla  stånds  bifall;  och  må  propo- 
sition i  slikt  ämne  antingen  afgöras  vid   den  landtdag. 


162  Landtdagen  1904—1905. 


dä  den  blifvit  framställd,  eller  ock,  ifall  minst  två 
stånd  det  yrka,  lemnas  hvilande  till  näs tpåfölj ande 
landtdag,  då  den  skall  sludigen  pröfvas.» 

Såväl  adelns  som  prästeståndens  beslut  fattades 
tidigare  på  aftonen  än  borgareståndets,  och  frågan  var 
därmed  i  själfva  verket  definitivt  afgjord,  oberoende  af 
vid  hvilket  beslut  borgareståndet  stannade.  Om  detta 
stånd  velat,  hade  det  sålunda  nog  kunnat  begagpia  sig 
af  denna  konjunktur  och  äfven  det  «på  rak  arm»  börja 
skära  upp  sina  betänkanden  och  afgöra  frågan,  utan 
fara  för  att  beslutet  biefve  beståndande,  och  då  hade 
det  ju  varit  mindre  noga,  om  beslutet  varit  omoget 
och  oöfvervägdt. 

Borgareståndets  majoritet  förfor  dock  ej  så.  Frå- 
gan kom  ej  alls  till  detaljgranskning  och  striden  stod 
uteslutande  därom:  borde  frågan  behandlas  eller  ej? 
En  del  af  dem,  som  motsatte  sig  behandling,  anförde 
som  skäl  för  sin  åsikt,  att  då  denna  fråga  ej  afsåg 
den  lagliga  ordningens  återställande,  borde  den  lika 
litet  upptagas  till  behandling  i  ståndet,  som  andra  för 
den  stora  frågan  främmande  spörsmål.  Å  andra  sidan 
gjordes  gällande,  att  denna  fråga  stod  i  ett  intimt 
samband  med  lagiighetens  återställande;  ty  om  denna 
fråga  afgjordes  i  demokratisk  riktning,  stärktes  däri- 
genom representationens  auktoritet,  då  den  kunde  visa, 
att  hela  folket,  ej  endast  delar  däraf  såsom  nu,  stod 
bakom  representationen.  Dessutom  anfördes  det  all- 
mänt berättigade  i  ett  godkännande  af  rösträttens  ut- 
sträckande till  alla  samhällslager  m.  m.  En  tredje  frak- 
tion åter  hade,  godkännande  styrkan  af  de  anförda 
skälen,  varit  beredd  att  afgöra  frågan,  om  betänkan- 
det hade  utdelats  i  så  god  tid,  att  det  varit  möjligt 
att  sätta  sig  in  i  frågan  och  dess  detaljer.  Nu  där- 
emot, då  sådant  ej  varit  möjligt,  ansåg  man  sig  af  sitt 
samvete  hindrad  att  utan  kännedom  häraf  fatta  beslut 
i  en  så  viktig  sak.  Detta  så  mycket  mera,  som  intet 
af  de  i  betänkandet  ingående  förslagen  kunde  tillfreds- 
ställa långt   gående  reformkraf  i  rösträttsfrågan.     Men 


Landiåagen  1904-1905.  163 


tiQ  återremiss  fanns  ej  vidare  tid;  därför  hade  man 
bort  utan  vidare  besluta  sig  för  något  af  betänkan- 
dets förslag. 

Ur  dessa  svårigheter  erbjöd  §  71  i  landtdags- 
ordningen  en  utgång.  Genom  att  fatta  beslut  i  öfver- 
ensstämmelse  med  denna  paragraf  och  lämna  frågan 
hvilande,  berodde  dess  upptagande  ej  vidare  af  rege- 
ringens initiativ,  och  vidare  uppskof  var  ej  heller  möj- 
ligt. Då  kunde  besluten  fattas  med  lugnt  öfvervägande, 
och  man  kunde  få  till  stånd  en  rösträttsreform,  som 
mera  tillfredsställde  krafven  därpå,  än  något  af  de 
föreliggande  förslagen.  I  reservationen  III  t.  ex.,  som 
eljest  är  det  mest  demokratiska,  tillerkännes  ej  kvinna 
rösträtt. 

Härtill  bör  anmärkas,  att  bland  dem,  som  yrkade 
på  omedelbar  behandling,  voro  alla  regeringspartiets 
män,  samt  att  bland  dem,  som  motsatte  sig  behand- 
ling, nog  äfven  funnos  motståndare  till  en  långt  åt 
vänster  gående  rösträttsreform,  om  ock  majoriteten  af 
denna  kategori  voro  varma  rästrättsreform-vänner,  fast 
de  sågo  sig  af  tidigare  anförda  skäl  förhindrade  att 
nu  upptaga  frågan  till  afgörande.  Vid  skedd  om- 
röstning voterade  14  för  behandling  och  51  för 
att  ärendet  skulle  lemnas  hvilande  till  nästkommande 
landtdag. 

Bland  landtdagsmän  tillhörande  det  konstitutio- 
nella partiet  har  efteråt  ganska  allmänt  uttalats  den 
åsikten,  att  det  hade  varit  rättast  att  genast  vid  landt- 
dagens  början  hänföra  rösträttsfrågan  tUl  dem,  hvilka 
stodo  i  samband  med  den  lagliga  ordningens  åter- 
ställande och  äfven  eljes  voro  af  sådan  natur,  att 
deras  afgörande  i  demokratisk  riktning  varit  egnad 
att  stärka  landets  position.  Senare  inträffade  händel- 
ser af  mångahanda  slag  gifva  stöd  åt  den  uppfatt- 
ning, att  fr^an  ej  bort  skjutas  åt  sidan.  Om  denna 
uppfattning  godkänts,  hade  nog  betänkandet  hunnit  i 
tid  utarbetas,  så  att  frågan  kunnat  komma  till  af- 
görande.    Må   det   erkännas,  att  åtminstone  en  del  af 


154  Landtdagen  1904-1905. 


ständermajoriteten  är  villig  tillstå,  att  ett  taktiskt  miss- 
grepp  härutinnan  begåtts  af  partiet. 

Denna  tanke  tycktes  jämväl  vunnit  insteg  under 
den  sista  tiden  for  landtdagens  sammanvaro,  och  om 
det  hade  förunnats  landtdagen  att  åter  sammanträda 
under  hösten  eller  hade  förlangning  på  våren  beviljats, 
är  det  ej  fullkomligt  uteslutet,  att  denna  fråga  fått  en 
annan  utgång. 

Inom  representationen  var  man  nämligen  öfverty- 
gad  om,  att  ettdera  af  dessa  alternativ,  hvarom  man 
anhållit,  skulle  bifallas.  Det  var  äfven  något  förr  ej 
spordt,  att  underrättelse  om  landtdagsarbetets  afslutande 
meddelades  ständerna  endast  halftannat  dygn  förut. 


Öfriga  frågor. 

Alla  återstående  frågor  måste  blifva  obehand- 
lade; eller  om  de  voro  af  sådan  natur,  att  detta  ej 
lät  sig  göra,  gafs  ej  tid  till  öfverläggning,  och  besluten 
blefvo  mer  eller  mindre  omogna,  någon  gång  äfven 
förhastade. 

Bland  dessa  må  främst  nämnas  beviljandet  af  de 
kända  tio  mi/jonerna  för  militära  ändamåL  Man  an- 
höll om  denna  summa  för  tre  år  framåt,  men  ständer- 
nas godkännande  af  propositionen  gällde  dock  endast 
för  innevarande  år.  Präste-  och  bondestånden  hade 
beviljat  detta  anslag  för  hela  den  begärda  treårsperio- 
den, men  då  två  stånd  stodo  mot  två  beträffande  de 
två  senare  åren,  förföll  frågan  härom,  och  ständerbeslut 
förelåg  således  endast  för  ett  år. 

Under  denna  tid  af  forceradt  arbete,  då  plena 
räckte  till  långt  in  på  morgnarna  och  började  åter  ei- 
ter  några  få  timmars  af  brott,  hvarunder  utskotten  dock 
voro  i  full  verksamhet,  behandlades  äfven  andra  frågor 
under  så  att  säga  högtryck;  men  då  dessa  ej,  på  grund 
af  den   knapphändiga    behandling,    som   kunde    egnas 


Landidagen  1904—1905.  166 


dem,  kunna  anses  hafva  gifvit  färg  åt  1904 — 1905  års 
ständermöte,  må  de  här  förbigås. 

Såsom  ett  ständerarbete  bör  äfven  räknas  den 
adress  som  ständerna  riktade  till  H.  M.  Kejsaren,  hvari 
bland  annat  anhålles  om  inkallandet  af  en  ny  landtdag 
före  årets  utgång,  Adressen  slutar  med  följande  utta- 
lande: «Då  folkets  representanter  nu  lemna  sitt  värf,  med- 
föra de  den  öfvertygelsen,  att  de  framställningar  denna 
landtdag  riktat  till  landets  monark,  varit  nödvändiga 
och  icke  skola  förblifva  utan  frukt.  Ständernas  afsikt 
har  varit  att  ställa  de  uppkomna  missförhållandena  i 
klar  dager,  så  att  orsaker  och  värkningar  må  kunna 
säkert  bedömas.  Oförbehållsamt  hafva  ständerna  gjort 
detta  under  förlitan  därpå,  att  Eders  Kejserliga  Maje- 
stät skall  lyssna  till  deras  enhälliga  uttalanden  samt 
i  de  sväfvande  frågorna  vidtaga  sådana  åtgärder,  ur 
hvilka  i  Finland  skall  uppspira  ett  tillstånd  af  ordning, 
lugn  och  lycka.» 


Lfdndtdagens  afslutande. 

Efter  högtidligheterna  i  Nikolaikyrkan  tågade  stän- 
derna till  tronsalen  i  kejserliga  palatset,  där  general- 
guvernören uppläste  Kejsarens  tal,  hvilket  lydde : 

«Representanter  för  finska  folket. 

Sedan  den  för  ständemas  arbete  fastställda  tiden 
numera  utgått,  förklara  vi  landtdagen  afslutad. 

Anbefallande  Eder  i  den  högstes  skydd,  förblifva 
vi  det  finska  folket  med  vår  kejserliga  ynnest  väl- 
bevågna. 

NIKOLAI.» 

Detta  tal  väckte  öfverhufvudtaget  tillfredsställelse. 
Det  väckte  främst  tillfredsställelse  därför,  att  det  ej 
innehöll  något  mera  än  det  innehöll.  Ständernas  ut- 
talanden hade  varit  oförbehållsamma,  men  sådant  hade 


166  Landtdagm  IQOé^-lOOS, 


vid  två  tidigare  landtdagar  ej  upptagits  nådigt.  Något 
uttalande  af  misshag  förekommer  ej  i  detta  tal,  och 
därför  gaf  det  hopp  om  en  ljusare  framtid,  synnerli- 
gen då  det  ej  mera  rådde  okunnighet  om,  hvad  här  i 
landet  värkligen  skett  och  inträffat  och  om  hvad  folket 
fordrade. 

Svarstalen  voro  ej  fullt  så  släta,  som  vid  landt- 
dagens  öppnande;  alla  hänvisade  på,  hvad  som  redan 
emåtts,  och  andades  hopp  för  framtiden.  Talman- 
nens i  borgareståndet  tal  var  öppet  och  manligt  och 
hade  denna  gång  lyckligt  lotsat  sig  genom  censurens 
blindskär. 

Efter  högtidligheterna  i  tronsalen,  samlades  stån- 
den åter  i  sina  plenisalar  och  togo  där  emot  afskeds- 
deputationer  från  medstånden. 

De  tal,  som  därvid  framsades,  hade  alla,  ehuru 
författade  af  tolf  olika  personer,  det  gemensamt  att 
de  alla  påpekade,  det  ständernas  arbete  för  den  lagliga 
ordningens  återställande  varit  fullt  enigt,  hvad  slut- 
målet beträffar,  om  ock  meningsolikheter  rörande  till- 
vägagångssättet förefunnits.  Tillika  uttalades  ett  hopp 
om,  att  H.  Majestät  skulle  ännu  under  året  samman- 
kalla en  ny  landtdag,  som  arbetande  under  lagliga  förut- 
sättningar kunde  bringa  till  afgörande  de  frågor,  som 
vid  detta  ständermöte  antingen  ej  medhunnits  eller  ej 
kunnat  komma  till  slutlig  ompröfning.  Sådan  ungefar 
var  tankegången  i  de  flesta  talen. 

Vid  detta  tillfälle  inträffade  något  som  tidi- 
gare ej  förekommit  vid  de  finska  landtdagama.  Det 
är  gammal  god  sed,  att  i  deputationernas  afskeds- 
hälsningar  undvika  allt,  som  kan  väcka  bitterhet;  man 
söker  upp  anknytningspunkterna,  ej  tvistepunkterna. 
Talmännens  svar  pläga  gå  i  samma  försonliga  anda. 
Man  vill  skiljas  i  frid,  då  tillfälle  till  bemötanden  ej 
vidare  gifves. 

Från  denna  goda  sed  afvek  dock  talmannen  i 
bondeståndet,  som  i  ganska  skarpa  ordalag  oförsynt 
förebrådde    adelns    och    borgareståndets    deputationer. 


Landtdagen  1904—1905.  167 

för  att  dessa  stånd  stannat  vid  andra  beslut  än  bonde- 
ståndet beträffande  rösträttsfrågan.  Uppträdet  gjorde 
ett  pinsamt  intryck  samt  framkallade  en  gensaga  af 
en  ståndsmedlem  mot  talmannens  taktlösa  beteende, 
hvilket  nog  «torde  varit  1  säck,  förrän  det  kom  i  påse». 


Att  redan  nu  afgifva  ett  omdöme  om  1904 — 1905 
års  landtdag,  är  för  tidigt  Vi  stå  händelserna  för 
nära,  för  att  ännu  kunna  öfverskåda  situationen;  detta 
är  historien  förbehållet.  Dock  torde  man  kunna  förena 
sig  om  det  uttalande»  som  ingår  i  ett  af  afskedsdepu- 
tationemas  tal  och  som  lydde: 

«Det  mörker  och  den  hemlighetsfullhet,  hvarmed 
förstörelsearbetet  omgifvit  sig,  ha  genom  de  af  utskot- 
ten afgifna  betänkandena  och  genom  uttalandena  inom 
stånden  skingrats,  och  missförhållandena  och  olaglig- 
heten ha  blottats.  Detta  har  återvärkat  hälsobringande 
och  lifgifvande  på  vårt  folk.  Dess  rättsbegrepp  ha 
klarnat,  vårt  folk  har  återfunnit  sig  själft  och  en  kraf- 
tig väckelserörelse  går  nu  genom  hela  landet.  Om 
ofärd  fortfarande  hotar  vårt  folk,  står  detta  nu  mera 
målmedvetet  än  någonsin,  fasthållande  vid  sin  oföryt- 
terliga  rätt.» 

Den  17  oktober  1905. 

KonstitutiofielL 


Qamk  J^obin  Qray. 

Skotsk  folkvisa  frän  sjuttonhundratalet. 


Jfär  /aren  gått  i  fållan  in  och  kon  i  båset  står. 
Och  hela  vida  världen  till  ro  och  hvila  går. 
Då  duggar  hjärtcsorgen  från  mitt  trötta  öga  ner. 
Men  maken  min  han  sofver  —  horn  intet  hör  och  ser. 


Ufig  Jamie  höll  mig  mycket  kär  och  bad  mig  bli  sin 

brud. 

Han  ägde  blott  e?i  krona  ^),  —  och  ingtn  bröllops- 
skrud; 

Att  få  ett  pund*^)  af  kronan  si7i  till  sfös  for  Ja- 
mie då, 

För  mig  var  krona7i  äfunad  och  pundet  likaså. 


^)  gammalt  engelskt  mynt;     *)  ett  pund  =25  mark. 


Gande  Bobin  Gfray.  159 


Når  år  ock  dag- förrunnit  hän  sen  Jamie  for  på  hafy 
Blef  kofi  ifrån  oss  sUde7i  och  far  bröt  armen  af, 
Och    mor   hon   var   så  sjué,  så  sjuk,  —  min    jfamie 

lång  t if rå'  — 
Då  kom  han  gamle  Robin,  han  kom  att  fria  då. 

Ej  plöja  kunde  fader  min,  ej  spinna  kunde  mor, 
Trots  allt  mitt  släp  för  brödet,  var  lönen  icke  stor; 
Och  Robin  Gray,  som  födde  dem,  han  sad'  med  blic- 

ke7i  full 
Af  tårar:   „Blif  min  maka  för  dina  käras  skull!^ 

Mitt  hjärta  sade  högljudt  nej,    ty  Jamie  höll  jag  af; 
Mefi  nordanvinde^i  blåste,    hans  skepp  vardt  vrak  på 

haf 
Hans   skepp   vardt   vrak  på  fjärran  haf  —  hvi  fick 

ej  Jamie  dö? 
Och    hvarför  fick  jag  lefva,    hans   stackars  kvalda 

mö? 

Far  nödgade   så  svårt,   så   hårdt,    men   mor  sad*  ej 

ett  ord, 
Blott   såg  på    mig,    tills   gärna  jag    legat  djupt  i 

jord; 
De  gåfvo   bort   till  sist   min    hand  —  till  sjös   mitt 

hjärta  var  — 
Ock  så   blef  Gray  den  gamle    min    man,    mi?i   „kära 

far"", 

Hatis  hustru  jag  ej  varit  ens  e7t  vecka,  då  jag  stod 
Vid  nya  hemmets  trappa  i  tungt  och  sorgset  mod; 


160  Gande  Bobin  Oray. 


Då    såg  jag     yamie   —    vålnadeti    —    hvem    kmide 

tänka  sig . .  .? 
Den  sade  då:   ytJag  kommit  att  ändtligt  äkta  dig^. 

Och  svåra  gräto  vi  defi  kvälln,  ock  allt  vi  talte  ut. 
En  enda  kyss  jag  skänkte ,  bad  hofiom  gå  till  slut.  — 
yag  stackare  fick  icke  döy  fast  sorgeti  känns  så  tung, 
Ty  fast  mitt  hjärta  brustit,  jag  är  ännu  så  ung. 


yag  gångar  som  eti  vålnad  kring,  jag  kan  ej  spinna 

nu, 
Jag  får  ej  älska  Jamie,  en  synd  det  vore  ju; 
Som    ärbar  hustru  vill  jag  dock  gå  fram  på  lifvets 

stig 
Och  vara  god  mot  Robifi,  ty  han  är  god  mot  mig. 

Anna  Krook. 


Hans    Kejserliga  Majestäts  Nådiga  Manifest 

angående  åtgärder  för  den  lagliga  ordningens 

återställande  i  landet. 

Gifvet  i  Peterhof,  den  22  Oktober  (4  November)  1905. 

WI  NIKOLAI  den  Andre,  med  Guds  Nåde,  Kej- 
sare och  Själfhärskare  öfver  hela  Ryssland,  Tsar  af 
Polen,  Storfurste  till  Finland  etc,  etc,  etc. 

Då  Wi  tUl  slutlig  pröfning  förehaft  Finlands 
Ständers  underdåniga  petition  af  den  31  December 
1904,  om  åtgärder  for  den  lagliga  ordningens  återstäl- 
lande i  landet,  hafva  Wi  funnit  dem  förtjäna  Wår  upp- 
märksamhet samt  böra  bringas  i  verkställighet.  Där- 
jämte hafva  Wi,  till  utvecklande  af  det  finska  folkets 
i  grundlagarna  stadgade  rättigheter,  i  Nåder  anbefallt 
att  förslag  till  viktiga  grundlagsreformer  skola  utarbe- 
tas, för  att  folkets  representanter  föreläggas. 

Jämte  det  Wi  i  följd  häraf  anbefalla  att  tillämp- 
ningen   af  de  till   Wårt   Manifest    af  den  7i5  Februari 

11 


162  Hans  Kejserliga  Majestäts  Nådiga  Manifest. 


1899  hörande  grundstadganden  skall  inställas  intill 
dess  de  däri  berörda  frågor  varda  genom  en  lagstift- 
ningsakt ordnade,  vele  Wi  till  kraft  och  verkan  upp- 
häfva : 

förordningen  af  den  2  April  1903,  angående  åt- 
gärder för  upprätthållande  af  den  statliga  ordningen 
och  det  allmänna  lugnet,  jämte  förklaringar  och  tillägg 
därtill,  äfvensom  förordnandena  af  den  10  November 
1903,  hvarigenom  afdelta  gendarmkåren  tilldelats  tjänste- 
befogenhet i  Storfurstendömet; 

12  punkten  i  förordningen  af  den  10  Juli  1902, 
angående  ändring  af  formulären  till  samt  ordningen  för 
kungörande  af  författningar  och  styrelsens  förfoganden 
i  Storfurstendömet  Finland; 

förordningen  af  den  8  September  1902,  angående 
ändring  i  särskilda  delar  af  reglementet  för  Kejserliga 
Senaten  för  Finland,  äfvensom  förordningen  af  samma 
dag,  angående  utvidgande  af  guvernöremes  i  Finland 
maktbefogenhet,  förordningen  den  26  Mars  1903,  angå- 
ende stadfastelse  af  instruktioner  för  generalguvernören 
öfver  Finland  och  hans  adjoint,  jämte  förordningen  af 
samma  dag  angående  ändring  af  instruktionen  för  guver- 
nörerne,  äfvensom  värnepliktslagen  af  den  12  Juli  1901; 

förordningen  af  den  31  Juli  1902,  angående  änd- 
ring af  särskilda  stadganden  rörande  tjänster  vid  civil- 
staten i  Finland,  förordningen  af  den  14  Augusti  1902, 
angående  ordningen  för  tjänstemäns  vid  de  administra- 
tiva embetsverken  skiljande  från  tjänsten,  förordningen 


Hdna  Kejserliga  Majestäts  Nådiga  Manifest,  163 

af  samma  dag  angående  ordningen  for  väckande  af 
rättsligt  åtal  mot  tjänstemän  för  tjänsteförbrytelser, 
äfvensom  förordningen  af  den  2  Juli  1900,  angående 
offentliga  sammankomster. 

Härjämte  vele  Wi  anbefalla  Senaten  att  utan  dröjs- 
mål skrida  till  revision  af  ötriga  i  petitionen  berörda 
författningar,  hvilka  påkalla  ändring. 

Utan  afseende  härå  hafva  Wi  i  Nåder  funnit  godt 
uppdraga  åt  Senaten: 

1:0)  att  utarbeta  förslag  till  ny  Landtdagsordning, 
åsyftande  en  tidsenlig  reform  af  den  finska  folkrepre- 
sentationens organisation,  med  tillämpning  vid  val  af 
folkrepresentanter  af  den  allmänna  och  lika  valrättens 
grundsatser; 

2:0)  att  utarbeta  förslag  till  grundlagsstadganden, 
som  tillerkänna  folkrepresentationen  rättighet  att  kon- 
trollera lagligheten  af  styrelseledamöters  embetsåtgär- 
der  samt  tillförsäkra  landets  medborgare  ordets  frihet, 
församlings-  och  föreningsfrihet,  äfvensom 

3:0)  att  utarbeta  förslag  till  tryckfrihetslag  samt 
omedelbart  utfärda  kungörelse  om  inställande  af  den 
preventiva  censurens  verksamhet* 

Och  emotse  Wi  att  uppgörandet  af  dessa  förslag, 
för  hvilka  en  del  förarbeten  redan  förefinnas,  skall  af 
Senaten  medhinnas  i  så  god  tid,  att  förslagen  kunna 
föreläggas  Ständerna  vid  den  urtima  landtdag  Wi  denna 
dag  beslutit  inkalla. 


164  Hans  Kejserlig  Majestäts  Nådiga  Manifest 

Wi  hoppas  forvisso  att  dessa  af  Oss  angifna 
åtgärder,  hvilka  förestafvats  af  omsorg  om  Finlands 
väl,  skola  befästa  de  band,  som  förena  det  finska  folket 
med  dess  Monark. 

NIKOLAI. 

I  Peterhof,  den  22  Oktober  (4  November)  1905. 

Ministerstatssekreterare  Linder, 


Hans    Majestät   Kejsarens   och   Storfurstens   Nådiga 
Öppna  Bref  och  Påbud 

till   Finlands    Ständer  om  urtima  Landtdags  öppnande 
i  Helsingfors  stad  den  ^20  december  1905. 

Gifvet  i  Peterhof,  den  22  oktober  (4  november)  1905. 

Wi  NIKOLAI  den  Andre,  Med  Guds  Nåde,  Kej- 
sare och  Själlhärskare  öfver  hela  Ryssland,  Tsar  af 
Polen,  Storfurste  till  Finland,  etc,  etc,  etc  Med  stöd 
af  Landtdags  ordningen  af  den  Yis  April  1869  vele  Wi 
härmed  i  Nåder  anbefalla  att  urtima  landtdag  skall 
öppnas  i  Helsingfors  stad  den  720  December  1905 
för  handläggning  af  fqjjande  ärenden: 

1:0)  förslag  angående  anslag  för  särskilda  ända- 
mål under  åren  1906  och  1907  samt  om  härför  erfor- 


Hans  Kejserliga  Majestäts  Nådiga  Manifest.  165 


derliga  bevillningsskatter  och  upptagande  af  ett  statslån, 
förnämligast  till  järnvägsanläggningar; 

2:0)  förslag  till  ny  grundlag  angående  folkrepre- 
sentationen i  Finland  med  tillämpning  af  den  allmänna 
och  lika  valrättens  grundsatser,  hvarvid  de  lokala  sty- 
relseorganen skola  vara  ansvarige  inför  folkrepresenta- 
tionen i  landet; 

3:0)  förslag  till  grundlagsstadganden  beträffande 
särskildt  tryck-,  församlings-  och  föreningsfrihet 

Förväntande  af  alle  i  gemen  och  hvar  i  sin  stad 
ett  noggrannt  uppfyllande  af  denna  Wår  Nådiga  vilja, 
förblifve  Wi  eder  med  Wår  Kejserliga  ynnest  välbe- 
vågne. 

NIKOLAI. 

Peterhof,  den  22  oktober  (4  november)  1905. 

Ministerstatssekreterare  Linder. 


öfversikt  af  representationssystemen  i  olika 
länder. 


Sverige. 

Tvåkammar  sy  st  em.  Andra  kammarm  består  af 
150  ombud  för  landsbygden  ocb  80  ombud  for  stä- 
derna. Ombuden  utses  genom  val  enligt  lika  röstratt 
af  alla  välfrejdade  manliga  medborgare,  som  hafva 
minst  800  kronors  inkomst  eller  besitta  fastighet  af 
minst  1,000  kronors  värde  eller  arrendera  fastighet  af 
minst  6,000  kronors  värde. 

I  städer,  som  ställa  en  eller  flere  ombud,  äro  va- 
len direkta.  I  stadsvalkretsar,  som  omfatta  flere  stä- 
der, ske  valen  genom  elektorer.  På  landsbygden  väl- 
jes  medels  elektorer  eller  —  därest  majoriteten  af  dom- 
sagans valmän  så  besluter  —  direkt. 

Valbar  är  den,  som  åtnjuter  kommunal  valrätt 
och  är  minst  25  år  gammal. 

Första  kammarens  150  medlemmar  väljas  af  lands- 
tingen och  stadsfullmäktige  i  de  städer,  som  icke  re- 
presenteras i  landstingen.  Då  valen  till  landstingen  och 
stadsfullmäktige  ske  enligt  hög  röstskala,  spelar  för- 
mögenheten en  stor  roll  vid  sammansättningen  af  dessa 


Ofversikt  af  representationssystemen  i  olika  länder.       167 


elektorsförsamlingar  för  valen  till  i:a  kammaren.  För 
valbarhet  till  i:a  kammaren  fordras  att  hafva  fyllt  35 
år  och  antingen  besitta  fastighet  af  minst  80,000  kro- 
nors värde  eller  betala  minst  4,000  kr.  årligen  i  skatt 
till  staten. 

Bägge  kamrarna  äro  likaberättigade  och  hafva 
ömsesidigt  veto.  Då  samstämmighet  dem  emellan  icke 
ernås  i  bevillnings-  och  anslagsfrågor,  afgör  majorite- 
ten af  bägge  kamrames  sammanräknade  röster. 

Grundlagsändring  kan  ske  endast  på  grund  af 
upprepadt  riksdagsbeslut  vid  två  på  hvarandra  följande 
riksdagar. 

Norge. 

Norges  folkrepresentation  är  med  afseende  å  till- 
komstsättet ett  enkammarsystem,  men  med  afseende 
å  arbetssättet  ett  tvåkammarsystem. 

Stortinget,  som  består  af  38  ombud  för  städerna 
och  76  för  landsbygden,  väljes  af  alla  manliga  med- 
borgare, som  fylt  25  år  och  vid  inskrifningen  i  val- 
manslängdema  aflagt  ed  på  konstitutionen.  Valen  verk- 
ställdes ända  till  innevarande  år  indirekt  genom  elek- 
torer, i  städerna  en  elektor  på  hvarje  5o:tal  valmän  och 
på  landsbygden  en  för  hvarje  påbörjadt  1 00  tal  val- 
män. I  år  ha  omedelbara  val  införts.  För  valbarhet 
fordras  30  års  ålder  och  10  års  vistelse  inom  riket. 

Då  stortinget  sammanträder  första  gången  efter 
valet,  delar  det  sig  i  två  kammare,  genom  att  7*  2if 
medlemmarna  genom  val  afskiljas  till  lagtinget,  hvarpå 
de  öfriga  ^^  bilda  odelstinget.  Hvarje  lagförslag  be- 
handlas först  af  odelstinget  och  går  sedan  till  lag- 
tinget,   som    antingen    godkänner   odelstingets    beslut 


168       Ofversikt  af  representatioiissystemen  i  dika  länder. 


eller  återremitterar  det  med  sina  ändringar.  Om  sara- 
manjämkning  sålunda,  eventueit  efter  upprepade  remis- 
ser, ej  kunnat  uppnås,  sammanträder  hela  stortinget 
till  gemensam  omröstning,  då  ^s  majoritet  afgör.  Odels- 
tingsbeslut,  som  godkänts  af  lagting  eller  storting,  går 
till  konungens  sanktion.  Konungen  har  endast  suspen- 
sivt  veto.  Om  tre  på  hvarandra  följande,  på  skilda 
val  grundade,  storting  upprepa  likalydande  beslut,  blir 
det  lag  utan  konungens  sanktion. 

Danmark. 

Tvåkammarsystem:   Folketinget  och  Landstinget. 

Valrätt  till /<?/>&^//>/^^^  tillkommer  hvarje  välfrejdad 
manlig  medborgare,  som  fyllt  30  år,  icke  är  tjänste- 
hjon och  icke  åtnjuter  fattigunderstöd.  För  valbarhet 
fordras  valrätt,  men  blott  fylda  25  år.  En  deputerad 
per  valkrets  om  c.  16,000  inv. 

Till  landstinget  ske  valen  genom  elektorer;  i  stä- 
derna väljes  halfva  antalet  elektorer  af  samtliga  val- 
män och  andra  hälften  af  dem,  som  ha  minst  1,000 
(i  Köpenhamn  2,000)  kronors  inkomst  eller  betala  minst 
75  kr.  i  skatt  till  stat  och  kommun.  Å  landsbygden 
ökas  elektorerna  i  och  för  valet  med  lika  många  af  de 
högst  taxerade  valmännen  inom  valkretsen.  För  val- 
barhet till  landstinget  gälla  samma  vilkor  som  till  folke- 
tinget. Valen  till  landstinget  ske  enligt  en  proportio- 
nell metod. 

Båda  kamrarna  äro  lika  berättigade;  bevillnings- 
och  budgetfrågor  böra  först  behandlas  af  folketinget. 
Om  kamrarna  äro  oense,  väljes  ett  utskott  af  lika  många 
medlemmar  frän  hvardera  kammaren  för  uppgörande 
af   sammanjämkningsförslag,    hvarom    sedan   hvardera 


Ofversikt  af  represeniaiianasystemen  i  dika  länder.       169 

kammaren  omröstar  särskildt.  Om  förslag  till  grund- 
lagsförändring godkännes  af  bägge  kamrame,  upplö- 
ses riksdagen  och  utskrifvas  nya  val;  om  den  nya  riks- 
dagen utan  förändring  godkänner  grundlagsändringen 
och  densamma  vinner  konungens  sanktion,  blir  den  lag. 

Nederländerna. 

T^fåkammarsystem,  Generalstaterna  bestå  af  i:a 
och  2:a  kammaren. 

Andra  kammarens  loo  medlemmar  väljas  genom 
omedelbara  val  af  alla  manliga  medborgare,  som  fyllt 
23  år  och  i  direkt  skatt  erlägga  minst  42  å  330  fmk 
(olika  i  olika  landsdelar).  För  valbarhet  till  denna  kam- 
mare fordras  valrätt  och  minst  30  års  ålder. 

Första  kammarens  50  medlemmar  väljas  af  pro- 
vincialrepresentationema.  För  valbarhet  fordras  utöf- 
ver  valbarhet  till  2:a  kammaren  att  höra  till  de  högst 
beskattade  eller  bekläda  någon  af  vissa  högre  stats- 
tjänster. 

Belgien. 

Tvåkammarsystem:  deputeradekammaren  och 
'senaten. 

Deputeradekammaren  väljes  genom  direkta  val; 
valrätt  tillkommer  hvarje  manlig  medborgare,  som  fyldt 
25  år.  En  tilläggsröst  tillerkännes  den,  som  är  35  år 
och  har  familj  samt  betalar  minst  5  frcs  i  bostadsskatt, 
äfvensom  den,  som,  minst  25  år  gammal,  äger  fastig- 
het af  minst  2,000  frcs  värde  eller  minst  100  frcs  in- 
komst af  kapital.  Två  tilläggsröster  giivas  för  högre 
bildning.  Valrättens  utöfning  är  obligatorisk.  Valrätt 
ger  valbarhet. 


170       Ofvernkt  af  representations^ystemen  i  dika  länder, 

Senatm  består  af  medlemmar  valda  på  samma 
sätt  som  deputeradekammarens,  men  till  halfva  antalet, 
samt  medlemmar  valda  af  provinsråden. 

Begge  kamrarna  äro  likaberättigade;  dock  böra 
lagförslag  om  anslag  och  bevillningar  äfvensom  om 
arméns  numerär  först  behandlas  af  deputeradekam- 
maren. 

Om  grundlagsförändring  beslutes  af  lagstiftande 
makten,  upplösas  begge  kamrama  och  utsknfvas  nya 
val.  De  nyvalda  kamrarna  fatta  defintivt  beslut  med 
^3  majoritet. 

Storbrittanien. 

Tvåkammarsystem:  öfverhuset  eller  lordemas 
hus  och  underhuset. 

Öfverhuset  sammansättes  hufvudsakligen  enligt 
på  börd  grundad  själfskrifvenhet. 

Underhuset  sammansättes  af  ombud  för  grefska- 
pen,  städerna  och  universiteten. 

För  valrätt  till  underhuset  fordras  hufvudsakligen 
att  äga  ett  hus  eller  i  rumhyra  betala  minst  lo  pund 
årligen.  Valområdena  äro  mycket  olika  stora.  Hvarje 
valman  har  inom  sitt  valområde  en  röst,  men  kan  hafva 
rösträtt  i  flere  valområden. 

Öfver-  och  underhus  äro  likställda,  dock  att  bud- 
getsfrågor kunna  väckas  blott  i  underhuset,  hvars  be- 
slut i  dem  öfverlämnas  till  öfverhuset  blott  för  god- 
kännande eller  afslående. 

Konungens  rätt  till  sanktions  vägran,  ehuru  existe- 
rande i  teori,  har  icke  tillämpats  sedan  år  1707  och 
betraktas  såsom  afskaflfad. 


Ofversikt  af  represeyitationssystetnen  i  dika  ländei\       171 


Frankrike. 

Tvåkammarsystem :  deputeradekammaren  och 
senaten.  Den  förstnämnda  tillsattes  genom  direkta  val 
enligt  allmän  och  lika  rosträtt.  Senaten  väljes  af  den 
lokala  sjäifstyrelsens  organ,  dels  direkt,  dels  genom 
af  dem  utsedda  elektorer. 

Begge  kamrarna  ha  samma  befogenhet,  utom 
i  budgetsfrågor  som  först  måste  behandlas  af  deputerade- 
kammaren. 

Spaxiien. 

Tvåkammarsystem:  Kortes,  bestående  af  sena- 
ten och  deputeradekongressen. 

Senaten  består  dels  af  själfskrifna  medlemmar 
(vissa  högre  adels-  och  embetsmän),  af  medlemmar, 
som  utses  af  konungen  på  lifstid,  samt  slutligen  af 
medlemmar,  valda  af  vissa  korporationer  och  de  högst 
beskattade.  Valbarheten  till  de  två  sistnämnda  kate- 
gorierna är  inskränkt  dels  till  innehafvare  af  vissa  högre 
ämbeten  eller  förtroendeposter,  dels  genom  en  mycket 
hög  förmögenhetscensus.  Senator  bör  vara  minst  35 
år  gammal. 

Deputeradekoftgressen  består  af  i  deputerad  per 
50,000  invånare.  Valrätten  är  allmän  och  lika  tör  alla 
manliga  medborgare,  som  fylt  25  år  och  bott  minst 
2  år  i  sin  kommun. 

Begge  kamrama  äro  lika  berättigade,  utom  att 
budget-  och  statskredit-  frågor  måste  först  hänskjutas 
till  2:a  kammaren. 

Italien. 
Tvåkammarsystem:  senaten  och  deputeradekam- 
maren. 


172       Ofversikt  af  representationssystemen  i  dika  länder. 


Deputeradekammar  en  väljes  af  alla  minst  21  åriga 
manliga  medborgare,  som  kunna  läsa  och  skrifva  och 
betala  minst  20  lire  (mark)  i  skatt.  For  valbarhet 
fordras- valrätt  och  30  års  ålder. 

Senatens  medlemmar  utses  af  konungen  på  lifs- 
tid  till  obegränsadt  antal  bland  särskildt  nämnda  högre 
tjänstemän,  domare  och  personer,  som  i  minst  6  års 
tid  varit  deputerade.  Senator  måste  vara  minst  40 
år  gammal. 

Begge  kamrama  ha  lika  befogenhet. 


Rumänien. 

Tvåkammarsystem:  senaten  och  deputeradekam- 
maren. 

Till  deputeradekammaren  välja  alla  skattebetalande 
manliga  medborgare.  De  indelas  i  3  kategorier:  a)  de, 
som   ha  minst  1,200  frcs  (mark)  inkomst  af  fastighet; 

b)  de,  som  betala  minst  20  frcs  i  direkta  skatter;  och 

c)  alla  öfriga  skattbetalare.  Enhvar  af  de  tre  kate- 
gorierna väljer  ett  visst  antal  deputerade;  de  två  första 
genom  direkta  val,  3:6  kategorins  valmän  genom  elek- 
torer, en  per  50  valmän.  För  vah-ätt  fordras  25  års 
ålder. 

Till  senaten  välja  alla  medborgare,  som  ha  minst 
800  frcs  inkomst  af  fastighet.  Valmännen  fördelas  i 
2  kollegier,  den  ena  omfattande  dem,  hvilkas  inkomst 
af  fastighet  stiger  till  mellan  800  och  2,000  frcs,  den 
andra  dem,  hvilkas  inkomst  öfverstiger  2,000  frcs. 

Begge  kamrarne  äro  likställda,  utom  att  budget- 
frågor och  frågor  om  arméns  numerär  först  måste  be- 
handlas i  2:a  kammaren. 


öfverftikt  af  representationssystemen  i  olika  länder.       173 


Bulgarien. 

Enkammarsystem  (Nationalförsamling).  Valrätten 
allmän  och  lika  för  alla  manliga  medborgare  öfver  21 
år.  För  valbarhet  fordras  30  års  ålder  samt  läs-  och 
skrifkunnighet.; 

Lagstiftningsinitiativ  tillkommer  nationalförsamlin- 
gen och  fursten.  För  att  ett  förslag  skall  kunna  väc- 
kas i  kammaren,  bör  det  vara  underskrifvet  af  ^/^  af 
antalet  närvarande  medlemmar.  Eör  väckande  af  för- 
slag till  grundlagsändring  fordras,  att  Vs  ^^  medlem- 
marna äro  med  därom. 

För  behandling  af  förslag  om  grundlagsändring 
sammankallas  den  s.  k.  stora  nationalförsamlingen,  hvil- 
ken  väljes  på  samma  sätt  som  den  vanliga,  men  om- 
fattar dubbelt  så  många  medlemmar. 

Serbien. 

Enkammarsystem.  Valrätt  tillkommer  hvarje  minst 
21  årig  medborgare,  som  erlägger  minst  15  dinarer 
(mark)  i  direkt  skatt.  För  valbarhet  fordras  minst  30 
års  ålder  och  30  dinarers  skatt. 

Dessutom  fordras,  att  bland  de  deputerade  för 
hvarje  valkrets  bör  finnas  åtminstone  2  med  afslutad 
universitets-  eller  motsvarande  bildning. 

Lagiörslag  och  frågor  om  anslag,  som  skola  utgå 
under  mer  än  i  år,  få  ej  behandlas,  innan  riksrådets 
utlåtande  inhämtats.  Riksrådet  består  af  16  medlem- 
mar, 8  utsedda  af  konungen  bland  16  af  kammaren 
föreslagpna  kandidater  och  8  valda  af  kammaren  bland 
16  af  konungen  föreslagna  kandidater. 


174       öfversikt  af  representationssystemen  i  olika  länder. 


Lagförslag  måste  i  kammaren  underkastas  två 
läsningar  med  minst  5  dagars  mellantid. 

Konstitutionen  får  ej  underkastas  total  revision. 
Men  sedan  tio  år  förflutit  efter  dess  antagande  kunna 
enskilda,  dock  icke  de  viktigaste,  af  dess  stadganden 
förändras. 

För  att  nödvändigheten  af  sådan  ändring  skall 
anses  fastställd,  bör  kammaren  vid  två  på  hvarandra 
följande  sessioner  besluta  därom  med  minst  V4  majo- 
ritet, hvarvid  den  åstundade  förändringens  gränser  böra 
noga  angifvas.  Därpå  upplöses  kammaren  och  val 
till  en  ny  förstärkt  kammare  med  dubbla  antalet  med- 
lemmar utlysas.  Den  förstärkta  kammaren  fattar  be- 
slut om  den  föreslagna  förändringen. 

Grekland. 

Enkantmarsystem.  Valrätten  till  deputeradekam- 
maren är  allmän  och  lika;  valen  omedelbara. 

Hvarje  lagförslag  måste  underkastas  tre  läsnin- 
gar med  minst  3  dagar  mellan  hvarje  läsning. 


Tvåkammarsystem  möta  vi  äfven  i  Nordamerikas 
Förenta  stater,  Schweiz  och  i  viss  mening  äfven  i 
Tyska  riket,  där  förbundsrådet,  ehuru  en  representa- 
tion för  de  skilda  staternas  regeringar,  i  lagstiftnings- 
frågor spelar  rollen  af  en-  första  kammare  i  förhållande 
till  den  på  allmän  och  lika  valrätt  grundade  riksdagen. 

I  Förenta  staterna  och  Schweiz  bilda  första  kam- 
rarae,  resp.  senaten  och  ständerrådet,  en  representa- 
tion för  delstaternas  folkrepresentationer,  hvilka  alla  i 
densamma    hafva    lika    många   röster.     Till  den  andra 


Ofversikt  af  representationssystefnen  i  olika  länder,       175 


kammaren  i  hvardera  dessa  förbundsstater  skicka  del- 
staterna, enligt  allmän  och  lika  valrätt  genom  direkta 
val,  valda  representanter,  hvilkas  antal  stå  i  förhållande 
till  de  skilda  delstaternas  folkmängd. 

I  Österrike,  i  Ungam,  i  de  tyska  delstaterna,  i 
Portugal  och  i  Japan  råder  äfven  tvåkammarsystemet. 

Vi  finna  af  denna  öfversikt  att,  om  man  undan- 
tar Norge,  som  för  öfrigt  icke  har  ett  rent  enkammar- 
system,  enkammarsystemet  uti  Europa  förekommer 
endast  på  Balkanhalfön. 


Fanny  Palmen. 


t 


pn  god  människas  minne  är  värdt  att  bevaras!  — 
^  Fanny  Amalia  Palmen,  dotter  till  senatorn,  fri- 
herre J.  Ph.  Palmen  och  dennes  maka  Johanna  Char- 
lotta Bonsdorff,  föddes  i  Helsingfors  1842.  Efter  att 
såsom  elev  hafva  besökt  Blomqvistska  privata  fnin- 
timmersskolan  arbetade  hon  senare  med  god  framgång 
såsom  lärarinna  vid  samma  läroverk.  Denna  sin  be- 
fattning lämnade  hon  dock  främst  af  det  skäl  att  man 
i  förra  seklets  midt  ansåg,  att  en  kvinna,  tillhörande 
ett  bildadt  och  förmöget  hem,  ej  borde  bekläda  nå- 
gon afiönad  tjänst,  utan  afstå  den  åt  någon  mera 
behöfvande. 

Fanny  Palmens  lifiiga  önskan  att  arbeta  och  vara 
till  nytta  i  samhället  förmådde  henne  att  eg^a  sina 
krafter  åt  välgörenhet.  År  1878  blef  hon  ledarinna 
för  den  af  teologiestuderande  från  universitetet  grun- 
dade skolan  för  de  stackars  barn,  hvilka  hade  sina 
hemvist   uti   det  värsta    eländets    näste    hufvudstaden 


Fanny  FaLmén.  177 


då  hade  att  uppvisa:  det  beryktade  Antipoffska  huset. 
Nylandsgatan  n:o  36.  Redan  detta  steg  af  henne  vitt- 
nade om  huru  hon  förstod  att  söka  sig  till  det  ondas 
själfva  rot  och  källa.  Ett  helt  decennium  innehade 
hon  denna  uppoffrande,  tålamodspröfvande  befattning. 
Härunder  lärde  hon  sig  känna  de  fattiga  barnens  stora 
behof  af  ett  kärleksfullt,  till  ordning  och  arbete  le- 
dande bemötande,  för  att  de  icke  efter  slutad  skol- 
gång skulle  råka  in  på  de  vägar,  som  ledt  till  deras 
föräldrars  elände.  Så  kom  fröken  Palmen  på  den  väl- 
s^elsebringande  idén  att  grunda  ett  arbetshus  för 
fattiga  barn.  Uti  detta  första  arbetshus,  som  öppna- 
des 1883  vid  Skarpskyttegatan,  fingo  de  fattigaste 
bland  folkskolebamen  tillbringa  sina  lediga  stunder. 
Hämnder  meddelades  dem  undervisning  i  skrädderi  el- 
ler skomakeri  och  annat  nyttigt  yrke,  och  de  lärde 
sig  ordning,  snygghet  m.  m.  År  1886  öppnades  ett 
nytt  arbetshem  vid  Estnäsgatan  i  Kronohagen.  I  den 
förening,  som  ledarinnan  bildat  för  dessa  nyttiga  an- 
stalters upprätthållande,  törblef  hon  i  mera  än  tjugu 
år  både  ordförande  och  sekreterare. 

Af  hufvudstadens  stadsfullmäktige  blef  fröken 
Palmen  1895  invald  i  Helsingfors  fattigvårdsstyrelse, 
från  hvilken  befattning  hon  skildes  först  den  20  febru- 
ari 1905,  dödsdagen.  Vare  sig  det  gällde  att  lämna 
hjälp  åt  de  fattiga  eller  att  verka  i  andra  filantropiska 
syften  ville  fröken  Palmen,  att  allt  skulle  gå  i  enlighet 
med  en  utstakad  plan.  Hennes  blick  nådde  längre  än 
deras,  hvilka  skänka  tillfälliga  allmosor,  obekymrade 
om  användningen.  Hennes  sträfvan  gick  ut  på  att 
väcka  de  medellösas  själf känsla,  arbetslust  och  ökan- 
det af  kunskaper.     I    ett   sådant   planmässigt  ordnadt 

12 


178  Fanny  Palmen. 


arbete  tog  hon  liflig  del  bl.  a.  i  föreningarna  «De  gam- 
las hem»,  «Bildning  i  hemmen»  och  «Konkordia-för- 
bundet».  Själf  alltid  anspråkslös  och  sparsam  kunde 
hon  ofta  af  egna  medel  gifva  åt  andra  betydande  un- 
derstöd. Fröken  Palmens  afsikt  att  af  sin  förmögenhet 
testamentera  en  del  för  allmännyttiga  ändamål  blef 
icke  före  dödsfallet  satt  i  verket»  men  då  hennes  efter- 
lefvande  syskon  kände  till  hennes  plan,  torde  inom  kort 
arbetshusen  för  fattiga  barn,  De  gamlas  hem  och 
Konkordia-förbundet  komma  att  fä  emottaga  icke  obe- 
tydliga donationer,  hvilka  sålunda  ännu  långt  efter 
Fanny  Palmens  frånfalle  skola  påminna  om  den  ädla 
varmhjärtade  kvinnans  lifssträfvan:  hjälp  åt  de  hjälp- 
behöfvande. 


I  samband  med  ofvanstående  korta  lefnadsteck- 
ning  vill  jag  berätta  en  liten  sannsaga  ur  verkliga  lif- 
vet  Den  anknyter  sig  på  det  allra  närmaste  till  det 
af  fröken  Fanny  Palmen  grundade  arbetshuset  för  barn 
och  följden  af  dess  verksamhet 

Den  23  december  1888  var  inne.  I  arbetshem- 
met  för  fattiga  barn  i  Helsingfors  stod  julgranen  tänd, 
och  130  par  undrande  barnaögon  riktades  i  glad  för- 
väntan upp  mot  symbolen  af  Betlehems-stjärnan  i  dess 
gröna  topp. 

Man  sjöng  en  psalm.  Trädde  så  fram  kyrko- 
herden Johannes  Bäck  och  talade  varmt  och  vinnande 
om  julens  allvar  och  julens  fröjd.  Hans  ord  föllo  sig 
därvid  ungefär  så  här: 


Fanny  Palmen.  179 


<Bam,  mången  kväll  hafven  I  här  i  vår  stad 
sprungit  gata  upp  och  gata  ned  och  stannat  utanför 
de  ljusa  butikfönstren  för  att  med  beg^liga  blickar 
betrakta  alla  de  vackra  och  rara  saker,  där  funnits 
utställda.  Kanske  har  då  hos  någon  den  tanken  smu- 
git sig  fram:  huru  skulle  äfven  jag  kunna  komma  åt 
en  liten  del  af  alla  dessa  vackra  leksaker  och  af  jul- 
snasket,  som  de  rika  kunna  bestå  sig.  Kanske  att 
någon  af  de  många  pakettbärande  fruarna  och  frök- 
narna tappar  en  af  sina  skatter,  så  kunde  jag  oför- 
märkt  skynda  i  väg  därmed.  Det  vore  ju  icke  stöld, 
ty  den  som  hittar  en  sak«  kan  ju  behålla  den. 

Komme  verkligen  sådana  stygga  tankar  för  er, 
så  drif  dem  bort  med  den  tanken,  att  Han,  hvars  klara 
stjärna  tindrar  i  granen,  ser  ert  hjärtas  uppsåt.  Jesus- 
bamet  sörjer,  då  små  gossar  och  flickor  falla  offer  för 
frestelser  och  göra  sådant,  som  samvetets  varnande 
röst  förbjuder. 

Minnens  detta  och  kommen  äfven  ihåg,  att  Han, 
som  är  alla  goda  gåfvors  g^fvare,  kan  skänka  eder 
det,  som  är  förmer  än  alla  vanliga  julklappar:  kraften 
att  arbeta  troget,  redligt  i  det  tysta.  Den  som  lef- 
ver  nöjd  med  det  lilla,  han  lefver  lycklig,  och  lyckan 
kan  icke  köpas;  den  kommer  som  en  skänk  från 
oft^an. 

Skulle  det  så  hända,  att  sorger  och  faror  ställa 
sig  i  er  väg,  så  läggen  på  edra  unga  hjärtan,  att 
en  innerlig  bön  i  den  rätta  stunden  äfven  i  den  mör- 
kaste natt  skall  bringa  julens  stjärna  att  stråla  och 
återskänka  den  klenmodige  hopp  och  kraft. » 

Detta  och  annat  mer  talade  kyrkoherden. 


180  Fanny  Palmen. 


Bland  den  lyssnande  åhörareskaran  befann  sig 
äfven  en  13-årig  gosse,  som  följande  vår  anträdde  sin 
första  sjöresa.  Bl 

Fartyget  hade  nått  Nordsjön,  då  det  öfverfölls 
af  en  rasande  storm.  Seglen  sletos  i  sär,  våg  på  våg 
bröt  öfver  reling  och  däck,  och  de  gamla  sjömännen 
sade:  Nu  måste  vi  alla  dö! 

Den  lille  skeppsgossen  hörde  orden  och  blef 
mycket  sorgsen  och  rädd.  Men  då  föll  honom  i  sin- 
net julfesten  på  arbetshemmet,  och  som  ingen  tog 
hans  svaga  krafter  i  anspråk,  smög  han  sig  förut  ned 
i  ruffen.  Han  klämde  sig  fast  vid  en  kista  för  att 
kunna  hållas  på  knä,  medan  skeppet  rullade,  och  nu 
bad  han,  att  Betlehemsstjärnan  åter  skulle  uppgå  i  nat- 
ten och  att  Jesubamet  skulle  minnas  honom,  som  var 
så  liten,  men  ändå  i  så  stor  nöd. 

Sin  bön  slutade  han  med  det  tysta  löftet,  att 
om  han  finge  lefva  och  i  framtiden  kunde  något  för- 
tjäna, skulle  han  skänka  sitt  första  guldmynt  till  det 
arbetshem,  där  han  lärt  sig  förstå  julgranens  under- 
fulla språk. 

Skeppet  nådde  lyckligt  hamn  och  plöjde  snart 
åter  vida  vatten.  — 

Åren  gingo.  Den  lilla  skeppsgossen  växte  stor 
och  stark,  men  till  Finland  återvände  han  först,  när  tio 
solhvarf  gått.  Och  så  hände  det  en  dag  1898,  att  en 
ståtlig  23  års  man  steg  in  på  arbetshemmet.  Skarp- 
skyttegatan n:o  14. 

Han  hälsade  gladt  och  sporde  efter  de  tvenne 
lärarinnor,  som  tjänstgjort  där  för  tio  år  sedan.  Man 
svarade:  den  ena  är  död,  men  den  andra  arbetar  som 
förr  på  sin  post.    Då  berättade  sjömannen  sin  historia, 


Fanny  Palmen.  181 


och  när  han  slutat,  drog  han  fram  ett  g^dmynt  med 
drottning  Viktorias  bild.  Han  bad  lärarinnan  emottaga 
det  som  ett  litet  minne  af  det  13-åringen  lärt  sig  vid 
julfesten. 

Gäfvan  af  den  minnesgode  sjömannen  mottogs 
med  tacksamhet,  och  vid  första  julfesten  utdelades 
för  dess  värde  12  helbiblar  åt  12  unga  gossar.  När 
pastorn  sedan  berättade  skeppsgossens  historia  för  de 
många  tiotal  unga,  som  stodo  samlade  kring  arbets- 
hemmets  julgran,  rådde  andlös  tystnad,  och  undrande 
barnaögon  blickade  upp  till  den  stjärna,  som  äfven 
genom  moln  och  natt  strålar  klar   öfver  svartaste  haf. 

Denna  lilla  historia  berättades  dagen  efter  det 
händelsen  passerat  af  lärarinnan  vid  arbetshuset  frö- 
ken Fanny  Palmens  mångåriga  väninna  fröken  Zaydi 
Krook  (död  1899)  och  upptecknades  så  troget  som 
möjligt  af  undertecknad. 

P.  Nordmami, 


Viktor  Federley. 


Viktor  Federley. 


t 


T  S.  F.  V:s  kalender  för  senaste  år  ingick  i  årsberät- 
-■■  telsen  den  uppgift,  att  f.  d.  kollegan  vid  Borgå  ly- 
ceum  magister  V.  Federley  den  22  januari  1902  till 
föreningen  testamenterat  den  betydande  summan  af 
25,500  mark.  Det  intresse,  som  den  numera  aflidne 
mannen  genom  sitt  testamente  bevisat  folkbildningens 
sak,  föranleder  oss  att  här  genom  nä^jra  enkla  fakta 
och  data  söka  bevara  hans  minne. 

Viktor  Federley  föddes  i  Birkkala  socken  den  18 
oktober  1840.  Hans  föräldrar  voro  kronofogden  Karl 
Benjamin  Federley  och  dennes  maka  Edla  Sofia,  född 
Hornborg.  Efter  afslutad  skol-  och  gymnasiekurs  i 
Tavastehus  inskrefs  deras  son  den  i  oktober  1860  vid 
universitetet,  där  han  i  maj  1864  afiade  kandidatexamen 
inom  fysisk-matematiska  sektionen.  Efter  att  1866—69 
såsom  stipendiat  från  Finland  vistats  inom  Ryssland 
och  en  tid  åhört  föreläsningarna  vid  bergsinstitutet  i 
Petersburg,    begaf  han  sig  1870  till  sydöstra  Sibirien, 


184  Viktor  Fededey, 


där  han  som  bergsingeniör  till  år  1875  arbetade  vid 
guldletning. 

Öfver  Japan  och  Amerika  återvände  Federley  i 
april  1876  till  hemlandet  och  beslöt  att  inträda  på 
skollärarebanan.  Efter  att  hafva  aflagt  de  härför  nö- 
diga examina  och  profven  utnämndes  Federley  1877  till 
kollega  i  ryska  och  tyska  språken  vid  lyceum  i  Ganila- 
karleby.  Från  denna  ort  sökte  och  vann  han  1881 
transport  till  kollegatjänsten  i  ryska  språket  vid  Borgå 
lyceum.  Jämte  det  att  Federley  under  sin  mångåriga 
vistelse  i  denna  stad  skötte  sitt  lärarekall,  beklädde 
han  förtroendeuppdraget  såsom  stadsfullmäktig.  Sedan 
1887  hade  han  anställning  vid  Föreningsbankens  filial- 
kontor; han  tillhörde  ock  förmyndarenämnden  och  fun- 
gerade en  tid  såsom  folkskolekonom. 

Med  samvetsgrannhet  och  punktlighet  utförde  han 
sina  sysslor  och  sparade  aldrig  sina  krafter,  då  det 
gällde  att  utföra  ett  åtaget  arbete. 

Efter  en  tio  månaders  lång  svår  sjukdom  afled 
Viktor  Federley  i  Helsingfors  den  26  januari  1904. 

I  likhet  med  många  andra  landsmän,  hvilka  en 
längre  tid  vistats  i  Ryssland,  hade  Viktor  Federley 
återvändt  till  hemlandet  med  en  fördjupad  känsla  och 
stärkt  öfvertygelse  om  den  svensk-finska  kulturens  be- 
tydelse och  hurusom  dess  bibehållande  och  utveckling 
innebär  möjligheten  af  en  kulturell  enhet  med  den 
skandinaviska  norden. 


Uttalanden  af  Hippokrates. 

Jjland  forntidens  berömda  läkare  var  Hippokrates 
otvifvelaktigt  en  af  de  mest  framstående.  Han  var 
grek  och  lefde  under  det  femte  årJiundradet  före  Kris- 
tus. Uti  sina  efterlämnade  skrifter  har  han  nedlagt 
en  ovärderlig  skatt  af  visdom,  erfarenhet  och  lärdom. 
De  visa  den  medicinska  vetenskapens  ståndpunkt  vid 
nämnda  tid.  Någ^a  uttalanden  af  honom  af  populär 
art  skola  här  nedan  anföras. 


Huru  högt  han  aktade  sitt  ädla  yrke,  huru  heligt 
han  ansåg  det  vara,  bevisar  följande  ed,  som  han 
afiordrade  sina  lärjungar: 

Vid  Apollo,  läkaren,  vid  Aesculapius,  vid  Hygiea, 
vid  Panacea,  vid  alla  gudar  och  gudinnor,  hvilka  jag 
nu  kallar  tiU  vittnen,  svär  jag  att  efter  förstånd  och 
förmåga  uppfylla  denna  ed,  som  jag  här  uttalar  och 
underskrifver. 

Jag  svär  att  anse  min  lärare  som  mina  föräldrars 
like;  jag  skall  förena  min  existens  med  hans  och,  om  han 
är  i  behof,  skall  jag  dela  mina  ägodelar  med  honom. 
Hans  söner  skola  vara  mig  som  bröder,  och  om  de 
vilja  lära  sig  läkekonsten,  skall  jag  undervisa  dem,  utan 
att   därför  då  eller  framdeles  fordra  någon  ersättning. 

Föreskrifter,  föreläsningar  och  hela  den  medicinska 
vetenskapen   skall  jag  meddela  såväl  åt  mina  som  åt 


186  Uttalanden  af  Hippokrates. 


min  lärares  söner  och  åt  antagna,  edsvurna  lärjungar, 
men  åt  ingen  annan. 

Jag  skall  efter  förmåga  och  förstånd  förskrifva 
en  passande  diet  åt  de  sjuka.  Jag  skall  aldrig,  ej  en 
gång  på  begäran,  gifva  någon  gift  och  aldrig  tillråda 
själfmord.  Likaså  skall  jag  ej  gifva  någon  kvinna  ett 
abortivmedel.  Som  man  och  som  läkare  skall  jag 
alltid  vara  ren  till  lif  och  seder.  Jag  skall  icke  göra 
stensnitt  utan  lämna  denna  operation  att  utföras  af  dem, 
som  egnat  sig  däråt. 

I  h  vilket  hus  jag  än  må  inträda,  skall  jag  af  hålla 
mig  från  hvarje  orättrådighet  och  från  hvarje  förförelse. 
Allt  hvad  jag  under  utöfvandet  eller  utom  utöfvandet 
af  mitt  yrke  ser  eller  hör  om  det  intima  lifvet  och 
som  ej  bör  blifva  kändt,  skall  jag  hålla  inom  mig  som 
en  okränkbar  hemlighet. 

Om  jag  troget  håller  denna  ed,  om  jag  i  intet 
afseende  bryter  emot  densamma,  så  må  jag  blifva 
namnkunnig  som  människa  och  som  läkare,  ärad  af 
alla  •  människor  i  alla  tider;  men,  om  jag  bryter  däre- 
mot, om  jag  blir  menedare,'  så  må  ett  motsatt  öde 
drabba  mig. 


En  afdelning  af  Hippokrates'  skrifter  innehåller 
korta  sentenser,  allmänna  reflexioner,  märkeliga  medi- 
cinska erfarenhetsrön  och  praktiska  råd.  De  bära 
benämningen     »Aforismer».     Här   meddelas   ett  urval. 

Lifvet  är  kort,  konsten  lång,  tillfallet  flyktigt, 
erfarenheten  bedräglig,  afgörandet  svårt.  Det  är  icke 
nog  att  läkaren  gör  sin  plikt;  äfven  den  sjuka,  assis- 
tenter och  yttre  förhållanden  måste  bistå  honom. 

Ett  ondt,  som  medikamenter  ej  bota,  botas  af 
järnet  (knifven);  det,  som  järnet  ej  botar,  botas  af 
elden  (glödjärnet);  det,  som  elden  ej  botar,  måste 
anses  vara  obotligt. 

Inrotade  vanor,  äfven  om  de  äro  dåliga,  skada 
mindre  än  nya  förhållanden,  vid  hvilka  man  ej  är  van. 


uttalanden  af  Hippokrates.  187 

Man  bör  därför  endast  småningom  vänja  sig  vid  dessa 
nya,  så  goda  de  än  äro. 

Man  bör  ej  för  mycket  lita  på  det,  som  lindrar 
utan  skäl,  ej  heller  tro  på  ett  oroande  symptom,  som 
uppträder  utan  orsak;  ty  de  flesta  äro  vanligen  af 
kort  varaktighet. 

Sjukdomamas  olika  former  bero  af  atmosferiska 
inflytanden,  af  årstiderna,  af  olika  ålder,  af  lokaliteter 
och  af  lefnadssätt. 

Hvad  årstiderna  beträflar,  så,  må  barn  bäst  om 
våren  och  i  början  af  sommaren.  Ålderstigna  må  bäst 
om  sommaren  ända  in  på  hösten,  och  de,  som  äro  i 
medelåldern,  må  bäst  under  senare  delen  af  hösten 
och  om  vintern.  Om  hösten  äro  sjukdomarna  i  allmän- 
het mycket  häftiga  och  dödliga;  våren  däremot  är 
mera  hälsosam,  med  mindre  dödlighet.  (Detta  gäller 
naturligtvis  för  Grekland.) 

Fetlagda  personer  dö  i  regeln  tidigare  än  magra. 

En  hög  växt  är  en  prydnad  för  ungdomen;  men 
för  gamla  är  den  obekväm  och  sämre  än  en  kort. 

Atleternas  goda  kroppskonstitution  blir  farlig,  då 
den  uppnått  sin  högsta  g^ad  af  utveckling;  ty  den 
kan  ej  kvarstå  på  samma  höjd,  och  som  den  ej  heller 
kan  vidare  utvecklas,  så  går  den  tillbaka.  Därför  år 
det  nödvändigt  att  utan  dröjsmål  minska  denna  fuUhet, 
på  det  att  kroppen  må  börja  på  nytt  emottaga  näring. 
Uttömningen  bör  dock  icke  gå  till  öfverdrift,  ty  detta 
är  farligt,  utan  bör  den  afpassas  efter  naturen  och 
krafterna  hos  individen.  Om  en  öfverdrifven  näring 
är  farlig,  så  är  ock  öfverdrifven  uttömning  skadlig. 

Människor,  sedan  lång  tid  vana  vid  vissa  arbeten, 
fördraga,  ehuru  redan  ålderstigna  och  svaga,  dessa 
arbeten  bättre  än  unga,  raska  personer,  som  ej  äro 
vana  vid  dem. 

För  mycken  sömn  och  för  mycken  vaka  äro 
båda  skadliga. 

Det  är  ett  godt  tecken  om  man,  ehuru  törstig, 
om  natten  kan  sofva  godt. 


188  Uttalavden  af  Hippokrates. 


Då  man  är  hungrig,  bör  man  afhålla  sig  från  allt 
arbete. 

Många  sjukdomar  alstras  af  för  ymnig  föda,  hvil- 
ket  bevisas  af  deras  botande  genom  diet 

Sjuka  äro  naturligtvis  benägna  att  bryta  emot 
dieten,  om  den  är  sträng,  och  skada  sig  därvid  mycket; 
ty  ett  felsteg  vid  mager  diet  är  farligare  än  vid  bättre 
kost.  Dessutom  är  ock  för  sunda  människor  en  alltför 
klen  och  enformig  diet  såtillvida  farlig,  att  afvikelse 
därifrån  medför  alltför  svåra  följder.  Af  denna  orsak 
är  en  mager  och  knapp  diet  farligare  än  en  något  bättre. 

Krafterna  återställas  lättare  genom  dryck  än  genom 
fast  mat. 

Vin  till  hälften  utspädt  med  vatten  lugnar  bekläm- 
ning,  gäspningar  och  rysningar. 

Köld  kan  framkalla  konvulsioner,  stelkramp  och 
feberanfall. 

Men  ymniga  öfversköljningar  med  kallt  vatten 
lindra  och  fördrifva  smärtor  i  lederna  och  icke  bulnande 
svulster  äfvensom  vid  giktanfall  och  konvulsioner;  ty 
ett  måttligt  döfvande  har  förmågan  att  lindra  smärtan. 

Kölden  är  en  fiende  till  benen,  tänderna,  nerverna, 
hjärnan  och  ryggmärgen.  Värmen  deremot  veikar  på 
dem  välgörande. 

Ett  öfverdrifvet  bruk  af  heta  saker  medför  föl- 
jande olägenheter:  det  förslappar  musklerna,  försvagar 
nerverna,  förslöar  de  andliga  förmögenhetema;  det 
kan  åstadkomma  blödningar,  svimning  och  till  och 
med  död. 

Åldringar  fördraga  fastandet  lätt.  Därnäst  kom- 
ma de  fullvuxna.  Växande  fördraga  det  ej  och  barn, 
i  synnerhet  de  som  äro  lifiiga,  allra  minst. 

De,  som  hafva  ondt  någonstädes  i  kroppen  och 
icke  känna  smärtan,  hafva  sinnet  sjukt. 

A.  r.  a 


Några  siffror  belysande  Finlands  utrikes- 
handel. 


v 


ärt  lands  införsel   och  utförsel,  uttryckta  i  miljoner 
mark,  framgå  af  nedanstående  tabell: 

År  Införsel  Utförsel  Summa 

1860 36  milj.  18  milj.  54  milj. 

1870 75     »  50     »  125     » 

1880 138     »  123     »  261     » 

1890 140     y>  92     »  232     » 

1900 270     »  197     »  467     » 

1904 267     »  215     »  482     » 

Det  första  intrycket  af  siffrorna  är  förvåningen 
öfver  utrikeshandelns  snabba  och  stora  tillväxt.  Men 
därpä  frågar  man  sig,  huru  det  är  möjligt,  att  vårt 
land,  utan  att  blifva  utfattigt,  har  årligen  kunnat  köpa 
för  så  många  miljoner  mark  från  utlandet  mera  varor 
än  landet  sålt  Ull  utlandet.  Det  är  ju  ur  en  hvars 
erfarenhet  bekant,  att  det  icke  går  att  i  längden  köpa 
för  mera  än  man  förtjänar.    Då  blir  man  bankrutt. 

Men  ett  land  har  äfven  andra  inkomster  än  han- 
deln. De  viktigaste  äro  fraktfart,  räntor  på  i  utlandet 
förefintliga  penningar,  som  utlånas  af  landets  inbyg- 
gare, vinst  genom  aflfarsförmedling  i  utlandet,  emigran- 
temas hemsändningar,  arf,  testamenten  m.  m.  Allt 
sådant  hämtar  icke  litet  penningar  från  utlandet. 


190  Några  siffror  hdy sande  Finlands  utrikeshandel. 


Något,  som  för  ofrig^  inverkar  härpå,  är  hos  oss  det 
förhållande,  att  man  vid  beräkning  af  införseln  och  ut- 
förseln värderar  varorna  efter  det  värde,  man  anser 
dem  ha  vid  det  ögonblick,  när  de  föras  öfver  landets 
gräns.  Finland  utför  t.  ex.  varor  för  lo  miljoner  mark 
till  ett  annat  land  och  inför  därifrån  till  samma  be- 
lopp varor.  Om  nu  kostnaderna  för  varomas  öfverfö- 
rande  på  fartyg  eller  järnväg  beräknas  till  i  miljon,  så 
blifva  de  utförda  varorna  beräknade  till  lo  niiljoner 
mark,  men  de  införda  varorna  till  ii  miljoner  mark. 
Föras  nu  varorna  på  vårt  lands  fartyg,  då  falla  kost- 
naderna för  varomas  öfverförande  oss  till  godo,  frak- 
tas de  däremot  med  främmande  skepp,  då  får  landet 
lof  att  taga  igen  det  förlorade  på  annat  håll. 

Förhållandet  emellan  införseln  och  utförseln  har 
dock  för  landets  rikedom  en  synnerligen  stor  betydelse, 
om  man  närmare  betraktar  de  varor,  hvaraf  införseln 
och  utförseln  består.  Det  är  naturligtvis  mycket  för- 
delaktigare om  ett  land  inför  råämnen  till  sina  fabri- 
ker, maskiner  för  sin  industri  eller  med  andra  ord  sä- 
dana varor,  hvarmed  landet  kan  förtjäna  eller  åstad- 
komma nya  förnödenheter,  än  om  landet  inför  spann- 
mål, frukter,  viner,  socker  och  färdiga  kläder  eller  dy- 
lika varor,  som  förtäras  och  förbrukas  af  folket  Ty- 
värr måste  vi  erkänna,  att  i  vårt  land  förhållandet  är 
det  senare  och  att  varor  för  förbrukning  i  vida  vägnar 
större  mån  inkomma  från  utlandet  än  varor  för  vår  in- 
dustri, för  landtbruk  och  handtverk. 

Vår  främsta  importartikel  är  mjöl  och  spannmål 
Detta  kan  förefalla  egendomligt  nog  i  ett  land,  hvars  s.  k. 
«modemäring  är  jordbmket».  Men  mera  förvånansvärdt 
är  dock,  att  vi  uti  allt  större  g^ad  årligen  inhämta  spann- 
mål och  att  således  vår  egen  jord  i  allt  mindre  mån 
förmår  tillfredsställa  befolkningens  behof.  Spannmål  och 
tillverkningar  däraf,  såsom  mjöl  och  bröd,  utgjorde  år 
1904  i  värde  71,7  milj.  mark  eller  mer  än  fjärdedden 
af  hela  landets  införsel  af  utländska  varor  (26  %). 
Man    har   räknat   ut,  att  t.  ex.    år    189 1    förbrukade  i 


Några  siffror  belysande  Finlands  utrikeshandel.         191 

medeltal  hvarje  inbyggare  i  Finland  126  kg  råg  och 
år  1902  155  kg.  Alltså  synes  det,  som  om  man  skulle 
lifnärt  sig  mera  med  råg  år  1902  än  1901.  Men  år 
1 89 1  tillfredsstäldes  detta  behof  af  råg  till  nära  nio 
tiODdedelar  ^87,4  7o)  ^^  inhemsk  vara  men  är  1902 
icke  ens  till  hälften  (45,9  7o)- 

Dessa  siffror  äro  icke  synnerligen  smickrande  för 
jordbruket;  de  uppmana  oss  att  på  det  kraftigaste 
sätt  arbeta  för  jordbrukets  höjande.  Vi  måste  kunna 
afvinna  jorden  mera  än  hitintills  för  våra  behof.  Detta 
är  icke  möjligt  med  mindre,  än  att  vi  med  hjälp  af 
vetandet  och  nya  redskap  bearbeta  jorden  på  sätt  nu- 
tiden fordrar.  Huru  mycket  fabrikerna  än  utvecklas 
och  huru  många  armar  där  få  tillfälle  till  arbete,  så 
forblifver  dock  alltid  hos  oss  jordbruket  till  följd  af 
hela  vårt  lands  natur  grundyrket,  på  hvilket  de  andra 
yrkena  hvila. 

Den  varugrupp,  hvaraf  varor  mest  införes  näst 
efter  spannmålen  och  tillverkningarna  däraf  är  kolonial- 
varugruppen; hit  hänföres  socker,  kaffe,  salt,  krydder, 
tobak,  o.  s.  v.  Införseln  inom  denna  varugrrupp  steg 
år  1904  till  28,2  milj.  mark  eller  något  mera  än  tionde- 
delen  af  hela  införseln  (10,5  7o)-  ^^  kaiSe  infördes 
L  ex.  10,5  milj.  kilogram  och  af  socker  32,2  milj.  kg. 
Salt  infördes  675,308  hektoliter.  Tobaksblad  infördes 
3,5  milj.  kilogram  och  tobaksstjelk  742,000  kilogram. 
Såsom  det  häraf  synes,  måste  man  röra  sig  i  fråga  om 
dessa  siffror  med  mycket  stora  tal. 

Ibland  sådana  artiklar,  som  förtäras  af  folket  och 
kostar  landet  dyra  penningar,  står  främst  dryckesva- 
rorna: konjak,  rom  och  viner,  af  hvilka  år  1904  inför- 
des för  5,8  milj.  mark.  Till  samma  belopp  steg  också 
införseln  af  färdiga  kläder.  Införseln  af  tyger  var  i 
värde  16,4  milj.  mark.  —  Metallarbeten  infördes  för  18,0 
milj.  mark  och  maskiner  för  13,3  milj.  mark.  En  vac- 
ker import  är  den  af  litteratur,  böcker  och  konstalster,  som 
steg  i  värde  tiU  2,4  milj.  mark,  det  vill  säga  dock  icke 
ens  till  hälften  af  det  värde  införseln  af  dryckerna  hade. 


192  Några  siffror  belysande  Finlands  utrikeshandel. 


Man  har  gjort  beräkningar  öfver  införseln  förde- 
lad på  invånare  under  de  olika  åren  från  1866  till  1902, 
det  sista,  då  siffror  finnas  för  befolkningens  antal.  Af 
dessa  må  jag  anföra  några,  som  visa  oss,  huru  oer- 
hördt  vår  införsel  ökats.  De  första  siffrorna  beteckna 
införseln  fördelad  på  invånare  under  treårsperioden 
1866—68,  den  senare  siffran  samma  tal  för  år  1902. 
Omalen  råg  steg  från  3,79  kg  till  29,09  kg,  rågmjöl 
från  31,04  kg  till  64,16  kg,  hvetemjöl  från  3,56  kg  till 
21,43  kg,  kaffe  från  1,11  kg  till  3,61  kg,  socker  från 
2,04  kg  till  1 0,07  kg,  koksalt  från  0,20  hl  till  0,22  hl, 
tobak  från  0,92  kg  till  i,2i  kg,  arrak,  rom,  konjak  frän 
0,22  kg  till  0,40  kg,  viner  från  0,20  till  o,74  kg  o.  s.  v. 
Den  största  stegringen  belöper  sig  dock  på  petroleum, 
som  ökats  från  0,10  kg  till  7,73  kg.  Alltså  förtärde 
t  ex.  en  person  åren  1866 — 68  i  medeltal  hvart  år 
1,11  kg  kaffe  och  2,04  kg  socker,  men  år  1902  3,61  kg 
kaffe  och  10,07  kg  socker.  Dessa  siffror  göra  ju  icke 
något  anspråk  på  att  vara  hårfina.  Men  betraktar  man 
dem  i  allmänhet,  så  nog  kommer  man  till  det  resultat, 
att  vi  lefva  här  i  landet  ofantligt  mycket  bättre  än  för 
trettio  år  sedan  och  att  vi  nu  förtära  ofantligt  mycket 
mera  <(kaffe  med  dopp)>  än  under  «den  gamla  goda 
tiden». 

Den  förnämsta  utförsel-artikeln  har  alltid  utgjorts 
och  utgöres  fortfarande  af  alster  från  våra  skogar,  sär- 
skildt  sågtillverkningarna.  År  1904  steg  denna  utför- 
sel till  120,2  milj.  mark  eller  mera  än  hälften  af  hela 
utförseln  (55,7  7o)-  ^^^  ^*"  knappast  för  ett  land 
vara  lyckligt,  att  en  viss  vara  har  ett  så  behärskande 
inflytande  på  handeln,  som  skogsprodukterna  hos  oss, 
ty  därigenom  blifver  landet  mycket  beroende  af  de 
pris,  varan  i  fråga  har  i  utlandet. 

De  förnämsta  orterna  för  trävaruexporten  äro 
Wiborg,  Björneborg  och  Kotka. 

Icke  utan  bekymmer  har  man  på  senare  år  iakt- 
tagit den  stora  utförseln  af  det  klena  virket,  props  eller 
grufstolpar,    äfvensom   pappers-  eller   slipved.     Denna 


Några  siffror  belysande  Finlands  utrikeshandel,         193 

utförsel  har,  särskildt  i  Österbotten,  medfört  skog^sköf- 
ling,  i  det  att  skogsägarene  nedhuggit  allt,  då  de  äf- 
ven  för  ungskogen  iätt  rätt  goda  priser.  Som  bot  mot 
detta  missförhållande  bar  regeringen  från  nästa  års, 
1906,  ingång  satt  ganska  höga  afgifter  på  utfördt  virke 
af  detta  slag,  så  att  utförseln  häraf  kommer  att  blifva 
mindre  lönande  och  lockande. 

Näst  efler  trävarorna  är  varugruppen  pappers-  och 
trämassa  viktig  för  vårt  land  i  fråga  om  utförsel.  Af 
hithörande  varor  utfördes  år  1904  för  31  milj.  mark 
{14,3  %  2Lf  hela  utförseln).  Uppkomsten  af  en  pap- 
persindustri hos  oss  kunna  vi  icke  föra  längre  tillbaka 
i  tiden  än  till  medlet  af  1860-talet.  På  den  allra  se- 
naste tiden  har  industrin  starkt  utvecklats  och  dess 
alster  söka  sig  väg  till  långt  aflägsna  länder,  som  t.  ex. 
Brasilien  och  Afrika. 

Det  tredje  rummet  bland  våra  utförselartiklar  in- 
taga våra  ladugårdsprodukter  och  af  dem  främst  smör. 
Värdet  af  denna  utförsel  steg  år  1904  till  30,1  milj. 
mark  (13,9  7o  ^^  ^^^^  utförseln).  Också  smörutför- 
selns  historia  kan  räknas  från  1860-talet,  detta  årtionde, 
som  i  trots  af  nödårens  hemsökelse  blef  så  rikt  på  nya 
företag  af  för  landet  synnerligen  lycklig  art.  Mejeri- 
handteringen  vann  då  allmännare  erkännande  och  sprid- 
ning. Det  på  handslöjdssätt  i  bondehemmen  tillver- 
kade smöret,  hvilket  före  1860-talet  nästan  uteslutande 
utfördes  från  landet,  erhöll  i  mejerismöret  en  medtäf- 
lare,  hvars  tääan  ländt  det  finska  smöret  till  utomor- 
dentlig fromma.  Afsättningsorten  för  det  hnska  smö- 
ret var  under  äldre  tider  förnämligast  Sverige,  Tysk- 
land och  Ryssland.  Ännu  på  1880-talet  gick  hälften 
af  hela  utförseln  af  smör  till  sistnämnda  land.  Men  se- 
dan vi  erhållit  vintersjöfart  öfver  Hangö  och  därigenom 
det  finska  smöret  kunnat  regelbundet  uppträda  i  den 
utländska  handeln,  går  det  finska  smöret  förnämligast 
till  England,  delvis  äfven  Danmark.  Smorutförseln  har 
på  det  frikostigaste   understödts  af  regeringen  genom 


13 


194         Några  siffror  bdymnde  Finlands  utrikeshandel. 


understöd  både  åt  mejerier  och  åt  ångfartygsbolag, 
som  utskeppat  varan. 

Af  stor  vikt  för  vår  utförsel  var  förut  Aa/re  och 
tfära.  Båda  dessa  varor  ha  numera  mist  denna  be- 
tydelse, jämfördt  med  andra  varug^pper.  Oftast  in- 
föres numera  mera  hafre,  än  landet  kan  utföra.  Haf- 
ren  finner  användning  i  eget  land.  —  Tjärvaruutförsein 
har  hos  oss  stor  historisk  betydelse,  såsom  förut  den 
förnämsta  exportartikeln  från  de  nordliga  och  mellersta 
delarna  af  landet.  Tjärtillverkningen  bedrefs  som  hus- 
slöjd, och  varan  forslades  längs  strömmar  och  vatten- 
drag vår  och  sommartid  till  kuststaderna,  där  den  upp- 
lades,  tills  utförsel  kunde  ega  rum,  i  gemensamma  upp- 
lagsplatser, s.  k.  tjärhus.  Orsaken  till  att  tjärvaru- 
exportens  betydelse  minskats  har  varit  dels  stigande 
pris  på  trävirket  i  följd  af  ökad  efterfrågan,  dek  tjä- 
rans undanträngande  af  andra  täflande  industrivaror 
(stenkolstjäran).  Förståsigpåare  anse,  att  aflagandet 
af  utförseln  af  tjära  varit  till  fromma  för  landet,  enär 
tjärtillverkningen  medför  sköfling  af  ungskog. 

Sålunda  ha  vi  sett,  huru  vår  utförsel  främst  ut- 
göres  af  råvaror,  medan  vår  införsel  består  af  förad- 
lade artiklar.  Hvad  naturen  skänker  oss  förmå  vi  icke 
bearbeta,  hvarken  så  att  det  skulle  tillfredsställa  vårt 
lands  egen  köparekrets  än  mindre  utlandets.  Detta 
kunde  gifvas  som  ett  svar  på  frågan,  hvarför  vårt  land 
är  fattigt.  —  Så  kan  det  icke  få  förblifva.  Vi  måste 
lära  oss  att  gifva  våra  naturprodukter  fulländning  och 
skönhet,  som  hitintills  ansetts  för  en  bisak.  Hvarför 
t.  ex.  skola  vi  utsända  oarbetade  trävaror,  men  själfva 
införa  möbel  tillverkade  af  samma  träslag,  som  vi  skicka 
till  utlandet. 

Det  land,  med  hvilket  vi  mest  utbyta  varor,  är 
vår  östergranne,  Ryssland,  Af  en  införsel  på  267  milj. 
mark  1904  belöpte  sig  104,9  milj.  mark  på  varor  från 
Ryssland,  och  af  215,5  milj.  utförsel  sändes  varor  för 
58,3  milj.  mark  dit.  Att  införseln  från  Ryssland  är  så 
hög,  beror  främst  af  införseln  af  mjöl   och  spannmål. 


Några  siffror  bdymnde  Fifdathds  utrikeshandel.         196 

Ryssland  är  i  detta  afseende  vår  likasom  en  stor  del 
af  Europas  spannmålsbod.  Näst  efter  dessa  varor  in* 
hämta  vi  såsom  värdefullast  från  Ryssland  vårt  råsoc- 
ker, för  sockerfabrikationen,  omkring  ii  milj.  mark  i 
värde.  Vår  förnämsta  utförselartikel  till  Ryssland  är 
papper  och  pappersmassa,  af  58,3  milj.  mark  20  milj. 
mark.  En  stor  del  af  de  ryska  tidningar,  som  angripa 
oss,  trycka  sina  artiklar  på  finskt  papper. 

Till  våra  grannar  i  väster,  Sverige  och  Norge, 
sände  vi  1904  varor  för  7,5  milj.  mark  och  hämtade  där- 
ifrån för  12,3  milj.  mark;  till  Danmark  sändes  för  10 
milj.  mark  och  hämtades  för  11,5  milj.  mark.  I  vår 
utrikeshandel  intager  Tyskland  en  framskjutande  plats. 
Vi  hämtade  1904  därifrån  varor  af  alla  slag  för  icke  min- 
dre än  94,9  milj.  mark,  men  afsände  dit  blott  för  19,6 
milj.  mark.  Införseln  är  således  vida  större  än  utförseln. 
Alldeles  motsatta  äro  våra  handelsförhållanden  med  Stor- 
briitafiien  och  Irland,  som  är  den  bästa  köparen  af  våra 
artiklar.  Vi  sålde  dit  1904  för  64  milj.  mark,  men 
köpte  därifrån  blott  för  26,8  milj.  mark.  Likaså  sälja 
vi  för  hög^e  belopp  till  Nederländerna  och  Belgien, 
Frankrike  och  Spanien,  än  vi  köpa  därifrån.  Till  Ne- 
derländerna och  Belgfien  utfördes  1904  för  24,3  milj. 
mark  och  infördes  för  5  milj.  mark,  till  Frankrike  ut- 
fördes för  20,7  milj.  mark  och  inhämtades  för  5,5  milj. 
mark,  till  Spanien  utfördes  för  8,9  milj.  mark  och  in- 
fördes för  1,9  milj.  mark.  Denna  till  sistnämnda  län- 
der stora  utförsel,  som  vida  öfvergår  införseln  hit  be- 
ror naturligtvis  på,  att  våra  trävaror  äro  där  begärliga. 

Det  kan  ju  vara  trefligt  att  erfara,  hvilka  vägar 
varorna  tagit  vid  införsel  och  utförsel  till  och  från  lan- 
det. De  flesta  hafva  valt  —  om  man  får  använda 
detta  uttryck  —  sjövägen,  och  detta  är  ju  naturligt  vid 
betraktandet  af  landets  geografiska  läge.  Således  in- 
fördes sjövägen  varor  1904  för  208,3  milj.  mark  och 
utfördes  för  165,8  milj.  mark.  Med  järnväg  infördes 
varor  för  47,9  mHj.  mark  och  utfördes  för  40,3  milj. 
mark,  och  med  posten  infördes  varor  för  5,1  milj.  mark 


106  Årsberättelse  fär  1904. 


och  utfördes  så  litet,  att  tullherrame,  som  samla  dessa 
siffror,  icke  ansett  det  vara  lönt  att  anteckna  beloppet. 
Öfver  Ladoga  sjö  inkom  varor  för  4  milj.  mark  och 
utskeppades  för  6,7  milj.  mark. 

O.  H, 


Berättelse 


öfver  Sällskapet  Svenska  Odlingens  Vänners 
i  Kristinestad  verksamhet  år  1904. 


Under  det  gångna  året  —  det  tionde  af  sin  tillvaro  — 
har  sällskapet  S.  O.  V.  likasom  tillförene  i  mån  af  tillgångar 
genom  understödande  af  folkskolor,  beviljande  af  anslag  till 
bibliotek,  stipendier  m.  m.  sökt  verka  i  den  svenska  odlin- 
gens tjänst. 

Följande  belopp  hafva  under  året  utanordnats: 

åt  folkskolan  i  Mörtmark  by  40  mk; 
åt  folkskolan  i  Närpes   100  mk   till  stipendier  åt  medel- 
lösa elever; 

åt  biblioteksutskottet  160  mk; 

åt  musikkommittén  60  mk; 

till  prenumeration  å  tidningar  och  tidskrifter  75  mk. 

Sällskapets  styrelse  senaste  år  har  utgjorts  af  doktor 
Ernst  Wenddin,  ordförande  och  sekreterare,  kommerserådet 
Alfred  Carlströtn,  viceordförande  och  kassör,  bankdirektör  Hans 
Estlander,  fröknarna  Karin  Fonidl  och  Emmy  Wendelin. 

Antalet  medlemmar  utgjorde  vid  årets  slut  97,  däraf  i 
Kristinestad  81,  i  Kaskö  3,  i  Wasa  2,  i  Gamla  Karleby  1,  i 
Åbo  2,  i  Närpes  4,  i  Lappfjärd  3,  i  Dagsmark  1. 

Sällskapets  räkenskaper  för  år  1904  utvisa  följande  siffror: 


Arsberättdse  f&r  1904,  197 


Debet: 

Saldo  från  1908 9mf  308: 99 

Medlemsafgifter »     880:  - 

Samma  9mf  688:  99 

Kredit: 

Anslag  till  Närpee  folkhögskola .  ^iy:  100:  — 

>  MOrtmark  folkskola >  40:  — 

>  biblioteksntskottet »  160:  — 

»    tidningsprennmeration >  76:  — 

>  stipendiom  för  ferieknrs >  26:  — 

9    inköp  af  K.  £.  Wichmanns  lärobok  fOr 

folkskolan »  84:  — 

Omkostnader >  46: 80 

Behållning  tiU  1906 »  218: 99 

Samma  9wtf:  688: 99 

Eristinestad  den  21  januari  1906. 

Beityrelien. 


Kalenderns  omslagsbild. 


Artisten  Victor  Westerliolm  i  Åbo  har  enkom ^ för 
-'-  ^  denna  kalender  målat  en  tafla,  framställande  Åbo 
domkyrka  omgifven  af  sommarens  unga  grönska,  och 
gratis  ställt  den  till  redaktionens  förfogande.  Repro- 
duktionen utgör  ett  så  kalladt  trefargstryck  af  gult,  rödt 
och  blått.    Färgskalan  ses  å  baksidan. . 

Victor  Axel  Westerholm,  född  i  Åbo  1860,  har 
som  elev  och  senare  som  lärare  arbetat  vid  konst- 
föreningens ritskola  i  nämnda  stad.  Han  har  studerat 
mälarekonsten  i  Dusseldorf  och  Paris.  Några  af  konst- 
närens mest  berömda  taflor  gå  under  följande  namn: 
«Höststämning  på  Åland»,  «Eckerö  postbrygga»,  «Okto- 
berdag  på  Åland»,  «Gråväder»,  «Utsikt  från  Åland», 
« Vårsol»  m.  fl. 

Sedan  Åbo  konstförenings  stiftelse  1891  är  Wes- 
terholm dess  intendent  och  omhänderhar  i  denna  egen- 
skap uppsikten  af  samlingarna  i  stadens  nya  vackra 
museum. 


Förteckning  öfver  ett  antal  romaner,  berät- 
telser och  dikter,  behandlande  ämnen  ur 
Fkilands  historia. 


Aho,   Juhani,    Panu  (från  tiden  för  hedendomens  sista 

kamp   mot  kristendomen).  Borgå  1897.  464  s. 
Ahrenberg»  Jac,  Rojalister  och  patrioter  (1788.  Hrfors, 

1901.     265  s. 
Alfthan»  Johannes,   Viborgska  smällen  (slutet  af  1400- 

talet).     Stockholm  1870.     108  s. 
Bemdtson,   FYedrik,    Ur  lifvets   strid.   Skådespel  i  5 

akter  (1808).     H:fors  1851.  112  s. 
Calamnius,  J.  V.,  Tawalkoski.    Romantiserad  skildring 

från  början  af  1700-talet.     Hrfors  1864.  140  s. 
Cygnaeus,  Fredrik,  Claes  Flemings  tider.     Dramatisk 

dikt  i  5  akter  (1597).  H:fors  1851.  301  s. 

—  »  — ,  Hertig  Joharis  ungdomsdrömmar.    Skådespel 

i  5  akter  (1563).  H:fors  1854.  245  s. 
Hertzberg,    Rafaél,    Professorer  och  studenter.     Berät- 
telse från  Åbo  på  1600-talet.  Hrfors  1888.  152  s. 

—  » — ,    Knekt  och  Bonde.  Romantisk  skildring  från 

Klubbekrigets  tider.  Hrfors  1890.  222  s. 


200     Eomatier,  heråttdser  och  dikter  ur  Finlands  historia. 

Ingman,  Santeri,  ^uAo  Wesainen  (slutet  af  I5ootalet). 
Borgå  1894.     240  s. 

—  »— ,    Biskop    Tomas,   historisk    berättelse    (1234- 

48).  H:fors  1902.  192  s. 

Jahnsson,  Evald  Ferdinand,  Rådmannens  dotter.  His- 
torisk originalroman.  (1509).  H:fors  1878.  156  s. 

Lagus»  Gabriel,  Klubbhöfdingen.  Skådespel  i  5  akter. 
(1597).     H:fors  1869.     loi  s. 

Lindman,  V.  Arvid  Kur  ek  och  hans  samtida.  (1464 — 
1522).     H:fors  1893.     224  s. 

—  »  — ,  På  Åbo  slott,  (Från  hertig  Johans  tid).  Hrfors 

1892.     89  s. 
Ljungbcrgh,  Eva,  Romantiska  öden.     En  skildring  från 

1808 — 1809  års  krig.    Hrfors  1883 — 84.  330  s. 
Luthström,   C.  J.,  Minne  af  Åbo  brand.  Poem  (1827), 

Åbo,  1828.     30.  s. 
Malmström,  K.  R.,  Erik  Fleming,  Skådespel  i  5  akter 

(i  52 i).    Åbo  1867.  128  s. 
Nervänder,   Emil   Fredr.,     Vid  Anjala.     Romantiskt 

skådespel  från  1788.     H:fors  1863.     144  s. 
Nordmann,   Petrus,     Under  skilda  fanor.     Berättelse 

från    1788—90   års  krig.     H:fors  1885.     76  s. 
— »  — ,    Historiska    skildringar  från   nödtider   ock 

ofredsår  (171 3 — 1721).     Hrfors  1898.  177  s. 
— »  — ,    Mäster   Peder  och  riddar  Nils  (från  början 

af  1500-talet).     Hrfors  1900.     189  s. 
Numell,   Karl  Johan,  /  dopets  dagar.     Skådespel  i  5 

akter  (1157).     Hrfors  1880.     120  s. 
Numers,   Gustaf  von.  Striden  vid  Tunkkola.     Skåde- 
spel (1200).     Kuopio  1893.     163  s. 
Paul,  Adolf,  Karin  Månsdotter.     Skådespel  i  5  akter. 

Stockholm  1899.     166  s. 


Romaner,  herättdser  och  dikter  ur  Finlands  historia.     201 

Reuter,  O.  M.,  Karin  Månsdotters  saga.  En  diktcykel. 

H:fors  1880.  83  s. 
Runeberg,   Fredrika,  Fru  Catharina  Baije  och  hennes 

döttrar.    En  berättelse  från  stora  ofredens  tid.* 

H:fors  1858.  236.  s. 

—  > —  Sigrid  Liljeholm  (slutet  af  isootalet).  H:fors 

1862.     377  s. 

Runeberg,  Joh.  Ludv.,  Fänrik  Ståls  Sägner.  I—II. 
Borgå  1848— 1860.     131+109  s. 

Sjöström,  A.  G.,  Tajlor  af  vådeiden  i  Åbo.  (1827). 
Åbo  1827.     42  s. 

Topelius,  Zach.,  Hertiginnan  af  Finland.  En  histo- 
risk skildring  af  finska  kriget  1741 — 1743. 
Hrfors  1850.     274  s. 

—  > —    Fältskäms   berättelser.   I — V.     (163 1  — 1772) 

H:fors  1853—1867. 

—  > —  Regina  von  Emmeritz,     Skådespel  i  5  akter 

(1631).     Hrfors  1854.     119  s. 

—  <  —    Planetemas    skyddslingar.     Från    drottning 

Kristinas  dagar.  I — III.  Stockholm  1889.  640  s. 

—  «  —  Ljungars  saga.  Historisk  berättelse  från  1 500- 

talet.  Sthlm  1896.     303  s. 
Wahlberg,    Ferd.,   De  båda  Armfeltame.  Skådespel  i 

5  akter  (1788).    H:fors  1883.     105  s. 
Wecksell,  J.  J.,    Daniel  Hjort.     Skådespel  i  5  akter 

(1599).     H:fors  1863.     128  s. 
Wichmann,  K.  E.,  Klubbekriget.  En  diktcykel.  (1597). 

Hrfors  1893.    91  s. 

—  » — ,   Tattarprinsen.  Från  Gustaf  Ilirs  tid.    Hrfors 

1895.    66  s. 


Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud 
i  november  1905. 

Nyland. 

Borgå  socken:  Ingeniör  Harald  Forsius,  adress:  Borga;  Handlan- 
den A.  Forsten,  Sundö ;  Lärarinnan  Anna  Nordberg,  Boe, 
Hindh&r,  och  Landtmätoren  Felix  Edelmann,  Borgå. 

Borgå  stad:  Borgmästaren  M.  Schauman,  adress:  Borgå. 

Bromarfs kapell:  Kantor  J.  A. Grönlund,  adress:  Ekenäs, Bromarf. 

Ekenäs  stad:  Folkskolläraren  J.  A.  Nordström. 

Elimä:  Apotekaren  Axel  Bergman,  adress:  Elimä,  Koria  station. 

E^:  Landtbrukaren  F.  A.  Malmström,  adress:  Esbo  station, 
och  Folkskolläraren  Fredrik  Emil  Lundell,  adress:  Kök- 
laks  station. 

Fagervik:  Folkskollärarinnan  Ida  Åkerberg,  adress:  Fagerviks 
haltpunkt. 

Fredrikshamn:  Apotekaren  Alfons  Nymalm. 

Gammelstaden:  Fröken  Ina  Blomqvist,  adress:  Malm,  Vik. 

Hangö:  Folkskolläraren  Jacob  Kaustell. 

Hdsinge:  Fru  Rosa  Holmström,  adress:  Malm;  Ingeniören 
F.  Åberg,  Botby,  och  Folkskollärarinnan  Aline  Sev6n, 
Kårböle. 

Helsingfors:  Ingeniören  F.  Rosberg  och  Doktor  P.  Nordmann. 

Hyvinge:  I^ndthush&Uaren  Ilmar  Hornborg. 

Ingå:  Folkskollärarinnan  Matilda  Sjödahl,  adress:  Degerby, 
Nyland,  och  Färgaren  H.  W.  Holmberg,  Ingå  station. 


Svenska  Folkskolans  Vänners  omlmd  i  november  1906.    203 

Earis:  FolkskoUftrarinnan  Sofi  Ahlgrei),  adress:  Karis. 

Eaaridojo:  LaDdtbrnkaren  G.  Eliasson,  adress:  Karislo jo,  Böhle. 

KoGoa:  Hamnmästaren  C.  V.  E.  Blomberg,  adress:  Kotka. 

Kyrhdätt:  Rusthållaren  V.  Sahrberg,  adress :  Jorf vas  plattform ; 
LaDdthnshållaren  Fredrik  Siraolin,  Köklaks  station ;  Folk- 
skolläraren A.  E.  Lindholm,  Estby;  Landtbrukaren  A. 
Dannbftck,  Honskby;  Folkskolläraren  J.  E.  Sundqvist,- 
Porkkala,  och  Landthushällaren  Rich.  Kallström,  Pork- 
kala,  Sunds. 

Lappträtk: 

JAljendal:   Kantorn   Viktor  Karlsson,  adress:  Eskilom  station. 

Lojo:  Folkskolläraren  J.  C.  Backman,  adress:  Hangöbanan, 
Virkby;   Doktorinnan  Maria  af  Tengatröm,  adress:  Lojo, 

Lovisa:  Doktorinnan  Linda  Sagalin. 

Mäntsälä:  Provisor  Viktor  Ollqvist. 

Märskom:  Pastorskan  Edith  Hypén,  adress:  Mörskom  station; 
Nämndemannen  A.  J.  Grönblad, adress: Mörskom, Labbom. 

Pqjo:  Friherre  F.  L.  Hisinger.  adress:  Pojo,  Billnäs,  och  Folk- 
skolläraren Hj.  Björkwall,  adress:  Skum  station,  Fiskars. 

Pyitis:  Folkskolläraren  C.  WiUner,  Pyttis  kyrkoby,  och  Landt- 
brukaren P.  Länsman,  adress:  Pyttis. 

Ptmd:  Fröken  Hulda  Rosberg,  Kommunalrådet  K.  M.  Roselius, 
adress:  Pemå;  Smeden  Otto  Nyholm,  Pemå,  Gammelby. 

8ibbo :  Landtbmksr&det  G.  Borgström,  adress:  Helsingfors,  Öster- 
sundom  gärd;  Inspektören  G.  A.  Jansson,  adress:  Nickby, 
och  Fru  Mia  Oljemark,  adress:  Nickby;  Hemmansägaren 
Otto  Granqvist,  Nickby  Paipis,  och  Folkskolläraren  R.  J. 
Kvarnström. 

SHunded:  Prosten  K.  P.Moberg  och  Landthushällaren  A.  Perkléen, 
adress:  Sjundeå  station ;  Folkskolläraren  Alarik  Boström, 
adress:  Kala. 

Snappertuna:  Folkskollärarinnan  Julia  Hagman,  adress:  Ekenäs, 
Thorsö. 

Strömfors:  Bonden  Gustaf  Mickels,  Kungsböle;  Skräddaren 
J.  Rosqvist,  Lovisa,  Keitala,  och  Sågbokhållaren  V.  Karls- 
son, StrömfoTS  bruk. 

Tenala:  FolkskolförestAndaren  Karl  J.  Himberg  och  Fröken 
Hilda  Lindqvist. 


204    Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud  i  november  1905. 

Tusby:  Fru  Julia  Berg,  adress:  Kervo;  Lärarinnan  Anna 
Öländer,  adress:  Trftskftnda,  Malmby;  Landthushållaren 
J.  Winkvist,  adress:  Korsö,  Klemetskog,  och  Bruksbok- 
hållaren Erik  Nordberg,  Trftsk&nda,  Mariefors  bruk. 


Västra  Finland. 

Bjämd:  Stationsinspektom  G.  Rancken,  adress :  Bjäruä,  öfverby ; 
Agronomen  Fredr.  Erlund,  Finby. 

Björneborg:  Apotekaren  G.  Widbom,  adress:  Björneborg. 

Dragsfjärd:  Folkskollftrarinnan  Rosa  Westerholm,  Dragsfjftrd, 
Ytterkulla. 

Eckerö:  Kyrko värden  Erik  Eriksson,  adress:  EckerO,  Storby. 

Finström:  Provincialläkaren  L.  V.  Fagerlund,  Grodby. 

Föglö:  Folkskolläraren   E.  A.  Laurén,  adress:  Degerby,  FöglO. 

Hammarland:  Folkskolläraren  John  Karlsson. 

Hiitis:  Folkskolläraren  Hugo  Fagerstén. 

Houtskär:  Folkskolläraren  A.  Ringvall,  Houtskär,  Hyppeis. 

Iniö:  Folkskolläraren  K.  P.  Pettersson. 

Jomala:  Folkskolläraren   F.   Liewendahl,   adress:  Mariehainn. 

Kimito:  Apotekerskan  Hanna  C:son  Limnell. 

Korpo:  Orgel nisten  A.  V.  Nyländer;  Folkskolläraren  D.  A. 
Danielsson,  adress:  Korpo,  Galtby;  Bondedottren  VendU 
Pennström,  Korpo,  Pensar,  och  Ordföranden  i  skolstyrel- 
sen G.  Adolfsson,  Korpo,  Rumar. 

Kumlinge: 

Kökar,  Degerby:  Folkskolläraren  K.  E.  Ideman. 

Lemland:  Folkskollärarinnan  Ingeborg  Sommarström,  adress: 
Lemland,  Söderby. 

Lumparland :  Possessionaten  J.  Rosenberg,  adress:  Lumparland. 

Mariehamn:  Magister  Otto  Drake. 

Nagu:  Kapten  Joh.  Jul.  Fogelberg,  adress:  Nagu,  Vikom. 

Nystad:  Fröken  Anna  Myréen. 

Nddendal:  Apotekerskan  Ida  Aschan,  adress:  Nädendal. 

Par  gas:  Folkhögskoleföreståndaren  A.  Stenvall. 

Ra%Mno: 

Solo:  Apotekaren  A.  Lindroos,  adress:  Salo  station. 


Svenska  Folkskolans  Värnners  ombud  i  november  1905.    205 


Salimk: 

Smid:  PoesessioDaten  M.  F.  Boeenberg,  adress :  Sand,  Bomarsund. 

Våstanfjård:  Folkskolläraren  G.  B.  Sjöblom,  adress:  Västanf  jftrd. 

Vdrdö:  Fröken  Lydia  Andersson,  adress:  Värdö,  Åland. 

Åbo:  Landskaroreraren  F.  £dv.  Stenvik  och  Kollegan  A.  Forsell. 


Österbotten. 

Brahettad:  Fröken  M.  Palmqvist. 

Etse:  Folkskolläraren  J.  Finnäs. 

GamlakarUby:  Kapten  Edvard  Bengelsdorff. 

Cknnlakarieby  landsf.:  Folkskollärarinnan  Therése  Mattson,  öf  ver- 
korplazby,  och  Hemmansägaren  J.  Wenelius. 

Jakobstad:  Folkskolläraren  L.  Kronqvist,  adress:  Jakobstad. 

Jtfppo:  Bonden  Johan  Jangar,  adress:  Jeppo  station. 

Katk6:  Folkskolläraren  £.  Degerstedt,  adress:  Kaskö. 

Krtstinestad:  Fröken  Karin  Fontell,  Stadsläkaren  Doktor  Ernst 
Wendelin  och  Folkskolläraren  Otto  Hannus. 

Kristinestads  lands/.:  Folkskolläraren  E.  A.  Hummelgård  och 
Handlanden  Mikael  Mängs,  adress:  Tjöckby. 

Kronoby:  Fil.  Mag.  Johannes  Klockars  och  Folkskolläraren 
Anders  Bäck,  adress:  Kronoby,  Knifsund. 

Kv^/laks:  Folkskolläraren  K.  V.  Åkerblom. 

Lappfjärd:  Folkskolläraren  Frans  Teir,  adress:  Lappfjärd, 
Kyrkoby;  Folkskolläraren  Fr.  O.  Rehnbäck,  adress:  Lapp- 
fjärd, Mörtmark;  Bonden  Axel  Grannars,  adress:  Jjapp- 
fjärd,  Härkmeri,  och  Folkskolläraren  J.  J.  Wadström, 
adress:  Lappfjärd,  Dagsmark. 

Larsmo: 

Maiaks  socken:  Orgelnisten  M.  Hagberg,  adress:  Vasa,  Malaks. 

Maxmo: 

Munsala:  Folkskolläraren  A.  Svedberg. 

Mustasaari:  Pastor  A.  R.  Hedberg,  Gamla  Vasa  haltpunkt,  och 
Folkskolläraren  Ang.  Rosendahl,  adress:  Toby. 

Nedervetä:  Landtbrukaren  Elias  Slotte. 

Nykarieby:  Normalskolläraren  K.  F.  Spolander  och  Lärarekandi- 
daten O.  E.  Smeds. 


206     Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud  i  fuwember  1905, 


Nårpes:  Folkskolläraren  £.  V.  Hannus,  Finnby;  FolkskoUäraien 
J.  Kronqviat,  Rangsby;  Folkskolläraren  J.  Rosenback, 
Kåtnäs,  Bäckby,  och  Folkskolläraren  J.  A.  Ekman, 
Yttermark. 

Oravais:  Orgelnisten  O.  Krook,  adress:  Oravais. 

Pörtom:  Possessionaten  Alfr.  Sjöberg,  adress:  POrtom,  Alholma. 

Federsö:  Folkskolläraren  F.  V.  Westerland. 

Pwirmo:  Folkskolläraren  Vilhelm  Rödas. 

Beplot:  Landthandlanden  Johannes  Gustafsson,  adress:  Replot, 
Björkö,  och  Orgelnisten  Earl  Kniper,  adress:  Replot 

Sideby:  Folkskolläraren  M.  Gran,  adress:  Sideby,  och  Folkskol- 
läraren A.  E.  Teir,  adress:  Sideby,  Skaf  tung. 

Solf:  Folkskolläraren  S.  Antell. 

Teerijärvi:  Folkskolläraren  K.  J.  Sundell. 

Uledborg:  Vågmästaren  A.  Brunberg. 

Vasa :  Fröken  Ellen  Stenbäck  och  Borgmästaren  Hugo  Malmberg. 

Vörd:  LArarinnan  Anna  Staffans,  adress:  Vörå,  Kovjoki,  och 
Apotekaren  Joel  Salin. 

Ofvermark:  Folkskolläraren  Viktor  Vinberg. 


Öfriga  Finland. 

Davidstad:    Folkskollärarinnan   Nina  Nylund,    adress:   Kallio- 

koski  bruk. 
Haapakoski:  Kamreraren  Georg  Bawe,  adress:  Haapakoski  bruk. 
Hausjärvi:  Ingeniören  N.  W.  Bergmann,  adress:  Riihimäki. 
Heinola:  Fröken  Esther  Thomé. 
litis:  Fröken  Thilda  Stråhle,  adress:  Kausala. 
Joensuu:  Kollegan,  Magister  Isak  Smeds. 
Jyväskylä:  Stationsinspektor  Felix  Hedberg. 
Kangasala:  Kanslirådinnan  Hilma  Liljestrand. 
Koskis:  Magister  V.  öhberg,  adress:  Järvelä  station. 
Ktwpio:  Fru  Signe  Hällfors. 

Mänttä:  Disponenten  J.  Boedecker,  adress:  Filppula,  Mänttä. 
Nykyrka:  Veterinären  J.  A.  Stenius,  adress:  Nykyrka,  Vi  borgs  län. 
Fyhäjärvi:  Förvaltaren  T.  Francke,  adress :  Pyhäjärvi,  Viborglän. 
Ruovesi:  Possessionaten  Magister  A.  Aminoff. 


Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud  i  november  1905.    207 

Buokclaks:  Förvaltaren  Karl  Mansén,  adress:  Imatra. 

Byttylå:  Stationsinspektom  Hj.  Montell. 

Sakkcia:  Apotekerskan  Jndith  Studd. 

Sordavala:  Restauratör  F.  Forsström. 

S:t  Michd:   Fröken  Alina  Antell  och  Stationsinspektom  G.  A. 

Lindholm. 
Tammela:  Skolf öreståndaren  Valfrid  Weckman,  adress:  Hump- 

pila,  Forssa. 
Tammerfors:  Ingeniör  Rob.  Witting. 
Tavastehtu:  Magister  Valdemar  Sippel. 
VaUceala:  Skogsförvaltaren  Hjalmar  Andersin,  adress:  Eirjokivi, 

Savolaks  banan. 
Viborg:  Redaktör  Carl  Joh.  Tollet. 
VSlmanstrand:  Disponenten  E.  v.  Haartman. 


S:t  Petersburg:  Trafikdirektörsassistenten  O.  v.  Zansen. 


Ständig  medlem  erhåller  S.  F.  V:s  skrifter  frän  och  med 
det  år  han  eller  hon  till  föreningen  inbetalat  100  mark. 

Årsmedlem  erhåller  skrifterna  för  hvarje  år  medlems- 
afgiften  erlägges. 

Flyttar  medlem  till  annan  ort,  behagade  han  anmäla 
detta  hos  ombudet  på  den  ort,  dit  flyttningen  skett. 

Då  nya  medlemmar  inträda  i  föreningen,  är  det  onödigt 
att  för  hvarje  sådan  till  kassören  insända  anmälan  härom,  utan 
kan  detta  ske  förslagsvis  i  början  af  april,  september  eller 
december. 

Ombaden  behagade /ö^e  kalenderårets  sktt  till  föreningens 
kassör,  Ingeniör  Fr.  Rosberg  i  Helsingfors,  inleverera  det  löpande 
årets  afgifter. 


Innehållet  i  Svenska  Folkskolans  Vänners 
Kalendrar  I— XX. 


(Emedan  de  11  första  årgftngarna  ej  bära  någon  nummer 
å  titelbladet,  uppräknas  de  här  såsom  följer:  1886-1, 1887—11, 
1888— m,  1889 -IV,  1890— V,  1891— VI,  1892— VH,  1893— Vm, 
1894-IX,  1896 -X  och  1896 -XI). 

Uppsatser  af  historiskt  och  kultnrhistoriskt  innehåll. 

Carstens,  C:  Raseborg,  V  18.  —  Ur  Pärnå  sockens  historia,  VI 

123.  —  Nådendal,  historisk  skildring,  XIII  117.  —  Pärnå 

sockens  historia,  XX.     (Bilaga). 
—8:  Lovisa— Vesijärvi  järnväg,  XIX,  194. 
CygruBUBy  O.:  Pehr  Brahe  den  yngre,  III  1.  —  Åbo  slott,  XTTT  47. 
D.,  T.  S.:  Transvaal  och  boers,  XIV  210. 
d.  (Ernst  Lagus):  Hertzen-stoden  i  Strömfors,  I  160. 
Federley,  C.  B.:  Finlands  järnvägar,  XVI  71. 
Qrotenfelt,  O.:  Några  folksägner  angående  striderna  i  mellersta 

Savolaks,   VIII  49.  —  Några    Savolaks-minnen  från  1808 

års  krig,  XI  27. 
Hagforsi  K,  J.:  En  högtidsdag,  III  46. 
Heikd,  I.  A.:  Arbetarnes    ställning  hos  de  forne  grekerne  och 

romarne,  VII  61,  -  Den  grekiska  kulturens  historia,  XII 

66.  —  Ur  en  romåres  dagbok,  XVIII  21. 
J(äilerholm),H(Uma):  Några  blad  ur  Olofsborgs  historia,  XV  121. 
Jamson,  N.  O.:  Tjuda  pedagogi  i  Kimito,  XVII  81. 
Karsten,  Anton:  Från  Kökar,  VII  148. 


InnehdUet  i  Sv.  F.  7.  Kalendrar  I-XX.  209 


Memander,  Konrad:  Nägra  kyrkor  i  sveDska  Österbotten,  XVII 
116.  —  En  färd  till  Ålands  kyrkor,  XVIH  145. 

Meinander,  Valter:  Pärnä  sockens  minnen  från  1808  års  krig, 
xvn  27. 

Nardling,  I.  O.:  Z.  Topelins*  ö,  XX  77. 

Nordmann,  P.:  Ett  blad  ur  boktryckerikonstens  historia,  VII 
86.  —  Nägra  blad  nr  Sibbo  sockens  historia,  VIII  85. — 
En  förordning  från  eden  gamla  goda  tiden»,  X  115.  — 
Borgbacken,  XIV  125.  —  Några  anteckningar  om  de  fin- 
ska städemas  uppkomst,  ålder  och  lägen,  XIX  91. 

OMs,  P.  K:  Från  Kvarkens  strand,  XVII  77. 

Ofjeniark,  K,  T.:  Om  förfinskningen  af  den  svenska  befolknin- 
gen i  vårt  land»  IX  64. 

SchybergsoHj  M.  G.:  Kastelholm,  IV  16.  —  Det  finska  univer- 
sitetet, V  1. 

S.,  K.  A.:  Billnäs  bruk,  XI  82. 

SUidius,  Uno:  Spillror  af  svenskt  fomtidslif,  IX  118.  —  Några 
bilder  från  det  kyrkliga  uppfostringsarbetet  på  1600>talet 
i  Finland,  XH  72. 

—a:  Dagsmarks  folkskola  1873—1903,  XVIH  50. 

Åkerblom,  K,  V.:  Blad  ur  Replot  sockens  historia,  XIX  145. 

Ohberg,  Viktor:  Om  brödets  och  särskildt  julbrödets  helgd  hos 
svenskarna,  XII  86.  —  Nobelska  stiftelsen,  XVIII  38. 


Leftiadsteckningar  ocli  nekrologer. 

Ählqvistj  W.:  Ferdinand  de  Lesseps,  II  87. 

AChrenJberg),  J.:  Julius  af  Lindfors,  XVIH  197. 

BergroUi,  Hugo:  Viktor  Rydberg,   X   136.  —    Gladstone   och 

Bismarck,  Xm  163. 
Broberg,  K  T.:  Carl  Henrik  Alopseus,  Vn  169.  —  A.  F.  Gran- 

felt,  vn  175. 
Bäck,  Johannes:  Fredrik  Gabriel  Hedberg,  VHI  121. 
Carpdan,  Tor:  Viktor  Forselius,  XX  109. 
C(ygnoeu8),  G.:   Ferdinand  Juselius,  XV  70. 
Flodin,  K:  Adolf  Leander,  XIV  120.  —  Gunnar  Wennerberg, 

XVI  182. 

14 


210  TfifiehdUet  i  St\  F.   V.  Kalendrar  I— XX. 


Ou8taf88on,  F.:  Josef  Pippingsköld,  VII  178. 

Q.,  J.  M,:   Carl  Johan  Mattsson,  XVH  179. 

—g-n:   Werner  Woldemar  Söderhjelm,  XIX  217. 

Hagfors,  K.  J.:  Frans  Edvard  Conradi,  111  68.  —  Isak  Erik 
Vik,  III  85.  —  Anders  Svedberg,  IV  25.  —  Johan  Hag- 
man, IV  96. 

Hdkd,  I.  A.:  Julius  Fredrik  Leopold  Krohn,  III  62. 

H(tdtin),  A.:  Hugo  af  Schultén,  VI  205.  —  Karl  August  Ta- 
vaststjema,   XIH   164.  —  Theodor  Lindh,  XIX  209. 

—i-:   Rudolf  Virchow,  XVH  160. 

Jakobsson,  Naima:  Elisabeth  Blomqvist,  XVI  118. 

Jemström,  Joh.:  Johan  Arrhenius,  IV  101. 

Klockars,  J.:  Anders  Chydenius,  XVH  68. 

Krogius,  AU:  Louis  Pasteur,  X  140. 

L(agu8),  E.:  Fredrik  Pacius,  VI  212.  —  Max  af  Schultén,  XIV 
101.  —  Porthan  och  Runeberg,  XVIH  16.  —  Carl  Snoil- 
sky,  XVin  188. 

Laurén,  Esther:  Spelmans  Gusta,  XIII  225. 

Lille,  Axel:  Vilhelm  Grefberg,  I  109.  —  Henrik  Adlercreutz, 
VU  185.  —  Ernst  Rönnbäck,  VUI  130. 

L(ess),  J.:  Mac  Mahon,  VIU  137. 

L.,  A.   W.:  Edvard  Duncker,  IX  131. 

L—m,  K.:  August  Engelbrekt  Ahlqvist,  IV  180. 

L(dngström) ,  Mia:  Aurore  Karamzine,  XVII  166. 

—It-:  Karl  Robert  Mahnström,  XV  89. 

Meclielin,  L.:  Robert  Montgomery,  XTTT  158. 

Moring,  K.:  Johan  Stenberg,  I  117. 

JV^.,  A.:  Joachim  Kurtén,  XIV  118. 

Noi'dmann,  P.:  Gustaf  Adolf  Åberg,  UI  134.  —  Alexander  Bern- 
hard von  Weissenberg,  V  130.  —  Karl  Gustaf  Linden, 
VI  210.  —  Zachris  Topelius,  XIII  146.  —  Karl  Teodor 
Broberg,  XVI  95.  —  Adolf  Erik  Nordenskiöld,  XVI  122. 
—  Vilhelmina  Nordström,  XVII  170.  —  Anders  Johan 
Nygren,  XVII  180.  —  Gustaf  Julin,  XVH  180.  —  Nils 
R.  Finsen,  XIX  220.  —  Fanny  Palmen,  XX  176. 

— n.:   Leopold  Mechelin,  V  93. 

Eeuter,  O.  M.:  Sextus  Otto  Lindberg,  IV  169. 


InnehdUet  i  Sv.  F.  V.  Kalendrar  I— XX,  211 

Bosenqviat,  V.  T.:  Zacharias  Joachim  Cleve,  XV  82.  —  Carl 
Jacob  Arrhenius.    Johan  Elias  Strömberg,  XVI  105. 

— r— :   Oscar  Norrmén,  IV  152. 

S(alomon),  O.:  August  Abrahamson,  XIII  181. 

—8t:  Henrik  Slätis,  XVU  181. 

Svensén,  EmU:  Arthur  Hazelius,  XVI  128. 

Tigerstedt,  Bob.:  Till  Elias  Lönnrots  minne,  XVII  16. 

TämvaUy  K:  Johannes  Bäck,  XVI  101. 

Wcenerherg,  Th.  &  Esttander,  C,  E.:  Hjalmar  Munsterhjelm, 
XX  66. 

V(albäck),  F.  J.:  John  Ericsson,  IV  157. 

WUUbrand,  B.  F.  von:  Alexander  Brunou,  U  98. 

Wrede,  B.  A.:  Axel  Vilhelm  Liljenstrand,  X  126. 

Ohberg;  Leon.:  Robert  Rostedt,  IX  144. 

Ohberg,  Viktor:  Uno  Cygnseus,  IH  38.  —  Adolf  Fritiof  Neovius, 
X  131.  —  Theodor  Holmström,  XVH  173.  —  Hugo  Ala- 
rik Hollmerus,  XVU  176.  —  Karl  Johan  Slotte,  XVHI 
203.  —  Johannes  JernstTöm,  XVin  206. 

Frans  Emil  Humble,  1 120.  —  Alexander  lU,  IX  1. 
—  Från  dödens  skördefält  1904,  XIX  236.  -  Viktor  Fe- 
derley,  XX  183. 


Berättelser. 

AMgren,  Ernst:  Mor  Malenas  höna,  XVU  60. 

Ahrenberg,  Jac:  Också  en  bokhandlare,  U  74.  —  Ett  minne 
från  mina  pojkår,  XIV  70. 

Aina  (Forsman):  Svartbäck-Rikas  bröllopsresa,  IJ  169.  —  Hus- 
bonden på  Bärga,  lU  164. 

Andersson,  Otto:   1  skären,  XIX  124. 

Blom,  L.:  Gårdfari-Matfs  dröm,  VIU  101.  —  Hvad  som  hände 
kyrkvaktaren,  IX  12.  —  Med  förebud,  X  66.  —  Frieri, 
XI,  101.  —  Ensam,  XU  106. 

Drosinis,  Georgios:  En  julberättelse,  öfvers.  från  ny  grekiskan 
af  I.  A.  H.,  XX  42. 

Forsberg,  Anders:  Fiskarens  hemlängtan,  XV^UI  63. 


212  InnekdUet  i  Sv.  F.   V.  Kalendrar  I--XX. 

G(rotenfdt),  O.:  Trotjänare,  X  82. 

Gdnge  Rolf  (K.  E.  Wichmann):  Flyktingarna  på  Sandön,  VI  64. 

Göran  Smed  (se  Helsingius). 

Hagman,  J.:  En  välgörare,  I  126. 

Hedberg,  J.:  Från  lek  till  allvar,  VII  43.  —  Ett  minne  från 
sångfesten  i  Ekenäs,  VU  106. 

Heikd,  I,  A.:  Nu  måste  ni  inrätta  folkskolor,  XIII  97. 

Hdsingius,  G.  A.:  En  anklagelse,  U  132.  —  Samhällets  foster- 
barn, dess  —  olycksbarn,  VHI  116. 

Hertzbcrg,  R.:   Arbete,  IV  31. 

Jansson,  Algot:  Skogstorpet,  XIX  117. 

J-  n.  K:  Hemåt,  XIV  66. 

Lagerlöf,  Sdma:  Guds  vandringsman,  XI  67. 

L.,  A.:  Sparsamhet,  XV  167. 

Lindh,  Th.:   Smulgråten,  I  166. 

Lyheck,  Mikad:  Höbärgniugsfolk,  I  63. 

Nordmann,  P.:  Under  fattigmans  tak,  n  160.  —  Moster  Maisu, 
m  89.  —  Resan  till  Rinum,  XII  174.  —  Fyra  små  be- 
rättelser, XIX  46. 

Numers,  Gunnar  von:  Vadmalsrocken,  XVII  182. 

Nygren,  J.  A.:  År  från  år,  VH  141. 

Nyländer,  J,  W.:   En  hälsning  till  en  moder,  XVI  144. 

— n  (Alhet-t  Hidén):  Ett  minne  från  hafvet,  VHI  94. 

Parus  Äter  (Adde  Weman) :  Från  svunna  dagar,  XVIII  86.  — 
Pust-Lena,  XIX  72.  —  Vallflickan,  XX  86.   . 

Reuter,  Jonatan:  För  barnens  skull,  XVH  43.  —  Till  en  lots- 
hustrus  minne,  XIX  202. 

Rosenqvist,  V.  T,:  J.  L.  Runebergs  födelsedag,  firad  i  Borgå 
18V,74,  XIV  47. 

Sten,  Allvar  (Naima  Jakobson):  Willi,  en  gatpojkes  historia, 
X  43. 

Tegengren,  K.  V.:  Förlåtelse,  V  83. 

Tdstoy,  Leo:  Där  kärleken  är,  där  är  Gud,  XIV  86. 

Åkerblom,  K.  V.:  Från  landsvägen,  XIX  128. 

Ohberg,  Viktor:  Kapellanstjänsten  i  Lilla,  VIII  86.  —  Den  nya 
kapellanen  i  Lilla,  IX  42. 


InnehdUet  i  8v,  F.  V,  Kalendrar  I— XX.  213 

Dikter. 

Äkeste  (Nina  Runeberg):  Seatons  hämnd,  X  120« 

El(m,  L,:  Guds  frid,  godt  folk  I,  VII  166.  —  Friskt  mod,  VIU 
93.  —  Råd,  X  63. 

BoreniuSy  Carl:  Till  vårt  svenska  språk,  VII  145. 

F.  (Gustafsson):  Valkyrians  visa,  XV  135. 

Fågd  Bld  (L,  Saxen):  Vt  Kanteletar,  IX  29. 

Q(roienfdt),  O.:  Valet,  XI  39. 

Gdnge  Bolf  (K.  E.  Wichmann):  Fiskarhustrun,  U  131.  —  Sture- 
dikt, m  34.  —  Erik  Puke,  m  36.  —  Glädje,  UI  66.  — 
Bön,  VI  119.  —  Var  tröst,  VI  120.  —  I  höst,  VI  121.  — 
Gref  Arvid  Horn,  VH  81. 

—g  (V,  öhberg):  Måltidsböner,  XV  160.  —  Bön  vid  ett  nytt 
års   början,  XV  176, 

HelsingiuSj  G.  A.:  Tiggaren  Simon,  XIV  183. 

Bolländer,  N.  A.:  Böljan  svallar,  XV  154.  —  O  bröder,  följen ! 
XVm  94. 

Layus,  Aina:  Lyckoland,  XVm  27.  —  Prolog,  X\Tn  54. 

Laurén,  Ludvig:  Vår,  XIII  186.  —  Runebergs  dröm,  XIV  36. 
—  Solnedgång,   XV  93.  —  Linnean,   XV   94.  —  Prolog, 

XVI  35.    —  David   och   Natan,   XVI   39.   —  Åskväder, 

XVII  105.  —  Snösmältning,  XVH  148.  —  öfver  en  ung 
flicka,  XVn  149.  —  Herdarnas  julnatt,  XIX  16.  —  Var 
lugn,  XIX  176.  —  Julotta,  XX  19. 

lAndhj  Th„-  Nylänningarnas  marsch,  VU  110. —  Dikt  vid  säng- 
festen i  Borgå,  Xni  114.  —  Tre  dikter,  XIX  212. 

L.,  L,:  Kyrkoruinerna,  XU  124. 

Lybeck,  Mikael:  Den  unga  sommaren,  XII  54.  —  Floras  dag 
1848  »%  1898,  XIU  45. 

Molander,  Anna:  österbottningarnas  sång,  XH  70. 

Möme  Arvid:  Sång  till  Österbotten,  XX  98. 

Nardmann,  P.:  Hemma,  IV  99.  —  Farfars  kista,  VUI  112.  — 
Till  en  tafla  af  Edelfelt,  Xni  198.  —  Fyra  historiska 
skämtedikter,  XIV  219.  —  En  visa  om  träden  kring  mitt 
sommarhem,  XIX  114. 

Nordström,  Wilhelmina:  Älfvornas  marknad,  IV  148.  —  Tvenne 
dikter,  X  160. 


214  Innehållet  i  Sv.  F.  V.  Kalendrar  I— XX: 


Ohls,  F.  E.:  Fram  till  seger,  ljusets  unga  skara,  XI  100.  — 
Templet,  XI  152.  —  Ljusets  band,  XVI  63.  —  Ljusets 
vakt,  XVm  121. 

Panis  Äter  (Ädele  Weman):  På  skidor,  XVII  114. 

Bågnar  (fftdt):  Min  första  vikingafärd.  Vill  148. 

Renter,  Joyiatan:  Karlatag,  I  29.  —  Skärgårdens  pärla,  I  31.  — 
Lotsen,  II  169.  —  I  stormens  stund,  VIII  147.  —  En  ny 
skola  under  nödåret,  IX  116.  —  Motvind,  XIH  144. 

R,  W.:  Glömd,  V  134. 

Muneberg,  J.  L.:  Om  Guds  ord  och  församling,  två  psalmer, 
II. 

S.,  M.  A.:  Skärgårdsflickan,  III  61. 

Snoilsky,  Carl:  På  Vernamo  marknad,  XVIII  187.  —  Folkets 
sångmö,  XVIII  192.  —  Den  tjänande  brodern,  XVIII  194. 
-  Borgå,  XVIII  196. 

Tavaststjei-na,  Karl  A.:  Finlands  offer,  11  148. 

Tegengren,  Jacob:  Plöjarens  aftonsång,  XVIII  19. —  Mig  skräm- 
mer ej  sorgens  skugga,  XX  107. 

—t—:  Nyår,  II  1. 

Topelius,  Z.:  I  aftonlugn,  XIII  19. 

Öhberg,  Viktoi-:  Hvar  äro  himlame?,  IV  64.  —  Sommarmorgon 
i  skogen,  V  144.  —  Morgon-  och  aftonbön,  IX  143.  — 
Var  redo,  X  124.  —  Promemoria,  XI  66.  —  Vårt  eget, 
XI  91.  —  Den  högsta  lycka,  XI  144.  —  Trohet  i  döden, 
Xin  80.  —  Hvilostundens  lofsång,  XIII  104.  —  Hem- 
trakten, XV  115.  —  Boerland,  XVI  61.  —  Mot  slutet  af 
år  1901,  XVI  70.  —  Tillförsikt,  XVin  120. 

Osterblom,  Frans:  Hemming  Gadd,  XII  84.  —  Min  hembygd, 
XIV  45.  —  Världens  lön,  XIV  53.  -  Heliga  land,  XV 
54.  —  Skärkarlssång,  XV  112.  —  Statt  upp,  min  son!, 
XVI  17.  —  En  bondes  visor,  XVH  22. 


Dramatiska  arbeten. 

Bengts,  Fia:  Xär  Kådback-Kalle  låg  sjuk,  XVI  161. 

Nervänder,  Ellen:   c  Lasse  liten»,  XIX  226. 

Nordmann,  F.:   Karlssons  kalf,  skämt  i  en  akt,  XV  162. 


Innehållet  i  Sv,  R  V.  Kalendrar  I- XX.  215 

Xumers,  G.  von:  Ny'-8lu*-dan8en,  VIII  11. 

Xyströnt,  Maria:  Sjömansgossar,  skadespel  med  sång,  XIII  200. 

Paras  Äter  (Adéle  Weman):  Fosterland,  sagospel,  XIV  77. 


Uppsatser  rörande  naturen  ocli  näringslifvet. 

Borenius,  E.:  Om  af  verkning  af  skog,  XIX  138. 

Flygare,  John:  Några  ord  i  sy tningsf rågan,  XIX  132. 

Funihjélm,  Anni:  Litet  om  Finlands  allmänna  slöjdförening, 
XVII  99. 

Myrstén,  Carl:  Om  ett  första  försök  i  rotfruktsodling,  XII  189. 

Ohlsson,  G.  Bj.:  Om  insamling  af  medicinalväxter  i  Finland, 
Xni  81. 

Beiiter,  O.  M.:  Ängsmasken  och  medlen  att  bekämpa  dess 
härjningar,  VII  10.  —  Skadeinsekter  i  våra  fruktträd- 
gårdar, XII  153.  —  Xyheter  och  en  gammal  bekant,  XV 
114.  —  Husflugan,  en  naturhistorisk  monografi,   XX  48. 

Rindell,  ArtJiur:  Finlands  mossar  och  deras  odling,  XX  100. 

Stenvall y  A,:  Biskötseln  en  lönande  biinkomst,  XVII  72. 

Wikström,  Emil:  Bakteriologin  och  landthushållningen,  XV  56. 


Reseskildringar  ocli  uppsatser  af  geografiskt  innehåll. 

A.,  ^y.:  Ett  besök  å  världsutställningen  i  Paris,  IV  80. 

Broberg,  K,  T,:  En  färd  till  Amerika,  I  67. 

Brotheiiis,  V.  F.:   Kolaexpeditionen    1887,  m  14.  —  I  hjärtat 

af  Asien,  XI  111. 
Carstens,  C:  En   natt  på   Vesuvius,  I  97.  —  Fridtjof   Nansens 

polarexpedition,  XII  98. 
el  (E,  Lagus):  Ett  och  annat  från  Schweitz,  in  52. 
H.:  Anteckningar  från  en  guldletningsfärd  till  Ivalo,  VIII  57. 
Kordmann,  P.:  Om   dynerna,  XI  38.  —  Genom  Skibelund  till 

Knut  Pedersens  efterskola,  XVI  63. 
K(ordmann),  8(igne)  M.:   Reseminnen  från  Gudbrandsdalen  i 

Norge,  XVm  29. 
Kyffién,  A.  J.:  Öfver  Kvarken,  VII  95. 


216  Innehållet  i  Sv.  F,  V.  Kalendrar  I—XX. 


Medicinska  uppsatser. 

CoUan,  A.  von:  Om  ögats  skolande,  XIX  33.  -—  Uttalanden  af 

Hippokrates  XX  186. 
Hagelstam,  Jarl:   l^ågra  ord   om  ärftlig  sjaklighet,  II  151.  — 

Om  den  asiatiska  koleran,  VII  116. 
Holsti,  Hugo:  Spritdrycker  och  arbete,  XIX  19. 
SchtUtén,  Max  af:  Den  första  hjälpen  vid  plötsliga  olycks-  och 

sjukdomsfall,  X  162. 
Suckadorff,  V.:  Hälsovården  i  folkskolan,  II  3.  —  Dammet  och 

dess  betydelse  för  människans  hälsa,  IX  97. 


Uppsatser  af  jnridiskt  inneliäll. 

Cederhclm,  Arne:  Om  straffsystemet  uti  strafflagen  för  Finland 
af  den  19  dec.  1889  och  förordningen  om  verkställighet 
af  straff  af  samma  dag,  V  96. 

G(rotenfelt)  A.:  Om  fångars  villkorliga  frigifning,  XI  146. 

HäUfors,  Edv.:  Kortfattade  råd  för  menige  man  rörande  lag- 
fart, inteckning,  bouppteckning  och  testamente,  XIX  80. 

Neovius,  F.:  Strafflagen  och  ordningsstadgan  för  finska  militä- 
ren af  den  16  juli  1886,  I  144. 

Nordmann,  P.:  Till  de  små  jordbrukarena,  XVI  44. 

Wrede,  B.:  Sveriges  samhällsskick  i  äldre  tider,  XVI  20. 

Anvisningar   och   formulär   för  folkskoleansöknin- 
gar,  X  99.  —  I^gen  om  lega  af  jord  på  landet,  XVIII  213. 


Uppsatser  rörande  byggnadsverk. 

Ahrenberg,  Jac.:  A  bo  stads  nya  bibliotekshus,  XVIII  111. 
Aspelin,  Valdemar:  Ritning  till  kreatursstall,  XIX,  188. 
Cajander,  L.  V.:  Anteckningar  om  Borgå  domkyrka,  IV  40. 
Gv^stafsson,   F.:  Läroverkets   för  gossar  och  flickor  nya  hus, 

IX  60. 
Heikd,  I.  A.:  Kristenhetens  största  kyrka,  IX  36. 


InnehdUet  i  Sv,  F.  V.  Kalendrar  I- XX.  217 


Im  (Ludv,  Meinander):  Nord-Östen jökanalen,  X  89. 
— n;  Nya  stadsarkivet  i  Helsingfors,  V  146. 
Nordström,  E,:  Byggnaden  för  konst  och  konstflit,  I  94. 
Nyberg,  Blenda:  Eget  hem,  prydligt  hem,  XVIII  79. 

Det   nya   folkskolehuset   i   Helsingfors,   I   9 
Nya  standerhuset,  IV  179. 


Uppsatser  af  folkloristiskt  ooh  lingvistiskt  innehall. 

Andersson,  Otto:  Om  den  österbottniska  folkdansen,  XVIII  123. 

Hagman.  J.:  Barn-  och  ungdomslekar  i  svenska  Österbotten, 
in  137. 

Lagus,  E.:  Något  om  insamlandet  af  svenska  folkvisor,  I  37. 

BenvaR,  L,  T.;  Några  prof  på  åländsk  folkpoesi  från  senaste 
tid,  V  136. 

Turman,  Janne:  Språkförhållandena  i  norra  Pargas,  V  65.  — 
Några  hednamiunen  i  pargasbons  folkdiktning,  VI  104. 

Åberg,  G,:  Åm  tåm  tri  brödrena,  drakana  och  häksan,  folksaga 
upptecknad  i  Pyttis,  I  188.  —  Om  de  tre  bröderna,  dra- 
karna och  det  förtrollade  slottet,  folksaga  upptecknad  i 
Helsinge,  U  206. 

tTydor»    från   Borgå   socken  och  Kökar,   I  48.  — 
Ordstäf  och  tankekorn,  II  231. 


Uppsatser  af  pedagogiskt  ooli  skolUstoriskt  innehåll. 

Bengs,  Werner:   Huru  en  folkskola  fås  till  stånd,  IX  67. 

Bergroth,  Hugo:  Ett  par  ord  om  vår  rattstafning,  XVI  136. 

Broberg,  K.  T.:  Om  små-  och  ambulatoriska  skolor  på  lands- 
bygden, Xm  187. 

Ehrström,  Gertrud:  Några  uppgifter  om  fasta  och  ambulato- 
riska småskolor,  XVH  108. 

Englund,  F.  7.;  Till  frågan  om  folkbildningens  befrämjande, 
n  69. 


218  InnehdUef  i  Sv.  F.  V.  Kalendrar  J— XX. 


Foi-sius,  Valter:  Folkhögskolan  i  Borgå,  IV  66. 

EhgforSj  K.  J.:  Folkhögskolan  i  Skandinavien,  I  7. 

Hagnmn,  J.l  Nykarleby  seminarium  (1882),  I  84. 

Heikd,  I.  A.:  Chaatauqna  eller  en  högskola  i  hvarje  hem,  XUI 
23.  —  Småskolor  och  småskoleseminarier,  XX  21. 

J.,  K.  F.:  Något  om  arbetet  för  folkupplysningen,  XH  126. 

Lönnbeck,  G.:  Litet  om  folkundervisningens  och  folkskoletan- 
kens utveckling  i  Finland,  IV  108. 

Meinander,  Valter:  En  folkhögskola  i  Jämtland,  XVII  50. 

Nordmann,  P.;  Något  om  folkskolomas  fortsättningskurser, 
XIV  38. 

Bosfedt,  Rob.:  Om  folkskolans  och  folkhögskolans  förhållande 
till  hvarandra,  VHI  1. 

Stenvall,  A.:  Sydvästra  Finlands  svenska  folkhögskola,  XX  33. 

Strömberg,  F:  En  slöjdkurs  vid  Nääs,  XI  92. 

Wendell,  L.:  Om  sommarbarn  trädgårdar,  XIX  110. 

Fortsättningsklass  vid  högre  folkskola,  VI  199.  — 


Landtdagar  ocli  årsöfversikter. 

Carstens,  C:  Återblick,  I  196.  —  Återblick,  II  223.  —  Återblick, 
in  127.  —  Återblick  på  1890,  V  119.  —  Återblick,  IX 
164.  —  Återblick  på  1897,  XU  167. 

Heikel,  I.  A.:  Landtdagen  ]888,  III  99.  —  Landtdagen  1904— 
1905,  XX  116. 

Lagus,  E.:  Landtdagen  1891,  VI  1. 

Schybergsmi,  E.:  Landtdagen  1894,  IX  76. 

öfversikt    af   representationssystemen  i  olika  län- 
der XX,  166. 


Årsberättelser. 

Svenska  Folkskolans  Vänner  1882- 1887,  II 203;  1882-1892,  VII  1. 

Svenska   Folkskolans   Väymers   årsberättelse    1889—1890,  V  148; 

1894,  X  1;    1895,  XI  1;    1896,  XII  1;    1897,  XIII  1;  1898, 


Innehållet  i  Sv,  R  V,  Kalendrar  I-XX.  219 


XIV  1;    1899,  XV  17;    1900  XVI   1;    1901  XVH  1;    1902, 
XVm  1;    1903,  XIX  1;    1904,  XX  1. 

Svenska  Bildningens  Vänners  i  A  bo  årsberättelse  för  1896,  XI 
10:    1896,   XU    10;    1897,    XHI   9;    1898,  XIV  20;    1899, 

XV  26;    1900,   XVI    11;    1901,  XVH  9;    1902,   XVIH  9; 
1908,  XIX  243;  1904,  XX. 

Svenska  Odlingens  Befrämjares  i  Vasa  årsberättelse  för  1895, 
XI  16;  1896,  XU  12;  1897,  XIU  14;  1898,  XIV  8;  1899, 
XV  30;  1900,  XVI  14;  1901,  XVH  11;  1902,  XVHI  10; 
1903,  XIX  11. 

Svenska  Klubbens  i  Borgå  årsberättelse  för  1898,  XIV  12;  1899, 
XV  36;  nov.  1902-okt.  1903,  XVLH  142;  1903,  XIX  245. 

Svefiska  Odlingens  Vänners  i  Kristinestad  årsberättelse  1898, 
XIV  16;  1899,  XV  32;  1900,  XVI  16;  1902,  XVHI  12; 
1903,  XIX  13;  XX  196. 


Uppsatser  af  blandadt  innehall. 

Äsclian,  Ossian:  Om  kontroll  öfver  handeln  med  lifsmedel,  1 141. 

Bergroth,  G.  E.:  öf  versikt  af  nykterhetsrörelsen  i  Finland,  II 190. 

B(arenius),  G.:  Metersystemet,  kort  redogörelse,  I  177. 

Broberg,  K.  T.:  Om  sjömansmissionen,  IV  1.  —  Det  sjunde 
nordiska  skolmötet,  X  149. 

C(arstens),  C:  Ett  triumftåg,  V  73. 

Cederhohn,  Äme:  Om  likbränning,  III  111. 

CygncniSy  G.:  Postväsendets  införande  i  Finland,  Hl  76.  —  K. 
Finska  Hushållningssällskapet  1787—1887,  XII  134. 

Ekman,  Oskar:  Litet  om  simkonsten,  XVIII  95. 

Flodin,  K:  Den  finska  tonkonsten  på  resa  i  Europa,  XV  137. 

Grottnfdt,  O.:  Om  Runebergs  dikt  « Svanen»,  XIX  178.  --  Om 
Runebergs  dikt  «Vid  en  källa»,  XX  38. 

Grördund,  K:  Svenska  Folkskolans  Vänners  sång-  och  musik- 
fest i  Åbo  1897,  Xn  17. 

Heikel,  I.  A.:  En  medeltidspredikan,  VI  94.  —  Något  om  våra 
tillnamn,  XI 20.  —  Yttranden  af  en  grekisk  filosof,  XIX  168. 

Häggman,  Ossian:  Om  slöjd,  Vn  74.  —  Några  siffror  belysande 
Finlands  utrikeshandel,  XX  189. 


220  Innehållet  i  Sv.  F.  F.  Kalendrar  I—XX. 


Im  (L.  Meinander):  Finlands  handel  under  år  1894,  X  83. 

M(einander),  K.:  Frälsningsarmén,  Y  113. 

Meinander,  V.:  Sång-  och  musikfesten  i  Borgå  11—12  juli  1898, 
Xm  106. 

Nordmann,  P.:  Svenska  Folkskolans  Vänners  musikfest  i  Eke- 
näs  den  4-6  juli  1891,  VI  35.  —  Tillägg  till  första  upp- 
satsen i  Svenska  Folkskolans  Vänners  kalender  1892, 
Vin  162.  --  Ett  motstycke  i  Frankrike  till  Svenska  Folk- 
skolans Vänner  i  Finland,  IX  8.—  Svenska  Folkskolans 
Vänners  musikfest  1895,  X  6.  —  De  svenska  akademiska 
feriekurserna  1895,  X  26.  --  Svenska  Folkskolans  Vän- 
ners elementarkurser  1899,  XIV  230.  —  Människor  och 
djur,  XVI  55.  —  Till  Hembygdens  Vänner  i  Klmito, 
XIX  224. 

Nyländer,  J.  W.:  Tal  vid  en  folkfest  i  Nyl.  skärgården,  XIV  24. 

Ohls,  P.  E.:  Valsörarnas  fyrinrättning  och  lifvet  vid  densamma, 
XV  143. 

Oljemark,  K.  T.:  Almanackan  och  tidräkningen,  XV  41.  — 
Finlands  folkhögskolor  förenade  med  landtmanna-  och 
husmoderskolor  läseåret  1903—1904,  XIX  120. 

Bosenqvist,  V.  T.:  Frid  på  jorden,  XX  16. 

Staditis,  Uno:  Konstnärsbildning  och  folkbildning,  XVIII  68. 

Söderhjelm,  Torsten:  Finland  på  världsutställningen  i  Paris, 
XV  96. 

Tarkkanen,  M.:  Finska  sjömans-  och  emigrantmissionen, 
XVn  161. 

miner,  C.  &  Lhidman,  V.:  Om  slakt  af  husdjur,  XVni  56. 

V(albäck),  F.  J,:  Sång-  och  musikfesten  i  Ekenäs,  XIV  193. 

Warén,  A.:  Huru  den  obesuttne  kan  vinna  jord,  XIV  131. 

Svenska  litteratursällskapet  i  Finland,  I  33.  — 
Namn  för  årets  dagar,  I  212,  II  238,  IH  164,  IV  140,  XII 
203.  —  Bokförteckning,  I  218.  —  Svenska  Folkskolans 
Vänners  biblioteksutskott,  X  184.  —  Några  allmännyttiga 
uppgifter,  xm  236.  -  En  röst  från  Amerika,  XTV'  191. 
—  Storfurstendömet  Finlands  vapen  jämte  landskapsvap- 
nen, XV  177.  —  Förteckning  öfver  lärare  och  lärarinnor 
vid  Finlands  svenska  landsfolkskolor  höstterminen  1901, 


InnehdUet  i  Sv.  F.  7.  Kalendrar  J-ZX.  221 


XVI  161.  —  De  europeiska  ländernas  ytinnehåll  och  folk- 
mängd 1900,  XVII  188.  —  Förbrukningen  af  åtskilliga 
njutningsmedel  i  olika  länder,  XVII  189.  —  Förbruk- 
ningen af  hvete  och  råg  samt  potatis  i  olika  länder 
åren  1891—1896,  efter  «Almanack  för  alla  1902»,  XVII 
190.  —  Några  statistiska  uppgifter  rörande  vårt  land, 
XVin  209.  —  Adresser  att  observeras  af  sjömän  och 
andra  personer,  XVIII  236.  ■—  Det  inre  af  ett  finskt 
pörte,  text  till  en  bild,  XIX  122.  —  Text  till  kalenderns 
första  sida,  XIX  242.  —  H.  K.  M:s  Nådiga  manifest  an- 
gående åtgärder  för  den  lagliga  ordningens  återställande 
i  landet,  XX  161.  —  Kalenderns  omslagsbild,  XX  198. 
—  Förteckning  öfver  ett  antal  romaner,  berättelser  och 
dikter,  behandlande  ämnen  ur  Finlands  historia,  XX  199. 


Bilaga  till  Svenska  Folkskolans  Vänners  Kalender  1905.*) 


Ur  Pämå  sockens  historia. 


Fortsättning. 

Sedan  året  1 891,  då  en  väsentlig  del  af  Pärnå 
sockens  historia  ingick  uti  denna  kalender,  hafva  fjor- 
ton år  förflutit.  Hoppet  att  framdeles  finna  tid  och 
tillfälle  att  sammanskrifva  en  fullständigare  historia  öf- 
ver  socknen  har  icke  gått  i  fullbordan.  Som  emeller- 
tid under  årens  lopp  något  material  för  ändamålet  sam- 
lats, har  jag  ansett  mig  böra  delgifva  kalenderns  läsare 
ett  och  annat  ur  detsamma  i  den  män  utrymmet  så- 
dant tillåter. 

Under  fjorton  år  kunna  många  förändringar  in- 
träffa, och  sådana  hafva  ingalunda  heller  saknats  i 
Pämå.  Sålunda  finnes  nu  att  bland  industriella  före- 
tag omnämna 


Röjsjö  bränntorffabrik. 

Vid  pass  fyra  kilometer  norrom  Lovisa  stad  ut- 
grenar sig  sedan  snart  tre  års  tid  vid  Kuggom  halt- 
punkt å  Lovisa — Vesijärvi  järnväg  en  bibana  åt  väster. 
Denna  fem  kilometer  långa  bana  leder  till  Röjsjö 
mosse,  hvilken  redan  i  korthet  finnes  omnämd  uti 
denna  kalender  för  året  1891.    De  torrläggningsförsök, 


*)  Tryckningen  bekostad  af  enskild  person. 


Ur  Fårnd  sockens  historia. 


hvilka  därförinnan  gjorts  och  af  särskilda  orsaker  stran- 
dat, upptogos  sedermera  partielt,  dels  af  friherre  V. 
M.  von  Bom  i  odlingssyfte  å  Sarvlaks  andel  i  mossen, 
dels  i  dennas  nordostligaste  område  af  Röjsjö  aktiebo- 
lag för  tillgodogörandet  af  mossens  rikedom  på  rå- 
material för  bränntorflfabrikation.  Efter  långvariga  un- 
derhandlingar lyckades  omsider  detta  bolag,  hvars  främ- 
ste nitiske  delägare,  generalmajoren  Julius  af  Lindfors, 
tyvärr  allaredan  aflidit,  att  inköpa  500  hektarer,  af  hvilka 
dock  endast  50  tills  vidare  upptagits  för  fabriksdriften. 
De  nödvändiga  förberedande  dikningsarbetena  påbör- 
jades i  oktober  1900,  och  redan  våren  1901  kunde  fyra 
torfverk  sättas  i  gång.  Sommaren  var  för  torftiliverk- 
ningen  synnerligt  gynnsam,  hvarför  trots  ovana  arbe- 
tare produktionen  uppgick  till  vid  pass  3,000  ton  full- 
torr bränntorf,  hvaraf  dock  tyvärr  största  delen  förstör- 
des genom  mordbrand.  Endast  en  mindre  del,  som 
därförinnan  uttransporterats  eller  ännu  icke  hunnit  ma- 
gasineras, blef  öfrig  för  anställande  af  experiment  till 
utrönande  af  fabrikatets  duglighet.  Dessa  experiment 
utföllo  så  väl,  att  bolaget  följande  år  ansåg  sig  kunna 
tänka  på  förbättrade  kommunikationer,  och  bygdes  då 
bibanan  till  Kuggom.  —  Torftill verkningen  fortsattes 
detta  år  1902  med  samma  maskiner  och  bedrefs  till 
en  början  utan  störingar;  men  snart  nog  inträdde  den 
synnerligt  regniga  väderlek,  som  betecknade  denna 
sommar.  Till  följd  af  mossens  höga  läge  och  goda 
vattenaflopp  kunde  tillverkningen  dock  fortgå  till  bör- 
jan af  augusti,  ehuru  själffallet  det  ständiga  regnandet 
icke  blott  hindrade  torkningen,  utan  äfven  sönderpiskade 
och  urvattnade  fabrikatet,  som  dymedels  blef  af  sämre 
beskaffenhet  än  föregående  årets.  Detta  oaktadt  blef 
den  under  vårsommaren  upptagna  torfven  dock  fuUt 
duglig.  Uttransporteringen  af  fabrikatet  kunde,  fastän 
äfven  järnvägsanläggningen  led  af  den  sällsynt  ogynn- 
samma väderleken,  likväl  vidtaga  i  början  af  1903,  då 
den  första  sändningen  med  bantåg  bragtes  i  markna- 
den.    Ett  nytt,  större  torfverk  af  annat  system  anskaf- 


Ur  Pämd  sockens  historia. 


fades  samma  år  i  och  för  forcerad  tillverkning,  hvilken 
sedan  dess  ostördt  fortgått. 

Em  större  dngsdg  har  ock  tillkommit,  å  Isnäs, 
sedan  kommerserådet  Johan  Askolin  den  17  decem- 
ber 1896  köpt  detta  gods  jämte  Willmansgård  med 
flere  underlydande  lägenheter  för  125,000  mark  af  ma- 
gister Otto  Lindholm  och  hans  hustru  Emilia  Holm. 

Bland  andra  förändringar  i  äganderätten  till  här- 
förinnan  beskrifna  gods  kan  antecknas,  att  sedan  refe- 
rendariesekreteraren  Klas  Samuel  Segerstråle  den  21 
februari  1897  aflidit,  Sarvsalö  gård  med  underly- 
dande ägdes  af  hans  enka  Sigrid  Cecilia  Holm,  född 
\\  1 85 1,  ända  till  hennes  död  den  28  februari  1902. 
Därefter  ägdes  godset  af  dessas  barn,  tills  sonen  Claes 
Axel  Segerstråle  den  i  maj  1904  sålde  sin  arfvelott  åt 
sina  systrar  Sigrid  Emilia  Elisabeth,  f  \  ^^77 y  Anna 
Helena  Mathilda,  f.  Y  1879,  och  Eva  Hilda  Christina, 
f.  5  1884,  hvilka  sålunda  nu  äga  egendomen.  Denna 
har  dock  något  litet  minskats  i  område,  enär  de  två 
hemmanen  i  Kärpä  by.  Lassas  och  Görans,  tillsam- 
mans kallade  Brinkas,  den  9  februari  1901  för  18,000 
mark  såldes  åt  landskam reraren  i  Åbo  och  Björneborgs 
län  Felix  Edvard  Stenvik,  som  bebygger  och  organi- 
serar stället  till  en  liten  herregård. 

Efter  det  guvernören  grefve  Carl  Magnus  Creutz 
den  22  mars  1893  aflidit  på  sitt  fädernegods  Malm- 
gård, tillföll  detta  genom  arfsförening  den  17  augusti 
samma  år  ende  kvarlefvande  sonen  grefve  Gustaf  Phi- 
lip  Creutz,  f.  ?|  1855,  för  200,000  mark.  Sedan  denne 
ansökt  och  erhållit  tillstånd  att  jemte  hustru  Hortense 
Marie  Jenny  Morsing,  f.  ^  1859,  och  barn  flytta  ur  lan- 
det, försålde  han  godset  den  26  september  1903  för 
750,000  mark  åt  grannen  på  Forsby,  kommerserådet 
Johan  Askolin,  och  öfverflyttade  till  Sverige,  där  han 
köpte  ett  större  herregods  Nyborg,  vackert  beläget  på 
västra  stranden  af  den  stora  halfö  i  Mälarevattnen,  på 
hvilken  bl.  a.  det  historiska  Hätuna  och  Skokloster 
förnämliga  slott  befinna  sig.  —  Grefve  Creutz  blef  dock 

16 


Ur  Pämd  sockens  historia. 


icke  svensk  undersäte,  utan  drefs  af  längtan  till  sina 
fäders  land  igen,  och  återköpte  han  Malmgård  af 
Askolin  samt  tillträdde  åter  godset  den  i  juli  inneva- 
rande år. 

Sedan  vi  antecknat  dessa  förhållanden,  skola  vi 
åter  förflytta  oss  till  skärgärden,  där  vi  vid  pass  sju 
kilometer  österut  från  Sarvsalö  och  tio  kilometer  söder 
om  Pämå  kyrka  finna  herregodset 


Näse. 

Detta  är  sammansatt  af  tio  lägenheter  om  till- 
sammans 47i2  förmedlade  mantal  (lo  oförmedlade), 
nämligen  Näse  frälse  säteri  om  72  "^^^  Mästlaks  fem 
frälsehemman  om  tills.  2^/12  samt  Malmsby  två  skatte- 
rusthåll  och  två  skattehemman  om  tills.  1^/3  mtl.  — 
Alla  dessa  lägenheters  odlade  ägor  äro  sammanslagna 
och  häfdas  redan  i  längre  tid  jämte  stamsäteriet,  med 
undantag  af  ett  par  mindre  parceller,  upplåtna  åt  jord- 
torpare,  de  där  likasom  tre  innehafvare  af  fiskaretorp 
göra  dagsverk  till  gården.  Invid  Kejfsalö  västra  fjärd 
har  ock  ett  mindre  jordområde  varit  upptaget  af  Katt- 
sund  ångsåg,  hvilken  1 860  anlades  af  sjökaptenen  Alexan- 
der Frans  Julius  Brenner  från  Helsingfors  och  efter 
dennes  1870  timade  död  haft  omväxlande  ägare,  tills  så- 
gen för  några  är  sedan  slopades,  enär  godsägaren,  ma- 
gister Modeen  icke  förnyade  arrendet.  —  Näse  gårds 
äbyggnader  äro  gamla  och  nödtorftigt  underhållna  trä- 
hus. Trädgården  är  stor  och  försedd  med  en  mängd 
fruktträd,  hvilkas  produkter  af  ålder  äro  välkända. 
Hela  jordarealen  utgör  endast  2,221  tunnland,  men 
fiskevattnet  omfattar  icke  mindre  än  5,288  tunnland  i 
område  och  anses  vara  särdeles  godt.  Äfven  skogen 
har  varit  värdefull,  men  har  tid  efter  annan  sköflats  af 
diverse  spekulanter  i  trävaror,  såsom  vi  längre  fram 
skola  se. 

Tidigaste    ägare   till  Näse,    som    man  i  häfdema 


Ur  Pämd  sockens  historia. 


trott  sig  spåra,  anses  ha  varit  en  Henrik  Eriksson 
Risbit  i  början  af  isootalet.  Osäkert  är  likväl,  om  ej 
det  Näs  eller  Nääs,  som  denne  ägde  jämte  Pepott 
allodialsateri  i  Borgå  socken,  möjligen  var  Näse  invid 
Borgå  stad.  Emellertid  vet  man,  att  Tönne  Olofsson 
Wildeman  gifte  sig  med  denne  Risbits  dotter  Brita 
och  att  dessas  son  Erik  Tönnesson  skref  sig  till  Näs, 
medan  sonen  Arvid  Tönnesson  blef  ägare  till  Tjusterby. 
Också  uppgifver  A.  J.  Hipping  uti  sin  «Beskrifning 
öfver  Pemo  socken»  att  Näse  i  Pämå  tillhört  släkten 
Wildeman  och  nämner  särskildt  den  store  jorddrotten 
Arvid  Tönnesson. 

Något  senare  eller  i  medlet  af  i6oo-talet  finna  vi 
generalen  Fabian  B  er  ende  s  skrifva  sig  herre  till  Lilj  en- 
dal,  Näse  och  Wåtskär,  och  med  honom  synes  åt- 
minstone den  säkert  kända  ägarefÖljden  till  detta  gods 
begynna.  Han  föddes  1610,  var  gift  med  Catharina 
Sparre  och  afled  I678  utan  manlig  afkomma.  —  Efter 
honom  namnes  en  major  Hans  Boije  såsom  ägare  af 
Näse.  Denne,  som  dog  1696,  var  gift  med  sin  kusin 
Brita  Forbes,  dotter  till  öfverste  Ernst  Forbes  å  grann- 
godset  Idlaks. 

Antagligt  är,  att  Näse  under  dessa  tider  till  hela 
dess  vidd  icke  ägdes  af  hittills  uppgifne  innehafvare. 
Måhända  iår  man  snarare  antaga,  att  blott  själfva  sä- 
teriet tillhört  dem.  Åtminstone  uppgifves  höfvitsman- 
nen  Nils  Boije  161 2  hafva  ägt  fyra  hemman  i  Mäst- 
laks,  och  ännu  mycket  senare  namnes  1746  öfverste 
Robert  Muhl  såsom  ägare  af  två  frälsehemman  samt 
enkefru  Eva  Sofia  Glansenstjema  som  ägarinna  af 
Rusthåll  i  Malmsby.  Denna  sistnämda  var  dotter  till 
öfverstelöjtnant  Loreutzo  Glayisenstjema  och  dennes 
hustru  Edla  Creutz  samt  gift  med  kaptenen  Adam 
Reinhold  Brunow,  som  afled  1743.  En  dotter  till  dessa, 
Ulrika  Sofia  Brunow,  blef  1752  gift  med  öfverstelöjt- 
nanten  Fredrik  Anders  Jägerkom,  hvilken  år  1763 
är  upptagen  såsom  ägare  af  Näse  gärd.  Han  afled 
därstädes  1801    samt  hans  hustru  i  Lovisa  1803.     De 


6  Ur  Pämå  sockens  historia. 

efterlefdes  af  många  barn,  bland  hvilka  öfverstelöjtnan- 
ten  Johan  Anders  och  landshöfdingen  Fredrik  Adolf 
y äger  horn.  Dessa  sålde  1816  egendomen  åt  kaptenen 
Johan  Unonius,  född  1767  i  Lovisa,  död  1837  på  Näse. 
Åtminstone  voro  samtliga  tio  lägenheter  samlade  i  hans 
hand.  —  Någon  tid  efter  hans  död  sålde  hans  enka 
Gustafva  Treudler,  född  i  Åbo  1773,  död  i  Lovisa 
1853,  Näse  med  underlydande  lägenheter  åt  en  liflän- 
dare  Johan  Jannau,  h vilken  åter  1856  sålde  godset  åt 
landthushållaren  Alexander  Viktor  Ruth,  som  ägde  det 
i  tolf  års  tid,  hvarpå  Näse  å  konkursauktion  \\  1868 
köptes  af  vicehäradshöfdingen,  sedermera  sekreteraren 
i  Finlands  bank  August  Wallén,  Denne  sålde  egen- 
domen Y  1874  åt  landthushållaren  Fredrik  Segerstråle y 
som  därmed  förenade  Jakobsvik,  två  tredjedelar  af 
Kabböle  angränsande  hemman,  som  han  inköpt.  Men 
redan  året  därpå  den  V  ^^75  sålde  denne  egendo- 
men åt  boställsinspektören  kapten  Theodor  Winter, 
af  hvilken  agronomen  Alexander  Mortimer  Wallén 
köpte  Näse  |  1878,  efter  det  denne  kort  förut  sålt 
Isnäs  åt  kaptenen  Fredrik  Hisinger. 

Detta  synnerligt  täta  ombyte  af  ägare  var  likväl 
ej  härmed  slut,  ty  Wallén  nödgades  sex  år  senare  göra 
konkurs,  och  inropade  då  fabrikanten  Carl  Axel  Levin 
från  Borgå  egendomen  å  auktion  ^  1886,  men  sålde 
den  ^V  samma  år  för  70,000  mark  åt  filosofie  magistern 
Henrik  Filip  Modeen  från  Borgå.  Nu  hade  det  natur- 
sköna, i  tiden  fisk-  och  skogrika  godset  omsider  kom- 
mit i  en  mans  ägo,  som  hade  såväl  vilja  som  förmåga 
att  upparbeta  detsamma  ur  den  vanhäfd,  hvari  det 
småningom  under  föregående  årtionden  råkat.  Mas- 
sor af  stock  hade  tillförene  försålts  till  Kattsund  ång- 
såg och  under  kapten  Winters  tid  skall  skogen  myc- 
ket sköflats  af  ett  bolag,  hvilket  torde  inköpt  alla  till 
props  användbara  träd.  Men  icke  desto  mindre  synes 
denna  i  god  växtkraft  befintliga  skog  under  omsoi^- 
fuU  vård  sedermera  hafva  blifvit  värdefull  igen ;  ty  efter 
det  Modeen  V   1900  aflidit  sålde  hans  arfvingar  alla  till 


TJr  Pämd  sockens  historia. 


försågning  lämpliga  träd  för  180,000  mark  åt  ägaren 
af  Kattsund  ångsåg,  kom. råd  Aug.  Eklöf  i  Borgå 
samt  därpå  }5  1903  hela  egendomen  för  225,000  mark 
åt  en  norsk  trävaruhandlare  OUo  Oisen,  hvilken  skall 
trott  sig  kunna  ur  skogen  uttaga  props  för  hela  köpe- 
summan. I  hvad  mån  detta  lyckats  är  tills  vidare  tvif- 
vel  underkastadt,  enär  Oisen  i  januari  innevarande  år 
gjort  konkurs  med  263,500  mark  uppgifna  tillgångar 
och  293,462  mark  skulder.  —  Den  21  juli  såldes  Näse 
och  underlydande  tio  lägenheter  på  auktion  och  inro- 
pades jemte  växande  gröda  för  84,550  mark  af  landt- 
brukaren  Emil  Brunila  från  Kotka. 


Rönnäs. 

Detta  gamla  vid  Pämå  vikens  strand  belägna 
herresäte,  vid  pass  3  kilometer  norr  om  Näse  och  8 
km  från  kyrkan,  består  af  Idlaks  berustade  säteri,  Ny- 
bondas  frälse-  och  Lassas  skattehemman  i  Attrans  by 
samt  Sandvik  enstaka  frälsehemman;  de  tre  förstnämda 
om  tills.  2^\^  och  det  sistnämda  om  ^/^  mantal. 

Idlaks  utgör  stamgodset  och  såsom  dess  förste 
kände  ägare  omtalas  1551  en  nämdeman  P^r  Olofsson. 
Förmedels  kongl.  bref  den  8  februari  161 6  erhöll  öf- 
verstelöjtnanten  Erik  Mårtensson  Boije  till  Isnäs  Idlaks 
i  behagelig  tids  förläning.  Dennes  dotter  Christina 
blef  1652  såsom  enka  efter  ryttmästaren  Otto  Bergh 
gift  med  general  Ernst  Forbes,  hvars  fader  general 
Matts  Forbes  redan  därförinnan  ägde  Idlaks  äfvensom 
Mörskom  gård,  där  han  afled  1640.  Hans  enka  Brita 
Larsdotter  Creutz  öfverlefde  honom  i  tretton  års  tid, 
var  bosatt  å  Idlaks  och  dog  därstädes  1653.  Hon  är 
begrafven  i  Pärnå  kyrka,  hvarest  såsom  ett  minne  af 
henne  och  hennes  man  ännu  finnes  ett  åldrigt  altar- 
förhänge  af  sammet  med  Forbeska  och  Creutzska  va- 
pensköldar, graverade  på  silfverplåtar  jämte  årtalet 
1638.    Sonen  general  Ernst  Forbes,  född  -^^  1624,  blef 


Ur  Pämd  sockens  historia. 


nu  1653  ägare  af  Idlaks.  Samma  år  lät  han  renovera 
det  altarskåp,  hvilket  i  två  delar  finnes  anbragdt  å 
ömse  sidor  af  kyrkans  korfönster.  Han  var,  såsom 
redan  sagts,  gift  med  Christina  Eriksdotter  Boije,  och 
afled  }^  1677. 

Genom  gifte  med  dessas  enda  barn,  dottern  Sofia 
Helena  Forbes  blef  härefter  öfversten  friherre  Fredrik 
Adolf  von  der  Pahlen  ägare  af  Idlaks.  Denne  råkade 
under  kriget  i  Lifland  uti  rysk  fångenskap,  fördes  till 
Sibirien  och  dog  därstädes.  Genom  arf  och  utlösen 
af  samarfva  tillföll  godset  sedermera  f  1764  dessas  son 
öfverstelöjtnanten  vid  Nylands  dragonregemente  Fredrik 
Bogislaus  von  der  Pahlen,  som  likväl  icke  bodde  där 
utan  på  Porlom  gärd  i  Lappträsk  socken.  Han  var 
gift  med  Brita  Magdalena  Klingspor,  som  dog  redan 
1733.  År  1772  sålde  han  Sandvikshemmanet  åt  ma- 
joren friherre  Robert  Wilhelm  De  Geer  till  Tervik, 
och  blef  detta  i  De  Geerska  släktens  ägo  ända  till  1848. 

Makarna  von  der  Pahlens  dotter  Eva  Sojia,  f. 
1732,  d.  1800,  blef  1751  gift  med  grefve  Jokan  Carl 
CreutZy  f.  1725,  d.  1788,  kapten  vid  Nylands  infanteri 
och  ägare  af  Malmgård,  där  de  också  voro  bosatta. 
Idlaks  tillföll  sedermera  dessas  dotter  Eva  Christina 
Creutz,  f.  \\  1 757»  ^-  ^79^  P^  Malmgård,  gift  1776 
med  sin  fars  kusin,  löjtnanten  friherre  Raöbe  Gottlieb 
IVrede,  f.  ^  1742,  död  å  Anjala  gård  ^  1828.  Denne 
tyckes  dock  redan  den  12  juli  1804,  då  yngste  sonen 
i  detta  gifte  blef  myndig,  hafva  upplåtit  barnens  mö- 
dernegods till  skifte,  hvarvid  älste  sonen,  häradshöf- 
dingen  friherre  Carl  Henrik  Wrede,  f.  J  1778,  blef 
ägare  af  Idlaks,  där  han  ock  bosatte  sig. 

Denne  var  en  man  med  många,  delvis  egendom- 
liga idéer.  Att  börja  med  flyttade  han  samtliga  åbygg- 
nader  från  Idlaks  gamla  tomt  till  en  naturskön  udde 
vid  pass  en  kilometer  därifrån  och  kallade  därefter 
godset  Rönnäs,  Ett  nytt  tvåvånings  karaktärshus  af 
trä  uppbyggdes  och  inreddes  i  någon  mån  efter  franskt 
mönster,  men  blef  i  hög  grad  obekvämt  för  en  landt- 


Ur  Pämd  sockens  historia. 


hushållare,  enligt  nordiska  begrepp  om  hemtreflig  bo- 
stad. På  ett  nära  beläget  bärg,  hvilket  han  benämde 
tenipelbärget,  uppfördes  af  sten  ett  tempel  eller  utsikts- 
tom,  hvaraf  ruiner  ännu  finnas  kvar.  —  Invid  ett  fiskar- 
torp, Lökudden,  anlade  han  vattenbassiner,  uti  hvilka 
han  ville  ur  hafsvattnet  genom  solvärmens  inverkan 
frambringa  koksalt,  såsom  det  sker  vid  medelhafs- 
kusten  i  Spanien,  men  misslyckades  naturligtvis,  enär 
hvarken  vattnets  sälta  är  tillräckligt  stor  i  vår  skär- 
gård ej  heller  solhettan  hos  oss  förslår  för  vattnets 
snabba  afdunstning.  —  Han  var  tre  gånger  gift:  i:o 
1807  ™^^  stiftsfröken  Carolina  Catharina  von  Bom,  f. 
#  1783,  d.  V  1813,  2:0  1818  med  Ulrika  Elisabeth 
Wämhjelm,  f.  V  1788,  d.  {?  i8i<y,  samt  3:0  i8i9med 
Fredrika  Bernhardina  Wrangel,  f.  ^  1786,  d.  ^  1852. 
Själf  omkom  han  vådligt  vid  Rönnäs  ^  1837  genom 
drunkning.  (Samma  öde  drabbade  ock  hans  dotter 
Christina  Amalia  Fredrika  på  samma  dag  trettiofyra 
år  senare).  Enkefriherrinnan  Fredrika  Bernhardina 
Wrede  jämte  sönerna  Alfons  och  Lennnrt  samt  nyss- 
nämda  dotter  blef  nu  ägarinna  af  egendomen.  Vid 
faderns  död  endast  sextonårig  ämnade  älste  sonen 
Alfons  Herman  Lorentz  Berndt  Wrede,  i.  ^^  1820, 
egna  sig  åt  marintjänsten  och  ingick  1839  som  under- 
officer vid  Finska  sjöekipaget,  men  tog  redan  samma 
är  efter  sommarkampanjen  afsked  och  återflyttade  till 
Rönnäs  for  att  hjälpa  sin  mor  vid  jordbrukets  skötsel. 
Några  år  senare  köpte  han  godset  af  sina  samarfva 
och  gifte  sig  1847  ^^^  sin  syssling  Malvina  Theresia 
Hildegard  Finckenberg,  f.  ^  1824,  d.  \  1858.  Blifven 
enkling  gifte  han  sig  två  år  senare  med  statsrådsdot- 
tem  Fanny  Gustafva  Sjögren,  f.  f  1839.  År  1848  in- 
köpte han  Sandvikshemmanet  och  afled  i  Helsingfors 
\\  1^73'  Dc^  iU^  uppförda  karaktärshuset  hade  blif- 
vit  allt  mera  bofälligt,  hvarför  ett  nytt  af  honom  upp- 
byggdes i  närheten,  just  icke  prydligt,  men  varmare 
och  bekvämare. 

Den  I  maj    1874    sålde    arfvingama   Rönnäs    på 


10  Ur  Pämd  sockens  historia. 


auktion,  och  inropades  de  tre  lägenheterna  Idlaks,  Ått- 
rans  och  Sandvik  hvar  för  sig  af  generallöjtnanten 
Gustaf  Robert  Ehmrooth,  ägare  af  Tervik,  som  fort- 
farande besitter  godset  och  tvifvelsutan  med  känd 
energi  försatt  detsamma  uti  godt  skick  och  vårdar  sig 
om  dess  rationella  skötsel. 


Sundholm. 

Detta  dubbelt  berustade  säteri  om  2V24  mantal 
jämte  i  sambruk  därmed  häfdade  Edö  skattehemman 
om  I  mantal  är  beläget  vid  pass  tre  kilometer  från 
Rönnäs  samt  fem  kilometer  från  Isnäs.  Sammanlagda 
arealen  för  båda  lägenheterna  är  2,140  tunnland.  Sex 
torps  innehafvare  göra  dagsverk  till  gården. 

Under  namnet  Labby  omtalas  godset  tidigast  i 
häfdema  mot  slutet  af  1 500-talet,  då  en  på  sin  tid  be- 
ryktad man  Henrik  Mattsson  Huggut  synes  innehaft 
detsamma.  Såsom  anhängare  till  konung  Sigismund 
beröfvades  honom  dock  hans  talrika  besittningar  af 
hertig  Carl*),  som  därpå  förlänade  dem  åt  Thomas 
Abbomät  «h vilken  en  lång  tid  hafver  låtit  sig  här  i 
Riksens  tjenst  bruke  och  emot  dess  fiender  ärligen 
och  manligen  sig  förhållit,  såsom  ock  derföre  mycket 
ondt  lidit  och  utstått».  Bland  dessa  gods  var  tvifvels- 
utan ock  Labby,  enär  detta  under  de  villkor  som  se- 
dermera i  afseende  på  de  så  kallade  « Norrköpings 
Bcslutsgodsen»  blefvo  bestämde,  genom  konung  Gustaf 


*)  Uti  hertigens  bref  af  den  28  juni  1600  heter  det:  cAIideo- 
stund  Henrik  Mattsson  hafver  icke  allenast  afsöndrat  sig  från  Rikseos 
ständers  enhällige  och  välbetänkte  beslut  och  hållit  med  den  upproriske 
hopen  i  Finland  och  samt  med  dem  och  andra,  så  mycket  honom  haf- 
ver stått  till  görande,  rädt  ock  därtill  att  konung  Sigismundus  t  Polen 
både  emot  siu  ed  och  försäkring,  Sveriges  lag  och  all  naturlig  kärlek 
fört  utländskan  här  i  Fosterland  sitt  det  till  att  härja  och  fördärfva. 
Hvarföre  Wi  varit  förorsakade  —  —  —  att  lathe  wederkennes  under 
Cronone  alle  de  gods  och  gårdar  som  förberörde  Henrik  Mattsson  där 
i  Finland  arftligen  tillhört  haiva». 


Ur  Pämd  sockens  historia,  11 


Adolfs  förordnande  den  24  april  161 3  gafs  i  förläning 
åt  öfversten  Samuel  Kockbum  och  uppräknas  bland  de 
Thomas  Abbomäts  förläningar  i  Pämå  och  Borgå 
socknar,  hvilka  öfvergingo  till  Kockbum,  —  äfven  uti 
urkunderna  benämd  Cobrand.  Enligt  uppgift  af  Jesper 
Mattsson  Krus  uti  dennes  « Förteckning  öfver  Nye  och 
Gamble  Frelsis  Landhböndher  vthi  Finlandh  a  161 8» 
fick  Kockbum  dagen  efter  det  han  erhöll  förläningen 
H.  K.  Mtz  Confirmationsbref  på  frälserätt  å  samma 
lägenheter  för  sina  anförvandter  William  Vgelbys  (Ogi- 
luie)  bara;  och  gälde  detta  confirmationsbref  bl.  a. 
Labby  och  Kälinghöö  i  Pämå.  Ett  af  dessa  barn  var 
sedermera  landshöfdingen  i  Keksholms  län  Patrick  Ogi- 
luUy  som  1642  blef  på  svenska  riddarhuset  introduce- 
rad. Såväl  Kockbum  som  Ogiluie  voro  skotska  släkter. 
Sannolikt  kom  Labby  sedermera  för  lång  tid  i 
Boijeska  släktens  ägo,  måhända  i  början  jämte  Isnäs. 
Vi  finna  nämligen  att  kaptenen  Claes  Anders  Eriksson 
Boijes  enka  Elin  Beurrea  1686  skref  sig  «till  Gamble- 
gård  (Willmansgård)  och  Labby»,  och  sannolikt  inne- 
hade äfven  dessas  efterkommande  godset,  nämligen 
sonen  majoren  Hans  Boije,  sonsonen  majoren  Hans 
Hansson  Boije  samt  dennes  son  öfverstelöjtnanten 
Kasper  Johan  Boije,  Säkert  är  åtminstone,  att  öfver- 
sten Magnus  Wilhelm  von  Essen  genom  gifte  1786 
med  den  sistnämde  Boijes  dotter  Ebba  Helena  blef 
ägare  af  Labby,  Dessa  makar  bodde  likväl  icke  på 
Labby,  utan  på  Haiko  i  Borgå  socken,  där  de  ock 
båda  afledo,  mannen  18 10,  hustmn  1835.  Af  deras 
sju  bam  blef  dottem  Ulrika  Ottiliana,  f  1799,  d.  1870, 
år  1827  blef  gift  med  majoren  Adolf  Johan  Gustaf 
Wilhelm  von  Qvanten,  f.  1799,  d.  1885,  hvilken  1832 
dels  genom  arf  med  sin  hustm  dels  genom  inlösen 
blef  ägare  af  Labby,  hvilket  gods  han  par  årtionden 
senare  sålde  åt  sin  svåger,  löjtnant  Adolf  Reinhold 
von  Essen,  f  1804  på  Haiko.  Denne  var  på  orten 
vida  känd  för  sitt  stundom  öfverdådigt  glada  lif,  men 
ock   såsom    driftig    och    omsorgsfull   jordbrukare,  tidi- 


12  Ur  Pämd  sockens  historia. 

gare  på  fadernegodset  Haiko  och  sedermera  pä  Labby. 
Han  gifte  sig  1836  med  sin  kusin  Johanna  Lovisa  Boije, 
f.  1793,  d.  1880.  Deras  enda  barn,  dottern  Mathilda 
Eleonora  Ulrika  Lovisa,  f.  1837,  d.  1866,  blef  1853 
gift  med  kaptenen  vid  Nylands  indelta  bataljon  Edvard 
Emil  SchantZy  f.  1829,  d.  1889,  hvilken  omkr.  1860 
köpte  Labby  af  svärfadern,  som  likväl  för  sin  lifstid 
undantog  Dals  vik  torp,  hvars  jordbruk  han  ansenligt 
utvidgade  och  försatte  i  mönstergillt  skick.  Där  afled 
han  ock  1867.  Genom  borgesförbindelser  tvungen  att 
inköpa  Jackarby  stora  gods  i  Borgå  socken  råkade 
Schantz  sedermera  i  sådant  af!arsobestånd,  att  han 
nödgades  göra  cession,  och  inropades  dä  Sundholm 
och  Edö  å  konkursauktion  1870  af  generallöjtnant 
Robert  Gustaf  Ehmrooth  å  Tervik,  som  tio  år  senare 
genom  gåfvobref  öfverlät  lägenheterna  åt  sin  son  landt- 
hushållaren  Carl  Wilhelm  Ehmrooth.  Den  6  oktober 
1894  sålde  denne  godset  för  105,000  mark  åt  nuva- 
rande ägaren,  kommerserådet  Johan  Askolin. 


Fasarby. 

Denna  par  kilometer  västerut  från  Sundholm  be- 
lägna uråldriga  by  består  af  Knåpas  allodialsäteri,  Lillby 
frälsehemman  samt  Pesurs  förare-,  Jofs  profoss-,  Jörans 
furirs-  och  Lillmars  rustmästareboställen.  Redan  1356 
skall  en  Bertil  Bengtsson  i  Passare  by  haft  ett  latinskt 
frälsebref,  konfirmeradt  1608.  Byns  namn  anses  ur- 
sprungligen hafva  varit  Fadersal.  Den  har  äfven  uti 
häfdema  benämts  Fastarby  och  Wassarby.  Uti  Jesper 
Krus'  Förteckning  uppgifves,  att  sju  gårdar  i  Wassarby 
161 8  tillhört  Arvid  Tönnesson  (Wildeman)  till  Tjusterby 
och  fyra  gårdar  i  Fastarby  säteri  Erik  Boije  till  Isnäs. 

Familjen  Huggut  var  på  1600-talet  bosatt  i  denna 
by  och  ägde  där  Knåpas  och  Lillby.  Denna  gamla 
släkt  adlades  1583  och  hörde  till  den  så  kallade  knap* 
adeln,  hvaraf  kanske  ock  allodialsäteriet  fatt  sitt  namn. 


Ur  Pärnd  sockens  historia,  18 


Jämt  etthundra  år  senare  eller  1683  utslocknade  ätten 
på  svärdsidan  genom  Nt/s  Hugguts  då  timade  död. 
Genom  gifte  1705  med  dennes  dotter  Anna  Christina, 
d.  1706,  tillfbllo  Knåpas  och  Lillby  kyrkoherden  i 
Pämå  prosten  Petrus  Serlachius,  f,  1635,  d.  1738. 
Denne  sålde  1723  de  två  lägenheterna  ät  generalen 
friherre  Carl  Gustaf  Armfelt  Sedan  denne  omkr.  1729 
äfven  inköpt  Isnäs,  hafva  Knåpas  och  Lillby  ingått  i 
denna  possession  och  tillhöra  förty  sedan  17  decem- 
ber 1896  kommerserådet  Johan  Askolin. 

De  fyra  militieboställena,  hvilka  under  gamla  in- 
delningsverkets tid  innehades  af  vederbörande  militära 
funktionärer,  hafva  sedan  18 16  arrenderats  af  särskilda 
personer,  bland  hvilka  äfven  några  herremän.  Så  inne- 
hade t.  ex.  länelandtmätaren  hofrådet  Johan  Rosberg 
länge  Lillmars,  som  fortfarande  arrenderas  af  hans 
enka  Fredrika  Rosberg.  Landskamreraren  Felix  Ed- 
vard Stenvik  innehar  på  arrende  Pesurs  och  Jörans. 


Särkilaks. 

Vid  en  norrut  från  Pämå  viken  inskjutande  bukt 
ligger  par  kilometer  ostvart  från  kyrkan  Särkilaks  gods, 
hvilket  ursprungligen  torde  bestått  af  Daniels  rusthåll, 
det  där  i  början  af  1600-talet  ägdes  af  kronouppbörds- 
kommissarien  Daniel  Willamsson,  hvars  dopnamn  rust- 
hållet  antagligen  bär.  Därmed  har  redan  från  äldre 
okänd  tid  i  sambruk  varit  förenadt  Bondas  augment- 
hemman.  Tillsammans  utgöra  de  två  lägenheterna  2 
mantal  med  något  litet  mera  än  1,000  tunnland  jord, 
hvaraf  nu  mera  220  tunnland  åker,  indelad  i  åtta  skif- 
tesbruk. Härtill  lades  för  några  år  sedan  30  tunnland, 
inköpta  från  Hemmings  rusthåll.  Dessutom  underlyda 
nu  mera  äfven  Särkilaks  tre  hemman  i  Pitkäpää  grannby, 
nämligen  Finnas  Va»  Lassas  Ve  och  Ny  bondas  Vb  mantal. 

Efter  Daniel  Willamsons  död  ärfdes  Särkilaks  af 
ende  sonen  Johan  Danielsson,  1649  bärgmästare  i  Ta- 


14  TJr  Fämd  sockens  historia. 

västland,  Nyland  och  båda  Karelema.  Denne  ägde 
äfven  Strömsbärgs  gård  i  Borgå  socken,  där  han  ock 
var  bosatt  och  hvarest  1655  sonen  Peter  föddes. 
Denne  skref  sig  Petrus  Serlachius,  i  början  Serchilaxius, 
enär  han  tog  sig  namn  efter  fädernegodset  Särkilaks, 
hvilket  han  ock  ärfde  och  där  han  bodde  allt  från  det 
han  1 68 1  blef  kyrkoherde  i  Pämå  ända  till  sin  död 
?#  1738  vid  83  års  ålder.  Om  hans  verksamma  lef- 
nadslopp  finnes  närmare  redogjordt  i  förteckningen 
öfver  Pämå  församlingars  prästerskap.  Han  var  tre 
gånger  gift,  1:0  1681  med  Elsa  Stackaéus,  död  1703; 
2:0  1705  med  Anna  Christina  Huggut,  död  1706,  som 
bragte  i  hans  ägo  Knåpas  och  Lillby  lägenheter  i 
Fasarby;  samt  3:0  1707  med  Catharina  Bosin,  som  öf- 
verlefde  honom  och  dog  1746.  Åt  honom  utfärdades 
skattebref  för  rusthållet  ^5®  1734-  Under  följande  äga- 
res tider  har  också  Bondas  ansetts  vara  skatteköpt  un- 
der rusthållet,  men  omsider  uppdagades,  att  hemmanet 
hela  tiden  varit  kronolägenhet,  hvarför  nuvarande  äga- 
ren Y  1877  måste  för  1,791  mark  skatteköpa  det- 
samma. 

Bland  Serlachii  tjugu  barn  har  blott  sonen  Gustaf 
Serlachius  efterlämnat  af  komlingar.  Han  blef  ock  ägare 
af  Särkilaks,  föddes  1710  och  afled  1752;  tjänstgjorde 
någon  tid  vid  militären  såsom  sergeant,  men  blef  se- 
dan jordbrukare  och  sysslade  med  skulptur.  Så  äro 
t.  ex.  de  två  änglarna  med  basuner  ofvan  predikstolen 
i  kyrkan  skurna  af  honom.  Han  var  gift  med  Catha- 
rina Liitken,  f.  171 2,  d.  1788,  och  hade  tvä  söner  Carl 
Johan  och  Gabriel,  hvilka  efter  modems  död  sig  emel- 
lan delade  Särkilaks,  som  nu  för  en  tid  framåt  hade 
två  ägareföljder. 

Gatnla  gärden  eller  östra  sidan  ärfdes  af  sonen 
Carl  Johan  Serlachius,  f.  1745.  Han  hade  extra  kam- 
marskrifvare  titel  och  lefde  som  ungkarl  på  sitt  gods, 
hvilket  han  ^  1799  sålde  åt  prosten  Jakob  Skogmatiy 
som  afled  1807.  Serlachius  bodde  likväl  kvar  pä 
Särkilaks  såsom  sytningsman  till  sin  död  181 2,  hvilket 


Ur  Fämd  sockens  historia.  16 


år  sjökaptenen  Anders  Sundberg  ditflyttade  såsom  ägare 
af  godset,  hvilket  han  antagligen  dä  köpte  af  Skog- 
mans enka,  som  1811  gifle  sig  med  kyrkoherden  Carl 
Adolf  Hougberg  i  Lovisa  och  då  ditflyttade.  Sund- 
berg gifte  sig  1 8 14  med  en  dotter  i  granngården  Catha- 
rina Charlotta  Serlachius,  f.  1782,  och  afled  å  Särki- 
laks  1828.  Hans  arfvingar  sålde  sedermera  gården  V 
1834  åt  boställsarrendatorn  Johan  Adolf  Grenman,  som 
äfven  sju  år  senare  tillhandlade  sig  andra  hälften  af 
Särkilaics. 

Nya  gården.  Under  det  gamla  gården,  såsom 
ofvan  nämts,  var  i  andra  släkters  ägo,  stannade  nya 
eller  västra  gården  ännu  en  tid  i  Serlachiemas  händer. 
Gabriel  Serlachius,  som  ärfde  denna  hälft  af  Daniels 
och  Bondas,  föddes  1751,  var  en  tid  i  krigstjänst  och 
blef  slutligen  krono-  och  stadskassör  i  Lovisa  samt 
afled  1796.  Antagligen  var  det  han  som  bebygde 
denna  nya  gård  och  äfven  bodde  därstädes  någon  tid 
med  sin  hustru  Elisa  Regina  Malmstedt,  f.  1758,  d. 
181 2,  och  elfva  barn,  bland  hvilka  de  två  älsta  dött- 
rama blefvo  gifta,  Catharina  Charlotta,  såsom  redan 
nämts,  med  grannen  Sundberg,  och  Sofia  Elisabeth, 
f.  1783,  d,  1858,  med  landthushållaren  Gabriel  Johan 
Rosenlindt.  Bland  sönerna  öfvertog  Elias  Reinhold 
Serlachius,  f.  1789,  efter  modems  död  godset.  Han 
var  först  länsman  i  Pärnå  och  sedan  i  Ithis  samt  blef 
slutligen  stadsfiskal  i  Lovisa,  där  han  afled  1837.  År 
18 19  sålde  han  nya  gården  åt  sin  förbemälde  svåger 
Gabriel  Johan  Rosenlindt,  f.  1779,  d.  1848.  Sedan 
makame  Rosenlindt  i  tjugutvå  år  innehaft  godset,  sålde 
de  det  y  1841  åt  samme  Johan  Adolf  Grenman,  som, 
sju  år  tidigare  köpt  gamla  gården  och  således  nu  blef 
ägare  af 

Hela  Särkilaks,  hvilket  han  likväl  sistsagda  år 
på  hösten  skänkte  åt  sin  minderåriga  son  Gustaf  Adolf 
Grenman,  som  dock  aldrig  bosatte  sig  där,  utan  sedan 
han  vuxit  upp  öfvertog  sin  fars  boställsarrende  i  Lapp- 
träsk  och  V  ^859  sålde  gamla  gården   samt  Y  1863 


16  Ur  Pärnä  sockens  historia. 

jämväl  nya  gården  åt  sin  svåger  kronolänsmannen  Carl 
Daniel  Hoff ström.  Denne  åter  sålde  ^^  1867  hela 
Särkilaks  åt  landthushållaren  sedermera  kommunalrådet 
Constantin  Magnus  Roselius  för  52,000  mark.  Härtill 
har  sedermera  kommit  följande  kostnader:  1,791  mk  i 
skattelösen  för  Bondas,  700  mk  för  en  parcell  af  Hem- 
mings  rusthåll,  2,500  mk  för  Nybondas,  5,250  mk  för 
Finnas  och  5,425  mk  för  Lassas  i  Pitkäpää.  Sålunda 
har  hela  komplexen  kostat  nuvarande  ägaren  C.  M. 
Roselius  i  inköp  67,666  mark.  Gamla  gården  med 
den  egentliga  bostadstomten  är  af  honom  så  godt  som 
helt  och  hållet  ombygd  och  bl.  a.  försedd  med  ett 
bekvämt  större  boningshus.  Jordbruket  är  ock  på 
själfva  Särkilaks  så  upparbetadt  och  förkofradt,  att  där 
nu  födas  60  mjölkkor  och  14  hästar,  —  emot  15  kor 
och  lika  många  hästar  före  1867. 


Pärnå  prästgård. 

Detta  gamla  kyrkoherdeboställe  om  ett  helt  man- 
tal är  beläget  en  half  kilometer  söder  om  kyrkan,  är 
ganska  väl  bebygdt  och  uppgifves  hafva  323  tunnland 
skattbar  jord.  Enligt  A.  J.  Hornborgs  matrikel  upp- 
skattas rågskörden  till  80  tunnor,  hafre  till  24  och 
potatis  till  70  tunnor.  Med  höafkomsten  underhållas 
7  hästar,  25  kor  och  20  far.  Enär  intet  torp  fin- 
nes, måste  jordbruket  helt  och  hållet  skötas  medels 
tjänare. 


Baijars. 

Alldeles  invid  kyrkan  ligger  Baijars  egendom, 
bestående  af  Baijars  rusthåll  om  ^/j  och  Svarfvars 
hemman  om  ^/j2  mantal,  hvilket  sistnämda  enligt  Hip- 
ping  skall  tilldelats  rusthållet  såsom  ersättning  för  den 
skada,  som  gästgifveriet,  hvilket  underhålles  af  Baijars 


Ur  Pämå  sockens  historia.  17 

ägare,    troddes    tillfoga    rusthållet,  på  hvars  mark  det 
var  beläget 

Om  Baijars  förtid  är  ej  mycket  kändt;  i  hufvud- 
sak  blott  att  lägenheten  i  början  af  I7cx>talet,  troligen 
efter  stora  ofredens  slut,  befanns  öde  och  upptogs  af 
länsmannen  Johan  Smahl,  som  äfven  erhöll  skattebref 
därå.  Dennes  son  Samuel  Smalén  skall  ytterligare  hafva 
förbättrat  godset,  hvilket  ärfdes  af  sonen  öfverjägmästa- 
ren  Smalén.  Denne  sålde  egendomen  omkr-  1790  åt 
ägaren  af  Sarvlaks,  lagmannen  Johan  Christoffer  von 
Morian  d.  y.,  f.  1752,  d.  181 1,  hvilken  åter  sålde  Bai- 
jars åt  öfverstelöjtnant  Magnus  Johan  Ehmrooth,  f. 
1767,  d.  1824  därstädes,  likasom  också  hans  hustru 
Lovisa  Fredrika  Tandefelt,  f.  1790,  d.  1845.  Inemot 
två  månader  tidigare  än  modem  afled  jämväl  å  Baijars 
enda  barnet,  dottern  Sofia  Christina  Lovisa,  f.  181 5 
och  1840  gift  med  kaptenen  Claes  Otto  Seger stråhle, 
f.  1812,  d.  1877.  Denne  blef  nu  (1845)  jämte  tre  späda 
söner  ägare  af  Baijars,  hvartill  förutom  Svarfvars  äf- 
ven hörde  halfva  Backas  hemman  i  Garpgård  och 
halfva  Nybondas  i  Pitkäpää  by.  Dessa  två  sistnämda 
lägenheter  försålde  Segerstråle  1875,  Backas  åt  ägaren 
af  Hagaböle  Elis  Alexander  Holm  och  Nybondas  åt 
ägaren  af  Särkilaks  C.  M.  Roselius.  Baijars  och  Svarf- 
vars åter  såldes  samtidigt  åt  öfverstelöjtnant  Theodor 
af  Forselles,  hvars  konkursmassa  1880  sålde  lägenhe- 
terna åt  filosofiemagister  Johan  Viktor  Segerstråle, 
denne  samma  år  ät  sin  bror  vicehäradshöfding  Georg 
Otto  Segerstråle,  samt  denne  åter  1883  åt  hofrätts- 
auskultanten  Axel  Salenius,  hvilken  slutligen  1891  sålde 
Baijars  och  Svarfvars  till  deras  nuvarande  ägare  rust- 
hållaren  Reinhold  Henriksson, 


Thorsby. 

Denna  by  består  af  Sigfrids  och  Hemmings  rust- 
håll  samt  Nygåtd,   Weckas  och  Nallas  skattehemman, 


18  Ur  Pämd  sockens  historia. 

äfvensom  Nybondas  korporalsbostklle.  Tidigt  omnäm- 
nes  Thorsby  i  häfdema,  och  där  föddes  fiskaresonen 
Michael  Agricola  1510.  År  1584  fick  dennes  son, 
Christian  Agricola  i  Reval,  ft-älse  på  en  skattegård  i 
Thorsby.  Ernst  Larsson  Creutz  hade  161 2  två  hem- 
man samt  Emgissle  Person  Dufva  och  Jöns  Person 
Ruuth  161 8  hvar  sitt  hemman  i  samma  by.  Äfven  en 
Sabelhjerta,  gift  med  Ruuths  dotter  Gertrud,  finnes 
efter  1643  upptagen  som  fastighetsägare  i  Thorsby. 
Men  hvem  som  ägde  den  ena  eller  andra  lägenheten 
kan  ej  numera  utredas. 

Thorsbygodsen  ligga  norrut  från  Pärnå  kyrka  och 
ganska  nära  densamma,  isynnerhyt  Hemmings  och  Ny- 
gård, h vilka,  likasom  Sigfrids,  länge  tillhört  den  fram- 
stående bonde-  eller  rusdiållaresläkten  Grenman.  Sig- 
frids tillhörde  i  medlet  af  1800-talet  släkten  Lindroos, 
bl.  a.  en  handelsbokhållare  Jakob  Lindroos,  efter  hvars 
död  rusthållet  köptes  af  C.  G.  Grenman  på  Nygård. 
Dock  uppgifves  Nygård  181 7  hafva  tillhört  grefve 
Robert  Wilhelm  De  Geer  på  Tervik.  Hemmings  har 
jämväl  länge  varit  klufvet  i  två  hälfter,  hvardera  om 
V,  mantal,  hvaraf  ena  delen  nu  mera  tillhör  enkefru 
Christina  Stephan,  hvars  man  för  par  årtionden  sedan 
köpte  lägenheten  af  aflidne  rusthållaren  Lars  Grenmans 
arfvingar.  Den  andra  hälften  af  Hemmings  äfvensom 
Nygård  om  Vs  och  Sigfrids  *)  om  i  mantal  tillhörde 
under  senare  hälften  af  1800-talet  landthushållaren  Carl 
Gustaf  Grenman,  som  afled  I883.  Efter  dennes  död 
sålde  arfvingarna  alla  tre  lägenheterna  åt  en  Viktor 
Mattsson  från  Åland,  hvilken  åter  1898  sålde  desamma 
åt  ägaren  af  Hagaböle,  NykuUa  och  Backas  i  Garp- 
gård  by  Karl  Karlsson,  Redan  året  därefter  sålde 
denne  dessa  tre  Thorsby  lägenheter  åt  Ole  Andersen, 
anstäld  i  Hälla  sågbolags  vid  Kotka  tjänst.  Sedan 
denne  låtit  afverka  all  skog,  hvars  träd  vid  roten  hade 

*)  Sigfrids  rusthåll  är  den  enda  af  Thorsby  lägenheterna,  som 
särskildt  benämts  Thorsby^  medan  de  öfriga  burit  sina  hemmansDamn. 


Ur  Pämå  rockens  higtoria.  19 


sex  tums  diameter,  sålde  han  hela  komplexen  åt  ett 
åolag^  af  nitton  personer  för  35,000  mark.  Detta  bo- 
lag, hvari  ingick  personer  af  allehanda  landdiga  yrken, 
lät  dela  det  hela  i  26  lika  delar,  hvarje  af  omkr.  30 
tunnlands  vidd,  hvilka  nu  utgöra  lika  många  hemmans- 
delar med  särskilda  namn.  Härmed  upplöstes  bolaget 
och  de  nitton  f.  d.  bolagsmännen  äga  nu  de  nya  hem- 
mansdelama,  än  en,  än  två  eller  tre  parceller.  Weckas 
om  ^/3  och  JVallas  om  '  ,  mantal  synas  redan  länge 
varit  i  sambruk  och  haft  gemensam  ägare.  Före  med- 
let af  1800-talet  ägdes  de  två  lägenheterna  af  sjökap- 
tenen Johan  Rosenborg,  och  osannolikt  är  ej,  att  denne 
åtminstone  till  en  del  fatt  dem  i  gifte  med  en  dotter 
till  bruksbokhållaren  Gabriel  Bastman,  som  bodde  på 
Ollas.  Rosenborg  var  bosatt  på  Weckas,  hvilket  un- 
der hans  tid  ombygdes.  Efter  hans  död  ägdes  lägen- 
heterna af  hans  barn,  bland  hvilka  jurisprofessor  Johan 
Wilhelm  Rosenborg,  Dessa  sålde  dem  1859  åt  rust- 
hållareenkan  Sofia  Grenman,  som  åter  1869  sålde  dem 
åt  sjökapten  Johan  Rosqvist,  Af  denne  köpte  vice- 
häradshöfding  Lennart  af  Forselles  Weckas  och  Nal- 
las  1872  samt  uppbygde  en  ångsåg  på  stranden  vid 
Thorsby  sundet.  Efter  dennes  1872  timade  död  öf- 
vertog  hans  bror  öfverstelöjtnant  Theodor  af  Forselles 
lägenheterna  och  sågen,  men  gjorde  1879  konkurs,  då 
ägaren  af  Hagaböle  hofrättsextranotarien  Elis  Holm 
köpte  dem  på  auktion  och  1880  sålde  dem  åt  kam- 
reraren Axel  Honkorg,  Af  dennes  konkursmassa  köpte 
kommunalrådet  C,  M.  Roselius  y  1886  för  17,500 
mark  lägenheterna,  sedan  sågen  därförinnan  blifvit  för- 
såld åt  Wartsala  sågbolag  i  trakten  af  Salo  köping. 
Roselius  sålde  lägenheterna  åt  Pämå  kommun  för 
samma  pris,  efter  det  sågens  arbetarebostäder  med 
32  boningsrum  blifvit  inredda  till  fattiggård.  Weckas 
något  förstorade  boningshus  utgör  sedan  dess  kom- 
munal- och  tingshus  och  Nallas  är  bebygdt  och  an- 
slaget till  kapellansbol  i  församlingen.  Weckas  jord- 
bruk är  utarrenderadt. 

16 


20  Ur  Pämå  sockens  historia. 


Garpgård. 


Då  Garpgård  i  våra  dagar  namnes,  förstås  där- 
med gemenligen  Backas  två  hemmansdelar,  hvilica  länge 
bibehållit  det  ursprungliga  byanamnet,  som  måhända 
i  tiden  härledts  af  släktnamnet  Garp,  hvilket  förekom- 
mit i  Finland,  men  veterligen  ej  i  Pämå.  Garpgård 
by,  belägen  närmast  i  nordväst  från  Thorsby,  består 
af  sagda  Backas  samt  Ollas  frälsehemman,  Nykulla 
skattehemman,  Hagabble  skatte-,  f.  d.  augmenthemman 
och  Segersby  skatterusthåll. 

Vi  vilja  nu  betrakta  dessa  lägenheter  hvar  för  sig 
och  göra  början  med 


Ollas. 

Detta  frälsehemman  om  ^/2  mantal  hette  tidigare 
Örjas  och  ägdes  jämte  grannhemmanet  Biggas  (Ny- 
kulla) på  i6oo-talet  af  en  Erik  Markusson*),  I  med- 
let af  1700-talet  synes  det  hafva  tillhört  grefve  Creutz 
på  Malmgård;  åtminstone  sålde  grefve  Johan  Carl 
Creutz  hemmanet  åt  kapellanen  i  Pärnå  Johan  Forss- 
kåhl,  som  afled  1775  och  äfven  ägde  Segersby.  Ge- 
nom gifte  med  dennes  dotter  Anna  Margaretha  blef 
bruksbokhållaren  Gabriel  Bastntan,  f.  1759,  d.  1830, 
ägare  af  Ollas,  som  efter  faderns  död  tillträddes  af 
sonen  vicehäradshöfding  Carl  Jakob  Basiman,  f.  }f 
1799,  d.  I  1879,  gift  med  Jakobina  (Jaquette)  Chri- 
stiemin,  i,  f  1807,  d.  f  1885.  Dessas  enda  barn,  dot- 
tern Jaquette,  f  \  1840,  d.  V  1879,  blef  ^  1857  gift 
med  kaptenen  Werner  Schatelovitz,  f  y  1826,  hvil- 
ken  efter  svärmodems  död  jämte  barnen  i  detta  hans 
första  gifte  \l  1885  sålde  Ollas  åt  en  stockuppköpare 
Keinänen   för  18,000   mark.    Efter   att  hafva  afverkat 


*)  Uti  ett   protokoll    |^  1665    namnes  jämte   denne   kapellanen 
Nicolaus  Olat  Sylvius  såsom  fastighetsägare  i  Garpgård  by. 


Ur  Pämd  soekenå  historia.  21 


allt  sågtimmer  uti  skosen  sålde  denne  y  1886  hem- 
manet for  9,cxx>  mark  at  nuvarande  ägaren  skepparen 
Adolf  Fredriksson,  Under  häradshöfding  Bastmans 
och  hans  hustrus  tid  bragtes  det  lilla  hemmanets  jord- 
bmk  i  godt  skick,  och  åbyggnadema  likaså  i  det  trefha, 
gästfria  hemmet,  omgifvet  af  en  nätt  välvårdad  trädgård 
och  höga  lummiga  löfträd. 


Nykullfiu 

Såsom  redan  nämts,  hette  detta  hemman  om  ^/j 
mantal  fordom  Biggas  och  synes  åtminstone  någon 
tid  på  1600-talet  haft  samma  ägare  som  granngodset 
Oljas.  Enär  Biggas  uti  en  urkund  1781  säges  vara 
<ett  urminnes  gammalt  ödeshemman»,  hade  det  tvif- 
velsutan  råkat  i  stor  vanhäfd  och  uppläts  då  af  Kongl. 
Majts  och  Rikets  CammarcoUegium  åt  bränneridirek- 
tören  Petter  Nyberg  (f.  1740,  d.  1808)  att  ånyo  upp- 
brytas och  bebyggas;  h varvid  dess  namn  förändrades 
till  Nykulla,  Hvarken  Nyberg  eller  hans  arfvingar 
synas  dock  varit  där  bosatta,  utan  i  Lappträsk,  och 
torde  dessa  sistnämda  hafva  sålt  hemmanet  åt  lands- 
höfdingen  Fredrik  Adolf  yägerham,*)  f.  176O,  d.  1817 
på  Nykulla.  Jämte  samarfva  sålde  han,  såsom  om 
Näse  sagdt  är,  detta  gods  18 16,  och  flyttade  antagli- 
gen då  till  Nykulla  tillsammans  med  sina  tre  ogifta 
systrar  Hedvig  Eleonora,  f.  1763,  d.  1843,  Ulrika  Lo- 
visa, f.  1764,  d.  1 818,  och  Dorothea  Wilhelmina,  f. 
1770,  d.  1839.  Äfven  dessa  tre  afledo  å  Nykulla,  hvil- 
ket  systrarna  ärfde  efter  deras  bemälde  ogifte  broder. 
Efter  1843,  då  den  älsta  och  sist  kvarlefvande  af  frök- 
narna Jägerhorn   åttatioårig    afled,    ägdes    Nykulla  af 


*)  Denne  var  öfverste  i  svensk  tjänst  och  riddare  af  svärdsor- 
<^)  hvilken  han  181 1  förklarades  ovärdig  att  bära,  emedan  han  varit 
^laktig  i  Sveaborgs  kapitulation  1808.  Ingick  sistsagda  är  i  rysk  tjänst, 
blef  landshöfding  i  Kymmenegärds  län  18 10  och  tog  afsked  18 12. 


22  Ur  Fämd  sockens  histoiHa. 


kaptenen  Fredrik  Adolf  von  Schantz,  f.  1793,  d.  i 
Tammerfors  1877.  Han  bosatte  sig  på  Nykulla,  gift 
med  Elisabeth  Nordensvan,  f.  1805,  d-  1860  därstädes. 
Blifven  enkling  gifte  han  sig  ett  år  senare  med  Ida 
Leonida  Gustafva  Ömhjelm,  f.  1840,  d.  1876,  och  sålde 
hemmanet  något  år  därefter  åt  sin  fosterson  kaptenen 
Edvard  Emil  Schants,  då  ägare  af  Sundholm,  hvilken 
sedan  sålde  det  åt  hofrätts  extra  notarien  Elis  Alexan- 
der Holm  å  Hagaböle,  med  hvars  ägor  NykuUas  för- 
sattes i  sambruk.  Efter  dennes  1881  timade  död  sål- 
des Nykulla  jämte  Hagaböle  och  Backas  åt  kamrera- 
ren Axel  Hornborg  och  har  sedermera  i  sambruk  med 
Hagaböle  haft  samma  ägare  som  detta  hemman;  dock 
att  en  parcell  däraf  jämte  tomten  vid  köpeafhandling 
Y  1903  undantogs  samt  nu  tillsammans  med  tre  par- 
celler från  Thorsby  komplexen  äges  af  landthushålla- 
ren  Karl  Karlsson,  hvilken  äfven  ånyo  uppbygt  detta 
nya  Nykulla,  kanske  bättre  än  någonsin  tillförene. 
Hemmanets  gamla  boningshus  nedrefs  nämligen  af 
Hornborg  och  flyttades  till  Weckas,  hvarest  det  upp- 
sattes såsom  arbetarebostad  och  nu  utgör  Pämå  kom- 
muns fattighus. 


Hagaböle. 

Detta  7$  mantals  hemman,  beläget  strax  norrom 
Nykulla,  har  länge  varit  skatteköpt  augment  under 
Pungars  eller  Fredriksbergs  rusthåll  i  Gammelby  och 
skötts  af  landbönder  ända  tills  det  1840  i  arf  tillföll 
bankosekreteraren  August  Wilhelm  Holm,  f.  1794,  d.  i 
H:fors  på  1840-talet,  gift  med  Wilhelmina  Katharina 
Steven,  f.  1808,  d.  1864.  Sedan  hemmanet  försetts 
med  nytt  boningshus  och  nya  ekonomibyggnader,  dit- 
flyttade familjen  1848,  d.  v.  s.  nämda  makar  med  sö- 
nerna Carl  August,  f.  f  1825,  d.  ^  1853  såsom  råd- 
man i  Lovisa,  och  Alexander  Wilhelm  Elis  Holm,  f. 
\\    1828,    d.  V    1 88 1,    hofrätts    extra   notarie.     Efter 


Ur  Påmd  sockens  historia.  28 


modems  död  blef  denne  ensam  ägare  af  Hagaböle, 
hvilket  han  utvidgade  medels  inköp  af  NykuUa  samt 
Backas  ^f^  mantals  hemman  i  Garpgärd  by  åren  1867 
och  1875.  Äfven  rusthållet  Fredriksberg  forvärfvade 
han  sig,  —  hvarom  närmare  längre  fram. 

Elis  Holm  var  en  mycket  verksam  man,  såväl 
såsom  jordbrukare  som  kommunalman,  och  åtnjöt  stort 
förtroende  i  kommunen.  Han  lefde  och  dog  ogift  ef- 
ter att  hafva  testamenterat  sin  förmögenhet  dels  åt 
cFinlands  folk»  dels  åt  folkskolelärarenas  och  lärarin- 
nomas pensionskassa. 

Efter  hans  död  såldes  Hagaböle  jämte  Nykulla 
och  Backas  åt  kamreraren  Axel  Hornborg,  hvars  kon- 
kursmassa sommaren  1884  försålde  desamma  åt  bon- 
deänkan Eva  Enbergy  hvilken  två  år  därefter  öfverlät 
dem  åt  sin  svärson,  kontoristen  Karl  Johan  Karlsson, 
f.  V  1858.  Denne  åter  försålde  Hagaböle  m.  fl.  lä- 
genheter V  1903  åt  arrendator  Karl  Baumgartner 
från  Strömfors  för  100,000  mark.  Efter  att  hafva  af- 
)rttrat  all  barrskog  af  13  cm  diameter  vid  roten  och 
dämtöfver,  sålde  han  ^  samma  år  1903  de  tre  lägen- 
heterna åt  ägaren  af  Segersby,  landthushållaren  Gustaf 
Ludvig  Ruuth,  för  50,000  mark. 


Segersby. 

Detta  gamla  msthåll  om  ^/g  mantal  i  Garpgård 
byalag  ligger  blott  vid  pass  i  kilometer  nordvest  om 
Hagaböle,  omtalas  i  handlingar  redan  1448  och  inne- 
hades i  slutet  af  1500-talet  af  «hofmannen  under  An- 
ders Boijes  fana»,  sedermera  lagläsaren  Jöns  Hansson, 
som  1594  därå  erhöll  konung  Sigismunds  frihetsbref. 
Därefter  och  ännu  1640  innehades  Segersby  af  dennes 
son  provincialskrifvaren  i  Karelen  Mårten  Jonsson, 

Prosten  Zacharias  Stachceus,  kyrkoherde  i  Pämå 
från  1642  till  sin  död  1681,  ägde  därpå  Segersby,  hvil- 
ket jämväl  innehades  af  hans  änka  Karin  Ruuth,    Tro- 


24  Ur  Fämd  sockens  histoi-ia. 

ligt  är,  att  denna  sålde  godset  åt  landshöfdingen  friherre 
Lorentz  Creutz  d.  y.,  hvars  änka  Hedvig  Eleonora 
Stenbock  säges  hafva  gifvit  Segersby  på  lifstid  åt  bruks- 
bokhållaren på  Forsby  Pemovius  och  dennes  hustru; 
men  emellertid  innehades  rusthållet  fortfarande  af  des- 
sas son  häradsskrifvareu  Carl  Johan  Pemovius,  som 
äfven  V  1753  erhöll  skattebref  därå.  Såsom  arfvinge 
till  någon  del  af  Creutska  förmögenheten  försökte  Lag- 
man Johan  Christoffer  von  Morian  på  1760-talet  åter- 
börda Segersby,  men  lyckades  ej  därutinnan  i  saknad 
af  tillräckliga  bevis.  Ar  1740  sålde  C.  J.  Pemovius 
Segersby  åt  kyrkoherdeänkan  Juliana  Åkerstedt,  född 
Serlachius,  dotterdotter  till  prosten  Stachaeus.  Efter 
hennes  1744  timade  död  köptes  Segersby  af  hennes 
svåger  kapellanen  Peter  Hipping,  gift  med  hennes 
syster  Hedvig  Serlachius,  men  godset  bördades  af 
Juliana  Åkerstedts  dotter  Märta,  gift  med  Johan  For- 
skåhl,  kapellan  i  Pämå  från  1742  till  sin  död  1775. 

Enligt  1696  års  indelningsverk  lades  under  Se- 
gersby rusthåll  såsom  augumenter  Blybergs  stomhem- 
man  ^)  samt  Fin?tas,  Mickos  och  halfva  Nybondas  hem- 
man i  Pitkäpää  by,  och  skatteköptes  alla  dessa  aug- 
menthemman  af  Forsskåhl  V  1760.  Efter  Forsskåhls 
död  ärfdes  Segersby  jämte  nämnda  fyra  augmenthem- 
man  af  dottern  Juliana,  f  1759,  d.  1882,  gift  med 
Peter  Hippings  son,  kapellanen  i  Pämå  David  Hipping, 
{.  1753,  d.  1 819.  Härigenom  blef  denne  ägare  af  god- 
sen, hvilka  1822  genom  gifte  samma  år  med  dessas 
dotter  So^a  Albertina,  f  V  1797,  d.  V  1854,  tillföUo 
kapellanen  i  Pämå  Gustaf  Ruuth,  f  1792  V,  d.  V  1827. 
Efter  mannens  död  innehade  änkan  lägenheterna  så 
länge  hon  lefde,  och  tillföllo  dessa  därpå  enda  kvar- 
lefvande  sonen  skolrektom  Karl  Gustaf  Ruuth,  f.  y 
1827,    d.  \\  1885.     Gift  f  1854   med    Olga  Elisabeth 

*)  Den  23  februari  is;?  förlänade  konung  Johan  III  Ull  slotts- 
lofven  på  Wiborg  Tönne  Olofsson  (Wildeman)  för  evärdeligt  2  g|rdar 
Blybftrga  med  därunder  liggande  holme.  Sonen  Henrik  Tönnesson  ftrfde 
efter  sin  fader  Blybärga,  som  äfven  16 18  innehades  af  dennes  barn. 


Ur  Pämd  sockens  historia,  25 


Metnander,  f.  |-  1827,  d.  W  1889,  hade  denne  bland 
andra  barn  dottern  Olga  Sofia,  f.  f  1857  och  sonen 
Gustaf  Ludvig  Rimtk,  f.  |  1864,  hvilka  af  samarfva 
y  1891  för  15,000  mark  köpte  Segersby  och  Bly  bergs, 
sedan  därförinnan  y  1890  de  tre  hemmanen  i  Pitkä- 
pää  bortsålts  för  17,651  mark.  —  Den  20  juni  1903 
inköpte  Gustaf  Ludvig  Ruuth  sin  systers  hälft  i  Se- 
gersby och  Blybergs  för  20,000  mark,  dock  med  un- 
dantag af  vidpass  8  tunnland,  hvilka  af  henne  parcel- 
lerats och  bebygts  med  en  villa,  benämd  Ljungby, 
Därförinnan  hade  han  den  16  mars  1903  för  50,000 
mark  tillhandlat  sig  Hag^böle,  Nykulia  och  Backas, 
så  att  han  nu  är  ägare  af  hela  Garpgård  by,  förutom 
OUas,  äfvensom  af  Blybergs,  tillsammans  inemot  3  man- 
tal, och  som  kostat  honom  i  inköp  77,500  mark.  Hela 
arealen  utgör  691  hektar,  hvaraf  åker  vidpass  131,  äng 
18,  odlade  kärr  35,  skog  481,  samt  andel  i  Forsön  26 
hektar.  Den  odlade  jorden  är  ordnad  i  två  cirkulatio- 
ner, och  skördas  gemenligen  275  hektoliter  råg,  54  hl 
kora,  800  hl  hafra,  14  hl  ärter,  900  hl  jordfrukter  samt 
170,000  kilogram  hö.  Å  gården  underhållas  15  hästar, 
80  mjölkkor,  2  tjurar,  15  ungnöt  samt  får  och  svin 
till  husbehof 


Gisslarböle. 

Denna  par  kilometer  nordost  om  Segersby  invid 
nordligaste  delen  af  Pämå  vikens  östra  strand  belägna 
egendom  består  af  Bullers  helt  mantals  skatterusthåll 
och  Skri/vars  frälsehemman  om  ^8  mantal.  Beträf- 
fande dess  forntid  är  ej  mycket  kändt.  Jesper  Matts- 
son Krus  uppräknar  ett  hemman  Gisslarböle  bland 
Affwed  Tånsons  (Wildemans)  gods  161 8.  Äfven  nam- 
nes Gisslarböle  bland  Lorenz  Creutz  d.  y:s  många  lägen- 
heter. Måhända  gälla  dessa  anteckningar  dock  endast 
frälsehemmanet,  hvilket  aldrig  synes  varit  bebyggdt 
som  herregård,   utan   utgjort   strögods   och   skötts  af 


26  TJr  Pömå  sockens  historia, 

landbönder.  Rusthållet  tillhörde  under  stora  ofredens 
tid  en  löjtnant  Zacharias  Alexander  Buller,  och  var 
detta  redan  171 3  af  fienden  «purt  spolieradt  och  öde- 
lagdt»,  hvarför  Buller  1722^  fick  tio  års  «frihet  på 
Cronones  Extraordinarie».  Året  därpå  afträdde  denne 
rusthållet  åt  sin  svåger,  mantalskommisarien  Per  Streng- 
berg,  hvilken  y  1732  därå  af  komraerce  koU^um 
erhöll  skattebref  Af  denne  köpte  kapellanen  i  Pämå 
Johan  Forskåhl  rusthållet  1751.  Född  I7i6,^var  For- 
skåhl  gift  med  kyrkoherdedottem  Martha  Åkerstedt 
från  Mörskom  och  afled  1775.  Af  dessas  barn  synes 
sonen,  brukspredikanten  på  Forsby  Johan  Henrik 
Forsskåhl,  f.  1749,  d.  1805,  hafvadels  ärft,  dels  förvärft 
tre  fjärdedelar  af  Bullers,  medan  dottern  Anna  Mar- 
garetha, i.  1 75 1,  gift  med  bruksbokhällaren  Gabriel 
Bastman,  ärfde  en  fjärdedel  af  rusthållet.  Denne  Jo- 
han Henrik  Forsskåhl  var  gift  med  Catharina  Helena 
Lyra,  f  1757,  d.  1819,  ägde  äfven  frälsehemmanet, 
hvilket  han  troligen  köpt,  ehuru  okändt  af  hvem,  ty 
han  lämnade  såväl  detta  som  sina  tre  fjärdedelar  b£ 
rusthållet  i  arf  åt  sina  två  barn,  sonen  Johan  Gabriel 
Forsskåhl,  kapellan  i  S:t  Michel,  f.  1783,  d.  1853,  och 
dottern  Martha,  f  1771,  gift  181 7  med  bruksförvaltaren 
Anders  Johan  Ståhlberg  och  afliden  som  änka  1849. 
Dessa  syskon  ägde  förty  hvardera  tre  åttondedelar  af 
Bullers  och  hälften  af  Skrifvars,  medan  makarna  Bast- 
mans dotter,  ogifta  Eva  Christina  Bastman,  ägde  en 
fjärdedel  i  rusthållet. 

Makarna  Ståhlberg,  som  bebodde  och  delvis  ge- 
nom landbönder  skötte  egendomen,  hade  två  barn, 
sonen  Johan  Wilhelm  och  dottern  Martha  Serafia,  f. 
1820,  d.  1904  i  november,  gift  med  sjökapten  Carl 
Otto  Carlstedt,  som  afled  \^  1884.  Efter  det  Johan 
Wilhelm  Ståhlberg  1855  ogift  aflidit  blefvo  makarna 
Carlstedt  ägare  af  Martha  Ståhlbergs  andelar  i  Gisslar- 
böle.  Men  redan  därförinnan  hade  Carlstedt  Y  '841 
af  Johan  Gabriel  Forsskåhl  för  1,250  rubel  silfver  köpt 
dennes    lika   stora   andelar   i   godsen   samt  \  1843  ^ 


Vr  Pämå  »oekens  historia.  27 

Eva  Christina  Bastman  för  i.cxx:)  rubel  silfver  hennes 
fjärdedel  i  Bullers,  så  att  han  sålunda  från  sist- 
sagda  dag  jämte  hustru  ägde  hela  Bullers  rusthåll 
och  hela  Skrifvars  frälsehemman.  Carlstedt  omorga- 
niserade i  viss  mån  jordbruket  och  ombyggde  egen- 
domen helt  och  hållet  med  såväl  ekonomibyggna- 
der som  ett  större  boningshus,  och  det  gästfria  hem- 
met var  ofta  samlingsplats  för  grannar  och  vänner. 
—  Äktenskapet  var  barnlöst,  och  för  anförvandters 
räkning  såldes  egendomen  på  auktion  den  7  april  in- 
nevarande år  1905  samt  inropadea  för  90,350  mark 
af  kommerserådet  Johan  Askolin,  som  därmed  icke  så 
litet  ökat  Forsby  området  åt  söder  genom  dessa  an- 
gränsande gods. 


Bergby. 

Vi  förbigå  nu  Forsby,  som  redan  1891  beskrif- 
vits,  och  förflytta  oss  till  Pämå  vikens  nordliga  botten, 
Baggnäs  fjärd,  vid  hvars  strand  vi  finna  Bergby  skatte- 
rusthåll  om  174  mantal,  närmaste  granngods  i  väster 
till  Forsby. 

Denna  gamla  jordlägenhet  uppgifves  i  urkunderna 
hafva  varit  ett  ödeshemman,  då  det  upptogs  af  Jo- 
kannes  Canuti  Teet,  kyrkoherde  i  Pämå  1586 — 1590. 
Denne  erhöll  ock  frihet  därå.  Hans  änka  Elin  gifte 
sig  sedermera  med  handlingsskrifvaren  i  kongl.  krigs- 
rätten Per  Gustafsson^  hvilken  efter  frihetsårens  utgång 
åtog  sig  att  msta  för  hemmanet,  hvilket  sålunda  y 
1635  b'^f  kronomsthåll. 

I  början  af  1700-talet  finna  vi  en  Johan  Lund 
hafva  innehaft  msthållet,  hvilket  medels  afhandling  \ 
1 74 1  öfvergick  till  Forsby  bruks  disponent  och  del- 
ägare Abraham  Nohrström  för  bolagets  räkning.  År 
1767  såldes  Bergby  åt  det  nya  bmksbolag,  hvars  del- 
ägare Lars  Falck  år  1 778  blef  ensam  ägare  af  godset. 
Bergby  bebmkades  den  tiden  af  två  landbönder,  såsom 


28  Ur  Fåmd  sockens  historia. 

ock  efter  Falcks  död  1794,  då  sonen  kaptenen  Lars 
Falck y  1 810  adlad  Falckenheim,  blef  ägare  af  Bergby, 
för  hvilket  han  *^  1801  erhöll  skattebref.  —  Efter 
Falckenheims  1832  timade  död  tillhörde  Bergby  dennes 
arfvingar,  hvilka  y  1841  för  2,857  rubel  14^7  kopek 
silfver  sålde  rusthallet  ät  kronolänsmannen,  sedermera 
stadsfiskalen  i  Lovisa  Carl  Ekroos,  hvilken  jämte  fa- 
milj bosatte  sig  på  Bergby  och  uppbyggde  nytt  bo- 
ningshus därstädes  äfvensom  påbörjade  omgestaltning 
af  jordbruk  och  ekonomibyggnader.  Efter  hans  1848 
timade  död  innehade  hans  barn  godset  intill  V  1856, 
då  de  på  auktion  för  6,700  rubel  silfver  försålde  det 
åt  sjökaptenen  Adolf  Fredrik  Dahlström,  född  y  18 14, 
död  Jg-  1884.  Denne  försatte  såväl  jordbruk  som 
byggnader  i  utmärkt  skick  och  gifte  sig  1859  med 
Helena  Kristina  Fastberg,  född  y  1834,  hvilken  efter 
mannens  död  jämte  barn  bebodde  Bergby  tills  \> 
1898,  då  de  sålde  rusthallet  för  77,500  mark  åt  ägaren 
af  Forsby,  kommerserådet  Johan  Askolin.  Samtidigt 
köpte  enkefru  Dahlström  af  Askolin  Bergstontta  par- 
cell af  Bergby,  hvilken  denne  därförinnan  köpt  på 
auktion  af  en  trävaruhandlare  Nymans  konkursmassa 
för  10,000  mark. 


Gregböle. 

Närmaste  granngård  till  Bergby  i  väster  éxGreg- 
böle  skatterusthall  om  ^/^  mantal  och  därmed  1857 
förenade  halfva  Backas  eller  Strömforsas  skatterusthall 
om  ^8  mantal  i  Erlandsböle  by.  —  I  medlet  af  1500- 
talet  synes  Gregböle  haft  många  ägare,  hvilka  måhända 
i  arf  bekommit  olika  delar  af  lägenheten.  Uti  « Hand- 
lingar till  belysande  af  Finlands  kamerala  förhållanden» 
namnes,  att  Jost  Småpiper,  af  adlig  ätt,  til  Gregböll  af 
kung  Gustaf  år  1556  till  behagelig  tid  erhöll  iVs  skatt- 
mark jord.  Året  därpå  började  denne  inköpa  åtskil- 
liga andelar  af  godset,    och   nämnas   bland   säljarena 


Ur  Pämd  sockens  historia.  39 

Greger  Bertelssan  i  Gregböll,  Michael  Bentzan  och 
Mickael  Persson  i  Gammelby,  m.  fl.  Sonen  Sigfrid 
Småpiper  fortsatte  inköpen  och  erhöll  den  26  mars 
1593  domarebref,  uti  h vilket  samtliga  jordköp  fast- 
sULldes  <  Sigfrid  Småpiper  och  hans  rätta  efterkom- 
mande arfvingar  thenn  jordenen  at  nijutha,  bruka  och 
behålla  til  evärdelig  ägor».  —  Emellertid  synes  redan 
dennes  son  Mårten  Sigfridsson  hafva  råkat  i  ekono- 
miskt obestånd,  enär  Gregböle  1668  omtalas  såsom 
dennes  < ödeshemman»;  och  antagligt  är,  att  lägenhe- 
ten i  detta  skick  blef  kronohemman  och  såsom  sådant 
förvärfvades  af  den  store  jordägaren  friherre  Lorentz 
Creutz  d.  y.  till  Sarvlaks,  f.  1646,  d.  1698.  Äfven 
dennes  änka  Hedvig  Eleonora  Stenbock,  f  1664,  d.  1729, 
ägde  därefter  Gregböle  och  skänkte  år  1725  lägenhe- 
ten åt  sin  inspektor  Arvid  Åberg.  Dennes  dödsår  är 
okändt,  men  hans  änka  Susanna  Ståhle  ägde  sannolikt 
godset  till  sin  död  1748,  då  antagligen  sonen  Henrik 
Åberg  tillträdde  detsamma.  Han  afled  1763,  var  två 
gånger  gift  och  hade  i  första  giftet  med  Maria  Träsk- 
man,  d.  1758,  dottern  Eva  Helena,  som  föddes  1754 
och  antagligen  redan  i  barndomen  blef  ägarinna  af 
Gregböle.  Vid  sjutton  års  ålder  gifte  hon  sig  1771 
med  faltväbeln  Johan  Emanuel  Tilljander,  som  redan 
1778  afled,  hvarpå  hon  året  därefter  gifte  sig  med 
bokföraren  Gabriel  Sundström.  Detta  samma  år  1779 
sålde  dessa  makar  Gregböle  åt  bruksförvaltaren  Johan 
Reinhold  Robsahm  å  Forsby  för  1,388  riksdaler  42 
skilling  8  runstycken.  Försäljningen  var  egentligen  en 
afträdes  afhandling,  enär  lägenheten  då  var  af  krono- 
natur och  benämdes  «Småpeppars  krono  rusthåll  nro 
90  af  Nylands  och  Tavastehus  läns  dragonregimentes 
Borgå  kompani,  beläget  i  Gregböle  by».  När  lägen- 
heten blef  rusthåll,  om  detta  var  under  Creutz  tid  el- 
ler senare,  har  ej  kunnat  utrönas;  möjligen  redan  1696, 
med  Jordas,  Baggas,  Toddas  och  halfva  Nybondas 
hemman  i  Pitkäpää  by  såsom  augmenter.  —  Köparen 
Robsahm  var  blott  en  mellanhand,   liksom  ock  bruks- 


Cr  Pérmd  soricm»  kiftoria. 


/-a/  «•.  i8,o  acad  FaUkfnknm,  blef  äcare  af  J 
for  n^n  K-et  han  y  ,80,  erhö  1  siaSef  - 
F^CK-eiu,e.ms  ,832  timade  död  tillhörde  Sb, 

^l^'^£i«  T^^^"-  t^  •^ooolänsmannen.  te. 
SQck..^kaJen  i  Lo%Tsa    6ar/  fifnvj    hvilkén  i 

";i  .^"-  -'g   på   Bergby  och  ^VpS 

S  fordhnlf '^'1?''i  ^^■"°^'"    Päböffd/f4 

timidas  **'\^'^°"r*''>"gg°^*l«-     Efter  h, 
ömade  dod  innehade  hans  bara  godset  intill 

ttvZ  ^"ktion  for  6.700  rubfl  silfveX- 

h™'*:j       •**■     ^^"^^    forsatte   såväl   jord! 
^^Snader   ,    utmärkt   skick   och    gifte  sig 
JieUna  Knstrna  Fastberg,  född  ^Mta,  hv 
manens   dod   jämte   bara    bebodde  B^gb 
if  fA    k     \  ^^'^'^  nisthållet  för  77.500  marl 
kLr-      1'  ^^"iperserådet  7cAam  Asiolhi. 
köpte  enk-efra  Dahlström  af  Askolin   Ber, 

^Lt       c^^^'   ^'■'^^'^   'Jenne  därförim^C 

Tor  ,^"^    en  trävaruhandlare  Nymans  v' 
för  10,000  mark.  /"«»«   k^, 

•'va  Backas  ellV^^^         o»^'' 
^  Gregböle  haft  «[1  ** V  .    —  ' 
es;^^!*an<*e  af  J?^,  ^     X- 


rr^>å   ica-j   «#. 


33 


858,  d.  1840, 
redrik  Adolf 
-na  Sofia  Bo- 
vtenskap  var 
brorbarn,  af 
igaböle,  jäm- 
1876  sålde  åt 
841,  d.  1883. 
2,  innehafves 
m    Grönqvisty 


st  i  väster  uti 
f  Sprintas  72 
as  Vi  mantals 
är  Sprintas, 

att  stommen 

lämd  Kristine- 

lända   i   tiden 

,   att  döma  af 

detta  rusthåll 

cs  hafva  gifvit 

1 818  gift  med 

1792,  d.  1862. 

^,  ärfde  Sprin- 

1850  med  en 

^ofia  Granqvist, 

de  hon  godset, 

törvaltaren  Otto 

cd  Amanda  Sofia 

^e   Sprintas  1894  åt 

/,   f.  1861    och    1891 

^iks^^on,  f.  1 87 1. 

nedlet  af  i8oo-talet  tillhört 

därefter    gått  i  flere  händer 

— pten  Johan  Nybom. 


80  Ur  Pämd  sockens  historia. 


förvaltaren  Adam  Klöving,  på  hvilken  Robsahm  samma 
dag  transporterade  afträdesafhandlingen,  enär  uti  en 
extra  anteckning  af  den  15  augusti  1780  Klöving  för- 
klarar, att  köp-  och  transportafhandlingen  rätteligen  af 
honom  är  slutad  för  bruksägaren,  grosshandlaren  Lars 
Falcks  räkning. 

Efter  dennes  frånfalle  1794  ärfdes  rusthållet  af 
sonen,  dragonkaptenen  Lars  Falck  d.  y.,  1810  adlad 
Falckenheim  och  bosatt  på  Forsby.  Denne  skatteköpte 
rusthållet  1801  och  sålde  detsamma  den  16  oktober  1830 
åt  assessorn  i  revisionsrätten  Jakob  Meinander  för 
3,500  rubel  silfver.  —  Under  en  lång  följd  af  år  hade 
rusthållet  därförinnan  blifvit  i  hög  grad  vanskött,  men 
nu  kom  det  i  goda  händer.  Odlingarna  vårdades  och 
utvidgades,  hela  gården  nybyggdes  och  blef  snart  en 
prydlig  herregård.  Assessor  Meinander  föddes  |  1796, 
blef  jurist  18 13,  assessor  1827  och  öfverkommissarie  i 
revisionsrätten  1852,  tog  afsked  med  statsrådstitel  1861 
och  afled  å  Gregböle  \^  1866.  Han  efterlefdes  af 
maka  Henriette  Catharina  Solitander,  f.  -J-  1807,  ^-  V 
1886,  samt  en  talrik  skara  barn  och  bamabam,  af 
hvilka  sonen  generalmajoren  Ludvig  Meinander,  f.  -^\ 
1844,  ^g's  genom  arf  dels  genom  inköp  af  medarfvas 
andelar  vid  sin  död  1903  ägde  •'/loo  ^  godset,  —  hvar- 
till  hans  far  1857  lagt  halfva  Backas  rusthåll.  Dottern 
Fanny  Maria,  f.  Y  1828,  ägde  '7ioo»  och  dotterbar- 
nen tre  syskon  Relander  ^/^qo-  —  Enär  Ludvig  Mei- 
nander, gift  1876  med  Nathalia  Sofia  Nordntann,  i,  \\ 
1850,  afled  utan  bröstarfvingar,  kommer  godset  att  åter 
tillfalla  statsrådet  Meinanders  öfriga  barn  och  bamabara. 

Baggnäs. 

Närmaste  granne  åt  söder  till  Gregböle  är  Bagg- 
näs by,  bestående  af  Rosas  skatterusthäU  om  */^  och 
Småpeppars  säterirusthåll  om  ett  helt  mantal.  B)^- 
namnet  skulle  antyda,  att  släkten  Bagge  där  fordom- 
tima  varit  hemmastadd,    men  något  sådant  framgår  ej 


Ur  Fämd  sockens  historia.  31 

af  tideböckeraa.  —  Båda  rusthållen  synas  mot  slutet 
af  ijootalet  hafva  kommit  i  innehafvarenas  af  Tervik 
ägo,  börjande  med  geheimerådet  grefve  Robert  Wil- 
helm De  Geer,  f.  1750,  d.  1820,  men  därförinnan  voro 
de  själfständiga  herregods.  A.  J.  Hipping  säger,  att 
Baggnäs  i  medlet  af  i6ootalet  innehades  af  Arfvid 
R(m  och  Engelbrecht  Småpeppar  (Småpiper)  « förmod- 
ligen någon  ståndsperson».  Dessa  släkters  namn  bära 
ju  de  två  rusthållen  också.  Sedermera  uppgifver  Hip- 
ping, att  in  på  1700-talet  «på  Baggnäs  en  Fenric  Scilt 
hade  inspektion  på  Rosens  gods  samt  blef  sedermera 
hans  mag».  Detta  sistnämda  öfverensstämmer  icke 
med  verkliga  förhållandet,  ty  den  fenric  Scilt,  som  här 
namnes,  äfven  kallad  «kometten  i  Pemo»,  var  tvifvels- 
utan  fänriken  vid  Uplands  infanteriregimente  Carl  Ul- 
rik Schtldt,  1722  gift  med  Hedvtg  Christina  Krook, 
dotter  till  en  arrendator  Johan  Krook.  Faktiskt  är 
ock,  att  samma  fru  Hedvig  Christina  Schildt  jämte 
döttrama  Hedvig  Christina  och  Maria  Christina  samt 
sonen  Johan  Peter  1743,  eller  samma  år  som  fänrik 
Carl  Ulrik  Schildt  i  Sverige  afled,  finnas  kyrkskrifna 
å  Baggnäs  Småpeppars.  —  Denna  familj  Schildts  bo- 
sättning i  Baggnäs  synes  antyda,  att  densamma  där 
antingen  haft  nära  anförvandter  eller  kanske  där  ägt 
jordagods.  Detta  skulle  ock  bestyrkas  däraf,  att  sonen 
Johan  Peter  Schildt,  född  1735,  ehuru  han  sedan  1755 
oafbrutet  tjänade  vid  militären  i  Sverige  och  där  avan- 
serat  till  maior  vid  Westerbottens  regemente,  afled  i 
Päraå  (mars  1789)  och  fiimes  begrafven  under  kyrkans 
golf  i  den  ståtligaste  af  tegel  murade  grafven  där- 
städes. Antagligen  öfverraskades  han  af  döden  under 
en  resa  till  Pämå  (Baggnäs?)  för  att  besöka  anförvand- 
ter eller  möjligen  i  arfsangelägenheter.  Hans  mor  dog 
redan  1753  och  systrarna  voro  gifta,  visserligen  i  Fin- 
land, men  ingendera  i  Pämå.  Hans  hustru  och  barn 
funnos  i  Sverige  och  förblefvo  där  i  Westerbotten, 
hvarest  deras  efterkommande  allt  intill  närvarande  tid 
varit  bosatta.  Johan  Peter  Schildts  morfar  var  tvifvels- 


82  Ur  Påmå  sockens  historia. 


utan  den  Johan  Krook,  som  17 12  finnes  antecknad 
såsom  inspektor  i  Artsjö  och  var  eift  med  Maria 
Sprint,  —  måhända  från  Sprintas  rusthlll  i  Erlandsböle. 
Kanske  blef  han  senare  arrendator  af  Baggnäs  Små- 
peppars,  möjligen  t.  o.  m.  ägare  af  godset  och  afliden 
före  1743,  äista  kyrkobokens  i  Pämå  begynnelseår. 

Numera  utgöra  de  två  Baggnäs  rusthållen  en 
själfständig  utgård  till  Tervik,  hvars  nuvarande  ägare 
generallöjtnanten  Robert  Ehmrooth  genom  omreglering 
och  nyodlingar  försatt  jordbruket  och  landthushållnin- 
gen  i  tidsenligt  skick. 


Ganunelby. 

Denna  by,  belägen  par  kilometer  norr  om  Greg- 
böie,  omnämnes  redan  1448  i  en  tvist  med  Forsby  och 
Garpgård,  och  består  af  tre  rusthåll  och  fyra  hemman. 
Enligt  W.  G.  Lagus'  undersökningar  hafva  följande 
personer  skrifvit  sig  «til  Gamlebyi:  Olof  Eriksson 
Stålarm  1483;  Erik  Botvidsson  Stålarm  1490;  Olof 
Peder sson  Lille  1535;  Arvid  Olofsson  WUdeman  1563. 
Därefter  dennes  son  Samuel  Wildeman,  som  afled  16 12. 
Äfvenså  sonsonen  Johan  Samuelsson  161 8.  Men  där- 
jämte namnes,  att  major  Lennart  Hästesko  17 16  och 
1723  varit  fastighetsägare  i  Gammelby.  €Rusthållet*, 
hvarmed  tvifvelsutan  menas  Pungars  (Fredriksberg) 
om  ^6  mantal,  äfven  kalladt  Gammelby  gård,  uppgif- 
ves  1722  varit  öde,  och  ägdes  då  af  kaptenlöjtnanten 
Brummers  arfvingar,  samt  sedermera  1732  af  kapten 
Karl  Höffner.  Detta  är  ock  det  enda  af  rusthållen, 
som  varit  bebygdt  såsom  herregård.  Sedan  ägdes 
detta  af  en  familj  Petman,  om  hvilken  man  ej  känner 
annat,  än  att  en  Kristian  Petman  1771  blef  halshuggen. 
Därförinnan  eller  1769  kom  rusthållet  i  släkten  Holms 
ägo.  —  Från  året- 1780  ägdes  Pungars  af  auditör  Carl 
Fredrik  Holm,  f  1757,  d.  1804,  hvilken  ändrade  rast- 
hållets  namn  till    Fredriksberg,   och  efter  dennes  död 


Ur  Pämd  sockens  historia.  83 

af  hans  enka  Hedvig  Elistzbeth  Lagus,  f.  1858,  d.  1840, 
då  godset  tillträddes  af  deras  son  lektor  Fredrik  Adolf 
Holm,  f.  1789,  d.  1855,  gift  med  Carolina  Sofia  Bo- 
man, f.  1800,  d.  1882.  Som  dessas  äktenskap  var 
barnlöst,  öfvergick  Fredriksberg  till  hans  brorbam,  af 
hvilka  Elis  Alexander  Holm,  ägare  af  Hagaböle,  jäm- 
väl blef  ägare  af  rusthållet,  h vilket  han  1876  sålde  åt 
rusthållaren  Petter  Reinhold  Serenius,  f  1841,  d.  1883. 
—  I  gifte  med  dennes  dotter  Hilda,  f.  1872,  innehafves 
Fredriksberg  nu  af  rusthållaren  Wilhelm  Granqvist, 
född   1876. 

Erlandsböle. 

Denna  gamla  by  är  belägen  ytterst  i  väster  uti 
socknen  invid  Gammelby  och  består  af  Sprintas  72 
och  Backas  V4  mantals  rusthåll  samt  Märas  Vi  mantals 
skattehemman.  Det  förnämsta  af  dem  är  Sprintt^s, 
som  likväl  redan  länge  varit  klufvet  så,  att  stommen 
utgör  ''^/i2D  och  den  frånskilda  delen,  benämd  Kristine- 
borg  ^7i2o  mantal.  —  Sprintas  har  måhända  i  tiden 
tillhört  en  numera  utdöd  släkt  Sprint,  att  döma  af 
namnet  I  början  af  1800-talet  synes  detta  rusthåll 
ägts  af  en  Gustaf  Forsblom,  som  säges  hafva  gifvit 
det  åt  sin  syster  Hedvig  Änder sdotter,  18 18  gift  med 
Carl  Henrik  Calås  af  fransk  härkomst,  f  1792,  d.  1862. 
Dessas  son  Johan  Calås,  f  18 19,  d.  1873,  ärfde  Sprin- 
tas efter  sina  föräldrar.  Han  gifte  sig  1850  med  en 
dotter  från  granngården  Märas,  Maria  Sofia  Granqvist, 
f.  1824,  d.  1904.  Efter  mannens  död  ägde  hon  godset, 
tills  hon  1876  sålde  det  åt  sin  bror,  förvaltaren  Otto 
Wilhelm  Grönqvist,  f  1833,  gift  med  Amanda  Sofia 
Forsblom,  f.  1838.  Dessa  afträdde  Sprintas  1894  åt 
sonen  Otto  Waldemar  Grönqvist,  f.  1861  och  1891 
gift  med  Theresia  Anna  Fredriksson,  f.  1871. 

RrisHnehorg  har  i  mediet  af  1800-talet  tillhört 
släkten  Falckenheim  och  därefter  gått  i  flere  händer 
samt  tillhör  nu  en  kapten  Johan  Nybom. 


84  Ur  Fäitid  sockens  historia. 


Backas  är  klufvet  i  två  hälfter,  hvardera  om  '/g 
mantal.  Den  ena  kallas  fortfarande  Backas  och  äges 
nu  af  rusthållaren  Gustaf  Petterssan, 

Den  andra  hälften,  benämd  Strömforsas,  tillhör 
sedan  1857  ägarena  af  Gregböle  och  har  skötts  af 
landbönder. 

Mårat  har  i  flere  släktled  tillhört  släkten  Gran- 
qvist och  de  tre  senaste  egarena  haft  dopnamnet  Axel, 
Två  af  dessa  hafva  varit  nämdemän  och  erhållit  titeln 
häradsdomare. 


Härmed  afslutas  nu  dessa  anteckningar  om  god- 
sen i  Pämå  socken,  och  vi  öfvergå  till  en  sista  afdel- 
ning,  omfattande 


Pärnå  församlingar  och  dessas  prästerskap. 

Borgå  är  den  älsta  kristna  församling  i  östra 
Nyland.  Redan  1327  hade  denna  socken  eller  prästa- 
gäll,  såsom  det  i  forna  dagar  hette,  två  kapell,  Stbbc 
och  Pämå,  hvilket  förutsätter  att  församlingen  är  vida 
äldre,  enär  bildandet  af  kapellförsamlingar  i  alla  tider 
härrört  af  nödvändigheten  att  förse  aflägset  boende 
församlingsmedlemmar  med  själavård  och  andra  präster- 
liga förrättningar  i  deras  hemnäjder.  —  Svårt  är  att 
numera  med  säkerhet  kunna  säga  huru  gammal  Pämå 
församling  är.  Den  Teetska  legenden  förlägger,  såsom 
vi  veta,  dess  första  kyrkas  uppbyggande  till  senare 
hälften  eller  slutet  af  1200-talet,  och  osannolikt  är  ej. 
att  faktiska  förhållandet  varit  sådant.  Antagligen  skötte 
Borgåprästema  i  början  gudstjänster  m.  m.  i  det  ofant- 
ligt stora  kapellet,  omfattande  ett  jordområde,  hvilket 
nu  är  fördeladt  mellan  tolf  församlingar:  Pämå,  Liljen- 
dal,  Pyttis,  Elimä,  Anjala,   Strömfors,  Högland,  Lapp- 


Ur  Påmå  sockens  historia  35 


träsk,  Artsjö,  Mörskom  och  Lovisa  samt  en  del  af 
Kymmene.  Kom  så  trasslet  med  Padis  kloster  135 1  — 
1428,  —  omnämdt  i  denna  kalender  för  året  1891, 
hvilket  ansenligt  hindrade  kapellförsamlingens  utveck- 
ling. Huruledes  biskop  Magnus  Tavjast  omsider  1428 
återlöste  Borgå  och  dess  kapeller  från  klostrets  admi- 
nistration, är  därsammastädes  omtaladt.  Samtidigt  vid- 
togs  med  stiftstyrelsens  ordnande  i  dessa  trakter;  men 
märkeligt  nog  nämner  A.  J.  Hornborg  uti  sin  matrikel 
öfver  församlingarna  i  Finland,  att  Pyttis,  afsöndradt 
från  Pämå,  redan  1422  säges  varit  pastorat. 

Huruledes  de  många  nuvarande  församlingarna 
afskilts  från  Pärnå,  finna  vi  af  följande  uppgifter  i 
nämda  matrikel. 

PyUis  omfattade  vid  afskiljandet  nuvarande  för- 
samlingarna Pyttis,  Elimä,  Anjala,  Strömfors,  Högland 
och  delar  af  Kymmene. 

Elimä  blef  kapell  under  Pyttis  omkr.  1530,  an- 
nex under  P5^s  1640  och  under  Lovisa  1748.  Pasto- 
rat 1863. 

Anjala  blef  bönehusförsamling  1692  och  kapell 
under  Elimä  1789   samt  pastorat  1863. 

Sfrömfors  eller  «svenska  Pyttis»  afskildes  från 
Pyttis  1743,  blef  annex  under  Lovisa  1748  och  pasto- 
rat 1863. 

Högland  blef  kapell  under  Pyttis  181 7  och  själf- 
ständig  församling  1838. 

Kymmene  pastorat  bildades  1660  med  delar  af 
Pyttis  och  Weckelaks. 

Efter  det  Pyttis  1422  afskilts,  bestod  Pämå  af 
följande  nutida  församlingar: 

Pämå  moderkyrkoförsamling  sådan  denna  nu  är. 

Lappträsk  blef  kapell  under  Pämå  1556  och 
pastorat  1575. 

Ar f SJÖ  afskildes  från  Lappträsk  såsom  kapell  1636. 
Pastorat  1865. 

Mörskom  afskildes  från  Pämå  såsom  kapell  1604. 
Pastorat  1633. 

17 


36  Ur  Fämå  sockens  historia. 


Lovisa  afskildes  från  Pämå  1748,  då  af  stadsför- 
samlingen  bildades  särskildt  pastorat  med  Elimä,  An- 
jala  och  Strömfors  såsom  annexer.  År  1863  upphäf- 
des  dock  detta  förhållande;  de  tre  landsförsamlingarna 
fingo  egna  kyrkoherdar  och  Lovisa  lades  som  kapell 
under  Pämå.  Staden  blef  dock  åter  året  därpå  sär- 
skildt pastorat,  —  men  utan  annexer. 

Liljendal  blef  kapell  under  Pämå  1791  och  är  så 
fortfarande, 

Ännu  äro  här  att  omnämnas  två  församlingar, 
hvilka  funnits  men  återgått  till  moderförsamlingen, 
nämligen  Forsby  och  Mertilaks. 

Forsby  bruksförsamling  omfattade  Öster-  och 
Wäster-Forsby,  Bergby,  Gregböle,  Erlandsböle,  Pål- 
böle,  Gammelby,  Rike,  Väckaby,  Tetom  och  Kus- 
koski  byar;  uppstod  1691  och  upplöstes  1826. 

Mertilaks  kapell  omtalas  i  urkunder  1571  och 
dess  kyrka  omnämnes  1577;  men  okändt  är,  när  denna 
församling  uppstod  och  när  den  upplöstes.  Man  vet 
icke  ens  hvar  dess  kyrka  varit  belägen,  men  det  an- 
tages,  att  den  funnits  i  Degerby  (nuvarande  Lovisa 
stad)  eller  i  Gislom.  Någon  särskild  präst  torde  detta 
kapell  aldrig  haft.  Måhända  föranledde  dess  uppkomst 
tillsättandet  af  en  hjälppräst  eller  Pärnå  sockens  första 
kapellan  1566.  —  Till  Mertilaks  hörde  följande  byar: 
Fantsnäs,  Kouppebacka,  Räfsby,  Andtby,  Degerby, 
Gislom,  Kuggom,  Påfvalsby,  Tavastby,  Haddom,  Skin- 
narby,  Andersby  och  Hofmansby,  —  men  märkeligt 
nog  icke  Sarvlaks.  —  Den  9  mars  18 10  bestämdes 
Pämå  till  biskopens  annex,  och  handhades  pastoral- 
vården därefter  af  vicepastorer  ända  till  10  januari  1865, 
då  annexskyldigheten  upphäfdes.  Humledes  präster- 
skapet fördelats  i  afseende  å  tjänstgöringsområde  m.  m. 
har  i  denna  kalender  1891  omnämnts.  Måhända  kan 
det  ej  sakna  intresse  för  kalenderns  läsare  att  erfara 
något  om  det  stora  antal  prästmän,  som  under  år- 
hundradenas lopp  handhaft  själavården  i  församlingarna 
Pärnå,    Forsby,    Liljendal    och    Lovisa,   och  meddelas 


Vr  Pämå  sockens  historia,  87 


förty  här  en  förteckning  öfver  ordinarie  innehafvare  af 
de  olika  prästabefattningama. 

Andreas  af  Pema  omnämnes  tidigast  i  häfdema 
såsom  präst  i  Pämå  kapell  1362.     Därnäst  omtalas 

Johan  Ambfömson  Gram  för  åren  1369— 1381; 
men  han  var  dock  egentligen  under  dessa  tolf  år 
pastor  i  Borgå  med  förordnande  «att  förestå  Borgå 
församling  nied  Perno  och  Sibbo  kapeller».  Helvik 
var  kyrkoherde  i  Pämå  1404.  Därpå  inträdde  Padis 
klosters  cvicariers»  tid. 

Laurentius  Skötta  (Skytte?)  omnämnes  1442  som 
pastor  eller  tjänstgörande  präst  i  Pämå. 

Cyprianus  Andreae  i  Pema  omtalas  1497  såsom 
präst  i  församlingen.  Huruvida  desse  två  sistnämde 
varit  kyrkoherdar,  har  ej  kunnat  utredas.  Däremot 
kan  med  större  säkerhet  sägas,  att  följande  präst- 
män varit 


Kyrkoherdar  i  Pämå. 

Bartholomceus  eller  Bertill  från  15 10  till  1537. 
Fastän  denne  såsom  delegerad  att  i  Novgorod  afsluta 
fred  med  Ryssland  den  9  maj  15 13  under  afhandlin- 
gen  skref  sig  «capellan«,  hafva  dock  häfdaforskarene 
Arvidson  och  Grönblad  funnit,  att  denne  therr  Bertilb 
varit  «kirkkoherra  i  Pema».  —  För  hans  son 

Eskill  Bertillsson  utfärdades  1537  bref,  «att  han 
må  behålla  Pemo  prästagäll  efter  sin  faders  död».  Se- 
dan följde 

Andreas  LaurentH  Teyth,  som  var  kyrkoherde 
från  1550  till  1584,  och  under  hvars  tid  Pämå  1566 
fick  sin  första  kapellan   eller  kyrkoherdens  hjälppräst. 

y ohannes  Canuti  Teet  hyrkoherde  från  1586 
till  1590. 

Michael  Andrece  Brynthe  1592 — 1619. 

Johannes  Martini  Teet,  fömt  kapellan  i  försam- 
lingen, blef  kyrkoherde  161 8  och  afled  1632. 


38  Ur  Pämd  sockens  historia. 


Axel  Simansson  Borgstadius  var  kyrkoherde  i 
Pämå  från  1635  till  1640,  då  han  erhöll  Lampis 
pastorat. 

Zacharias  Johannis  Stachceus,  född  i  Härkäpää 
by  af  Pämå  socken,  var  tidigare  pastor  i  Kumlinge 
socken  1631  — 1639;  blef  kyrkoherde  i  Pämå  1642  och 
afled  1 68 1.     Efter  honom  följde  hans  svärsson 

Petrus  Serlachius,  Son  till  bärgmästaren  lohan 
Danielsson  och  dennes  hustru  Anna  Thorvöst  föd- 
des han  i  Borgå  socken  y  1655.  Sitt  tillnamn  tog 
han  af  sin  faders  gods  Särkilaks  i  Pämå;  blef  student 
1674  och  prästvigdes  1680  i  Pämå  kyrka  af  superin- 
tendent Petms  Bång  samt  antogs  till  huspredikant  hos 
riksrådet  friherre  Ernst  Johan  Creutz  på  Malmgård; 
året  därpå,  f  1681,  utnämdes  han  till  kyrkoherde  i 
Pämå  och  1690  till  prost  i  Nyländska  kontraktet  Under 
«stora  ofreden»,  då  en  stor  del  präster  flydde  undan 
fienden  till  Sverige,  stannade  Serlachius  på  sin  post  och 
skötte  icke  blott  sin  egen  församling,  utan  biträdde 
jämväl  flere  grannsocknar  med  prästerliga  förrättningar. 
Vid  kyrkomötet  i  Pämå  1718  var  han  ordförande,  så- 
som ock  praeces  för  den  samma  år  inrättade  konsisto- 
rialrätten  i  Nyland,  hvilken  gemenligen  hade  sina  sam- 
manträden på  Särkilaks,  där  han  var  bosatt.  T>Tigd 
af  år  och  sjuklighet  afled  han  därstädes  vid  83  års 
ålder  den  20  oktober  1738. 

Johan  Haberman  blef  Serlachii  efterträdare.  Son 
till  en  svarfvare  Peter  Haberman  föddes  han  i  Pämå 
1686.  Såsom  gymnasist  i  Wiborg  blef  han  1 710  jämte 
många  andra  af  fienden  förd  i  fångenskap  till  Sibirien. 
Där  var  han  först  dräng  hos  en  officer  i  Tobolsk, 
men  sedermera  lärare  i  en  skola,  som  svenske  office- 
rare där  1 71 1  inrättat  Ar  1722  återkonj  han  till  hem- 
landet och  blef  påföljande  år  student  i  Åbo  vid  37  års 
ålder;  prästvigdes  i  Borgå  1724  och  tjänstgjorde  dels 
som  vicepastor  i  Sibbo,  dels  som  pastor  vid  Nylands 
infanteriregemente,  tills  han  1740  blef  kyrkoherde  i 
Pämå.     Under    < lilla    ofreden»    flydde    han    1742    till 


JJr  Påmd  sockens  historia.  39 


Sverige,  varskodd  af  sin  långvariga  fångenskap  i  Sibi- 
rien, men  återvände  efter  fredsslutet  året  därpå  till 
sitt  pastorat,  där  han  afled  y  1756.  Han  efterträd- 
des af 

Benedikt  Krook,  född  1720,  son  till  kyrkoherden 
i  Hollola  Benedictus  Krook  och  dennes  hustru  Katha- 
rina  Printz.  Student  i  Åbo  1735  och  året  därpå  i 
Uppsala  blef  han  magister  i  Abo  1745  och  docent 
1746;  lektor  i  grekiska  och  hebreiska  vid  Borgå  gym- 
nasium 1753,  erhöll  professors  titel  1755  och  utnäm- 
des  1758  till  kyrkoherde  i  Pämå,  hvarest  han  ock  af- 
led f  f   1770.     Efter  honom  blef 

Peter  Bergh  kyrkoherde  i  Pämå.  Denne  föddes 
^  1 71 2  i  Uleåborg,  där  hans  far  var  handlande.  Un- 
dan fienden  flydde  han  1742  till  Sverige  och  blef  stu- 
dent i  Uppsala;  biträdde  1744  finska  pastorn  i  Stock- 
holm och  prästvigdes  i  Uppsala  1746.  Året  därpå 
återkom  han  till  Finland  och  tjänstgjorde  i  Mänty- 
harju;  blef  t.  f.  stadspredikant  i  Lovisa  1748  och 
skvadronspredikant  vid  Karelska  dragonerna  1750. 
Till  kyrkoherde  i  Pämå  utnämdes  han  utan  förslag  '^^ 
1773,  erhöll  prostetitel  1774  och  dog  ^^  1785.  —  Han 
efterträddes  af 

Jakob  Skogmariy  borgareson  från  Lovisa,  född  y 
1753.  Student  i  Åbo  1771  blef  han  konsistorii  vice- 
notarie  1775,  prästvigdes  1777  och  utnämdes  samma 
år  till  kapellan  i  sin  födelsestad.  Kyrkoherde  i  Pämå 
blef  han  f  1785,  erhöll  prostetitel  1787  och  afled 
\  1807. 

Efter  Skogmans  död  handhades  pastoralvarden  i 
Pämå  dels  af  kapellanen  David  Hipping,  dels  af  präst- 
mannen Gustaf  Serentus,  hvilken  sedermera  blef  ka- 
pellan i  Heinola.  Den  9  mars  18 10  bestämdes  Pämå 
pastorat  till  biskopens  annex  och  handhades  pastoral- 
vården i  församlingen  från  ^   1812  af  följande  tre 


40  Ur  Fämd  sockens  historia. 


Vicepastoren 

Abraham  Mollerus,  kapellansson  från  Idensalmi, 
född  1773,  student  1795,  magister  1798,  prästvigd  1799; 
tjänstgjorde  i  Kiuruvesi  och  vid  finska  kyrkan  i  Stock- 
holm 1800— 1808,  predikant  vid  Uleåborgs  bataljon 
1808 — 1810;  domkyrkoadjunkt  i  Borgå  1810— 1812. 
Blef  vicepastor  i  Pämå  y  sistsagda  år  och  skötte 
pastoratet  tills  han  V  ^^23  utnämdes  till  kyrkoherde  i 
Pieksämäki,  där  han  afled  V   1840. 

Carl  Fredrik  Relander,  Son  till  kapellanen  i 
Ithis  P.  J.  Relander  föddes  denne  ^  1796,  blef  ma- 
gister 1 8 19  och  prästvigdes  samma  år.  Bataljonspre- 
dikant i  Viborg  1822  och  vicepastor  i  Pämå  \%  1823. 
Efter  femtonårig  tjänstgöring  i  Pämå  utnämdes  han 
till  kyrkoherde  i  Ithis  1838,  blef  kontraktsprost  1846 
och  afled  V   1857. 

Gustaf  Roselius  föddes  i  Thusby  ^  1809,  blef 
student  1830,  prästvigdes  1832,  tjänstgjorde  i  Jockas 
och  Puumala,  blef  vicepastor  i  Pämå  y  1839,  kapel- 
lan  1858  och  kyrkoherde  1883. 

Efter  det  Pärnå  socken  1865  befriats  från  att 
utgöra  biskopens  annex,  har  församlingen  åter  haft 
följande  egna 

Kyrkoherdar. 

Oskar  Ferdmand  Hofdahl,  rådmansson  från  Ta- 
vastehus,  föddes  V  1814,  blef  student  1832,  prästvigd 
1840,  pastorssubstitut  i  Borgå  1842,  kapellan  i  Sibbo 
1845,  kyrkoherde  i  Valkjärvi  1857,  prost  1860  samt 
kyrkoherde  i  Pämå  |  1867.     Afled  ^  1881. 

Gustaf  Roselius  blef  såsom  redan  sagts  biskopens 
vicepastor  i  Pämå  1839  och  kapellan  därsammastädes 
1858.  Efter  att  sålunda  i  fyratiofyra  år  hafva  tjänst- 
gjort i  församlingen  allmänt  aktad  och  värderad,    blef 


Ur  Pämd  sockens  historia.  41 


han  omsider  ?§  1883  kyrkoherde  i  Pämå,  och  förun- 
nades honom  att  ännu  i  nära  tio  års  tid,  under  hvil- 
ken  han  1886  erhöll  prostetitel  och  jämväl  en  tid 
skötte  kontraktsprostegöromålen,  vara  församlingens 
föresyn  i  allt  godt  och  nyttigt,  tills  han  i  sitt  åttatio- 
tredje  åldersår  |  1892  skattade  sin  gärd  åt  förgängel- 
sen.    Han  efterträddes  af 

Hilarius  Albin  Ferdinand  Mikaftder,  född  ^^  1846 
i  Åbo,  student  1864,  prästvigd  1868,  kapellan  i  S:t 
Mariae  i870^samt  tillika  curam  gerens  därstädes;  andre 
kapellan  i  Åbo  domkyrkoförsamling  1884;  utnämdes 
till  kyrkoherde  i  Pämå  1893  och  tillträdde  pastoratet 
i  1894. 

Kapellaner. 

Första  serien. 

Petrus  Johannis  1566. 

JohannesLaurentii  1595. 

Johannes  Martini  Teet,  161 5.  Kyrkoherde  16 18. 
Afled  1632. 

Hieronymus  Johannis  16 17 — 1623. 

Henricus  1634 — 164 1. 

Johannes  Nicolai  Collinus  1642 — 1678. 

Mathias  Nicolai  Skogman  1680 — 168.... 

Ericus  Hoffman  168...—  1696. 

Justinus  Simonis  Totilius  1696 — 1726.  Denne 
flydde  vid  stora  ofredens  början  till  Stockholm,  med- 
hafvande  en  del  af  kyrkans  silfver,  hvilket  han  där  för 
det  mesta  skingrade,  —  troligen  för  att  kunna  lifnära 
sig.  Efter  hans  återkomst  väcktes  process  härom,  men 
han  afled  under  rättegången. 

Andreas  Henrici  Hyppingius,  son  till  brukspre- 
dikanten å^Forsby  Henricus  Matthiae  eller  Hyppingh, 
student  i  Åbo  169 1,  brukspredikant  efter  fadern  17 10 
— 1726.     Kapellan  i  Pämå  1727  till  sin  död  1754. 

Petrus   Andrea   Hypping,   son    till    företrädaren, 


42  Ur  Fämd  sockens  historia. 


född  1 71 8,  student  1739,  prästvigd  i  Åbo  1743;  ka- 
pellan  i  Pämå  1755;  död  1782. 

Henrik  Hippingy  företrädarens  son,  född  1754, 
prästvigd  1776;  kapellan  i  Pämå  1783;  död  \  1788. 

David  Hipping,  företrädarens  äldre  bror,  född 
1753»  prästvigd  1788;  brukspredikant  på  Forsby  1779; 
kapellan  i  Pämå  1789;    död  ^   18 19. 

Gustaf  Ruuth,  son  till  kapellanen  i  Askola  Alexan- 
der Ruuth,  föddes  ^^  1792,  prästvigdes  181 5;  blef  ka- 
pellan i  Pärnå  ?a   1820  och  afled  V   1827. 

Johan  Björkström,  orgeltrampareson  från  Borgå, 
föddes  1785;  blef  först  skollärare  å  Tervik  1809:  präst- 
vigdes 18 1 8;  blef  lärare  i  Heinola  pedagogi  1820  och 
kapellan  i  Pämå  |  1828.  Han  var  en  lång  följd  af 
år  afsigkommen,  hvarunder  tjänsten  sköttes  af  vikarier. 
Afled  V   185 1. 

Fredrik  Lindberg  föddes  |-§  18 14  i  Kristina; 
prästvigdes  1842,  tjänstgjorde  i  Mörskom,  Lovisa  och 
Pärnå  (för  Björkström),  blef  kapellan  i  Pämå  \  1854 
och  afled  V   1857. 

GusU^  Roselius,  kapellan  i  Pämå  V  1858— ?J 
1883  och  tillika  vicepastor  till  1867.  Redan  omnämd 
som  vicepastor  och  kyrkoherde. 

Otto  Gabriel  Gardberg  föddes  i  Helsingfors  y 
1825;  prästvigdes  \\  185 1,  pastorsadjunkt  i  Pämå  samt 
därpå  i  Jockas  1855;  t.  f.  kapellan  därstädes  V  1857; 
åter  pastorsadjunkt  i  Pämå  y  1860;  t.  f.  kapellan  där- 
städes V  1866;  predikant  i  Höglands  och  Tyttersaari 
församling  ?  1868;  interimspredikant  vid  pastorsämbe- 
tet i  Pämå  f  1882,  samt  kapellan  därstädes  \\  1884. 
Efter  att  på  oUka  tider  hafva  tjenstgjort  i  Pämå  i  till- 
sammans tjugu  års  tid  afled  han  y  1902  och  efter- 
träddes af 

Johan  Emanuel  Tuomala,  född  i  Borgå  socken 
J-  1866,  student  1886,  prästvigd  f  1893,  tjänstgjort  i 
Asikkala,  Hiitola,  Elimä,  Kerimäki,  Mörskom,  Krono- 
borg, Orimattila,  Loppis  och  Mäntsälä.  Kapellan  i 
Pärnå  \\  1903;    tillträdde  tjensten  |  1904. 


Ur  Fämd  sockens  historia.  43 


Kapellaner. 

Andra  serien. 

Matthias  1619 — 1646. 

Nicolaus  Olavi  Sylvius,  hemma  från  Wärmland, 
1652— 1678. 

Henricus  Martini  (Skägg?)  1679— 1693. 

Samuel  Alventus  1694— 17 12. 

Henricus  Geargii  Weckman  från  Weckelaks,  stu- 
dent 1694,  kapellan  i  Mörskom  171 1  ochiPämåi7i2 
till  sin  död  1741. 

Johan  Forskåhl,  född  17 16,  prästvigd  1740,  ka- 
pellan i  Pämå  Y   1742  till  sin  död  V   ^775^ 

Erik  Johan  Lönroth,  klockareson  från  Pärnå, 
född  1746,  lärare  på  Tervik  1769,  prästvigd  1770,  ka- 
pellan i  Pärnå  ff  1776;  död  V   ^79^- 

Lönnroth  var  siste  andre  kapellan  i  Pämå,  ty 
efter  hans  död  förflyttades  andre  kapellanen  till  Lil- 
jendal,  hvars  kapellaner  förty  fortsätta  denna  andra 
serie. 


Kapellaner  i  Liljendal. 

Johan  Ingman,  kapellansson  från  Askola,  född 
V  ^759»  student  1778,  prästvigd  1783,  kapellan  i  Gu- 
staf-Adolfs socken  1791  och  i  Liljendal  f  1793  till  sin 
död  ^  1805. 

Anders  Johan  Kiljander,  sågskrifvareson,  född 
^  1765,  prästvigd  1791,  kapellan  i  Anjala  1794  och 
i  Liljendal  ^  1806  till  |  1809,  då  han  blef  kapellan  i 
Asikkala.  Sedermera  blef  han  1822  kapellan  i  Libe- 
lits,  där  han  dog  \f  1836. 

Lars  Tallgren,  korporalsson  från  Pielavesi,  född 
-^  1 77 1,  student  1795,  prästvigd  1796,  kapellan  1806 
och    i    Liljendal    Y    18 10    till    f    1840,    då    han    ut- 


44  Ur  Fåmå  Bockens  historia. 

nätndes  till  kyrkoherde  i  Leppävirta,  hvarest  han  afled 
\  året  därpå.  Han  var  far  till  arkitekten  och  litera- 
tören Nestor  Tallgren,  född  V,  1824  i  Liljendal. 

August  Wtlskman,  född  V  181 2  i  Saarijärvi, 
prästvigdes  1837,  kapellan  i  Liljendal  }f  1840  till 
1863,  då  han  till  följd  af  oenighet  med  församlingen 
afsade  sig  tjänsten  och  lefde  som  privatman  till  sin 
död  V   1891. 

Edvard  Mennander,  son  till  kapellanen  i  Savi- 
taipale  Adolf  Fredrik  Mennander,  föddes  ^  1827,  blef 
student  \i  1847,  prästvigdes  \^  185 1,  blef  predikant 
på  Högland  \  1856  och  kapellan  i  Liljendal  y  1864 
till  sin  död  V   1897. 

Henrik  Johan  Tyyskä,  rusthållareson  från  Askola. 
föddes  ^J  1855,  blef  student  1878  och  prästvigdes  1888. 
Efter  tjänstgöring  i  Lokalaks,  Askola,  Keksholm  och 
Jaakimvaara  utnämdes  han  ^  1898  till  kapellan  i  Lil* 
jendal  och  tillträdde  tjänsten  \  1899. 


Forsby  Brukspredikanter. 

Henricus  Hyppingh,  skref  sig  tidigare  Hyppius; 
student  1679;    brukspredikant  på  Forsby  1691  — 1710. 

Andreas  Henrici  Hyppingius,  son  till  företräda- 
ren, student  1691,  brukspredikan/  1710— 1726.  Sedan 
kapellan  i  Pämå. 

Benjamin  Weckman,  son  till  kapellanen  Weck- 
man  i  Pärnå,  student  1727,  brukspredikant  1736 — 1752. 
(Hvem  som  skötte  brukspredikantstjänsten  1726 — 1736 
är  okändt). 

Johan  Åström;  präst  1750;  brukspredikant  1754. 
Död  1778. 

David  Hipping,  född  1753,  brukspredikant  1779 
— 1789,  dä  han  blef  kapellan  i  Pärnå. 

Johan  Henrik  Forskåhl,  son  till  kapellanen  i 
Pämå  Johan  Forskåhl  och  Martha  Åkerstedt,  föddes 
1749,    prästvigdes    1776,    blef    1778    huspredikant  hos 


Ur  Fämå  sockens  historia.  45 


generalen  frih.  A.  H.  Ramsay  på  Jackarby,  sockne- 
adjunkt i  Pärnå  1781,  e.  o.  predikant  vid  Savolaks 
fotjägareregimente  1782,  pedagog  i  Tervik  samma  år, 
brukspredikant  på  Forsby  V  I790  till  sin  död  4  1805. 

Peter  Johan  Sundström,  brukspredikant  pa  Fors- 
by  y  1806  till  y  1807,  då  han  af  domkapitlet  afske- 
dades.  Tjänstgjorde  dock  sedermera  1809  som  pastor 
vid  Vasa  regimente. 

Samuel  Ceder  föddes  i  Nystad  ^  1779,  '^l^f  stu- 
dent 1 80 1  och  prästvigd  1804,  var  brukspredikant  på 
Forsby  från  |^  1807  till  \\  181 1,  då  han  blef  kapel- 
lan  i  Borgnäs.  Sedermera  från  1830  kyrkoherde  i 
Kesälaks  afled  han  y   1833. 

Carl  Tobias  Belitz,  länsmansson  från  Laukas, 
föddes  !|  1788,  blef  student  18 12  och  prästvigdes 
samma  ar,  brukspredikant  på  Forsby  V  18 13  till  1826, 
då  bruksförsamlingen  upplöstes.  Belitz  slutade  som 
sinnessvag. 


Lovisa  pastorat 

Kyrkoherdar. 

David  Starck,  son  till  kyrkoherden  i  Jämsä  Gustaf 
Starck  och  Anna  Serlachius  från  Pärnå,  föddes  ^5*  iZio, 
blef  student  i  Åbo  1729,  magister  1735,  docent  i  Åbo 
1736,  lektor  i  Borgå  1742,  prästvigd  och  kyrkoherde 
i  Lovisa  pastorat  Y  1750,  prost  1755,  teologie  doktor 
1772.     Afled  V   1788. 

Zacharias  CygncBUs,  son  till  kyrkoherden  i  Mänty- 
harju  Z.  J.  Cygnaeus,  föddes  -^^  1733,  blef  student  i 
Åbo  1753,  prästvigd  1755,  magister  1757,  bataljons- 
predikant 1759,  pastors  substitut  i  Mäntyharju  1763, 
kapellan  i  Helsingfors  1772  och  samma  år  vicepastor 
i  Mäntyharju,  regimentspastor  1774,  kyrkoherde  i  Män- 
tyharju 1775  och  i  Lovisa  ^  1780  till  V  ^^9^^  ^^  han 
blef  domprost  i  Borgå.  Året  därpå  eller  ^  1792  blef  han 


46  Ur  Färnd  sockens  historia. 


biskop  i  Borgå  stift,  och  teologie  doktor  1793.  Han 
afled  under  Borgå  landtdag  ^  1809.  —  Han  var  farfar 
till  såväl  professorn  och  skalden  Fredrik  Cygnaeus 
som  till  finska  folkskolans  fader  öfverinspektor  Uno 
Cygnaeus. 

Henrik  Calonius,  son  till  kyrkoherden  i  Saari- 
järvi  Mathias  Calonius,  föddes  W  1735,  blef  student 
1756,  magister  1760  och  prästvigd  samma  år,  kapellan 
i  Lovisa  1768,  kyrkoherde  i  Kesälaks  1777  och  i 
Saarijärvi  1779  samt  kontraktsprost  1787.  Slutligen 
kyrkoherde  i  Lovisa  ^^   1792  till  sin  död  ^^  1805. 

Carl  Adolf  Hougberg,  son  till  häradshöfding 
Sven  Abraham  Hougberg,  föddes  ^^  1763,  blef  stu- 
dent 1784,  prästvigd  1788,  kapellan  i  Artsjö  1801, 
kyrkoherde  i  Lovisa  \\  1809,    prost  181 1,  samt  afled 

V  1840. 

Gustaf  Leonard  Stenbäck,  son  till  komminister 
Gustaf  Stenbäck,  föddes  ^^  1809,  blef  student  1825, 
magister  och  t.  f.  kollega  vid  trivialskolan  i  Lovisa 
1832,  rektor  för  skolan  1833  och  för  högre  elementar- 
skolan i  Borgå  1842,  prästvigdes  sistsagda  år  och  blef 
kyrkoherde  i  Lovisa  ^  1844,  prost  1847.  Afled  y 
1 86 1.  Han  var  siste  kyrkoherden  i  det  stora  pasto- 
ratet med  tre  socknar  som  annexer.  Nästa  kyrko- 
herden i  det  till  Lovisa  stad  inskränkta  pastoratet  blef 

Karl  Albert  Hackzell,  son  till  kommissionslandt- 
mätaren  Johan  Jakob  Hackzell,  föddes  ^}  1820,  blef 
student  1841,  prästvigdes  1847,  t.  f.  pastor  i  Lovisa 
1865    samt    kyrkoherde    därstädes  f  1875  till  sin  död 

V  1892. 

Ivar  Alarik  Nicander^  född  1865,  kyrkoherde  1895. 


Kapellaner. 

Nicolaus  Ursinus,  son  till  kapellanen  i  Ranta- 
salmi  Jacobus  Ursinus,  föddes  \%  17 16,  blef  student  i 
Åbo  1730,  magister  1741,  vicenotarie  vid  domkapitlet 


Ur  Pämd  sockens  historia.  47 

i   Borgå    1744,    prästvigd    1748,    kapellan    i    Degerby 
(Lovisa)  samma  är.     Kyrkoherde  i    littis  1767.     Äfled 

^  1786. 

Henrik  Calonius,  redan  omnämd  bland  kyrko- 
herdame.     Kapellan  i  Lovisa  1768— 1777. 

Jakob  Skogman,  omnämd  bland  kyrkoherdame  i 
Pämå.     Var  kapellan  i  Lovisa  1777— 1785. 

Carl  Östberg,  son  till  pastorn  i  Jämsä  Carl  Öst- 
berg, föddes  y  1757,  student  i  Åbo,  prästvigd  1782, 
predikant  vid  flottan  1783,  kapellan  i  Lovisa  ^^  1786 
till  f  1796,  då  han  blef  kapellan  i  littis,  hvarest  han 
afled  J  1809. 

Henrik  Adolf  Lagren,  son  till  sergeant  Logren 
vid  Tavastehus  regimente,  föddes  1762,  blef  student 
1782,  prästvigd,  kapellan  i  Lovisa  Y  ^797  till  ?J  1798, 
då  han  blef  kapellan  i  Sulkava.     Afled  ?2   1820. 

Gustaf  Schogster,  rusthållareson  från  Thusby, 
föddes  2^  1769,  blef  student  1788,  prästvigd  1794, 
kapellan  i  Lovisa  y  1800  till  f^  1804,  då  han  blef 
kapellan  i  Borgå.  År  18 16  blef  han  kyrkoherde  i 
Jämsä,  där  han  afled  ^   1829. 

Anders  Gustaf  Argillander,  son  till  kronofogden 
Ivar  Argillander,  föddes  Y  ^77^^  prästvigdes  1801, 
blef   kapellan   i    Lovisa   \   1805    och    afled    därstädes 

V  1830. 

Carl  Henrik  Hipping,  son  till  kapellanen  i  Pärna 
David  Hipping,  föddes  y  1799,  prästvigd  f  1821,  blef 
kspellan  i  Lovisa  Y  1831  och  afled  därstädes  V  1873. 
Han  var  siste  kapellan  i  Lovisa,  enär  tjänsten  indrogs 
efter  hans  död. 

Dessa  uppgifter  om  prästerskapet  i  Pämå  för- 
samlingar äro  hufvudsakligast  hämtade  ur  Akianders 
Herdaminnen ;  och  härmed  afslutas  anteckningarna  för 
kalendern  ur  Pämå  sockens  historia.  Måhända  kunna 
de  tjäna  som  material  till  en  framtida  fullständig  histo- 
rik öfver  denna  gamla  socken. 

C  Carstens, 


PRIS  Fmk  1:50. 


HELSINGFORS  1006 

AKTIEB.  F.  TILQMANNS  BOK-  OCH  STENTRYOKERI  SAMT  KEMIORAn. 


UTGIfVEH 


KRLEMDER 


GTQiFVEh  nr 


SVEMSKR  FOLKSKOLRUS  VRMMER 


1906 


DUgUMDEFÖRSm  AIWAMQEN 


x2ZS3ai3S^^S 


SFV 


HELSIMQFORS 

TIDHIllOB-  *  TBTOSSBI  AKTIBBOLAaBTS  TBTOKXU 

1906 


REDAKTÖRER  FÖR  DEMMR  KALENDER: 

V.  ÖHBERQ  OCH  P.  MORDMRMN 

ORDF.  SEKR. 

I  DIREKTIOMEM  FÖR  SVEMSKR  FOLKSKOLRMS  VftMMER. 


INNEHÅLL: 

Sid. 

Svenska  Folkskolans  Vänners  årsberättelse  för  1905 1 

Om  lungsot  och  andra  tuberkulösa  sjukdomar  af  //.  Holsii  .  .     16 

Vår  nya  representation  di  E,  S 33 

Hembygdens  lof,  dikt  af  Parus  Åt^ 38 

Toner  från  bygden  af  Frans  Österblom 40 

Vid  midsommartid  i  Teerijärvi,  reseminnen  af  P.  Nordmann .  .     43 

Folkskolorna  i  Kveflaks  af  K.  V.  Åkerblom 53 

Ungdomsföreningens  i  Liljendal  nya  hus  med  byggnadsritningar 

af  Heirald  Andersin 56 

Från  folkhögskolan,  berättelse  af  Lauri  Soini,  öfversatt  af  Arvid 

Möme 59 

Henrik  Ibsen  (med  porträtt),  dödsruna  af  E.  Hasselblatt  ....  104 

Helsning  till  hembygden,  dikt  af/  Reuter 113 

En  trädgårdsstad  af  Qunnar  Landtman 115 

Valter  B.  Meinander  (med  porträtt),  dödsruna  af  K-  T,  Oljemark  120 

Ur  fågel  världen,  skildring  af/  Hedberg 125 

Martin  Wegelius  (med  porträtt),  dödsruna  af  K-  Flodin 137 

Två  ungdomsdikter  af  Martin  Wegelius 142 

Reform  af  rättsvården  af  R,  A,  Wrede 145 

Kasten  Antell,  dödsruna 160 

Kristian  Wiiala  (med  porträtt),  dödsruna  af  Herman  Hultin  .  .  164 
Här,  endast  här  är  du  hemma,  prolog  af  Frans  Österblom ...  168 


Svenska  folkpartiet 171 

De  döfstnmmas  alfabet  af  J,  H, 175 

Från  förgiagna.  dagar  af  Parus  Åter 179 

Kalenderns  omslagsbild 188 

Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud  i  november  1906 185 


Berättelse 

Ofver  Svenska  Folkskolans  Vänners  verksamhet  år  1905, 
afgifven  till  årsmOtet  i  Helsfnsfors  den  31  mars  1906. 


Såsom  en  inledning  till  redogörelsen  från  föreningens  24:de 
verksamhetsår  vill  direktionen  i  korthet  uttala  sig  om  sättet  för 
utgifvandet  af  understöd  för  folkbildningsflndamål  samt  hurusom 
dessa  fördelat  sig  öfver  olika  trakter  af  de  svenska  bygderna. 

I  föreningens  stadgar  ingår  ingen  t)estämning  om,  att  stä- 
derna skulle  falla  utom  S.  F.  V:s  arbetsområde;  det  heter  kort 
om  godt,  att  föreningen  ,har  till  ändamål  att  verka  för  folksko- 
lors inrättande  bland  landets  svenska  befolkning",  men  i  följd 
af  stadskommunemas  relativt  lyckligare  ekonomiska  tillstånd  och 
tillgången  på  hjälpsamma  folkbildningsvänner,  har  det  i  prakti- 
ken gestaltat  sig  så,  att  så  godt  som  alla  anslag  utanordnats  för 
befrämjandet  af  folkupplysnings  syften  i  landsorten,  1  hundratals 
fall  hafva  ansökningarna  om  understöd  insändts  af  skoldirektio- 
nema  eller  skolomas  lärarepersonal,  af  föreningens  egna  ombud 
eller  af  enskilda  personer,  och  i  några  tiotal  fall  hafva  bidragen 
utanordnats  på  initiativ  af  förenings-direktionens  medlemmar,  efter 
att  desse  genom  besök  å  respektive  orter  gjort  sig  förtrogna  med 
de  förhållanden,  hvilka  betingat  utgifvandet  af  understöden.  Detta 
tillvägagående  har  haft  sin  lättförklarliga  orsak  i  den  omständighet, 
att  S.  F.  V.  haft  sin  centralhärd  i  Helsingfors.  Skulle  man  anse, 
att  föreningens  tillgångar  medgåfve  anställandet  af  en  fast  aflönad 
folkbildnings-konsulent,  hvilken  därjämte  hade  i  uppdrag  att  verka 

-  1  — 


såsom  vandringslärare  och  fOredragare,  kunde  en  mera  allsidig 
öfverblick  vinnas  af  det  vida  arbetsfältet  och  olika  orters  behof 
af  understöd  lättare  afvägas  mot  hvarandra. 

Nu  har  det  visat  sig,  att  de  kommuner,  där  folkbildnings- 
sträfvandena  varit  mest  lifaktiga,  gjort  sig  päminta  genom  i  re- 
geln väl  motiverade  ansökningar  om  understöd,  medan  andra 
socknar  i  långt  mindre  grad  velat  och  vetat  hålla  sig  framme. 
Till  den  förra  kategorin  kunna  hänföras  exempelvis  Esbo,  Liljen- 
dal,  Sjundeå  och  Borgå  landskommuner  i  Nyland,  Korpo,  Nagu, 
Kimito  och  Kumlinge  i  Egentliga  Finland  samt  Malaks,  Korsnäs, 
Vörå  och  Replot  i  Österbotten;  till  den  senare  kategorin  åter 
Tenala,  Bromari,  Snapperiuna  och  Pojo,  Eckerö,  Geta,  Finström 
och  Sund  samt  Jeppo,  Larsmo,  Närpes  och  Purmo.  Emellertid 
har  redan  pä  grund  af  de  ingifna  och  beviljade  ansökningarna 
föreningens  utgifter  år  från  år  stegrats  så,  att  de  icke  kunnat 
täckas  med  influtna  medlemsafgifter  och  räntor.  Föreningens  l>e- 
hållning  —  alla  fonder  oberäknade  —  har  från  52,130  mk  den 
31  dec.  1901  nedgått  till  44,000  vid  1905  års  utgång.  Direktio- 
nen har  dock  ansett,  att  arbetet  för  de  svenska  kulturintressenas 
tillvaratagande  under  de  närmast  gångna  åren  icke  bort  lida  af- 
bräck,  och  har  därför  relativt  frikostigt  utdelat  understöd  i  hopp 
om  att,  »kommer  dag,  så  kommer  råd*. 

Föreningens  fonder  hafva  under  året  ökats  med  .Vakt- 
mastar  K.  J.  Kymlanders  fond*,  som  vid  emottagandet  utgjordes 
af  1,635  mk  41  p.  Numera  aflidne  vaktmästaren  vid  Finlands 
bank  K.  J.  Kymlander  hade  nämligen  genom  ett  den  31  januari 
1898  upprättadt  testamente  förordnat,  att  behållningen  i  hans  bo 
skulle  öfveriämnas  till  S.  F.  V.  att  användas  i  föreningens  syfte- 
mål för  hjälp  och  understöd  åt  behöfvande  svenska  folkskolor  i 
landsorten.  —  Af  sin  onämnde  vän  i  landsorten  har  föreningen  för 
sjunde  gången  såsom  julgåfva  åt  folkbiblioteken  fått  emottaga 
500  mk. 

Anslag  till  högre  fasta  folkskolor. 

Läseåret  1904—1905,   Esbo  skärgård 250:  — 

Sastmola,  Kasaböle 250:  — 

Replot  kyricoby 200:  — 

östermyra 200:  — 

—  2  - 


Läseåret  1904—1905.  Kökar  (femte  Aisanslaget) 400:- 

Karuna 200:  - 

Brandö,  Jurmoby 150:- 

Laseåret  1905—1906.  Tusby,  Björkbacka 300:  - 

Hausjärvi,  Hyvinge 300:- 

Kvef laks,  Petsmo 250:  - 

Kumlinge,  Seglinge 250:  - 

Kristinestad,  Päsmark 250:  - 

Kökar 250:- 

Iniö,  Norrby 200:  - 

Munsala,  Mona 150:- 

Oravais,  Komossa 100:- 

Oxkangar    100:- 

Mörtaiark 100:  - 

Vörå,  Kaltsor    100:- 


Anslagen  till  fasta  småskolor. 

Läseåret  1904—1905.  Replot,  Söderuddama 300:  - 

Degerby  (Nyland) 200:  - 

Esse,  BÄckby ») 200:  - 

Pyttis  kyrkoby») 200:- 

Liljendal,  Säfträsk 200:  - 

Pemå.  Bargby 100:  - 

Tusby,  Kervo 150:- 

Uljendal,  Garpom    50:- 

Borgå  prästgårdsbacken 100:  - 

Läseåret  1905—1906.  Replot,  Söderuddama') 500:- 

Vichtis,  Palajärvi 450:  - 

Pargas  malm 400:  - 

Pargas  port  —  Jungfrusund  ....  400:  - 

Houtskär,  Äppiö    300:- 

Korpo,  Avensor 350:- 

Kökar,  östra  distriktet») 250:- 


')  Anslaget  gäller  tre  läseär. 
•)        .  .     två     . 

-  3  — 


Läseåret  1905—1906,  Kimlto,  Vretaby 200:  - 

Finby,  Gråböle 200:  — 

Sjundeä,  Fanjunkars 200:  — 

Vikarfall 200:  — 

Pikkala    200:  — 

Borgå  landsf.  Ylike 200:  — 

Ncdervetil  kyrkoby 200:  — 

Pyttis,  Västerby 200:  — 

StrtJmfors,  Vlrböle    150:  — 

Kronoby,  Knifsund 150:  — 

Nedervetil,  Nedervetilby 150:  — 

Esbo,  Jupp 150:  — 

,     Grans 150:  — 

Ingå,  Västankvam 150:  — 

Borgå,  Veckjärvi    100:  — 

Prästgårdsbacken 100:  — 

Pemå,  Bärgby 100:  — 

Lappträsk,  Harsböle    100:  — 

Tusby,  Klemetskog ») lOO:  — 

Dragsfjärd,  Furusund 100:  — 

Kyrkslätt,  Haapajärvi 100:  — 

Långvik    100:  — 

Estby 100:  — 

Strömsby 100:  — 

Hindersby 100:  — 

Bobäck 100:  — 

Bergstad 100:  — 

Gamlakarleby  landsf.  Rödsö    ...  250:  — 

Storkotka 250:  — 

Nagu,  Nötö    50:  — 


Till  en  ifrågasatt  ny  småskola  i  Finby,  Förby,  har  utlof- 
vats  250  mk.  Lärarinnan  Anna  Jonsson,  som  senaste  sommar 
upprätthöll  en  6  veckors  elementarkurs  å  Länhammar  i  Karislojo. 
uppbar  i  ersättning  100  mark  af  Aurora-fondens  räntemedel.  För 
att  möjliggöra  några  medellösa  elevers  besök  vid  Nystads  svenska 


O  Anslaget  gäller  två  läseår. 
-  4  - 


folkskola  utbetalades  300  mk  och  för  likartadt  ändamål  120  mk 
genom  folkskolläraren  K.  P.  Pettersson  i  IniO,  Norrby. 

Diverse  anslag.  Svenska  småskoleseminariet  i  Helsing- 
fors, som  tyvän  år  1905  icke  fått  något  statsunderstöd,  har  af 
föreningens  medel  erhållit  det  betydande  bidraget  om  1,550  mark, 
utanordnadt  för  innevarande  läseår.  Till  folkskollärarenas  som« 
niarkurser  pä  Åland  gafs  ett  bidrag  om  300  mark.  Samma  be- 
lopp har  på  ansökan  af  Nylands  svenska  ungdomsföreningars 
centralutskott  utlofvats  för  1906  till  en  byrå  i  Helsingfors,  hvilken 
skulle  åtaga  sig  att  skaffa  populära  föredragare  till  landsbygden. 
Kartor  och  naturalhistoriska  bilder  hafva  till  ett  värde  af  in- 
emot 80  mark,  blifvit  skänkta  till  folkskolorna  i  Esbo  skärgård, 
till  Petalaks,  Nyby  och  Petalaks  kyrkoby,  till  Hiittis  kyrkoby  och 
Pedersö,  Ostenö  samt  Ingå,  Fagervik. 

Biblioteksverksamheten  har  föreningen  understödt  genom 
att  åt  Nyl.  afdelningens  folkbildningskommitté  öfverlämna  200 
mark  samt  genom  att  till  studentföreningen  V.  S.  skänka  tvenne 
vandringsbibliotek.  Bokkollektioner  om  c.  40  band  hafva  expe- 
dierats till  öfverby  (Helsinge),  Grennäs  (Borgå  sn.),  Stensvik 
(Esbo),  Paipis  (Sibbo)  och  ett  mindre  antal  till  några  inom  Hel- 
singfors arbetarekretsar  bildade  läseringar.  Af  sagoboken  .Tum- 
melisa' hafva  åtskilliga  exemplar  utdelats  bland  folkskoleelever 
och  ett  större  antal  af  föreningens  skrifter  såsom  julgåfvor  åt  sjö- 
män fördelats  genom  Sjömansmissionsföreningen. 

Mttsikfestkommittén,  såsom  hvars  ordförande  Martin  We- 
gelius  fungerat,  har  under  året  blifvit  förstärkt  genom  invalet  af 
ledamöterna  öfverstelöjtnant  R.  G.  Stenius  och  musiker  Otto 
Andersson,  såsom  andra  sekreterare.  På  kommitténs  förslag  hafva 
af  föreningens  medel  utanordnats  300  mark  såsom  understöd  till 
den  musikfest,  hvilken  den  17  juni  1906  kommer  att  äga  rum  i 
Ekenäs  och  i  spetsen  för  hvilket  lofvärda  företag  ställt  sig  S. 
F.  V.  ombud  folkskolläraren  J.  Nordström.  Till  den  samtidigt  in- 
fallande sång-  och  musikfesten  i  Gamlakarleby  hafva  500  mark 
utlofvats.  Planen  på  en  större  musikfest  i  Helsingfors  torde  blifva 
realiserad  i  juni  1907.  För  att  i  viss  mån  förbereda  till  ett  mera 
allmänt  deltagande  i  denna,  men  framförallt  för  att  lifva  de  musi- 
kaliska intressenas  målsmän  i  Österbotten  åtog  sig  direktör  We- 

—  5  — 


gelius  godhetsfullt  uppdraget  att  från  den  27  juni  till  6  juli  19051 
leda  en  dirigentkurs  i  Kronoby.  Deltagarenas  antal  uppgick  til 
c.  20;  kursen  omfattade  föredrag  i  musikens  historia  och  teori  samt 
praktiska  Ofningar  i  körsång.  Såsom  ett  synligt  resultat  af  denna 
kurs  kan  med  största  tillfredsställelse  antecknas,  att  flertalet  af 
kursdeltagarena  på  sina  resp.  hemorter  ställt  sig  i  spetsen  för 
nybildade  körer,  och  många  rusta  sig  att  taga  del  i  Gamlakarleby 
sångfesten.  I  det  att  direktionen  här  med  tacksamhet  omnämner 
detta  förnyade  bevis  på  direktor  Wegelii  intresse  för  tonkonstens 
förkofran  ute  i  bygderna,  är  det  så  mycket  smärtsammare  att  på- 
minna sig,  att  den  framstående  musikern  och  den  ädle  folkbild- 
ningsvännen nu  för  alltid  slutfört  sitt  lifsarbete.  En  detaljerad 
framställning  af  hans  verksamhet  i  föreningens  tjänst  skall  införas 
i  1906  års  kalender. 

Theodor  Holmströms  folkhögskolefond.  Af  fondens  dis- 
ponibla räntemedel  hafva  under  året  följande  anslag,  utdelats,  till 

Wästankvam  landtmanna-  och  husmodersskola  i  Ingå.  .  1,200  ') 

östra  Nylands  landtmanna-  och  husmoderskola 3,000 

Ålands  folkhögskola 1,900 

Elevstipendier,  fördelade  på  de  8  sv.  folkhögskolorna   .  1,600 

Borgå  folkhögskola  (hälften  af  ett  tidigare  utlofvadt  anslag)  1 ,  130 

Sydvästra  Finlands  svenska  folkhögskola  i  Pargas.  .  .  .  1,000 
Närpes  landtmanna-  och  husmoderskola  (i  penningar  och 

ett  pianino)    980 

Mellersta  Nylands  folkhögskola  i  Esbo  (en  flygel)  ....  500 

Nyländska  afdelningens  folkhögskolekurser 800 

Sommarkurserna  1905  vid  folkhögskolan  i  Esbo 300 

Folkhögskoleläraren  Torsten  Mikanders  resestipendium  .  400 

Beträffande  fördelningen  af  fondens  räntor  har  det  beslut 
fattats,  att  samtliga  ansökningar  för  det  löpande  året  på  en  gäng 
tagas  under  ompröfning.  På  en  till  de  svenska  folkhögskolomas 
lärarepersonal  riktad  förfrågan  om  önskvärdheten  af  en  utdelning 
af  understöd  åt  medellösa  elever  samt  ett  resestipendium  åt  nå- 
gon lärare  eller  lärarinna  har  ett  tillstyrkande  svar  erhållits.  Sam- 


0  Anslaget  omtaladt  i  föregående  årsberättelse. 
—  6  — 


tidigt  ingick  fiAn  det  i  Pargas  den  18—19  september  1905  hållna 
svenska  folkhOgskoleläraremötet  en  skriftlig  underrättelse  om,  att 
mötet  utsett  folkhögskoleföreständarena  Johannes  Klockars»  Karl 
T.  Oljemark  och  Arvid  Möme  till  medlemmar  i  ett  utskott,  hvil- 
Icet  i  förhållande  till  S.  F.  V.  och  Holmströmska  fondens  ränte- 
dispositioner ägde  tillvarataga  lärarekårens  intressen  samt  ,tillhan- 
dagä  föreningen  med  de  upplysningar  direktionen  kunde  finna  nö- 
digt inhämta*.  Direktionen  skall  —  i  sådana  fall,  då  den  finner  det 
lämpligt  och  behöfligt  att  införskaffa  extra  utredning  i  någon 
fråga  —  med  tacksamhet  begagna  sig  af  det  gjorda  anbudet 

Ombud  äger  föreningen  f.  n.  på  117  skilda  orter,  nämligen 
33  i  Nyland,  27  i  sydöstra  Finland,  32  i  Österbotten  samt  25  i 
öfriga  delar  af  landet 


Nyantagna  ombud  äro  i: 

Viborg:  redaktör  Carl  Joh.  Tollet. 
Tenala:  fröken  Hilda  Lindqvist 
Bjämå:  stationsinspektorn  Georg  Rancken. 
Nykarleby:  serainaristen  K.  Vaxlax. 
Sjundeå:  folkskolläraren  Alarik  Boström. 
Vörå:  ,  M.  Holmberg, 

öfvermark:        ,  Viktor  Winberg. 

Lappfjärd:         ,  Josef  Klavus. 

Sibbo:  ,  R.  J.  Qvamström. 

Hammarland:    ,  Johan  Karlsson. 

Kuopio:  fru  Signe  Hällfors. 
Lappträsk:  pastor  Carl  Lundberg. 

.         folkskollärarinnan  Väva  Thomé. 
Lemland:  ,  Ingeborg  Sommarström. 

Korpo:  kofferdiskepparen  J.  E.  Karlsson. 
Snappertuna:  folkskolläraritman  Anna  Fagsrström. 


Vid  senaste  årsmöte  tilldelades  följande  ombud,  som  en 
längre  tid  nitiskt  skött  sina  värf,  premier  i  värdefullare  böcker: 
fru  Linda  Sagulin  i  Lovisa,  förvaltaren  Karl  Mansén  i  Ruokolaks, 
normalskolläraren  K.  F.  Spolander  i  Nykarleby  och  ingeniör  N. 
W.  Bergmarm  i  Hausjärvi. 

—  7  — 


Föreningens  direktion,  som  under  året  sammantrfldt  10 
gånger,  har  varit  sammansatt  af  följande  personer:  possessionaten 
fil.  mag.  V.  Ohberg,  ordförande,  kommunalrådet  bankdirelctör  Abel 
Landén,  viceordförande,  fil.  doktor  P.  Nordmann,  sekreterare  och 
ombudsman,  ingeniör  Fr.  Rosberg,  kassör,  pastor  Ludv.  Bengels- 
dorff  och  friherre  Tor  Carpelan  samt  suppleanterna  lektor  Hugo 
Bergroth,  fröken  Gertrud  Ehrström  och  professor  I.  A.  Heikel.  I 
tur  att  afgå  vid  detta  årsmöte  äro  herrar  Bengelsdorff  och  Lan- 
dén  samt  fröken  Ehrström.  Till  revisorer  utsagos  vid  senaste 
årsmöte  herrar  S.  Ehrstedt  och  A.  Schildt  samt  till  suppleanter 
Otto  Lucander  och  Albin  Finander. 


Föreningens  medlemsantal  uppgick  den  sista  december 
1905  till  4,803.    De  flesta  medlemmar  finnas  på  följande  orter 

Helsingfors 969 

Helsinge 253 

Abo 234 

Lovisa 145 

Sibbo 132 

Kyrkslätt 130 

Vasa 120 

Viborg 105 

Borgå  landsf 104 

Borgå  stad 91 

Kristinestad    84 

Liljendal 77 

Gamlakarleby 76 

Ingå 70 

Jakobstad 67 

Pemå 64 

Tammerfors    60 

Kronoby    57 

Lappträsk 54 

Jyväskylä 51 

Tusby 51 

Björneborg 50 

Fiskars 50 

Hiittis 48  o.  s.  v. 

—  8  — 


Af  ofvanstående  förteckningar  framgår  således  bl.  a.  att 
Helsinge  har  dubbelt  så  många  medlemmar  som  Vasa  och  att* 
Jyväskylä  går  framom  städer  med  en  så  pass  svenskatalande 
befolkning  som  Hangö  och  Mariehamn.  En  mångårig  erfarenhet 
visar,  att  medlemsantalet  står  i  direkt  förhållande  till  den  energi 
resp.  ombud  på  olika  orter  utveckla.  Den  omständigheten  för- 
tjänar ock  påpekas,  att  i  somliga  städer  medlemmar  erhållits 
blott  inom  ståndpersonemas  klass,  medan  åter  i  andra  ej  så  få 
ledamöter  vunnits  bland  handtverkare  och  arbetare. 


Publikationerna.  Af  skrifter  utgifna  af  föreningen  Svenska 
Folkskolans  Vänner  hafva  under  år  1905  utkommit: 

Haft  57,  Tre  föreläsningar  i  hälsovårdslära  af  A.  Palm- 
berg.   64  sidor,  pris  25  p.,  upplaga  5,700  exx. 

Haft  58.  Anteckningar.  Finlands  historia  1809—1868  af 
M.  G.  Schybergson.  31  sidor,  pris  50  p.,  upp- 
laga 5,600  exx. 

Haft  59.  Albert  Edelfelt,  en  folkelig  minnesskrift  af  K. 
Flodin  och  P.  Nordmann,  53  sidor,  29  illustra- 
tioner, pris  1  mk,  upplaga  6,100  exx. 

Kalender  utgifven  af  Svenska  Folkskolans  Vänner  1905, 
tjugunde  årgången,  270  sidor,  pris  1  mk  50  p., 
upplaga  5,600  exx. 

Af  samtliga  dessa  skrifter  har  hvarje  medlem  erhållit  ett 
exemplar.  En  dagbok,  afpassad  för  de  svenska  småskolomas  behof 
och  tryckt  i  400  exemplar,  har  dessutom  blifvit  utgifven. 

Helsingfors  den  10  mars  1906. 

Viktor  öhberg 
Ab.  Landén.  Fredr.  Rosberg. 

Tor  Carpelan.  P.  Nordmann. 


P.  Nordmann. 


—  9  — 


Ofversikt  af  penningeställningen. 

Vinst-  och  förlusträknlng  för  är  1905. 

Inkomster: 

Saldo  från  år  1904    Smf  47.482:46 

Räntor 7,422: 35 

Medlemsafgifter  .  .  , 17,282:  — 

Resterande  afgifter .  404:  — 

Frivilliga  bidrag 500:  — 

9mf  73,090:81 

Utgifter: 

Skrifter  utgifna  under  året ^mf,  8,151:08 

Understöd 14,616: 36 

Omkostnader ,  2,548: 11 

Aflöningar ,  3,600:  — 

Bibliotek    ,  143:34 

Afskrifning  å  inventarier ,  30:  — 

Behållning  till  år  1906 44,001:92 


Smf    73,090:81 

Föreningens  affärsställning  vid  årsskiftet  synes  af  nedan- 
stående sammandrag  af  bilanskontot. 


Aktiva: 


Kassa 

Främmande  reverser 

Löpande  räkning 

Depositioner 

Räntor 

Björkbacka  folkskolehus 

D:o  ,  inventarier 

Boklager 

Aktier 

Obligationer 


$mf 


949:82 

22,000:  — 

— :27 

88,000:  — 

1,896:  — 

6,953:05 

233:65 

1.000:- 

29,011:70 

147:30 


Transport  9mfi  150.191: 79 


—  10  - 


Transport  ^h^  150,191: 79 

Inventarier    ,  230:  — 

Sparkassa .        9,622:24 

Diverse  personer ,        2,083:30 

Abel  Landéns  Folkakademi-fond 

9  st.  prior.  aktier  å  10,000  mk 
10   .       ,         .       å    1,000    , 
i  Lovisa— Vesijärvi  jämvägsaktieboiag 

5^  162,127:33 


Passiva: 

Henrik  Borgströms  fond ^h/c  5,000:  — 

Vilhelm  Grefbergs  stipendiefond .  1,000:  — 

BrOdema  Paqualens  fond    ,  1,000:  — 

TuUuppsyningsmannen  Lindens  fond    .  14,000:  — 

Aurora-fonden ,  2,000:  — 

S:t  Petersburg  Liedertafel  fond 1,400:  — 

Nyländsk  understöds-fond ,  1,220:  — 

5:te  februari-fonden .  7,000:  — 

Folkbildnings-fonden 100:  — 

Elementarkurs-fonden ,  5,170:  — 

Vilhelmina  Hisingers  donation ,  40,000:  — 

Hedvig  Falckens  fond    10,000:  — 

Vilhelmina  Nordströms  fond ,  27,000:  — 

Västra  Nylands  musikfond ,  1,600:  — 

Vaktmästar  K.  J.  Kymlanders  folkskolefond    ....  1,635: 41 

Behållning  till  1906 44,001: 92 


Ä^  162,127:33 

Th.  Holmströms  folkhögskolefond. 

Inlcomster: 

Behälhiing  frän  föregående  år  1904 ^^     4,209: 84 

Influtna  räntor ,        9.997:96 

9m/:    14,207:80 


11  — 


utgifter: 

Omkostnader ^  563:60 

Understöd ,  12,810:  — 

Afskrifning  ä  aktier 150:  — 

Behållning  till  år  1906 .  684:20 

mr^  14,207:80 

Fondens  ställning  vid  årsskiftet  synes  af  nedanstående  sam- 
mandrag af  bilanskontot. 

Aktiva: 

Kassa ä^        714:32 

Aktier  och  obligationer 38,215:  — 

Sparkassa 13,799: 88 

Utestående  lån .       20,000:  — 

Depositioner ,     160,955:  — 

Äy:  233,684:20 

Passiva: 

Kapital    ^^  233,000:  — 

Behållning  till  1906 684: 20 

Äy:  233,684:20 
Helsingfors  den  31  dec.  1905.  . 

Fredr.  Rosberg. 

Att  förestående  tablåer  äro  riktigt  utdragna  ur  »Svenska 
Folkskolans  Vänners*  och  .Teodor  Holmströms  folkskolefonds" 
hufvudböcker  intyga: 

Alfred  Schildt  S.  Ehrstedt 

Revisorer  för  år  1905. 


—  12  — 


Revisionsberättelse. 

Vid  slutförd  revision  af  föreningen  .Svenska  Follcslcolans 
Vänners"  räkenskaper  och  förvaltning  under  år  1905,  hvilket  upp- 
drag lämnats  oss  vid  årsmöte  den  24  mars  sagda  år,  hafva  vi 
inhämtat: 

att  böckerna  för  redogörelseåret,  hvilka  jämförts  med  till 
dem  hörande  verifikat,  icke  gifvit  anledning  till  anmärkning; 

att  föreningen  tillhöriga  aktier,  obligationer  och  öfriga  värde- 
handlingar, hvilka  af  oss  nppräknats  och  granskats,  öfverens- 
stämma  med  böckerna; 

att  de  till  årsberättelsen  bilagda  tablåerna  öfver  såväl  för- 
eningens ställning  som  Theodor  Holmströms  folkhögskolefond, 
som  bokförts  särskildt,  äro  riktigt  utdragna  ur  böckerna. 

På  grund  af  hvad  vi  här  ofvan  haft  äran  anmäla  och  då 
vi  jämväl  af  protokollen  funnit,  att  föreningen  egnats  enahanda 
omsorg  och  intresse  som  tillförene,  få  vi  förorda  för  Direktionen 
och  dess  kassaförvaltare  full  ansvarsfrihet  för  ofvannämda  redo- 
gOrelseår. 

Helsingfors  den  26  mars  1906. 

S.  Ehrstedt  Alfred  Schildt 


-  13 


Betlehems  stjärna. 

1/  lar  på  himlen  en  stjärna  står, 

Icke  skådad  i  forna  år, 
Mål  för  undrande  öga. 
Icke  bådar  den  blod  och  strid, 
Frid  den  bådar,  där  den  så  blid 
Blickar  ned  från  det  höga. 

Komna  fjärran  från  Persien, 
Nalkas  Juda  de  vise  män. 
Stjärnan  visar  dem  vägen. 
Världsförlossaren  född  nu  är, 
Stjärnan  därom  ett  vittne  bär, 
Sann  är  anande  sägen. 

Spörjande  i  Jerusalem, 
Höra  de  hvad  nu  Betlehem 
Mika  fordomdags  sade. 
Stjärnan  före  dem  åter  går. 
Tills  hon  stannar  och  stilla  står. 
Därvid  vordo  de  glade. 


14  — 


In  nu  gingo  de  vise  män, 
Och  för  nyfödde  konungen 
Pannan  ödmjukt  de  falide. 
Sen  de  ned  for  hans  fötter  lagt 
Allt  hvad  dyrbart  de  med  sig  bragt, 
Kosan  hemåt  de  ställde.  — 

Ännu  Betlehems  stjärna  ser 
Genom  töcknen  på  jorden  ner 
För  att  vägen  dig  lära. 
Ställ  till  Betlehem  då  din  färd 
Att  åt  Herren  som  oflfergärd 
Håg  och  tanke  hembära  I 

Ludvig  Laurén, 


-15- 


Om  lungsot  och  andra  tuberkulösa  sjukdomar 

af  Hugo  HolstL 

I.     Om  tuberkulos.  ^) 

Under  benämningen  tuberkulos  sammanfattar  man 
alla  de  sjukdomsformer,  som  äro  framkallade  däraf, 
att  ett  särskildt  smittämne,  den  s.  k.  tuberkelbacillen, 
inträngt  i  kroppen  och  därstädes  vidare  utvecklat  sig. 
Tuberkelbacillen  angriper  oftast  lungorna  och  den  med 
rätta  så  fruktade  lungsoten  är  just  tuberkulos  i  lun- 
gorna. Men  utom  lungorna  kunna  äfven  andra  kropps- 
delar angripas  af  tuberkelbacillen.  Den  tuberkulösa 
hjärnhinneinflammationen  är  en  mycket  vanlig  döds- 
orsak hos  små  barn.     Äfven  bensystemet  är  ofta  säte 


*)  Benämniogen  härrör  frän  det  latinska  ordet  tuberculum,  som 
betyder  en  liten  knöl.  Den  första  yttringen  af  sjukdomen  bestAr  nftro- 
ligen  däri,  att  i  den  angripna  kroppsdelen  bildas  smä,  grähvita,  ända 
till  knappnålsknoppstora  knölar. 

-  61  - 


för  tuberkulos;  höftsjukan  och  puckelryggen  äro  de 
vanligaste  yttringarna  häraf.  Också  körtlama  angripas 
icke  sällan  af  tuberkulösa  sjukdomar.  De  hos  barn 
och  yngre  personer  så  vanliga  körtelsvuUnadema  på 
halsen  bero  mycket  ofta  på  tuberkulos.  Ännu  andra 
kroppsdelar,  såsom  tarmar  och  njurar,  kunna  angripas 
af  samma  sjukdom. 

Tuberkelbacillen  angriper  icke  blott  människorna 
utan  äfven  djuren,  och  särskildt  gäller  detta  om  horn- 
boskapen, hos  hvilken  sjukdomen  är  mycket  vanlig 
och  känd  under  namnet  «pärlsot». 

Af  alla  sjukdomar,  som  hemsöka  människosläk- 
tet, är  i  de  nordiska  länderna  tuberkulosen  den  all- 
männaste, och  den  kräfver  ett  oerhördt  stort  antal 
offer.  Ensamt  i  lungsot,  den  vanligaste  af  de  tuber- 
kulösa sjukdomarna,  aflider  årligen  i  Europa  mera  än 
en  half  miljon  människor,  och  hos  oss  i  Finland  sti- 
ger detta  antal  till  omkring  6,000.  De  flesta  dödsfall 
i  tuberkulos  träffa  människor  i  deras  bästa  och  kraft- 
fullaste ålder,  mellan  20 — ^40  år,  och  det  är  lätt  att 
inse,  af  hvilken  menlig  betydelse  för  ett  folks  välstånd 
en  sådan  sjukdom  måste  vara. 


2.     Om  tuberkelbacillen,  dess  egenskaper  och 
förekomst. 

Den  bekante  tyske  läkaren  R.  Koch  ådagalade 
år  1882  genom  otvetydiga  bevis,  att  orsaken  till  tu- 
berkulosen är  en  liten,  endast  vid  stark  förstoring  med 
mikroskop  synlig,  till  de  lägst  stående  växterna  hö- 
rande svampart,  den  s.  k.  tuberkelbacillen.  Denna  an- 
träffas i  de    tuberkelsjuka   kroppsdelarna  och  framfor- 

-  17—  a 


allt  i  de  af  lungsot  lidande  personemas  upphostningar. 
Den  har  formen  af  en  lång,  smal,  ofta  något  böjd  staf, 
och  af  denna  form  härrör  benämningen  bacill,  af  det 
latinska   ordet   bacillus,  som   betyder  käpp,  liten  staf. 

Tuberkelbacillen  trifves  bäst  vid  en  temperatur 
af  37®  ä  38®;  vid  en  temperatur  af  öfver  42®  eller  under 
30®  upphör  dess  förmåga  att  föröka  sig,  men  sitt  lif 
och  sin  sjukdomsalstrande  förmåga  förlorar  den  först 
vid  temperaturgrader,  som  betydligt  afvika  härifrån. 
Mot  torr  värme  visar  den  stor  motståndskraft;  den 
lefver  ännu,  om  den  under  en  timme  varit  utsatt  för 
en  torr  hetta  af  100**.  Däremot  är  den  känsligare  för 
inverkan  af  fuktig  värme,  och  vid  kokning  af  t.  ex. 
mjölk  dör  den  efter  några  minuter.  Mot  köld  visar 
den  stor  motståndskraft;  man  har  funnit,  att  den  bibe- 
hållit sin  sjukdomsalstrande  förmåga  i  6  veckor  under 
ett  snötäcke.  Dess  främsta  och  i  praktiskt  afseende 
viktigaste  fiende  är  ljuset;  utsatt  för  direkt  solljus  dör 
den  inom  några  timmar,  i  dagsljuset  (utan  sol)  efter 
några  dagar.  I  mörker  kan  den  däremot  lefva  under 
flera  år. 

Tuberkelbacillerna  finnas  företrädesvis  i  närheten 
af  personer,  som  lida  af  lungsot,  och  det  är  inomhus 
i  bostäder,  bebodda  af  lungsotister,  och  i  arbetslokaler, 
där  sådana  sjuka  arbeta,  som  tuberkulosen  oftast  ådra- 
ges. Tuberkelbacillerna  kunna  visserligen  äfven  före- 
komma ute  i  det  fria,  t.  .ex.  i  det  dam,  som  kommer 
upp  från  gatorna  i  stora  städer,  där  många  lungsots- 
sjuka spotta  sina  upphostningar,  men  under  inflytande 
af  sol  och  ljus  förlora  bacillerna  snart  förmågan  att 
framkalla  sjukdom.  Faran  af  att  ådraga  sig  tuberkulos 
ute  i  det  fria  är  därför  ganska  liten. 


—  18 


3.     Huru  inkommer  tuberkelbacillen  i  mämiisko- 
kroppen. 

Vi  ådraga  oss  lungsot  oftast  genom  inandning 
af  nud  tuberkelbaciller  förorenad  luft.  Såsom  redan 
blifvit  omnämndt,  innehåller  upphostningen  af  perso- 
ner, som  lida  af  lungsot,  tuberkelbaciller  i  riklig  mängd. 
Tuberkelbacillerna  kunna  emellertid  icke  lösgöras  och 
spridas  från  en  vätska  eller  ett  fuktigt  underlag,  och 
så  länge  upphostningen  är  i  fuktigt  tillstånd,  är  den- 
samma icke  farlig.  Helt  annorlunda  gestaltar  sig  för- 
hållandet, när  upphostningen  intorkat.  Om  en  af  lung- 
sot lidande  person  spottar  sina  upphostningar  på  golfvet 
eller  på  en  matta  i  sitt  rum,  intorka  dessa  snart  till 
en  fast  seg  massa.  Då  man  vid  gående  med  fötterna 
trampar  denna  eller  då  man  sopar  golfvet  med  en  icke 
fuktad  kvast,  förvandlas  den  intorkade  upphostningen 
småningom  till  ett  fint  stoft,  som  vid  minsta  luftdrag 
hvirflar  upp  och  blandar  sig  med  den  inandade  luften. 
På  detta  sätt  kan  den  komma  in  i  lungorna  och  där- 
städes vidare  utveckla  sig. 

Men  det  är  icke  blott  den  på  golfvet  eller  mat- 
tan intorkade  upphostningen,  som  kan  bhfva  farlig. 
Detsamma  gäller  äfven,  om  upphostningar  spottas  i 
en  näsduk,  som  förvaras  i  fickan.  Äfven  där  intorkar 
upphostningen  snart  och,  då  näsduken  dragés  upp  ur 
fickan,  kan  det  intorkade  smittämnet  kringspridas  så- 
som dam.  Detsamma  gäller  äfven,  om  upphostnin- 
gama  fastna  å  gångkläder,  möbler  m.  m. 

Det  är  sålunda  genom  inandning  af  dam,  som 
härrör  från  lungsotssjukas  intorkade  upphostningar, 
som  tuberkelbacillen  oftast  inkommer  i  människokrop- 
pen.   Men  äfven  på  ett  annat  sätt  kan  en  lungsotssjuk 

-  19  - 


öfverföra  smitta  till  andra.  Vid  häftiga  hoststötar, 
sprider  han,  om  han  ej  under  hostan  håller  hand  eller 
näsduk  för  munnen,  omkring  sig  små  fina  spottdroppar, 
hvilka  kunna  öfverföra  bacillerna  till  personer  i  när- 
heten. 

Utom  genom  andedräktsorganen  kan  tuberkelbacil- 
len  intränga  i  kroppen  äfven  genom  matsmältningsor- 
ganens slemhinna,  om  våra  födoämnen  innehålla  tuber- 
Icelbaciller.  Detta  kan  särskildt  vara  fallet  med  mjölk 
och  kött  från  tuberkulösa  djur,  och  farligast  i  detta 
hänseende  är  mjölken.  Isynnerhet  om  komas  jufver 
är  angripet  af  tuberkulos,  innehåller  mjölken  tuberkel- 
baciller  i  riklig  mängd.  Men  äfven  om  jufret  är  friskt, 
kan  mjölken  från  en  af  pärlsot  lidande  ko  ofta  inne- 
hålla tuberkelbaciller.  Det  är  därför  alltid  förenadt 
med  en  viss  fara  att  förtära  okokt  mjölk,  om  man  ej 
vet,  att  denna  härstammar  från  friska  djur.  Denna 
fara  är  i  synnerhet  stor  för  barn,  som  äro  mera  mot- 
tagliga för  tuberkulos  och  som  enligt  regeln  äfven  for- 
tära mera  mjölk  till  födan.  Kött,  som  härstammar  från 
tuberkulösa  djur,  innehåller  stundom  också  tuberkel- 
baciller, men  då  köttet  oftast  förtäres  kokt  eller  stekt 
och  tuberkelbacillerna  därigenom  dödats,  är  faran  af 
att   på    detta  sätt  ådraga  sig  tuberkulos  ganska  liten. 

Smittan  kan  äfven  förmedlas  genom  begagnande 
af  knifvar,  skedar,  glas  och  andra  kärl,  som  användts 
af  lungsotssjuka  och  på  hvilka  tuberkelbaciller  kunnat 
fastna. 

Tuberkelbacillen  kan  vidare  inkomma  i  kroppen 
genom  såmader  och  bristningar  i  huden  och  slemhin- 
norna, och  torde  hos  barn  tuberkulos  icke  sällan  fram- 
kallas på  detta  sätt.  Man  har  i  smutsen  under  bar- 
nens   naglar   icke  sällan  funnit  tuberkelbaciller,  hvilka 


20 


väl  odast  kommit  dit,  då  barnen  krypa  omkring  på 
golf,  å  hvilka  lungsotssjuka  spottat  sina  upphostningar. 
Med  sina  smutsiga  fingrar  öfverföra  barnen  tuberkel- 
bacillema  till  de  små  såmader  och  utslag,  som  de  ofta 
hafva  å  läppamas  samt  mun-  och  näshålans  slemhinnor 
äfvensom  å  huden  i  ansiktet  och  a  hufvudet.  Bacil- 
lerna föras  sedan  af  väfnadssaftema  vidare  och  stanna 
i  lymfkörtlarna,  där  de  vidare  utveckla  sig.  På  detta 
sätt  torde  den  hos  barn  så  vanliga  tuberkulosen  i  hals- 
körtlama  ofta  hafva  uppkommit. 

Slutligen  må  det  nämnas,  att  smitta  kan  öfver- 
fåras  genom  kyssar  af  m  lungsotssjuk  person,  i  syn- 
nerhet om  han  bär  skägg,  enär  upphostningen  lätt  kan 
fastna  å  skägget.  Barn  och  personer  med  såmader  å 
läpparna  äro  mest  utsatta  för  fara  att  härigenom  ner- 
smittas. 

4.    Om  mottaglighet  för  tuberkulos. 

För  uppkomsten  af  tuberkulos  fordras  det  nöd- 
vändigt, att  tuberkelbacillen  inkommer  i  människokrop- 
pen. Ingen  tuberkulos  utan  tuberkelbadll.  Man  far 
emellertid  icke  tro,  att  hvarje  i  kroppen  inkommen 
tuberkelbacill  skall  gifva  upphof  till  en  tuberkulos  sjuk- 
dom. Tuberkelbacillen  är  så  allmänt  utbredd,  i  syn- 
nerhet i  de  stora  städerna,  att  de  flesta  människor  san- 
nolikt ofta  inandats  densamma,  men  flertalet  människor 
lider  ju  dock  icke  af  tuberkulos. 

Det  fordras  en  viss  mottaglighet  för  tuberkulos, 
för  att  den  i  kroppen  inträngda  tuberkelbacillen  skall 
utveckla  sig  och  framkalla  ett  sjukdomstillstånd.  Den 
friska  och  starka  människan  besitter  i  sin  kropp  en 
mängd    skyddsinrättningar,    förmedels  hvilka  hon  kan 


21 


oskadliggöra  såväl  tuberkelbacillen  som  andra  smitt- 
ämnen, om  dessa  icke  inträngt  i  alltför  stor  mängd. 
Hos  en  svag  och  sjuklig  människa  äro  dessa  skydds- 
inrättningar ofullkomligt  utvecklade,  och  hennes  mot- 
ståndskraft mot  inträngda  sjukdomsämnen  är  därför 
mindre. 

En  sådan*  mottaglighet  för  tuberkulos  är  ofta 
medfödd  och  förekommer  i  synnerhet  hos  barn,  hvilkas 
föräldrar  lida  af  tuberkulos.  Det  är  en  gammal  erfa- 
renhet, att  barn  af  föräldrar  med  lungsot  ofta  fä  tu- 
berkulos. Tidigare  har  man  antagit  detta  bero  därpå, 
att  själfva  tuberkulosen  vore  nedärfd  från  föräldrarna. 
Noggranna  undersökningar  hafva  emellertid  visat,  att 
det  är  endast  i  undantagsfall,  som  man  redan  i  moder- 
lifvet  funnit  fostret  behäftadt  med  tuberkulos.  Det  är 
icke  sjukdomen  själf,  utan  endast  mottagligheten  för 
densamma,  som  är  medfödd.  Då  till  denna  medfödda 
mottaglighet  ännu  kommer  den  omständigheten,  att  så- 
dana barn  genom  samlefnaden  med  sina  tuberkulösa 
föräldrar  äro  mycket  utsatta  för  smittämnets  öfverfö- 
rande,  kan  man  lätt  förstå,  hvarför  tuberkulos  så  ofta 
utvecklas  hos  dem. 

Medfödd  mottaglighet  för  tuberkulos  förekommer 
icke  endast  hos  barn  af  tuberkulösa  föräldrar;  den  kan 
äfven  förefinnas  hos  barn,  hvilkas  föräldrar  vid  tid- 
punkten för  barnets  aflelse  genom  svåra  sjukdomar 
eller  af  andra  orsaker  äro  mycket  försvagade.  En  så- 
dan vanlig  sjukdom  är  den,  som  framkallas  genom 
missbruk  af  spritdrycker.  Alkoholisters  barn  äro  ofta 
klena  och  hafva  liten  motståndskraft  såväl  mot  tuber- 
kelbacillen som  mot  andra  sjukdomsämnen.  Den  med- 
födda mottagligheten  mot  tuberkulos  yttrar  sig  vanli- 
gen i  en  klen,  spenslig  kroppsbyggnad,  lång  och  smal 


22 


hals,  platt  och  långsträckt  bröstkorg,  från  ryggen  ut- 
stående skulderblad,  tunn  och  genomskinlig  hud  samt 
svaga  muskler. 

Mottagligheten  för  tuberkulos  behöfver  icke  alltid 
vara  medfödd,  den  kan  äfven  senare  under  lifvet  för- 
värfvas.  Allt  det,  som  verkar  försvagande  på  kroppen, 
ökar  denna  mottaglighet.  Det  kan  här  ej  komma 
ifråga  att  uppräkna  alla  de  orsaker,  som  verka  försva- 
gande på  människan  och  därigenom  göra  henne  mot- 
taglig för  tuberkulos.  Jag  skall  därför  inskränka  mig 
till  omnämnande  af  några  de  allmännast  förekommande. 
Hit  hör  då  främst  fattigdomen.  Erfarenheten  från  alla 
länder  visar,  att  tuberkulosen  mest  härjar  bland  de 
fattiga  klasserna,  och  beror  detta  därpå,  att  dessa  icke 
kunna  förskaffa  sig  eller  äro  okunniga  om  betydelsen 
af  de  viktigaste  villkoren  för  en  god  hälsa:  frisk  luft, 
närande  föda  och  tillräcklig  hvila  från  arbetet.  Hit 
höra  vidare  sorger  och  bekynmier  af  oHka  art,  öfver- 
ansträngning  och  nattvak,  täta  barnsängar  och  lång- 
varig digifning  samt  missbruk  af  spritdrycker.  Denna 
sistnämnda  omständighet  verkar  icke  blott  direkt,  där- 
igenom att  den  försvagar  kroppen,  utan  äfven  medel- 
bart genom  att  uppsluka  de  medel,  som  borde  användas 
till  anskaffande  af  goda  bostäder  och  god  föda. 

Äfven  sjukdomar,  särskildt  sådana  inom  ande- 
dräktsorganen, göra  människan  mottaglig  för  tuberku- 
los. Under  friska  förhållanden  bildar  luftvägarnas  slem- 
hinna ett  visst  skydd  mot  tuberkelbacillens  innästlande; 
men  då  slemhinnan  blir  sjukligt  förändrad,  få  bacillerna 
lättare  fäste  i  densamma  och  utveckla  sig  vidare.  Till 
sådana  sjukdomar  höra  i  främsta  rununet  mässling, 
kikhosta  och  influensa. 

Slutligen    må   det   nämnas,  att  vissa  yrken  göra 

-  23- 


människan  mera  mottaglig  för  tuberkulos.  Hit  höra 
sådana  yrken,  där,  under  arbetets  utförande,  ett  fint 
dam  uppkommer,  som  verkar  retande  på  luftrörens 
slemhinna.  Af  särskildt  skadlig  art  är  det  dam,  som 
härstammar  från  mineraliska  eller  metalliska  ämnen, 
enär  sådana  damkorn  äro  mycket  hvassa  och  hårda. 
Sådana  yrken  äro  stenhuggare-,  glasslipare-,  jämfilare- 
och  järnsvarfvareyrken  m.  fl.  Andra  yrken  verka  skad- 
ligt därigenom,  att  man  under  arbetet  intager  en  fram- 
åtlutande,  böjd  kroppsställning,  som  gynnar  uppkomsten 
af  lungsot.  Genom  en  sådan  kroppsställning  försvåras 
bröstkorgens  och  lungornas  utvidgning,  och  i  sådana 
ofullständigt  utvidgade  lungor  finna  tuberkelbacillema 
en  gynnsam  jordmån  för  sin  utveckling.  Till  sådana 
yrken  höra  sömmerske-,  skräddare-  och  skomakareyr- 
kena jämte  flera  andra. 

I  öfverensstämmelse  med  hvad  i  det  föregående 
blifvit  framhållet,  kunna  de  åtgärder,  som  böra  vidta- 
gas för  att  hindra  tuberkulosens  uppkomst  och  sprid- 
ning, afse  dels:  i)  att  hindra  smittämnets  inträngande 
i  kroppen  och  dels:  2)  att  göra  kroppen  mera  mot- 
ståndskraftig mot  smittämnet. 


5.    Åtgärder   att   hindra   smittämnets   inträngande  i 
kroppen. 

Det  har  redan  flera  gånger  blifvit  framhållet,  att 
tuberkelbacillen  oftast  inkommer  i  vår  kropp  genom 
inandning  af  dam,  som  härstammar  från  lungsotssjukas 
intorkade  upphostningar.  Den  viktigaste  skyddsåtgär- 
den är  därför  att  afhålla  lungsotssjuka  personer  att 
spotta  sina  upphostningar  på  ställen,  där  dessa  kunna 

—  24  — 


intorka.  Kännedomen  om  faran  häraf  bör  spridas  i  så 
vidsträckta  kretsar  som  möjligt.  Särskildt  böra  de 
lungsotssjuka  själfva  allvarligen  göras  uppmärksamma 
på  den  fara,  för  hvilken  alla  de  personer,  som  lefva 
och  bo  tillsammans  med  dem,  äro  utsatta,  i  fall  icke 
tillräcklig  försiktighet  i  detta  afseende  iakttages.  Men 
äfven  för  den  sjuka  själf  innebär  det  en  icke  liten  fara 
att  inandas  med  tuberkelbaciller  bemängd  luft,  ty  sjuk- 
domen kan  härigenom  utbredas  till  sådana  ställen  af 
hans  lungor,  som  förut  varit  friska.  Enär  upphostnin- 
gama  redan  i  sjukdomens  början,  innan  ännu  den 
sjuka  själf  eller  hans  omgifning  har  reda  på  beskaffen- 
heten af  hans  lidande,  kunna  innehålla  tuberkelbaciller, 
bör  allt  spottande  inomhus  på  andra  ställen  än  i  sär- 
skilda spottkärl  på  det  noggrannaste  undvikas.  Den 
lungsotssjuka  bör  äfven  erinras  därom,  att  han  icke 
bör  hosta  mot  andra  personer  och  särskildt  vid  svårare 
hösts  fotar  hålla  hand  eller  näsduk  för  munnen.  Dessa 
försiktighetsmått  böra  utom  i  hemmen  iakttagas  öfver- 
allt,  där  den  lungsotssjuka  inom  hus  kommer  i  berö- 
ring med  andra  personer.  Särskildt  är  detta  af  vikt  i 
arbetslokaler,  där  den  lungsotssjuka  ofta  arbetar  hela 
dagen  tillsammans  med  många  andra  i  samma  rum. 
/  arbetslokaler  bör  därför  ett  tillräckligt  antal  spott- 
kärl vara  uppställda  och  anslag  i  närheten  anbragta, 
hvilka  uppmärksamgöra  på  betydelsen  af  detta  försik- 
tighetsmått. När  en  gång  insikten  om  den  stora  be- 
tydelsen häraf  trängt  in  i  det  allmänna  medvetandet, 
bör  man  kunna  hoppas,  såväl  att  arhetsgifvarena  skola 
anskaffa  sådana  spottkärl  till  arbetslokalerna,  som  äfven 
att  arbetarena  själfva  skola  vaka  däröfver,  att  deras 
arbetskamrater  begagna  sig  utaf  dem.  Utom  i  bostä- 
der och  arbetslokaler  böra  spottkärl  uppställas  äfven  i 


25 


skolor,  kyrkor,  samlingslokaler,  järnvägskupéer  m.  jfl. 
ställen,  där  en  mängd  människor  samlas  och  där  smitt- 
ämnet lätt  kan  spridas. 

Spottkärlen  böra  helst  vara  af  metall,  så  att  de 
kunna  uthärda  hetta  och  ej  lätt  gå  sönder;  de  böra 
stå  stadigt  och  vara  halffyllda  med  vatten.  De  måste 
vara  försedda  med  vid  öppning,  så  att  man  ej  spottar 
bredvid  och  böra  dagligen  tömmas  i  afloppsledning 
eller  å  afträdet.  Upphostningama  fa  ej  blandas  till- 
sammans med  sopor,  där  de  kunna  intorka,  ej  heller 
med  sådant  köksaffal,  som  användes  till  kreatursföda. 
Spottkärlet  rengöres  dagligen  genom  noggrann  skölj- 
ning  med  kokande  vatten,  till  hvilket  man  sätter  en 
tesked  soda. 

Det  är  dock  icke  blott  de  å  golfvet  spottade 
upphostningama,  som  kunna  utbreda  smittänmet.  Äf- 
ven  de  af  den  lungsotssjuka  begagnade  kläderna  blifva 
ofta  förorenade  med  upphostningar.  Alla  af  sådana 
sjuka  begagnade  kläder^  böra  därför  behandlas  med 
stor  försiktighet.  De  orena  linnekläderna  fa  ej  förva- 
ras tillsammans  med  andra  personers  kläder.  De  böra, 
innan  de  bortföras  från  sjukrummet,  sättas  i  ett  sär- 
skildt  kärl,  fylldt  med  vatten,  och  där  förvaras,  till  dess 
de  öfverflyttas  till  bykkärlet,  i  hvilket  de  underkastas 
en  grundlig  kokning  under  minst  72  timme. 

/  rummet,  där  den  lungsotssjuka  vistas,  får  nå- 
gon torrsopning  af  golfvet  icke  ega  rum,  emedan  däri- 
genom det  å  golfvet  aflagrade  dammet,  som  kan  inne- 
hålla tuberkelbaciller,  drifves  upp  i  luften  och  därefter 
inandas.  Golfvet  bör  ofta,  helst  dagligen  rengöras  med 
fuktiga  trasor,  hvilka  efter  användningen  renas  gerwm 
kokning  eller  uppbrännas.  Inredningen  i  rummet  bör 
vara  enkel :  stoppade  möbler,  mjuka  mattor  och  andra 

—  26  — 


damgömmor  böra  undvikas.  Det  är  önskligt,  att  rum- 
met jämte  inredningen  några  gånger  om  året  under- 
kastas en  grundlig  rengöring.  Därvid  böra  trärnoblery 
föremål  af  glas  och  metall  samt  oljemålade  väggar 
noggrant  af  torkas  med  fuktiga  trasor ^  tapeter  rengöras 
med  fuktade  ock  välutkramade  tvättsvampar,  golfvet 
omsorgsfullt  skuras.  Stoppade  möbler,  sängkläder  och 
mjuka  mattor  aftorkas  först  med  fuktade  trasor  och 
föras  sedan  ut  i  det  fria,  där  de  i  solljuset  vädras  och 
piskas.  Ännu  verksammare  än  en  sådan  rengöring  är 
desinfektion  af  rummet,  utförd  af  sakkunnig  person, 
men  i  många  hem  är  en  sådan  omöjlig  på  grund  af 
bristande  utrymme.  De  af  den  lungsotssjuke  begag- 
nade säng-  och  gångkläderna  böra  icke  användas  af 
andra  personer ,  innan  de  undergått  noggrann  rengöring 
eller  ännu  hellre  smittrening  i  en  s.  k,  desinfektionsugn. 
För  att  förebygga  faran  af  att  tuberkelbacillen 
införes  med  födan,  särskildt  mjölk  och  kött,  bör  man 
sträfva  att  begränsa  tuberkulosen  bland  nötboskapen 
och  därjämte  öfvervaka  försäljningen  af  dessa  födo- 
änmen.  Dessa  åtgärder  äro  emellertid  svåra  att  i  prak- 
tiken genomföra,  och  det  säkraste  skyddsmedlet  är  att 
förtära  dessa  födoämnen  endast  i  kokt  eller  i  stekt 
tillstånd.  /  synnerhet  bör  man  vid  uppfödandet  af  späda 
barn,  om  hvilka  man  kan  antaga,  att  de  hafva  sär- 
skild mottaglighet  fär  tuberkulos,  iakttaga  att  gifva 
dem  endast  kokt  mjölk,  ifall  man  ej  med  säkerhet  vet, 
att  mjölken  härstammar  från  ett  friskt  djur.  Den 
största  renlighet  måste  iakttagas,  för  att  födoämnen 
under  förvaringen  ej  måtte  förorenas  med  tuberkel- 
bacillhaltigt  damm.  Genom  iakttagande  af  renlighet 
måste  vi  äfven  skydda  barnen  mot  faran  att  med  sina 
fingrar    öfverföra  tuberkelbaciller  till  såmader  och  ut- 


27 


slag,    som   de   hafva.     Att  ofta  tvätta  barnens  händer 
är  därför  af  stor  betydelse. 


Ett  mycket  verksamt  medel  att  hindra  tuberkel- 
bacillens  spridning  är  vidare  inrättandet  af  särskilda 
anstalter  för  behandling  och  vård  af  tuberkulossjuka 
och  i  synnerhet  för  sådana,  som  lida  af  lungsot.  Vi 
veta  numera,  att  personer  lidande  af  lungsot  ofta  kunna 
botas,  om  de  tidigt  komma  under  lämpHg  behandling, 
och  genom  hvarje  botad  lungsotist  minskas  naturligt- 
vis tuberkelbacillens  spridning.  Men  äfven  då  sjukdo- 
men redan  framskridit  så  långt,  att  ett  återställande 
till  hälsan  icke  mera  är  möjligt,  minskas  faran  för 
smittans  utbredning  genom  den  sjukas  öfverförande 
till  en  sjukvårdsanstalt.  Denna  fara  är  i  synnerhet  stor 
i  de  fattigas  bostäder,  där  den  sjuka  ofta  måste  ligga 
i  samma  rum,  som  flere  andra  personer,  och  särskildt 
löpa  barn,  som  uppväxa  under  sådana  förhållanden, 
stor  risk  att  blifva  nedsmittade.  Men  ännu  i  ett  annat 
afseende  är  vistelsen  på  sådana  anstalter  nyttig,  ty  de 
sjuka  få  därunder  lära  känna,  såväl  huru  de  böra  sköta 
sig,  för  att  deras  sjukdom  skall  taga  det  möjligast 
lindriga  förloppet,  som  äfven  alla  de  försiktighetsmått, 
som  de  böra  iakttaga  för  att  icke  öfverföra  smitta  till 
andra.  När  de  sedan  återvända  till  sitt  hem  och  sin 
verksamhet,  hafva  de  förvärfvat  sig  en  kunskap,  som 
kommer  både  dem  själfva  och  deras  omgifning  till 
godo.  Inrättandet  af  ett  tillräckligt  antal  sjukvårds- 
anstalter för  tuberkulosister  är  därför  icke  blott  ur 
människokärlekens  synpunkt  önskvärdt,  utan  är  äfven 

-  28  - 


en    viktig   faktor  i  kampen  mot  tuberkulosens  utbred- 
ning. 

Slutligen  vill  jag  äfven  framhålla,  att  om  läka- 
rena  åläggas  att  för  hälsovårdsmyndigheterna  göra  an- 
mälan om  de  af  dem  behandlade  fallen  af  lungsot,  så 
kan  detta  bidraga  till  hämmande  af  sjukdomens  sprid- 
ning. Genom  en  sådan  aiunälan  kunna  nämligen  hälso- 
vårdsmyndigheterna fa  reda  på,  när  inom  vissa  gårdar, 
i  vissa  fabriker  eller  verkstäder  ett  större  antal  fall  af 
lungsot  inträffa,  och  vidtaga  åtgärder  for  smitthärdar- 
nas  oskadliggörande. 


6.     Bekämpandet   af  mottagligheten   för  tuberkulos. 

Barn,  hos  hvilka  man  kan  antaga,  att  en  med- 
född mottaglighet  for  tuberkulos  förefinnes,  måste  ge- 
nast från  födelsen  synnerligen  omsorgsfullt  vårdas.  Om 
tnodem  har  lungsot,  får  hon  ej  amma  barnet,  men  då 
erfarenheten  visat,  att  barn  uppfödda  vid  bröstet  mindre 
ofta  fa  tuberkulos  än  barn  uppfödda  på  annat  sätt,  är 
det  önskligt,  att  en  frisk  amma  anskaffas.  Om  för- 
äldrarna lida  af  lungsot,  är  det  bäst  att  barnet  får 
sofva  i  ett  skildt  rum,  åtminstone  bör  det  icke  få  ligga 
i  samma  säng  som  dess  lungsotssjuka  föräldrar.  Det 
är  bättre,  att  barnet  uppväxer  på  landet  än  i  staden, 
och  det  bör  fa  mycket  frisk  luft.  Under  den  varma 
årstiden  bör  det  vara  ute  i  det  fria  nästan  hela  dagen, 
men  äfven  under  vintern  bör  det  redan  från  andra 
lefnadsåret  dagligen  vara  ute  någon  stund.  Födan 
bör  vara  riklig  och  lättsmält;  bäst  är  mjölk  och  mjölk- 
rätter  samt  hafregrynsgröt.  Den  hos  sådana  barn  så 
vanliga   benägenheten    for   katarrer  i  luftvägarna    be- 

—  29  - 


kämpas  bäst  genom  aftvättningar  med  vatten  af  rum- 
mets temperatur.  Uppträda  hos  sådana  barn  tecken 
af  s.  k.  skrofler  (körtelsvullnader  å  halsen,  långvariga 
hudutslag  och  flytningar  från  näsa,  ögon  och  öron) 
böra  de  helst  sändas  till  någon  anstalt  för  vård  af 
skrofulösa  barn.  Erfarenheten  har  visat,  att  barn,  som 
lida  af  skrofler,  sedermera  ofta  fa  tuberkulos,  och  in- 
rättandet af  sådana  anstalter  är  därför  äfven  ett  medel 
att  förebygga  uppkomsten  af  lungsot  och  bör  på  allt 
sätt  understödjas. 

Vid  val  af  lefnadsyrke  för  sådana  barn  bör  man 
helst  välja  yrken,  som  äro  förenade  med  mycken  vis- 
telse ute  i  det  fria,  såsom  landtbrukare-,  trädgårds- 
mästareyrket m.  fl.  Till  yrken,  där  erfarenheten  visat, 
att  lungsot  ofta  förekommer,  såsom  t.  ex.  fabriksarbe- 
tare-, sättare-,  sömmerskeyrket  m.  fl.  böra  sådana  barn 
ej  fa  komma.  Man  bör  icke  låta  förleda  sig  däraf, 
att  flere  af  dessa  yrken  kunna  förefalla  att  vara  lätta 
och  lämpade  för  de  ofta  muskelsvaga  barnen.  Dessa 
skenbart  lätta  yrken,  hvilka  för  utöfvandet  icke  erfordra 
någon  större  kroppsansträngning,  äro  ofta  just  de, 
inom  hvilka  lungsot  mest  härjar. 

Hvad  för  öfrigt  bekämpandet  af  mottagligheten 
för  tuberkulos  vidkommer,  så  är  spridandet  af  kunskap 
uti  allmän  hälsovård,  särskildt  bland  de  lägre  klasserna, 
en  viktig  åtgärd.  Inom  dessa  klasser  förefinnes  så 
godt  som  ingen  kunskap  beträffande  hithörande  ämnen, 
och  särskildt  förstår  man  ej  betydelsen  af  frisk  luft. 
Därför  ser  man  äfven  på  landet  så  många  bleka  barn, 
som  lida  af  blodbrist,  icke  så  mycket  på  grund  af 
fattigdom  och  otillräcklig  föda,  som  ej  fast  mera  på 
grund  af  föräldrarnas  okunnighet  om  betydelsen  af 
frisk    luft.     Det    är   ju    mycket    vanligt  att  fönstren  i 

-  30  — 


boningsrummen  på  landet  ej  ens  kunna  öppnas.  För 
bibringande  af  en  sådan  kunskap  borde  det  i  folksko- 
lan meddelas  undervisning  i  hälsovårdslärans  enklaste 
grundsatser,  och  kunde  i  sammanhang  därmed  en  kort 
redogörelse  lämnas  för  tuberkulosen,  dess  sätt  att  ut- 
breda sig  och  de  medel,  hvarigenom  smittfaran  kan 
undvikas. 

Mottagligheten  för  tuberkulos  och  dennas  stora 
utbredning  sammanhänger  för  öfrigt  med  en  mängd 
sociala  missförhållanden.  Erfarenheten  har  visat,  att 
det  är  bland  de  fattiga  klasserna  som  tuberkulosen 
mest  förekommer.  Ett  förbättrande  af  dessa  klassers 
ställning  genom  ökade  arbetslöner  och  förkortad  ar- 
betstid, särskildt  inom  hälsovådliga  yrken,  kommer  sä- 
kert att  minska  tuberkulosens  utbredning.  Motarbe- 
tandet af  alkoholismen,  som  på  många  sätt  gynnar 
uppkomsten  af  tuberkulos,  verkar  i  samma  riktning. 
För  arbetarena  i  städerna  är  särskildt  bostadsfrågan 
af  stor  betydelse  i  detta  hänseende.  Det  är  i  arbeta- 
renas  trånga,  öfverbefolkade  boningsrum,  dit  en  sol- 
stråle aldrig  intränger  och  där  ett  fönster  sällan  eller 
aldng  öppnas,  som  tuberkulosen  oftast  ådrages.  Jämte 
bostäderna  utgöra  arbetslokalerna  den  största  faran  för 
uppkomsten  och  spridningen  af  tuberkulos,  och  stor 
uppmärksamhet  bör  egnas  åt  öfvervakandet  af  tillstån- 
det inom  dem. 

Göra  vi  nu  en  sammanfattning  af  det  ofvan- 
anförda,  så  finna  vi,  att  de  åtgärder,  som  kunna  vidtagas 
för  att  motarbeta  lungsoten,  äro  följande: 

1}  Inrättandet  af  anstalter  för  lungsotssjuka  och 
barn  lidande  af  skrofulos. 

2)  Spridandet  af  insikter  uti  den  allmänna  hälso- 
vården. 

-  31  — 


j)  Utbredandet  af  kännedom  om  lungsotens  natur 
och  sätten  för  smittans  öfverförande,  med  särskildt 
framhållande  af  huru  farliga  upphosiningama  kunna 
vara, 

4)  Uppställande  af  särskilda  spottkärl  i  fabriker, 
verkstäder,  arbetslokaler  och  andra  ställen,  där  en  mängd 
människor  sammanträffa, 

5)  Förbättrande  af  de  fattigare  klassemas  lef 
ncuisomständigheter  och  särskildt  beredande  af  bättre 
bostäder  åt  arbetarena  i  städerna, 

6)  Införande  af  anmälningsplikt  för  läkare  af 
tuberkulosfall. 


OfvaostÄende  uppsats,  prisbelönad  af  MedicioalstyrelseD,  har  med 
författarens  benägna  tillstånd  blifvit  införd  i  denna  kalender.  Professor 
Holsti  har  på  anhållan  i  originalupplagans  manuskript  vidtagit  några 
smärre  uteslutningar;  detta  har  skett  för  vinnande  af  utrymme  för 
andra  uppsatser. 


~-  32 


Vår  nya  representation. 


Enkammarsystemet  hade,  då  yrkandena  på  dess  in- 
förande hos  oss  först  framträdde,  karaktären  af 
ett  slagord,  men  ett  slagord,  som  på  det  ena  hållet 
ansågs  liktydigt  med  en  trollformel,  innebärande  en 
lösning  af  nästan  alla  samhällsfrågor,  på  det  motsatta 
däremot  fruktades  såsom  något,  hvilket  innefattade 
hvarken  mer  eller  mindre  än  samhällets  omstörtning. 
När  sedan  skälen  för  och  emot  i  lugn  afvägdes, 
befanns  det  emellertid,  att  ifvem  på  den  ena  sidan 
märkbart  aftog,  likaså  motviljan  på  den  andra.  Det 
blef  nämligen  efterhand  allt  klarare,  att  hufvudvikten 
icke  låg  därpå,  huruvida  den  nya  representationen 
skulle  bestå  af  endast  en  kammare  eller  vara  fördelad 
på  två,  utan  det  väsentliga  i  reformen  var  införandet 
af  allmän  och  lika  rösträtt  för  såväl  man  som  kvinna. 
Och  i  denna  del  var  opinionen  från  början  enig.  Den 
kunde  icke  vara  annat  efter  den  mångåriga,  gemen- 
samma kampen  för  lag  och  rätt. 

—  33  —  3 


Då  frågan  kom  till  afgörande  inom  landtdagen, 
godkändes  därför  reformen  så  godt  som  enhälligt.  De, 
som  minst  sympatiserade  med  den,  funno  den  i  hvarje 
händelse  oundviklig.  Det  stora  flertalet  leddes  af  öfver- 
tygelsen  om,  att  den  var  afpassad  efter  våra  förhållan- 
den, sådana  de  under  de  senast  förflutna  åren  kommit 
att  gestalta  sig. 

Men  väl  förtjänar  framhållas,  att  reformen  af  mån- 
gen, ja  af  flertalet  hade  ansetts  oantaglig,  om  icke  val- 
lagen, såsom  skedde,  infört  ett  verkligen  proportionelt 
valsätt. 

Det  har  visserligen  sin  riktighet,  att  en  folkrepre- 
sentation, sammansatt  på  grund  af  proportionella  val 
och  i  sig  afspeglande  de  olika  idéer  och  intressen, 
som  inom  samhället  göra  sig  gällande,  icke  i  lika  mon 
som  en  representation,  där  ett  stort  flertalsparti  är  det 
bestämmande,  kan  slå  de  stora  slagen,  kan  utföra  de 
genomgripande  och  enhetliga  reformerna.  Men  den 
är  å  andra  sidan  bättre  skyddad  mot  de  stora  miss- 
tagen, de  stora  försyndelserna  och  missbruken.  För 
ett  land  i  den  politiska  ställning,  som  vårt,  ligger  det 
i  själfva  verket  hufvudvikt  på,  att  äfven  de  små  kraf- 
terna i  samhället  och  de  intressen,  kring  hvilka  de 
fylka  sig,  kunna  göra  sig  gällande  och,  jämväl  de,  (i 
den  luft  och  det  ljus,  som  de  behöfva  för  att  kunna 
trifvas  och  växa  till. 

Må  det  gärna  erkännas,  att  en  folkrepresentation, 
där  intet  parti  ensamt  för  sig  har  makten,  kommer  att 
vara  ett  blott  alltför  tacksamt  fält  för  partiöfverens- 
kommelser,  äfven  sådana,  hvilka  icke  alltid  bära  oegen- 
nyttans  prägel.  Det  politiska  lifvet  är  ju  än  mindre 
än  de  flesta  andra  grenar  af  den  mänskliga  verksam- 
heten blottadt  på  svaga  sidor.    Men  det  förefaller  dock, 

—  34  - 


som  om  de  tillfälliga  öfverenskommelsema  mellan  skilda 
partigrupper  vore  mindre  ödesdigra,  mindre  demorali- 
serande, än  om  vi  samt  och  synnerligen  uppgå  i  några 
iå,  stora  partier,  i  hvilka  all  själfständighet,  all  indi- 
viduell egenart  går  förlorad. 


Den  svenska  nationaliteten  har  vant  sig  att  inom 
vår  representation  intaga  en  betydelsefull  plats.  Äfven 
under  senaste  tid,  då  den  inom  borgareståndet  trängts 
undan  och  blifvit  endast  ett  mindretal,  har  den  dock 
fortfarande  kommit  att  intaga  en  framskjuten  ställning 
inom  denna  den  gamla  representationens  tredje  kam- 
mare, på  samma  gång  de  svenskatalande  inom  det 
första  ståndet  ännu  ogensägligen  varit  de  vida  vägnar 
öfvervägande. 

Inom  den  nya  representationen  däremot  är  en 
mycket  anspråkslös  ställning  anvisad  åt  den  svenska 
befolkningens  representanter  och  deras  språk;  dock 
icke  så  anspråkslös,  som  den  varit  det  i  vårt  bonde- 
stånd. Ty  ett  icke  ringa  antal  af  de  finskatalande,  som 
komma  in  i  den  nya  representationen,  skall  sannolikt 
förstå  svenska,  såsom  nästan  alla  inom  det  på  nog  så 
demokratisk  bas  utsedda  borgareståndet  vid  senaste 
landtdag.  Vistelsen  vid  minst  tre  landtdagar  å  rad  och 
åhörandet  af  de  andraganden,  som  därvid  hållas  på 
svenska  språket,  liksom  umgänget  med  lika  tänkande 
bland  dem,  som  hafva  svenska  till  modersmål,  kommer 
äfven  i  sin  mon  att  bidraga  till,  att  jämväl  de  finska- 
talande, åtminstone  såvidt  de  hafva  högre  skolbildning 

—  och  antalet  af  dessa  måste  år  för  år  blifva  allt  större 

—  lära    sig  att  i  någon    mon  uppfatta  de  uttalanden, 

-  35  — 


som  göras  pä  svenska.  Det  vore  lyckligt,  om  så  blefve 
förhållandet.  Ty  tolkning,  om  den  öfverhufvud  är  möj- 
lig i  en  så  mångtalig  och  förmodligen  mångordig  för- 
samling, som  vår  nya  representation,  är  en  mycket  klen 
ersättning  för  hvad  den  politiska  talaren  själf  kan 
bjuda. 

Men  den  svenska  nationalitetens  betydelse  i  den 
nya  representationen  må  blifva  större  eller  mindre. 
Dess  plikt  är  i  hvarje  händelse  att,  såvidt  i  dess  för- 
måga står,  bidraga  till  det  gemensamma  arbetet  för 
ett  dyrbart  fosterland. 


Den  närvarande  tiden  S3aies  väl  föga  egnad  för 
tal  om  samarbete  och  förståelse  mellan  dem,  som  bygga 
och  bo  i  detta  land.  Men  tecken  tyda  dock  äfven  på, 
att  bitterheten  och  splittringen  på  många  håll,  där 
särskildt  språkhatet  förut  haft  den  tacksammaste  jord- 
mån, nu  börjar  gifva  vika  för  insikten  om,  att  det  fin- 
nes utrymme  nog,  verksamhet  nog  för  alla  i  detta 
land,  som  blott  vilja  arbeta  för  dess  väl. 

Äfven  det  klasshat,  som  alstrats  af  förgående 
tids  brist  på  folklighet,  men  kanske  än  mer  af  årtion- 
dens upphetsningsarbete,  äfven  det  skall  väl  aftaga, 
om  icke  försvinna,  då  alla,  svenska-  som  finskatalande, 
arbetaren  som  köpmannen  och  industriidkaren,  man  som 
kvinna,  sida  vid  sida  med  lika  rätt  gå  till  valurnan 
och  deras  representanter  sedan  med  lika  rätt  deltaga 
i  lagstiftningsarbetet. 

Olikhet  i  språk,  intressen  och  åskådning  kommer 
att    fortbestå,    striden    mellan   olika  meningsriktningar 

-  36  - 


att  fortgå.  Men  därvid  bör  dock  större  rum  än  hittills 
kunna  lämnas  för  förståelse  äfven  för  den  politiska 
motståndaren  och  förtroendefullt  samarbete  för  gemen- 
samt väl.  Det  är  detta  Finlands  folk  framför  allt  vän- 
tar och  fordrar  af  sin  nya  representation. 


Efter  endast  några  månader  skola  valen  till  den 
nya  landtdagen  äga  rum.  Hvarje  medborgares  och 
medborgarinnas  plikt  är  att  taga  del  i  dem.  Endast 
sålunda  kan  landtdagen  blifva  ett  troget  uttryck  för 
hvad  som  rör  sig  inom  nationen,  ett  troget  uttryck 
för  dess  önskningar  och  sträfvanden. 

E,  S, 


-  37  - 


Hembygdens  lof. 


Sjung  hembygdens  lof, 
jag  lämnar  ej  trolös  min  faders  gård, 

min  bamdomsvärld, 

min  enkla  härd. 
Här  grönskar  tufvan  så  sommarvarm, 

hon  är  moder  min, 

hon  är  moder  min, 
jag  vill  dröja  vid  modersbarm. 

Jag  ilar  ej  hän 
till  bygder  i  fjärran,  till  städers  larm, 

där  frestelser  gå, 

där  hjärtan  ej  slå 
mot  vilsna  främlingen  varmt  och  godt. 

Ja,  du  moder  min, 

o  du  moder  min, 
vid  din  barm  har  min  vagga  stått. 


38  - 


I  midvinternatt 
stå  dunmjuka  drifvor  vid  kojans  fot, 

och  stugan  full 

af  månskensgull 
blir  sagopalats  för  mitt  unga  sinn'. 

Ja,  moder  min, 

du  hembygd  min, 
i  lif  och  i  död  är  jag  din. 

I  midsommarskrud 
syrenerna  prunka  vid  höganloft, 

och  svalor  små 

af  gräs  och  strå 
de  bygga  sitt  bo  på  min  farstukvist. 

Du  hembygd  min, 

du  moder  min, 
du  är  skönaste  torfvan  förvisst. 

Och  såge  jag  än 
de  rikaste  riken  i  rosors  prakt, 

med  drufvors  vin 

som  röd  rubin, 
jag  bytte  dem  ej  mot  min  hembygs  jord, 

hon  är  moder  min, 

hon  är  moder  min, 
hon,  min  snötyngda  täppa  i  nord, 

Parus  Äter, 


39  - 


Bilder  från  bygden. 

Af 

Frans  Österblom. 


Nu  blåser  April  i  sitt  väderhom, 

nu  går  han  i  marker  och  skogar 

och  siar  om  regn  och  sol  för  mitt  kom, 

om  fyllda  lador  och  logar. 

Han  lockar  mig  ut  i  dagsmejans  glis, 
där  faltet  i  solen  blinkar, 
och  kråkorna  bära  kvistar  och  ris 
till  bon  i  backar  och  brinkar. 

Än  far  jag  ej  plöja  min  täppas  teg 
och  mylla  mitt  kom  i  jorden, 
ty  tjälen  är  djup  och  syran  seg 
och  våren  nyckfull  i  norden. 


-  40  - 


Men  redan  är  luften  ångande  full 
af  jorddoft  och  gärdesglinder, 
och  safterna  sjuda  i  markens  mull 
som  blodet  i  mina  kinder. 

Mitt  hjärta  blir  firilt  af  svällande  sång, 
af  allt  det  friska  och  glada, 
som  sträfvar  mot  ljuset  i  hult  och  vång 
och  glittrar  kring  loft  och  lada. 

Jag  vallar  och  går  i  vägarnas  modd 
med  solens  glans  i  mitt  öga. 
Allt  grönare  lyser  tegamas  brodd, 
allt  blåare  himlens  höga! 


II. 


Ren  märker  man  i  öster  en  dagrand  i  rödt, 

men  än  vill  dalens  mörker  ej  flykta; 

ty  ännu  har  ej  nattskärran  spunnit  sig  trött, 

och  ännu  brinner  lysmaskens  lykta. 

Än  sofver  den,  min  hembygd,  i  dimmornas  flor, 

och  ännu  vandrar  natten,  så  mild  som  en  mor, 

med  tröst  till  alla  små  och  betryckta. 

Nu  glömma  de  likt  fåglar  i  buskar  och  träd 
all  lifvets  långa  äflan  och  aga 
—  nu  drömma  de  sig  gå  genom  gulnande  säd 
med  själen  smekt  af  sång  och  af  saga. 
Välsignad  vare  natten,  som  har  en  vänlig  vrå 
för  mänsklighetens  styfbam  —  ty  fattig  och  grå 
är  dagen  för  de  svultna  och  svaga. 

—  41  — 


Jag  älskar  dessa  små,  dessa  namnlösa  små, 

som  träla  tungt  med  spade  och  slaga, 

tills  ögonen  bli  skumma  och  kinderna  grå, 

men  som  dock  ej  sitt  öde  beklaga. 

Jag  älskar  dem  för  deras  försakande  mod, 

för  det  de  tåligt  vattna  vår  jord  med  svett  och  blod, 

fast  andra  ofta  skördarna  taga. 

Och  finge  jag  fördela  gudsgåfvor  bland  dem, 

allt  godt  och  gladt  och  vänt  jag  dem  unnar, 

då  skulle  jag  strö  solsken  och  sång  i  deras  hem 

och  mätta  många  hungriga  munnar. 

Men  för  de  små  är  porten  till  paradiset  stängd. 

De  fa  ej  gå  i  Edens  välsignade  ängd, 

ej  dricka  ur  dess  sorlande  brunnar. 

Än  sofva  de  därinne  i  stugor  och  loft 
med  själen  smekt  af  sång  och  af  saga, 
mens  granens  kottar  sprida  sin  kådiga  doft 
och  dimmor  genom  dälderna  draga. 
Välsignad  vare  natten,  som  har  en  vänlig  vrå 
för  mänklighetens  styf  barn  —  ty  fattig  och  grå 
är  dagen  för  de  svultna  och  svaga. 


-  42  - 


Vid  midsommartid  i  Teerijärvi. 


Den  utomordentligt  väl  lyckade  musikfesten  den  17 
juni  1906  i  Gamlakarleby  nalkades  sitt  slut,  och 
mitt  öga  och  mitt  hjärta  hade  (agnats  vid  anblicken 
af  de  tusentals  högtidsklädda  män  och  kvinnor,  som 
från  vidt  skilda  österbottniska  svenska  kommuner  stämt 
möte  i  den  flaggprydda  feststaden.  Belåten  ströfvade 
jag  omkring,  samspråkande  än  med  den  ena,  än  med 
den  andra,  som  råkade  i  min  väg.  Hände  sig  så,  att 
jag  kom  i  samtal  med  en  lång  smärt  medelålders  man 
med  något,  som  jag  ville  kalla  amerikansk  frimodighet 
öfver  sitt  väsen;  vi  talade  om  det  vi  nyss  sett  och 
hört.  Korta,  raska  följde  svaren,  och  då  vi  skiljdes  åt, 
fick  jag  veta,  att  mannen,  den  jag  träffat,  var  hemma 
från  Teerijärvi  kyrkoby,  4  mil  frSi  Gamlakarleby. 

En  grupp  unga  flickor  i  ljusa  dräkter  och  hvita 
musslinsdukar,  som  inramade  täcka  solbrända  ansikten, 
hade    lägrat   sig    vid  foten  af  några  skuggiga  björkar. 

—  Från  hvilken  trakt  äro  de  här  sångfåglarna 
hitflugna?  sporde  jag. 

-  43  — 


—  cFrån  Teerijärvi»,  svarade  den  modigaste  leende 
och  sände  en  förstående  blick  åt  en  yngre  man,  hvars 
dirigentmärke   lät  mig  ana,  att  han  var  körens  ledare. 

Vi  bytte  handtag  och  ord,  och  en  stund  senare 
befann  jag  mig  i  samspråk  med  en  folkskollärare,  som 
hade  den  vänligheten  att  inbjuda  mig  till  en  midsom- 
marfest i  sin  hemort. 

—  Hvart  skall  jag  då  resa,  sporde  jag. 

—  Till  Teerijärvi,  naturligtvis. 

—  Äro  då  alla  människor  här  hemma  från  denna 
socken?  frågade  jag  undrande. 

—  Nej,  icke  alla,  men  ett  par  personer  från  hvarje 
gård  torde  nog  finnas  här. 

—  Det  måste  vara  ett  vaket  och  för  sång  intres- 
seradt  folk,  som  bor  i  er  socken,  sade  jag. 

—  Jag  vill  ej  skryta  med  de  våra,  men  var  så 
god  och  hälsa  på  oss.  Vår  socken,  som  bestar  sig 
ett  40tal  små  sjöar  samt  höga  berg  och  djupa  dalar, 
liknar  ej  alls  de  vanliga  österbottniska  slättmarksbyg- 
derna;  det  är  vackrare  där,  tycka  vi. 

Vi  skildes  åt.  —  Efter  att  jag  under  de  följande 
dagarna  betraktat  dynerna  vid  Yxpila,  besökt  Pedersöre 
65oåriga  gråstenskyrka,  vandrat  längs  Esse-å,  svettats 
på  Kronoby-slätten  och  njutit  af  gästfrihet  i  det  dam- 
miga Jakobstad,  befann  jag  mig  aftonen  den  21  juni 
på  ett  godståg  som  från  Kållby  station  rasslade  i  väg 
norrut.  Några  helt  ruskiga  och  halfrusiga  cpropsjassar» 
vräkte  sig  på  bänkarna,  spottade  åt  alla  väderstreck 
och  använde  med  förkärlek  och  öfvertygelse  såsom 
tilltalsord  inbördes:  saatanan-perkele. 

Jag  vände  misslynt  sällskapet  ryggen  och  upptog 
ett  samtal  med  min  granne,  en  fryntlig  medelålders 
svenskatalande  man. 

—  Jag  emar  resa  till  Teerijärvi,  för  att  där  hålla 
ett  föredrag  i  ungdomsföreningens  lokal,  yttrade  under- 
tecknad inledningsvis. 

—  Det  var  trefligt  att  höra,  inföll  mannen  leende; 
dit  reser  äfven  jag,  och  jag  är  för  resten  ordförande  i 
föreningen. 


—  44 


—  Se  det  var  god  tur;  nu  följas  vi  åt  och  jag 
vet  att  jag  kommer  i  goda  händer  1 

Följande  morgon  vid  8-tiden  vände  vi  ryggen  åt 
Gamlakarleby  och  kuskade  af  åt  sydost,  samma  väg, 
längs  hvilken  Otto  v.  Fieandt  efter  nederlaget  vid  Kars- 
tula  retirerat.  Vi  avancerade  emellertid  i  den  mån,  den 
lata  slqutshästens  goda  vilja  det  tillät. 

Slättbygdens  solstekta  magra  ängsmarker  ersattes 
småningom  af  sköflade  skogsbygder,  och  en  och  annan 
däld  omväxlade  med  kullar.  TUl  höger  framskymtade 
efter  en  timme  spetsen  af  Nedervetil  l^rktom,  och  icke 
långt  därifrån  svängde  vägen  fram  vid  foten  af  Slotte- 
släktens stamhemman.  Sedan  följde  ett  fagert  väg- 
stycke utmed  stranden  af  Stora,  kantad  af  lummiga 
björkar. 

Lötbacka  finska  gästgifveri  i  Kaustby  passerades 
vid  I -tiden,  och  en  half  timme  senare  Timmerbacka  i 
Teerijärvi.  Därifrån  var  färden  ej  mera  lång  till  målet, 
Teerijärvi  kyrkby,  vackert  belägen  på  Hemsjöns  norra 
strand.  Jag  erhöll  ett  godt  kvarter  hos  vänliga  män- 
niskor i  skolhuset  och  skyndade  att  se  mig  omkring  i 
kyrkbyn,  cstaden»  kallad. 

Vid  sidan  af  hufvudlandsvägen  reser  sig  på  en 
kulle  den  gulmålade  sockenkyrkan,  uppförd  1774.  Innan 
jag  nådde  fram  dll  kyrkan,  hade  jag  att  passera  förbi 
klockstapeln,  vid  hvars  väg  fattiggubben  i  brun  kolt 
och  hvita  strumpor  hängde  fasfcspikad.  Jag  skänkte 
honom  en  undrande  blick  och  en  slant,  som  skram- 
lande reste  ned  i  hans  bröst.  Trädde  så  in  i  det  ljusa 
templet  för  att  taga  dess  märkvärdigheter  i  skärskå- 
dande. De  voro  dock  ej  många:  en  altartafla  för  130 
år  sedan  utförd  af  någon  icke-konstmålare,  ett  par 
ljusstakar  af  mässing  från  1600-talet  och  en  åldrig 
mässhake. 

Ur  kyrkoarkivets  historiebok  gjorde  jag  följande 
anteckningar. 

Teerijärvi  kapellförsamling  under  Kronoby  pasto- 
rat daterar  sin  uppkomst  från  år  1669,  då  den  första 
kyrkan  den  31  januari  invegs  af  kyrkoherden  Jacobus 
Brennerus  och  uppkallades  t  Vår  Frälsares  kyrka».    År 

-  45  - 


1 6/ 1  fingo  de  då  ännu  fåtaliga  boarena  rätt  att  kalla 
en  egen  predikant,  och  kung  Karl  XI  skänkte  dem  en 
kyrkklocka.  Sexton  år  senare  donerade  äfven  en  af 
stamböndema,  Daniel  Olofsson,  en  klocka  såsom  ersätt- 
ning för,  att  hans  hustrus  lik  fått  lägerstad  under  kyrk- 
golfvet;  1 701  byggdes  en  klockstapel  och  kyrkan  för- 
storades. Jag  läste  vidare:  c  År  1714  föll  denna  för- 
samling tillika  med  hela  Österbotten  under  ryssames 
svåra  öfvervälde,  hvilka  här  som  annorstädes  grufveliga 
framforo   intill  1721,  då  Gud  åter  förlänade  oss  fred». 


Klockstapeln  och  kyrkan. 


Då  jag  efter  en  stund  besökte  kyrkoherden,  gaf 
han  mig  följande  upplysningar  om  ortens  befolkning  i 
närvarande  tid. 

Den  kyrkskrifna  menigheten  utgjordes  vid  utgån- 
gen af  1905  af  3,434  personer.  Af  dessa  torde  unge- 
får 500  vistas  i  Amerika.  Dit  afresa  många,  men  äfven 
många  vända  åter.  En  tur  till  nva  världen  betraktas 
såsom  en  småsak,  och  i  hvarje  gärd  finnes  det  någon 
familjemedlem,  som  varit  därborta  en  tid.  Några  skad- 
liga  inverkningar   af  emigrationen    kunde    ej   påvisas. 

-  46  - 


Teerijärviboama  äro  ett  rörligt  och  vaket  folk,  men 
detta  har  icke  hindrat  dem  frän  att  bevara  sina  gam- 
maldagsseder och  sitt  egendomliga  bygdemål.  Guds- 
tjänsterna besökas  träget,  och  en  underström  af  den 
evangeliska  riktningen  gör  sig  på  troslifvets  område 
flerstädes  gällande.  Bruket  af  rusdrycker  har  till  den 
grad  aftagit,  att  nykterhetsbröllop  (med  600—800  gäster) 
äro  de  vanligaste.  På  det  högsta  gladde  det  mig  att 
höra,  att  hvarken  pastorn  eller  hans  företrädare  under 
summa    15    tjänsteår   sett  någon  berusad  Teerijärvibo 


Kommunalstugan. 


och  att  det  allmänt  anses  för  en  skam  om  någon  visar 
sig  ute  i  dryckesrördt  tillstånd. 

Detta  var  allt  goda  nyheter  för  mig  som  i  min 
egenskap  af  Helsingforsbo  tyvärr  ofta  fatt  se  de  mest 
afskyvärda  superiscener  utspelas  i  Finlands  hufvudstad. 
Jag  begaf  mig  nu  förbi  det  lilla  prydliga  kommunal- 
huset åter  till  kyrkbyns  folkskola  och  iakttog  där  bland 
annat,  att  skolhuset  inrymde  en  stor  tambur,  långt  större 
än  de  s.  k.  normalritningarna  förorda.  I  byggnaden 
finnes  plats  för  en  dubbelskola  (öppnad  1891);  de  öfriga 

-  47  - 


folkskolorna  äro  placerade  i  Småböndersby,  i  Kort- 
järvi,  i  Kolarn  och  i  Hästbacka.  Min  sagesman,  folk- 
skolläraren K.  J.  Sundell,  en  af  Svenska  Folkskolans 
Vänners  ombud  på  orten,  kunde  ock  i  egenskap  af 
kassör  vid  kommunens  sparbank  uppgifva,  att  insätt- 
ningarna vid  senaste  års  slut  uppgingo  till  den  bety- 
dande summan  af  576,657  mark.  I  sanning  ett  vackert 
bevis  på  de  goda  Teerijärviboamas  sparsamhet  och 
omtänksamhet  I  Sockneboama  hålla  väl  samman  i  lust 
och  nöd;  det  bevisade  sig  under  de  politiska  ofards- 
åren  och  äfven  däri,  att  idén  om  andelsverksamheten 
uppbäres.  Man  visade  mig  ett  nyss  rest  långt  gärde, 
utfördt  af  ett  dussin  bönder  såsom  talkkoarbete.  En 
af  dem  sade  skämtande,  att  nu  kunde  ortens  kapita- 
lister, d.  v.  s.  folkskollärarena,  kantorn  och  prästen 
gärna  bestå  litet  röd  färg,  så  skulle  det  nya  staketet 
vackert  pryda  upp  hela  kyrkvägen. 

Ett  annat  bevis  på  resultatet  af  samverkan  var 
det  i  kyrkbyn  placerade  mejeriet.  Insjö  andelsmejeri, 
en  fullt  modem  inrättning,  där  dageligen  c.  3 — 4,000 
kilo  mjölk  separeras  och  tjämas  och  därifrån  hvarje 
vecka  16  ä  17  drittlar  «fint  smör»  expedieras  till  Hangö. 
Anläggningen,  som  endast  ett  år  arbetat,  hade  kostat 
c.  3 5, 000  mark;  den  lönar  sig  godt,  och  det  formärkes 
redan,  hurusom  bönderna  börja  vinnlägga  sig  om  ängs- 
skötseln och  anskaffandet  af  bättre  mjölkkor  än  de 
förut  fostrat  i  fähusen. 

Långt  från  kyrkbyn  besökte  jag  en  bonde,  som 
ej  är  delägare  i  mejeriet;  han  menade,  att  han  och 
hans  husfolk  vill  ha  <frisk  mat»,  de  vilja  ha  smör  och 
ordentligt  mjölk  för  att  kunna  arbeta.  Därför  csläppte 
han  ej  akem  att  gå  i  c  linda»,  utan  odlade  fortfarande 
råg  och  hafre  till  husbehof  Det  föreföll  nästan,  som 
han  ansett,  att  mjölkpengama  från  mejeriet  icke  skulle 
hafva  någon  stadig  välsignelse  med  sig,  ty  han  sade, 
att  de  hastigt  gingo  åt,  när  hela  brödfödan  och  annat 
måste  köpas.  Mannen  i  fråga  var  alltså  ingen  vän  af 
idén  om  andelsmejeriers  behöflighet  och  nytta,  men 
vare  det  hans  ensak,  som  ej  bör  klandras. 

Af  en  annan  sockenbo  erhöll  jag  flere  uppgifter 

-  48  - 


om  det  med  framgång  på  orten  bedrifna  nykterhets- 
arbetet. Jag  minnes  han  uppgaf,  att  kyrkoherden  J.  W. 
Fontell  år  1895  tagit  initiativet  till  stiftandet  af  Teeri- 
järvi  nykterhetsförening  och  att  denna  vid  sitt  senaste 
årsmöte  räknade  336  medlemmar,  den  högsta  siffra 
någon  likartad  svensk  förening  i  vårt  land  har  att 
uppvisa. 

Midsommaraftonen  nalkades,  och  inom  min  nyss- 
förvärfvade  lilla  vänkrets  blef  det  beslutet,  att  vi  kl.  8 
skulle  samlas  i  Ungdomsföreningens  nya  hus.     Vägen 


Folkskolan  i  kyrkobyn. 

dit  var  likaså  kort  som  lätt  att  finna,  ty  det  prydliga 
huset  står  inom  kyrkbyns  område,  och  öfver  taket  sva- 
jade flaggan,  det  af  gammalt  öfverenskomna  tecknet 
att  medlemmarna  borde  samlas. 

Medan  midsommarsolen  ännu  stod  högt  uppe  öfver 
den  nordvästra  horisonten,  kastande  sitt  klara  sken  öfver 
landskapet  och  Memsjöns  stränder,  vandrade  vi  till 
vårt  mål,  och  en  af  föreningens  ifrigaste  medlemmar 
förtäljde  för  mig  följande  drag  ur  dess  historia. 

Initiativet    till    bildandet   af   Teerijärvi  ungdoms- 


-  49  - 


förening  togs  1894  af  studerandena  H.  Alfr.  Forss  och 
Alfred  Wiik,  folkskolläraren  K.  J.  Sundell  samt  förenin- 
gens nuvarande  ordförande  bondesonen  J.  E.  Häst- 
backa, numera  prokurist  i  Jakobstad. 

Bestyreisens  uppgift  blef  ingalunda  lätt.  Brist 
rådde  på,  snart  sagdt,  allt,  som  behöfdes,  för  att  den  n}^ 
föreningen  skulle  kunna  arbeta,  och  de  gamlas  fördomar 
voro  till  en  början  rätt  starka.    De  många  hinder,  som 


J.  E.  Hästbacka. 

ställdes  i  vägen,  öfvervunnos  dock,  tack  vare  ledarenas 
hänförelse  för  sin  sak  och  deras  enighet 

Sina  första  möten  höll  föreningen  i  en  bondstuga 
å  Hästbacka  hemman.  Behofvet  af  ett  eget  hem 
gjorde  sig  allt  mer  märkbart,  och  i  juni  månad  år  1895 
invegs  Teerijärvi  ungdomsförenings  nya  « Ungdoms- 
hem», som  det  första  i  sitt  slag  i  svenska  Österbotten. 

Efter  2  års  ordförandeskap  nödgades  den  ener- 
giske initiativtagaren  Alfr.   Forss  afsäga  sig  ordförande- 

-  50  - 


skåpet.  Läraren  K.  J.  Sundell  öfvertog  nu  ledningen 
af  densamma  och  innehade  ordförandeskapet  under 
flere  år,  intill  år  1901  då  J.  E.  Hästbacka  öfvertog 
platsen. 

Allt  efter  som  föreningen  arbetade,  begynte  för- 
domen mot  dess  sträfvan  vika.  Anslutningen  blef  större 
och  det  första  i  största  hast  uppförda  «Ungdomshem- 
raet»  visade  sig  alltför  anspråkslöst  att  fylla  de  kraf, 
man  ställde  på  ett  ungdomens  hem.  Helt  plötsligt 
uppenbarar  sig  ett  gynsamt  tillfälle  att  förverkliga  tan- 
ken på  ett  eget  rymligt  hus.  Ordföranden  J.  E.  Häst- 
backa meddelade,  att  konsul  Wilh.  Schauman  i  Jakob- 
stad lofvat  skänka  icke  mindre  än  670  timmer. 

Så  beslöts  byggandet.  Ritningen  uppgjordes  af 
en  sockenbo,  byggmästar  J.  Högdahl,  och  förärades  åt 
föreningen. 

Ur  förlägenheten  vid  tomtens  anskaffande  hjälptes 
föreningen  af  Hästbacka,  hvilken  inköpte  det  hemman, 
under  hvilket  platsen  hör,  och  skänkte  tomten  samt 
dessutom  500  mark  till  byggnadskassan. 

Sålunda  uppbyggdes  föreningens  nya  hem,  som 
det  nu  står.  Det  kostade  ungefär  14,000  mark,  för- 
utom det  arbete  föreningsmedlemmarna  själfva  nedlade, 
hvilket  torde  belöpa  sig  i  kontanter  till  omkring  1,100 
mark.  Det  nya  vackra  huset  invegs  för  sitt  ändamål 
den  3  september  1905. 

Föreningens  skuld  utgör  f  n.  9,900  mark.  Med- 
lemsantalet utgjorde  vid  ingången  af  år  1906  147. 
Föreningen  sammankommer  till  månadsmöte  i  regeln 
andra  söndagen  i  hvarje  månad.  Mötet  börjar  kl. 
5  e.  m.  och  fortgår  till  11  på  aftonen.  Endast  en 
timme  af  denna  tid  är  tillmätt  dansen.  Ett  möte  får 
dock  icke  afslutas  med  dans,  utan  är  denna  vanligen 
förlagd  i  midten  af  programmet. 

Föreningen  är  delad  i  6  kretsar,  och  de  skilda 
kretsarna  sköta  turvis  om  programmet. 

Allt  detta  fick  jag  höra,  och  det  var  ju  idel  goda 
nyheter.  Lifligt  intresserad  trädde  jag  in  i  ungdoms- 
föreningens hus;  där  såg  jag  den  stora  prydliga  salen 
med  scen  (där  följande  dag  Ett  skärgårdsäfventyr  af  Z. 

-51  - 


Topelius  skulle  spelas)  snart  fylld  af  en  talrik  ungdoms- 
skara, hörde  homkapellet  spela,  sångkören  sjunga  och 
såg  några  gammalmodiga  folkdanser  utföras.  Där  blcf 
ock  taladt,  och  man  förstod  hvarandra  godt. 

Då  midsommardagen  bröt  in,  skildes  vi  åt,  och 
när  jag  några  timmar  senare  lämnade  Teerijärvi,  med- 
förde  jag    ytterst   angenäma  minnen  från  denna  bygd 


Ungdomshemmet  i  Teerijärvi  kyrkoby. 

med  dess  hurtiga,  vakna  svenska  befolkning.  Det  för- 
tjänar att  lägga  märke  till,  att  socknen  på  tre  sidor 
är  omgifven  af  rent  finska  trakter,  men  ingen  förfinsk- 
ning  har  här  ägt  rum.  Teerijärvibon  håller  med  rätta 
styft  på  den  svenska  kulturens  rätt  till  utveckUng  och 
fortbestånd. 

P.  Nordmarm. 


-  52  - 


Folkskolorna  i  Kveflaks. 


Ar  1874,  då  bränn  vinsskatten  började  användas  «till 
*  1  nyttiga  kommunala  behof»,  uppstod  tanken  på  in- 
rättandet af  en  högre  folkskola  i  Kveflaks.  Vid  en 
kommunalstämma  härom  beslöts  enhälligt,  att  af  bränn- 
vinsmedlen bilda  en  stående  fond  för  en  folkskola,  som 
borde  uppföras  efter  4  år. 

När  prosten  Edvin  Karsten  blef  kyrkoherde  och 
kommunalstämmoordförande  i  Kveflaks,  upptog  han 
genast  frågan  om  en  folkskolas  inrättande.  Härom 
kunde  församlingsboma  dock  icke  komma  öfverens. 
Kyrkobyboma  fordrade,  att  hela  socknen  skulle  gemen- 
samt efter  mantal  bygga  folkskolan.  Utbyboma  an- 
sågo,  att  Kveflaks  by  komme  att  draga  största  nyt- 
tan af  folkskolan  och  ville  därför  blott  med  hälften 
mot  kyrkob)^!  bidraga  till  kostnaden. 

Följande  höst  1878  infann  sig  en  Vassorbo  hos 
prosten  och  bad  honom  komma  till  Vassor  och  hjälpa 
vassorboma  att  inrätta  en  folkskola.  Prosten  följde 
med,  och  vid  ett  talrikt  besökt  byaråd,  som  hölls  i  all 
hemlighet  för  de  öfriga  sockneborna,  inrättades  en 
folkskola  i  Vassor. 

-  53  - 


När  bud  härom  kom  till  Västerhankmo,  höll  man 
som  bäst  på  att  uppföra  en  ny  småbamsskolelokal. 
I  byn  funnos  flere  vakna  och  beslutsamma  bönder, 
som  genast  beslöto  följa  vassorbomas  exempel.  I  all 
tysthet  hölls  den  25  mars  1879  byaråd  i  Västerhankmo, 
dit  prosten  äfven  afhämtades,  och  Västerhankmo  folk- 
skola inrättades. 

När  underrättelsen  kom  till  kyrkobyn,  att  folk- 
skolor blifvit  inrättade  i  Vassor  och  Västerhankmo, 
väckte  det  förvåning  och  missräkning.  Nu  hade  kyrkoby- 
borna gått  miste  om  utbyamas  bidrag  till  sin  folkskolas 
inrättande,  och  man  fruktade  dessutom  att  senaten  ej 
skulle  bevilja  lönebidrag  åt  lärare  till  flera  folkskolor  i 
en  så  liten  kommun.  Ledsamt  nog  råkade  prosten 
Karsten  för  en  kortare  tid  vara  bortrest,  så  att  by- 
borna ej  kunde  anlita  honom  vid  inrättandet  af  deras 
folkskola.  Man  anlitade  t,  f.  kyrkoherden  M.  Elenius, 
som  upprättade  protokoll  och  ansökan.  På  grund  af 
några  formfel  däri  återsändes  dessa.  Ett  nytt  byaråd 
hölls  (den  8  april  1 879),  hvarvid  förhandlingarna  leddes 
af  prosten  Karsten.  Nu  inrättades  en  högre  folkskola 
för  Kveflaks  kyrkoby.  Och  för  att  markera  kyrkobyns 
behof  af  folkskola  antecknades  i  protokollet,  att  kyrko- 
byn utgör  11V12  mantal  eller  omkring  Ya  ^if  hela  för- 
samlingen. 

I  stället  för  att  följa  de  andra  byarnas  exempel 
började  nu  bönderna  i  Petsmo,  Koskö  och  Österhankmo 
byar  anföra  besvär  öfver  detta  tilltag  att  inrätta  flera 
än  en  folkskola  i  socknen  och  önskade  uppbära  sina 
andelar  af  brännvinsmedlen  för  hvad  ändamål  de  helst 
ville.  Först  sedan  det  blifvit  fråga  om  socknens  indel- 
ning i  folkskoledistrikt,  som  f.  n.  väntar  på  fastställelse, 
har  tanken  på  folkskolors  inrättande  i  Petsmo,  Koskö 
och  Österhankmo  uppstått  hos  dessa  bybor.  Hösten 
1904  var  därom  fråga  i  Koskö,  och  bidrag  beviljades 
af  S.  F.  V.  och  S.  O.  B.,  men  i  brist  pä  ledande  kraf- 
ter slocknade  det  lilla  intresse,  som  då  förefanns.  Man 
ville  afvakta  senatsutslaget  om  distriktsindelningen.  I 
Petsmo  uppkastades  samtidigt  folkskoleplaner.  Man 
beslöt    bygga    eget  skolhus  till  hösten  1906.     Men  så 

-  54  - 


kom  distriktsindelningen  äfven  här  och  afklippte  det 
vackra  beslutet.  Man  skulle  afvakta  dess  fastställelse. 
I  Petsmo  hade  emellertid  uppstått  ett  lifligt  folkbild- 
ningssträfvande,  och  dess  ledare  beslöto  komma  byns 
folkskolevänner  till  hjälp.  På  ett  talrikt  besökt  byaråd 
den  lO  sept.  1905  beslöts  efter  flera  timmars  diskus- 
sion, att,  trots  några  bönders  ifriga  protester,  inrätta 
en  folkskola  i  hyrd  lokal,  och  den  trädde  i  verksam- 
het den  29  sept.,  hvilket  tillfälle  artade  sig  till  en  hög- 
tidsdag, hvars  innebörd  tolkades  i  en  hel  rad  tal,  bl.  a. 
berördes  Petsmo  bys  äldre  skolförhållanden. 

En  blick  på  skolornas  närvarande  elevantal  visar, 
att  folkskolorna  nu  vunnit  socknebomas  förståelse. 
Kyrkobyns  folkskola,  som  läseåret  1903 — 1904  hade 
21  elever,  ägde  1905 — 1906  84,  Vassor  folkskola  45, 
Västerhankmo  26,  ett  stort  antal  nog  för  den  byn,  och 
Petsmo  folkskola  31  elever,  d.  v.  s.  så  många  utrym- 
met medgaf. 

Hvad  särskildt  det  nya  skolhuset  faf  1904)  i  kyrko- 
byn beträffar,  så  torde  det  vara  enastående  bland  vårt 
lands  landsfolkskolor  däri,  att  i  dess  jordvåning  finnas 
både  badstuga,  källare  och  vedlider. 


Sedan  ofvanstående  för  ett  år  sedan  nedskrefs, 
har  folkskolesaken  ytterligare  tagit  ett  godt  steg  framåt 
i  Kveflaks;  Koskö  och  Österhankmo  byar  hafva  blifvit 
skilda  folkskoledistrikt,  och  i  den  senare  byn  har  en 
ny  folkskola  trädt  i  verksamhet  den  28  aug.   1906. 

K,    V.  Åkerblom. 


55 


Ungdomsföreningens  i  Liljendal  nya  hus. 


1  början  af  detta  år  beslöt  Ungdomsföreningen  i  Lil- 
jendal att  försöka  förverkliga  sin  länge  närda  plan 
att  anskaffa  ät  sig  en  egen  lokal  och  på  samma  gång 
skaffa  tak  öfver  hufvudet  åt  småskolan  i  kyrkobyn. 
Arkitekten  Harald  Andersin  i  Helsingfors,  underrättad 
om  denna  afsikt,  åtog  sig  att  gratis  utföra  de  nödiga 
ritningarna.  Sålunda  restes  stenfoten  till  det  egna  hem- 
met under  sommarens  lopp,  och  då  dessa  ord  i  sep- 
tember skrifvas,  har  arbetet  nått  upp  till  takstolarna. 
Byggnaden  står  å  en  skogig  backe  i  Liljendal 
kyrkoby,  i  närheten  af  folkskolan  och  kyrkan.  Jämte 
en  större  festsal  af  c:a  140  m^  golfyta  inrymmer  den- 
samma en  tambur  och  skolsal  med  ett  ytinnehåll  af 
45  m-^.  Skolrummet  kan  vid  fester  och  sammanträ- 
den användas  som  restaurationslokal.  I  förening  med 
förenämda  lokaliteter  inrymmer  byggnaden  bostad  för 
småskolelärarinnan,  bestående  af  rum  och  kök,  samt 
ett  mindre  skafferi.  Köket  är  projekteradt  väl  stort, 
för  att  kunna  användas  för  fester  i  den  öfriga  lokalen. 
Byggnaden  utföres  af  stock,  som  erhållits  såsom 
gåfva  af  ortens  befolkning  och  dels  afverkats  från  tvenne 
inköpta  skogslotter. 

-  56  - 


Nedanstående  förteckning  åskådliggör  behofvet  af 
särskilda  byggnadsmaterialier. 

60  m^  grundmurar  för  ugnar  och  sockel. 


3,400  löp.  m.  stock  (15X17)  till  väggar  och  bär- 
bjälkar under  vaslaget. 

740  löp.  m.  (15X22)  vasar. 

840  löp.  m.  spiror  till  takstolar. 

620  löp.  m.  spiror  till  skalning  på  vasarna. 

270  mf  plankgolf. 

-  57  - 


400  m*  bräder  till  trossbotten. 
280  m^  mellantak  af  spåntade  bräder. 
500  m*  utskottsbräder  till  yttre  tak. 
500  m*  takfilt  eller  takspån. 

3  st.  dörrar  1,300X2,150. 

I  st.  dubbel  jktre  dörr  1,300X2,150. 

6  st.  dörrar  2,100X800. 

I  st.  köksdörr  2,100X900. 

I  st.  yttre  köksdörr  2,100X900. 

5  st.  fönster  2,050X1,250. 

4  st.        »        1,600  X  1,200. 
4  st.        »        1,300X800. 

10  st.        »        1,000X650. 


Ungdomsföreningen  i  Liljendal  lyckönskas  till  vin- 
nandet af  eget  hem  1  Måtte  andra  likartade  föreningar 
i  de  svenska  bygderna  försöka  följa  exemplet.  Kanske 
kunna  ritningarna  komma  till  användning. 

— n. 


58  — 


I         1     ^^rfTVrfl^-^^^^^^ 


Från  folkhögskolan. 


Berftttelse   af  Laurt   Somt\    med    författarens   bemyndigaode  öfversatt 
af  Arvid  Mörne, ' ) 


Folkhögskolans  invigning. 

Under  nattens  lopp  hade  vi  i  sakta  mak  åkt  till  sta- 
den.    Först  pä  morgonsidan  kommo  vi  fram. 

Därför  var  John  Blund  synnerligen  efterhängsen  på 
morgonen  —  ~  —  han    ville  inte  gärna  släppa  oss  bort. 

Eller  egentligen  höll  han  oss  inte  kvar han 

hade  släpat  oss  hvem  vet  hvart.  Hela  kroppen  skakades 
af  slädens  stötar,  och  snöklimpama  knarrade  under  hästens 

')  Lauri  Soiois  bok  cKansanopistosta»  är,  såvidt  uodertecknad 
▼et,  i  sitt  slag  den  enda  i  värt  land.  För  dem,  som  stä  vara  svenska 
folkhögskolor  nära,  främst  elevförbundens  medlemmar,  borde  därför  en 
öfirersättning  af  densamma  vara  välkommen.  Att  den  anda,  som  genom- 
strömmar Soinis  skildring,  är  en  annan  än  den,  som  råder  i  våra  svenska 
skolor,  är  själffallet.  Men  vi  skola  dock  där  återfinna  en  mängd  drag 
ur  vårt  eget  folkhögskolelif.  Det  kan  ha  sitt  intresse  att  lära  känna 
både  likheterna  och  olikheterna  mellan  de  finska  skolorna  och  våra. 
Det  skall  endast  stärka  vår  kärlek  till  den  egna  skolan.  —  Soinis  bok 
utkom  på  Otavas  förlag  1898.  Vid  öfversättningen  har  ett  kapitel 
bortlänmats.     Några  smärre  uteslutningar  ha  dessutom  företagits. 

A.  M  -  e. 


-  59  - 


hofvar.  En  höjd  skymtade  fram  mellan  lundens  snötyngda 
löfverk  genom  den  nattliga  luften,  där  en  dimma  som  lik- 
nade ett  (in t  duggregn  drog  fram. 

En    backe  tycktes  taga  vid  nedanför  oss nu 

började  vägen  just  slutta  nedåt.     Släden  löpte  förskräckligt 

fort det  började  riktigt  hvina  om  öronen  —   — 

huru  skall  det  gå  här 

—  »Båten  afgår  genast». 

Hvad  fantiserar  bror  Elias  om  båten  —  —-  —  håll, 
håll,  kära  bror  —  —  —  inte  går  ens  båten  så  där  fort. 
Stopp,  stopp,  Elias,  annars  bli  vi  till  mos  nedanför  backen. 

Jag  försökte  ropa,  men  jag  vet  ej,  hvad  som  tyngde 
mitt  bröst  och  snörde  ihop  min  strupe,  altnog,  jag  fick  inte 
ett  ljud  ur  mig. 

—  Hör  på!     Om  en  halftimme  går  båten. 

—  Hvad? 

—  Båten. 

—  Hvart? 

—  Dit  till  den  där  skolans  invigning. 

Mina  ögon  öppnades  på  vid  gafvel,  och  mitt  första 
göra  blef  att  se  efter,  om  hästen  ännu  stod  på  benen.  Men 
hela  hästen  S3mtes  inte  till,  och  jag  befann  mig  inte  i  slä- 
den utan  i  sängen. 

—  Jaså  till  folkhögskolans  invigningshögtid! 

Och  då  flyktade  sömnen  från  mina  ögon  —  flyktade 
som  dimman  för  morgonbrisen.  En  timme  återstod  ännu 
till  ångbåtens  afgång,  men  det  var  inte  för  mycket. 

Där  låg  ängbåten  redan  och  stånkade  och  pustade 
vid  bryggan.  Det  måtte  säkert  ha  börjat  kännas  kväfvande, 
då  buk  och  bringa  voro  fyllda  med  folk  och  därtill  fidlt 
på  bogarna,  så  mycket  båten  bar. 

Vi  foro.  Ångbåten  svängde  rundt,  vände  fören  mot 
sundet  och  styrde  dit,  flåsande  och  pustande  svart  rök  ur 
pipan.  Vattnet  bröts  i  skum  under  propellern,  häfdes  i 
vågor,  som  begynte  rulla  fram  i  vårt  kölvatten.  Nya  vågor 
hvälfdes  ständigt  efter  hvarandra,  och  trötta  af  att  rulla 
sjönko  de  yttersta  slutligen  ihop.  Men  i  ännu  större  vågor 
rullade  vattnet  vid  ångarns  sidor,  då  det  makade  sig  undan 
för  den  väldige  resenären.  Med  runda  ryggar  vältrade  de 
sig  framåt  efter  hvarandra,   rullade  sida  vid  sida  mot  land, 

-  60  - 


störtade    i    raseri   mot    stranden,    där  de  dånande  brötos  i 
skum. 

Sä  drefvo  vi  upp  vågor  och  bräckte  vågor  och  styrde 
framåt  öfver  viken,  ut  genom  sundet  och  därifrån  på  den 
öppna  fjärden. 

Helt  visst  var  denna  ångbåtsfärd  i  grund  och  botten 
andra  lik,  men  det  kändes,  som  funnes  där  dock  en  egen- 
domlig olikhet  Jag  kände  det  ungefär  lika,  som  då  jag 
med  min  far  för  första  gången  for  till  kyrkan  och  nyfiken 
väntade  att  få  se  det  ståtliga  templet,  hvaröfver  jag  hört 
grannens  lilla  Bengt  uttala  sin  häpnad  och  beundran. 

Och  detsamma  tyckte  jag  mig  hafva  iakttagit  hos  mina 
reskamrater,  hos  dem  nämligen,  som  stodo  omkring  mig, 
men  af  hvilka  jag  inte  kände  någon  på  förhand.  Alla 
tycktes  de  vara  vid  sä  allvarligt  lynne,  och  om  de  skrattade, 
gjorde  de  det  som  man  brukar  skratta  vid  högtidliga  tillfallen. 

Vägen  var  inte  lång,  men  den  nyfikna  väntan  på  re- 
sans mål  gjorde,  att  den  tycktes  lång  som  en  hel  evighet 
Och  likväl  kände  jag  en  blyghet,  som  liknade  fruktan  och 
som  ständigt  tillväxte,  ju  mer  jag  nalkades  målet  för  vår 
resa.  Det  kändes  nästan,  som  om  en  varmare  och  mildare 
luftkrets  omgaf  folkhögskolan,  hvilken  jag  icke  riktigt  vå- 
gade närma  mig  och  hvilken  drog  mig  till  sig  och  samti- 
digt stötte  mig  ifrån  sig,  båda  på  en  gång  dess  starkare,  ju 
närmare  vi  kommo  medelpunkten  i  densamma. 

£n  sådan  med  fruktan  blandad  högtidsstämning,  en 
sådan  rörd  längtan  visste  jag  mig  icke  hafva  känt  vid  nå- 
got annat  tillfälle,  än  då  jag  som  po}kslyngel  för  första 
gången  var  på  läsförhör  —  och  därför  tog  den  nu  hela 
min  varelse  i  besittning.  £n  dunkel  högtidsslöja  tycktes 
hölja  de  skogiga  stränderna,  på  hvilkas  lägsta  ställen  höstens 
första  nyssfallna  snö  lyste.  Och  till  och  med  ångbåtens 
enformiga  dunkande  blef  altmer  mjukt  och  melodiskt. 

Jag  gick  ned  i  salongen,  emedan  jag  kände  frossbryt- 
ningar i  den  höstliga  blåsten  på  den  stora  fjärden.  Där 
nere  kunde  jag  inte  låta  bli  att  nu  och  då  titta  ut,  dess 
oftare,  ju  längre  vi  hunno.  Men  då  jag  betraktade  land- 
skapen genom  det  lilla  fönstret,  hade  det  högtidliga  hel- 
hetsintrycket gått  förloradt  Genom  fönstret  kunde  jag  af 
stränderna    se    endast    en    bit  i  sänder  af  det,  som  råkade 

-61  - 


vara  midt  emot,  än  en  vik  eller  en  remsa  af  en  udde,  än 
snöfläckar  på  strandbrädden  eller  kanske  en  grå  gård  om- 
gifven  af  sina  åkrar. 

Maskinen  dunkade  och  mitt  hjärta  dunkade . . .  likväl 
lär  maskinen  ha  dunkat  högre. 

Men  för  resten  fortsatte  vi  fården  nästan  ljudlöst. 
Endast  ibland  sade  någon  med  litet  otålig  uppsyn  åt  sin 
kamrat:  cböija  vi  inte  snart  komma  fram»  och  försjönk 
sedan  åter  i  väntan. 

Slutligen  3rttrade  någon,  som  sett  ut  genom  fönstret: 
«Nu  syns  den  i  alla  fall  redan». 

—  «Jaså,  folkhögskolan?» 

—  «Ja,  den  står  där  bland  björkarna». 

Jag  tittade  ut  genom  fönstret  som  de  andra.  Och 
där  syntes  den  mellan  björkarna.  Snöflingorna  hade  bredt 
ut  sig  som  en  duk  på  taket. 

Vår  ångbåt  gaf  ankomstsignal  ät  folket  på  stranden. 
Snart  böljade  skrofvet  skälfva,  då  propellern  slog  back  och 
trossen  kastades  ut. 

Vi  stego  ner  på  bryggan  och  betraktade  omgifningen. 
Halfva  himmeln  var  klar,  fastän  den  varit  helt  och  hållet 
molnbetäckt  tidigare  på  morgonen.  Under  molnets  kant 
bröt  just  en  rosafärgad  dager  fram  och  upplyste  markens 
tunna  snötäcke. 

—  Hvart  gå  vi  härifrån? 

—  Månne  inte  raka  vägen  till  folkhögskolan. 

Vi  begåfvo  oss  sedan  af  i  gåsmarsch  både  de,  som 
hade  varit  på  liåten,  och  de,  som  mött  på  stranden,  de, 
som  kände  hvarandra,  slutande  sig  i  grupper,  och  de,  som 
inte  hade  några  bekanta,  hvar  och  en  för  sig.  Vi  gingo 
först  längs  bryggan  upp  till  stranden  och  sedan  från  backens 
krön  öfver  åkern  till  folkhögskolegården. 

Alldeles  märkvärdig  blef  mitt  sinnes  skygghet,  når 
jag  gick  där  allena.  Och  jag  ville  inte  ens  på  något  sätt 
våga  stiga  in  genom  dörren,  innan  de  andra  sköto  mig 
med  sig. 

Men  vid  dörren  mötte  oss  en  hjärtlig  och  vänlig 
man,  hvars  alla  rörelser  tycktes  ledda  af  en  varm  vänskap- 
lighet och  i  hvars  ögon  glimmade  en  oemotståndligt  tilldn- 
gande  glädtighet.     Utan  att  fråga  af  någon,  nästan  utan  att 

—  62  — 


ens  själf  tänka  därpå,  kände  jag  på  mig,  att  «det  där  är 
föreståndarn»,  och  min  besvikning  skulle  säkert  hafva 
känts  olidlig,  om  saken  hade  råkat  förhålla  sig  annorlunda. 

Där  inne  fanns  och  dit  kom  alltjämt  hoptals  männi- 
skor, mest  ungt  folk,  hvilkas  anleten  liksom  efter  en 
förut  uppgjord  öfverenskommelse  afspeglade  samma  bland- 
ning af  skygghet,  glädje  och  förhoppningar,  som  jag  själf 
kände. 

De  äldre  hade  naturligtvis  intet  skäl  att  vara  sä  där 
oförnuftigt  oroliga  —  hvarken  de,  som  hade  kommit  för 
att  slgutsa  sina  anhöriga,  eller  de,  som  annars  i  egenskap 
af  vänner  eller  misstrogna  granskare  kommo  för  att  se  be- 
gynnelsehögtiden  i  denna  nya  inrättning. 

Men  de  unga  gingo  till  den  vänliga  mannen,  hvars 
anlete  syntes  färadt  af  så  många  ansträngningar,  och  an- 
mälde sin  ankomst.  Och  då  han  önskade  oss  välkomna, 
kändes  hans  ord  så  hjärtliga  och  därför  gjorde  det  också 
ett  så  lugnande  intryck  på  ens  sinne.  Vi  började  vara  som 
hemma,  ty  blygheten  smälte  till  en  mild  och  ren  högtids- 
känsla, som  kändes  som  en  förening  af  Ijuf  fromhet  och 
sund  glädje. 

När  sedan  högtidligheten  började  och  man  sjöng  en 
psalm  ur  psalmboken,  kändes  det,  som  om  äfven  däri  fun- 
nits en  upplifvande  kraft,  en  stark  andakt  mer  än  någonsin 
förr.  Och  den  bön,  som  socknens  gamla  prost  höll,  värmde 
sinnet  och  uppväckte  omotståndligt  i  mitt  bröst  en  suck 
mot  höjden,  en  suck,  som  jag  ej  på  långa  tider  hade  vå- 
gat tillåta  mig,  för  att  kantänka  inte  sätta  min  mandom  på 
spel. 

Men  där  reser  sig  ju  föreståndarn  för  att  tala.  Han 
vet,  att  i  hopen  finnas  mänga,  som  hafva  kommit  hit  med 
tviflande  undran  i  sinnet,  och  han  vet,  att  där  också  finnas 
vänner,  som  hoppas,  att  här  skall  vakna  längtan  efter  ljus 
hos  deras  folks  ungdom,  hos  den  kommande  generationen, 
och  som  inte  vilja  söka  sak  emot  folkhögskolan  för  de 
svagheter,  som  vidlåda  allt  mänskligt  arbete.  Han  har  velat 
glömma  denna  olikhet  hos  sina  åhörare,  men  den  har  lik- 
väl något  inverkat  på  innehållet  af  hans  tal,  när  han  all- 
varligt småleende  förklarar  sitt  arbetes  syftemål. 

cÄrade    medborgare!»    säger    han    och  likasom  skå- 

-  63  - 


dande  mot  något  aflägset  fjärran  står  han  en  stund  i  be- 
grundan. «När  jag  råkar  på  någon  savolaksare,  som  böljar 
ett  arbete»  och  frågar  honom:  «hvad  blir  det  däraf»,  svarar 
han  vanligtvis:  chvad  det  än  må  bli,  så  kan  man  ju  inte 
ännu  säga  det».  Ett  dylikt  kringgående,  obestämdt  svar 
har  alltid  på  det  högsta  förargat  mig. 

Nu  skall  jag  med  mina  arbetskamrater  börja  ett  ar- 
bete, och  till  min  ledsnad  märker  jag,  att  jag  själf  måste 
begagna  mig  af  det  där  förargliga  svaret  Jag  måste  rik- 
tigt på  savolaxvis  svara  den  spörjande,  att  «hvad  det  än  må 
bli,  så  kan  man  ju  inte  ännu  säga  det».  Men  för  detta 
ovissa  svar  finnes  denna  gång  också  ett  försvar.  Materia- 
let vid  detta  arbete  är  icke  träd,  icke  sten,  icke  lera,  utan 
unga  människor,  som  ha  sitt  eget  hufvud,  likasom  de  stå 
på  egna  fötter,  som  ha  sitt  eget  sätt  likasom  sina  egna 
anlag. 

Men  om  också  resultatet  är  så  här  ovisst,  så  äro  vi 
likväl  på  det  klara  med  syftemålet.  Och  säkert  hoppas  vi, 
att  arbetet  skall  medföra  något  godt  Utan  denna  visshet 
hade  vi  inte  vägat  taga  ihop  med  ett  så  stort  och  viktigt 
arbete,  och  utan  ett  säkert  hopp  hade  inte  häller  I,  ärade 
medborgare,  gjort  er  så  mycken  möda  för  denna  folkhög- 
skolas skull. 

Men  förhoppningarna  bedraga  alltid  i  någon  mån, 
bedraga  därigenom,  att  vi  vanligen  rikta  dem  högre  äD 
värkligheten  kan  nå.  Då  bör  man  ösa  kraft  och  förtröstan 
ur  arbetets  nödvändighet,  dess  betydelse. 

Och  är  då  detta  arbete  nödvändigt,  det  arbete,  som 
åsyftar  ungdomens  andliga  förkofran?     Är  det  viktigt? 

Du  har  säkerligen,  min  medborgare,  o(tsL  betraktat 
ditt  folk,  detta  folk,  hvars  själ  är  din  egen.  Du  har  sett 
mycket  godt  hos  detsamma,  du  har  gladt  dig  åt  dess  seghet, 
dess  tålamod,  dess  framsteg.  Men  du  har  helt  visst  äfven 
sett  mycket  hos  detsamma,  hvaröfver  du  ej  gläder  dig.  Du 
har  sett  mycken  råhet,  mycken  brist  på  ömhet,  mycken 
oredlighet,  mycken  tomhet  i  lifvet.  Och  i  ditt  sinne  har 
rört  sig  en  lefvande  känsla  af  att  något  borde  göras  — 
och  mycket  —  så  att  folket  och  särskildt  dess  ungdom 
skall  komma  ur  detta  tillstånd. 

Men  hvad? 

—  64  - 


Erfarenheten  och  psykologin  säga:  lär!  Om  du  vill 
fyDa  denna  andliga  tomhet,  så  —  lär !  Gif  kunskaper,  rikta 
själens  kunskapsförråd,  därmed  fylles  tomheten.  Du  vill 
åstadkomma  mera  ömhet,  ett  kraftfullare,  ädlare  känslolif. 
Lär,  gif  sådana  kunskaper,  till  hvilka  känslan  sluter  sig  och 
som  väcka  känslor.  Du  vill  förädla  viljan.  Lär  åter!  Gif 
alltjämt  kunskaper,  som  väcka  eller  i  framtiden  kunna  väcka 
mäktiga  sedliga  känslor  till  lif.  Viljan  lyder  känslorna. 
Endast  genom  att  hos  vår  ungdom  uppväcka  sunda,  goda 
känslor  kunna  vi  helt  och  hållet  förjaga  det  onda  från 
dess  sinnen. 

Och  om  du  värkligen  känner  vårt  folk,  så  har  du 
hos  dess  ungdom  —  och  äfven  hos  de  gamla  —  trä£fat 
på  lust  att  lära,  kunskapstörst,  en  rörande  längtan  till  det, 
som  hägrar  i  fjärran.  Jag  förmodar,  att  endast  detta  om- 
nämnande väcker  i  din  håg  minnet  af  många  sådana  erfa- 
renheter. Hos  mig  uppväcker  det  ett  minne,  som  jag  skall 
omtala. 

För  par  år  sedan  kom  till  mig  en  man,  som  sökte 
inträde  i  folkhögskolan.  Ansökningstiden  hade  redan  gått 
ut,  alla  platser  voro  fylda.  Jag  kunde  altså  inte  lofva  ho- 
nom inträde.  Jag  lofvade  dock  per  telefon  gifva  bud  till 
kyrkobyn  i  hans  hemsocken,  om  någon  plats  i  folkhögsko- 
lan skulle  råka  bli  ledig. 

Med  tungt  sinne  gick  mannen  ifrån  mig. 

Han  fick  likväl  inträde  i  folkhögskolan  och  berättade 
sedan,  hur  tryckande  tung  och  lång  väntan  hade  känts.  En 
dag  hade  han  gått  ut  i  skogen,  men  känt  sig  så  hopplös 
till  mods,  att  han  alldeles  glömde  att  jaga.  Hans  egen 
hopplöshet  hade  gjort  att  äfven  skogen  såg  så  sorgsen  och 
tvinsjuk  ut.  Men  då  han  kom  hem,  var  där  en  gubbe  från 
granngården,  som  berättade:  «Det  skulle  sägas  till  åt  dig, 
att  du  får  komma  dit  du  önskar».  «Hvart  får  jag  dä 
komma?»  hade  han  gladt  frågat  «Själf  lär  du  veta  det 
bäst»,  svarade  gubben.  «Månne  jag  få  komma  till  folk- 
högskolan?» «Nå,  så  sade  de  bara  på  telefonkontoret,  att 
dit  du  önskar  dig,  dit  får  du  komma». 

Och  från  folkhögskolan  kom  ju  detta  budskap.  Han 
tyckte  sig  hafva  fått  sin  allra  käraste  önskan  uppfylld.  Då 
han  sedan  begaf  sig  bort  på  våren,  talade  han  icke  mycket 

-  65  -  5 


—  endast  grät,  täraraa  hindrade  honom  frän  att  tala.  Jag 
tänkte,  att  han  säkert  var  tacksam  för  att  folkhögskolan 
fanns  till. 

Men  hvarför  söker  jag  på  långt  håll  bevis  för  nöd- 
vändigheten af  värt  arbete.  Denna  talrika  hop  af  ungdom, 
som  nu  har  anländt  äfven  till  denna  folkhögskola,  bevisar 
det  ju  redan  för  sin  del. 

Och  jag  hoppas,  mina  kära  elever  —  jag  vänder  mig 
nu  till  eder  —  att  en  ren  längtan  efter  kunskaper  har  fört 
eder  hit.  Endast  i  detta  fall  kunnen  I  här  få  edra  för- 
hoppningar uppfyllda,  endast  i  detta  fall  uppfyUen  I  all- 
msG]iietens  fordringar.  Kommen  i  håg,  att  denna  allmän- 
het, som  genom  sina  ansträngningar  har  ska£fat  oss  denna 
gemensamma  arbetsplats,  fordrar  allvarligt  arbete  i  gengäld 
och  är  vår  granskare  pä  samma  gång  som  vår  välgörare. 
Jag  hoppas,  att  den  bedömer  oss  välvilligt,  icke  med  någon 
nedlåtande  barmhärtighet,  utan  rättvist,  från  synpunkten  af 
det  rätta.  Jag  vet,  att  vårt  ansvar  blir  oss  en  tung  börda, 
men  om  vi  i  endräkt  söka  bära  den  på  våra  femtio  par 
axlar,  så  är  det  ingen  fara. 

Men  att  hafva  burit  bördan,  att  hafva  uppfyllt  all- 
mänhetens fordringar  —  skulle  detta  blifva  eder  enda  vinst 
af  eder  härvaro?  Nej,  som  belöning  lofvar  jag  eder  gläd- 
jen af  en  fri  utveckling.  Jag  önskar  att  man  förstår  mig 
alldeles  efter  mina  ord.  Då  jag  talar  om  en  fri  utveckling, 
så  använder  jag  med  afsikt  ordet  fri.  Icke  för  att  offra 
åt  frihetsidén,  utan  för  att  jag  tror  och  har  pröfvat,  att  en 
fri  utveckling  bäst  får  fram  alla  krafter  hos  ungdomen,  och 
vi  vilja  på  allvar  väcka  alla  ungdomens  goda  krafter. 

Med  frihet  förstås  icke  här  själfsvåld  och  godtycke 
utan  en  fri  underkastelse  under  sedlighetens  lagar.  Något 
annat  rättesnöre  finnes  icke,  vi  säga  blott:  gör  endast  det, 
för  hvilket  du  kan  stå  till  svars  inför  Gud,  människorna 
och  ditt  samvete.  Detta  är  ett  svårt  och  plikter,  tunga 
plikter  medförande  program,  och  det  för  ibland  också  till 
misstag.  Men  utvecklande  är  det  Och  för  att  utvecklas 
hafva  vi  samlats  här  och  inte  allenast  för  att  hyfsas. 

Till  detta  utvecklingsarbete  hälsar  jag  eder,  kära  ele- 
ver, hjärtligt  välkomna  på  samma  gång  som  jag  tackar  den 
allmänhet,  som  har  förskaffat  oss  ett  sådant  tillfälle  till  ar- 


bete  som  detta.  Jag  innesluter  till  sist  vårt  allvarliga  arbete 
i  Guds  hägn.  Jag  tror,  att  han  vill  beskydda  ett  arbete, 
som  göres  i  hans  namn  och  till  hans  ära,  och  hvars  huf- 
vudsyfte  är  att  förklara  Guds  afbild  i  människan.» 

Han  slutade.  Alla  voro  rörda,  fastän  orden  voro 
enkla  och  inte  lysande  grannlåtsord.  Jag  kände  i  mitt 
bröst,  att  talet  lämnat  kvar  hos  mig  någonting  fordrande, 
nästan  skrämmande,  men  likväl  kändes  det  så  godt 

Jag  kände  det,  som  om  jag  hade  varit  på  villovägar, 
vandrat  länge  i  ödemarken  och  ropat  af  längtan,  men  som 
om  nu  till  sist  genom  den  löfrika  småskogen  grinden  till 
ett  efterlängtadl  hem  skymtade  fram  för  min  syn.  Och 
därför  torde  ett  så  starkt  utbrott  af  glädje  hafva  fyllt  mitt 
bröst,  att  det  prässade  fram  stora  tårar  i  ögonvrårna. 

Jag  drog  mig  undan  i  knuten  där  jag  stod,  och  me- 
dan de  andra  sjöngo  «Savolaxams  sång»,  torkade  jag  mig 
i  ögonen.  Ty  jag  skämdes  smått  öfver  att  tåras  på  det 
sättet 

Men  då  den  förnämligaste  delen  af  högtidligheten 
var  förbi  och  vi  tillbragte  aftonen  tillsammans  i  folkhög- 
skolan, sjungande  våra  första  sånger,  då  voro  tårarna  redan 
borta  och  mitt  lynne  slog  öfver  i  en  hemtreflig  kamrat- 
lighet 

Jag  trodde  nästan,  att  jag  varit  där  all  min  tid  och 
att  jag  aldrig  skulle  begifva  mig  därifrån. 


Ett  sångarfolk. 

Hvem  af  oss  finnar  har  inte  skrutit  med  vårt  folks 
diktarbegåfning.  Och  det  är  ju  också  härligt  att  tänka, 
att  man  tillhör  ett  folk,  som  slumrande  i  nattligt  dunkel  så 
konstrikt  har  kunnat  göra  sånger  af  sina  ängars  i  dagg 
glimmande  lindor  och  sina  uråldriga  granskogars  sus.  Ännu, 
sedan  de  förvandlats  till  sånger,  kan  man  ju  höra  i  dem 
granskogens  djupa,  melankoliska  sus  och  ännu  skymta  ju 
fram  ur  dem  ängar  med  daggdroppar  på  sina  vaggande 
stränl 

-  67  - 


Men  sorgligt  käns  det,  dä  man  säger,  att  värt  folks 
sängargåfva  försvinner. 

Då  vi  vandra  ut  i  de  djupa  ödemarkerna,  råka  vi 
emellertid  en  mängd  unga  människor,  som  hafva  i  förvar 
stora  bundter  af  dikter,  som  de  själfva  författat.  Jag  har 
träflat  på  hela  fem  i  en  enda  by.  Hvem  vet  hvad  för  en 
sängarskara  det  slutligen  skulle  blifva,  om  man  finge  reda 
på  alla.  Men  vi  känna  inte  till  dem,  emedan  vi  ha  läit 
den  välsignade  skrifkonsten,  som  förhjälper  våra  blyga  folk- 
skalder att  gömma  undan  sina  alster  i  någon  skräpgömma, 
så  att  de  inte  behöfva  sjungas  i  hemfolkets  och  grannarnas 
närvaro    för  att  sedan  tagas  i  förvar  af  sångens  beundrare. 

Jag  vill  alls  inte  påstå,  att  de  sånger,  som  de  nu  lef- 
vande  diktat,  klinga  som  den  vackraste  folkpoesi.  Men 
likväl  har  jag  bland  dem  träffat  på  så  mycket  vackert,  att 
jag  har  skäl  att  tro,  att  vårt  folks  sängargåfva  ännu  fin- 
nes till. 

Och  hvem  vet,  i  huru  Ijufva  toner  vårt  folks  stränga- 
spel ännu  kan  bringas  att  klinga,  om  också  alla  sofvande 
i  våra  ödemarker  skulle  tillägna  sig  de  andliga  sträfvandena 
och  om  en  förklarad  nationalitetskänsla  växer  sig  stark  med 
tillhjälp  af  yttre  stormar.  Och  af  denna  egna  andliga  kraft 
skulle  vårt  folks  sånger  sedan  svälla,  dess  hemlandsglans 
skulle  de  återspegla. 

Sådant  har  jag  åtminstone  drömt  mig,  dä  jag  erinrat 
mig  våra  många  versmästare  och  särskildt  dem,  som  blefvo 
poeter,  medan  vi  voro  i  folkhögskolan. 


Där  i  folkhögskolan  hade  vi  småningom  börjat  känna 
i  våra  bröst  en  stark  kraft,  som  alltmera  tillväxte,  då  vi 
hörde  föreståndarns  och  lärarenas  föredrag.  En  tid  ut- 
vecklades och  spändes  denna  kraft  djupt  inom  oss,  tills 
den  slutligen  bröt  fram  i  form  af  en  riklig  diktflod. 

Vi  hade  där  i  folkhögskolan  en  särskild  historiograf, 
som  hvarje  vecka  i  «Kamraten»  skref  en  återblick  på  lif- 
vet  i  kamrathemmet.  En  gång,  det  lär  ha  varit  vid  mid- 
vinter, hade  vår  ärade  historiograf  fått  i  sitt  hufvud  att 
gladt  öfverraska  bladets  läsarkrets  genom  att  kläda  sin  vecko- 

-  68  - 


öfversikt  i  poetisk  dräkt.  Men  när  man  böljade  läsa  upp 
cKamrateni»,  fick  han  själf  till  sin  förvåning  se,  att  den  inne- 
höll bara  dikter.  Det  fanns  under  dikterna  hela  tio  signa- 
turer, och  hvar  och  en  af  dem  hade  ämnat  med  sina  strofer 
öfverraska  vår  ungdomsskara,  hvilken  som  bäst  fördjupade 
sig  i  kunskapens  örtagård. 

Vår  ärade  historiograf  förmodade,  att  orsaken  till  det 
rikliga  diktflödet  var,  att  vinden  några  dagar  blåst  från  de 
karelska  runotraktema  och  därifrån  sannolikt  medfört  den 
poetiska  inspirationen. 

Men  denna  kväll  var  det  glädje  och  fröjd  i  vår  gärd 
dessa  endast  gissningsvis  kända  skalder  till  ära.  Vi  sjöngo 
mer  än  förr,  och  vi  valde  sådana  sånger,  som  bäst  passade 
för  våra  egna  sångarpojkar. 

Men  hvad  vi  sedan  började  skrifva  dikter  med  feber- 
aktig ifveri  Vi  hade  en  bostad,  i  hvilken  sju  ynglingar 
bodde  och  som  vi  därför  hade  kallat  Jukola.  *)  Redan 
bland  dessa  jukolabröder  fanns  det  hela  fyra,  som  öfvade 
sig  i  skaldskap.  Alltid  om  kvällarna,  då  man  hastigt  tagit 
notis  om  morgondagens  ämnen  och  till  nattens  inbrott 
hunnit  räkna  de  räkneexempel,  som  vi  fått  till  hemarbete, 
sutto  vi  alle  man  kring  bordet  och  började  väfva  fram  vers. 
Och  då  brödraflocken  drog  sig  tillbaka  till  sängarna  och 
föll  i  sömn,  blef  oftast  ännu  ett  brödrapar  kvar,  täflande 
i  sångkonst,  sittande  midt  emot  h varandra,  med  glödande 
kinder  och  eldiga  känslor  utgjutande  på  papperet  sitt  hjär- 
tas innersta,  accompagnerade  af  brödraskarans  snarkande 
andetag. 

Och  så  fortsattes  det  ända  till  våren.  Den  ena  skal- 
den fick  fart  af  den  andra,  redan  tack  vare  denna  ädla 
täflan.  Och  de  poetiska  fläktarna  förtrollade  allt  flere  och 
flere,  sä  att  « Kamraten»  oftast  innehöll  bara  vers  och  nästan 
hälften  af  vår  kamratkrets  om  våren  bestod  af  diktargossar. 

Om  våren  —  då  svällde  naturligtvis  versflödet  till  det 
yttersta  och  forsade  med  högre  vågor  än  förr. 


*)  Efter  de  sju  brödemas  hemgård  i  Alexis  Kivis  roman  «Seit- 
semän  veljestä». 


Jag  har  senare  varit  i  sfillskap  med  dessa  vara  skal- 
der, och  dä  ha  vi  läst  upp  våra  verser  för  hvarandra  och 
kritiserat  hvarandras  alster.  Och  dä  ha  vi  tyckt,  att  hvars 
och  ens  skaldeäder  häller  pä  att  klarna  och  flödar  allt  ri- 
kare i  sin  fåra. 

Och  därför  är  det  för  mig  sä  skönt  att  tro,  att  sän- 
gargäfvan  ännu  finns  kvar  hos  värt  folk,  fastän  tonerna  en- 
dast ljuda  i  diktarenas  bordslädor.  Men  om  hvaije  sjal 
kunde  väckas,  om  hvaije  hjärna  kunde  fyllas  med  tankar, 
hvaije  hjärta  med  kärlek  och  med  ifvems  eld,  dä  tror  jag 
att  diktare  skulle  uppträda,  som  kunde  bringa  sitt  stränga- 
spel att  ljuda  som  sma  känslors  tolk,  åtminstone  sä,  att 
de  själfva  kände  tillfredsställelse  däröfver. 


Föreståndarn. 


Ett  barn  af  folket  var  han  från  födelsen.  Men  han 
hade  slagit  sig  på  den  lärda  banan  och  mträdt  vid  univer- 
sitetet Där  hade  han  gått  och  drifvit  med  kamrater,  suttit 
i  glada  lag  och  äfven  aflagt  examina. 

Men  engång  om  våren,  då  han  hade  återvändt  till 
sm  hemtrakt  från  hufvudstaden,  och  dä  bygdens  frodiga 
och  friska  natur  gjort  sinnet  känsligare  än  vanligt,  hade 
hos  honom  vaknat  ett  större  deltagande  än  förr  för  de 
människors  öde,  som,  bundna  vid  den  karga  jorden,  dag 
efter  dag  fingo  böka  och  träla,  betalande  skatter  ät  dem, 
som  voro  nästan  fria  från  arbete  och  lefde  glada  dagar. 
Där  stretade  de  med  svetten  i  pannan,  andligt  förslöade, 
och  lyfte  på  mössan  åt  dem,  som  föga  aktade  dem  och  sågo 
dem  öfver  axeln.  Då  fann  han  för  sig  en  lifsuppgift:  han 
ville  komma  och  gifva  åt  sina  bröder  och  systrar  i  öde- 
marken det,  som  han,  tack  vare  en  blidare  skickelsel  själf 
hade  erhållit,  han  ville  komma  och  väcka  till  lif  hos  sina 
medbröder  själfkänsla  och  hållning,  lust  och  vilja  att  komma 
upp  ur  dalen  och  hjälpa  dem,  som  själfva  idke  förmådde 
resa  sig. 

-  70  - 


Och  så  blef  han  folkhögskoleföreständare. 

Han  hade  redan  verkat  i  åratal  och  fått  vana  och 
säkerhet,  och  hans  arbetes  resultat  gaf  honom  ny  ifver  och 
lifaktighet 

Som  en  allmogeman  färdades  han  om  somrarna  i 
skogsbygderna,  samtalade  med  husbönderna,  frågade  efter  de 
ungas  företag,  intressen,  fröjder  och  sorger.  Han  ville 
noga  lära  känna,  hurudan  den  jord  var,  som  han  skulle 
odla,  hurudana  de  hjärtan  voro,  i  hvilka  han  skulle  utså 
<len  andliga  väckelsens  frön,  och  hvad  de  behöfde  för  att 
få,  växtkraft.  Som  en  bror  rörde  han  sig  ibland  dem  och 
försökte  väcka  längtan  efter  upplysning. 

Han  såg,  huru  alla  där  borta  i  grunden  voro  goda 
människor,  men  som  ett  täckelse  öfver  den  goda  bottnen 
såg  han  mycken  själfviskhet,  mycken  brist  på  öppenhet 
och  rättframhet.  Han  såg,  att  i  denna  brist  hade  alla  deras 
klandervärda  egenskaper  sitt  ursprung. 

Snart  betraktade  grannsocknarnas  innevånare  honoro 
som  sin  vän,  som  en  vän  togo  de  emot  honom  och  gärna 
besökte  de  honom.  Och  engång,  då  folkhögskolans  läseår 
böljade,  mins  jag,  att  han  talade  på  följande  sätt: 

« Jag  hälsar  er  inte  välkomna  hit  för  att  lära  er  skygg- 
het eller  för  att  sluta  eder  in  i  ert  skal,  utan  för  att  blifva 
öppenhjärtliga,  komma  underfund  med  er  omgifning  och 
förstå  er  själfva  och  andra.  Främst  skulle  jag  önska,  att 
ni  lärde  att  känna  er  alldeles  fria,  men  att  tillika  älska  dem, 
som  omge  er,  så  att  ni  inte  kan  använda  er  frihet  orätt. 
Med  hänsyn  till  min  undervisning  ville  jag,  att  ni  förskaf- 
fade er  ett  sådant  omdöme,  att  ni  bedömer,  om  den  anda, 
i  hvilken  jag  undervisar,  är  riktig,  och  äfven  utan  omsvep 
uttalar  er  mening.  Om  ni  på  detta  sätt  följer  med,  skall 
undervisningen  hos  eder  bära  de  bästa  frukter.  Tillegna 
eder  en  vänlig  öppenhjärtlighet,  gör  edra  tankar  rena,  så 
att  ni  inte  behöver  dölja  dem  för  någon,  uppfyll  edra 
plikter  så,  att  ni  fritt  kan  utföra  allt  i  allas  åsyn,  försök 
blifva  fria  från  edra  svagheter!  Och  bäst  kan  ni  befria  er 
frän  dem,  då  ni  öppet  erkänner  dem  för  andra  och  med 
kärlekens  kraft  i  samråd  sträfvar  framåt.  Jag  för  min  del 
vill  inte  vara  ett  undantag,  mot  mig  kan  ni  göra  anmärk- 
ningar, då  jag  misstar  mig,  och  till  mig  kan  ni  utan  fruktan 

-  71  - 


anförtro  edra  bekymmer  och  behof,  och  tillsammans  kunna 
vi  försöka  råda  bot  på  dem.» 

En  käck,  glad  anda  rådde  i  hans  fölkhögskola.  Gladt 
och  fritt  kommo  eleverna  till  sina  platser,  något  fint  skick 
och  några  artigheter  fördrades  icke  af  dem.  Fritt  och  utan 
att  bindas  af  antagen  sed  uppträdde  de,  och  de  uppmana- 
des att  lägga  hufvudvikten  vid  det  andligt  sköna.  De  upp- 
fordrades att  göra  hvarandra  sådana  tjänster,  af  hvilka  den 
andra  hade  värkligt  gagn  eller  åtminstone  glädje. 

På  den  praktiska  undervisningen  satte  han  lika  stort 
värde  som  på  den  andliga.  Hans  ideal  var,  att  hvar  och 
en  skulle  få  tillfälle  att  dela  sin  tid  mellan  kroppens  och 
själens  vård  och  befordra  bådas  hälsa  och  välbefinnande. 
Därför  syntes  honom  folkhögskolans  arbete  ensidigt,  om 
där  sattes  värde  endast  på  det  andliga.  När  sinnena  där 
voro  mest  upplifvade,  då  borde  man  direkt  väcka  intresse 
äfven  för  ett  lifligare  ekonomiskt  framåtskridande. 

Till  enkelhet  i  lefnadsvanor  uppmanade  han  sina 
elever.  Han  visade  dem  med  säkra  kalkyler,  att  hvaije 
medborgare  kan  använda  hälften  af  sin  tid  till  andliga  sys- 
selsättningar, om  hvar  och  en  uppställer  för  sig  enkla  for- 
dringar på  lifvet  och  hvar  och  en  använder  sina  kroppsliga 
krafter  till  arbete  åtminstone  i  den  mån,  som  han  behöfver 
rörelse  för  att  hålla  sig  alldeles  frisk  och  sund.  Då  skulle 
också  de  andliga  sträfvandena  blifva  mycket  kraftigare  och 
sundare. 

I  folkhögskolan  fanns  en  matlagningsskola,  i  hvilken 
hölls  en  utomordentligt  enkel  matordning,  ty  icke  ens  smör 
bestods  oftare  än  någon  gång,  då  det  icke  fanns  någon 
kokt  rätt.  Föreståndaren  åt  med  sin  hustru  samma  rätter 
vid  samma  bord.  Då  någon  af  eleverna  någon  gång  på 
tal  om  matordningen  frågade,  huru  föreståndarn  kan  komma 
till  rätta  med  sådan  mat,  svarade  han: 

—  Huru  skulle  jag  kunna  uppmana  er  att  göra  nå- 
got, som  jag  ej  själf  uppfyller?  Och  kunde  jag  då  ens 
hoppas,  att  ni  skulle  sätta  tilltro  till  mig.  Jag  hoppas,  att 
ni  får  ert  program  alldeles  bestämdt,  och  att  ni  lär  er  att 
äfven  fordra  dess  uppfyllelse  af  andra. 

En  gång  var  han  till  följd  af  några  större  motgångar 
på    mycket    vresigt  humör  och  uppträdde  missnöjdt  också 

—  72  - 


under  timmen.  Några  flickor  hade  börjat  samtala  om  saken 
och  en  rättfram,  äkta  finsk  flicka  hade  åtagit  sig  att  göra 
anmärkningar  mot  föreståndarn.  Sådant  skulle  andra  inte 
vågat  göra,  och  därför  varnade  de  henne  oupphörligt  för 
att  gå,  men  flickan  gick  bara  och  beklagade  sig  modfäld 
öfver,  att  också  de  hade  det  svårt,  då  föreståndarn  var  vid 
dåligt  lynne.  Länge  hade  de  sedan  samtalat  om  saken, 
och  föreståndarn  uppträdde  därefter  lika  gladt  som  förut. 
£n  annan  gång  hade  en  af  de  manliga  eleverna  uppträdt 
så  uppstudsigt  mot  slöjd-  och  ritlärarn,  att  denne  nödgats 
göra  en  anmärkning  hos  föreståndarn.  Föreståndarn  hade 
bedt  dem  försöka  slita  tvisten  sig  emellan.  Likväl  kallade 
han  eleven  till  sig,  lade  ut  saken  och  sade,  att  det  var 
elevens  plikt  att  be  om  ursäkt  Eleven  tryckte  tacksam 
föreståndarns  hand  och  gick  till  lärarn  för  att  komma 
öfverens  om  saken. 

För  att  få  frisk  luft  brukade  vi  vanligen  under  mel- 
lantimmarna  svänga  om  i  ring  ute  på  gården.  Inne  drog 
det  duktigt,  emedan  man,  trots  den  strängaste  köld,  öpp- 
nade fönstren  under  kvarterna.  Vanligtvis  sjöngo  vi,  medan 
vi  dansade  ringdans,  någon  sång  ur  sångboken.  Men  en 
kvällstund  om  vintern  gingo  vi  ut  på  gärden  och  stämde 
upp  andra  ringdansvisor,  fastän  vi  vanligen  alls  icke  sjöngo 
ute  i  skymningen.  Medan  vi  dansade,  sågo  vi  föreståndarn 
gå  förbi  och  gå  in  utan  att  säga  ett  ord,  fast  både  han 
och  de  andra  lärarena  oftast  brukade  dansa  med. 

Under  följande  timme  var  föreståndarn  allvarligare 
än  vanligt.  Efter  bönen  började  han  hotfullt  allvarligt 
tala: 

—  «Jag  drömde  senaste  natt  en  dröm,  som  gjorde 
mig  mycket  orolig.  Den  tryckte  och  plågade  mig,  den 
ville  förstöra  all  fred  i  mitt  bröst.  Man  klagade  för  mig 
öfver,  att  ni  hade  missbrukat  er  frihet,  låtit  den  utveckla 
sig  till  själfsvåld.  Människorna  ha  fått  veta  det,  de  döma 
därför  eder  och  hela  vår  folkhögskola.» 

Vi  hörde  leende  på  början,  väntande  på  hvad  det 
egentligen  skulle  blifva  däraf.  Föreståndarn  lade  sedan 
bort  sin  skrämmande  allvarliga  uppsyn,  men  det  blef  vår 
tur  att  blifva  allvarliga,  då  han,  ef^er  att  ha  sagt  hvad  han 
ville  göra  oss  uppmärksamma  på,  fortsatte: 

-  73  - 


—  «För  min  del  ser  jag  ej  heller  någonting  ondt  i 
de  vanliga  ringdansvisoma,  dä  de  sjungas  med  friskt  sinne. 
Men  människorna,  framför  allt  de  gamla,  ha  ju  om  dem  en 
helt  annan  uppfattning,  och  dä  de,  i  s^nerhet  i  skymnin- 
gen, höra  dem  härifrän  folkhögskolan,  kan  däraf  uppkomma 
hvad  för  slags  prat  som  helst  På  ryktets  snabba  vingar 
kan  sådant  prat  spridas  hur  vida  som  hälst  och  blifva  ett 
till  och  med  stort  hinder  för  vårt  arbete.  Jag  tror,  att  ni 
också  i  människomas  ögon  vill  förblifva  aktningsvärda  och 
önskar    detsamma    åt    den    inrättning,  i  hvilken    vi   arbeta. 

ViU  ni  det?» 

Vi  vilja!  ljöd  det  bestämda  svaret  från  hvarje  mun, 
och  vi  höllo  också  vårt  löfte. 

Många  minnen  hafva  vi  elever  af  honom,  och  vi 
glömma  dem  aldrig.  Men  hvarför  skall  jag  fortsätta  med 
att  räkna  upp  dem,  hvar  och  en  ser  ju  redan  af  detta, 
huru  han  rörde  sig  ibland  oss  som  en  bror  och  huru  vi 
högaktade  honom  som  vår  far. 


Föredrag. 


Vi  hade  varit  i  folkhögskolan  från  början  af  november 
till  inemot  jul.  Vi  hade  där  forskat  i  bibeln  och  försökt 
läsa  den,  så  att  vi  förstodo,  i  hvilket  syfte  och  med  hvilket 
sinnelag  den  tidens  store  män  hade  skrifvit  hvart  och  ett 
ställe.  Vi  hade  med  historiens  genier  ftlrdats  långt  borta 
i  forntidens  natt,  då  finnarna  okända  ströfvade  pä  Asiens 
stepper  och  kanske  sjöngo  sina  första  sånger.  Vi  hade 
börjat  våra  färder  till  lands  och  sjöss,  jämfört  andra  länder 
med  vårt  och  försökt  klargöra,  hvilka  lefnadsvillkor  vi  här 
hade  att  vänta.  Från  vår  rikliga  diktning  hade  vi  insupit 
hemländsk  lifskraft  i  våra  bröst  och  studerat  vår  i  blom- 
ning stadda  nationalliteraturs  första  knoppningstider.  Vi 
hade  beundrat  det  underbara  i  naturen  odi  de  skapade  va- 
relserna och  förvånat  oss  öfver,  huru  människan  har  börjat 
behärska  naturkrafterna  och  likväl  själf  är  en  kraft  i  denna 

~  74  - 


natur,  tinderordnad  hennes  oföränderliga  lagar.  Vi  hade 
sökt  upp  nya,  förnuftigare  banor  för  värt  folks  hufvudnä- 
ringar,  vi  hade  gjort  upp  ritningar,  enligt  hvilka  vi  sä  prak- 
tiskt som  möjligt  skulle  bereda  oss  själfva  bostäder,  vi  hade 
lärt  oss  att  bruka  pennan  och  att  vackert  och  ledigt  skrifva 
värt  Ijufliga,  finska  spräk,  vi  hade  med  siffrornas  hjälp  be- 
redt  oss  att  redogöra  för  hvad  vi  förtjäna  och  ge  ut  — 
ja  allt  möjligt  hade  vi  redan  lärt  oss! 

£n  afton  före  jul,  dä  vi  under  den  sista  timmen  öfvat 
oss  i  uppläsning  ur  Fänrik  Stals  sägner,  sä  att  det  kändes 
i  märg  och  ben,  och  då  därefter  aftonbönen  var  hällen, 
steg  föreståndarn  ner  från  katedern  och  ställde  sig  bredvid 
den  med  en  mycket  menande  uppsyn. 

—  Ja,  sade  han  och  såg  på  oss  småleende.  Nu 
borde  ni  börja  visa,  hvad  ni  duger  till.  Kanske  den  här 
första  raden  åtar  sig  att  förbereda  ett  program  för  oss 
andra  till  nästa  söndagseftermiddag. 

Om  den  saken  hade  redan  förut  talats  så  mycket, 
att  vi  godt  förstodo,  hvad  han  menade.  Under  veckan  voro 
de  unga  ständigt  på  bestyr,  pratade  och  öfverlade  i  hem- 
lighet. Om  söndagen  skulle  de  uppträda  och  framföra, 
hvad  de  hade  förberedt  Och  vi  andra  hade  en  kritikers 
allvarliga  min,  ty  vi  skulle  klargöra,  i  hvilken  punkt  fram- 
ställningen var  felaktig. 

En  sång  klingade  och  ekot  dog  bort.  Programmet 
skulle  bölja.  Tvekan  tycktes  råda,  hvem  som  skulle  väga 
sig  fram  till  först  En  beslutsam  yngling,  en  groflemmad 
gosse  för  resten,  besteg  slutligen  katedern,  harklade  sig 
och  började: 

—  Goda  kamrater!  —  —  — 

Han  hade  valt  frihetsbegreppet  till  föremål  för  sin 
framställning.  Och  med  Ijudelig  stämma  berättade  han, 
huni  han  föreställt  sig  friheten  förr  och  nu.  Beskref,  huru 
han  i  folkhögskolan  fått  en  helt  annan  föreställning  om  och 
en  helt  annan  känsla  för  friheten  —  om  han  ens  hade  något 
begrepp  alls  om  den  saken  förut  Han  sade  sig  icke  upp- 
fatta friheten  såsom  rätten  att  föra  bud,  så  mycket  man 
behagar.  Tvärtom  sade  han  sig  vid  tanken  på  det  rätta 
frihetsidealet  känna  en  sådan  helig  fläkt,  som  kännes  sä 
Ijuflig,    men  samtidigt  medför  någon  slags  fruktan  i  sinnet 

—  75  - 


Han  menade,  att  en  dylik  känsla  är  ett  af  friheten  stärkt 
pliktmedvetande.  Han  trodde,  att  denna  känsla  hos  hvaije 
människa  i  större  eller  mindre  grad  hade  till  följd,  att  yttre, 
påtvungna  gränser  mellan  rätt  och  orätt  icke  behöfdes,  utan 
att  en  enkel  och  klar  sedlig  lag  styrde  henne. 

Detta  var  hufvudinnehållet  i  hans  föredrag,  ty  frihe- 
tens alla  sidor  sade  han  sig  icke  förmå  utveckla.  Till  sist 
berättade  han: 

«Då  jag  kom  hit  till  folkhögskolan  och  här  inte  fanns 
något  anslag,  där  ordningen  i  huset  stod  bestämd,  kändes 
det  som  ett  slags  träldom.  Då  jag  hade  gjort  mig  sä  ytterst 
dunkla  föreställningar  om  denna  inrättning,  kändes  det 
skrämmande,  och  jag  undrade,  huru  man  riktigt  skall  bära 
sig  åt  här,  som  sig  bör.  Men  nu  saknar  jag  inte  längre 
några  ordningsregler,  utan  jag  är  endast  samma  människa 
som  förut  Jag  känner  det,  som  skulle  här  finnas  en  troll- 
kraft, som  låter  hjärtat  förstå,  hvad  man  får  göra  och  hvad 
man  inte  får  göra.  Denna  kraft  håller  nog  emot,  så  att 
jag  inte  gör  något,  som  skadar  andra  eller  mig  själf,  om 
jag  bara  försöker  följa  dess  röst 

Till  slut  klingade  ur  femtio  strupar  den  mäktiga 
sången : 

Äprihet  är  det  bästa  ting». 

Sedan  uppträdde  en  annan  af  gossarna,  en  kortväxt 
karl.  Han  höll  föredrag  om  lapparna,  och  om  dem  på- 
minde han  Qckså  själf  genom  sin  litenhet.  Han  berättade, 
att  också  de  egentligen  äro  finnar.  Han  hade  flitigt  kno- 
gat igenom  åtskilliga  böcker,  sett  efter  i  Kalevala,  Boken 
om  vårt  land  och  annorstädes,  där  det  helst  något  litet 
talades  om  lapparna.  Så  hade  han  satt  ihop  åt  sig  en  väf 
af  de  trådar  han  fått  tag  på,  och  nu  bredde  han  ut  den 
för  sina  kamrater  till  påseende. 

Till  afslutning  sjöngo  vi:  aSpring,  min  snälla  ren!» 
£n  flicka  med  blida  ögon  och  brunt  hår  smög  sig 
därefter  fram.  Hon  hade  satt  till  pappers  sitt  föredrag,  i 
hvilket  hon  med  de  hjärtligaste  ord  uppmanade  oss  att 
skona  husdjuren.  Bl.  a.  berättade  hon  om  en  vacker  häst, 
som  hon  hade  lekt  med  som  barn,  som  med  en  god  kam- 

-  76  - 


rat.  En  gäng  hade  hon  försökt  omfamna  den,  men  gjort 
det  så  oskickligt,  att  hon  med  fingret  hade  skrapat  ett  sär 
i  dess  panna.  Sedan  hade  den  åldrats,  blifvit  långsam  och 
mager,  men  man  hade  allt  fortfarande  tvingat  den  att  draga 
stora  stocklass  och  slagit  den,  om  den  inte  orkade.  Men 
hur  vänligt  hade  den  inte  alltid  sett  pä  henne,  då  hon  om 
aftonen  förde  bröd  åt  den  och  smekte  och  klappade  den 
pä  halsen! 

Efter  föredraget  sjöngo  vi:  «Gif  oss  en  dryck  nr 
den  svala  flod:» 

Följande  talare  talade  om  sitt  begrepp  om  det  sköna. 

Ännu  framträdde  den  kvällen  en  blåögd  ung  flicka. 
Hon  berättade  om  sina  sommarminnen  från  betesmarkerna 
vid  hemgården,  hvars  hushåll  hon  i  många  somrar  tycktes 
ha  skött.  Hon  berättade  om  sina  kor,  om  den  susande 
tallskogen  invid  ladugården,  om  de  sköna  kvällarna,  då  hon 
satt  på  stugans  tröskel  och  sydde  och  såg,  hur  skogen 
speglade  sig  i  träskets  vatten.  Nog  var  där  också  ledsamt 
ibland,  men  nästa  sommar  ämnade  hon  inte  ha  ledsamt, 
då  skulle  hon  ta  böcker  med  sig  och  sjunga  sånger,  som 
hon  lärt  sig  här  i  folkhögskolan. 

Medan  vi  hörde  på  detta,  blefvo  våra  sinnen  veka 
och  varma,  och  vi  sjöngo  finare  än  vanligt: 

«Skönt  det  är  på  hemmets  strand, 
på  den  branta  klippans  rand». 

Många  af  dessa  «framställningari>  —  som  vi  på  före- 
ståndarns förslag  började  kalla  dem,  fastän  vi  först  kallat 
dem  föredrag  —  ha  präglat  sig  djupt  i  mitt  minne.  De 
flesta  valde  sina  ämnen  från  hemförhållandena,  som  stodo 
dem  själfva  närmast  och  alltså  voro  mest  kända  och  kära. 
En  och  annan  framställde,  hvad  han  lärt  i  folkhögskolan 
eller  läst  i  böcker,  i  synnerhet  mot  våren,  då  vi  mera  hade 
tillägnat  oss  det  som  lärdes.  Och  efter  framställningarna 
följde  alltid  kritik. 

Ordförande  valdes  likasom  till  våra  diskussionstim- 
mar. Mången  skref  ned  på  papper  de  punkter,  om  hvilka 
han  ämnade  anmärka;  —  af  anmärkningar  bestod  det  mesta 
af  vår  kritik.     Till  sist  gaf  föreståndarn  sitt  utlåtande,  hvar- 

-  77  - 


vid   älven   förtjänsterna   togos  i  betraktande   vid    sidan    af 
svagheterna. 


De  voro  som  sparfungars  försök  att  flyga,  dessa  våra 
första  framställningar.  Men  nu  efteråt  har  jag  sett  många 
af  kamraterna  med  rodnande  kinder  och  blixtrande  ögon 
stå  på  talarens  plats  på  folkfester  och  soiréer  och  förklara 
för  sin  hembygds  folk  de  känslor  och  tankar,  som  röra 
sig  djupast  i  deras  hjärtan. 


Ett  besök. 


Vi  voro  en  flock  på  närmare  tio  folkhögskoleelever 
och  vi  körde  hem  till  jul  längs  en  väg,  som  gick  genom 
snöiga  skogar  och  ödemarker. 

Sjungande,  pratande  och  stojande  körde  vi  öfver  tre 
mil  genom  idel  vildmark,  där  inga  andra  människoboningar 
syntes  till  än  ett  och  annat  alldeles  litet  torp.  Då  vi  nal- 
kades den  första  byns  gårdar,  hade  det  redan  varit  mörkt 
i  fem    timmar  och  våra  hästar  hade  blifvit  våta  och  trötta. 

Den  första  gården  vid  vägen  var  emellertid  stor  och 
ståtlig,  så  att  det  nog  passade  att  begära  nattkvarter  där. 
Dessutom  var  gårdsfolket  litet  släkt  med  en  af  gossarna  i 
vår  skara,  hvilket  vi  tyckte  gaf  rätt  åt  hela  kamratkretsen 
till  nattkvarter. 

Vänligt  togo  de  ju  emot  oss.  De  förde  oss  raka 
vägen  in  i  kamrama,  och  värdarna,  två  ogifta  bröder,  kommo 
för  att  prata.  Deras  syster,  den  enda  kvinna  i  gården,  som 
hörde  till  värdsfolket,  började  tillsamman  med  pigorna  be- 
styra om  kafie,  efter  att  först  ha  räckt  hand  åt  de  främ- 
mande. 

Fast  jag  såg  den  där  flickan  så  godt  som  bara  ett 
ögonblick,  observerade  jag  någonting  så  egendomligt  i  hen- 
nes ansikte,  att  min  blick  ovillkorligen  drogs  till  att  granska 
henne   närmare.     När   hon  skrattade,  skymtade  där  fram  i 

-  78  - 


skrattet  nägontmg  starkt  sorgblandadt  I  ansiktet  och  de 
bnma  ögonen  glödde  ett  så  genombittert  tungsinne,  att  jag 
genast  förestälde  mig  hennes  lif  utan  en  smula  glädje  under 
ärataL 

Samtalet  förflyttade  sig  naturligtvis  öfver  till  folkhög- 
skolan. Bröderna  tycktes  betrakta  det  som  en  höflighets- 
plikty  dä  vi  just  kommo  därifrån,  om  de  också  annars  hade 
önskat  höra  någonting,  som  stod  dem  närmare.  Jag  iakt- 
tog, att  deras  åsikter  om  folkhögskolan  voro  någorlunda 
missriktade,  fastän  de  inte  i  vår  närvaro  kommo  fram  med 
några  skarpare  omdömen.  Vi  började  emellertid  berätta  i 
kapp,  hvad  hvar  och  en  hade  tyckt  mest  om  i  folkhög- 
skolan. 

Men  hvad  vi  än  talade  om,  kunde  jag  inte  för  ett 
ögonblick  glömma  bilden  af  flickan,  som  jag  nyss  hade 
sett.  Den  hade  så  grott  m  i  mitt  sinne,  att  mina  läppar 
vid  tanken  på  henne  omedvetet  härmade  det  drag  af  ve- 
mod, som  låg  öfver  hennes.  Och  så  snart  hon  bara  rå- 
kade komma  in  i  rummet,  tvingades  mina  ögon  att  betrakta 
henne. 

Det  intryck  hon  gjorde  på  mig  stärktes  ständigt  Ve- 
modet i  detta  ansikte  var  något  så  mäktigt,  att  äfven  ett 
stenhårdt   hjärta    hade    känt   medlidande  vid  åsynen  däraf. 

Jag  vaknade  ur  mina  betraktelser  och  började  lyssna 
till  de  andras  samtal.  Bröderna  tycktes  med  allt  större  m- 
tresse  och  nyfikenhet  höra  våra  skildringar  af  förhållandena 
vid  folkhögskolan.  De  hade  ju  inte  förut  vetat  någonting 
annat  om  dem,  än  hvad  de  ryktesvis  hört  berättas. 

Efter  kvällsvarden  voro  par  tre  af  oss  gäster  i  rum- 
met bredvid  främmandkammam  i  förd  med  att  betrakta 
gärdens  märkvärdigheter,  och  värdinnan  i  gården  —  Hanna 
tycktes  hon  heta  —  visade  oss  omkring.  De  andra  gä- 
sterna sutto  i  främmandkammam,  där  samtalet  med  vär- 
darna fortsattes. 

Mina  kamrater  råkade  höra  något  intressant  af  diskus- 
sionen i  det  andra  rummet  och  gingo  dit  Sålunda  blef 
jag  på  tu  man  hand  med  Hanna. 

När  vi  sutto  där  på  hvar  sin  sida  af  bordskanten  gick 
samtalet  snart  öfver  till  folkhögskolan.  Jag  omtalade  för 
henne    de    händelser    ur   folkhögskolelifvet,    som   tydligast 

-  79  - 


stannat  i  mitt  minne.  Jag  berättade  om  våra  muntra  kam- 
rataftnar, om  de  hänförande  föredragen  och  andra  folkhög- 
skoleförhällanden.  Ibland  framskymtade  någonting  gladt  i 
hennes  ögon,  men  sedan  försjönk  hon  äter  i  sitt  tungsinne, 
och  jag  tyckte  mig  märka  ett  drag  af  bitterhet  i  hennes 
mungipor.  Ibland  frågade  hon  till  och  med  om  ett  och 
annat,  men  det  såg  ut,  som  om  hon  hållit  emot  frågorna 
och  inte  velat  ha  upplysning  om  de  saker  frågorna  gällde. 

Då  föreföll  hon  mig  som  en  sluten  bok,  om  hvilken 
man  någon  gång  har  hört  något  vackert  berättas  och  där- 
för så  gärna  ville  öppna. 

Jag  försjönk  i  tankar.  Jag  tänkte  på  henne,  som  om 
jag  någon  gång  i  tiden  hade  sett  henne,  men  nu  vore  fjär- 
ran från  henne.  Hon  försökte  taga  upp  diskussionen  igen 
genom  att  fråga,  om  vägen  i  ödemarken  var  igenyrd. 

Inte  synnerligen,  svarade  jag  först  om  en  stund,  lik- 
som uppvaknande. 

Och  därmed  afbröts  samtalet  åter. 

Men  jag  hade  en  omotståndlig  lust  att  fä  veta,  hvad 
som  egentligen  rörde  sig  bakom  detta  anlete. 

Litet  skyggt  frågade  jag  till  slut  —  Hvarför  ser  Ni 
sä  där  melankolisk  och  sorgsen  ut?  Har  någon  i  Er  släkt 
nyss  dött.^ 

—  Ja,  svarade  hon  med  sorgsen  stämma. 

—  Kanske  någondera  af  Edra  föräldrar? 

—  Mor. 

—  Dog  hon  alldeles  nyss? 

—  Nog  är  det  ju  redan  två  år  sedan,  men  alltid 
kommer  man  ju  ihåg  det. 

—  Far  lär  ha  dött  förut? 

—  Ja.     Jag  minns  från  hans  tid  bara  en  enda  kvälL 

—  Bara  en  enda  kväll! 

Hon    talade    med    en    så  underbar,  sorgbunden  röst, 
att  den  ljöd  som  svag,  melankolisk  musik. 
Hon  fortsatte: 

—  Han  hade  kommit  hem  från  marknaden  och  jag 
minns  som  i  en  dröm,  hur  han  höll  mig  på  sitt  knä  och 
gaf  mig  snask.  Det  lär  ha  varit  russin.  Jag  var  två  är 
när  han  dog. 

—  Ni  har  väl  mycket  saknat  honom. 

-  80  - 


—  Hvad  skulle  jag  sakna  honom,  dä  jag  inte  mins 
honom  dess  mera.  Mor  saknar  jag  sä  mycket  mer,  det 
var  ju  hon,  som  berättade  hvad  jag  vet  om  far. 

—  Sörjer  Ni  Er  mor  mycket  ännu  efter  två  år? 

—  Ja —  ofta    måste  jag  till  och  med  gråta. 

Hon   log    och  hennes  leende  föreföll  inte  nu  framtvunget, 
fast  det  fortfarande  var  så  vemodigt 

—  Mången    skulle    inte    sörja  så  många  år,  yttrade 

jag. 

—  Men  hon  var  så  god.  Hon  nändes  inte  neka 
mig  någonting,  som  jag  bara  riktigt  ville  ha.  Jag  skulle 
inte  ens  ha  fått  komma  i  folkskolan  den  enda  vårvintern 
jag  fick  vara  där,  om  hon  inte  då  hade  lefvat. 

—  Men  den  saken  blir  ju  inte  annorlunda,  fast  man 
sörjer  — man  förlorar  bara  sin  ungdomslycka,  för- 
sökte jag  kantänka  trösta.     Ni  borde  försöka  vara  glad. 

—  Nog  borde  jag  ju  det,  erkände  hon.  Men  jag 
har  aldrig  i  mitt  lif  kunnat  vara  riktigt  glad.  Alltid  samma 
längtan.  Och  jag  kan  inte  ens  göra  någonting  däråt,  jag 
blir  ibland  alldeles  trött  på  mig  själf. 

—  Öfver  hvad  sörjer  Ni  då? 

—  Inte  förstår  man  det  ens  alltid  själf,  men  sinnet 
är  dock  fullt  af  sorg  och  längtan.  Som  barn  lär  jag  ha 
varit  litet  gladare,  men  så  snart  jag  lämnat  folkskolan,  högg 
längtan  tag  i  bröstet  på  mig,  och  under  de  sista  åren  har 
den  bara  vuxit  till.  Och  så  pina  människorna  mig  och 
försöka  leta  efter  orsakerna,  men  månne  inte  skaparn  ha 
giiVit  en  en  sådan  natur,  och  åt  den  saken  kan  man  ju 
inte  göra  något.  Möhölä  Maiju  —  i  kojan  där  bakom 
åkrarna  —  hon  säger  alltid,  att  min  håg  kantänka  står  till 
Helsingfors  eller  annars  ut  i  stora  världen.  Men  jag  skulle 
inte  fara,  om  de  betalade  hvad  som  helst  Och  just  nu 
där  i  stugan    gick    det   mig    så  till  hjärtat,  när  skomakarn 

sladdrade    — alldeles    som  jag  skulle  bry  mig  det 

minsta  om  hans  fttetmän  och  dylikt 

Medan  hon  yttrade  dessa  sista  ord  hade  hennes  me- 
lankoli pfvergått  nästan  till  harm,  som  till  och  med  hon 
själf  genast  därpå  måste  skratta  åt 

—  Och  ofta  käns  det  mte  häller  så  tungt,  som  de 
tro,  fortsatte  hon  litet  lifligare.    Jag  tror  nästan,  att  om  jag 

-  81  -  6 


finge  bli  en  riktigt  glad  människa,  skulle  jag  börja  sakna 
min  forna  längtan.  Människorna  kunna  inte  ana,  huru  godt 
det  ibland  käns,  dä  man  får  kasta  sig  i  famnen  pä  sina 
dimdunkla  sorger. 

—  Kanske  man  kan  blifva  så  förtrogen  till  och  med 
med  sorgerna,  att  man  saknar  dem,  sade  jag. 

—  Det  kan  ju  vara  rena  vanan,  medgaf  hon. 

Så  öppnades  hennes  hjärtas  bok  blad  för  blad,  me- 
dan vi  sutto  där. 

—  Det  tycks  göra  så  godt  att  en  gång  fä  berätta 
om  sina  bekymmer  åt  en,  som  inte  skrattar  åt  dem,  sade 
hon  under  en  paus  i  sin  berättelse. 

Hon  sade  sig  allt  från  liten  ha  varit  sådan,  att  hon 
aldrig  hade  något  nöje  ens  bland  sina  gelikar,  och  hon 
tyckte,  att  hon  förde  med  sig  tystnad  och  någonting  tungt 
hvart  hon  kom.  När  hon  blef  större,  hade  hon  alltid  gått 
upp  på  bodans  vind,  där  det  fanns  ett  fyrrutigt  fönster  utåt 
sjön,  och  därifrån  «sett  långt  bort».  Ibland  hade  hon 
känt  det,  som  om  hon  inte  riktigt  vetat  om  hon  värkligen 
var  här,  på  hembodans  vind,  eller  långt  bortom  ^öar  och 
skogar,  där  hon  kunde  se  ett  högt  blånande  bärg  och  en 
gård,  som  liknade  en  stor  ruin,  på  dess  topp. 

—  Så  längtade  och  drömde  jag,  min  toka,  sade  hon. 
Det  kändes  så  tomt  och  hopplöst,  att  jag  nästan  förvånade 
mig  öfver  andra  unga,  som  kunna  vara  så  glada  och  nöjda, 
fastän  jag  inte  ens  själf  förstod,  hvad  jag  saknade. 

—  Har  Ni  inte  tänkt  besöka  folkhögskolan?  frågade 

jag- 
Men  aldrig  skall  jag  glömma  det  intryck  denna  min 
fråga  tycktes  göra  på  henne.  Det  såg  ut,  som  om  hon 
fått  ett  sting,  hennes  kinder  blefvo  röda,  och  denna  rodnad 
flämtade  som  glödande  kol.  Till  slut  brast  hon  ut  i  grät, 
en  gråt  hk  ett  häftigt  utbrott  ur  molnet,  när  det  med  ens 
vill  utgjuta  sig  öfver  hela  himmeln. 

Det  föreföll  mig  som  om  hon  afsiktligt  velat  undvika 
allt  tal  om  folkhögskolan,  då  hon  talade  om  sin  längtan. 
Nog  hade  hon  ju  ju  tänkt  på  folkhögskolan.  Hon 
hade  önskat  sig  dit  i  höstas,  bedt  och  till  och  med  gråtit 
Men  de  hade  inte  låtit  henne  fara,  utan  bara  kallat  henne 
fjoWig- 

-  82  - 


—  Våra  karlar  bry  sig  inte  om  annat  än  sina  arbe- 
ten och  sin  grödas  växt,  sade  hon,  och  hennes  sinne  blef 
nedslaget  som  ett  barns,  som  inte  tycker  om»  att  föräldrarna 
inte  låta  det  gä  till  skrinnbacken.  —  De  säga  bara,  att  «dit 
ska'  man  ännu  och  fördärfvas  och  bli  herrskap!  Hålls  du 
bara  pä  mattan,  om  du  engång  ämnar  stanna  här». 

—  Nästa  höst  måste  man  försöka  igen!  uppmanade 
jag. 

—  Om  det  sedan  blir  dess  bättre.  Man  får  bara 
sedan  plågas  så  mycket  mer,  om  man  först  ger  sig  in  på 
att  hoppas. 

—  Huru  hade  Ni  förut  tänkt  Er  folkkögskolan  ?  frår 
gade  jag. 

Det  kunde  hon  ju  inte  riktigt  säga,  om  hon  ens  alls 
tänkt  sig  den  på  något  särskildt  sätt  Hon  hade  bara  tänkt  sig 
någontig  i  stil  med  kyrkbyns  fölkskola.  Den  skulle  stå 
pä  en  likadan  backe,  men  där  inne  skulle  finnas  någonting 

så så  —  hon  kunde    inte  riktigt  säga,  —  så  varmt 

och  klart  —  —  — 

I  somras,  berättade  hon,  då  jag  gick  och  hoppades 
på  att  fä  komma  dit,  kände  jag  mig  ofta  skrämd  öfver,  att 

de    kanske    också   där  håna    och  plåga  en; jag 

min  stackare  är  ju  så  hvardaglig  och  enkel. 

Och  äfven  det  hade  skrämt  henne,  att  hon  kanske 
ingenting  skulle  förstå.  Och  om  hon  skulle  bli  efter  alla 
de  andra,  skulle  de  skratta. 

—  Är  Ni  rädd  för  sådant  i  folkhögskolan!  utropade 
jag  ifrigt.  Och  jag  kunde  inte  på  något  sätt  få  tag  på  de 
rätta  orden  för  att  beskrifva  den  känsla  af  jämlikhet,  som 
råder  i  folkhögskolan. 

Hennes  ansikte  blef  åter  upplifvadt  under  min  jäm- 
likhetspredikan. Med  en  litet  hoppfullare  uppsyn  utropade 
hon: 

—  Den  som  fick  komma  dit! 

Därmed  upphörde  vårt  samtal.  I  den  andra  kam- 
marn hade  de  andra  fortsatt  sin  diskussion  om  folkhög- 
^olan,  och  då  jag  öppnade  dörren,  hörde  jag  just  den 
ena  af  bröderna  säga: 

—  Nog  måste  man  väl  fara  dit  och  se  någon  gång 
i  vinter. 

-  83  - 


På  morgonen,  medan  det  ännu  var  skymning,  fort- 
satte vår  glada  skara  sin  resa.  Hanna  var  på  gården  med 
lykta  i  handen  för  att  hjälpa  oss  i  väg. 

—  Tack  själfva  bara  för  alltsammans!  svarade  hon 
på  våra  tacksägelser  för  nattkvarteret  Det  kändes  alldeles, 
som  om  jag  varit  där. 

—  Sörj  inte  för  mycket,  tröstade  jag.  Jag  tror,  att 
Ni  får  komma  nästa  höst. 

Men  jag  märkte,  hur  sorgsen  hon  såg  ut,  då  hon 
blef  stående  där.  Nere  vid  åkergrinden  såg  jag  hennes 
lykta  blinka  på  den  mörka  gården,  jag  såg  den  ännu,  när 
vi  åkte  in  bland  de  snöiga  löfträden. 

Och  under  f^den  tänkte  jag  på  hennes  hopplösa 
hopp  och  kom  ihåg  hennes  af  saknaden  präglade  ansikte. 
Hon  framstod  för  min  fantasi  som  en  sippa  om  våren,  som 
ödet  har  ställt  bland  höga  och  täta  granar.  Där  längtar 
och  lider  hon,  hoppas  utan  hopp  och  vill  utan  viljekraft 
komma  ut  på  öppnare  marker,  där  solen  skiner. 

Och  här  i  ödemarkerna  finnes  det  ju  en  mängd  sä- 
dana sippor,  som  lida  och  längta  till  döds  inne  i  grandju- 
pet —  eller  dö  bort  utan  att  ha  längtat 

Men  låt  oss  hoppas,  att  solen  en  gång  stiger  sä  högt, 
att  den  med  alla  strålar  skiner  också  på  granskogens  blom- 
mor, både  på  dem,  som  längta,  och  dem,  som  inte  göra 
det,  och  värmer  själfva  granarna  så,  att  de  börja  blomma! 


Nytt  innehall. 

Esaias  vandrade  efter  sitt  kvamlass  försjunken  i  tankar. 

Hästen,  ett  stoföl  på  tredje  vintern,  hoppade  framför 
släden  och  slog  takt  till  sina  steg  med  hufvudet,  så  att 
den  ljusa  manen  vajade.  Det  torra  och  kalla  vädret  hade 
bragt  fölet  på  raskt  humör,  och  gången  öfvergick  emellanåt 
till  traf.  Allt  som  oftast  bligade  fölet  pä  Esaias,  liksom 
för  att  be  om  ursäkt,  och  försökte  sedan,  så  godt  som  i 
nästa  ögonblick,  åter  sätta  i  traf.     Lusten  att  trafva  tycktes 

-  84  - 


alldeles  bränna  i  hästens  hofvar,  men  då  den  efter  hvaije 
försök  hörde  ptru  bakifrån,  iick  den  lof  att  åter  börja  gä. 
Tittade  sedan  för  att  roa  sig  på  de  snöiga  stubbarna»  som 
stucko  upp  ur  drifvorna,  och  på  hvarje  snötäckt  skräptall 
vid  vägkanten. 

I  sina  nya  pjexor  med  hvita  skaft  traskade  Esaias  efter 
släden,  betraktande  den  unga  hästen,  som  han  hade  på  sitt 
namn,  och  dess  konster  samt  lyssnande  till  medarnas  knar- 
rande, köldens  brak  i  dungen  bakom  småskogen  och  talg- 
mesamas    ti  tä  på   de    närmaste  snöiga  ungträdens  grenar. 

Esaias  hade  just,  medan  han  gick  där,  småleende  tänkt 
öfver  människorna  och  hemförhållandena,  sådana  de  tedde 
sig,  då  han  kom  hem  från  folkhögskolan  till  jullofvet.  Hur 
vackra  hade  inte  hemförhållandena  förefallit  efter  hvaije 
hälst  litet  längre  bortavaro!  De  hade  synts  så  enkla  och 
nästan  grofva,  men  ändå  så  mycket  trefligare  och  kärare 
än  förr.  När  Esaias  erinrade  sig,  att  han  efter  helgen  åter 
skulle  begifva  sig  till  folkhögskolan,  kändes  det,  som  om 
han  riktigt  tyckt  synd  om  att  skiljas  från  hemmet.  Men 
den  sorgen  upphörde  ändå  genast,  när  Esaias  närmare  tänkte 
på  folkhögskolan.  Och  nog  kan  man  ju  också  vara  borta 
hemifrån  en  vinter! 

Åt  farsgubben  fick  Esaias  lof  att  duktigt  småle,  när 
han  gick  där  ensam  och  funderade.  Hur  full  af  aktning 
hade  denne  inte  betraktat  sin  från  folkhögskolan  just  åter- 
komna   son nästan    som    hade   han  varit  präst. 

Men  i  den  blicken  fanns  också  ett  allvarligt  forskande  drag, 
blandadt  med  den  aktningsfulla  beundran.  Far  tycks  dock 
inte  ha  upptäckt  några  svåra  fel,  efter  han  höll  honom  om 
natten  som  sin  mest  aktade  gäst.  När  mor  hade  ämnat 
behandla  honom  som  en  vanlig  familjemedlem  och  inte  ens 
hämta  smör  åt  «den  främmande»,  då  sådant  inte  fanns  för 
den  öfriga  familjens  räkning,  så  hade  far  sett  långt  på 
henne  och  sagt:  « finns  det  inte  mera  ens  smör  i  vår  gård  ?» 
Mor  hade  bara  skrattat  till  på  sitt  hjärtliga  sätt,  tagit  sin 
nyckelknippa  från  kroken  i  ugnsknuten  och  hämtat  frän 
bodan  en  stor  smörbit  på  en  träskifva. 

Esaias  tänkte  därvid  småleende:  vore  det  väl  hans 
fel,  om  de  nu  skulle  klandra  honom  för  att  agera  herre, 
när  de  först  på  det  där  sättet  skämde  bort  honom. 

■:-85  - 


På  morgonen  efter  sin  hemkomst  hade  han  hört,  att 
ett  par  af  komas  klafvor  voro  sönder,  och  då  han  sedan 
sökt  vidjor  för  att  laga  dem,  *-  när  nu  drängen  hade 
ett  sådant  bråk  med  sina  slädstolpar  —  hade  farsgubben 
betraktat  hans  bestyr  från  sitt  hörn  af  bordet,  där  han  satt 
och  knöt  nät,  med  en  glad  och  gillande  min.  Men  sedan, 
under  dagen,  när  man  stigit  upp  efter  måltidsrasten,  odi 
han  hade  gått  till  fadern  och  frågat,  om  inte  fölet  skuUe 
orka  dra  mull  med  de  andra  hästarna  under  de  par  dagar 
det  ännu  var  kvar  till  jul,  hade  fadern  svarat  vänligt  som 
åt  ett  litet  barn: 

—  «Nå,  var  nu  bara  litet  som  främmande  här,  när  du 
nu  hinner  dröja  så  kort  tid.  Nog  tyckas  ju  de  här  arbetena 
lida  så  småningom,  om  du  också  h vilar  dig  litet.» 

Det  skulle  bara  ha  felats,  att  han  hade  börjat  agera 
herre  hemma  på  det  sättet  —  is3mnerhet  som  han  i  folk- 
högskolan redan  hade  börjat  känna  det  ständiga  sittandet 
så  plågsamt! 

Och  då  han  inte  hade  gifvit  efter,  hade  far  till  slut 
sagt: 

—  «0m  du  nödvändigt  vill  arbeta,  så  gör  ett  span- 
målslass  och  kör  till  kvarnen  med  ditt  föl!» 

Vid  kvarnen  hade  alla  sett  på  honom  som  pä  en  ut- 
länning —  eller  som  om  han  alls  inte  mera  hade  varit  en 
vanlig  människa.  Vauhkola  gamla  husbonden  hade  tittat 
under  lugg,  då  de  möttes,  bakom  Myllylä  rian,  och  muttrat 
någonting  med  en  hånfull  min.  Månne  han  mindes  histo- 
rien från  i  höstas,  då  hans  klagovisor  gingo  om  intet  och 
Esaias  ändå  for  till  folkhögskolan  ?  Mjölnarvärdinnan  hade 
genast  bjudit  honom  in  i  kammarn,  och  medan  hon  kokade 
kaffe  och  det  dracks,  hade  hon  prällat  om  sin  flickas  bref 
och  hennes  goda  uppförande  i  mäjeriskolan.  Hvad  hon 
nu  riktigt  må  ha  menat  med  detta  myckna  prat  om  flickan 

—  Nästa    höst   tycks    hon    komma  ut  från  skolan. 

Det  var  ju  en  godhjärtad  flicka,  de  hade  vuxit  upp  och 
lekt  tillsammans.  —  —  — 

Esaias  måste  le  för  sig  själf,  då  han  märkte,  på 
hvilka  vägar  hans  tankar  hamnat. 

Mjölnaren  hade  först  uppträdt  egendomligt.  Han 
hade    torkat    handen    på    kanten   af  sin  mjöliga  mössa,  då 


han  skalle  säga  goddag.  Esaias  hade  dä  skrattat  högt  och 
båda  hade  varit  litet  generade»  då  de  skakade  hand.  Men 
stelheten  försvann,  och  när  de  sedan  tillsammans  buro 
säckarna  i  kvarnen,  tyckte  Esaias,  att  de  voro  bättre  vän- 
ner än  någonsin. 

Esaias  såg  sig  omkring. 

Hur  underbart  fårgrik  skiftade  inte  drifvan,  och  hur 
mjuka  gungade  inte  snöflagorna  på  tallarnas  barr!  Hela 
trakten  var  så  högtidlig  och  själfull.  Det  kändes  värkligen, 
som  om  den  snöiga  och  isiga  skogen  hade  lefvat  och  an- 
dats. Esaias  tyckte  det  var  underligt,  att  han  förr  hade 
kunnat  gå  med  döfva  öron  och  blinda  ögon  äfven  längs 
denna  väg  midt  igenom  all  denna  skönhet 

Där  gick  vägen  just  öfver  en  rad  af  backar,  de  högsta 
i  trakten.  Uppe  på  backen  nedanom  den  högväxta  tall- 
skogen fanns  en  sådan  där  aflång  däld  med  långsluttande 
sidor,  som  man  ofta  ser  pä  sand-  och  grustäckta  åsar.  I 
Esaias  sinne  blänkte  fram  en  iakttagelse,  som  riktigt  grep 
honom  i  hjärtat,  då  han  observerade  dälden.  Nog  hade 
väl  denna  ås  uppkommit  under  istiden,  hvarom  föreståndarn 
under  geograiitimmarna  berättat.  Stora  isbärg  ha  funnits 
pä  dess  båda  sidor,  hvarest  de  stora  nyrödjade  ängarna 
nu  ligga  och  hvarest  den  holmlika  sjön  flåsar  under 
isen.  Men  här  har  det  starka  flödet  brusat  fram  mellan 
isarna,  och  i  ingröpningen  där  uppe  på  backen  har  en  is- 
holme  legat.  Sedan  ha  isarna  börjat  smälta  på  hvardera 
sidan  om  flödet  och  vältrat  sig  fram  i  riktning  mot  hafvet, 
ungefilr  där  Hukkala  by  nu  ligger.  Då  har  vattnet  fritt 
fatt  sprida  sig  från  denna  sin  gamla  fåra,  och  af  den  med- 
släpade  sanden  och  gruset  har  här  bildats  en  backe.  Men 
där  isholmen  fanns,  fick  sanden  inte,  fäste,  och  därför  har 
det   uppkommit    en  sådan  dalskåra  på  åsens  högsta  ställe. 

Esaias  försökte  föreställa  sig,  huru  trakten  sett  ut, 
om  han  hade  betraktat  den,  då  ismassorna  flydde  därifrån. 
Det  måtte  ha  varit  ett  rassel  och  buller  och  brak!  Nu 
först  tyckte  sig  Esaias  ha  fått  en  riktigt  lefvande  uppfatt- 
ning af  föreståndarns  förklaringar.  På  samma  gång  kändes 
det  riktigt  skrämmande,  då  han  tänkte,  att  också  denna 
backe  för  honom  hade  gömt  dessa  sina  storartade  minnen, 
kanske  för  aUa  tider,  om  han  inte  hade  besökt  folkhögskolan. 

—  87  — 


Och  han  mindes  också  ett  tal  af  föreståndarn,  i  hvilket 
denne  hade  förliknat  ungdomen  vid  en  flödande  vår,  då 
träsket  skakar  bort  isen  från  sin  yta  för  att  få  bölja  fritt 
eller  i  vårliga  kvällar  ligga  spegellugnt  och  spegla  stran- 
dens blommor. 

Medan  Esaias  gick  och  tänkte  på  allt  detta,  hade 
fölet  gått  öfver  slättmarken  högst  uppe  på  åsen,  och  när 
vägen  började  slutta  neråt,  hoppade  Esaias  upp  på  mjöl- 
säckarna. På  andra  sidan  af  åsen  lågo  öppna  svedar,  och 
där  uppifrån  var  en  så  vidsträckt  och  mäktig  utsikt,  att 
Esaias  riktigt  måste  stanna  hästen  för  att  få  betrakta  den  i 
fred. 

öfver  deras  egen  med  småskog  beväxta  hage  såg 
man  på  andra  sidan  viken  en  väldig  binge  gårdar  belägna 
huller  om  buller  på  backarnas  brinkar,  man  såg  snöhvita 
åkrar  på  åsarnas  sluttningar,  gärdesgårdar  i  alla  riktningar 
längs  åkrarnas  kanter  och  bortom  gårdarna  åter  snöiga 
svedar  samt  tallskog  skiftande  i  hvitt  och  grönt  Ännu 
längre  borta  en  rad  af  höjder  skiftande  i  blått,  blånande 
vildmark  slumrande  i  dimmans  slöja  och  här  och  hvar  en 
tjock  ljus  rökpelare. 

Esaias  visste  inte,  hvad  han  mest  tyckte  om  af  allt 
detta,  och  inte  lär  någonting  särskildt  ha  behagat  honom, 
ty  öfveralt  fick  man  ju  se  sådant.  Men  det  var  denna 
rena,  mäktiga  helhet,  som  alldeles  tjusade  och  berusade 
sinnet. 

Åter  blänkte  där  fram  i  Esaias  medvetande  kunskaper, 
som  han  hade  inhämtat  i  fäderneslandets  historia.  Hvad  det 
nu  må  ha  varit,  som  återkallade  dem  i  minnet!  Esaias  undrade, 
hur  det  skulle  kännas,  om  kriget  nu  vore  i  antågande  ur 
den  blånande  ödemarken  och  dessa  tjocka,  bolmande  rök- 
pelare vore  ft  krigets  vårdkasar,  fäjdens  eldar».  Och  i  Esaias 
bröst  kändes  det  så  godt,  då  han  visste,  att  man  inte  be- 
höfde  frukta  någonting  dylikt. 

Från  krigsminnena  vände  sig  Esaias  tankar  till  våra 
grundlagar,  hvilkas  innehåll  också  hade  förklarats  i  folk- 
högskolan i  sammanhang  med  fosterlandets  historia.  Han 
kände  det,  som  om  han  kunnat  mycket  lugnare  slå  sig  ner 
just    där    på    sina    mjölsäckar  i  deras    hägn.     Det    kändes 


88  — 


nästan,  som  om  frän  dessa  lagar  värme  hade  strömmat  ut 
i  den  vintriga  kölden. 

Med  alla  dessa  tankar  och  känslor  kände  sig  Esaias 
mycket  lyckligare  än  någonsin  förr.  Det  var,  som  hade 
bygderna  och  hela  lifvet  fått  nytt  innehåll,  som  hade  de 
snöiga  tallarna,  gårdarna  där  borta  och  rökpelarena  kunnat 
förtälja  om  händelser,  gamla  och  nya. 

Men  fölet  hade  småningom  börjat  stiga  ner  för  backen, 
medan  Esaias  reflekterade.  Släden  började  skjuta  på^,  och 
den  unga,  linmanade  hästen  ville  inte  hålla  emot,  utan  bör- 
jade springa.  Språnget  ökades  snart  till  vildt  traf,  oberoende 
af  Esaias'  ansträngningar  att  hejda.  Släden  slog  och  slängde 
i  stenarna,  som  ännu  stucko  fram  ur  det  tunna  snötäcket, 
och  Esaias  väntade  hvarje  ögonblick  att  bli  slungad  i  sko- 
gen med  sina  säckar. 

De  kommo  dock  lyckligt  ner  för  backen.  Esaias  lät 
fölet  springa  ända  in  på  gården  med  samma  fart. 

Och  då  han  hade  selat  af  sin  häst,  gjort  sörpa  åt 
den  och  sedan  gick  hem  till  den  varma  stugan,  kändes 
lifvet  så  Ijuft  och  godt.  Och  han  var  vid  så  gladt  lynne, 
att  han  inte  ens  ville  kunna  äta. 


Vallfart. 


I  en  ödemarksby,  på  sidan  om  « stort  folks»  byg- 
der, dit  den  steniga  vägen  ledde  genom  granskogen,  där 
var  han  född,  där  hade  han  växt  upp  och  framlefvat  sina 
dagar. 

Han  var  ende  sonen  i  byns  rikaste  gård,  men  inte 
var  den  gården  därför  någonting  att  hurra  för.  Den  stod 
bara  på  egna  fötter,  var  skuldfri  och  oberoende  af  andras 
godtycke.  Kanterna  af  gårdens  gamla  åkrar,  som  täckte 
den  flacka  sluttningen,  nådde  ned  till  vikens  strand.  Invid 
den  högsta  åkerrenen  stod  gården  vid  foten  af  en  tallbe- 
växt  kulle.  Tvärs  öfver  åkrarna  låg  den  andra  gården,  och 
bakom    den   ännu    par  likadana  små  gårdar.     De  grå  går- 


daraa,  som  syntes  på  andra  sidan  viken  pä  den  vägiga 
backsluttningen,  hörde  också  i  jordaboken  till  samma  byalag. 

Där  hade  byfolket  lefvat  skildt  från  den  öfriga  värl- 
den, flitigt  hade  de  knogat  med  sitt  arbete,  badat  om  kväl- 
larna och  varit  nöjda.  Om  söndagarna  hade  de  gamla 
besökt  hvarandra  för  att  resonnera  om  vädret,  om  årsväx- 
ten, om  trädans  plöjning,  höanden  och  vinterarbetena.  De 
unga  hade  om  sommarkvällarna  rört  sig  i  flockar  på  den 
släta  .  malmen  vid  byns  utkant,  dansat,  slagit  boll,  stuckit 
sig  in  i  skogen  för  att  kurtisera  och  om  vintern  suttit  i 
någon  bastu,  slagit  kortlapparna  i  bänken  samt,  när  blodet 
beg}mte  koka  i  ådrorna,  ställt  till  dansgille  i  den  aflägs- 
naste  gården. 

Länge  hade  man  lefvat  där  på  detta  sätt.  De  unga 
hade  lärt  sig  sådana  seder  af  de  gamla,  och  de  gamla 
klandrade  de  unga  därför,  sedan  de  själfva  stadgat  sig. 
Ibland  hade  också  någonting  nytt  nått  fram  dit,  först  hade 
sådant  förhånats  och  begabbats  och  sedan  hade  man  till- 
ägnat sig  det 

Så  började  den  ambulatoriska  skolan  besöka  byn 
hvaije  vinter,  par  veckor  i  stöten.  Han,  ende  sonen  i 
byns  rikaste  gård,  hade  också  gått  i  den  par  tre  vintrar, 
pluggat  katekesen,  bibliska  historien  och  psalmboken  och 
präntat  bokstäfver  på  en  stentafla.  Där  hade  gifvits  nyck- 
lar, som  förmedlade  tillträde  till  gästabuden  i  vetandets 
slott,  dunkelt  anade  han  dess  glans,  men  den  tycktes  inte 
angå  honom.  Han  lät  dörren  förblifva  läst  och  gömde 
nycklarna  i  rockfickan. 

Men  en  gång,  då  han  var  i  kyrkbyn,  råkade  han 
se,  att  böcker  funnos  till  låns  i  kyrkbyns  lånebibliotek. 
Då  det  tycktes  kosta  bara  femton  penni  i  året,  och  man 
tycktes  få  b3rta  hur  ofta  som  hälst,  menade  han,  att  man 
ju  kunde  ha  dem  i  gården.  Så  hade  han  kommit  sig  för 
att  taga  par  böcker,  under  måltidsrasterna  började  han  titta 
i  den  ena  och  den  började  draga  honom  med  sig.  Där 
berättades  så  vackert  och  trefligt  om  en  fattig  gosse  och 
flicka,  som  ville  skafi'a  sig  eget  ahem  och  bröd»,  så  att 
han  på  intet  sätt  kunde  afhålla  sig  från  att  läsa  boken  till 
slut  för  att  få  veta,  om  de  fingo  sitt  eget  hem.  Om  aft- 
narna, under  måltidsrasterna  och  om  söndagarna  fingo  tan- 

—  90- 


kama  flyga  med  bokens  innehåll,  så  att  han  endast  nätt 
och  jämt  hann  sticka  sig  in  hos  grannen  och  alls  inte  tog 
del  i  de  andra  ungas  dans.  Efter  fem  dagar  fick  han  se, 
att  gossen  och  flickan  (mgo  sitt  eget  hem,  emedan  de  med 
fast  vilja  sträfvade  mot  sitt  mål. 

Sedan  böckerna  blifvit  lästa  till  slut,  hade  han,  då 
han  for  till  kyrkan,  tagit  ut  nya  och  åter  nya.  På  det 
sättet  började  han  resa  kring  land  och  haf,  hemma  och 
ute,  bygga  upp  bilder  i  sina  tankar  och  jämföra  hemför- 
hållandena med  dem.  Det  begynte  kännas,  som  om  han 
lefvat  i  sömn  förut  och  småningom  börjat  längta  efter  upp- 
vaknande; nu  höll  han  pä  att  vakna  och  kände  glädje  där- 
öfver. 

Han  talade  om  sina  fynd  också  för  andra  unga,  vi- 
sade sina  böcker  och  beskref  deras  innehåll.  £n  del  bör- 
jade tycka  om  böckerna,  sökte  först  upp  de  ställen,  om 
hvilka  Elias  hade  berättat,  och  förleddes  småningom  till 
att  se  också  på  andra  sidor.  Fastän  andra  hade  förklarat 
böckerna  vara  onödiga  och  varit  missnöjda  med,  att  de 
sutto  och  knogade  med  dem,  hade  dessa  fi  likväl  jämt  och 
ständigt  släpat  hem  till  sig  de  af  Elias,  ende  sonen  i  byns 
rikaste  gård,  lånade  böckerna  och  sedan  också  själfva  be- 
gifvit  sig  att  låna.  Och  så  hade  där  bildats  en  grupp,  nära 
nog  tio  man  stark,  en  grupp  af  ynglingar,  som  inte  hunno 
gä  och  hälsa  på  flickorna  om  natten,  så  ofta  som  de  andra, 
eller  om  söndagarna  deltaga  i  alla  ungdomens  danser. 

Senaste  höst  satte  de  ihop  sina  besparade  pengar  och 
prenumererade  på  en  tidning  till  trakten.  Bladen  fingo  cir* 
kulera  från  gård  till  gård,  och  först  efter  veckor  kommo 
de  fram  till  de  sista  för  att  läsas,  men  då  voro  de  också 
så  grundligt  genomlästa,  att  det  inte  blef  annat  än  hål 
kvar.  Också  dessa  tidnmgar  förvandlades  snart  till  dagligt 
bröd.  Man  måste  alltid  se  på  dem  som  till  dessert  efter 
middagen,  helst  på  sådant  bland  de  bästa  bitarna,  som  man 
redan  hade  läst  och  ansåg  förtjäna  att  läsas  om.  Man  bör- 
jade finna  väntan  lång,  tills  kyrkfolket  hämtade  dem  från 
handelsmannen,  och  småningom  blef  det  sed  att  samlas  på 
söndagseftermiddagen  i  den  rikaste  gårdens  stuga,  dit  tid- 
ningarna dll  först  kommo. 

Småningom    började    tidningarna  allt  oftare  innehålla 

—  91  - 


notiser  om  en  ny  inrättnings  om  hvilken  bjms  ungdom  för 
första  gången  hörde  talas.  Och  slutligen  framträdde  en 
lång,  högtidlig  artikel,  i  hvilken  det  berättades,  att  en  folk- 
högskola hade  öppnats  i  grannsocknen.  Då  klappade  hjär- 
tat och  en  oklar  längtan  fyllde  sinnet. 

Tanken  på  folkhögskolan  bar  Elias  sedan  dess  en 
gäng  för  alla  i  hågen.  Dit  flögo  alltid  tankarna  och  i  faor 
tasin  försökte  han  föreställa  sig  denna  skola.  Han  erinrade 
sig  hembyns  ambulatoriska  skola  och  kyrkb}ms  folkskole- 
hus, som  stod  på  en  hög  kulle,  det  ståtligaste  huset  näst 
kyrkan.  Dessa  två  bilder  blandades  ihop  till  en,  som  för 
fantasin  blef  allt  vackrare  och  klarare. 

Så  hamnade  i  den  aflägsna  skogsbyn  en  broskyr,  i 
hvilken  det  berättades  om  förhållandena  vid  skolan.  I  Elias 
fantasi  om  folkhögskolan  inblåste  den  en  lefvande  anda, 
och  så  blef  densamma  för  honom  brännpunkten  i  hans 
fjärran  hägrande  förhoppningar. 

Också  de  andra  unga,  som  hörde  till  Elias  parti,  läste 
boken  och  hade  redan  förut  läst  notiserna  i  tidningen.  I 
den  där  aflägsna  ödemarksbyn  började  man  diskutera  om 
folkhögskolan,  när  man  kom  tillsamman,  och  inom  den  i 
det  närmaste  dohöfdade  ynglingaskaran,  brände  den  sig  för 
alltid  in  i  sinnena. 

När  den  långa  vintern  kom,  och  det  inte  längre  var 
en  sådan  brinnande  brådska  med  hvardagsbestyren,  upp- 
kom hos  Elias  den  tanken,  att  om  man  skulle  ha  farit  pä 
besök  till  den  där  folkhögskolan!  I  veckotal  funderades 
det  sedan  på  saken  och  diskuterades,  de  utomstående 
kommo  fram  med  hotelser,  tvifvel  och  misstro,  men  till 
slut   bestämdes    likväl    dagen,  då  man  skulle  ge  sig  i  väg. 

Och  engång  på  vårvintern,  när  mullsläpningen  var 
slut  i  de  flesta  gårdar  och  alla,  som  fortfarande  hade  för 
afsikt  att  lefva,  hade  radat  långa  trafvar  sommarved  i  sina 
lider,  då  stego  ynglingarna  en  söndagsmorgon  på  sina  ski- 
dor och  begåfvo  sig  till  byns  rikaste  gård.  Där  smorde 
de  skidorna  på  gården,  inväntade  hvarandra  och  gjorde  tå- 
remmarna  i  ordning.  Gledo  sedan  åstad  med  långa  steg, 
stötande  med  stafvama.  Mot  folkhögskolan  riktades  ski- 
dorna, och  den  fma  snön  yrde  kring  skaran. 

De    skidade    genom    granskogar,  genomkorsade  öde- 

—  92  — 


marker,  ilade  ner  för  bärgens  sluttningar.  De  svagare  bör- 
jade tröttna,  men  också  de  kommo  efter  i  fåran,  som  de 
starkare  hade  plöjt  upp.  Och  när  de  började  bli  efter  allt 
för  mycket,  väntade  de  starkare.  Man  gick  in  i  en  gård 
för  att  äta  en  bit  af  vägkosten,  men  gaf  sig  inte  ro  att 
hvila.  Musklernas  strängar  spändes  allt  mer  och  framåt 
bar  det 

Slutligen  började  kvällen  skymma.  Men  ur  skymnin- 
gen glimmade  emot  dem  det  klara  skenet,  som  från  folk- 
högskolehusets fönsterrad  lyste  ut  öfver  sjön,  mot  hvilken 
de  gledo  öfver  de  insnöade  enbuskarna.  Elias,  som  ski- 
dade  förut,  stannade  på  isen,  pekade  mot  ljusskenet  och 
ropade  åt  sina  kamrater: 

—  Där  är  den  nu! 

Deras  hjärtan  klappade  af  blyghet  och  glädje  då  de, 
efter  att  ha  stretat  sig  fram  öfver  isen,  anlände  till  folk- 
högskolans gård,  och  hjärtklappningen  blef  ännu  häftigare, 
då  de  hviskande  inträdde  i  folkhögskolans  tambur.  Genom 
en  öppen  dörr  lyste  ljus  från  salen,  där  den  glada  ung- 
domsskaran   sittande  i  ring  fördref  sin  söndagseftermiddag. 

Föreståndarn  kom  från  salen  ut  i  tamburen,  sedan 
han  märkt  de  främmandes  ankomst.  Han  hälsade  på  dem 
så  enkelt  och  utan  krus,  som  om  han  varit  en  riktig  bonde, 
och  frågade  hvarifrån  de  voro  och  hvart  de  begåfvo  sig. 
De  främmande  kände  sig  först  blyga,  men  föreståndarns 
enkla  uppträdande  bragte  snart  blygheten  att  skingras.  En 
efter  annan  drogo  de  sig  in  och  satte  sig  i  rad  på  bänken 
invid  dörren. 

Men  föreståndarn  steg  glad  in  i  salen.  Han  kastade 
en  blick  på  de  främmande,  såg  på  sina  elever  och  åter 
på  de  främmande.     Och  därpå  sade  han: 

—  «Ja,  här  ha  vi  ju  gäster,  som  synes.  Sällsynta 
gäster,  men  dess  mera  välkomna.  De  äro  från  ödemarken, 
från  en  aflägsen  by.  De  ha  hört  berättas  om  vårt  arbete 
och  kommit  hit  för  att  se.  Vi  hafva  inte  väntat  dem,  men 
dess  gladare  äro  vi.  Våren  välkomna,  välkomna  i  vår  krets 
som  våra  kamrater!» 

Mera  sade  han  inte,  men  han  sade  det  med  en  så- 
dan hjärtlighet,  att  det  drog  med  sig  både  de  hemmava- 
rande   och    de    främmande.     Sedan  gick  han  till  sin  plats 

-  93  - 


bland  eleverna.  Men]  han  satte  sig  inte,  utan  säg  bara 
leende  omkring  sig  och  sade  till  slut: 

—  Komma  vi  inte  mera  ihåg  ens  vår  hälsningssäng? 

Ungdomsskaran  reste  sig.  Det  gick  en  dallring  genom 
luften  och  det  kändes,  som  om  väggarna  velat  vika  undan 
för  den  raska  och  hänförda  sängen: 

Var  välkommen  enhvar  under  ungdomens  tak, 
som  vill  räcka  oss  hand  till  förbund! 
Vill  du  älska  värt  mål,  vill  du  värna  vär  sak, 
bygg  pä  frihetens,  kärlekens  grund! 

En  glad  rodnad  steg  pä  de  unga  sängarenas  kinder. 
Gästerna  stodo  länge  tysta  och  orörliga.  Men  sedan  ville 
Elias  tala.  Länge  sökte  hans  läppar  efter  ord,  tills  han 
fick  dem  fram,  osäkra  och  af  brutna: 

Goda  —  —  —  kära  — goda  människor!    Vi 

kommo    hit vi   visste    inte vi  kunde 

inte    ens  drömma. Jag  skulle  tacka men 

—  jag tack  för  oss  alla! 

Talaren  stod  ännu  en  stund  pä  sin  plats  likasom  vän- 
tande pä  nya  ord,  men  dä  sädana  inte  infunno  sig,  satte 
han  sig  längsamt,  drog  fram  sin  af  modem  fållade  näsduk 
och  torkade  sina  kinder,  pä  hvilka  nägonting  vått  runnit 
ner  från  ögonen.  Härunder  smålog  han  åt  sitt  taL  Han 
ångrade,  att  han  alls  försökt  tala. 

Men  stunden  var  en  högstämd  högtidsstund,  en  varm 
hjärtats  fest.  Hvar  och  en  i  rummet  andades  kraftigare  än 
vanligt  och  allas  ögon  glänste  fuktiga. 

De  främmande  hade  alldeles  förvandlats  till  hemfolk. 
De  måste  vara  med  och  sjunga  och  leka,  fastän  de  kände 
sig  blyga  och  fastän  de  tyckte,  att  de  inte  voro  människor 
ens,  dä  de  inte  kunde  de  där  sångerna,  som  eleverna 
sjöngo. 

Om  morgonen  sutto  de  i  föreläsningssalen  en  timme, 
innan  folkhögskolearbetet  började.  Föreståndarn  skulle  ännu 
haft  arbete  med  att  förbereda  sin  historieföreläsning,  men 
han  kom  till  gästerna,  frågade  efter  nyheter  från  deras 
hemby  och  berättade  om  folkhögskoleförhållandena. 

Hela   dagen  sutto   de  utan  att  röra  sig  pä  sista  bän- 

-  94  - 


ken  i  folkhögskolan  bakom  eleverna,  följde  noga  med  ar- 
betet och  åhörde  föredragen.  På  eftermiddagen  ställde  man 
tiU  diskussion.  Disknssionstimmen  flyttades  till  denna  efter- 
middag, så  att  gästerna  skulle  få  vara  med  om  den  också. 

Man  diskuterade  om  jämlikhet  Varm  genklang  fram- 
kallade i  gästemas  hjärtan  de  hänförda  yttrandena,  att  vi 
alla  äro  jämlikar,  blott  vi  i  mån  af  våra  krafter  ärligt  fylla 
vår  plikt,  vår  yttre  ställning  må  sedan  vara  en  drängs,  en 
daglönares  eller  den  allra  högsta.  Föreståndarn  sade,  att 
vi  blifva  jämlika,  när  vi  vid  granskning  af  naturen  och 
böckerna  eller  genom  andra  studier  lära  känna  vårt  eget 
värde.  Hvar  och  en  är  i  sin  ställning  lika  nödvändig  som 
skofreln  i  kvarnhjulet ;  därför  har  ingen  af  oss  rätt  att  för- 
akta den  andra  och  ingen  skäl  att  krypa  fbr  den  andra. 
Låtom  oss  lära  känna  våra  plikter  som  människor,  som 
medlemmar  af  nationen  och  mänskligheten,  låtom  oss  växa 
andligt  så  högt  vi  kunna!  Låtom  oss  uppställa  för  oss  ett 
ädelt  mål,  inte  allenast  för  vår  egen  lycka  utan  så,  att  vill- 
koren för  densamma  stå  i  samklang  med  lyckan  för  alla 
dem,  i  hvilkas  midt  vi  lef/a!  När  vi  lära  oss  detta,  då  ha 
vi  kraft  att  förvärkliga  våra  egna  fordringar  pä  oss  själfva 
och  andra,  och  då  kunna  vi  erkänna  också  den  svaga  som 
vår  jämlike.  Och  hos  den  svaga  måste  vi  i  främsta  rum- 
met försöka  uppväcka  den  rätta  känslan  för  hans  eget  män- 
niskovärde; därigenom  får  han  kraft  att  höja  sig.  Låtom 
oss  sträfva  till  andlig  jämlikhet,  lära  älska  våra  medmänni- 
skor, af  hvilka  hvar  och  en  är  människa  lika  mycket  som 
hvem  som  hälst  af  oss,  och  lära  oss,  att  allt,  som  på  jor- 
den finnes,  existerar  endast  för  att  bidraga  till  de  nu  lef- 
vandes  och  kommande  släktens  gemensamma  lycka.  Däri 
ligger  den  högsta  jämlikhet  vi  kunna  fatta  från  den  stånd- 
punkt, till  hvilken  mänsklighetens  utveckling  nu  hunnit, 
däri  den  högsta  lyckan,  att  vi  kunna  söka  vår  egen  lycka 
i  allas. 

Elias  sprang  hänförd  upp.  Han  förstod  inte  att  be- 
gära ordet,  utan  sade  med  skälfvande  stämma,  bestämdt 
och  manligt: 

—  Jämlikar  äro  vi  alla  inför  Gud!  Lefve  jämlik- 
heten! 

Han    gjorde    en    åtbörd    med  handen  och  steg  i  sin 

-  95  - 


ifver  ut  i  tamburen.  Dä  han  inte  visste,  hvarför  han  hade 
begifvit  sig  åstad,  återvände  han  och  satte  sig  på  sin  plats. 

Efter  aftonbönen  sjöngo  eleverna  ännu  för  sina  gäster, 
samlade  i  en  stor  skara  omkring  katedern.  Gästerna  stodo 
i  dörren,  också  de  i  en  grupp.  Där  stodo  de  som  två 
krigshärar  emot  hvarandra,  men  den  mindre  flocken  ville 
förena  sig  med  den  större.  Okända  förhållanden  hade  ett 
ögonblick  skymtat  fram  för  dem,  som  solstrålar  blänka 
fram  ur  molnets  springa,  när  snön  smälter  om  våren.  Också 
de  ville  vara  med  i  den  strid,  som  måste  föras  för  andlig 
frihet  både  mot  andra  och  mot  dem  själfva. 

Men  där  i  fonden  sjöng  den  större  flocken  sina  hur- 
tiga sånger.  Mellan  sångerna  deklamerade  de  enstämmigt, 
deklamerade  kraftigt,  så  att  rösterna  Ijödo  som  åskan: 

Smid  med  kraft,  smid  med  kraft, 
stadigt  håll  i  släggans  skaft! 
Fosterlandets  unga  smeder, 
smiden  om  och  om  igen! 
Lycka  smider  ungdomsskaran, 
Finlands  lycka  smider  den. 

Sedan  talade  föreståndarn,  tackande  fbr  besöket  och 
skickande  hälsningar  till  gästemas  hemtrakt 

—  Då  ni  nu  varit  här  och  lärt  känna  vårt  arbete,  sä 
halsen  dem,  som  icke  känna  det,  sade  han.  Halsen  dem 
och  sägen,  att  de  äro  välkomna  hit  för  att  åtminstone  se, 
om  de  också  inte  skulle  ha  lust  att  tillsammans  med  oss 
börja  sträfva  andligt  framåt.  Våren  själfva  välkomna  hit 
tillbaka  och  hämten  andra  med  er! 

—  Jag  kommer  i  alla  fall  nästa  höst,  sade  Elias. 

—  Och  jag! 

—  Och  jag! 

Så  ljöd  det  från  många  munnar  och  de  talandes  ögon 
speglade  en  lefvande  ifver  och  deras  anleten  en  fast  vilja. 
När  gästerna  gingo,  sjöngo  eleverna  i  dörren: 

Jag  vet  ett  land,  långt  upp  i  högan  nord, 
ej  varmt  och  rikt  som  söderns  länder, 

—  96  - 


men  hjärtan  klappa  där  för  fosteijord, 
och  frihet  bor,  ja  frihet  bor 
på  Saimens  gröna  stränder 


Ynglingarna  stego  pä  sina  skidor  och  vände  deras 
spetsar  mot  sin  hemby. 

—  Vi  ska  hurra,  ropade  Elias. 

Och  de  hurrade  så  att  byggningen  ekade,  medan  de 
med  ungdomens  svällande  kraft  skidade  framåt. 


£n  ung  åldring. 

Han,  mannen,  som  går  pä  femtiotalet,  har  redan  länge 
varit  sin  sockens  duktigaste  karl.  Han  har  besökt  alla 
kommunalstämmor,  fastän  han  bott  två  mil  från  kyrkan, 
han  har  ledt  stämmorna  samt  med  ifver  och  framgång  ar- 
betat   till  förmån  för  kommunens  allmänna  angelägenheter. 

Hemma  har  han  ett  stort  bibliotek,  hvars  alla  band 
han  många  gånger  studerat  från  pärm  till  pärm,  hvarje 
gång  med  en  behållning  af  nya  ämnen  för  eftertanke.  När 
han  kommer  i  sällskap  med  någon,  som  vet  mer  än  han, 
försöker  han  alltid  draga  diskussionen  öfver  på  sådana  om- 
råden, där  han  tror  sig  få  höra  något  nytt  Han  frågar 
och  utbreder  sig,  vänder  och  vrider  på  orden,  bifaller  och 
säger  ibland  emot,  fastän  han  är  af  samma  mening  som 
den  han  talar  med,  tvingande  den  andra  att  komma  fram 
också  med  sina  innersta  tankar.  Och  ofta  har  han  bara 
med  sina  frågor  gjort  sin  vän  villrådig,  väckl  sådana  spörs- 
mål, som  inte  häller  för  den  andra  varit  klara.  På  det 
sättet  har  han  ibland  tillintetgjort  dennes  åsikter,  förmått 
honom  att  tänka  på  de  dunkla  och  vacklande  punkterna  i 
sin  uppfattning,  så  att  en  tanke,  som  han  förut  ifrigt  har 
förfäktat,  har  kunnat  synas  alldeles  barnslig. 

Men    alt   detta   har  han  gjort  bara  för  att  själf  lära. 

-  97  -  7 


Och  när  han  arbetat  pä  sin  åker  eller  rört  sig  på 
sin  äng,  har  han  stannat  och  granskat  hvaije  blomma,  hvarje, 
äfven  det  minsta,  föremål  och  lyssnat  till  hvaije  fågels  sång. 
Därför  känner  han  hvaije  blomma,  som  växer  på  hans 
trakt,  och  hvaije  fågel,  som  sjunger  i  hans  skogar.  Och 
ingenstädes  lider  han  af  ensamhetens  längtan. 

Men  dä  en  folkhögskola  öppnades  i  trakten,  måste 
han  få  komma  dit  genast,  den  första  vintern. 

—  Ty  (ÖT  den  gamla  hälla  åren  alltid  pä  att  ailaga, 
sade  han. 

Och  han  kom  dit,  denne  i  tjock  vadmal  klädde  hus- 
bonde, som  var  öfver  fyratio  år  gammal,  med  händer  hård- 
nade af  arbete,  med  en  plöjares  knotiga  ansikte,  en  röd- 
jares  breda  hake  och  pä  haken  ett  grånande  savolaxskägg, 
—  men  som  likväl  var  en  af  vårt  lands  finaste  män. 

När  han  kom  till  folkhögskolan,  verkade  han  bly- 
gare än  någon  enda  af  oss  andra.  Som  ett  blygt  barn  på 
ett  främmande  ställe  granskade  han  allting,  likasom  om  han 
tviflat,  huruvida  man  fick  vidröra  det.  Och  då  han  yttrade 
någonting,  särskildt  åt  föreståndarn  och  lärarne,  sade  han 
det  så  noga  hopsmidt  och  öfverlagdt  och  med  ett  generadt 
småleende. 

Fastän  vi  andra  redan  hade  blifvit  fullt  hemmastadda 
i  gården,  märktes  en  dylik  blyghet  fortfarande  i  hans  sätt 
att  vara.  Det  såg  ut,  som  hade  någon  osynlig  hand  stjri 
hans  minsta  rörelser,  så  att  han  aldrig  skulle  gå  i  vägen 
för  andra.     Också    denna  hans  tröghet  värkade  S3rmpatisk. 

Han  försökte  aldrig  säga  några  kvickheter,  men  när 
han  började  tala,  hörde  alla  med  förnöjelse  på  honooL 
Man  visste  redan  på  förhand,  att  i  orden  från  hans  mun 
fanns  en  enkel  kärna,  som  inte  innehöll  någonting  besyn- 
nerligt, men  likväl  alltid  någonting  värdefullt 

Och  hur  andäktigt  hörde  han  inte  på  föredragen! 
Jag  måste  ofta  vända  mig  om  för  att  se  på  hans  andäktiga 
ansikte,  som  var  uppmärksammare  än  någon  annans.  Och 
om  ingen  annan  kunde  svara  på  föredragams  frågor,  kunde 
han  det  oftast,  isynnerhet  om  frågan  rörde  hemtraktens  för- 
hållanden. 

I  räkning  och  ritning  blef  han  snart  den  främsta 
genom    sin    outtröttliga  flit     Det  gjorde  en  godt  i  hjärtat. 


när  man  säg  honom  sitta  vid  sitt  bord  midt  i  ungdomsska- 
ran, försjunken  i  decimalbråk,  andra  bråk  elier  sorter,  eller 
under  andra  timmar  förklarande  för  sig  själf  modersmålets 
rättstafningsregler. 

Och  hur  allvarlig,  med  läpparna  litet  längre  än  van- 
ligt, sysslade  han  inte  under  ritningstimmarna  med  modeller 
till  landtmannabyggnader  eller  husgeräd.  Mest  omsorgs- 
fullt gjorde  han  upp  ritningar  till  ett  tidsenligt  fähus,  eme- 
dan han  redan  i  tre  år  sade  sig  ha  funderat  pä  att  uppföra 
ett  sådant  på  sin  gård.  Husgerådsritningama  kopierade  han 
också  allesamman,  emedan  han  sade  sig  behöfva  dem  om 
vintern  under  de  långa  kvällarna.  Husgerådsartiklar,  som 
han  förfårdigat  som  aftonarbete  till  afsalu,  voro  redan  förut 
eftersökta  af  alla. 

Under  jordbruksföredragen  raspade  och  rispade  hans 
penna  ständigt,  ty  han  ville  bevara  åtminstone  hufvuddra- 
gen  af  dem  till  framtida  studium,  så  att  han  dess  nog- 
grannare skulle  kunna  följa  deras  anvisningar,  när  det  gällde 
att  fä  fälten  i  bättre  skick  och  rödja  nyodlingar  i  det  stora 
kärret,    hvarom    han  ibland  talade  med  en  ägares  stolthet. 

Den,  som  såg  honom  endast,  då  han  sålunda  var  i 
fiillt  bestyr  med  att  planera  allehanda  förbättringar  i  sin 
ekonomi,  kunde  ha  trott  honom  vara  en  träl  under  de  nu- 
tida materiella  förbättringssträfvandena.  Men  annat  tänkte 
den,  som  såg  honom  sjunga,  diskutera  eller  gömma  i  sitt 
hjärta  de  idéela  frön,  som  utsåddes  under  föredragen. 
Hvilken  värme  strålade  inte  då  ur  hans  sträfva  drag,  och 
hur  glänste  inte  då  ungdomsfriskheten  i  hans  gråbruna 
ögon! 

Om  vinterkvällarna  läste  han  flitigt  sina  läxor  och 
kommunalkunskap  —  ynglingen,  som  gick  på  femtiotalet 
•Läxor»  kallade  han  nämligen  med  andäktigt  allvar  de 
ämnen,  som  lärame  alltid  om  kvällen  sade,  att  de  skulle 
taga  upp  följande  dag  både  under  öfnings-  och  föredrags- 
timmarna.  Öm  någon,  ofU  likasom  med  förundran,  råkade 
nämna  hans  ständiga  flit,  svarade  han  vanligtvis  med  en 
rös^  som  om  han  nästan  bedt  om  förlåtelse: 

—  Ja,  sä  att  tiden  inte  går  i  raisk,  när  man  nu  en 
gäng  har  lyckan  att  vara  så  här  uteslutande  sysselsatt  med 
att  lära  sig. 

-  99  - 


Sålunda  tillbragte  han  sin  vinter  i  folkhögskolan,  han 
som  hade  förstått  att  lära  sig  någonting  för  hvaije  fåra  han 
plöjde  i  sin  hemåker. 

Men  på  våren,  då  han  gaf  hand  åt  föreståndarn  vid 
afskedet  från  folkhögskolan,  tycktes  han  vilja  prässa  honom 
mot  sitt  bröst  med  hela  sin  plöjarkraft,  som  under  vintern 
varit  ur  bruk,  —  så  skälfde  hans  ansikte,  när  han  allvar- 
ligt sade: 

—  Nu,  när  man  har  kommit  litet  i  farten,  måste  man 
härifrån! 

Men  tack  vare  dessa  sista  ord  och  allt  det  öfriga  hade 
hans  bild  präglat  sig  djupt  i  mitt  hjärta.  Åtminstone,  när 
jag  i  tidningarna  observerar  någon  notis  om  hans  hem- 
sockens fredliga  kommunalstämmor,  står  han  lefvande  fram- 
för mig.  Och  då  tänker  jag  alltid:  är  det  värkligen  bara 
vackra  ord  att  kalla  vårt  folk  ett  vetgirigt  folkl 


Skilsmässan. 


Vintern  hade  förflutit  på  folkhögskolan  under  fullt 
bestyr  med  att  inhämta  kunskaper.  Det  var  som  om  vi 
småningom  vaknat  ur  en  dvala  och  börjat  se  vår  omgifning 
i  ljuset  af  en  ny  morgon.  Vi  hade  i  folkhögskolan  förts 
till  vetandets  höjder,  därifrån  vi  betraktade  utsikten  och 
tjusades  af  hvad  vi  sågo.  Men  vår  utsikt  syntes  oss  dock 
så  trång  och  begränsad;  vid  synranden  sveptes  landskapet 
i  de  blånande  skogarnas  täcke,  och  ur  deras  midt  reste 
sig  ansenligare  höjder,  dit  vår  håg  längtade  för  att  skåda 
ännu  vidare. 

Som  bröder  och  systrar  hade  vi  arbetat  i  folkhög- 
skolan och  som  en  familj  kände  vi  oss.  Sida  vid  sida 
hade  vi  utvecklats,  och  vi  kände  det,  som  om  andliga  band 
hade  bundit  oss  samman  med  hvarandra  och  med  våra 
lärare. 

--  100  - 


Men  småningom  nalkades  skilsmässans  stund,  dä  vår 
ungdomsskara  måste  ut  i  världen  för  att  tjäna  en  skonings- 
lös kritik  till  måttstock  för,  hurudan  man  blir  i  folkhög- 
skolan —  på  en  enda  vinter. 

I  det  sedvanliga,  glada  bråket  och  bestyret  började 
allt  oftare  blandas  sådana  vemodiga  högtidsstunder,  som 
doldes  i  hjärtat,  utan  att  så  mycket  märkas.  Flickorna  lära 
också  någon  fridfull  aftonstund  ha  gråtit  jämte  lärarinnan, 
men  vi,  karlfolk,  kände  inte  någon  oöfvervinnelig  lust  till 
sådant. 

Och  till  sist  kom  afslutningsdagen  med  sin  enkla 
högtidlighet.  Många  voro  gästerna  inte,  och  granna  festtal 
höllos  inte  heller.  Socknens  präst  höll  bön,  nedkallande 
välsignelse  öfver  vinterns  arbete,  och  föreståndarn  uppma- 
nade oss  i  sitt  afskedstal  att  redligt  sträfva  mot  ljuset  under 
arbetet  i  hemmet,  att  söka  blicka  allt  vidare,  att  ständigt 
växa  och  utvecklas. 

Men  ingen  af  oss  hade  lust  att  ännu  den  dagen  fara 
bort.  Vi  ville  än  en  gång  samlas  i  kamratkretsen,  för  att 
tillsammans  tillbringa  den  sista  kvällen,  sjunga  våra  sista 
sånger  och  säga  hvarandra  farväl. 

Tysta  sutto  vi  i  skolsalen,  medan  solen  gick  ned  och 
det  började  skymma.  Sången  tog  inte  riktigt  fart  och  våra 
glada  aftonlekar  voro  alldeles  glömda. 

Föreståndarn  kom  till  oss  från  sitt  rum.  Också 
i  hans  ansikte  afspeglade  sig  afskedets  sorg,  men  han 
försökte  ändå  småle  som  förr,  då  han  trädde  in  i  vår 
krets. 

—  Nog  kunna  vi  väl  ännu  sjunga,  sade  han  raskt 
och  tillika  sorgset  och  satte  sig. 

Vi  sjöngo  och  sutto  åter  tysta.  Men  denna  tystnad 
likasom  talade,  den  talade  hjärtats  varma  språk,  hvaraf  de 
vackraste  ord  äro  endast  skuggor. 

Några  af  oss  försökte  också  tolka  sina  känslor  i  ord, 
som  dock  inte  riktigt  ville  komma  fram. 

En  flicka  steg  fram  och  ställde  sig  framför  liönnrots 
byst,  som  stod  kvar  på  estradbordet  efter  dagens  fest. 

Kära  kamrater!  sade  hon  och  började  snyfta.  —  Kära 
kamrater,  sade  hon  på  nytt  och  brast  ut  i  full  gråt.  Nu 
måste    —  vi  —  skiljas  —  härifrån. Fortsättnin- 

-  101  - 


gen  pä  talet  blef  en  nästan  högljudd  gråt,  och  hon  måste 
gå  och  sätta  sig  på  sin  plats.  Vi  måste  le  åt  hennes  tal, 
och  hon  log  också  själf  midt  i  tårarna. 

Nu  fingo  vi  också  höra  föreståndarn  säga  oss  sina 
sista  ord. 

—  «Unga  vänner!»  sade  han.  «Vi  ha  nu  här  arbetat 
hela  vintern  och  hunnit  till  våren.  Nu  är  det  vår  i  natu- 
ren. Drifvorna  ha  nästan  smultit  bort  och  isen  håller  på 
att  smälta  i  sjöarna.  På  markerna  flödar  vattnet  och  ger 
ät  vallens  växande  brodd  den  fuktighet  den  behöfver.  Trä- 
sken svälla  öfver  sina  bräddar,  sträfva  ut  ur  sina  stränders 
tränga  krets,  och  bäckarna  flöda  öfver.  Det  raska,  vårliga 
•lifvet  framträder  öfverallt  där  ute.  När  bäcken  sväller,  frukta 
vi,  att  den  skall  bringa  skada.  Men  låtom  oss  inte  vara 
alltför  rädda;  om  vi  inte  hade  flödrika  vårar,  skulle  vi  inte 
ha  växtrika  somrar  och  skörderika  höstar. 

Men  hvarför  skall  jag  på  längre  håll  söka  efter  vå- 
rens bilder,  våren  har  jag  ju  här  framför  mig  också.  Ni 
äro  unga,  edra  krafter  äro  i  sin  bästa  växt  Jag  hoppas 
och  tror,  att  också  i  edra  hjärtan  finns  vårlig  lust  att  lefva 
och  växa.  Också  i  hjärtat  rör  sig  vårflöde  och  vårstormar. 
Men  de  uppfostra  oss,  efter  våren  kommer  också  till 
människohjärtat  den  harmoniska  sommarn.  Alla  män- 
niskor genomlefva  sina  stunder  af  bekymmer,  men  också 
sorgen  är  hf,  och  i  lifvet  växa  vi  starka,  om  vi  vilja  blifva 
starka.» 

Skymningen  smög  långsamt  in  i  folkhögskolesa- 
len. Och  i  skymningen  sutto  vi,  småleende  med  fuktiga 
ögon. 

Följande  dag  samlades  vi  alla  om  morgonen  i  folk- 
högskolan. Vid  flaggan,  som  svajade  på  gården  sedan 
första  maj,  sjöngo  vi  vår  afskedssång  och  begåfvo  oss  af 
alla  tillsamman  ända  till  vägskälet,  där  vi  måste  skiljas  åt 
i  tvä  grupper. 

—  «Kom  till  oss  och  hälsa  på,  tag  rundligt  tid  på 
dig»,  ljöd  det  från  många  munnar. 

Men  hvarför  skall  jag  med  min  grofva  penna  alls 
försöka  skildra  denna  heliga  och  rena  sorg  och  afskeds- 
stunden,  som  sveptes  däri. 


-  102 


Den  stunden  var  läng  och  hjärtevarm,  småningom 
tog  den  slut,  hvar  och  en  steg  på  sin  kärra  och  böljade 
köra  eller  begaf  sig  till  fots  i  v^  mot  hemmet  och  dess 
arbeten.  Vårdagen  strålade  varm  och  klar  öfver  landska- 
pet, men  när  de  hvita  näsdukarna  vifUde,  drog  det  som 
en  kall  fläkt  genom  luften. 


103 


w^j^mmi% 


Henrik  Ibsen. 


+ 


IJen  23  maj  1906  bragte  telegrafen  underrättelsen, 
^^  att  Henrik  Ibsen,  samtidens  störste  skald  i  norden 
och  en  af  världslitteraturens  förste,  upphört  att  finnas 
till.  Budet  var  väntadt  och  som  diktare  hade  den 
gamle  ensamme  längesedan  talat  ut.  Men  så  stor  var 
ännu  hans  makt  öfver  sinnena,  så  stark  hans  ställning 
i  diktens  riken,  att  hans  bortgång  kändes  som  en  oer- 
sättlig förlust  och  lyste  kungssorg  öfver  hela  den  bil- 
dade världen. 

Henrik  Ibsen  föddes  i  den  lilla  staden  Skien  på 
Norges  sydkust  den  20  mars  1828.  Hans  fader  här- 
stammade från  en  välmående  köpmanssläkt,  som  i  tiden 
invandrat  från  Danmark;  hans  moder  var  af  tysk  här- 
komst. Släkten  hörde  till  de  tongifvande  på  orten, 
men  när  Henrik,  som  var  den  äldsta  sonen,  fyllt  åtta 
år,  inträffade  en  ekonomisk  kris,  som  satte  familjen  på 
bar  backe.  Som  halfvuxen  yngling  sändes  han  därför 
till  Grimstad,  där  han  fick  plats  på  ett  apotek.  Här 
skref  han  sitt  första  dramatiska  arbete  cCatilina»  (1850), 


—  104  — 


HENRIK  IBSEN 


en  revolutionär  dikt,  som  i  sin  jäsande  ungdomlighet 
redan  röjde  det  gryende  geniet.  Framgången  var  icke 
öfverväldigande.  En  del  af  upplagan  måste  säljas  som 
makulatur  till  en  hökare  för  att  skaffa  författaren  mat 
och  kläder.  Det  oaktadt  fortsatte  han  med  sin  skrift- 
ställarverksamhet  jämte  det  han  läste  på  studentexa- 
men. Om  hösten  1850  blef  han  student  och  kort 
efteråt  uppfördes  hans  skådespel  «Kaempeh0Jen»  (Käm- 
pahögen)  på  Kristiania  teater. 

Uppmärksamheten  var  nu  riktad  på  den  unge 
författaren.  Följande  höst  anställdes  han  vid  Bergens 
teater  mot  skyldighet  att  hvarje  år  skrifva  ett  skåde- 
spel för  teatern.  Samvetsgran  nt  uppfyllde  han  sin 
förpliktelse.  Från  denna  tid  härstamma  fyra  skåde- 
spel, de  flesta  byggda  på  romantiska  motiv  ur  folk- 
diktens ämneskrets  och  skrifna  på  vers  —  i  såkallad 
kämpavisestil. 

Återkommen  till  Kristiania  fördjupade  han  sig  i 
de  gamla  nordiska  sagorna  och  författade  under  in- 
trycket af  deras  vilda  skönhet  sitt  första  meta  bety- 
dande drama  «Haermaendene  paa  Helgeland»  (Käm- 
pame  på  Helgeland,  1858).  Höjdpunkten  af  denna 
period  i  hans  diktning  betecknar  emellertid  «Kongs- 
emneme»  (Kungsämnena,  1864),  där  skalden  med  djup 
historisk  blick  och  utomordentlig  tragisk  storhet  skildrar 
en  episod  ur  sitt  lands  historia.  I  den  mörke  Skules 
kamp  med  den  Ijuse  Håkon  om  Norges  krona  ned- 
lägger han  mycket  af  sitt  eget  förhållande  till  den 
jämnårige  skalden  Björnson,  hvars  lätta  framgång  och 
strålande  tro  på  sig  själf  han  jämförde  med  sitt  eget 
förtärande  tvifvel  och  sin  hårda  kamp  för  diktarkransen. 

Men  redan  tidigare  hade  han  fått  blicken  öppen 
för  verkligheten.     Kvinnofrågan   är  just  under  uppseg- 

-i  105  - 


ling,  och  diskussionen  om  äktenskapsmoralen  ger  gen- 
ljud i  vida  kretsar.  Ur  denna  atmosfär  framgår  cKxr- 
lighedens  komedie»  (Kärlekens  komedi,  1862),  en  sko- 
ningslös, men  varmt  poetisk  kritik  af  kärlekens  rätta 
halt.  Det  var  en  svår  tid  för  honom  själf  och  hela 
norden.  Han  är  i  krig  med  samhället  hemma,  hans 
ekonomiska  ställning  är  undergräfd  och  han  betrak- 
tas allmänt  som  ett  misslyckadt  geni,  som  hvem 
som  hellst  kan  se  öfver  axeln.  Slutligen  lyckas  det 
dock  hans  vänner  att  skaffa  honom  ett  litet  stipen- 
dium. Med  det  som  stöd  reser  han  utrikes  för  att 
bosätta  sig  där  för  hela  tjugoåtta  år  —  den  bästa 
mannaåldern! 

Det  var  vid  tiden  för  Danmarks  sista  strid  om 
Sönderjylland.  Varmt  hängifven  skandinavismens  idé 
om  nordens  enhet  kände  Ibsen  Sveriges  och  Norges 
uraktlåtenhet  att  hjälpa  det  nödställda  broderfolket 
nästan  som  ett  löftesbrott.  Hans  bitterhet  och  män- 
niskoförakt funno  häri  ny  näring.  Strafftalet  till  sina 
landsmän  höll  han  med  <Brand»  (1866).  Han  upp- 
ställde här  bilden  af  den  obeveklige  pliktmänniskan, 
som  gör  viljan  till  sin  gud  och  kämpar  sin  hårda  strid 
med  samhället  och  vanemoralen,  tills  han  går  under, 
emedan  han  icke  kan  fylla  det  stränga  krafvet  på  en- 
het i  lära  och  gärning.  Motstycket  till  denna  gestalt 
af  järn  och  eld  är  «Peer  Gynt»  (1867),  den  lättvindige, 
själfbedragande  fantasimänniskan,  som  alltid  går  utan- 
för svårigheterna  och  ljuger  sig  fri  för  sig  själf  och 
andra.  I  dessa  två  glänsande  och  tankestora  skapel- 
ser nedlade  Ibsen  hvad  han  saknade  och  återfann  hos 
nationen.  De  bära  därför,  trots  sin  poetiska  rikedom, 
ett  starkt  polemiskt  drag.  De  äro  också  hans  sista 
arbeten    på   vers.     Efter   dem    undergår  hans  syn  på 

—  106  — 


diktens  uppgifter  och  medel  en  förändring.  Han  låter 
romantiken  fara  och  ställer  samtiden  inför  verklighe- 
tens spegel  för  att  den  däri  skall  se  sig  själf  med  alla 
brister  och  fel.  Därtill  ägna  sig  framförallt  ämnen  ur 
det  dagliga  lifvet  och  prosans  rättframma  språk.  Innan 
han  dock  upptar  detta  värf,  samlar  han  sina  erfaren- 
heter och  drönunar  i  ett  stort  «världshistoriskt»  dub- 
beldrama «Kejser  og  Galilxer»  (Kejsare  och  Galilé, 
1873),  det  verk  han  själf  satte  högst  bland  de  sina 
och  hvilket,  utan  att  såsom  konstverk  vara  det  främsta 
af  dem,  öppnar  den  djupaste  inblicken  i  hans  lifs- 
åskådning  och  tänkesätt.  Dess  grundtanke  är  tron  på 
ett  tillkommande  « tredje  rike»,  hvarken  kejsarens  (an- 
tikens) eller  galiléns  (kristendomens),  utan  bägges  till- 
sammans i  en  högre  förening,  med  lifsförande  källor 
både  under  Golgata  och  Adams  lund.  —  I  mellantiden 
utgaf  han  en  samling  «Digte>  (Dikter,  1871),  som  vid 
sidan  af  skarpa,  polemiska  inlägg  i  dagens  frågor  inne- 
sluter pärlor  af  klar  och  djup  tankelyrik. 

Tidigare  publicerad  t  är  skådespelet  «De  unges  för- 
bund» (De  ungas  förbund,  1869),  där  Ibsen  med  blodig, 
träffsäker  satir  gisslar  det  politiska  lycksökeriet  och  blot- 
tar partiintrigemas  dunkla  vägar.  Med  detta  skådespel 
börjar  egentligen  räckan  af  hans  omstörtande  sam- 
fundsdramer. « Samfundets  st0tter»  (Samhällets  stöd, 
1877)  afslöjar  hyckleriet  i  samhäUets  bärande  lag,  egois- 
men och  affärsintressena  under  borgardygdens  mask. 
cEt  dukkehjem»  (Ett  dockhem,  1879)  visar  halfheten 
i  ett  äktenskap,  där  hustrun  icke  är  den  jämnbördiga 
parten,  utan  blott  en  behändig  leksak  i  mannens  hän- 
der. Detta  stycke  skapade  med  ett  slag  hans  rykte. 
Det  uppfattades  som  en  upprorsförklaring  från  kvin- 
nans   sida   och    gaf  anledning    till  en  hel  litteratur  af 

-  107  - 


skrifter  för  och  emot.  Men  detta  var  dock  intet  mot 
den  storm,  som  bröt  lös  efter  «Gengangere»  (Gengån- 
gare, 1 88 i),  detta  den  moderna  litteraturens  största 
drama  med  sin  skakande  domedagsstämning  och  sina 
dystra  skuggor  af  förstörande  ödemakter.  Aldrig  förr 
hade  äktenskapets  och  f^miljelifvets  dolda  afgrunder 
så  obarmhärtigt  blottats.  Det  var  ett  angrepp,  som 
bragte  hela  den  konventionella  moralen  att  vackla. 
Ingen  teater  vågade  till  en  början  uppföra  dramat 
Och  den  allmänna  meningen  lyste  tämligen  enhälligt 
både  stycket  och  dess  diktare  i  bann.  Men  Ibsen  gaf 
ett  svar,  som  hade  både  näbb  och  klor.  Det  var  «En 
folkefiende»  (1882),  som  visar  huru  den  enskilde,  som 
träder  upp  för  sanningen  och  det  allmänna  bästa,  rå- 
kar ut  för  opinionens  dom  och  förföljes  som  samhäl- 
lets värste  fiende.  Sin  uppgörelse  med  genomsnitts* 
människans  ynkedom  och  försumpning  företar  han  med 
«Vildanden»  (1884).  Det  är  på  samma  gång  det  slut- 
liga uttrycket  för  hans  egen  bottenlösa  misstro  till  lif- 
vet  och  människorna.  Hvad  tjänar  det  till  att  begära 
sanningen,  då  människorna  ändå  inte  bry  sig  om  att 
taga  fasta  på  den?  Hela  lifvet  är  byggdt  på  en  grund- 
val af  lögn  och  inbillning,  och  lyckan  är  ett  bländverk, 
som  ej  tål  verklighetens  nyktra  och  klara  ljus.  « Vild- 
anden» är  idealismens  fullständiga  bankruttförklaring. 
Men  när  förhållandena  engång  äro  sådana,  män- 
niskorna så  skröpliga,  hvarför  då  begära  så  mycket 
af  dem,  hvarför  ställa  fordringar,  som  ingen  kan  upp- 
fylla ?  Man  märker,  att  Ibsen  efter  detta  kommer  in  i 
en  humanare  syn;  han  får  intresse  för  det  enskilda 
fallet  och  studerar  det  som  produkt  af  omständighe- 
terna. På  samma  gång  blir  det  honom  lättare  att  fälla 
en    friande    dom.     «Rosmersholm>    (1886)  växer  fram 

-  108  - 


som  en  mild,  försoningsfuU  skildring  af  kärlekens  re- 
nande makt  och  «Fruen  fra  havet»  (Frun  från  hafvet, 
1888)  låter  valet  «i  frihet  och  under  ansvar»  utmynna 
i  en  seger  för  människans  sunda  natur.  De  dunkla, 
förstörande  maktema  kunna  betvingas.  Men  det  kostar 
strid,  c  Hedda  Gabler»  (1890)  har  icke  viljan  att  upp- 
taga den.  Därför  går  hon  under,  berusad  af  sina 
otämda  drifter,  och  förgör  i  egoistiskt  öfvermod  lyckan 
hos  sig  själf  och  de  beklagansAärda,  som  råka  in  under 
makten  af  hennes  onda  begär. 

Under  alla  dessa  trägna  arbetsår  besökte  Ibsen 
blott  några  gånger  och  då  helt  flyktigt  Norge.  Han 
trifdes  icke  i  de  små  förhållandena,  och  hans  landsmän 
bemödade  sig  ej  heller  synnerligt  om  att  vinna  honom 
åter.  Emellertid  blef  längtan  till  hemlandet  med  åren 
den  gamle  diktaren  för  stark,  och  sommaren  1891  bröt 
han  upp  från  Miinchen,  där  han  i  långaf  tider  haft  sitt 
egentliga  hem,  för  att  bosätta  sig  i  Kristiania.  Norges 
hufvudstad  var  genom  kommunikationemas  utveckling 
icke  längre  en  sådan  afkrok  af  världen  som  förr.  Men 
Ibsen  drog  icke  nytta  af  detta  förhållande.  Under 
återstoden  af  sin  lefnad  kom  han,  den  forne  orolige 
flyttfågeln,  icke  utom  nordens  gränser. 

Men  det  var  med  detsamma  som  om  några  af 
förbindelsetrådama  till  yttervärlden  skurits  af.  Dikta- 
rens fantasi  liksom  stänges  inne  inom  hans  inre  värld 
af  tankar  och  syner.  De  mystiska  elementen  och  den 
svårtydda  symboliken,  som  fjärma  den  från  verklighe- 
ten, tränga  sig  allt  längre  fram.  De  läto  sig  märkas 
redan  i  «Vildanden»  och  bröto  sig  fram  här  och  hvar 
i  skådespelen  efter  det.  Men  först  i  «Bygmester  Sol- 
ness»  (1892)  växa  de  ut  i  full  styrka.  Historien  om 
denne  byggmästare,  som  börjar  med  att  bygga  kyrkor, 

-  109  - 


sedan  bygger  hem  för  människor  och  sist  slår  sig  på 
att  bygga  luftslott  för  framtidens  prinsessa,  är  icke 
blott  individens  typiska  öde  och  Ibsens  egen  lifshista- 
ria,  utan  hela  det  åldrande  konstnärsskapets  tragedi, 
gifven  med  den  säkra  verklighetston,  men  också  med 
den  mystiska  dubbelklang,  som  ljuda  samman  i  Ibsens 
natur.  Ett  lika  rent  psykologiskt  spörsmål  upptager 
han  i  « Lille  Eyolf»  (1894),  där  han  utgående  från  för- 
hållandet mellan  föräldrarnas  kärlek  sig  emellan  och 
till  barnet  belyser  den  besvikne  sökarens  väg  till  öfver- 
tygelse  och  klarhet.  Den  dramatiska  svagheten  i  detta 
skådespel  öfvervinner  Ibsen  åter  med  «John  Gabriel 
Borkman»  (1896),  där  ränningens  alla  trådar  samverka 
för  att  framhäfva  bilden  af  det  strandade  geniet,  som 
lefver  i  sin  inbillade  storhet  och  aldrig  lär  sig  inse, 
att  framgången  för  alltid  gått  förbi  hans  dörr.  Hans 
sista  verk  är  epilogen  «Naar  vi  döde  vaagner»  (När 
vi  döda  vakna,  1899),  en  vidräkning  med  konstnärs- 
lifvets  illusioner  och  nederlag,  som  verkar  med  själf- 
bekännelsens  hemska  sannfärdighet.  Konstnären,  som 
för  fantasins  gyckelbilder  offrar  verklighetens  enda  och 
fulla  lycka,  förgriper  sig  på  lifvet  och  plundrar  sig 
själf  på  tillvarons  bästa  frukter.  Äro  Ibsens  tidigare 
nutidsskådespel  uttryck  för  en  stor  och  stridbar  män- 
niskokunskap, så  präglas  dessa  hans  ålderdoms  ska- 
pelser af  en  rik  och  stilla  visdom,  som  omger  dem 
med  en  rymd  af  isande  grubbel  och  skarpa,  (järrblik- 
kande  tankar. 

Icke  blott  som  skapande  ande,  utan  också  som 
diktare  för  scenen  har  Ibsen  varit  en  förnyare  och 
banbrytare.  Det  moderna  dramat  undergår  genom 
honom  så  till  innehåll  som  form  en  genomgripande 
förändring.     Man    far    ögonen   upp  för  själamas  t3^ta 

-  110  - 


tragedier,  de  som  utspelas  inom  människorna,  utan 
stora  ord  och  lidelsefulla  utbrott.  Belysningen  faller 
helt  och  hållet  tillbaka,  mot  det  förflutna,  och  perso- 
nerna afslöja  sig  till  bottnet  af  sitt  väsen  genom  dessa 
samtal,  som  i  högre  grad  än  hos  kanske  någon  annan 
diktare  äro  en  det  talade  ordets  konst. 

I  det  dagliga  lifvet  var  Ibsen  inbunden  och  förbe- 
hållsam, svår  att  komma  in  på  lifvet  och  ofta  hård  och 
sträng  i  sina  omdömen  om  personer  och  förhållanden, 
men  alltid  rättvis  och  ärlig  i  sin  öfvertygelse.  Han 
genomskådade  lätt  dem  han  kom  i  beröring  med,  och 
ofta  blef  hans  intresse  för  medmänniskorna  närmast 
konstnärens  för  modellen.  Men  hans  skenbara  otill- 
gänglighet var  den  förnäma  mannens  beväpning  mot 
en  påträngsen  värld  och  under  den  kalla  ytan  bar  han 
ett  varmt  och  rikt  hjärta.  Han  genomlefde  sin  dag 
med  regelbundenheten  hos  ett  urverk.  Hans  lilla  kor- 
rekta företeelse  var  under  de  dagliga  promenaderna 
på  Kristianias  gator  en  af  stadens  största  sevärdheter. 
De  sista  åren  af  sitt  lif  tillbragte  han,  tyngd  af  år  och 
sjukdom,  mest  inomhus,  i  sitt  ^historiska»  fönster  vid 
en  af  Kristianias  mest  trafikerade  platser. 

Det  är  svårt  för  samtiden  att  döma  om  en  dik- 
tares storhet.  Synvinkeln  blir  så  lätt  för  kort.  Men 
för  oss,  som  sett  Ibsen  i  hela  glansen  af  hans  världs- 
rykte och  vuxit  upp  under  det  lefvande  intrycket  af 
hans  förkunnelse,  är  han  den  ende  och  store.  På 
sanmia  sätt  som  Dante,  Shakespeare,  Voltaire  och 
Goethe  öfverskuggar  hans  väldiga  gestalt  en  hel  tids- 
ålder. Han  var  en  stor  frihetskämpe,  icke  en  af  dem 
som  strida  för  politiska  eller  sociala  ideal,  men  en  af 
dem  som  pekat  på  grundvalen  och  ändamålet  för  dem  alla 
—   människoandens  frigörelse.     Lifvets  förnyelse  hvi- 

-  111  - 


lar  hos  nya  släkten  af  fria,  framåtsträfvande  individer 
På  vandringen  mot  dem  har  Ibsen  varit  en  af  dem 
som  gått  före  och  visat  vägen.  Hans  verk  tillhör  där- 
för framtiden  och  skall  aldrig  dö. 

Emil  Hasselblatt. 


-  112  — 


wmÅ^mmm^im^mm^^m. 


Hälsning   till   hembygden  vid  musikfesten  i 
Ekenäs  1906 

af 
Jonatan  Reuter, 


Var  hakad,  bygd,  i  ton  och  sång, 

var  hälsad,  sköna  vårl 

Väl  är  den  vinter  hård  och  lång, 

som  varar  flera  år. 

Men  efter  vinterbojans  tvång 

står  våren  upp  igen  en  gång  — 

Var  hälsad  unga  vårl 

Var  hälsad,  du  bygd,  med  röda  hus 

vid  lummiga  dungars  rand, 

var  hälsadt,  du  hafvets  mäktiga  brus, 

vid  Nylands  klippiga  strand  1 

Nu  susar  skogen  igen  som  förr 

i  vaknande  sommarvind, 

som  gläntar  vänligt  på  stugans  dörr, 

mildt  smekande  barnens  kindl 


—  113  — 


Var  hälsad,  du  fader,  som  sofver  tungt, 

var  hälsad,  du  moder,  som  hvilar  lugnt, 

ej  hörande  stundens  ord! 

Hell  Eder,  som  stapplande  stegen  ledt 

och  gifvit  oss  hemrätt  här, 

stom  sträfvat  och  lidit  for  oss  och  bedt, 

och  varit  oss  alltid  när! 

Det,  som  I  lärt  oss,  ej  kan  förgå, 

men  blifvit  oss  lifvets  skatt. 

Än  höra  vi  Edra  hjärtan  slå 

för  oss  utur  dödens  natt. 

Du  vår,  som  l3^er,  hvart  än  vi  se, 

du  nya  och  stora  tid, 

du  fordrar  och  kräfver  —  välan  vi  ge 

med  mod  oss  i  tidens  strid! 

Må  vi  gå  framåt,  som  fädren  gått, 

till  heder  för  oss  och  dem, 

och  må  vi  lämna  det  arf,  vi  fått, 

förökadt  i  tryggadt  hem! 

Du  fader,  som  sofver  i  kullen  tungt, 

du  moder,  som  hvilar  i  mullen  lugnt» 

vi  skola  sträfva,  som  I  ha'n  gjort, 

för  det,  som  är  rätt  och  stort! 

Var  hälsad,  bygd,  i  ton  och  sång, 

var  hälsad,  unga  vår! 

Väl  var  den  vinter  hård  och  lång, 

som  varat  flera  år. 

Men  efter  vinterbojans  tvång 

är  våren  här  igen  en  gång  — 

Var  hälsad,  frihetsvår! 


-  114  — 


En  trädgårdsstad. 


Vid  järnvägslinjen  mellan  London  och  Cambridge 
ligger  den  lilla  stationen  Letchworth,  och  omkring 
den  har  man  grundlagt  en  stad  som  är  afsedd  att  bli 
olika  alla  andra.  Det  är  den  s.  k.  Garden  City  eller 
cTrädgårdsstaden»,  ett  samhälleligt  experiment,  hvars 
namn  innebär,  hvad  företaget  afser  att  utgöra.  Man 
har  igångsatt  ett  storartadt  försök  att  länma  invåname 
i  de  öfverbefolkade  storstäderna  tillfälle  att  återvända 
till  landsbygden,  men  under  sådana  förhållanden,  att 
ingen  af  städemas  verkliga  fördelar  skulle  gå  förlorad. 
The  Garden  City  afser  att  förena  det  bästa  af  staden 
och  det  bästa  af  landet  och  att  utelämna  bådas  nack- 
delar. 

När  man  anländer  till  stationen,  har  man  från  de 
närmaste  låga  kullama  en  fri  utsikt  öfver  det  tämligen 
öppna  landskapet  Liksom  i  allmänhet  på  den  engelska 
landsbygden  mötes  blicken  af  en  rik  grönska.  Skogar 
finnas  visserligen  ej,  men  smärre  lundar  samt  frodiga 
ängar  och  fält,  afdelade  genom  häckar.  Det  lyser  af 
rödt  och  hvitt  bland  grönskan.  Hela  trakten  är  be- 
strödd med  grupper  af  byggnader  i  dessa  färger,  nära 
nog  så  långt  man  kan  se  för  kullamas  skull.  The 
Garden  City  skall  icke  bilda  en  sammanhängande  hel 

—  115  - 


stad,  utan  ett  system  af  byar,  afskilda  genom  öppna 
marker,  och  af  dessa  byar  äro  nu  två  eller  tre  i  det 
närmaste  färdiga.  Husens  väggar  äro  hvita  eller  åtmin- 
stone ljusa,  och  de  röda  tegeltaken  skimra  grannare 
än  en  löfskog  om  hösten.  När  man  vandrar  längs  ga- 
torna —  eller  vägarna,  hvilketdera  man  vill  kalla  dem 
—  ser  man,  huru  ny  staden  är.  I  själfva  verket  date- 
rar sig  dess  början  så  sent  som  till  september  1903. 
Många  af  husen  ha  just  blifvit  färdiga;  vid  alla  gator 
håller  man  på  att  bygga  nya.  De  små  trädgårdarna 
kring  hvarje  hydda  äro  också  alla  i  sin  begynnelse, 
man  ser  endast  nyss  anlagda  planteringar.  Detsamma 
gäller  alléerna  längs  vägen.  Men  man  kan  ej  neka, 
att  det  ser  inbjudande  ut.  I  stället  for  de  ändlösa  rader 
af  precis  dylika  hus  man  påträffar  i  de  engelska  stor- 
städemas utkanter,  äro  hyddorna  här  alla  olika.  De 
äro  uppenbarligen  byggda  efter  ritningar  af  arkitekter, 
man  har  fast  stor  vikt  vid  ett  trefligt  yttre.  Med  nöje 
betraktar  man  dessa  gator  och  de  många  små  stugorna 
och  trädgårdarna.  ÖA^erallt  har  forsorg  dragits  om 
ljus,  utrymme  och  trefnad.  Sådant  är  det  allmänna 
intrycket  staden  gör  på  de  besökande. 

Det  är  öfverbefolkningen  i  de  stora  sfädema,  som 
foranledt  uppkomsten  af  The  Garden  City,  liksom  af 
så  många  andra  försök  att  skapa  bättre  existensvillkor 
for  de  stora  massorna  af  städemas  befolkning.  I  Lon- 
don t.  ex.  bo  i  medeltal  närmare  25,000  personer  sam- 
manträngda inom  området  af  en  kvadratkilometer.  Den, 
som  sett  fattigkvarteren  i  världsstaden  med  deras  smuts 
utan  like  och  deras  befolkning  i  den  yttersta  nöd,  har 
fatt  en  inblick  i  de  forhållanden,  under  hvilka  tusende 
och  åter  tusende  af  stadens  invånare  bo. 

Storartade  ansträngningar  ha  visserligen  gjorts  i 
London  och  andra  städer  att  förbättra  bosättningsfor- 
hållandena  bland  befolkningens  lägsta  lager.  Så  har 
man,  t.  ex.  i  Whitechapel,  med  stora  kostnader  inköpt 
och  nedrifvit  massor  af  hus  och  anlagt  breda  gator 
tvärs  igenom  de  trångbodda  fattigdistrikten.  Men  till 
och  med  dylika  medel  ha  visat  sig  vara  otillräckliga. 
Då   man   ombyggt   de  osunda  kvarteren  i  det  inre  af 

-  116  — 


staden,  har  följden  i  många  fali  blifvit  den,  att  befolk- 
ningen i  lika  stora  massor  sammanträngt  sig  i  andra 
distrikt,  t.  ex.  i  förstäderna. 

A  andra  sidan  ha  försöken  att  återföra  öfverflödet 
af  städemas  befolkning  till  landsbygden  härintills  i  all- 
mänhet misslyckats.  Det  har  visat  sig,  att  de  folkele- 
ment, man  förmått  utflytta  till  landet,  ej  kvarstannat  där, 
utan  sökt  sig  tillbaka  till  städerna.  Svårigheter  och 
nöd  möter  visserligen  där  de  flesta,  men  man  har  en 
gång  för  alla  vant  sig  vid  stadsförhållandena.  Utvan- 
dringen från  städerna  har  synnerligast  därför  ej  tagit 
uppsving,  emedan  nära  nog  det  enda  arbete,  som  statt 
till  buds  på  landet,  varit  jordbruk  och  därmed  i  sam- 
band stående  sysselsättningar. 

Med  insikt  om  dessa  förhållanden  ha  grundlägga- 
rena af  The  Garden  City  gått  till  sitt  verk.  SärskUdt 
har  man  hoppats  på  framgång  för  tillvandringen  från 
städerna  genom  att  inom  den  nya  bosättningen  lämna 
tillfälle  till  alla  de  slag  af  ärligt  arbete  och  verksamhet, 
som  finnas  att  tillgå  i  städerna.  Fabriker,  uppförda 
under  iakttagande  af  alla  hälsovårdens  och  nyttans 
fordringar,  ingå  som  en  viktig  del  i  planen.  Och  i 
själfva  verket  hoppas  man,  att  många  fabriker  skola 
finna  det  förenligt  med  sin  fördel  att  öfverflytta  sin 
verksamhet  till  The  Garden  City.  Jordräntan  är  där 
så  mycket  lägre,  och  lefnadskostnadema  ställa  sig  billi- 
gare. Särskildt  borde  The  Garden  City  ägna  sig  för 
sådana  fabriker,  med  afseende  å  hvilka  transportkost- 
naderna, vare  sig  för  råämnet  eller  den  tillverkade  va- 
ran, ej  spela  någon  roll. 

Nu  har  man  emellertid  ansett  det  vara  nödvän- 
digt att  genast  vid  grundläggningen  af  den  nya  kolonin 
ha  hela  planen  för  densamma  färdig,  så  att  sedan  icke 
under  anläggningarnas  och  befolkningens  tillväxt  samma 
missförhållanden  måtte  insmyga  sig,  hvilka  man  önskat 
undvika.  Hufvudprincipen  har  varit,  att  hvarje  hus 
skall  ha  en  egen  trädgård,  där  invånarne  kunna  arbeta 
på  lediga  stunder,  ej  endast  för  sin  vederkvickelse,  utan 
äfven  för  att  öka  sin  inkomst.     Alla,  och  i  synnerhet 


—  117  — 


barnen,  skola  föras  så  nära  naturen  som  det  är  möj- 
ligt i  en  stad  af  The  Garden  Citys  beskaffenhet. 

Från  början  har  man  vidtagit  åtgärder  att  före- 
bygga öfverbefolkning.  För  detta  ändamål  ha  bestäm- 
ningar träffats  inskränkande  rättigheten  att  uppföra 
byggnader  på  de  enskilda  jordlotterna.  Redan  vid 
stadens  grundläggning  ha  därjämte  vidsträckta  områ- 
den reserverats  för  parker  och  öppna  platser.  Och 
för  att  hindra  att  markerna  kring  staden  af  främmande 
ägare  blefve  använda  för  olämpliga  ändamål  omges 
The  Garden  City  med  ett  bälte  af  öppen  jord,  som 
endast  nyttjas  till  odling.  Fabrikerna  anläggas  vid 
östra  delen  af  staden,  åt  hvilket  håll  de  förhärskande 
vindarna  blåsa.  Detta  område  afskiljes  dessutom  genom 
trädplanteringar. 

En  mycket  viktig  princip  är  att  företaget  skall 
ekonomiskt  bära  sig.  The  Garden  City  är  icke  afsedt 
att  bli  en  välgörenhetsinrättning,  som  upprätthålles 
genom  gåfvor.  Det  nuvarande  bolaget,  som  äger  sta- 
den, inledde  sin  verksamhet  år  1903  med  ett  aktieka- 
pital om  nominellt  300,000  pund  eller  7,500,000  finska 
mark,  och  det  är  bestämdt,  att  ränteutdelningen  ej  får 
öfverskrida  5  ^/q.  Möjliga  öfverskott  användas  till  före- 
tagets förbättrande.  Stadens  område,  3,818  acres  eller 
1,546  ha,  inköptes  från  14  olika  jordägare  för  sam- 
manlagdt  3,789,225  finska  mark.  Som  fullfardig  är  sta- 
den afsedd  att  inrymma  35,000  personer.  För  närva- 
rande är  invånarantalet  2,ooo.  Man  har  redan  inrättat 
talrika  butiker,  tvenne  skolor,  post-  och  bankhus,  en 
stor  samlingshall,  vattenledning  och  gasverk. 

Skall  man  kunna  antaga,  att  The  Garden  Citys 
betydelse  en  gång  blir  sådan,  att  vi  häri  få  se  en  typ 
för  framtida  städer?  Mycket  beror  därpå,  huru  de  eko- 
nomiska beräkningarna  komma  att  slå  in,  mycket  därpå, 
om  människor  bosätta  sig  i  staden,  om  fabriker  komma 
att  anläggas  där  o.  s.  v.  —  i  detta  nu  räknar  The 
Garden  City  fyra  smärre  fabriker  och  plats  har  för- 
värfvats  för  sju  andra.  Synnerligt  lysande  te  sig  dock 
icke  för  närvarande  utsikterna  med  afseende  å  de  mate- 
riella fördelar  kolonin  är  i  stånd  att  erbjuda  sina  invå- 

—  118  - 


nare.  Ehuru  företaget  är  byggdt  på  andelsverksamhets- 
principen,  ha  dock  t.  ex.  byggnadskostnadema  och 
med  dem  hyrorna  ställt  sig  ganska  höga,  och  icke  hel- 
ler prisen  på  förnödenheter  äro  tillsvidare  anmärknings- 
värdt  lägre  än  anoanstädes  i  England.  I  allmänhet 
förefaller  det,  som  om  The  Garden  City  kunde  utgöra 
en  lämplig  bosättningsort  för  de  mest  burgna  arbeta- 
rena  och  för  personer  ur  medelklassen,  men  knappast 
vore  i  stånd  att  draga  till  sig  de  lägst  stående  folkele- 
menten. Men  oberoende  om  företag  sådana  som  The 
Garden  City  kunna  direkt  inverka  på  befolkningsför- 
hållandena i  de  nuvarande  städerna,  kan  kolonin  åtmin- 
stone eftersträfva  att  bereda  sina  invånare  en  så  lycklig 
bosättning  som  möjligt.  Och  huru  som  helst,  se  vi  i 
The  Garden  City  ett  storartadt,  praktiskt  inlägg  i  en 
af  framtidens  mest  vidtgående  frågor. 

G,  Landtman. 


—  119  — 


Valter  B.  Meinander. 


Folkhögskolan  är  ännu 
ung  i  vårt  land.  Dock  har 
döden  redan  hunnit  göra  sin 
skörd  inom  densamma,  en 
skörd,  som  under  det  nu 
tilländagångna  året  varit  sär- 
skildt  dyrbar.  Tvenne  ny- 
ländska  skolor  hafva  där- 
under drabbats  af  förluster, 
och  bland  dem  Östra  Nylands 
folkhögskola  synnerligen 
kännbart,  i  det  dess  före- 
ståndare gått  bort  ur  tiden. 
Torsdagen  den  7  juni  skattade  nämligen  magister 
Valter  Birger  Meinander  åt  förgängelsen.  Tio  år  tidi- 
gare på  dagen  eller  den  7  juni  1896  log  lifvet  emot 
honom  gladare  än  någonsin  tillförene.  Han  hade  då 
vid  1 8  års  ålder  vunnit  lyran,  och  framtiden  med  hop- 
pets vida  värld  låg  öppen  för  honom.  Få  hafva  väl 
blickat  in  i  denna  framtid  med  större  lust  att  verka 
än  han,  med  redligare  håg  att  utan  prut  offra  sina 
bästa   krafter   för   genomförandet  af  de  idéer,  som  de 


—  120 


svurit  tro.  Själf  kunde  han  dock  lika  litet  som  någon 
annan  ana,  att  hans  verksamhetstid  skulle  bli  så  kort, 
att  hans  lefnadsbana  så  snart  skulle  vara  ändad.  Då 
dödsbudskapet  spriddes  kring  bygderna,  blef  man  sla« 
gen  med  häpnad.  Man  ville  till  en  början  icke  tro, 
att  det  var  sant,  att  Valter  Meinander  var  borta,  att 
just  han,  som  forefallit  friskare  och  lefnadsgladare  än 
de  flesta,  fallit  offer  för  liemannen.  Men  denne  låter 
icke  beveka  sig.  Det  är,  som  han  mången  gång  skulle 
välja  sina  offer  just  så  för  att  visa  oss,  huru  förgänglig 
vår  tillvaro  är,  huru  lätt  äfven  den  rödaste  kind  kan 
omskifta  i  färgen  och  hvitna. 

Blef  Valter  Meinanders  lefnadsbana  mänskligt  att 
döma  kort.  så  var  den  dock  tillräckligt  lång  för  att 
lämna  märkbara  spår  efter  sig.  Man  kan  om  honom 
med  skalden  säga:  « Långt  var  det  lif  dock  han  lefva 
fått,  om  lif  är  bragd»,  ty  bragd  var  hans  lif  redan  då, 
när  de  flesta  af  hans  kamrater  ännu  endast  sutto  vid 
Gamaliels  fötter  för  att  inhösta  vetandets  frukter.  Han 
trädde  tidigt  ut  i  den  offentliga  verksamheten  såsom 
föredragshållare,  såsom  ledare  af  förberedande  folkhög- 
skolekurser och  såsom  ifrare  lör  ungdomsföreningsrö- 
relsen. Med  detta  ha  vi  redan  antydt  riktningen  af 
hans  lefnadsbana,  men  i  denna  antydan  kunna  vi  tillika 
finna  förklaringen  till  de  omständigheter,  som  gåfvo 
hans  lif  dess  yttre  gestaltning.  Slumpen  spelar  därvid 
oftast  en  vida  mindre  roll,  än  man  i  allmänhet  tror,  ty 
människan  är  en  produkt  af  sin  omgifning.  Hon  gripes 
i  sin  ungdom  af  de  idéer,  som  röra  sig  i  tiden,  och 
hon  blir  i  bästa  fall  en  bärare  af  desamma.  Lycklig 
därför  den  människa,  som  tidigt  kommer  under  god 
påverkan,  som  redan  i  barndomen  far  mottaga  ädla 
intryck  samt  insupa  upphöjda  tankar  och  idéer,  som 
kimna    verka   bestämmande  uppå  hennes  lifs  riktning. 

Valter  Meinander  hade  den  lyckan  i  rikt  mått. 
Född  i  Viborg  den  2  mars  1878,  var  han  son  till  me- 
kanikern Dion  Meinander  och  hans  maka  Laura,  född 
Relander.  Han  genomgick  Borgå  lyceum  och  tillhörde 
såsom  student  Nyländska  afdelningen,  bland  hvars  mest 


—  121  — 


intresserade  medlemmar  han  räknades.  Han  var  bl.  a. 
ett  år  dess  sekreterare. 

Vid  sitt  inträde  i  afdelningen  kom  han  genast 
med  uti  folkbildningsarbetet.  Han  blef  gripen  af  in- 
tresse för  detsamma,  och  han  drefs  att  verka  af  kärlek 
till  hembygden  och  sitt  svenska  modersmål.  Här  ha 
vi  den  enkla,  men  därför  icke  mindre  storslagna  upp- 
ränningen till  hans  lifsgäming,  och. hans  lifslinje  löper 
äfven  utan  några  större  afvikningar  mot  sitt  bestämda 
mål.  Dock  hade  han  otvifvelaktigt  äfven  stora  betin- 
gelser för  den  lärda  skolan.  Af  naturen  begåfvad  med 
ovanliga  lärareanlag  skulle  han  helt  säkert  äfven  i  den 
skapat  sig  en  bemärkt  plats.  Nu  kommo  de  lärospån 
han  gjorde  i  densamma  omedelbart  folkbildningsarbetet 
till  godo,  ty  till  detta  drogs  han  med  oemotståndlig 
håg,  och  folkhögskolan  blef  den  yttre  ramen,  inom 
hvilken  han  här  ville  utföra  sitt  verk. 

I  folkhögskolekretsar  väckte  Valter  Meinander 
redan  tidigt  uppmärksamhet,  och  man  hälsade  i  honom 
snart  en  kraftig  medhjälpare,  på  hvilken  man  föste  stora 
förhoppningar.  Den,  som  kände  honom  närmare,  vet 
också,  att  det  var  väl  rustad  han  gick  till  detta  sitt 
värf.  Utom  den  personliga  läggningen,  som  i  hög 
grad  gynnade  honom,  hade  han  genom  grundliga  stu- 
dier förvärfvat  sig  dessa  gedigna  och  säkra  kunskaper, 
som  äro  ett  oeftergifligt  villkor  för  en  lyckad  folklärare, 
som  vill  verka  i  en  folkhögskola  eller  såsom  föreläsare 
bland  folket.  Han  hade  därjämte  genom  resor  vidgat 
sin  blick  för  lifvets  olika  förhållanden,  på  samma  gång 
han  stiftat  närmare  bekantskap  med  folkhögskolan  i  de 
Skandinaviska  länderna. 

Sina  vunna  erfarenheter  fick  han  äfven  göra  i 
någon  mån  fruktbringande  under  de  trenne  år  det  för- 
unnades honom  att  verka  i  folkhögskolans  tjänst.  Tvenne 
år  verkade  han  vid  Mellersta  Nylands  folkhögskola  och 
det  sista  året  vid  Östra  Nylands  landtmanna-  och  hus- 
moderskola, som  till  stor  del  kan  betraktas  såsom  hans 
skapelse.  Denna  skola  gjorde  äfven  en  synnerligen 
vacker  början,  som  lofvade  godt  för  framtiden,  hvilket 
främst    var   Valter   Meinanders    förtjänst,   om  det  ock 

—  122  — 


måste  medgifvas,  att  jordmånen  här  redan  var  beredd 
och  de  värsta  stötestename  undanröjda. 

I  folkhögskolan  lämnar  Valter  Meinander  ett  stort 
tomrum  efter  sig,  men  om  möjligt  ett  ännu  större  så- 
dant lämnar  han  i  den  Nyländska  ungdomsförenings- 
rörelsen.  Här  var  han  en  sällsynt  lifvande  kraft.  I 
många  år  verkade  han  såsom  ordförande  för  Nylands 
svenska  ungdomsföreningars  centralutskott  och  gaf  i 
denna  egenskap  ilere  betydelseftilla  uppslag.  Bland 
annat  väckte  han  förslag  om  bildandet  af  Nylands 
svenska  ungdomsförbund  och  deltog  i  startandet  af  tid- 
skriften <För  nyländska  hem»,  h vilken  skulle  blifva 
ett   organ   för   de  nämnda  -föreningames   sträfvanden. 

Valter  Meinanders  verksamhet  var  sålunda  i  hög 
grad  omfattande,  men  den  bildade  tillika  någonting 
helgjutet  och  präglades  af  en  sällsynt  enhetlighet,  pa 
samma  gång  den  uppbars  af  ett  varmt  och  hängifvet 
intresse.  Däraf  framgången.  Hängifvenheten  var  en 
frukt  af  hans  ideella  lifsuppfattning.  Det  var  någonting 
af  konstnärens  heliga  ifver,  som  besjälade  honom,  och 
han  var  påtagligen  skald  i  Ibsens  mening,  så  tillvida, 
att  han  skådade  idealet  bakom  sin  gärning. 

Han  föll  i  sin  ungdoms  vår,  men  han  föll  med 
segerkransen  omkring  pannan,  och  den  oändliga  saknad 
han  lämnade  efter  sig  vittnar  mer  än  nog  om  styrkan 
och  rikedomen  uti  hans  personlighet.  Hans  jordfard 
blef  i  sitt  slag  någonting  enastående  på  landsbygden. 
En  ofantlig  skara  människor  hade  samlat  sig  på  Pemå 
kyrkogård,  där  jordfästningen  försiggick.  Gående,  åkande, 
med  ångbåtar  samt  med  rodd-  och  segelbåtar  infann 
sig  Östra  Nylands  svenska  belolkning  för  att  göra  den 
sista  tjänsten  åt  den  man,  som  helt  fattat  dess  hjärte- 
lag och  som  egnat  hela  sitt  hjärtas  kärlek  och  sin  bety- 
delsefulla lifsgäming  åt  denna  befolkning  och  dess  bästa. 
På  grafkullen  nedlades  kransar  och  buketter  i  hundra- 
tal, under  det  tårade  ögon  och  sorgsna  ansikten  hos 
den  församlade  mängden  gaf  den  för  Valter  Meinanders 
personlighet  och  betydelse  för  sin  hembygd  beteck- 
nande bilden  af  ett  folk  i  sorg. 

Så  förtälja  tidningame. 

—  123  — 


Den  aflidnes  verksamhet  hade  främst  varit  ett 
såningsarbete.  Han  fick  ej  lefva  tillräckligt  länge  för 
att  se  frukterna  däraf,  men  han  förskonades  äfven  ifrån 
att  se  tistlar  och  törnen  spira  upp  bland  sådden,  ty 
sådant  kan  väl  aldrig  helt  undgås.  Dock  veta  vi,  att 
han  var  för  sundt  och  praktiskt  anlagd  för  att  af  dy- 
likt låta  sig  nedslås.  Tvärtom  äro  vi  öfvertygade,  att 
detta  endast  skulle  manat  honom  att  ännu  mera  vårda 
och  ansa  sina  plantor  för  att  säkerställa  skörden. 

Nu  är  han  borta,  och  vården  och  ansen  bli  en 
annans.  Huru  de  än  utfalla,  kunna  vi  säga,  att  Valter 
Meinanders  utsäde  var  godt.  Det  var  kärna  och  växt- 
kraft uti  detsamma,  hvilket  äfven  låter  oss  hoppas,  att 
frukterna  icke  skola  uteblifva. 

K,  r.  o. 


-  124 


Ur  fågelvärlden 

zi  John  Hedberg. 


I.     Kråkor. 

Hvem  känner  ej  kråkan!  Där  hon  tungt  flyger 
genom  luften,  sitter  uppspetad  på  en  gärdesgård  eller 
klumpigt  men  gravitetiskt  promenerar  på  vägar  och 
stigar,  känner  väl  hvarje  människa  vid  första  ögon- 
kastet igen  den  gynnaren. 

Hvarfbr  då  kosta  papper  och  trycksvärta  på  den 
allbekanta  fågeln? 

Förlåt! 

Läs  bara  vidare.  Följ  med  en  stund,  och  följ- 
den skall  ofelbarligen  bli  ett  erkännande  af,  att  de 
fleste  ändå  veta  litet  om  kråkorna  samt,  att  det  ej  var 
så  onödigt  att  lyfta  litet  på  den  flik,  som  för  mången 
döljer  kråkans  natur  och  mest  karakteristiska  egen- 
heter. Det  är  ofta  tyvärr  så,  att  vi  om  det,  som  lig- 
ger oss  närmast  under  ögonen,  veta  oändligt  litet.  Så 
också  beträffande  kråkorna.  Sanna  påståendet  efter 
genomläsningen  af  det  följande! 

Kråkorna  höra  till  Tättingamas  på  grupper,  fa- 
miljer, släkten  och  individer  rika  fagelordning.    De  äro 

—  125  — 


bröder  med  korpen  och  kajan,  kusiner  till  skatan,  nöt- 
skrikan och  staren,  fjäderfä  som  vi  till  det  yttre  känna 
förträffligt.  Vacker  är  kråkan  ej.  Vore  synd  att  säga 
annat.  Men  under  hennes  fula  gråsvarta  dräkt  döljer 
sig  en  klok  och  förslagen  varelse,  som  vet  att  komma 
tillrätta  i  alla  lifvets  förhållanden,  att  draga  nytta  af 
dem  och  vända  hvad  som  helst  till  fördel  för  sig. 

Kråkan  är  allätare,  d.  v.  s.  till  föda  åt  henne  du- 
ger hvad  som  helst,  som  blott  är  egnadt  att  stilla  en 
osläcklig  hunger  och  förträfflig  matlust.  Och  häri  lig- 
ger nyckeln  till  hela  hennes  varelse. 

En  del  fåglar  lefva  uteslutande  af  insekter  eller 
deras  ägg  och  larver  å  buskar  och  trän.  Andra^  lif- 
nära  sig  af  allt,  som  flyger  och  far  genom  luften.  Äter 
andra  äta  frön  och  växtdelar  af  olika  slag  o.  s.  v. 
Och  enhvars  egendomlighet  med  afseende  å  födan 
präglar  hela  hans  uppträdande,  hans  sätt  att  bära  sig 
at,  allt  det  kännetecknande  för  den  eller  den  fågeln, 
hela  hans  intelligens.  Men  kråkan  står  såsom  allätare 
öfver  allt  sådant.  För  henne  duger  hvad  som  helst. 
Hennes  lif,  seder  och  bruk  bli  därigenom  fria  från  alla 
trånga  begränsningar.  Hon  måste  känna  allt  och  veta 
att  vända  allt  sig  till  godo.  Hennes  uppfostran  måste 
vara  mångsidig.  Hon  måste  bli  slug,  mång^vetande 
och  listig,  och  hon  bHr  det  äfven  i  stigande  grad,  ju 
längre  hon  lefver.  En  gammal  kråka  är  så  slug  — 
som  endast  en  kråka  kan  vara  det. 

Då  kråkan  unders  bitti  på  morgonen  drager  fram 
hufvudet  från  vingens  skydd  och  lämnar  nattkvisten, 
vet  hon  i  regeln  ingenting  om  hvar  eller  huru  hon  skall 
skaffa  sig  mat.  I  detta  afseende  är  hvar  dag  ny  för 
henne.  Hon  får  se  sig  för,  bäst  hon  kan,  eller  också 
svälta,  hvilket  en  kråka  med  godt  hufvud  dess  bättre 
alldrig  behöfver,  om  förhållandena  ej  äro  särdeles  ogyn- 
samma. 

Kråkan  flyger  således  i  den  tidiga  morgonstun- 
den ut  i  världen,  fram  till  den  nejd,  hon  anser  vara 
sitt  eget  och  några  andra  nära  vänners  särskilda  mat- 
område. En  anständig  kråka  har  nämligen  sitt  sär- 
skilda rofområde  och  jaktgebit,  sängkammare  och  vist- 

—  126  — 


hus,  så  att  säga,  oftast  långt  skilda  från  hvarandra, 
och  det  inträfTar  alldrig,  att  kråkan  sofver  i  visthuset 
eller  tvärtom.     Hon  vet  bättre  än  så. 

Alltså  —  kråkan  flyger  ut  i  morgonväkten.  Flyk- 
ten är  tung  och  otymplig,  och  träffar  det  så,  att  stark 
vind  blåser  emot,  kryssar  och  sneddar  man  fram,  så 
godt  sig  göra  låter.  Är  vädret  mycket  hårdt,  händer 
att  hon  ej  alls  kommer  fram  dit  man  velat,  utan  far 
vända  och  tumlar  af  hals  öfver  hufvud  till  någon  helt 
annan  plats.  Men  huru  som  helst  härmed,  spännes 
den  skarpa  blicken  och  allt  mötande  iakttages  på  det 
omsorgsfullaste.  Hvarje  anbud  begagnas  ögonblickli- 
gen. Spild  säd  på  tegen,  en  död  sork,  utkastade  af- 
skräden  från  människomas  bostäder,  ärter,  bönor,  fisk, 
daggmask,  sniglar,  ängsmask,  fågelungar  eller  ägg,  vissa 
växtdelar  — allt  duger.  Och  erbjuder  sig  in- 
genting själfmant,  söker  man  upp  något  promenerande 
på  marken,  eller  man  väntar  å  någon  sittplats  ut,  hvad 
komma  kan. 

Tänk,  huru  dylikt  lif  kan  skärpa  intelligens  och 
observationsförmåga.  Man  blir  vis  och  erfaren  däraf. 
Men  man  blir  också  en  listig  röfvare,  tjufstrykare  och 
skadegörare,  som  kråkan  utan  all  fråga  är.  Värre,  ju 
längre  hon  lefvat.  På  åkern  rycker  hon  upp  brådd- 
plantan,  for  att  komma  åt  utsädeskomet  i  roten.  Har 
ett  slagregn  blottat  grundt  liggande  frön,  då  har  krå- 
kan dukadt  festbord.  Jordegaren  behöfde  kasta  ut 
mindre  utsäde  på  sin  teg,  om  ej  denna  tjufstryker 
funnes.  Då  den  mäjade  säden  står  i  skyl  eller  på 
stör,  slå  kråkoma  svart  ned  på  den  och  ett  par  korn- 
tal går  kanske  i  deras  kräfvor.  I  skogslaggama,  där 
småfågeln  håller  till  och  häckar,  plundras  deras  bon 
på  ägg  och  ungar.  I  skären  är  kråkan  en  landsplåga 
med  afseende  a  sjöfågelns  ägg  och  ungar.  Hvilken 
skada  hon  gör  å  Eiderfagelns  bon  är  allbekant.  Och 
såsom  röfvare  tål  kråkan  ingen  medtäflare.  Hon  vill 
vara  ensam  om  sin  häck-  eller  jaktmark.  Det  behöf- 
ves  blott,  att  skuggan  af  en  falk,  hök  eller  öra  faller 
öfver  hultet  där  kråkan  håller  till.  Vips  flyger  en 
kråka  upp,  kallande  med  sträfva  skrän  andra  kamrater 

—  127  — 


till  hjälp.  I  ett  nu  äro  flere  tiotal  samlade,  och  in- 
kräktaren förföljes  under  öronbedöfvande  spektakel 
öfver  fält  och  kullar  med  en  djärfhet  utan  like.  På 
så  sätt  kunna  kråkor  äfven  vara  till  skydd  och  gagn 
för  värnlösa  småfåglar.  Ville  kråkan  blott  dämpa  sin 
egen  roflystnad,  kunde  dess  långa  syndaregister  något 
movsägas  af  denna  frivilliga  tjänst  såsom  ordningspolis 
och  banditförföljare. 

En  skildring  från  Mahult  i  Sverige  rörande  ett 
dylikt  af  kråkor  arrangeradt  angrepp  mot  dufhök,  be- 
lyser förträffligt  huru  därvid  kan  tillgå.  *  Det  heter 
härom:  « Höken  —  vare  sig  han  på  något  specielt 
sätt  retat  kråkorna  eller  dessa  af  nedärfd  fiendskap 
upptagit  striden  —  hade  råkat  midt  i  flocken  af  dessa 
sina  bittra  ovänner,  som  skrikande  anföilo  honom  på 
alla  sidor. 

Roflfägeln,  tydligen  på  det  högsta  generad,  sökte 
först  genom  att  höja  sig  i  luften  komma  undan.  Men 
det  lyckades  honom  ej,  ty  än  var  det  en  än  en  annan 
af  förföljarna,  som  uppifrån  gaf  den  en  töm.  Omsider 
förlorade  höken  tålamodet  och  började  själf  anfalla  de 
närgångnaste  kråkorna.  Detta  skrämde  dem  först. 
Men  blott  till  en  början.  Ty  snart  förnyade  de  an- 
fallen, flockvis  och  ursinnigare  för  hvar  gång.  Det 
är  ej  omöjligt,  att  höken  dukat  under  för  öfvermakten, 
om  han  ej  slutligen  lyckats  gripa  en  kråka. 

Denna  « spände»  han  så  grundligt  i  sina  klor,  att 
hon  uppgaf  gälla  ångestskrik,  hvilka  mycket  väl  hör- 
des genom  det  hundrastämmiga  kraxandet.  Nu  blef 
flocken  ånyo  skrämd  och  skingrade  sig,  ett  tillfälle, 
som  höken  begagnade  till  att  hastigt  undfly,  sedan 
han    befriat  sina  klor  från  den  illa  tilltygade  kråkan.» 

En  särskildt  outsläcklig  fiendskap  hyser  kråkan 
mot  ufven  —  stora  bergsufven.  Huru  denna  känsla 
ursprungligen  kommit  till,  hör  till  de  naturens  hemlig- 
heter, hvilka  åtminstone  tillsvidare  blifvit  outransakade. 
Det  vill  synas,  att  ingen  anledning  till  ovänskap,  afund, 
konkurrens  om  födan  eller  dylikt  borde  finnas  till  mel- 
lan kråkan  och  ufven.  Den  senare  visar  sig  ej  om 
dagen.    Jagar  endast  på  natten,  medan  kråkan  sofver, 

—  128  — 


och  deras  tillhåll  fördelar  sig  i  regeln  på  skilda  ter- 
ränger, ufvens  i  storskogens  kråkans  i  hagmarkema 
och  kring  fälten.  De  borde  därför  sällan  träffas  och 
äfven  annars  hafva  intet  att  skafTa  med  hvarandra. 
Men  oberoende  häraf  äro  kråkorna,  som  sades,  ufvens 
bittraste  fiender. 

Häraf  begagnar  sig  också  människan  till  kråkor- 
nas fördärf.  Jägaren  hatar  kråkan,  ty  denna  är  jakt- 
banans mest  skadliga  bevingade  röfvare,  som  fälles 
och  förgöres  hvarhelst  hon  anträffas.  En  särskild  sport 
är  «kråkskytte  för  ufn  Därvid  tillgår,  som  följer.  Jä- 
garen har  uppfostrat  eller  på  annat  sätt  skaffat  sig  en 
uf.  En  skjutkoja  uppföres  å  något  lämpligt  fält.  En 
morgon  under  hösten,  då  kråkorna  samlat  sig  i  flockar 
från  50  till  100  stycken,  unga  och  gamla  om  hvar- 
andra, fästes  ufven  i  toppen  på  en  lång  stång,  som 
reses  i  närheten  af  skjutkojan.  Därpå  kryper  skytten 
in  i  kojan,  bidande  sin  tid. 

Ufven  är  moltyst.  Blinkar  med  ögonlocken,  vri- 
der på  hufvudet  och  slår  stundom  med  vingarna,  men 
ger  ej  ett  ljud  ifrån  sig.  Ingen  kråka  finnes  inom  syn- 
håll. Men  väntan  blir  likväl  ej  lång.  Snart  har  en 
på  långt  håll  fatt  syn  på  ufven.  Hon  ger  omedelbart 
till  ett  hest  skrän  och  styr  direkt  på  arffienden.  Skrä- 
net höres  af  andra  kråkor,  hvilka  ögonblickligen  lämna 
sina  tillfälliga  förehafvanden,  för  att  ila  kamraten  till 
hjälp,  allt  under  det  hvarje  fågel  höjer  samma  hesa 
skrän.  Snart  blir  det  till  ett  förtvifladt  spektakel  kring 
ufven.  Kråkflocken  ökas  för  hvarje  minut.  Svartfå- 
geln ilar  till  från  alla  vädersträck.  Deras  förnuft  är 
totalt  slut,  aktsamheten  likaså.  Hatet  mot  ufven  har 
farit  af  med  båda.  Hela  skocken  flaxar  kring  flenden 
under  ohyggliga  skrän  och  halsbrytande  volter.  Jäga- 
ren skjuter  midt  i  flocken,  skott  på  skott,  och  fäller 
fåglar  i  massa,  så  många  han  lyster.  Hela  svärmen 
befinner  sig  i  vildaste  uppror.  Dess  skrik  förtager 
smällarna  af  skotten  —  men  ufven  bara  blinkar  med 
ögonen  och  låter  spektaklet  passera,  ja,  han  har  ju  ej 
annan  utväg,  fängslad,  som  han  är  vid  sin  stång.  När 
leken  så  är  slut,  ligga  döda  kråkor  rund  t  om  på  slag- 

—  129  —  9 


fältet.  Jägaren  har  gjort  trakten  fri  från  en  stor  mängd 
röfvare  och  samma  batalj  kan  förnyas  följande  morgon 
tills  hela  kråkstammen  är  starkt  förminskad. 

Så  kan  det  blinda  hatet  bringa  till  och  med  krå- 
kans klokskap  på  fall.  Men  då  passionerna  ej  rasa, 
är  hon  sannerligen  den  slugaste  baddare  i  hela  fagel- 
världen.  Man  ser  stundom  förvånande  exempel  härpå. 
En  gammal  inspektor  på  Kjuloholms  fideikommiss  i 
västra  Finland  berättade  för  många  år  sedan  följande 
pikanta  kråkhistoria. 

«En  vinter  lade  jag,  som  itiin  vana  var,  ut  stånd- 
krokar under  isen  på  sjön  där  nere,  men  hade  gemen 
otur.  Gång  på  gång  fann  jag  refven  uppdragen  på 
isen  och  betet  borttaget  från  kroken.  Jag  kunde  ej 
förstå,  hvem  illgämingsmannen  kunde  vara,  eller  anled- 
ningen till  sprattet.  Tänka  hur  mycket  jag  ville,  kom 
jag  ej  till  någon  som  helst  rimlig  förklaring,  tills  jag 
af  en  ren  händelse  öfverraskade  bofven. 

Jag  gick  ned  till  isen  en  morgon  och  såg  någon- 
ting svart  skymta  fram  ute  vid  en  af  krokarna.  Smög 
närmare  i  skydd  af  en  grandunge  och  såg  —  ja  hvad  ? 

Jo,  en  kråka,  som  med  näbben  högg  sönder  den 
nattgamla  isen  i  refhålet.  När  detta  var  gjordt,  tog 
hon  tag  i  refven  och  drog  upp  den  ett  stycke,  place- 
rade sa  foten  på  refven,  grep  tag  längre  fram  och 
halade  småningom  upp  alltsamman  tills  agnfisken  låg 
på  isen  och  kråkan  med  stor  försiktighet  at  upp  den, 
slugt  aktande  sig  för  att  fastna  på  kroken.  —  Den 
fördömda  röfvaren! 

Hon  fick  snart  med  lifvet  plikta  för  sina  bragder, 
och  jag  har  skäl  tro,  att  ingen  annan  kråka  här  ännu 
lärt  konsten,  ty  sedan  fingo  mina  krokar  vara  i  fred.» 

Själf  upplefde  berättaren  engång  något  i  kråkväg, 
som  förtjänar  omtalas.  Skog-  och  vildvaktaren  i  den 
jaktförening  i  mellersta  Nyland,  hvars  chef  jag  var, 
hade  en  höst  lagt  ut  ett  kalfkadaver,  späckadt  med 
strykninkapslar.  Hans  afsikt  därmed  var,  att  förgöra 
någon  del  af  de  räfvar,  hvilka  då  förekommo  i  om- 
näjden  synnerligen  talrika.  För  att  främja  sitt  syfte 
hade  han  också  släpat  en  stekt  katt  långa  vägar  fram 

-  130  — 


till  åteln.  Den  Ijufliga  lukten  i  den  stekta  missens 
färdlinier  skulle  ofelbarligen  locka  hela  omnäjdens  mick- 
lar  till  den  rara  kalfven  ....  och  så  var  följden  gifven. 
Jag  sade  jägaren,  då  han  berättade,  huru  han  ställt 
till,  att  hela  saken  skulle  misslyckas.  Ingen  räf  skulle 
låta  lura  sig  af  hans  åtel,  Men  han  var  tvärsäker  på 
sitt  företag,  räknande  främst  på  de  unga  årsräfvama, 
hvilkas    slughet   ännu  ej  kunde  vara  högt  uppdrifven. 

De  tva  första  nättema  medförde  emellertid  intet. 
Ingen  hade  rört  vid  kalfven.  Tredje  morgonen  gick 
jag  med  för  att  se,  huru  allt  gått. 

Jo,  jag  tackar!  Redan  på  långt  håll  hördes  krå- 
korna kraxa  på  platsen,  och  jägarens  äfven  annars 
långlagda  ansikte  blef  par  tum  längre.  De  bofvarna 
hade  han  alls  icke  räknat  med. 

Då  vi  kommo  i  synhåll,  sågs  en  svärm  af  par  tio- 
tal kråkor  under  slagsmål,  skrik  och  spektakel,  kalasa 
på  kalfven.  Det  gick  lustigt  till  kring  åteln,  men  ingen 
syntes  det  minsta  besvärad  af  späckningen.  Nå,  vi 
sågo  en  stund  tysta  på,  och  så  sände  jägaren  en  svärm 
svarta  hagel  bland  dem.  Flere  kråkor  föUo  på  platsen 
och  de  andra  togo  luft  under  vingarna.  Jag  har  alldrig 
sett  en  svärm  kråkor  fly  med  sådan  hast.  Så  trädde 
vi  fram  ej  litet  nyfikna.  Hälften  af  kalfven  var  sön- 
dersliten. Men  ej  en  enda  giftkapsel  hade  gått  åt. 
Några  lågo  till  och  med  liksom  med  afsigt  fösta  åt 
sidan.  Och  antagligen  hade  ändå  ingen  enda  kråka 
haft  minsta  personliga  erfarenhet  om  giftkapslars  för- 
därfliga  värkningar.  Då  man  ser  någonting  ur  djur- 
lifvet,  som  man  ej  kan  förklara  för  sig,  skylles  vanli- 
gen allt  på  instinkten.  Ja!  Ja!  —  men  hvad  är  då 
denna  instinkt? 

Jägaren  sade  ej  ett  ord,  jag  ej  häller.  Situatio- 
nen var  för  ömtålig.  Men  då  han  böjde  sig  ned  och 
plockade  ihop  sina  rara  kapslar,  svor  den  annars  stilla 
mannen  en  ful  ed.  Om  den  gick  ut  öfver  kråkornas 
slughet    eller   sin  egen  enfald  —  må  han  afgöra  själf. 


*  * 


—  131  — 


Kråkorna  äro  ej  stannfåglar  hos  oss. 

Deras  närmare  släktingar  korpen,  kajan,  skatan 
och  nötskrikan  stanna,  som  enhvar  känner,  kvar  här 
öfver  vintern.  Många  af  våra  minsta  fåglar  låta  ej 
heller  skrämma  sig  af  köld  och  snö.  Tänk  blott  på 
mesarna,  gärdsmygen  m.  fl.  Men  kråkan,  den  rarin- 
gen, begifver  sig  i  regeln  af,  då  vintern  infaller.  Det 
bär  åtminstone  i  väg  till  Estland  eller  till  Sverge,  ehuru 
hon  är  en  bland  de  första  fåglar,  hvilka  återvända  i 
vårbrytningstiden.  Dessa  utflykter  bli  emellertid  krå- 
korna stundom  rätt  ödesdigra,  huru  klokt  de  än  af- 
passas  och  beräknas.  Det  är  ingen  lätt  sak,  att  på 
kråkvingar  flyga  öfver  Finska  viken  eller  Ålands  haf, 
då  man  har  en  tung  och  obäklig  kropp  att  bära  på 
och  ej  är  någon  mästare  i  flygkonsten.  En  länsman 
i  Eckerö  gaf  engång  en  dråplig  skildring  öfver  kråk- 
flyttningen,  som  bör  komma  i  tryck. 

Det  var  på  den  tiden,  då  posten  till  Sverge  ännu 
vintern  om  forslades  öfver  Åland  och  Ålandshaf  i 
öppna  segelbåtar.  Posten  låg  då  en  senhöstdag  på 
Signilskärs  utklippor,  afvaktande  att  den  starka  väst- 
liga stormen  skulle*  bedarra  eller  åtminstone  draga  sig 
sydåt.  Utklipporna  i  farleden  voro  samtidigt  svarta 
af  flyttande  kråkor,  som  klokt  sökt  sig  fram  öfver  pas- 
sen ända  hit  ut,  men  nu  skulle  parera  Ålandshaf  i  en 
enda  ansträngande  flygning.  Det  var  ej  ens  att  tänka 
på,  att  taga  detta  håll  i  motstorm. 

Både  posten  och  kråkorna  bidade  därför  sin  tid 
och  hoppades  på  omslag  i  vinden.  Postroten  hade 
sin  matsäck  förstås  och  led  ingen  nöd.  Men  kråkorna 
hade  intet  att  äta  på  de  kala  skären,  i  all  synnerhet 
ingenting,  som  förmådde  mätta  tusental  hungriga  mun- 
nar. Det  var  en  pröfning  för  kråkorna,  som  tog  styit 
på,  och  den  blef  lång,  ty  stormen  höll  ut  i  tre  dygn 
utan  afbrott. 

Tredje  morgonen  hade  stormen  bedarrat  och  vin- 
den dragit  sig  öfver  till  sydost.  Det  blef  lif  på  Sig- 
nilskär,  Postroten  seglade  ut  och  kråkorna  lyfte  i  massa. 
Båda  hade  samma  mål  och  medvind.     Det  bar  af  med 


—  132 


fröjd.  Hela  luften  var  fyld  af  hungriga  kråkor,  hvilka 
skulle   öfver  till  svenska  sidan,  för  att  skaffa  sig  mat. 

Men  höstvädret  är  opålitligt.  Hafvet  var  ej  pas- 
seradt  till  hälften,  innan  en  rykande  storm  åter  stack 
upp  från  väster  åtföljd  af  trindsnö.  Postbåten  vände 
och  länsade  undan  tillbaka  mot  Signilskär.  Samtidigt 
gjorde  kråksvärmama  helt  om  och  piskades  i  stjärten  af 
en  rifvande  snöstorm,  som  förmörkade  dagens  ljus. 
Hundratal  kråkor  slogo  utmattade  ned  i  postbåten,  men 
vräktes  i  sjön,  för  att  ej  tynga  ned  den  äfven  annars 
styft  prässade  farkosten.  Andra  hundratal  föllo  snö- 
höljda  i  hafvet  och  kastades  där  upp  och  ned  af  de 
rasande  sjöarna. 

Sådana  äfventyr  utsättas  kråksvärmama  kanske 
ofta  för  under  sina  flyttningsfarder.  Men  det  är  sällan 
människoögon  bevittna  nederlaget,  och  det  är  därför 
väl,  att  vittnesmålet  uppbevaras. 


Människan  såsom  «skapelsens  herre»,  den  intelli- 
gentaste och  mest  utvecklingsmöjliga  af  alla  lefvande 
varelser,  söker  vända  allt  i  naturen  sig  till  gagn.  Be- 
träffande djurvärldens  släkten  och  arter  gäller  därför 
för  henne  främst  frågan:  äro  de  till  nytta  eller  skada 
för  det  bruk  af  naturen  hon  bedrifver.  Och  då  intet 
djur  torde  kunna  kallas  uteslutande  skadligt,  måste 
för  och  emot  omsorgsfullt  vägas  mot  hvarandra,  för 
att  det  skall  vara  möjligt  att  draga  fram  rätta  slut- 
satsen. 

Hvad  kråkorna  vidkommer,  måste  de  betecknas 
såsom  obetingad  t  skadliga  fåglar  å  jaktbanan  och  för 
vildnaden.  Deras  roflystnad  och  begär  att  plundra 
de  nyttiga  småfåglarnas  bon  på  ägg  eller  ungar,  kan 
ej  i  nämnvärd  grad  motvägas  af  andra  egenskaper. 
Därför  förföljer  jägaren  och  skogsmannen  oblidkeligt 
kråkan,    sättande    pris    på  hennes  hufvud  och  premie- 

—  133  - 


rande  kråkdödandet  med  ställvis  storartade  resultat 
Men  kråkan  är,  såsom  redan  sades,  listig  och  aktsam. 
Att  komma  en  äldre  kråka  in  på  lifvet  med  bössa  i 
handen,  är  kinkigt  nog.  Därför  ställes  list  mot  list, 
hvarpå  redan  ett  exempel  anförts,  och  det  kan  ju  ej 
fela,  att  människan  därvid  afgår  med  segern.  Hölle 
man  ej  sålunda  efter  kråkorna,  skulle  de  utan  tvifvel 
snart  öfverflygla  allt  odladt  land  i  den  civiliserade  värl- 
den, och  det  är  att  märka,  huru  de  stora  kråksvär- 
mama  alltid  hålla  till  på  eller  rundt  om  odlingarna  i 
hagar  och  parker  eller  skogslaggar.  I  vildmarkerna 
ser  man  henne  sällan  och,  där  sa  sker,  endast  tillfäl- 
ligtvis. 

Lika  obetingad  kråkhatare,  som  jägaren  af  nyt- 
tighetsskäl  är,  blir  naturvännen  på  grund  af  skönhets- 
synpunkter. Kråkan  är  ful,  klumpig,  stor,  framfusig 
på  ett  i  hög  grad  besvärande  sätt.  Hon  fördärfvar 
endast  med  sin  tillvara  idyllen  af  en  vacker  vårmor- 
gon. Därtill  kommer  under  fortplantningstiden  hennes 
högljudda  skrän  och  kraxanden.  Dessa  tränga  likt 
skärande  missljud  genom  den  Ijufva  småiagelkonserten, 
dominerande  allt  omkring  sig  i  vida  kretsar.  Lyssna 
till  rödhakens  vemodiga  sång,  sylviornas  täcka  driller 
eller  lärkornas  trillande  toner  ur  högblå  luft,  och  du 
skall  i  regeln  snart  störas  i  din  rena  fröjd  af  detta 
hesa  skrän,  man  ej  kan  undgå,  där  blott  kråkor  finnas 
till.  Det  kommer  likt  allt  annat  fult  i  lifvet,  görande 
sig  påmint  midt  i  den  renaste  glädje.  —  Bort  därför 
med  dessa  osköna  skrän !  Låt  oss  gifva  rum  för  sång 
och  skönhet,  däraf  finnes  ej  för  mycket  i  världen. 
« Skapelsens  herre»  har  full  rätt  att  reglera  detta. 

Beträffande  kråkans  skadlighet  eller  gagn  för  jord- 
bruket tvista  de  lärde  ännu  i  viss  mån.  Det  vill  säga, 
« kammarlärde»,  hvilka  hämtat  allt  sitt  vetande  ur  böcker, 
intet  direkt  ur  naturen  eller  egna  iakttagelser,  tala  om 
kråkans  nyttighet  som  förstörare  af  skadliga  larver  och 
dylikt.  De  peka  särskildt  på  ängsmaskens  härjningar, 
anförande,  huru  dessa  tagit  till  samtidigt  med  att  män- 
niskan begynt  förfölja  kråkorna  och  nedsatt  deras 
antal. 

-  134  - 


Ja,  väl!  —  Ängsmaskarnas  härjningar  höra  den 
tid  af  kulturen  till,  då  man  halfodlat  stora  vidder  utan 
att  ännu  förstå  bruka  dem  rätt,  med  andra  ord,  just 
innevarande  kulturperiod  i  vårt  land.  Kråkförföljandet 
är  barn  af  samma  tid.  Men  dessa  båda  företeelser 
ha  intet  att  skaffa  med  hvarandra,  om  de  också  upp- 
träda samtidigt.  Kråkorna  förtära  ängsmask  i  vissa 
gifna  fall,  men  den  mängd  de  göra  af  med  är  som  en 
droppe  i  hafvet.  Droppen  må  ligga  där  eller  tagas 
bort.  Härjningen  kan  ej  regleras  därmed.  Intensivare 
brukade  vallar,  välafdikade  fält,  afskaffandet  af  gräs- 
bevuxna dikesrenar  m.  m.  —  se  där  kampmedel  mot 
ängsmasken,  i  bredd  med  hvilka  kråkornas  måltider 
försvinna  till  intet. 

Den,  som  skrifver  detta,  har  iakttagit  härjningar 
af  ängsmask,  där  kråkor  funnos  i  massor,  och  gjort 
detta  med  spänd  uppmärksamhet,  ty  det  gälde  egen 
torfva,  och  de  kammarlärdes  ord  Ijödo  så  fagert  i  öro- 
nen. Iakttagelsen  blef  en  grundlig  missräkning.  Krå- 
korna syntes  sällan  på  de  maskangripna  fälten.  De 
drefvo  sitt  vanliga  spel  å  andra  håll,  gifvande  sin  när- 
varo förnimbart  tillkänna  på  mångahanda  sätt.  Fälten 
åtos  bruna  af  maskarna  medan  kråkorna  jagade  på 
vanligt  sätt  och  plundrade  ett  rapphönsrede  i  oangripna 
åkrar.  Efter  den  betan  betalade  berättaren  ut  lo  penni 
för  hvarje  dödad  kråkunge,  utan  att  ängsmasken  sedan 
dess  veterligen  härjat  näjden  i  fråga. 

Men  lat  oss  taga  fram  böcker. 

Aug.  Emil  Holmberg  säger  i  sin  bok  9,  Skandina- 
viens fåglar  %y  häftet  I,  sid.  268:  —  «Äfven  för  landt- 
mannen  äro  kråkorna  icke  så  sällan  ganska  besvärliga, 
dels  därigenom,  att  de  i  trädgårdarna  tillgripa  och 
förtära  bär,  frukter  och  hvarjehanda  grönsaker,  dels 
emedan  de  på  åkrarna  bortplocka  den  utsådda  säden 
eller  upprycka  de  späda  plantorna».  Låt  detta  vits- 
ord af  en  lärd,  som  själf  observerat  mycket  och  hört 
sig  för  bland  sakförståndigt  folk,  gälla  fullt  ut.  Det 
skall  ej  jäfvas  lätt. 

Men  sist  och  slutligen  bör  enhvar  iakttaga  och 
döma    själf     Sådant   skärper    omdömet    och    skänker 

—  135  — 


större  tillfredsställelse,  än  mången  tror.  I  dens  ögon, 
som  skrifver  detta,  äro  kråkorna  väl  förtjänta  förföl- 
jelse från  människornas  sida.  Kråkor  höra  ej  stigande 
kultur  och  civilisation  till.  Deras  hesa  skrän  minna 
om  råa  tider,  slagfält,  fylda  med  lik,  och  kalasering 
på  as. 


—  136 


MARTIN  WEGELIUS. 


Martin  Wegelius. 


t 


Bland  denna  kalenders  läsare  finnes  väl  en  och  annan^ 
som  tillhört  en  sångkör  och  sjungit  under  Martin 
Wegelius'  ledning.  Han  —  eller  hon  —  ihågkommer 
nog  den  beundrade,  men  mycket  fordrande  dirigenten. 
Då  han  höjde  taktpinnen  och  med  skarpa  blickar  öfver- 
for  sin  kohort,  så  var  det  väl  ingen  som  förblef  oupp- 
märksam. Enhvar  kände  att  han  hade  dessa  pröfvande 
ögon  riktade  på  sig.  Det  gällde  att  göra  sitt  allra 
bästa,  att  noga  bevara  i  minnet  de  anmärkningar  leda- 
ren förut  hade  framställt  —  och  framför  allt  ville  man 
vara  honom  i  lag  och  underlätta  hans  ansträngande, 
tålamodspröfvande  arbete  genom  att  sjunga  rent,  fullto- 
nigt, taktfast  och  musikaliskt  nyanseradt. 

Martin  Wegelius  hade  under  många  år  under- 
visat säng  i  skolor.  Hela  hans  lif  var  deladt  mellan 
pedagogens  mödosamma  värf  och  den  fria  konstnärens 
glada,  om  också  knappt  mindre  mödosamma  skapande. 

—  137  - 


Däraf  kom  sig  den  makt  öfver  sinnena  han  ägde,  vanan 
att  bli  hörd  och  åtlydd,  fordran  på  odelad  uppmärk- 
samhet och  på  en  blind  tro,  att  han,  läraren,  satt  inne 
med  den  högsta  kunskapen  och  den  yppersta  förmå- 
gan.    Wegelius  hade  med  andra  ord  auktoritet. 

För  vårt  lands  svenska  bygdebefolkning  var  väl 
Martin  Wegelius  mest  känd  i  denna  sin  egenskap  af 
sångledare  vid  de  stora  musikfesterna.  Åtminstone  kom 
man  härunder  i  personlig  beröring  med  honom  och 
lärde  sig  att  älska  och  förstå  den  hängifne,  oändligt 
intresserade,  öfverlägset  bildade,  enkle,  folklige,  men 
också  bestämde  och  noggranne  mannen.  Hur  gärna 
underkastade  man  sig  icke  för  den  goda  sakens  och 
för  hans  skull  besvärliga,  ofta  tröttande  repetitioner, 
blott  för  att  sedan,  då  allt  var  lyckligen  ändadt,  mot- 
taga hans  hjärtevarma  tack  och  en  gladt  strålande  blick 
ur  hans  ögon! 

Då  budskapet  om  Martin  Wegelius*  död  d.  22  mars 
i  år  nådde  till  bygderna,  var  det  väl  ingen  som  skulle 
förblifvit  oberörd  däraf,  men  helt  visst  många  som 
hade  klart  för  sig  att  en  stor  musikalisk  talang,  en  upp- 
höjd  karaktär  och  en  sann  fosterlandsvän  gått  hädan. 

Vid  sitt  frånfälle  var  Wegelius  60  år  gammal. 
Han  hade  utgått  från  ett  strängt  religiöst,  ja  pietistiskt 
sinnadt  hem,  där  de  s.  k.  sköna  konsterna  —  poesi, 
musik  och  måleri  —  betraktades  nästan  som  synd. 
Då  den  unga  gossen  tidigt  visade  anlag  just  för  dessa 
lifvets  glada  lekar,  uppväckte  detta  ett  stort  bekym- 
mer hos  de  fromma  föräldrarna.  Men  Martin  förstod 
att  drifva  igenom  sin  vilja;  han  hade  redan  tidigt  klart 
för  sig  att  litteraturen  och  tonkonsten  skulle  bli  de 
ämnen,  åt  hvilka  han  ville  ägna  sig,  och  blifven  stu- 
dent kastade  han  sig  äfven  i  armarna  på  sådana  slags 

-  138  - 


studier.  Medan  han  förberedde  sin  magisterexamen, 
hängaf  han  sig  tillika  åt  flitiga  musikaliska  öfningar. 
Dessa  resulterade  i  några  vackra  tonskapelser,  hvilka 
tilldrogo  sig  en  så  liflig  uppmärksamhet,  att  Wegelius 
tilldelades  statsunderstöd  för  att  i  utlandet  bli  i  stånd 
att  fortsätta  sina  musikaliska  studier.  Han  dröjde  i 
olika  repriser  i  Tyskland,  sände  därifrån  flere  bety- 
dande prof  på  sin  skapande  musikaliska  talang  och 
återvände  så  hem,  rik  på  erfarenhet  och  förmåga,  men 
fattig  på  framtidsutsikter.  Under  flere  år  nödgades 
han  genom  privata  musiklektioner  och  undervisning 
i  skolorna  draga  sig  fram,  tills  tanken  på  inrättandet 
af  ett  musikinstitut  i  hufvudstaden  —  ett  slags  hög- 
skola för  unga  musikidkare  —  uppstod  hos  ett  antal 
konstvänner  och  Wegelius  blef  vald  att  förestå  denna 
undervisningsanstalt. 

Nu  hade  han  funnit  ett  mål  för  sitt  lif,  ett  stort, 
betydelsefullt  arbete,  åt  hvilket  han  kunde  ägna  alla 
sina  krafter  och  hela  sin  förmåga.  Hos  honom  inne- 
bodde en  särskild  lust  att  organisera,  d.  v.  s.  på  ett 
ordnadt,  i  alla  afseenden  lämpligt  sätt  inrätta  och  styra 
ett  stort  företag.  Han  var  som  klippt  och  skuren 
härtill.  Från  en  blygsam  början  utvecklade  sig  musik- 
institutet  till  en  första  rangens  läroanstalt  i  sitt  slag, 
utslaggifvande  i  alla  musikpedagogiska  frågor,  efter- 
sökt af  elever  från  hela  landet  och  uppmärksammadt 
i  utlandet,  så  att  de  förnämsta  tonkonstnärer  därifrån 
gärna  läto  sig  fastas  vid  det  aflägsna  konservatoriet  i 
Helsingfors.  Alla  vårt  lands  unga  tonsättare  och  sån- 
gerskor genomgingo  sin  första  utbildning  vid  musikin- 
stitutet, och  alla,  i  synnerhet  tonsättame,  hade  Martin 
Wegelius  att  tacka  för  det  varmaste  intresse,  den  bästa 
uppmuntran,  de  klokaste  råd  och  anvisningar.    För  de 

—  139  - 


musikstuderandes  behof  utgaf  han  flere  läroböcker  samt 
skref  en  diger,  i  ett  glänsande  språk  affattad  historia 
om  musikens  utveckling  i  Europa  från  äldsta  till  nu- 
varande tid,  för  hvilket  arbete  han  af  Finlands  ständer 
tillerkändes  ett  större  pris.  Under  de  sista  åren  af 
sitt  lif  åtnjöt  Wegelius  dessutom  ett  årligt  understöd 
af  staten  såsom  ett  erkännande  för  det  viktiga  lifsvärf 
han  uträttat. 

De  vackra,  melodiska  sånger  Wegelius  kompo- 
nerat samt  tonsättningama  för  kör  och  orkester  för- 
skrifva  sig  för  det  mesta  från  yngre  år.  Men  äfven  se- 
nare hittade  ingifvelsens  hulda  genius  väg  till  honom, 
om  ock  sparsammare.  Bland  Martin  Wegelius'  mest 
omtyckta  sånger  må  nämnas  « Karin  Månsdotters  vagg- 
visa» till  Z.  Topelius'  ord  samt  bland  hans  större 
verk  den  högstämda  kantaten  «Den  6  Maj»,  beställd 
af  universitetet  för  dess  minnesfest  öfver  Johan  Ludvig 
Runeberg  kort  efter  nationalskaldens  död. 

Till  Martin  Wegelius'  mångsidiga  begåfning  hörde 
äfven  en  ypperlig  talareförmåga.  Vid  många  olika 
tillfallen,  såsom  vid  invigningen  af  «Vårt  lands»  ton- 
sättares, Fredrik  Pacius',  minnesstod  i  Kajsaniemi,  togs 
denna  hans  talang  i  anspråk.  Engång  under  feriekur- 
serna i  Helsingfors  höll  han  lättfattliga  föredrag  i  mu- 
sikens historia,  och  ehuru  han  talade  flere  dagar  i  en 
timmes  tid,  behöfde  han  ej  tillgripa  några  skrifdiga 
anteckningar,  utan  föredraget  flöt  så  otvunget  och  form- 
fuUändadt  ur  hans  mun,  att  det  i  samma  affattning 
skulle  ha  kunnat  tryckas*). 


*)  I  unga  dagar,  cx:b  någon  gäng  äfven  senare,  skref  Martin 
Wegelius  vars.  Ett  par  prof  pä  dessa  ungdomsdikter  meddelas  pi 
annat  ställe  i  denna  kalender. 


140  — 


Han  hann  till  för  allt,  var  intresserad  och  verk- 
sam i  mångahanda  allmänna  företag  af  ideell  bärvidd. 
Men  varmast  älskade  han  tonkonsten.  Den  skulle  bli 
en  hela  folkets  egendom,  icke  blott  några  fa  utvaldas; 
dess  förädlande  inverkan  på  hjärta  och  sinne  skulle 
förspörjas  af  enhvar;  den  skulle  bidraga  att  förena  de 
olika  folkklasserna,  lära  hög  och  låg  att  värmas  af  ett 
gemensamt  mål:  musikaliska  mästerverks  möjligast  goda 
utförande,  och  tonkonsten  skulle  sålunda  bidraga  att 
göra  lifvet  ljust,  tankarna  glada  och  sträfvandena  högt 
syftande. 

Mycket,  af  hvad  Martin  Wegelius  innerligast  öns- 
kat och  kärleksfullast  eftersträfvat,  har  gått  i  fullbor- 
dan. Hans  lifs  arbete  var  icke  iafängt.  Därför  fick 
han,  den  gode  arbetaren,  ett  ärligt  erkännande  i  lifs- 
tiden,  och  efter  hans  död  flätar  minnet  sin  vackraste 
krans  kring  hans  gärning. 

K.  Flodin, 


—  141  — 


Två  ungdomsdikter  af  Martin  Wegelius. 
Under  Asuntas  björkar, 

vid  afresan  från  Keuni  d.  8  augusti  1864. 

Vågorna  stilla  brusa, 
Björkarna  sakta  susa, 
Solen  så  vänligt  ler, 
Går  öfver  haf  och  länder, 
Kända,  älskade  stränder. 
Härligt  strålande  ner. 

Än  till  afsked  den  blickar. 
Blomman  tigande  nickar, 
Sorgsen  tycks  fågelns  sång. 
O,  jag  förstår  dess  toner! 
Fordom  från  fjärran  zoner 
Har  jag  dem  hört  en  gång. 

« Hastigt  fröjderna  ila, 
Glädjen  vill  icke  hvila, 
Är  här  nere  blott  gäst, 

—  142  - 


Och  när  flydd  är  dess  timma, 
Tycks  oss  dess  svinnande  strimma, 
Lysa  Ijufvast  och  bäst». 

Vemodsfull  är  din  visa, 

Ej  kan  den  hjärtat  Hsa, 

Fågel  pa  grönan  kvisti 

Men  när  så  sorgset  du  kvittrar, 

Tåren  i  ögat  glittrar, 

Och  jag  mins  hvad  jag  mist. 

Minnen  från  forna  dagar. 
Intet  er  mer  förjagar 
Från  mitt  klappande  bröst  I 
Annat  allt  vill  jag  glömma, 
Blott  med  er  vill  jag  drömma, 
Njuta  er  saliga  tröst. 


Aftonfantasi. 

Tyst  jag  går  i  gröna  lunden, 
Vandrar  under  björkars  skugga 
Med  min  kärlek  gömd  i  bröstet, 
Med  den  dyras  bild  i  hjärtat. 

Allting  är  så  tyst  och  stilla. 
Björken  drömmer,  granen  tiger. 
Blomman  blundar;  blott  i  aspen 
Hörs  ett  sorl  bland  lätta  löfven. 

Ensam  sky  på  himlen  tågar, 
Sväfvar  fram  med  hvita  vingar 

—  143  — 


På  sin  ändlöst  vida  bana  — 
Milda  stjärnor  lysa  vägen. 

Liksom  den  min  tanke  ilar 
Utan  mål  i  rymder  vida. 
Blott  en  stjärna  lyser  vägen. 
Stjärnan  är  mitt  hjärtas  kärlek. 

Stilla,  hjärta!  Hvarför  störa 
Kvällens  underbara  stillhet.^ 
Hvarför  utan  rast  och  hvila 
Ständigt  klappa  uti  oro? 

Dock  jag  vet  du  kan  ej  lugnas. 
Förrän  vid  den  huldas  hjärta 
Du  (ar  hvila  ut  och  drömma 
Saligt  om  en  evig  lycka. 

Då  skall  all  din  oro  stillas, 
Då  skall  hvarje  kval  försvinna, 
Liksom  våg  i  haf  sig  lägga 
Efter  dagens  strid  till  hvila. 

Dröm  till  dess  som  blomman  drömmer 
Ljuft  om  anad  framtids  lycka, 
Dröm  om  än  ej  födda  vårar, 
Då  din  kärlek  skönt  skall  knoppas. 

Glad  du  sen  ur  drömmen  vakne, 
När  dess  saga  blifvit  sanning. 
När  din  längtan  ren  är  stillad 
Och  ditt  hopp  har  blifvit  visshet. 


144   - 


'BM 


Reform  af  rättsvården. 


En  af  de  viktigaste  förutsättningarna  för  att  ett  folk 
skall  kunna  uppnå  en  högre  odling  i  andligt  och 
materiellt  hänseende,  att  det  skall  gå  framåt  i  välstånd, 
bildning  och  sedlighet,  är  att  det  eger  en  fast  samt 
tillika  frisinnad  och  folkelig  rättsordning.  Det  måste 
fördenskull  betraktas  såsom  en  stor  förmån  att  Finlands 
folk  såsom  arf  från  sin  förening  med  Sverige  bibehöll 
en  rätt,  som  i  allt  väsentligt  var  afpassad  efter  folkets 
behof  och  rättsuppfattning  samt  därför  kunde  äfVen  af 
folkets  breda  lager  omfattas  med  kärlek  och  förtroende. 
I  detta  förhållande  ligger  ett  starkt  stöd  för  vårt  folks 
själtbestånd  äfven  i  framtiden. 

När  ett  folk  skrider  framåt  i  utveckling,  måste 
äfven  dess  rätt  utvecklas  och  ändras  för  att  fortfarande 
vara  lämpad  efter  de  numera  förändrade  lefnadsför- 
hållandena. 

Så  har  ock  skett  hos  oss  på  vidsträckta  områden 
af  vår  rätt.     Sedan  landtdagarna  på  1860  talet  började 


145 


10 


sin  verksamhet,  har  bland  annat  straffrätten  helt  och 
hållet  omgestaltats ;  vi  hafva  erhållit  ny  kyrkolag,  sjölag, 
vämepliktslag  och  utsökningslag;  näringslagstiftningen 
och  i  förening  därmed  skyddslagstiftningen  för  arbetare 
äfvensom  jordlegorätten  hafva  utvecklats  och  äro  ånyo 
underj  omarbetning.  Och  slutligen  har  landtdagamas 
sammansättning  och  verksamhet,  hvilka  tidigare  regle- 
rats genom  landtdagsordningen  af  den  15  april  1869, 
undergått  genomgripande  förändringar  genom  den  ny^ 
landtdagsordningen  af  den  20  juli  1906,  jämte  vallagen 
af  samma  dag.  Dessutom  har  en  mängd  reformer  ge- 
nomförts, hvilka  här  måste  förbigås. 

Ett  område  af  lagstifningen,  på  hvilket  förändrin- 
garna hittills  varit  jämförelsevis  föga  betydande,  är 
processrätten  eller  stadgandena  om  domstolarna  och 
rättegången.  Visserligen  medförde  indragningen  af  lag- 
mans- och  kämnersrättema  (1868),  genom  att  minska 
domstolsinstansemas  antal  i  tvistemål  från  fyra  till  tre, 
en  kännbar  förkortning  af  rättegången  i  de  mål,  som  af 
partema  dragas  till  högre  rätt.  Men  själfva  rättegångs- 
förfarandet förblef  häraf  oberördt,  och  de  förändringar 
däri,  som  senare  vidtagits,  hafva  endast  hänfört  sig 
till  enskildheter. 

Hvad  nyss  sades  om  den  finska  rättens  folkliga  ka- 
raktär gäller  visserligen  i  hög  grad  äfven  processrätten. 
Redan  nämndens  deltagande  i  rättskipningen  vid  härads- 
tingen gifver  denna  ett  drag  af  folkelighet,  som  är  eg- 
nadt  att  för  den  väcka  förtroende  hos  landtbefolkningen. 
Härtill  kommer  att  rättegångsförfarandet  vid  under- 
domstolarna  är  så  enkelt,  att  i  det  stora  flertalet  mål 
partema  kunna  utan  biträde  af  rättslärda  sakförare 
själfva  föra  sin  talan.  Af  icke  ringa  betydelse  är  slut- 
ligen att  rättskipningen  hos  oss  är  jämförelsevis  billig. 


146 


Men  oaktadt  dessa  obestridliga  fördelar  motsvarar 
vårt  domstols-  och  rättegångsväsen  numera  icke  utveck- 
lingens kraf. 

Det  måhända  mest  iögonenfallande  missförhål- 
lande, hvaraf  rättskipningen  hos  oss  för  närvarande 
lider,  består  däri  att  häradstingen  till  stor  del  förrättas 
icke  af  häradshöfdingame  själfva  utan  af  unga,  oerfarna 
\dkarier.  Detta  förhållande,  som  visserligen  samman- 
hänger med  det  hos  oss  rådande  befordringssättet,  står 
tillika  i  sådant  beroende  af  särskilda  omständigheter 
rörande  både  domstolsinrättningen  och  rättegångsför- 
farandet, att  det  ej  kan  aflägsnas  utan  en  genomgri- 
pande reform  af  hela  processrätten.  Viktigast  af  de 
omständigheter,  som  här  afses,  är  rättegångens  skrift- 
lighet, hvilken,  hvad  underrättetna  beträffar,  ej  består 
däri  att  partema  vore  skyldiga  att  skriftligen  framställa 
sina  påståenden,  utan  däri  att  allt  hvad  partema  i  sa- 
ken anföra  och  hvad  eljest  i  rättegången  förekommer 
skall  antecknas  i  protokollet  för  att  utgöra  grund  för 
domen.  Då  nämligen  vid  häradsrätterna  protokollförin- 
gen åligger  häradshöfdingen  ensam,  uppstår  härigenom 
för  honom  en  så  stor  arbetsbörda  att  han  i  det  stora  fler- 
talet domsagor  icke  kan  själf  förrätta  alla  ting,  utan 
nödgas  öfverlämna  en  del  af  dem  åt  sina  biträden  eller 
åt  andra,  yngre  jurister. 

En  annan  icke  mindre  påtaglig  brist  i  vårt  rätte- 
gångsväsen är  rättskipningens  långsamhet.  Orsaken 
till  denna  ligger  visserligen,  hvad  häradstingen  beträffar, 
till  stor  del  däri  att  lagtima  ting  hållas  endast  tvenne 
gånger  årligen.  I  de  fall,  då  för  målets  handläggning 
erfordras  flere  domssolssammmanträden,  å^å  därtill 
åratal. 

Att  emellertid  denna  orsak  till  långsamheten  icke 

-  147  - 


är  den  enda  framgår  däraf  att  målens  behandling,  äfven 
då  de  höra  till  rådstufvurätt,  tager  en  öfver  höfvan 
lång  tid  i  anspråk.  I  själfva  verket  beror  detta  miss- 
förhållande på  flere  med  hvarandra  samverkande  orsa- 
ker. En  bland  dessa  är  skriftligheten,  som  ej  blott 
öfverhopar  domaren  med  ett  tyngande  skrifarbete,  till 
skada  och  hinder  för  hans  egentliga  uppgift,  att  afgöra 
rättstvister,  utan  äfven  på  mångfaldigt  sätt  bereder  möj- 
lighet för  illvilliga  parter  att  draga  ut  målens  behand- 
ling på  längden.  En  annan  orsak  till  långsamheten 
består  däri  att  målen,  då  de  bringas  inför  domstolen, 
vanligen  äro  så  bristfälligt  förberedda  att  äfven  på  denna 
grund  uppskof  ofta  måste  medgifvas.  Till  de  långt 
utdragna  processerna  bidrager  slutligen  äfven  den  stora 
hopningen  af  mål  i  öfverrättema.  Denna  åter  beror  i 
sin  tur  på  flere  orsaker,  af  hvilka  visserligen  några  äro 
af  tillfällig  art,  i  det  de  sammanhänga  med  de  senaste 
årens  politiska  tilldragelser,  men  andra  härröra  af  dju- 
pare liggande  grunder,  hvilka  hänföra  sig  till  såväl  rätte- 
gångssättet som  domstolsinrättningen. 

Vi  nödgas  slutligen  beröra  en  brist  i  Finlands 
domstolsväsen,  hvilken  det  visserligen  icke  är  lätt  att 
på  ett  påtagligt  sätt  uppvisa,  men  som  det  oaktadt 
ofta  nog  gör  sig  kännbart  gällande.  Våra  underdom- 
stolar, som  öfver  hufvud  på  ett  tillfredställande  sätt 
afgöra  den  stora  mängden  enklare  mål,  äro  däremot 
alltför  svagt  utrustade  för  handläggningen  af  verkligen 
svåra  och  invecklade  mål.  I  häradsrätten  är  ordföran- 
den enda  lagfarna  medlemmen  af  domstolen  och  bär 
således  vid  pröfningen  af  sådana  mål,  hvilka  ej  kunna 
bedömas  af  nämndens  medlemmar,  en  börda,  som  öfver- 
stiger  en  enda  mans  krafter.  Vid  de  mindre  städemas 
rådstufvu rätter  är  förhållandet  såtillvida  ännu  og3ainsam- 


148 


mare»  att  borgmästaren,  hvilken  här  likaledes  vanligen 
är  den  enda  lagfarna  donistolsmédlemnien,  till  följd  af 
låg  aflöning  och  ringa  praktisk  öfning  i  regeln  såsom 
domare  är  vida  underlägsen  de  flesta  häradshöfdingar. 
Endast  de  största  städemas  rådstufvurätter,  i  hvilka  tre 
lagfarna  medlemmar  deltaga  i  målens  behandling,  er- 
bjuda med  afseende  å  sin  sammansättning  större  säkerhet 
för  en  sakkunnig  pröfning  jämväl  af  svåra  och  inveck- 
lade mål.  Emellertid  har  emot  organisationen  af  stä- 
demas domstolar  öfvei*  hufvud  den  anmärkning  gjorts 
att  medlemmame  i  dem,  ehum  ämbetsdomare,  tillsättas 
genom  val,  hvarvid  ofta  helt  andra  synpunkter  än  de 
sökandes  skicklighet  och  lämplighet  för  domareämbetet 
göra  sig  gällande. 

Rättegångsväsendet  lider  slutligen  stort  men  äf- 
ven  däraf  att  hvarken  de  allmänna  åklagarena,  å  hvilka 
det  ankommer  att  åtala  brott,  eller  sakförarena,hvilka 
skola  biträda  partema  i  rättegången,  på  långt  när  alltid 
förmå  tillfredsställande  fullgöra  dessa  uppgifter. 

Det  kan  tilläggas  att  det  isynnerhet  är  vid  be- 
handlingen af  svåra  brottmål,  som  bristema  i  vårt  rätte- 
gångsväsen träda  klart  i  dagen. 


Statens  plikt  är  att  upprätthålla  den  gällande  rätts- 
ordningen. Denna  uppgift  —  en  af  de  största  och  vik- 
tigaste —  fullgör  staten  genom  sin  rättsvård  och  isyn- 
nerhet genom  den  rättskipning,  som  utöfvas  af  dess 
domstolar.  Rättskipningens  ändamål  är  nämligen  att 
beifra  kränkningar  af  rättsordningen  samt  meddela  en- 
hvar  samhällsmedlem  det  rättsskydd,  hvaraf  han  kan 
hafva  behof. 

Visseriigen  vore  det  i  flere  afseenden  lyckligast 

—  149  — 


om  människorna  kunde  undvika  att  öfver  hufvud  gå 
till  rätta  med  hvarandra  eller,  då  detta  synes  vara 
omöjligt,  att  de  åtminstone  skulle  afhålla  sig  från  onö- 
diga rättegångar.  Särskildt  vore  en  inskränkning  af  rätte- 
gångamas antal  önskvärd  med  afseende  å  Finland,  där 
processlystnaden  i  jämförelse  med  förhållandet  i  andra 
länder,  isynnerhet  de  skandinaviska,  fortfarande  är  myc- 
ket stor.  Men  då,  äfven  om  förhållandena  i  detta  af- 
seende skulle  väsentligen  förbättras,  rättegångar  alltid 
komma  föras,  bör  staten  så  inrätta  sina  domstolar  och 
det  processuella  förfarandet  vid  dem,  att  den  som  vid 
domstol  fullföljer  sin  goda  rätt  verkligen  kan  komma 
i  åtnjutande  däraf  För  att  rättskipningen  skall  mot- 
svara sitt  ändamål,  bör  den  vara  ej  blott  säker,  utan 
äfven,  såvidt  möjligt,  snabb  och  ej  öfver  höfvan  dyr. 
En  sen  rättvisa  är  nämligen  till  sitt  praktiska  resultat 
ofta  nog  föga  bättre  än  ingen  rättvisa  alls.  A  andra 
sidan  medför  en  långsam  och  osäker  rättskipning  för 
den  försumliga  och  tredskande  en  stor  lockelse  att 
icke  godvilligt  uppfylla  sina  förpliktelser,  medan  en 
snabb  och  säker  rättskipning  tvärtom  afskräcker  honom 
från  att  låta  det  komma  till  rättegång. 

Med  ledning  af  anförda  synpunkter  har  Finlands 
regering  —  sedan  äfven  landets  ständer  i  en  petition 
framhållit  behofvet  af  en  genomgripande  förbättring  af 
rättegångsväsendet  —  låtit  genom  en  kommitté  utarbeta 
förslag  till  en  sådan  reform.  Kommitténs  arbete  full- 
bordades år  1900  och  utkom  följande  år  från  trycket, 
men  har  på  grund  af  de  därefter  rådande  tidsförhållan- 
dena ännu  ej  ledt  till  lagstiftningsåtgärd.  Då  ifråga- 
varande förslag  antagligen  utgör  ett  af  de  viktigaste  och 
mest  omfattande  lagstiftningsarbeten,  med  hvilka  Fin- 
lands nybildade  folkrepresentation  under  den  närmaste 

-  150  - 


framtiden  kommer  att  taga  befattning,  kan  det  äfven  af 
denna  orsak  vara  af  intresse  att  taga  kännedom  om 
hufsoidpunktema  i  förslaget 

En  af  de  ledande  grundsatserna  vid  kommitténs 
arbete  har  varit  att  af  det  nuvarande  rättegångsväsendet 
bibehålla  allt  som  är  af  verkligt  värde  och  ändra  en- 
dast det  som  påkallar  ändring.  Till  de  viktigaste  för- 
bättringarna hör  genomförandet,  såvidt  sig  göra  låter,  af 
muntlighet  och  omedelbarhet  i  rättegången.  Man  har 
utgått  från  den,  äfven  genom  processen  i  andra  länder 
bekräftade  erfarenheten  att  den  dom,  som  grundar  sig 
på  hvad  domaren  själf  omedelbart  hört  af  parter  och 
vittnen,  i  de  flesta  fall  vida  säkrare  träffar  sanningen, 
än  den  som  endast  stöder  sig  på  en  skriftlig  framställ- 
ning af  hvad  i  rättegången  förelupit.  Ett  skriftligt  pro- 
tokoll kan,  äfven  om  det  affattas  med  största  omsorg 
och  samvetsgrannhet,  aldrig  medföra  samma  grad  af 
visshet,  som  domarens  egen  iakttagelse  af  det  som 
försiggår  inför  rätten. 

Men  utom  denna  högst  väsendiga  förmån  medför 
muntligheten  flere  andra  viktiga  fördelar.  I  motsats 
till  skriftiigheten,  som  lätt  leder  till  vidlyflighet  och 
formväsende,  är  mundigheten  egnad  att  påsk3mda  rätte- 
gången samt  åstadkomma  en  fri  och  naturlig  förhand- 
ling mellan  domaren  och  partema.  Vid  en  sådan  för- 
handling, där  hvarje  påstående  genast  kan  bemötas, 
är  det  ock  vida  svårare  för  parten  att  komma  fram 
med  osanning,  än  i  en  skriftväxling.  Och  medan  det 
skriftiiga  förfarandet  utesluter  möjligheten  för  utom- 
stående att  följa  med  rättegången,  låter  det  muntliga 
förfarandet  väl  förena  sig  med  en  dylik  offentlighet, 
hvilken  äfven  på  detta  område  utgör  en  hälsosam  kon- 
troll öfver  myndighetemas  verksamhet. 


151 


Muntlighets-  och  omedelbarhetsprincipernas  ge- 
nomförande påkallar  emelleräd  ändringar  icke  blott  med 
hänsyn  till  rättegångsförfarandet  utan  äfven  beträffimde 
domstolamas  inrättning. 

Till  förebyggande  af  missförstånd  bör  främst  näm- 
nas att  muntligheten  ingalunda  gör  allt  protokoll  öfver- 
flödigt.  Men  väl  kan  protokollet  i  ett  muntligt  förÉa- 
rande  af&ttas  betydligt  kortare  än  i  ett  skriftligt.  Då 
vidare  enligt  förslaget  vid  alla  underrätter  skulle  anställas 
särskilda  tjänstemän  (kanslister)  för  protokollföringen 
och  kansligöromålen,  blefve  domaren  befriad  från  en 
stor  del  af  det  skrifningsarbete,  som  nu  åligger  honom. 
För  allmänheten  åter  vunnes  härigenom  den  fördelen 
att  rättsökande,  som  icke  träffa  domaren  hemma,  ej 
såsom  nu  behöfde  återvända  med  oförrättadt  ärende, 
utan  kunde  få  sina  angelägenheter  uträttade  genom 
kanslisten,  hvilken  vore  skyldig  att  dagligen  vissa  tim- 
mar uppehålla  sig  å  domsagans  kansli. 

För  öfrigt  skulle  häradsrätterna,  såsom  härintills, 
bestå  af  häradshöfding  och  nämnd.  Och  då  förslaget 
afser  att  upphäfva  städemas  särskilda  domsrätt,  till 
följd  hvaraf  de  flesta  städer  komme  att  förenas  till  ge- 
mensamma domsagor  med  kringliggande  landsbygd, 
skulle  häradsrätternas  verksamhet  i  regeln  utsträckas 
jämväl  till  städerna.  Endast  i  de  städer,  hvilka  äro 
stora  nog  att  allena  för  sig  bilda  särskilda  domsagor,  ^) 
skulle  ifrågavarande  domstolar,  hvilka  i  dem  äfven  finge 
bibehålla  namnet  rådstufvurätt,  bestå  af  en  häradshöf- 
ding, utsedd  på  samma  sätt  som  häradshöfdingama  på 
landet,  samt  tvenne  af  staden  valda  bisittare. 


*)  Dessa  städer  äro  enligt  nuvaraDde  förhållande  åtta,  nämligen 
Helsingfors,  Åbo,  Viborg,  Tammerfors,  Björneborg,  Vasa,  Uleäborg, 
och  Kuopio. 

-  152- 


Vid  dessa  domstolar  (häradsrätter  och  rådstufvu- 
rätter)  skulle  äfven  framdeles  det  stora  flertalet  mål 
handläggas.  Däremot  skulle  för  de  största  och  vikti- 
gaste målen,  hvilka  äro  jämförelsevis  fa  till  antalet, 
inrättas  särskilda  underdomstolar,  så  utrustade  att  de 
vore  väl  egnade  att  pröfva  sådana  mål.  Dessa  dom- 
9tolaiK  kallas  i  förslaget  lagmansrätter,  men  äro  både 
till  sammansättning  och  till  sin  uppgift  någonting  helt 
annat  än  de  forna  lagmansrättema.  De  utgöras  <snligt  för- 
slaget af  tre  rättslärda  domare,  nämligen  en  lagman 
såsom  ordförande,  samt  tvenne  häradshöfdingar,  äfven- 
som,  vid  behandlingen  af  brottmål,  fyra  folkvalda  nämn- 
demän, hvilka  icke,  såsom  häradsnämnden,  rösta  gemen- 
samt, utan  hafva  enhvar  sin  särskilda  röst  liksom  de 
rättslärda  domarena.  I  behandlingen  af  tvistemål  i  lag- 
mansrätten skulle  nämnden  icke  deltaga,  emedan  de 
tvistemål,  som  höra  till  denna  domstol,  ofta  innehålla 
svåra  rättsfrågor,  hvilkas  pröfning  förutsätter  juridiska 
insikter. 

Enligt  hvad  redan  antyddes  skulle  till  lagmans- 
rätten höra  grofva  brottmål  samt  tvistemål  af  större 
vikt,  såsom  mål  angående  fast  egendom,  äktenskap,  arf 
och  testamente  m.  m.  Hvad  beträffar  sådana  mål, 
som  endast  genom  värdet  af  det  fordrade  äro  af  viss 
vikt,  skulle  det  bero  af  partema,  huruvida  de  ville  låta 
dem  handläggas  af  häradsrätt,  hvilken  då  vore  behörig 
att  upptaga  dem,  medan  de  annars  skulle  höra  till  lag- 
mansrätt. Vidare  skulle  lagmansrätten  hafva  uppgiften 
att  såsom  andra  domstol  pröfva  mål,  som  genom  vad 
dragas  dit  från  häradsrätt. 

För  att  antalet  lagtima  ting  vid  häradsrätterna  på 
landet  skall  kunna  ökas,  hvarigenom  uppskofven  i  må- 
lens behandling  blefve  kortare,  är  det  nödvändigt  att 

-  153  - 


domsagornas  omfång  genom  delning  minskas  samt  tings- 
slagens i  någon  mån  ökas,  så  att  hvarje  domsaga  i 
regeln  kan  bilda  ett  enda  tingslag.  Enligt  kommitténs 
förslag  kom  me  domsagomas  antal,  som  för  närvarande 
är  62,  att  ökas  till  121,  hvarvid  dock  bör  beaktas  att 
dessa  domsagor  skulle  omfotta  äfven  städerna,  hvilka 
för  närvarande  bilda  särskilda  rättskipningsområden. 
Af  de  nya  domsagorna  skulle  endast  17  utgöras  af 
två  tingslag  hvart  och  blott  ett  innefatta  flere  tingslag 
än  två,  men  alla  öfriga  bilda  enhvar  ett  tingslag.  Då 
äfven  i  de  större  af  dessa  sistnämnda  ting  komme  att 
hållas  växelvis  å  tvenne  olika  ställen  i  domsagan,  blefve 
afstånden  till  tingsställena  för  de  rättssökande  i  de  flesta 
fall  icke  nämnvärdt  större  än  det  för  närvarande  är. 
A  andra  sidan  kunna  genom  denna  anordning  ting 
hållas  betydligt  oftare  än  nu,  eller  i  domsagor,  som 
bestå  af  ett  enda  tingslag,  minst  sex  å  sju  gånger  om 
året  och  i  domsagor,  som  bestå  af  tvenne  tingslag,  i 
regeln  minst  tre  å  fyra  gånger  i  hvardera  tingslaget, 
utan  att  därför  hållandet  af  ting  behöfver  öfverlämnas 
åt  oöfvade  vikarier. 

Områdena  för  lagmansrättemas  domsrätt  eller  lag- 
sagorna måste  själffallet  blifva  betydligt  större  än  dom- 
sagorna. Enligt  förslaget  skulle  Helsingfors  stad  allena 
för  sig  bilda  en  lagsaga  samt  landet  i  öfrigt  delas  i 
tjugu  lagsagor.  I  flertalet  af  dessa  skulle  ting  hållas 
på  tvenne  olika  ställen  i  lagsagan,  i  tvenne  lagsagor 
till  och  med  pä  flere  än  två  ställen.  Visserligen  blefve 
äfven  med  denna  anordning  afstånden  till  lagmanstin- 
gen i  flere  fall  tämligen  betydande;  men  å  andra  sidan 
äro  äfven  de  mål,  som  skulle  höra  till  lagmansrätt,  af 
den  beskafienhet  att  de  kunna  tåla  större  uppoflHngar. 
Lagmanstingens  antal  åter  är  enligt  förslaget  nio  årligen 

-  154  - 


eller  ett  hvarje  månad  med  undantag  af  sommarmå- 
naderna. 

Beträffande  lagmansrättens  sammansättning  bör 
nämnas  att  af  dess  lagfarna  medlemmar  endast  ordfö- 
randen eller  lagmannen  skulle  utses  uteslutande  för 
denna  domstol.  De  två  öfriga  utgöras  enligt  förslaget 
af  häradshöfdingame  inom  lagsagan,  hvilka  skulle  i  tur 
två  på  en  gång,  deltaga  i  lagmanstingen.  Då  hvarje 
lagsaga,  om  man  bortser  från  Helsingfors  stad,  i  me*- 
deltal  skulle  utgöras  af  sex  domsagor,  komme  hvarje 
häradshöfding  att  i  regeln  deltaga  i  tre  lagmansting  om 
året.  Detta  innebär  naturligtvis  ett  betydligt  tillskott 
i  häradshöfdingamas  arbetsbörda.  Men  då  domsagor- 
nas storlek  kommer  att  väsentligen  minskas  och  en  del 
af  det  häradshöfdingame  nu  åliggande  skrifningsarbetet 
att  öfvertagas  af  fast  anställda  kanslister  samt  de  svå- 
raste målen  att  öfverföras  till  lagmansrätt,  är  det  otvif- 
velaktigt  att  häradshöfdingame  skola  hafva  tid  äfven 
för  lagmanstingen. 

För  allmänhetens  bekvämlighet  är  det  af  vikt  att 
tingen  hållas  å  bestämda  tingsställen,  samt  att  dessa  så 
vidt  möjligt  äro  belägna  i  domsagans  eller  lagsagans 
midt  eller  eljest  på  lämpliga  orter.  Då  en  sådan  an- 
ordning emellertid  i  flere  fall  vore  ogenomförbar,  ifall 
domaren  nödgades,  såsom  nu  ofta  är  fallet,  upphyra  ej 
blott  bostad  åt  sig  själf,  utan  äfven  tingslokal,  har 
kommittén  föreslagit  att  på  statsverkets  bekostnad  skulle 
uppföras  tingshus  för  härads-  och  lagmanstingen  samt 
invid  dessa  bostäder  för  häradshöfdingen  och  lagman- 
nen. Medel  för  detta  omfattande  byggnadsföretag  kunna 
erhållas  ur  den  fond,  som  sedan  de  gamla  lagmans- 
rättemas  indragning  år  1868  bildats  genom  den  till 
statsverket  inflytande  lagmanstingsgästningen. 

—  155  — 


I  fråga  om  häradshöfdingaraas  aflöning  har  hittills 
det  missförhållande  egt  rum  att  denna  till  icke  ringa 
del  utgjorts  af  s.  k.  spordar,  hufvudsakligen  bestående 
i  protokollslösen,  hvars  belopp  naturligtvis  växlar  efter 
målens  antal  och  dessutom  beräknas  efter  protokollets 
längd.  Enligt  forslaget  skall  domlösen,  liksom  öfriga 
rättegångsafgifteroch  tingsgästningen,  tillfalla  statsverket 
samt  häradshöfdingarnes  aflöning  utgå  till  fasta  belopp 
af  allmänna  medel. 

Såsom  redan  antyddes,  har  sträfvan  att  grunda 
rättegångsforfarandet  på  mundighets-  och  omedelbar* 
hetsgrundsatsema  varit  i  väsentlig  mån  bestämmande  for 
lagmansrättens  sammansättning  och  uppgifter.  Dessa 
principers  genomförande  medför  nämligen  svårigheter 
i  fråga  om  en  förnyad  pröfning  i  högre  domstol  af  hvad 
i  ett  mål  är  sant.  Detta  beror  därpå  att  i  sådant  fall 
den  bevisning,  som  redan  forebragts  i  den  lägre  dom- 
stolen, borde  ånyo  företes  i  den  högre,  hvilket  medför 
svårighet  isynnerhet  med  afseende  å  vittnesbeviset,  eme- 
dan den  högre  domstolen  då  borde  höra  vittnena  ånyo. 
Naturligtvis  äro  svårigheterna  större  ju  längre  afstån- 
det  är  till  den  högre  domstolen,  och  större  i  brottmål, 
där  vittnen  förekomma  talrikare,  än  i  tvistemål.  Å 
andra  sidan  hänföra  sig  dessa  svårigheter  endast  till 
den  faktiska  sidan  af  målet  eller  frågan  hvad  däri  är 
sant,  icke  till  frågan  om  hvad  i  målet  är  öfverensstäm- 
mande  med  lag  eller  rättsfrågan.  Beträf&nde  denna 
senare  fråga  kan  en  förnyad  pröfning  i  högre  domstol 
utan  svårighet  ega  rum. 

Det  är  på  dessa  skäl,  som  det  varit  nödvändigt 
att  åt  den  andra  underrätten  eller  lagmansrätten  gifva 
en  så  stark  sammmansättning  att  den  sludiga  prof- 
ningen    af  hvad   i   saken    är   sant    må   kunna   i   det 

-  156  - 


stora  flertalet  mål  utan  våda  öfverlämhas  åt  denna 
domstol. 

Såsom  öfverrätter  bibehållas  enligt  förslaget  de 
nuvarande  hofrättema,  ehuru  med  något  förändrade 
uppgifter.  Likaledes  skall  öfver  desssa  finnas  en  hög- 
sta domstol,  ehuru  denna,  för  att  kunna  fullt  motsvara 
sitt  ändamål,  icke  får,  såsom  det  nuvarande  justitie- 
departementet, utgöra  en  del  af  Senaten,  utan  måste 
vara  fristående  och,  liksom  andra  domstolar,  bestå  af 
medlemmar,  som  icke  annorlunda  än  efter  laga  rann- 
sakning  och  dom   kunna  skiljas  från  sina  ämbeten^). 

Frågan  om  rättigheten  till  ändringssökande  eller 
öm  rättsmedlen  har,  med  ledning  af  anförda  synpunkter, 
i  förslaget  ordnats  på  följande  sätt. 

I  häradsrätts  dom  eller  slutliga  utslag  i  själfva 
äaken  får  ändring  sökas  i  lagmansrätt  med  hänsyn 
råväl  till  sakens  faktiska  som  till  dess  rättsliga  sida. 
Detta  fullständiga  rättsmedel  kallas  både  i  tvistemål 
och  i  brottmål  vad.  I  de  domar  lagmansrätten  gifver 
i  dessa  mål  får  ändring  sökas  endast  beträffande  rätts- 
frågan, genom  revision  i  hofrätten,  hvars  dom  i  saken 
icke  vidare  får  öfverklagas.  Hvad  åter  beträffar  de  mål, 
hvilka  handläggas  af  lagmansrätten  såsom  första  dom- 
stol, skiljer  förslaget  mellan  tvistemål  och  brottmål.  I 
de  förra  får  rhissnöjd  part  vädja  till  hofrätt,  mot  hvars 
dom  revision  kan  sökas  i  högsta  domstolen.  I  de  se- 
nare åter  skulle  vad  ej  fH  ega  rum,  utan  endast  revi- 
sion till  högsta  domstolen.  Grunden  till  denna  olikhet 
ligger  dels  däri  att  i  tvistemål  vittnesbeviset  är  af  mindre 


*)  Aogäende  denna  viktiga  förändring,  hvilken  är  oberoende  af 
xättegftngsreformen  i  Ofrigt,  torde  särskild  proposition  i  en  snar  framtid 
komma  att  föreläggas  landtdagen. 

-  157  - 


betydelse  och  afvikelser  från  omedelbarhetsprincipen 
mindre  skadliga  än  i  brottmål,  dels  däri  att  i  de  brott- 
mål, om  hvilka  här  är  fråga,  såväl  åtalet  som  den  an- 
klagades försvar  skulle  utföras  af  rättskunniga  personer, 
hvarigenom  en  uttömmande  behandling  af  saken  i  första 
domstolen  kan  påräknas.  Härtill  kommer  att  lagmans- 
rätten vid  pröfningen  af  dessa  mål  är  förstärkt  med 
nämnd,  hvilket  den  ej  är  vid  behandlingen  af  tvistemål 

Med  afseende  å  rättegångsförfarandet  i  öfrigt  på- 
kallar genomförandet  af  muntlighet  och  omedelbarhet 
i  rättegången  sådana  anordningar,  att  uppskof  under 
målens  behandling  såvidt  möjligt  undvikas,  isynnerhet 
för  längre  tid.  Rättegången  borde  helst  fortgå  utan 
afbrott  från  början  till  slut  och,  då  uppskof  måste  ske, 
detta  blifva  möjligast  kort,  endast  på  några  dagar. 
För  att  ernå  en  så  snabb  rättegång  erfordras,  utom 
annat,  en  viss  förberedelse  af  målen,  innan  de  komma 
inför  domstolen.  I  tvistemål  består  denna  förberedelse 
hufvudsakligen  däri  att  parterna  på  förhand  skriftligen 
sammanfatta  sina  påståenden.  Detta  sker  från  käran- 
dens sida  genom  en  stämningsskrift,  från  svarandens 
åter  genom  en  svarsskrift,  hvilken  senare  dock  enligt 
förslaget  icke  ovillkorligen  fordras  i  häradsrätt,  utan 
endast  i  lagmansrätt.  I  brottmål  består  förberedelsen 
af  målet  i  en  förberedande  undersökning  af  brottet 
från  åklagaremyndighetens  sida. 

Emellertid  är  det  klart  att,  oafsedt  målens  förbe* 
redelse  och  andra  möjliga  anordningar,  ett  sådant  rätte- 
gångssätt,  som  förslaget  afser  att  införa,  förutsätter  ej 
blott  en  stor  förmåga  att  leda  processen  från  domarens 
sida,  utan  äfven  mycken  påpasslighet  och  omtanke  från 
partemas.  Med  hänsyn  härtill  är  det  nödvändigt  att 
partema  hafva  tillgång  till  kunniga  och  i  öfrigt  dugliga 

-  158- 


sakförare.  Detta  söker  förslaget  uppnå  genom  de  stad- 
ganden  det  meddelar  angående  offentliga  sakförare.  I 
sammanhang  härmed  och  då  det  nya  rätttegångssättet 
ställer  stora  fordringar  äfven  på  de  allmänna  åklaga- 
rena, föreslås  en  genomgripande  förändring  af  hela 
åklagare  väsendet. 


Sådan  är  i  sina  hufvuddrag  den  föreslagna  refor- 
men af  domstols-  och  rättegångsväsendet.  Naturligtvis 
kunna  åtskilliga  ändringar  i  det  uppgjorda  förslaget 
ifrågakomma.  Men  att  reformen  i  hufvudsak  skall  gå 
i  denna  riktning  kan  tagas  för  afgjordt. 

Med  reformens  genomförande  i  lagstiftningsväg 
är  visserligen  icke  allt  vunnet,  som  på  detta  område 
erfordras.  <En  god,  beskedlig  domare  är  bättre  än  en 
god  lagt  säges  redan  i  de  gamla  domarreglema,  och 
i  själfva  verket  beror  framgången  icke  på  de  yttre 
samhällsinrättningama  allena,  utan  lika  mycket,  ja  må- 
hända ännu  mer  på  den  anda,  som  genomgår  dem. 
Denna  åter  beror  i  sin  tur  på  personerna,  således  i  detta 
fall  närmast  på  landets  domare,  men  därnäst  äfven  på 
de  offentliga  sakförarena  och  åklagarena,  på  den  insikt 
och  skicklighet  de  besitta,  den  rättskänsla  och  plikt- 
trohet, som  besjälar  dem.  Men  med  erkännande  häraf 
kunna  vi  dock  med  tillförsikt  säga  att,  om  vår  process- 
rätt kommer  att  ombildas  i  hufvudsaklig  öfverensstäm- 
melse  med  förslaget,  Finlands  folk  därigenom  tagit  ett 
viktigt  steg  till  förbättrande  och  tryggande  af  sin  rätts- 
ordning. 

R.  A.    Wrede. 


—  159 


t 


Kasten  Antell. 


Tisdagen  den  20  november  1906  s)aites  öfver  riddar- 
huset  i  Helsingfors  flaggan  hissad  på  half  stäng. 
Det  var  ett  tecken  på  att  en  af  ridderskap>ets  och 
adelns  yppersta  medlemmar  för  alltid  lemnat  sin  plats 
i  den  vapenprydda  vackra  salen.  F.  d.  chefen  för 
finansexpeditionen  senator  Per  Kasten  Antell  var  död, 
och  i  honom  hade  Finland  förlorat  icke  blott  en  af 
sina  noblaste  riddersmän,  utan  ock  en  kunnig  och  du- 
gande medborgare. 

Kasten  Antell,  född  den  5  maj  1345,  hade  till 
föräldrar  geheimerådet  S.  H.  Antell  och  dennes  maka 
af  släkten  Wallenius.  Efter  att  mellan  åren  1857 — ^^^^ 
besökt  finska  kadettskolan  i  Fredrikshamn,  tjänstgjorde 
han  i  14  år  såsom  officer  samt  togafsked  såsom  öfverste 
1876  för  att  tillsvidare  egna  sig  at  skötseln  af  sitt  präk- 
tiga gods  Tjusterby  i  Pemå. 

Det  var  dock  klart  att  en  person  med  Kasten 
Antells  förmåga  icke  skulle  fa  förblifva  i  landtlifvets 
lugn  utan  tagas  i  anspråk  vid  fyllandet  af  ansvarsstora 
värf  i  det  allmännas  tjenst.  Mellan  åren  1884  och  1905 
skötte  han  såsom  verkställande  direktör  ledarens  post 
inom  Finlands  hypoteksförening,  och  1889  valdes  han 

-  160  - 


till  ordförande  i  Nylands  och  Tavastehus  läns  landt* 
brukssällskap.  Dessutom  innehade  han  ledamotskap  i 
bestyreisen  för  Västankvam  folkhögskola  och  i  direk- 
tionen för  Brandstodsbolaget  för  landet.  Äfven  såsom 
ordförande  för  stadsfullmäktige  i  Helsingfors  fungerade 
Antell  1900 — 1903  och  lade  därvid  i  dagen  sin  stora 
förmåga  att  leda  förhandlingarna  med.  klarhet  och 
insikt. 

Öfverste  Antells  verksamhet  såsom  landtdagsman 
och  politiker  tecknas  af  en  honom  närastående  vän  i 
tidningen  Nya  Pressen  i  följande  ordalag,  dem  vi  med 
några  smärre  förkortningar  taga  oss  friheten  återgifva. 

«Det  var  vid  1877 — 78  ars  landtdag  han  första 
gången  deltog  i  det  politiska  lifvet  såsom  hufvudman 
för  sin  ätt.  Han  uppträdde  därvid  såsom  motståndare 
till  den  allmänna  värheplikten,  i  det  han  omfattade  för- 
slaget om  en  finsk  nationalmilis.  Redan  detta  Antells 
första  deltagande  i  representationens  förhandlingar  föste 
uppmärksamheten  på  honom  såsom  en  framtidsman 
inom  vårt  första  stånd.  De  då  vid  hans  parson  knutna 
förhoppningarna  skulle  icke  heller  svikas.  Vid  de  föl- 
jande landtdagama,  i  hvilka  alla  han  deltog,  tillvann 
han  sig  i  allt  högre  grad  sitt  stånds  aktning  och  för- 
troende och  blef  en  af  de  män,  som  under  de  två  sista 
decennierna  varit  en  af  ståndets  ledare  och  genom  sin 
insats  i  dess  förhandlingar  verksamt  bidragit  till  att 
ridderskapet  och  adeln  kunnat  förblifva  Finlands  första 
stånd  icke  blott  till  namnet.  Sedan  1882  har  han  oaf- 
brutet  varit  af  ståndets  elektorer.  Vid  1885  års  landt- 
dag var  han  ledamot  af  lag-  och  ekonomiutskottet  samt 
sedan  1888  ledamot  af  statsutskottet.  Han  fungerade 
vid  1900  års  landtdag  såsom  vicelandtmarskalk  och 
ledamot  af  talmanskonferensen.  År  1897  valdes  han 
till  ordförande  i  riddarhusdirektionen. 

De  egenskaper,  som  i  främsta  rummet  voro  äg- 
nade att  tillvinna  Antell  det  stora  förtroende,  som  skänk- 
tes honom  af  hans  ståndsbröder,  visade  sig  i  hans  rika 
fosterlandskänsla,  oförtrutna  kamp  för  vårt  konstitutio- 
nella statsskicks  bevarande  och  utveckling  samt  i  ett 
uppträdande,  prägladt  af  varm  mänsklighetskänsla  och 

-  161  -  u 


fördragsamhet  mot  olika  tänkande.  Med  dessa  egen- 
skaper tillvann  han  sig  äfven  aktning  och  erkännande 
af  politiska  motståndare  utan  att  därför  någonsin  dag- 
tinga  med  sin  öfvertygelse. 

I  vår  författningskamp  hörde  han  till  det  konsti- 
tutionella partiet,  men  äfven  här  intog  han  en  själf- 
ständig  moderat  ståndpunkt  med  en  ärlig  sträfvan  att 
om  möjligt  ernå  ett  sammangående  af  i>artiema. 

Iden  stora  språkstriden  anslöt  sig  Antell  från  början 
med  värme  till  den  svenska  odlingens  försvarare  och 
har  städse  räknats  som  en  af  det  svenska  partiets  ledande 
män.  Han  fungerade  1885 — 1889  såsom  skattmästare 
i  Svenska  litteratursällskapet.  Såsom  ett  uttryck  för 
den  svenskatalande  ungdomens  sympati  för  hans  per- 
sonlighet och  hans  arbete  i  den  svenska  kulturens  tjänst 
har  man  att  betrakta  hans  inval  till  hedersledamot  af 
nyländska  studentafdelningen. 

När  ofardsåren  inbröto,  var  Antell  en  af  dem,  som 
ställde  sig  i  främsta  ledet  i  kampen  mot  förtrycket  och 
för  laglighetens  återställande.  Kändt  är,  om  också  icke 
för  den  stora  allmänheten,  huru  han  då  under  särskilda 
besök  i  Petersburg  erhöll  tillfälle  att  sammanträffa  med 
Rysslands  ledande  statsmän  och  andra  framstående 
personer  i  rysk  statstjänst  jämte  högt  ställda  med- 
lemmar i  det  ryska  samhället.  Han  blef  därunder  i 
tillfälle  att  på  ett  intimare  och  säkert  i  många  afse- 
enden  mera  verksamt  sätt  än  under  officiella  former  är 
möjligt  framställa  Finlands  läge  och  önskningar.  Det 
arbete,  han  i  denna  riktning  utförde,  ledde  väl  ej  di- 
rekte till  det  åsyftade  målet,  men  han  ingöt  sympa- 
tier för  Finland  hos  ledande  personligheter  och  i  kret- 
sar där  vårt  lands  ställning  tidigare  varit  dunkel  och 
föga  uppmärksammad.  Antells  verk  har  i  detta  afee- 
ende  helt  visst  icke  varit  utan  frukt  för  hans  fosterland. 

OPärdsåren  med  sina  bekymmer,  hvilka  bröto  så 
mången  fosterlandsvän,  bidrogo  i  sin  mån  att  framkalla 
det  hjärtlidande,  för  hvilket  han  dukade  under.  Men 
fastän  hans  kroppskrafter  voro  försvagade,  var  hans 
hufvud  klart  och  hans  hjärta  varmt,  da  stunden  kom 
för  Finlands  återupprättelse.     Han  ville  ännu   få  vara 

—  162  ~ 


med  om  att  här  skapa  det  nya  samhälle,  där  icke  god- 
tycket län^e  skulle  intaga  laglighetens  rum. 

AnteTls  sista  arbete  såsom  medlem  af  den  inhem- 
ska rådskammaren,  där  han  1905  öfvertog  finansport- 
följen, var  ett  arbete  så  intensivt  att  det  kunnat  bryta 
äfven  en  starkare.  Det  blef  också  hans  sista  offer 
på  fosterlandets  altare,  och  när  det  var  fullgjordt,  var 
äf^eu  hans  timglas  utrunnet». 

Den  som  haft  lyckan  att  vara  bekant  med  Kas- 
ten Antell  skall  städse  af  honom  bevara  ett  vackert 
minne.  Det  låg  någonting  fint  och  ljust  öfver  hans 
person  och  hans  uppträdande.  Han  älskade  frid  och 
förståelse  människor  emellan,  och  han  önskade  af  innersta 
hjärta  att  lagar  och  lycka  måtte  återskänkas  det  land 
han  så  troget  tjänat. 


—  163  - 


t 


Kristian  Wiiala. 


Det  undgår  sällan  att  bringa  vemodets  strängar  i 
sällsam  dallring,  när 
en  person  i  blom- 
man af  sin  ålder 
ryckes  bort  från  vin- 
kande framtidsgär- 
ning. Och  ännu 
smärtsammare  be- 
röres  man  af  dö- 
dens outransakliga 
allvar,  om  denna 
person  är  utrustad 
med  rika  krafter, 
med  verksamshets- 
lust  och  förmåga 
att  sprida  gagn  och 
välsignelse  omkring 
sig  i  vida  kretsar. 
Sådana  voro  ock  de 
känslor,  som  väck- 
tes då  landtbruka- 
ren  Kristian  Wiiala 
den  30  sistlidne 
mars     skattade  åt  förgängelsen. 

Svensk  odalman  i  detta  ords  vackraste  bemärkelse, 
var  den  aflidne  ett  barn  af  det  svenska  Nylands  ytter- 


164  - 


sta  utpost  i  öster,  Pyttis  socken,  hvarest  han  den  "3 
juni  1873  föddes  i  Kvamby  by.  Vid  Svartbäcks  sven- 
ska folkskola  erhöll  han  sin  första  undervisning,  men 
den  lifliga  och  vetgirige  gossens  kunskapstörst  var 
därmed  ej  ens  närmelsevis  tillfredställd.  Kristian  Wiiala 
var  blott  sexton  år  gammal,  då  Finlands  första  folk- 
högskola, den  svenska  folkhögskolan  i  Borgå,  öppnade 
sina  dörrar  för  den  kunskap  sökande  allmogeungdo- 
men. Ynglingens  vakna  och  lifliga  håg  dref  honom 
att  söka  inträde  där,  och  han  deltog  vid  folkhögskolan 
med  15  f  och  lust  i  tvenne  kurser  våren  1890  och  hösten 
samma  år.  I  en  af  högskolans  kvinliga  alumner  fann 
han  en  trogen  följeslagarinna  genom  lifvet.  Men  han 
fann  därtill  ännu  mycket  annat,  nämligen  värmande 
impulser  och  väckelser  för  framtida  verksamhet.  Här 
eldades  hans  håg  for  fosterland,  hembygd  och  moders- 
mål. Efter  att  hafva  återvändt  från  den  första  kursen 
vid  folkhögskolan,  stiftade  han  i  sin  hemby,  värmd  af 
de  nya  känslor,  som  vistelsen  där  alstrat,  en  ungdoms- 
förening, den  första  i  sitt  slag  i  Nyland.  Själf  blef 
han  en  af  de  främsta  krafterna  i  denna  förening. 

Det  verksamma  lifvet  kallade  honom  emellertid 
snart.  Genom  sin  fars  bemedling  förvärfvade  han  sig 
år  1 891  Stensnäs  egendom,  h vilken  han  till  sin  död 
egde  och  förvaltade.  Några  af  de  första  åren  fick 
han  dock  lämna  sin  egendom  och  sin  unga  hustru  för 
att  träda  in  som  vämepliktig  vid  Nylands  bataljon. 
Hans  vakna  intelligens  fäste  äfven  här  officerskårens 
uppmärksamhet  vid  honom.  Han  blef  fältskärselev  och 
utbildade  sig  under  sin  vämepliktstid  till  skicklig  fält- 
skär, och  blef  som  sådan  i  sin  hemsocken  rätt  ofta  an- 
litad vid  särskador  och  benbrott.  Vid  lägermötet  i 
Willmanstrand  ådrog  han  sig  genom  förkylning  en  yt- 
terst svår  lunginflamation,  förbunden  med  lungbrand. 
Denna  åkomma  lämnade  efter  sig  en  viss  svaghet  i 
högra  lungan. 

Befriad  från  militärtjänsten,  omfattade  W.  med 
lifligt  oeh  vaket  intresse  de  kommunala  sträfvandena 
i  sin  hemkommun  och  fann  därtill  tid  att  nitiskt  under- 
stödja alla  bildningssträfvanden  i  östra  Nylands  svenska 

-  165  - 


bygder,  bl.  a.  som  mångårig  ombudsman  för  c  Svenska 
folkskolans  vänner». 

Så  bröto  ofardsåren  in  öfver  Finland  med  feb- 
ruarimanifestet 1899,  och  i  kampen  mot  den  börjande 
olaglighetsregimen  blef  Wiiala  omedelbart  sin  hembygds 
främste  man.  Han  var  Pyttis'  representant  i  den  stora 
deputationen,  han  var  det,  som  i  Pyttis  åldriga  kyrka 
protesterade  mot  uppläsandet  af  den  olagliga  väme- 
pliktsförordningen,  en  sak,  som  förskaffade  honom  200 
mks  böter.  Han  var  det  ock,  som  utan  att  unna  sig 
någon  rast  eller  ro  arbetade  emot  de  olagliga  väme- 
pliktsuppbåden.  Personligen  besökte  han  de  väme- 
pliktige  ypglingame,  framlade  för  dem  frågans  betydelse 
och  sökte  förmå  dem  att  utebli  från  uppbåden.  Med 
oblida  ögon  följde  därför  våldregimens  usle  handtlan- 
gare  kronolänsmannen  Fabritius  hans  verksamhet.  Häkt- 
ningsorder utverkades  mot  honom  af  den  okände  gu- 
vernör Mjäsojedov,  och  några  dagar  före  uppbådens 
början  den  i  maj  1903  sent  på  kvällen  bröt  sig  läns- 
mannen med  en  hel  kohort  af  gendarmer  och  poliser 
in  i  Wiialas  hem.  Efter  en  omständlig  husvisitation, 
som  varade  hela  natten,  fördes  W.  iförd  handklofvar 
i  den  tidiga  vårmorgonen  till  poliskammaren  i  Kotka. 
Med  pålagda  handklofvar  släpades  han  sedermera  som 
en  simpel  missdådare  genom  staden  ned  till  järnvägs- 
stationen, därifrån  han  med  tåget  bortfördes  till  Viborg. 
Dels  i  därvarande  polishäktes  osunda  arrestrum,  dels 
i  länehäktet  tillbragte  han  sammanlagdt  ^^  dygn  i  en 
atmosfär,  som  verkade  i  hög  grad  menligt  pä  hans 
svaga  lungor. 

Han  var  därvid  utsatt  för  flere  snärjande  förhör 
af  gendarmchefen  Kramarenko,  men  sist  lyckades  man 
dock  bringa  hans  sak  inför  Pyttis  häradsrätt,  hvilken 
omedelbart  försatte  honom  på  fri  fot.  Det  våldsdåd, 
som  utförts  mot  Wiiala  kunde  emellertid  på  intet  sätt 
bryta  hans  manliga  oförskräckta  sinne,  hvilket  intill 
det  sista  varmt  ömmade  för  fosterlandets  frigörelse  ur 
våldsregimens  tryck.  Flere  gånger  t.  o.  m.  under  den 
tid,  då  han  satt  häktad,  hade  han  kallats  genom  sin 
kommuns   enhälliga   förtroende  till  kommunalstämmo- 

—  166  — 


ordförandeposten,  men  valet  vann  ej  den  olaglige  gu- 
vernörens godkännande. 

Kampen  mot  olagligheten  gaf  dock  Wiiala  tid 
öfrig  till  arbete  äfven  för  folkbildningens  sak.  Folk- 
högskolesaken låg  honom  fortfarande  varmt  om  hjär- 
tat, och  med  gläje  deltog  han  härför  i  grundandet  af 
östra  Nylands  folkhögskola  samt  invaldes  äfven  till 
medlem  af  dess  direktion. 

Den  verksamme  mannens  sista  lefnadsår  fördyst- 
rades  af  en  svår  familjesorg,  i  det  att  han  på  årsdagen 
af  sitt  fängslande  förlorade  sin  hustru.  Ohälsa  tillstötte 
äfven.  I  början  af  år  1905  fick  han  ett  farligt  resivid 
af  den  åkomma,  som  redan  under  vämepliktstiden 
nästan  bragt  honom  till  grafvens  brädd.  Han  tillfrisk- 
nade likväl  och  fick  med  oblandad  gldäje  bevittna  stor- 
strejken, som  förde  vår  politiska  frigörelse  i  rätt  spår. 
På  våren  1906  ådrog  han  sig  blindtarmsinflamation. 
Därvid  tillsatte  åter  hans  gamla  onda  i  lungan  och 
medförde  slutet.  Lugnt  och  manligt  motsåg  han  ända 
i  det  sista  detta,  beklagande  blott,  att  han  lämnade 
efter  så  mycket  ogjordt  arbete.  Fredagen  den  6  april, 
en  vårdag  med  sol  öfver  smältande  drifvor,  fördes 
Kristian  Wiiala  till  griftens  ro  å  Pyttis'  vackra,  högt 
belägna  grafgård  vid  sidan  af  sin  hustru. 

Odeladt  sympatiskt  kvarstår  hos  hans  många  vän- 
ner bilden  af  den  manliga,  vakna  odalmannen  med 
den  öppna  frimodiga  blicken,  som  skådade  så  ljust  och 
varmt  mot  allt  högt  och  ädelt  i  lifvet.  Tom  står  hans 
plats  bland  fosterlandets  och  den  svenska  odlingens 
vänner  i  östra  Nylands  bygder.  Och  långa  tider  skola 
måhända  ännu  förflyta,  innan  denna  plats  fylles  med 
en  man,  besjälad  af  samma  glada  entusiasm  och  offer- 
villighet som  Kristian  Wiiala. 

Herman  Hultin. 


—  167  — 


Här,  endast  här  är  du  hemma. 

Prolog  vid  Småbniksskolans  invigniDg  i  Kimito  i9ViiO^- 
af  Frans  österblom. 


Ett  år  har  förgått,  sedan  frihetens  storm 
slet  sönder  vår  träldomsboja 
och  gaf  åt  vårt  lif  en  friare  form 
och  fyllde  den  minsta  koja 
med  nya  tankar  och  nya  kraf, 
som  tvungo  det  gamla  att  vika. 
Nyss  gräfde  vår  forntid  sin  egen  graf, 
då  rättvisan  lyfte  sin  domarstaf 
förbrödrande  öfver  herre  och  slaf 
och  gjorde  oss  alla  lika. 

Men  frihetens  sådd  far  ej  ostörd  gro 
ibland  oss  svenskar,  som  bygga  och  bo 
på  Finlands  klippor  och  kuster. 
För  oss  stunda  håra  duster. 
Ty  här  finns  i  vårt  land  en  fallen  hop, 
en  hatfuU  och  hämdlysten  skara, 
som  höjer  mot  oss  sitt  hånande  rop: 
«I  kunnen  härifrån  fara  I» 

--  168  — 


Den  hopen  har  mistat  hvar  skymt  af  skam, 
all  tacksamhetsskuld  emot  den  stam, 
som  tvingade  odlingens  källa 
att  här  i  snölandet  kvälla. 

Hvem  reste  kumlen  på  bärgens  krön 
i  natthöljda  sagotider? 
Hvem  redde  jorden  för  frukter  och  frön, 
där  urskogen  susade  mörk  och  skön 
om  jakter  och  vilddjursstrider? 

Hvem  värjde  vår  frihet  i  ur  och  skur? 

Hvem  nedbröt  det  hedniska  mörkrets  mur 

och  byggde  de  första  husen, 

där  klockorna  ringt  hvar  lördagskväll 

in  hälgdagens  ro  i  bygdemas  tjäll 

sen  hundrade  år  och  tusen, 

och  hvem  tände  de  första  ljusen, 

som  spridde  sitt  sken  öfver  dalar  och  fjäll, 

tills  fomvärldens  skuggor  flydde 

och  dagen  omsider  grydde. 

Allt,  allt  är  ett  verk  af  vår  svenska  stam. 

Så  må  då  ej  vi  till  vår  eviga  skam 

förråda  hembygdens  stränder! 

Nej,  må  vi  hålla  i  årder  och  harf 

och  redligt  försvara  vårt  fädemearf, 

tills  döden  vårt  timglas  vänder. 

Vi  äro  ej  födda  till  ofTerlam. 

Vi  måste  arbeta  och  slå  oss  fram, 

så  länge  armarna  orka. 

Tv  schackra  vi  bort  vår  arfvelott, 

da  skola  vi  vissna  som  vattuskott 

i  sommarens  sol  och  torka. 

Här  binder  oss  lifvet  vid  skär  och  strand 
med  sagans  och  sångens  och  blodets  band. 
Här  talar  hvar  sten  och  hvart  lefvande  grand 
med  minnets  gripande  stämma. 
Det  susar  och  sjunger  vid  uddar  och  näs, 

—  169  — 


i  åkrarnas  ax  och  lindomas  gräs: 

här,  här,  endast  här  är  du  hemma. 

Men  den,  som  ej  råder  om  gård  och  grund, 

får  stryka  omkring  som  en  hemlös  hund 

och  söka  sitt  bröd  kring  världen. 

Den  håller  ej  heller  i  spadens  skaft 

med  samma  glädje  och  samma  kraft 

som  den,  som  suger  sin  märg  och  saft 

ur  egna  täppor  och  gärden. 

Än  ligga  här  marker  på  kuster  och  skär, 
där  barnen  från  bygderna  plocka  bär 
och  där  ingen  har  gräft  ett  dike. 
Där  kunde  så  många  af  våra  små 
i  endräkt  och  kärlek  plöja  och  så 
och  skapa  ett  hem  utan  like. 

Men  täppomas  folk  måste  tänka  klart 

och  fostra  sig  efter  sin  art, 

ty  annars  få  de  blott  halfmogen  kart 

och  en  tidigt  tynande  gröda 

for  all  sin  omsorg  och  möda.  — 

För  den  skull  har  ungdomen  här  byggt  ett  hem, 

som  tagit  till  uppgift  att  hjälpa  dem, 

som  älska  den  egna  härden 

och  vilja  framåt  i  världen. 

Dess  mål  blir  att  sprida  helst  litet  ljus 

om  lifvets  lagar  i  grönska,  grus 

bland  småfolkets  döttrar  och  söner. 

Det  är  for  vår  bygd  ett  långt  tryggare  värn 

än  fademas  rustning  af  stål  och  jam, 

än  alla  suckar  och  böner. 

Må  vetandets  glimtar  här  springa  fram 
likt  gnistor  ur  smedens  smedja  1  — 
Hell  arbetes  allvar  och  glädjens  glam  I 
Hell  hvarje  väm  for  vår  svenska  stam, 
hvar  länk  i  vår  odlings  kedja! 


170 


Svenska  folkpartiet 


Du  frågar  hvad  det  svenska  folkpartiet  är.  Jag  skall 
säga  dig  det. 

Du  är  antagligen  född  och  uppvuxen  i  en  af 
Finlands  svenska  kommuner.  Dina  förfader  ha  där 
lefvat  och  verkat,  och  det  språk  du  lärde  af  din  mo- 
ders läppar  är  svenskan.  Ditt  svenska  modersmål  är 
det  språk,  som  är  dig  kärast  på  jorden,  ty  på  detta 
språk  har  du  lärt  dig  det  vetande  du  inhämtat  och  på 
detta  språk  är  det  du  ensamt  eller  bäst  kan  gifva  ut- 
tryck för  de  tankar  och  känslor,  som  röra  sig  inom  dig. 

Vårt  modersmål  är  långt  mera  än  blott  en  form 
för  våra  tankar.  Det  är  en  del  af  oss  själfva,  af  vår 
egen  själ.  Vi  hafva  därför  plikten  att  vårda  det,  att 
icke  öfvergifva  detsamma  för  något  annat  språk  i 
världen,  ty  därmed  skulle  vi  beröfva  oss  det  naturli- 
gaste medlet  att  öka  vårt  kunskapsförråd,  att  vinna  en 
allt  rikare  utveckling. 

Men  om  vårt  modersmål  hotas  och  tränges  — 
hvad  skola  vi  då  göra?  Jo,  vi  sammansluta  oss  till 
skydd  för  detsamma. 

—  171  — 


Det  svenska  folkpartiet  är  just  en  dylik  sam- 
manslutning. Det  är  ett  förbund  emellan  oss  alla,  som 
älska  vårt  svenska  modersmål  och  anse  vår  rätt  och 
plikt  vara  att  bevara  detta  språk  och  att  främja  den 
svenska  befolkningens  bästa  —  till  båtnad  för  hela 
vårt  land. 

Hvad  vill  då  det  svenska  folkpartiet?    Det 

vill  framförallt,  att  lag  och  rätt  skall  härska  i  landet 
Det  vill  såsom  ett  konstitutionellt  parti  värna  och  be- 
fästa det  finska  folkets  grundlagsenliga  rättigheter. 
Det  vill  arbeta  för  att  landtagen  skall  fa  mera  än  hit- 
tills att  säga  beträffande  lagar  och  skatter. 

Svenska  folkpartiet  vill  vidare,  att  under  landt- 
dagens  medverkan  en  lag  skall  stiftas,  hvarigenom  det 
bestämmes,  att  enhvar  i  vårt  land  skall  ega  rätt  att 
till  domstolar  och  andra  myndigheter  vända  sig  på 
sitt  modersmål,  svenska  eller  finska,  och  på  samma 
språk  utfå  protokoll,  utslag  o.  d.,  och  att  båda  språken 
för  öfrigt  skola  vara  så  likställda  som  möjligt.  Den 
svenska  befolkningen  bör  lika  väl  som  den  finska  till- 
erkännas full  hemortsrätt  i  detta  land  och  ha  tillgång 
till  skolor  och  andra  bildningsföretag  på  sitt  moders- 
mål. Den  falska  läran,  att  alla  i  Finland  skola  tala 
endast  finska,  måste  motarbetas.  Mot  denna  lära  vill 
partiet  göra  gällande,  att  svenskan  såsom  inhemskt 
språk  i  Finland  eger  en  lika  urgammal  rätt  som  finskan 
att  ingen  med  svenskt  modersmål,  därför  att  han  bor 
här  i  landet,  har  någon  skyldighet  att  utb}^a  sitt  språk 
mot  finskan,  samt  att  om  han  gör  det,  han  begår  en 
oförrätt  mot  sin  egen  svenska  nationalitet  och  skadar 
fosterlandet  i  dess  helhet.  Ty  om  svenska  språket  ut- 
rotas i  Finland,  skulle  detta  vara  liktydigt  med  att 
bildningspunkten    i    landet   blefve  sänkt  och  det  före- 

—  172  — 


ning^band,  som  svenskan  bildar  mellan  Finland  och  de 
Skandinaviska  länderna  atklipptes.  Men  härigenom 
skulle  det  andliga  sambandet  mellan  Finland  och  det 
västra  Europa,  hvilket  väsentligen  förmedlas  genom 
det  svenska  språket,  försvåras  till  skada  för  Finland. 
Det  svenska  Folkpartiet  vill  icke  väcka  hat  och 
split.  Det  vill  arbeta  af  kärlek  till  det  som  det  funnit 
godt  och  rätt.  Och  det  vill  gärna  samarbeta  med  andra 
partier   i  sådana  frågor,  hvarom  man  kan  blifva  ense. 

Huru  skall  svenska  partiet  arbeta  för  sitt  mål? 

På  alla  lagliga  och  hederliga  sätt.  Det  vill  sprida 
bildning  och  upplysning,  det  vill,  såsom  redan  blifvit 
nämndt,  arbeta  på  lagstiftningens  väg.  I  sistnämda 
afseende  gäller  det  främst  att  få  till  landtdagen  valda 
fiiUt  dugliga  män  och  kvinnor,  som  förstå  hvad  hela 
fosterlandets  väl  kräfver  och  på  samma  gång  särskildt 
känna  den  svenska  befolkningens  behof  och  önsk- 
ningsmål. Det  är  hvarje  partimedlems  skyldighet  att 
arbeta  för  val  af  skickliga  personer  till  landtdagen, 
—  personer,  som  vilja  arbeta  för  folkets  höjande  i 
andligt  och  ekonomiskt  afseende.  Partiets  landtdags- 
män  skola  enligt  dess  program  särskildt  verka  för 
att  jordlagstiftningen  så  förbättras,  att  jordbrukaren 
skall  finna  med  sin  fördel  förenadt  att  stanna  och 
bruka  sin  hemtorfva  och  där  finna  sin  tillräckliga  ut- 
komst. Naturligtvis  skola  landtdagsmännen  efter  för- 
måga äfven  arbeta  för  nykterhet  och  andra  goda 
sträfvanden,  ehuru  dessa  icke  äro  nämda  i  programmet. 
Huru  ar  svenska  folkpartiet  organiseradt? 
Hvem  styr  och  ställer  i  detsamma?  På  partidagen  den 
20  maj  1906  valdes  en  centralstyrelse  med  säte  i  Hel- 
singfors. Denna  styrelse  består  af  15  personer  från 
hufvudstaden  och  30  från  landsorten.     I  hvarje  svensk 

—  173  — 


kommun  finnes  en  lokalstyrelse  jämte  särskilda  om- 
budsmän. Dessa  styrelser  arbeta  för  förverkligande, 
af  det  uppställda  programmet.  Hvarje  år  samman- 
kallas till  Helsingfors  en  partidag,  sammansatt  af  valda 
ombud  för  hela  det  svenska  folkpartiet.  A  partidagen 
diskuteras  och  beslutes  om  partiets  verksamhet  och 
förrättas  val  till  centralstyrelsen.  Sålunda  kan  partiets 
program  årligen  granskas  och  fastställas. 

Vill  du  komtna  med?  Om  du  fmner  folkpar- 
tiets ändamål  godt  och  förestående  synpunkter  riktiga, 
inträder  du  naturligtvis  som  medlem  i  detsamma. 
Hvem  skulle  vara  med  i  det  svenska  folkpartiet,  om 
icke  du,  en  son  eller  dotter  af  våra  svenska  bygder? 
Den,  som  är  likgiltig,  sviker  sin  svenska  stam  och  sitt 
svenska  modersmål.  Må  detta  ej  sägas  om  någon  af 
ossl  Har  du  ej  redan  inträdt  i  partiet,  så  vänd  dig 
till  lokalstyrelsen  eller  närmaste  ombudsman,  af  hvitkeo 
du  får  medlemskort.  Vill  du  på  saomia  gång  främja 
partiets  ändamål  med  en  frivillig  afgift,  så  desto  bättre. 
Hufvudsaken  är  dock,  att  du  förstår  hvad  saken  gäller 
och  ansluter  dig  till  svenska  folkpartiet. 

Det  är  af  allra  största  vikt  att  partiet  står  enigt 
och  starkt,  då  det  gäller  att  skrida  till  landtdagsmamuh 
valen! 

«Ej  af  andra  du  fällas  kan, 
om  du  ej  själf  dig  falleri 
Därför,  upp  som  en  enda  man, 
stam,  det  din  framtid  gäller! 
Upp  att  verka  med  hand  och  håg, 
värna  vårt  språk  och  minne!  — 
Ung  och  gammal  och  hög  och  låg 
ene  det  svenska  sinne!» 


174  — 


De  döfstnmmas  alfabet 


Ih  tt  uppmärksamt  studium  af  närstående  handalfabet 
utvisar,  att  hvarje  ttecken»  återger  konturerna  af 
den  bokstaf,  det  vill  framställa.  Minst  uttrycksfulla 
äro  beteckningarna  för  i,  j  och  z,  men  äfven  å  dem 
kan  man  med  tillhjälp  af  litet  fantasi  afläsa  den  afsedda 
bokstafven.  I  och  j  pricken  ersättas  af  nageln,  och 
äfven  z-tecknet  kan  förklaras  och  försvaras.  Största 
svårigheten  ha  prickame  på  ä,  ä,  och  ö  beredt.  Den 
förstnämda  bokstafven  återges  så,  att  man  med  tecknet 
för  a  beskrifver  ett  par  nollor  i  luften.  Ä  betecknas 
sålunda,  att  a-tecknet  i  en  kroklinje  dragés  inåt  sidan 
af  kroppen,  medan  bokstafven  ö  återges  genom  att 
ö-tecknet  föres  uppåt  i  en  liknande  kroklinje.  I  detta 
afseende  har  praktiken  hos  oss  utvecklat  de  å  bilden 
sid.  151  anförda  anvisningarna. 

Inlärandet  af  de  döfstummas  handalfabet  är  mycket 
lätt.  I  unga  år  lär  man  sig  det  på  en  half  timme. 
Det  är  därför  de  döfstumma  icke  utan  skäl  anse,  att 
det  ej  vore  för  mycket  begärdt,  om  undervisning  i  de 

-  175  - 


De  döfstummas  Hand-alphabet  i  Finland,  Sverige 
och  PortugaL 


å.  Handen^  i  ställning  för  ä,  svänges  i  cirkel  i  luften, 
ä.  Handen^  i  ställning  för  a,  hojes  i  en  kroklinea  i  luften^ 
ö\  Handen^  i  ställning  för  o^  höjes  i  en    kroklinea  i  luften. 
Obs,    Man  bör  alltid  vända  den  med  handen  bildade  bokstafs* 
formen  åt  den  tilltalade. 


döfstummas  handalfabet  gjordes  obligatorisk  i  våra 
folkskolor.  Hvilken  stor  och  betydande  lättnad  vore  det 
ej  för  våra  döfstumma,  om  de,  hvarthän  de  än  vände 
sig  i  lifvet,  kunde  hoppas  att  blifva  förstådda.  Ty 
ehuru  talundervisning  är  införd  i  våra  döfstumanstalter, 
är  det  icke  alla,  som  ernå  sådan  färdighet  i  att  tala 
och  afläsa  andras  tal  från  läppame,  att  de  kunna  göra 
sig  förstådda  af  och  förstå  främmande  personer.  De 
flesta  döfstumma  lära  sig  därför  äfven  handalfabetet 
och  det  s.  k.  åtbördsspråket,  hvilket  för  alla  döfstumma 
är  lättare  att  läsa  och  förstå. 

Den  som  tror  att  åtbördsspråket  har  något  att 
göra  med  handalfabetet  begår  emellertid  ett  misstag. 
Det  förstnämda  språket  utgör  en  sammanfattning  af  skilda 
tecken  för  hvarje  begrepp  och  är  för  icke-döfstumma 
svårare  att  inhämta,  emedan  det  saknar  både  lexikon 
och  grammatik.     Det  måste  inläras  praktiskt 

De  döfstumma  i  Frankrike  och  i  vissa  delar  af 
Förenta  staterna  ha  från  den  öfriga  befolkningens  sida 
rönt  många  bevis  på  deltagande.  I  Paris  väcktes  så- 
lunda för  några  år  sedan  förslag  om  att  införa  obliga- 
torisk undervisning  i  handalfabetet  i  de  af  kommunen 
underhållna  skolorna.  Liknande  beslut  föreligga  frän 
andra  franska  städer  och  från  orter  i  Amerika. 

Hos  oss  borde  man  därför  bryta  mark  för  någon- 
ting liknande  till  en  början  på  frivillighetens  väg  — 
åtminstone  i  trakter,  där  döfstumma  finnas.  Kunde 
icke  våra  lifaktiga  ungdomsföreningar  värka  något  i 
denna  riktning.  Inlärandet  af  handalfabetet  är  ett  mycket 
trefligt  tidsfördrif  och  egnar  sig  väl  för  mindre  kotterier. 
Tanken  att  med  den  ringa  möda  det  här  gäller  komma 
de  i  en  isolerad  ställning  lefvande  döfstumma  till  hjälp 
är  ju  i  och    för  sig  så  tilltalande,  att  ingen    behjärtad 

-  177  -  12 


ungdom  —  ty  det  är  på  ungdomen  det  här  närmast 
ankommer  —  borde  tveka  att  i  detta  afseende  ställa 
sig  i  tjänst  hos  idén. 

Det  i  Finland  använda  handalfabetet  begagnas 
äfven  i  Sverige  och  Portugal.  Beklagligtvis  har  man 
i  olika  länder  olika  handalfabet,  liksom  äfven  åtbörds- 
språken afvika  från  hvarandra.  Ryssland,  Danmark, 
Tyskland,  Frankrike  och  England  ha  hvar  sitt  eget 
handalfabet,  hvilket  sedan  i  vissa  fall  accepterats  af 
närmast  angränsande  länder.  En  rörelse  pågår  bland 
de  döfstumma  att  ernå  ett  universelt  döfstumspråk  — 
men  vägen  dit  är  lång  och  mödosam. 

Kommer  man  en  gång  så  långt,  är  det  sannolikt, 
att  vi  fa  uppoffra  det  nuvarande  handalfabetet  mot 
något  af  de  större  kulturländernas.  Men  innan  så  skett, 
må  ingen,  som  blott  har  tid  att  för  saken  offra  eo 
half  timme,  anse  sig  för  god  att  inlära  det  nuvarande 
finländska  handalfabetet,  hvilket  —  märk  väl  —  liksom 
åtbördsspråket  är  gemensamt  för  alla  våra  döfstumma, 
oberoende  af  modersmålet. 

y.  H, 


178  - 


^Ss 


Från  förgångna  dagar. 


På  kullen  med  utsikt  öfver  ängen  stod  kojan,  där 
hustru  Sanna  skötte  om  de  två  jäntorna,  henne  med 
de  sjuåriga  komblå  ögonen  och  henne  med  de  tre- 
åriga pärlhvita  tänderna  och  den  lilla  gropen  i  ljus- 
röda kinden. 

Potäterna  lågo  rykande  på  stenfatet  och  i  glöden 
vände  mor  spettet  med  den  glänsande  raden  af  salta 
strömmingar.  Vacker  var  mor  med  det  lingula  håret, 
som  föll  i  vågor  ned  öfver  ögonbrynen,  och  röd  var 
hon  som  västerhimmelen  i  solnedgången  en  högsommar- 
kväll.    Men  snäll  var  mor  inte  alltid. 

Med  svärfar,  hvars  koja  låg  ett  stenkast  därifrån, 
låg  hon  ständigt  i  fejd.  Det  var  för  den  röda  kons 
skull,   som   far  köpt  af  sin  far,  men  ännu  inte  betalat 

—  Asch,  menade  mor  Sanna,  gubben  var  rik, 
men  en  girigbuk;  kon  kunde  de  godt  utan  samvets- 
kval behålla  utan  en  penni  som  köpeskilling. 

Hon  munhöggs  styft  med  svärfar,  när  de  tillfälligt- 
vis möttes  i  backen,  och  gubben  nästan  fruktade  och 
undvek  gärna  sin  vackra  svärdotters  uddhvassa  tunga. 

Äfven  åt  den  lille  skräddaren  i  kojan  vid  björk- 
dungen skrattade  Sanna,  och  ett  af  hennes  nöjen  bestod 
i  att  slunga  det  binamn  ungdomen  gifvit  honom  midt 
i  ansiktet  på  den  förbittrade  mannen. 

—  179  — 


—  Nej  men  se  Trilln,  hälsade  hon  vanligen,  hvart 
trillar  han  af  i  dag  och  hur  mår  Trillan,  hustru  hans? 
Den  hälsningen  tyckte  gubben  inte  om,  änskönt  han 
viste  af  sin  trillande  gång  och  man  sade  att  tankarna 
i  virrvarr  trillade  om  i  hans  svaga  hjärna. 

Litet  fjantig  var  han,  den  skinntorra  gubbstackarn, 
men  sy  kunde  han  för  två  skräddare.  Trillan  och  mor 
Sanna  kunde  heller  aldrig  knyta  vänskapsförbund,  och 
om  Trillan  ryckte  stjärten  af  mor  Sannas  tupp,  så 
kastade  Sanna  en  skopa  kokhett  vatten  efter  Trillans 
gråa  katt. 

Inte  var  det  grannsämja,  som  rådde  på  den  kullen, 
och  fastän  kyrkklockomas  fridsamma  klämtning  hördes 
ända  dit  upp,  så  inte  knäppte  mor  Sanna  händerna 
ihop  i  helig  andakt.  Men  de  glada  små  töserna  trodde 
att  det  var  Sankt  Petrus  som  ringde  till  middagsmål 
och  att  änglama  samlades  kring  silfverfatet  med  para- 
dispotatisen. Det  hade  gamla  farmor  berättat  några 
dagar  förrän  han  dog.  Till  den  middagen  skulle  de 
själfva  bjudas  en  gång,  men  till  dess  gladdes  de  öfver 
de  potäter,  som  sjuåringen  plockat  i  korgen,  då  mor  i 
går  gräft  upp  dem  från  jorden. 

Far  steg  in  och  satte  sig  vid  bordet.  Inte  kas- 
tade han  en  enda  blick  bort  till  mor,  som  stod  där  så 
röd  som  ett  hallon,  iargad  af  hettan  från  glöden.  Och 
inte  såg  heller  mor  synnerligen  kärlåten  ut.  Mannens 
enfald  bröt  alltför  bjärt  af  mot  hennes  snabba  uppfatt- 
ning, och  hans  grofthuggna  gestalt  ingaf  henne  en  känsla 
af  vämjelse.  Hon  var  en  af  byggdens  mest  firade  skön- 
heter, hon,  på  sin  tid.  Men  kärlekssagan  blef  en  af 
det  vanliaga  slaget.  Nämdemannens  vackra  son  bedrog 
henne,  och  förrän  barnet  såg  dagens  ljus,  måste  hon 
träda  i  det  af  Gud  och  prästen  signade  äkta  ståndet. 
Han,  mannen  som  nu  slukade  de  rykande  potätema, 
stod  färdig  att  rädda  henne  ur  skammen,  men  inte 
sträckte  sig  hennes  känslor  till  tacksamhet,  och  inte 
strödde  hon  rosor  på  hans  väg.  Duktig  var  han  att 
arbeta,  stark  som  björnen  och  ihållande  som  igeln. 
Inte  lät  han  hustru  och  bam  svälta,  men  misstro  rådde 


-  180  - 


i  hemmet,  och  kallt  var  det  i  stugan,  så  kallt  att  leen- 
det frös  till  is. 

—  Gammelfar  hotar  med  utsökning,  kom  det 
sträft  och  kort. 

—  För  kons  skull?  sporde  Sanna  med  glimmande 
ögon. 

—  Ja,  för  kons  skull  —  han  sneglade  bort  till 
henne  —  och  för  din  elakhets  skull. 

—  Det  skall  han  ångra.  Hon  slängde  strömmings- 
tallriken häftigt  i  bordet.  Han  går  vid  dödens  rand 
och  vågar  ilskas.  Hennes  kinder  riktigt  hvitnade  i 
häftighet. 

—  Gubbstacklingen,  kom  det  i  undertryckt  vrede, 
och  hvem  vet  hvad  okvädingsflöde  än  strömmat  öfver 
kvinnans  läppar,  om  inte  den  yngre  dottern  stoppat  en 
stor  potatis  i  modems  mun. 

—  Potatis  och  fisk  med  sur  mjölk  är  riktig  god 
mat,  jollrade  hon.  Och  mor  sade  inte  ett  ord  mera 
den  kvällen. 

Men  midt  i  kolsvarta  septembematten  vaknade 
far.  Han  gnuggade  ögonen  och  stirrade  häpen  mot 
väggen.  Det  lyste  så  märkvärdigt  grannt,  att  han 
kunde  se  visaren  på  fickuret,  som  han  hängt  öfver  sän- 
gen. Skenet  drog  fram  i  så  underligt  flämtande  vå- 
gor, att  far  sprang  upp.  Mor  sof  med  fallen  dragen 
öfver  hufvudet. 

—  Herre  Gud,  Sanna,  skrek  han  hest  och  dar- 
rande, det  är  gammelfars  koja  som  brinner. 

Och  mor  flög  upp  snabb  som  blixten.  Inte  sade 
hon  ett  enda  ord,  men  kvick  var  hon  att  knyta  kjol- 
banden kring  midjan  och  i  svindlande  fart  bar  det  af 
pä  skogsvägen.  En  liten  gestalt  med  tofvigt  hår  och 
nakna  fötter  sprang  öfver  stenarna,  dem  lågornas  ljus 
färgade  rosenröda.  Hon  kunde  inte  låta  bli  att  le,  han 
syntes  henne  som  en  tomtegubbe  ur  vidskepliga  sagor. 

—  Är  det  tomtetrilln,  skämtade  hon,  när  skep- 
naden sprang  förbi  henne,  eller  är  det  dvärgtrilln  af 
kött  och  blod.  Hon  sträckte  ut  handen  likasom  för 
att  förvissa  sig  om,  att  det  var  en  människa.  Gubben 
var  inte  god  i  detta  ögonblick. 

-  181  - 


—  Det  vore  bättre  för  dig,  högg  lian  tillbaka, 
om  du  mött  ett  spöke;  spöket  kan  inte  tala  om  hvad 
det  sett. 

—  Har  du  sett  svartkonster  i  natten? 
Hon  skrattade  högt. 

—  Åhjo,  men  .  .  .  illgärningarna  gå  löst  i  natten. 
Hon   skrattade    inte    längre,    hon  gaf  honom  en 

lång  forskande  blick.  Men  nu  hördes  rösten  af  Sannas 
man,  som  flämtande  af  ansträngning  hunnit  fram. 

—  Är  gammelfar  inne?  stötte  han  ut  i  ångest. 
Men  just  i  detsamma  såg  han  gubben   kräla  ut 

ur  den  brinnande  kojan.  Svedd  var  han  en  smula, 
den  gamla,  och  en  dryck  vatten  begärde  han  strax, 
men  inte  var  han  sårad  eller  hufvudyr,  det  märkte 
man.  De  stodo  där  alla  tre:  gammelfar,  sonen  och 
lill-gubben,  medan  lågorna  fräste  i  halmtaket  och  gnis- 
torna flögo  som  vilsekomna  raketter  kring  talltopparna. 
Ett  försök  att  släcka  lönade  sig  inte,  hela  byn  låg  i 
djupaste  sömn,  ingen  anade  det  hemska  skådespelet 
i  natten,  ingen  drömde  om  lågomas  heta  famntag  i 
septembernattens  kyla. 

—  Jag  såg  alltför  väl  den  ljusa  kjolen  flaxa,  när 
hon  sprang,  hviskade  skräddaren  mystiskt  genom 
mörkret. 

—  Jag  vill  inte  påstå,  att  det  var  svärfar  som 
dömdes  att  brinna,  ifylde  gammelfar,  men  utsökningen 
var  det  förvisso. 

Sannas  man  teg.  Han  stirrade  mot  de  mörka 
molnen  i  fjärran,  som  sökte  han  ett  himmelens  svar 
på  hemska  frågor. 

—  Sof  hon  ?  sporde  gammelfar  och  gaf  sonen  en 
knuff  i  sidan. 

—  Ja,  skydde  oss  Gud,  hon  sof,  blef  svaret 

—  Men  menade  hon  ingenting  i  går  afton?  frå- 
gade lill-gubben. 

Far  kom  ihåg  Sannas  ord:  «det  skall  han  ångra» 
—  men  teg. 

—  Hörde  hon  om  utsökningen?  fortfor  gammelfar, 
och   sonen   mindes  orden:    «han   går  vid  dödens  rand 

—  182  — 


och  vågar  ilskas».  Men  inte  upplyste  han  de  andra 
om  hustruns  ord. 

Väggarna  störtade  samman,  det  fräste  och  spra- 
kade som  om  sagomas  alla  drakar  hade  dragit  i  tåg 
kring  skogen.  Flammorna,  som  rusade  i  vågor  mot 
skyn,  begynte  småningom  lysa  med  dämpadt  sken. 
Det  tystnade  rundtomkring,  och  när  de  tre  männen 
långsamt  och  fundersamt  vandrade  mellan  snåren,  såg 
ingen  af  dem  en  skymt  af  Sanna.  Borta  var  hon  — 
och  ingen  hade  märkt  när  hon  gått. 

—  Jag  har  hört  många  fula  ord,  mumlade  skräd- 
daren, förbannelser  och  hot. 

Men  ingen  svarade  honom  och  de  gingo  tysta 
vid  hvarandras  sida.  Gammelfar  måste  nu  flytta  till 
stugan  med  sonen,  svärdottern  och  de  små. 

Prat  blef  det  i  bygden.  Aldrig  förr  hade  man 
haft  så  mycket  att  hviska,  när  en  enslig  koja  i  skogen 
brunnit.  Inte  stod  det  rätt  till.  Nej,  hjälpe  oss  Gud, 
allt  var  inte  som  det  borde.  Men  ingen  visste  något. 
Och  så  kom  länsman. 

Han  visste  mindre  än  de  andra,  men  han  frågade 
—  ja,  han  riktigt  pinade  människors  själar.  Blef  man 
inte  yr  i  hufvudet  vid  korsförhöret,  så  var  det  ett  un- 
der. Och  lill-gubben,  som  redan  förut  inte  var  rätt 
klar  i  skallen,  snärjde  in  sig  som  i  ett  gam.  Han 
kunde  inte  komma  ut  igen;  han  hade  hört  så  mycket, 
så  underliga  saker  saker  och  så  fällande  ord.  Allt 
måste  han  tala  om,  och  inte  gjorde  han  det  ogäma, 
det  var  sällan  gu'nås  som  gubben  stackare  fått  taga 
till  ordet. 

Men  nog  häpnade  bylaget,  när  Sanna  på  lill-gub- 
bens  vittnesmål  dömdes  till  lo  års  tukthus.  Men  sannt 
var,  att  inte  ens  mannen  sökt  rentvå  henne;  också 
inför  honom  hade  hon  utslungat  hotelser,  och  gammel- 
far bara  skakade  på  hufvudet.  Han  trodde  nog  att 
hon  aldrig  burit  godt  i  sinnet. 

Men  Sanna  mötte  käckt  deras  hårda  blickar.  Hon 
flvor  vid  sin  själs  eviga  salighet,  att  hon  aldrig  med 
en  tanke  menat  något  så  fult.  Hade  de  då  aldrig 
själfva  i  tanklöshet  pratat  ord  utan  betydelse?    Skulle 

-  183  — 


icke  Guds  ängel  stiga  ned  och  vittna,  att  hon  var 
oskyldig,  då  människorna  ville  dömma  henne  grymt 
och  hjärtlöst?. 

Men  ingen  ängel  steg  ned,  och  Sanna  tvingades 
att  fjättrad  i  handbojor  stiga  upp  i  fångkärran,  som 
fbrde  henne  till  gamla  fängelseborgen.  Hennes  man 
kom  för  att  säga  henne  farväl,  då  hon  reste,  och  hela 
byalaget  samlades,  ja  de  skådelystnas  antal  steg  till 
hundrade. 

En  skälfvande  hviskning  gick  genom  hopen.  Det 
kunde  ju  vara  sant,  att  hon  antändt  stugan  i  den 
svarta  septembematten,  då  intet  öga  spejat,  men  det 
kunde  hellre  vara  osant. 

Men  far,  som  mötte  den  gränslösa  fasan  i  hust- 
runs afskedsblick,  gick  från  den  dagen  tyst  som  en 
skugga.  Inte  fann  han  ro  dag  eller  natt,  inte  fann  han 
frid  i  kojan,  inte  i  skogen  där  han  rastlöst  sträfvade, 
inte  i  logen,  där  han  tillbringade  höstens  kulna  nätter, 
inte  i  höladan,  där  han  bäddade  sig  ner  i  höet  for  att 
dölja  sitt  anlete  för  världens  blickar. 

Det  var  så  underligt,  när  mor  inte  längre  städade 
i  stugan,  när  de  små  gräto  och  jämrade  sig  och  när 
ingen  kokade  gröten  i  den  öppna  spiseln.  Gammelfar 
var  krasslig,  nästan  slö.  Han  satt  i  en  vrå  och  små- 
gnolade,  och  två  veckor  före  jul  lades  han  på  sotsän- 
gen. Han  begrofs  på  själfva  julaftonen,  och  fastän 
stjärnorna  glimmade  sä  grannt  mellan  granens  grenar 
som  de  fagraste  julljus,  så  gräto  de  små  flickorna 
öfverljudt. 

Far  låg  i  ladan,  ehuru  kölden  sprakade  i  knutarna, 
och  om  inte  Trillan  stuckit  sig  in  och  kastat  en  pann- 
kaka på  julbordet,  så  skulle  barnen  ej  tröstat  sig  på 
hela  den  kvällen.  Men  nämdeman  i  byn  tog  saken 
om  hand.  Inte  kunde  man  ansvara  infor  himlens  herre, 
om  man  läte  barnen  svälta  ihjäl,  nej,  man  var  tvungen 
att  utlysa  fattigauktion,  alltid  fanns  det  någon,  som 
till  lägsta  pris  ville  taga  sig  an  de  värnlösa.  Och  så 
hände  det  sig,  att  Lena  kom  till  Stina  i  Kroken  och 
Anna  till  smeden  Pålson  i  Sunnangärdet.  Lena  liten 
fick   det  inte   så  illa,  men  sagan  om  Anna  är  klokast 

184  — 


att  förtiga,  det  gifs  ändå  så  mycket  sorgligt  att  för- 
tälja ur  lifvet. 

Far  bodde  sedan  ensam  i  den  öfvergifna  kojan. 
Det  blef  för  kallt  i  ladorna,  ur  logen  drefs  han  ut  af 
gårdens  folk,  och  från  skogen  jagades  han  af  svarta 
spöken.  I  stugan  var  det  ändå  när  allt  gick  omkrig, 
trifsamt  och  bäst.  Det  fanns  bröd  på  spettet  och 
strömming  i  fjärdingen.  Han  kunde  godt  lefva  till  vå- 
ren på  den  kosten,  kunde  tillregla  dörren  och  aldrig 
släppa  en  kristen  själ  öfver  tröskeln  till  stugan.  Man 
undrade  i  bygden  och  spejade  intet  så  litet  nyfiket 
mot  kojan  på  kullen.  Hur  skulle  det  slutas,  frågade 
man  —  hur? 

Mot  sommaren  fick  man  visshet.  Dörren  öpp- 
nades och  far  trädde  ut.  Han  kom  till  byn  och  be- 
gärde arbete.  Af  sorg  syntes  numera  inte  ett  spår, 
han  tycktes  besluta  att  taga  lifvet  från  den  ljusare  sidan. 
Sina  gamla  vänners  hälsning  mötte  han  med  ett  fånigt 
leende.  Han  log  oafbrutet  och  håret  växte  långt  som 
en  man  kring  hans  panna. 


På  tionde  året  härefter  dog  Tok-Ville,  och  då 
fanns  det  många,  som  frågade  sig,  om  ej  hans  hustru 
blifvit  dömd  som  oskyldig. 

Parus  Äter. 


185 


Kalenderns  omslagsbild. 


Efter  att  S.  F.  V:s  kalender  under  åren  1904  och 
1905  bjudit  sina  läsare  bilder  från  Borgå  och  Åbo, 
har  turen  detta  år  kommit  till  det  vackert  belägna 
medeltida  fästet  Olofsborg.  I  femtonde  årgången  af  ka- 
lendern stå  att  läsa  « Några  blad  ur  Olofsborgs  historia». 

Bilden  i  denna  kalender  är  utförd  efter  en  akva- 
rell, som  artisten  Alexander  Federley  målat  och  haft 
vänligheten  att  gratis  ställa  till  vårt  förfogande. 

Alexander  Tiodolf  Federley,  född  1864,  besökte 
såsom  helt  ung  tekniska  realskolan  cch  konstföreningens 
ritskola  i  Åbo.  Åren  1891—92  vistades  han  i  Paris, 
där  han  studerade  under  franska  teckningslärares  led- 
ning. Sedan  1891  är  han  intendent  vid  konstnärgillet 
och  tjänstgör  f  n,  såsom  t.  f.  föreståndare  i  förbere- 
dande yrkesskolan  för  gossar  i  Helsingfors. 

Under  de  sista  två  årtiondena  har  Federley  ut- 
fört teckningar  till  ett  stort  antal  såväl  vetenskapliga 
som  skönlitterära  arbeten,  och  i  skämttidningar  hafva 
ofta   ingått   bilder,  utförda    af  hans   träffsäkra    ritstift. 

Finland  består  sig  f.  n.  ett  ganska  stort  antal 
målare,  men  relativt  få,  hvilka  förstå  sig  på  konsten 
att  teckna  fint  och  säkert.  Ibland  desse  få  intager  Fev 
—  artistens  oftast  använda  signatur  —  en  framstå- 
ende plats. 


—  186  - 


Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud 
i  november  1906. 


Nyland. 

Borgå  socken:  Ingeniör  Harald  Forsius,  adress:  Borgå;  Hand- 
landen A.  Forsten,  Siindö;  Lärarinnan  Anna  Nordberg 
och  liandtmätaren  Felix  Edelmann,  Borgå. 

Borgå  stad:  Borgmästaren  M.  Schauman,  adress:  Borgå. 

Bromarf:  Postexpeditionsföreståndaren  J.  A.  Grönlund,  adress: 
Ekenäs,  Bromarf. 

JBkenäs  stad:  Folkskolläraren  J.  A.  Nordström. 

JSUimä:  Apotekaren  Axel  Bergman,  adress:  Elimä,  Koria  station. 

Btsbo:  Landthushållaren  F.  A.  Malmström,  adress:  Esbo  station, 
Folkskolläraren  Fredrik  Emil  Lundell,  adress:  Köklaks 
station;   Folkskollärarinnan  Mia  Långström,  Esbo  station. 

F^agervik:  Folkskollärarinnan  Ida  Åkerberg,  adress:  Fagerviks 
station. 

FSredrikshamn:  Apotekaren  Alfons  Nymalm. 

öatnmelsfaden :  Lärarinnan  Estrid  N ammelin,  adress:  Malm,  Vik. 

Hangö:  Folkskolläraren  Jacob  Kaustell. 

Hdsinge:  Fru  Bosa  Holmström,  adress:  Malm;  Ingeniören 
F.  Åberg,  Botby;  Handlanden  Frans  Kareli,  Åggelby. 

-  187  - 


Helsingfors:    Ingeniör   F.  Rosberg  och  Doktor   P.   Nordmann. 

Hyvinge:  LandthushåUaren  Ilmar  Hornborg. 

Ingå:  Folkskollärarinnan  Matilda  Sjödahl,  adress:  Solberg  station, 
och  Färgaren  H.  W.  Holmberg,  Ingå  station. 

Karts:  Folkskollärarinnan  Sofi  Ahlgren,  adress:  Karis. 

Karislqjo:   Landtbmkaren  G.  Eliasson,  adress:   Karislojo,  Böhle. 

Kotka:  Hamnmäistaren  C.  V.  E.  Blomberg,  adress:  Kotka. 

Kyrkslätt:  RusthåUaren  V.  Sahrberg,  adress:  Jorfvas  station; 
Landthushållaren  Fredrik  Simolin,  Köklaks  station;  Folk- 
skolläraren A.  £.  Lindholm,  Estby;  Landthushållaren  A. 
Dannbäck,  Honskby;  och  Folkskolläraren  J.  £.  Sundqvist, 
Porkkala. 

Lappträsk:  Pastor  Carl  Lundberg  och  Folkskollärarinnan  Väva 
Thomé. 

Liljendal:  Kantorn  Viktor  Karlsson,  adress:  Eskilom  station. 

Lqjo:  Folkskolläraren  J.  C.  Backman,  adress:  Hangöbanan, 
Virkby;   Doktorinnan   Maria  af  Tengström,  adress:   Lojo. 

Ix)risa:  Doktorinnan  Linda  Sagulin. 

MäniscUä:  Provisor  8.  G.  Mölsé. 

Mörskom:  Pastorskan  Edith  Hypén,  adress:  Mörskom  station; 
Nämdemannen  A.  J.  Grönblad,  adress :  Mörskom,  Labbom. 

Pqjo:  Friherre  F.  L.  Hisinger,  adress:  Karis,  Billnäs,  och  Folk- 
skolläraren  Hj.  Björkwall,  adress:  Skum  station,  Fiskaia. 

Pyttis:  Folkskolläraren  C.  Willner,  Pyttis  kyrkoby,  och  Landt- 
bmkaren P.  Länsmans,  adress:  Pyttis. 

Pärnå:  Fröken  Hulda  Rosberg,  Kommunalrådet  K.  M.  Kosdios, 
adress:  Pärnå;  Smeden  Otto  Nyholm»  Pämå,  Gammdby. 

Sibho :  Landtbruksrådet  G.  Borgström,  adress :  Helsingfors,  Öster- 
sundom  gård;  Inspektören  G.  A.  Jansson,  adress:  Nickby; 
Fm  Mia  Oljemark,  adress  Nickby;  Agronomen  Otto  Gran- 
qvist, Xickby,  Paipis,  och  Folkskolläraren  R.  J.  Kyam- 
ström,  Nickby,  Paipis. 

Sjundeå:  Landthushållaren  A.  Perklén,  adress :  Sjimdeå  station; 
och  Folkskolläraren  Alarik  Boström,  adress:  Kala. 

Snappertuym:  Fröken  Anna  Fagerström. 

Strömfors:  Bonden  Gustaf  Mickel8,Kungsböle;  Skräddarmastaren 
J.  Rosqvist,  Lovisa,  Keitala,  och  Sågbokhållaren  V.  KJaik- 
son.  Strömfors  bruk. 

Ibnala:  Folkskolf öreståndaren  Karl  J.  Himberg  och  Fröken 
Hilda  Lindqvist. 

-  188  — 


Sund :  Possessionaten  M.  F.  Rosenberg,  adress :  Sund,  Bomarsimd. 
Västanffärd:  Folkskolläraren  G.  B.  Sjöblom,  adress:  Västanfjärd. 
Värdö:  Fröken  Lydia  Andersson,  adress:  VårdÖ,  Åland. 
Äbo:  Landskamreraren  F.  Edv.  Stenvik  och  Kollegan  A.  Forsell. 


öiterbotten. 

Brahesiad:  Fröken  M.  Palmqvist. 

Esse:  Folkskolläraren  J.  Finnäs. 

Gamlakarleby :  Kapten  Edvard  fiengelsdorff. 

Oamlakarleby  lands f. :  Folkskollärarinnan  Therése  Mattsson,  Öfver- 

Korplaxby  och  Hemmansägaren  J.  Weneliiis. 
Jakobstad:  Folkskolläraren  L.  Kronqvist. 
Jeppo:  Bonden  Johan  Jungar,  adress:  Jeppo  station. 
Kaskö:  Folkskolläraren  E.  Degerstedt,  adress:  KaskÖ. 
Kristinesiad:  Fröken  Karin  Fontell,  Stadsläkaren  Doktor  Ernst 

Wendelin  och  Folkskolläraren  Otto  Hannus. 
Erisiinestads   landsf.:   Folkskolläraren   E.  A.  Hummelgård  och 

Handlanden  Mikael  Mängs,  adress:  Tjöckby. 
Kronoby:    Folkskoleläraren   Herman   Ingo  och    Folkskolläraren 

Anders  Bäck,  adress:  Kronoby,  Knifsund. 
Kvefkdcs:  Folkskolläraren  K.  V.  Åkerblom  och  Bondesonen  Gustaf 

Wikstedt. 
Laftpfjärd:  Folkskolläraren  Frans  Teir  och  Folkskolläraren  Henrik 

Bosenback   samt   Poliskonstapeln    Gustaf  Ådjers,   adress 

Lappfjärd,  Kyrkoby;   Folkskolläraren  Jos.  Klåvus,  adress 

Lappfjärd,    Mörtmark;    Bonden    Axel    Grannars,    adress 

Lappfjärd,  Härkmeri,  och  Folkskolläraren  J.  J.  Wadström, 

adress:  Lappfjärd,  Dagsmark. 
Larsmo:  FolkskoUärarinnan  Alma  Sund. 

Malaks  socken:   Orgelnisten  M.  Hagberg,  adress:  Vasa,  Malaks. 
HJaocnto: 

Munsala:  Folkskolläraren  A.  Svedberg. 
Musiasaari:  Pastor  A.  K.  Hedberg,  Gamla  Vasa  haltpunkt,  och 

Folkskolläraren  Aug.  Eosendahl,  adress:  Toby. 
Nederrelil:  Landtbrukaren  Elias  Slotte. 
JSykarleby:  Normalskolläraren  K.  F.  Spolander  och  Seminaristen 

J.  A.  Stenfors. 

—  189  - 


Tushy:  Fru  Julia  Bergh,  adress:  Kervo;  Läraiiiinaii  Aniia 
Öländer,  adress:  Träskända,  Malmby;  Landthushålbiren 
J.  Winkvist,  adrests:  Korsö,  Klemetskog,  och  Bruksbok- 
hållaren  Eirik  Nordberg,  Träskända,  JMariefors  bruk. 


Vftstra  Kaland. 

Bjämå:   Stationsinspektom  G.  Eancken,  adress:   Pemiö  station, 

Öfverby,  och  Agronomen  Fredr.  Erlund,  Finby. 
Bjömebof-g:  Apotekaren  G.  Widbom,  adress:  Björneborg. 
Drags ffärd:    Folkskollärarinnan    Bosa   Westerholm,   Dragsfjiid, 

Ytterkulla. 
Eckerö:  Kyrkovärden  Erik  Eriksson,  adress:  Eckerö,  Stoiby. 
Finnströyn :  Provincialläkaren  L.  V.  Fagerlund,  Godby. 
Föglö:   Folkskolläraren   E.  A.  Laurén,  adress:  Föglö,  Degerby; 

Folkskolläraren  K.  V.  Gustafsson,  Föglö,  Vargskar, 
Hammarland:  Folkskolläraren  John  Karlsson. 
Hiittis:  Folkskolläraren  Hugo  Fagerstén. 
Houtskär:  Folkskolläraren  A.  Eingvall,  Houtskär,  Hyppeis. 
Iniö:  Folkskolläraren  K.  P.  Pettersson. 
J&mala:  Folkskolläraren  F.  Liewendahl,  adress:  Mariehamn. 
Kimito:  Apotekerskan  Hanna  C:son  Linmell. 
Eiyrpo:  Kofferdieskepparen  J.  E.  Jansson;  Folkskolläraren  D.  A- 

Danielsson,   adress:  Korpo,  Galtby;   Bondedottren  Vendla 

Pennströra,  Korpo,  Pensar,  och  LandthushåUaren  G.  Add&- 

son,  Korpo,  Rumar. 
Kumlinge:  Fiskaren  A.  J.  Öberg. 
Kökar;  Folkskolläraren  K.  E.  Ideman. 
Lemland:    Folkskollärarinnan    Ingeborg    Sommarström,    adress: 

Lemlaod,  Söderby. 
Lumparland:  Possessionaten  J.  Bosenberg,  adress:  Lumparland. 
Mariehamn:  Magister  Otto  Drake. 

Nagu:  Kaptenen  Joh.  Jul.  Fogelberg,  adress:  Nagu,  Vikom. 
Nystad:  Fröken  Anna  Myréen. 

Nådendal:  Apotekerskan  Ida  Aschan,  adress:  Nädendal. 
Pargas:  Folkhögskoleföreståndaren  A.  Stenvall. 
Raumo:  Bankprokuristcn  John  Lindgren. 
SaÅo:  Apotekaren  A.  Lindroos,  adress:  Salo  station. 
Saltvik:  Bonden  K.  J.  Johansson,  adress:  Åland,  Saltvik,  Haga. 

—  190  - 


Narpes:  Folkskolläraren  £.  V.  Hannus.  Finnby;  Folkskolläraren 
J.  Kronqvist,  Bangsby;  Folkskolläraren  J.  Bosenback, 
Kåtnäs,  Bäckby,  och  Folkskolläraren  J.  A.  Ekman, 
Yttermark. 

Gravats:  Orgelnisten  O.  KJrook,  adress:  Oravais. 

Orismala:  Stationsinspektom  A.  Grannars. 

Pedersö:  Folkskolläraren  J.  V.  Westerlund,  Folkskolläraren  S. 
Strandbei^,  adress:  Bennäs,  Forsby,  och  Disponenten  Einar 
Blomström,  Kållby. 

Purmo:  Folkskolläraren  Vilhelm  Bodas. 

Pörtom:  Possessionaten  Alfr.  Sjöberg,  adress:  Pörtom,  Alholma. 

Beplot:  Landthandlanden  Johannes  Gustafsson,  adress:  Beplot, 
Björkö,  och  Orgelnisten  Karl  Kniper,  adress:  Beplot. 

Sideby:  Folkskolläraren  M.  Gran,  adress:  Sideby,  och  Folkskol- 
läraren A.  E.  Teir,  adress:  Sideby  Skaftung. 

Solf:  Folkskolläraren  S.  Antell. 

Tserijärvi:  Folkskolläraren  K.  J.  Sundell,  Folkskolläraren  M.  E. 
Kulenius,  Kolam,  och  Smeden  Viktor  Bygden  i  Kortjärvi. 

Uleåborg:  Vågmästaren  A.  Brunberg. 

Vasa:  Fröken  Ellen  Stenbäck  oeh  Borgmästaren  Hugo  Malmberg. 

Vörå:  Lärarinnan  Anna  StaJEfans,  adress:  Vörå,  Kovjoki,  och 
Folkskolläraren  Mikael  Holmberg,  adress:  Vörå,  Baki- 
peldo. 

Öfvermark:  Folkskolläraren  Viktor  Winberg. 


öfiriga  Finland. 

Davidstad:    Folkskollärarinnan    Nina   Nylund,    adress:    Kallio- 

koski  bruk. 
HdapaJcoski:  Kamreraren  Georg  Bawe,  adress:  Haapakoski  bruk. 
Hiausfärvi:  Ingeniören  N.  W.  Bergmann,  adress:  Biihimäki. 
Heinola:  Fröken  Esther  Thomé. 
IMs:  Fröken  Thilda  Stråhle,  adress:  Kausala. 
Joensuu:  Kollegan  magister  Isak  Smeds. 
Jyväskylä:  Stationsinspektor  Felix  Hedberg. 
Kangasala:  Kanslirfidinnan  Hilma  Liljestrand. 
Koskis:  Magister  V.  Ohberg,  adress:  Järvelä  station. 
Kuapio:  Forstmästaren  Erik  Borenius. 
Mänttä:  Disponenten  J.  Boedecker,  adress:  FUppula,  Mänttä. 

-  191  - 


Nykyrka:  Veterinären  J.  A.  Stenius,  adress :  Nykyrka,  ViboiigB  län. 

Pyhäjärvi:  Förvaltaren  T.  Francke,  adress:  Pyhäjärvi,  Viborgs  län. 

Ruovesi:  Possessionaten  Magister  A.  Aminoff. 

Riiokolaks:  Färvaltaren  Karl  Mansén,  adress:  Imatra. 

Ryttylä:  Stationsinspektom  Hj.  Montell. 

Sakkola:  Apotekerskan  Judith  Studd. 

Sordamla:  Restauratör  F.  Forström. 

S:t  Michel:    Fröken   Alina   Antell  och  Stationsinspektom  G.  A. 

Liadholm. 
Thmmda:  Skolf öreståndaren  Valfrid  Weekman,  adress:  Humppila, 

Forssa. 
Tammerfors:  Ingeniör  Robert  Witting. 
Tavastéhus:  Magister  Valdemar  Sippel. 
ValkecUa:  Skogsförval tåren  Hjalmar  Andersin,  Adress:  KirjokiTi, 

Savolaks  banan. 
Viborg:  Doktor  C.  A.  Alenius. 
Villmanstrand:  Disponenten  E.  v.  Haartman. 


S:i  Petersburg:  Direktör  Rudolf  Witting. 


Årsmedlem  erhåller  skrifterna  för  hvarje  år  medlems- 
afgiften  erlägges. 

Flyttar  medlem  till  annan  ort,  behagade  han  härom  an- 
mäla hos  ombudet  på  den  ort,  dit  flyttningen  skett. 

Då  nya  medlemmar  inträda  i  föreningen,  är  det  onödigt 
att  för  hvarje  sådan  till  kassören  insända  anmälan  härom,  utan 
kan  detta  ske  förslagsvis  i  början  af  april,  september  och 
december.  Skrifterna  likasom  kalendern  rekvireras  för  nya  med- 
lemmars räkning  genom  föreningens  kassör. 

Ombuden  behagade  före  kalenderårets  slut  till  föreningens 
kassör,  Ingeniör  Fredrik  Rosberg  i  Helsingfors,  inleverera  del 
löpande  årets  uppburna  medlemsafgifter. 


192 


RättelsCp    I  förteckniugeo  oiver  iSvenska  Folbkolans 
fener.  ombud   hafVa   sidorna    1S9    och    190  vid  ombryt- 
i"ngeji  af  sbita  arket  förväidat  plats. 


PRIS  Fmk  1:50. 


Vi.,     ,: 

^'  '^V/V 


HELSINGFORS    1906 
AKTIEB.   F.  TILGMANN. 


PRIS  Fmk  1:50. 


HELSINGFORS    1906 
AKTIEB.  F.  TILGMANN. 


KALENDER 

É^^VEN   AF 
<SKA  FOLKSKOLANS  VÄN^ 


KRLEPiDER 


UTQIFVEfi  RF 


SVEMSKR  FOLKSKOLRMS  VRNMER 


1907 


TjuauMDEmDRn  AroAnsen 


SFV 


HELSINGFORS 

T1DNXN06-  *  TRTClUeBVAKTIIBOLAOITS  TBYCKSRI 

1907 


t 


ORDFÖRANDEN 

I 

SVENSKA  FOLKSKOLANS  VÄNNER 

f.  d.  folkskolinspektorn,  filosofiemagistern 

VIKTOR  ÖHBERG 

afled  den  17  nov.  1907. 


Detta  sorgebudskap,  redan  kändt  för  kalen- 
derns läsare,  ger  direktionen  för  S.  F.  V.  anled- 
ning tillkännagifva,  att  i  föreningens  skriftserie 
skall  i  början  af  1908  intagas  en  teckning  öfver 
den  verksamme,  folkbildningskäre  mannens  långa 
lefnad. 


INNEHALLs 

Sid. 
Svenska  Folkskolans  Vänners  årsberSttelse  för  1906    1 

S.  F.  V:s  sång-  och  musikfest  i  Helsingfors  1907 13 

Vår  kulturställning  ttf  I.  Å.  H. 45 

Sagoskrinet,  dikt  af  Frans  österblom 52 

Vär  ttd  ^      *        »  >  54 

Folkskolan  i  Kökar  af  P.  A^ 57 

De  svenska  akad.  feriekurserna  1907 60 

Frans  österblom,  nekrolog  af  P,  A 62 

H varför  Henrik  Trast  ville  lämna  sin  tjänst  af  Å.  ÅUardt  ...     72 
Tro  och  trolldom  i  Ekenäs  skärgård  af  Gunnar  Landtman    .  .    79 

E*t  nytt  träd  i  skogen,  berättelse  af  K  E.  Forslund 88 

En  solglimt  i  hösten,  skizz  af  P.  Nordmann 95 

Det  obekanta,  föredrag  af  Vald.  Ruin     102 

Hvarför   är  det  så  svårt  att  erhålla  svenskatalande  tjänarinnor 

på  landsbygden  af  —m — 5 — 111 

Borgå  museum  af  //.  S—n 114 

Prinsessan  Snöhvit,  sagospel  af  EUen  Nervänder 130 

Folkhögskolekursema  i  Vittsar  af  Signe  P,  Strömborg 144 


Småbnikarsång  af  Jacob  Tegengren 149 

Josef  Julius  Wecksell,  minnesteckning  af  i4.  Z. 151 

Fyra  dikter  af/  /  WeckseU 157 

Björneborgames  marsch  af  Ernst  Lagus 161 

Gustaf  Cygnaeus,  dödsruna  af  Tor  Carpelan 171 

Från  dödens  skördefält 176 

Dikesplogen  i  ny  belysning  af  G.  Alex,  Rch 182 

Några   uttalanden    om    landtdagen    1907    af    K.    Söderholm, 
F.   Gustafsson,    K    T,    Oijemark,  Emil  Schybergson  odi 

5.  Nuorteva 184 

Åländska  folkskolor  af  Å.  K  OtteUn 211 

Matts  Mattsson  Dalabacka  af  P.  W,  L 218 

Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud  i  november  1907 240 


Redaktör  f5r  denna  kalender:  P.  Nordmann. 


Berättelse 

öfver  föreningen  Svenska  Folkslcolans  Vänners  verksamhet 
år  1906,  afgifven  till  årsmötet  den  26  mars  1907  i  Helsingfors. 


Under  det  gångna  året  har  föreningen  blifvit  i  tillfälle  att 
vidga  sitt  arbetsfält,  ity  att  föredragsverksamheten  på  landsbyg- 
den utsträckts  och  ordnats.  Detta  har  möjliggjorts  tack  vare  det 
frikostiga  anslag  Finlands  sista  ståndslandtdag  beviljat  för  befräm- 
jandet af  social  upplysning  genom  serieföredrag  för  allmoge-  och 
ari>etarebefolkningen.  Enligt  ständemas  önskan  har  förvaltningen 
och  fördehiingen  af  anslagssumman,  stor  50,000  mark,  fördelad 
på  1906-~07  öfverlämnats  åt  Centralnämnden  för  folkeliga  före- 
drag, till  hvilken  direktionen  för  S.  F.  V.  för  sin  del  såsom  dele- 
gerade invalt  professor  I.  A.  Heikel,  fil.  doktor  P.  Nordmann  och 
fil.  licentiaten  G.  Landtman.  Dessa  tre  medlemmar,  bildande  Cen- 
tralnämndens subkommitté  för  de  svenska  föreläsningskursemas 
ledning,  hafva  tills  dato  disponerat  öfver  5,200  mark  för  föredrag 
anordnade  i  Nyland,  Österbotten  och  i  sydvästra  Finland.  En 
kortfattad  redogörelse  för  denna  föredragsverksamhet  på  lands- 
bygden, omfattad  med  lifligt  intresse,  skall  intagas  i  nästa  årsberät- 
telse. Vid  senaste  årsskifte  var  arbetet  nyss  påbörjadt  och  före- 
dragen fortgå  under  innevarande  år. 

Likasom  flere  gånger  förut  har  direktionen  äfven  nu  nöjet 
att  meddela,  det  föreningen  af  gynnare  och  vänner  ihågkommits 
med  donationer  och  gåfvor.  Ankedoktorinnan  Olivia  Forsius  lät 
genom  ett  gåfvobref  af  den  23  mars  1906  öfverlämna  2,000 
mark,  hvilken  summa,  bokförd  under  benämningen.  .Kr.  Fr.  Forsii 

—  1  — 


fond*,  får  .efter  direktionens  godtfinnande  användas  till  befräm- 
jande af  folkbildningsarbetet  i  landet'.  Följande  dag  eller  den 
24  mars  1906  undertecknade  f.  d.  referendariesekreteraren  A.  O. 
Geitlin  ett  donationsbref,  medels  hvilket  han  skänkte  5,000  mark 
.för  befrämjande  af  Svenska  Folkskolans  Vänners  aktningsvärda 
och  ädla  syften*.  Den  i  årsberättelserna  ofta  citerade,  men  al- 
drig namngifna  gynnaren  af  vår  förening  underlät  icke  heller  1906 
att  insända  sin  välkomna  julgåfva  om  500  mark,  och  någon  tid 
förut  hade  änkeöfverstinnan  Sophie  Gahmberg  vänligheten  skänka 
200  mark.  I  december  fick  föreningens  kassör  genom  löjtnant  W. 
Stjemschantz  emottaga  den  betydande  summan  af  Fmk  12,816:13» 
hvilket  belopp  genom  ett  donationsbref  af  den  27  maj  1906,  un* 
dertecknadt  af  öfverste  N.  Msxmontan  och  sexton  officerare  samt 
civila  tjänstemän  vid  numera  upplösta  Lifgardets  3:e  finska  skarp- 
skyttebataljon öfverlämnats  till  S.  F.  V.  med  rätt  för  föreningen « 
att  disponera  öf\'er  räntorna,  men  med  villkor  att  återbära  kapi- 
talet .i  händelse  finska  gardesbataljonen  i  framtiden  åter  upp- 
rättas i  hufvudsaklig  öfverensstämmelse  med  dess  förra  gestalt- 
ning såsom  en  uteslutande  inhemsk  trupp*.  Med  tacksamt  erkän- 
nande af  den  stora  donationens  emottagande  har  direktionen  på 
föreningens  vägnar  afgifvit  en  skriftlig  förbindelse  att  det  utsatta 
villkoret  skall  beaktas.  —  För  sistnämnda  stora  gåfva  likasom  för 
alla  de  andra  uttalas  ett  uppriktigt  tack.  Föreningen  skall  genom 
sitt  fortsatta  arbete  söka  motsvara  de  sympatier  donatorerna  så 
vackert  visat  sig  hysa  för  dess  sträfvande  på  folkbildningens  fält. 
Vi  öfvergå  härmed  till  att  redogöra  för  den  sedvanliga 
fördelningen  af  anslag  åt  skolor,  och  såsom  synes  är  antalet  af  de 
utgifna  understöden  stort. 

Anslag  till  högre  folkskolor: 

Läseåret  1905-1906.  Sottunga 300:  — 

Nagu,  Nötö 225:  — 

Esbo,  Skolholmen 250:  — 

östermyra 150:  — 

öfvermark,  Fröjdnäs 100:  — 

Läseåret  1906—1907.  Tusby,  Björkbacka 400:  — 

St.  Karins 400:  — 

Hausjärvi,  Hyvinge 350:  — 

-  2  — 


Sastmola,  Kasaböle dOO: 

Kronoby,  Snåre  »)....• 300: 

Föglö,  Jyddö 300: 

Ostermyra 200: 

Kveflaks,  Osterhankmo 200: 

Iniö,  Norrby 200: 

Karuna 200: 

Munsala,  Mona 150: 

Lappfjärd,  Mörtmark 150: 

VäidO,  östra  simskäla 150: 

Västanfjärd.  Brännboda  ........  100: 

Anslag  till  småskolor: 

Läseåret  1905-1906.  Esse,  Bäckby 200: 

Degerby  (Nyland) 200: 

Pyttis  kyrkoby    200: 

Liljendal,  Säfträsk    150: 

,    Hopom 150: 

,    Garpom    .  .  .  .  " 50: 

Tusby,  Kervo 125: 

.      Klemetskog 100: 

Strömfors,  bruket 100: 

Kyrkslätt,  Evitskog 100: 

Läseåret  1906—1907.  Replot,  Söderuddama 500: 

Teerijärvi  kyrkoby 400: 

Finby,  Kåta  «) 400: 

Vichtis,  Palajärvi 300: 

Helsinge,  Hanaböle  *) 300: 

Houtskär,  Äpplö    300: 

Kökar,  östra  distriktet     250: 

Finby,  Pettu 250: 

,      Gräböle 200: 

Strömfors,  bruket 200: 

Tessjö 200: 

Virböle 200: 

Esbo,  Sötby 200: 


O  Anslag  för  2  läseår. 
')  Anslag  för  3  läseär. 


~  3  - 


Kimito,  Vrethalla 200:  — 

Degerby  (Nyland) 200:  — 

Ingå,  Västankvam 200:  — 

Pargas  kyrkoby 200:  — 

Ingå.  Takter 200:- 

Gamlakarleby  socken,  Rödsö 200:  — 

Storkotka  ...  200:  — 

Sjundeå,  VikarfaU 200:  - 

Pikkala 200:  — 

Henriksberg 200:  — 

Pyttis,  Mogenpört 200:  — 

Korpo,  Åvensor 200:  — 

Ingå,  Barösund 200:  - 

Lapptrflsk,  Hindersby 200:- 

Finström  Bergö 200:  - 

Nedervetil,  Nedervetilby 200:  — 

Saltvik 200:  - 

Tusby,  Kervo 125  — 

,      Klemetskog 100  — 

Dragsfjärd,  Furulund 100:  — 

Borgå,  Veckjärvi 100:  - 

Kyrkslätt,  Anttila 100:- 

Haapajärvi 100:  - 

Borgå,  Norrveckoski 100;  — 

Liljendal,  Hopom 100:  — 

Lappträsk,  Norrby 100:  - 

Utöfver  dessa  anslag,  alla  gällande  i  verksamhet  varande 
skolor,  hafva  understöd  utlofvats  till  Gamlakarleby,  Nederkorp- 
laksby  (200),  till  Larsmo,  Bosund  (200)  och  till  en  andra  små- 
skola i  Sibbo,  Paipis  (150).  För  hållandet  af  tvenne  6  veckors 
skolkurser  i  Karislojo,  Lönnhammar  och  Hiittis,  Rosaiaby  hafva 
åt  en  lärarinna  och  en  lärare  utbetalats  100  mk  enhvar. 


Direktionen,  som  under  det  gångna  året  sammanträdt  13 
gånger,  har  varit  sammansatt]  af  följande  personer:  possessio- 
naten fil.  magister  V.  Ohberg,  ordförande,  kommunalrådet  A. 
Landén,  vice  ordförande,  fil.  doktor  P.  Nordmann  sekreterare  och 
ombudsman,  ingeniör  F.  Rosberg  kassör  samt  imiversitetssekrete- 

—  4  — 


råren  friherre  Tor  Carpelan  och  professor  I.  A.  Heikel.  Supp- 
leanterna fröken  Gertrud  EhrstrOm,  lektor  Hugo  Bergroth  och 
doktor  Gunnar  Landtman  hafva  kallats  och  närvarit  vid  mötena. 
Till  revisorer  valde  senaste  årsmöte  herrar  S.  Ehrstedt  och  A. 
Schildt  samt  till  suppleanter  O.  Lucander  och  A.  Finander.  I 
tur  att  afgä  ur  direktionen  äro  vid  detta  möte  herrar  Carpelan, 
Rosberg  och  Bergroth. 

Ombuden  äro  till  antalet  185  fördelade  på  121  orter,  städer 
och  landskommuner.    Såsom  nya  sådana  hafva  antagits: 
Föglö  Jyddö:  folkskolläraren  K.  Gustafsson. 
Teerijärvi:  .  M.  E.  Kulenius. 

W.  Granö. 

smeden  Viktor  Bygden. 

handlanden     W.  Furu. 
Degerby,  (Nyland):  småskolelärarinnan  Ellen  Hagström. 
Helsinge,  Åggelby:  handlanden  Frans  Karell. 
Kveflaks:  bonden  Gustaf  Vikstedt. 
Nagu:  orgelnisten  N.  V.  Nyländer. 
Kimito:  fiskaren  J.  A.  öhberg. 
Mäntsälä:  provisor  S.  G.  Mölsé. 
Saltvik:  bonden  K.  J.  Johansson. 
Storkyrö,  Orismala:  stationsinspektom  A.  Grannars. 
Pedersö,  Kållby:  disponenten  E.  Blomström. 
Viborg:  doktor  C.  A.  Alenius. 
Nykarieby:  seminaristen  J.  A.  Stenfors. 
S:t  Petersburg:  direktor  Rudolf  Witting. 

Vid  senaste  årsmöte  tillkännagafs  att  premier  i  värdefulla 
böcker  tilldelats  ombuden  fru  Ida  Aschan  i  Nådendal,  folkskol- 
läraren J.  J..  Wadström  i  Dagsmark,  landthushållaren  J.  Vinqvist 
i  Tusby  och  prosten  C.  P.  Moberg  i  Sjundeå.  Denne  sistnämnde, 
som  under  förloppet  af  många  år  nitiskt  och  punktligt  skött  sitt 
ombudsmannavärf,  har  sedan  dess  aflidit. 

Föreningens  medlemsantal,  som  vid  utgången  af  1905 
utgjorde  4,803,  hade  den  sista  december  1906  uppnått  den 
glädjande  höga  siffran  af  5,327.  Af  dessa  äro  137  ständiga 
medlemmar,  2,597  hafva  i  årsafgift  erlagt  5  mark  och  2,183 
2   mark.  För  150  ä  5  mk  och   260  ä  2  mk  hafva  några  om- 

-5  - 


bud  försummat  att  insfinda  stadgad  redovisnins,  innan  räkenska- 
perna afslutades. 

Sina  flesta  medlemmar  räknar  föreningen  på  följande  orter: 
i  Helsingfors  966,  Helsinge  270.  Åbo  238,  Lovisa  140,  Vasa  127, 
Viborg  127,  Borgå  93,  Gamlakarleby  79,  Jakobstad  70,  HangO  61, 
Ekenäs  53,  Uleåborg  53,  Björneborg  52,  Tammerfors  50,  Tusby 
46,  Jomala  43,  Kuopio  42,  Teertjärvi  31,  Bromarf  31  o.  s.  v. 

För  att  i  några  österbottniska  socknar  sprida  kSnnedom  om 
föreningens  sträfvanden  och  i  öfrigt  verka  för  folkbildningens  sak 
besökte  folkhögskoleföreståndaren  J.  Klockars,  som  erhållit  ett 
stipendium  om  500  mark,  under  30  dagar  hösten  1906  Esse,  Purmo, 
Pedersö  och  Larsmo  socknar.  Stipendiaten  höll  flere  föredrag 
samt  framställde  efter  återkomsten  från  resan  några  förslag  be- 
träffande ett  par  bibliotek  och  skolor  och  hafva  dessa  af  direk- 
tionen beaktats. 

Teodor  Holmströms  folkhögskolefond.  Af  fondens  dis- 
ponibla räntemedel  hafva  följande  anslag  blifvit  utbetalade: 

Borgå  folkhögskola 200 

Västankvam  landtmanna-  och  husmodersskola  i  Ingå  .  .  500 

Sydvästra  Finlands  Svenska  folkhögskola  i  Pargas ....  500 

Mellersta  Nylands  folkhögskola  i  Esbo 1,000 

Ålands  folkhögskola 1,000 

östra  Nylands  landtmanna-  och  husmodersskola  i  Pemå  1^500 

Västra  Nylands  folkhögskola  i  Pojo    1,800 

Svenska  folkhögskolekursema  i  Helsingfors 500 

Karis  privata  folkhögskolas  lärarepersonal 500 

Elevstipendier  till  de  9  svenska  folkhögskolorna 1,800 

Stipendium  åt  lärarinnan  vid  Kronoby  folkhögskola  A. 

Lindström 400 

.   föreståndaren  för  Borgå  folkhögskola.  E. 

Holmberg 400 

Beträffande  fördelningen  af  innevarande  års  räntor  har  di- 
rektionen  beslutit,  att  den  kommer  att  försiggå  efter  det  att  samt- 

-  6  - 


liga  ansökningar  före  den  15  april  blifvit  insflnda  från  resp.  folk- 
högskolor. 

Föreningens  inkomster  och  utgifter  under  det  gångna  året 
flfvensom  kapitalkontots  ställning  den  31  december  1906  framgår 
af  kassörens  här  bilagda  öfversiktstablå. 

Biblioteksiitskottet  har  under  året  varit  i  tillfälle  att  för 
1,500  mark  inköpa  ett  större  antal  värdefulla  böcker,  af  hvilka 
kollektioner  om  c.  40  i  hvarje  blifvit  skänkta  till  Esbo  (Mankans 
och  kyrkbyn),  Esse  Bäckby,  Kimito  Mattkärr,  Larsmo  Engmo,  Esbo 
Bemböle,  Helsinge  Lillhoplaks,  Kyrkslätt  Evitskog,  Kökar,  Sibbo 
Savijärvi  samt  till  ett  vandringsbibliotek  i  Karis  och  ett  på  Åland. 
Af  kommunalrådet  A.  Landén  har  som  gåfva  emottagits  60  st. 
böcker  och  af  ingeniör  Th.  Neovius  ett  par  tiotal.  För  att  i  nå- 
gon mån  befrämja  det  nitiska  arbete,  som  bedrifvits  af  Finlands 
allmäima  svenska  folkskollärare-  och  lärarinneförenings  biblioteks- 
utskotts verksamhet,  hafva  för  291  mark  inköpts  400  exemplar  af 
katalogen  .Förteckning  öfver  barn-  och  ungdomslitteratur".  Vidare 
har  en  af  utskottets  medlemmar  medverkat  vid  redigeringen  af 
en  svensk  bokkatalog,  hvilken  utgifvits  genom  folkupplysnings- 
sällskapets försorg.  —  Föreningens  boklager  och  arkiv  förvaras 
sedan  början  af  september  1906  i  den  lokal,  bestående  af  ett 
större  rum  och  en  tambur,  hvilken  för  3  år  —  mot  en  årshyra 
om  800  mark  —  blifvit  hyrd  i  sparbankens  hus.  Fabiansgatan  15. 


Mnsikkommittén  har  under  året  blifvit  förstärkt  genom 
invalet  af  magister  R.  E.  Westerlund.  Till  hedersordförande  efter 
direktor  M.  Wegelii  frånfälle  valdes  professor  R.  Faltin  och  till 
vice  ordförande  sångläraren  A.  Uggla.  Denne  ledde  en  under 
julferierna  anordnad  särdeles  väl  besökt  dirigentkurs,  hvilken  ut- 
gjorde en  förberedelse  till  S.  F.  V:s  fjärde  sång-  och  musikfest, 
som  kommer  att  äga  rum  den  6—9  juni  1907.  I  trenne  resesti- 
pendier åt  österbottniska  deltagare  i  dirigentkursen  utbetalades 
s:a  140  mk.  Vid  de  lokala  musikfestema  i  Ekenäs  och  Qamla- 
karieby  senaste  sommar  tilldelades  folkskolläraren  J.  Nordström 
och  orgelnisten  A.  Lybeck  minnesgåfvor  i  form  af  förgylda  diri- 
gentmärken för  deras  framgångsrika  arbete  i  de  musikaliska 
intressenas  tjänst. 

-7- 


I  samband  med  musikfesten  i  Gamlakarleby  hölls  därstädes 
föreningens  andra  ombudsmöte  den  16  juni.  Närvarande  voro  18 
ombud  från  Österbotten.  Programmet  upptog  föredrag  och  dis- 
kussion; mötet  leddes  af  föreningens  sekreterare. 

Publikationerna.  Af  skrifter  utgifna  af  Svenska  Folksko- 
lans Vänner  hafva  1906  utkommit: 

Häftet  60,  Huru  Amerikas  förenta  stater  uppstått,  en 
skildring  af  J.  Sperling,  84  sidor,  pris  80 
penni,  upplaga  5,700  exemplar. 

Häftet  61.  Praktisk  handbok  rörande  landtdagsmannaval 
af  T.  A.  Heikel,  51  sidor,  pris  60  penni,  upp- 
laga 5,800  exemplar. 

Kalender  utgifven  af  Svenska  Folkskolans  Vänner  1906. 
tjugundeförsta  årgången,  192  sidor,  pris  1  mk 
50  p.,  upplaga  5,700  ex. 

Af  Musikbiblioteket  hafva  nya  häften  utgifvits  inom  serierna 
för  blandade  körer,  manskörer  och  homkapell. 

Sist  återstår  att  nämna  det  direktionen  i  slutet  af  mars 
1906  till  K.  Senaten  inlämnat  en  ansökan  om  5,000  maik  i  fem 
års  tid  för  understödandet  af  svenska  småskolor  och  samma  be- 
lopp till  folkbiblioteksverksamhetens  befrämjande.  Resolution  i 
ärendet  har  icke  än  utfallit. 

Helsingfors  den  10  mars  1907. 

Viktor  Öhberg. 
Fredr.  Rosberg.  L  A.  Heikel. 

Ab.  Landén.  Tor  Carpelan. 

P.  Nordmann. 


—  8  - 


Ofversikt  af  ställningen: 

Vinst-  och  förlustrakning  för  år  1906. 

Inkomster: 

Saldo  från  1905 Smfi  44,001:92 

Räntor 7,657: 82 

Medlemsafgifter 17,838:50 

Resterande  afgifter 529: 50 

Frivilliga  bidrag 703:  — 

S:a  Ägc  70,730:74 

Utgifter: 

Skrifter  utgifna  under  året    9mf    8,409:  24 

Understöd    18,474: 88 


Omkostnader     

AflOningar    

Afskrifning  å  inventarier 
Behållning  till  1907  ..  . 


3,310:12 

3,600:  — 

55:70 

36,880:80 

S:a  ^mfi    70,730:74 


Föreningens  affärsställning  vid  årsskiftet  synes  af  nedan- 
stående sammandrag  af  bilanskontot: 

Aktiva: 

Kassa ^mf     2,963:80 


Främmande  reverser 

Depositioner 

Räntor 

Björkbacka  folkskolehus 

D:o  d:o       inventarier . 

Boklager 

Aktier 

Obligationer 

Inventarier 


22,000:- 

88,000:- 

2,096:- 

6,953:05 

233:65 

1.000:- 

54,511:70 

99:15 

400:  — 


Transport  ^m^  178,257: 35 


—  9  - 


Sparkassa 

Diverse  personer 

Ab.  Landéns  Folkakademi-fond : 

9  st  prior.  aktier  ä  10,000  mk 

10  .      .         ,     å    1,000    . 

i  Lovisa—Vesijärvi  jämvägsaktiebolag. 


Transport  ^^  178,257:35 

20,766: 15 

1,363:43 


S:a  9mf  200,386:93 


Passiva: 

Henrik  Borgströms  fond 

Wilhelm  Grefbergs  stipendiefond    

Bröderna  Paqvalens  fond 

Tulluppsyningsmannen  Lindens  fond 

Aurora-fonden 

S:t  Petersburger  Liedertafel  fond 

Nyländsk  understöds-fond 

5:te  februari-fonden 

Folkbildnings-fond 

Elementarkurs-fond 

Vilhelmina  Hisingers  fond 

Hedvig  Falckens  fond 

Vilhelmina  Nordströms  fond 

Västra  Nylands  musikfond 

Vaktmästar  K.  J.  Kymlanders  folkskolefond  .  .  . 

Kr.  Fr.  Forsius  fond    

Viktor  Federleys    fond 

A.  G.  Geitlins  fond 

Officerskårens     vid   finska  gardesbataljonen  do- 
nationsfond   

Behållning  till  1907 


9mf, 


5,000:- 

1,000:- 

1,000:- 

14,000:- 

2,000:- 

1,400:- 

1,220:- 

7,000:- 

100:- 

5,170:- 

40,000:- 

10,000:- 

27,000:- 

1,600- 

1,700:- 

2,000:- 

25,500- 

5,000:- 

12,816:13 
36,880:80 


S:a  Av:  200,386:93 


Th.  Holmströms  folkhögskolefond. 

I  nk  omster: 

Behållning  från  föregående  år 9mfi     684:  20 

Influtna  räntor 11,713:25 

S:a  Smf  12,397:45 
-  10  — 


utgifter: 

Omkostnader ^V^       557: 15 

Understöd 10,300:  — 

Behållning  till  är  1907 1,540:30 

S:a  Ä5^  12,397:45 

Fondens  ställning  vid  årsskiftet  synes  af  nedanstående  sam- 
mandrag af  bilanskontot: 

Aktiva: 

Kassa ^m^       542: 55 

Sparkassa 14,827: 75 

Utestående  lån 20,000:  — 

Depositioner 167,955:  — 

Aktier  och  obligationer 33,215:  — 

S:a  9mf  236,540:30 

Passiva: 

Kapital ^mfi  235,000:  — 

Behållning  till  1907 1,540:30 

S:a  Xhfi  236,540: 30 
Helsingfors  den  31  dec.  1906. 

Fredr.  Rosberg. 

Att  förestående  tablåer  äro  riktigt  utdragna  ur  böckerna 
intyga: 

Alfred  Schildt  S.  Ehrstedt 

Revisorer  för  år  1906. 


—  11  — 


Revisionsberättelse. 

Undertecknade,  hvilka  utsetts  att  i  egenskap  af  revisorer 
granska  föreningen  .Svenska  folkskolans  vänners'  räkenskaper 
för  Ar  1906.  hafva  numera  fullgjort  detta  uppdrag,  och  dA  skäl 
tUl  nAgon  anmärkning  icke  förefunnits,  fA  vi  förorda  full  ansvars- 
frihet för  Direktionen  och  dess  kassaförvaltare  för  ofvannämnda 
redogörelseär. 

Helsingfors  den  22  mars  1907. 

S.  Ehrstedt,  Alffred  Schildt. 


—  12 


Svenska  Folkskolans  Vänners 

fjärde  allmänna  sång-  och  musikfest  i 

flelsingfors  den  6—9  juni  1907. 


Det  har  varit  sed  att  i  S.  F.  V:s  kalender  intaga  kortfat- 
tade redogörelser  för  de  sångfester,  hvilka  i  föreningens  namn 
anordnats,  och  så  mycket  mera  skäl  förefinnes  nu  att  skildra 
denna  sista  fest,  som  den,  enligt  allas  samstämmiga  åsikt,  utföll 
utomordentligt  lyckad  och  hos  de  närvarande  kvarlämnat  ett  out- 
plånligt stämningsfullt  minne. 

Planen  att  i  Helsingfors  anordna  en  musikfest  upptogs  re- 
dan för  flere  år  sedan  inom  S.  F.  V:s  direktion,  men  kunde  ty- 
värr ej  blifva  förvärkligad  under  de  politiska  nödåren.  Tillstånd  att 
hålla  en  sådan  blef  icke  gifvet.  De  förändrade  förhållandena,  hvilka 
genom  händelserna  under  novemberdagarna  1905  inträdde  i  vårt 
land,  hade  emellertid  till  följd,  att  följande  sommar  smärre  lokala 
svenska  musikfester  anordnades  i  Ekenäs,  Åbo  och  Gamlakarleby, 
och  under  de  sista  månaderna  af  Martin  Wegelius  lefnad  upptogs 
^ter  frågan  om  en  stor  musikfest  sommaren  1907  i  Helsingfors. 
Definitivt  beslut  härom  fattades  inom  föreningens  direktion  den 
12  oktober  1906,  då  till  medlemmar  i  den  blifvande  festbesty- 
relsen  utsagos  arkitekten  W.  Aspelin,  doktor  P.  Nordmann,  inge- 
niör  F.  Rosberg  samt  sångläraren  A.  Uggla.  Denna  bemyndiga- 
des att  i   mån  af  behof  komplettera  utskottet  och  rådgöra  sig 

-  13- 


med  föreningens  permanenta  Musikkommitté.  Denna  samman- 
trädde under  förloppet  af  hösten  1906  ett  par  gånger.  Musikpro- 
grammet diskuterades  och  fastställdes  och  genom  medverkan  af 
herrar  A.  Uggla,  A.  Apostol,  A.  Stenius  och  K.  Flodin  utarbeta- 
des och  trycktes  trenne  nya  nothäften:  ett  för  homkapell  samt 
ett  för  blandade  körer  och  ett  för  manskörer. 

Festbestyrelsen  kompletterades  genom  inval  af  fröken  Alma 
Hallberg  och  folkskoleläraren  Gösta  Sundholm.  Till  ordförande 
utsAgs  dr  Nordmann,  och  denne  utsände  i  bestyreisens  namn 
i  nov.  1906  ett  tryckt  cirkulär  till  den  svenska  sängens  vän- 
ner i  Finland  att  antaga  inbjudningen  till  en  musikfest  i  juni  1907. 
En  ganska  liflig  korrespondens  uppkom  nu,  och  det  visade  sig 
snart,  att  det  intresse,  som  framträdt  bland  deltagarena  i  den  af  hr 
A.  Uggla  ledda  förberedande  dirigentkursen  under  senaste  julferier, 
motsvarades  af  en  lika  liflig  häg  hos  ett  stort  antal  blandade  kö- 
rer uti  de  svenska  bygderna.  Tyvärr  var  icke  detsamma  fallet 
med  homkapellen  i  Nyland  och  sydvästra  Finland.  De  läto  icke 
i  trots  af  upprepade  påminnelser  höra  af  sig,  och  sålunda  kom 
det  sig  att  hornkapellen  vid  musikfesten  1907  icke  uppgingo 
till  den  siffra,  som  betecknade  kapellens  antal  vid  festen  i  Abo 
1897.  Dess  bättre  ställde  det  sig  med  antalet  af  sångare  och 
sångerskor;  vid  anmälningstidens  utgång  i  april  kunde  man 
beräkna,  att  de  blandade  körer,  hvilka  komme  att  uppträda  den 
9  juni  på  festplatsen  i  Kaisaniemi,  skulle  uppgå  till  ca  1,500 
personer,  sålunda  bildande  den  största  kör  som  någonsin  vid  en 
musikfest  i  Finland  uppträdt. 

Bestyreisen  träffade  aftal  med  arkitekt  Aspelin  om  uppgö- 
randet af  ritningar  till  en  täckt  sångarestrad  så  rymlig,  att  minst 
1,200  personer  där  godt  kunde  finna  plats.  Ritningen  utfördes 
snabbt,  och  då  uppförandet  af  paviljongen  i  slutet  af  maj  vidtog, 
visade  det  sig  snart  att  arkitekten  lyckats  konstruera  en  i  akustiskt 
afseende  utomordentligt  lyckad  paviljong,  hvilken  genom  sina  väl- 
diga dimensioner,  trappafsatsemas  praktiska  anordning  och  smak- 
fulla dekorering  väckte  bifall  och  undran.  Såsom  arbetsledare  fun« 
gerade  byggmästaren  A.  Jansson  som  representant  för  en  snickeri- 
firma från  Sömäs,  och  äfven  han  utförde  sitt  värf  till  belåtenhet. 
Röster  hade  snart  höjts  emot  utgifvandet  af  en  stor  summa  pen- 
ningar för  en  estrad,  hvilken  komme  att  användas  endast  några 
dagar,  men  de  förstummades  —  då  festen  utfallit  väl  och  aUa 
nödgats  erkänna,  hvilken  viktig  roll  en  rymlig,  vacker,  täckt  musik- 

—  14  — 


paviljong  spelar  vid  en  tonemas  fest  Musikestraden  kostade 
målning  och  dekorering  inberäknad,  10,500  maric. 

DA  tiden  för  festens  firande  närmade  sig,  vidtog  inkvarte- 
ringsnämnden med  sitt  arbetsdryga  värf.  Det  gällde  att  i  8  st.  för 
ändamålet  gratis  upplåtna  skolhus  anskaffa  bäddar  och  tvättservis 
samt  få  det  så  ställdt,  att  de  1,100  personer,  som  där  skulle  inlo- 
geras, hvar  på  sitt  håll  erhölle  billig  servering  af  kaffe,  te,  smör- 
gåsar och  läskdrycker.  Herrar  Axel  Holmström  och  Otto 
Lucander  ombesörjde  anskaffandet  utifrån  af  flertalet  af  de  många 
nödiga  madrasserna  och  dynorna ;  endast  215  st.  blefvo  enkom  för 
S.  F.  V:s  räkning  sydda.  Såsom  ordförande  i  inkvarteringsnämnden 
fungerade  den  energiska  fröken  Alma  Hallberg  och  biträddes 
kraftigt  af  15  fruar  och  fröknar,  2  och  2  såsom  värdinnor  vid 
hvarje  skolhus.  Ett  tjugutal  yngre  marskalkar,  manliga  och  kvin- 
liga  studenter,  bidrogo  ock  i  sin  mån  under  festdagarna  till 
att  flere  af  landsortskörema  blefvo  i  tillfälle  att  på  lediga  stun- 
der mellan  repetitionerna  få  bese  stadens  museer. 

När  sålunda  allt  var  ordnadt,  programhäftet,  en  minnes- 
skrift öfver  Martin  Wegelius,  biljetter  m.  m.  blifvit  tryckta,  gjorde 
bestyreisen  ett  försök  att  på  förhand  utsälja  ett  antal  festmär- 
ken å  10  mk  stycket  för  att  sålunda  samla  en  mindre  grundfond 
till  bekostandet  af  de  stora  utgifter,  som  dels  gjorts,  dels  före- 
stodo.  Det  lyckades  ock  att  hopbringa  c.  4,000  mark,  af  hvilken 
summa  bestyreisens  sekreterare  hr  Sundholm  för  sin  del  ensam 
anskaffade  mer  än  '/«.  Vädret  i  början  af  juni  var  emellertid  1  oro- 
väckande grad  regnigt,  hvarför  man  med  stor  spänning  emotsåg 
en  förändring  till  det  bättre.  Lyckan  gynnade  dock  festen  i 
oväntadt  hög  grad.  Onsdagen  den  5  juni,  då  flere  hundra  af  fest- 
deitagarena  kommo  till  staden,  regnade  det,  men  följande  dag, 
den  första  af  festdagarna,  lyste  solen,  då  den  väldiga  sångarkö- 
ren från  jämvägstorget  med  S.  F.  V:s  standar  tågade  in  på  fest- 
platsen i  Kaisaniemi  och  beträdde  estraden.  Större  delen  af  de 
4,800  sittplatserna  voro  upptagna  af  åhörare,  hvilka  under  synbar 
andakt  lyssnade  till  de  bekanta,  men  aldrig  förr  så  impone- 
rande klingande  tonerna  af  psalmen  ,Vår  Gud  är  oss  en  väldig 
borg*.  Dirigentskapet  handhades  af  hr  Uggla,  och  Helsingfors 
homorkester  skötte  ackompagnemanget. 

Omedelbart  därpå  framträdde  dr  Nordmann  i  den  med  en 
väldig  gyllene  lyra  smyckade  talarestraden  och  framsade  med 
kraftig  stämma  följande  hälsningstal. 

-  15- 


.Hell  eder,  män  och  kvinnor,  unga  och  gamla,  hell  eder, 
sångdirigenter  och  alla  dem  I  leden  fram  på  tonkonstens  sköna. 
fria,  stolta  bana!  Välkomna  till  vår  stad  och  trefaldt  välkomna  till 
denna  vår  fest,  en  sångemas  och  en  vårens  fest  på  samma  gång. 
Stor  och  stark  är  eder  skara,  stor  som  det  höfves  den  uppgift  I  före- 
satt eder  att  fylla,  stark  som  det  anstår  en  målmedveten,  enig  stam. 

På  Svenska  Folkskolans  Vänners  och  bestyreisens  för  denna 
sins-  och  musikfest  vägnar  utbringar  jag  denna  välkomsthälsning, 
och  jag  uttalar  därjämte  förhoppningen,  att  I  icke  måtte  komma 
att  ångra  eder  re3a  till  hufvudstaden.  Den  har  kraft  många  för- 
beredelser, mycken  tid  och  ej  ringa  kostnader.  Talrika  bland  eder 
äro  långväga  gäster.  Från  den  svenska  landsbygdens  nordligaste 
hörn,  från  den  välkända  folkhögskolesocknen  Kronoby  och  dess 
lifaktiga  omnejd  hafva  ett  par  hundra  sångare,  sångerskor  och 
hornblåsare  anländt,  och  från  Wasa,  Kristinestadsbygden,  Åland, 
Åbo,  Pargas,  Kimito,  Dragsfjärd  samt  talrika  nyländska  socknar 
räkna  vi  kärkomna  gäster  i  mer  än  ett  tusental.  I  hafven  kom- 
mit, detta  är  godt  och  väl,  men  ~  skola  väl  de  förväntningar 
ni  medfört  fyllas? 

Vi  helsingforsare  tycka,  att  vår  stad  egentligen  är  föga 
lämplig  som  plats  för  en  sång-  och  musikfest.  De  höga  husen 
lägga,  bildlikt  taladt,  sten  på  tankamas  börda.  Här  råder  för 
mycket  prosa  och  för  litet  poesi,  här  vistas  alltför  många  män- 
niskor, hvilka  icke  intressera  sig  för  våra  sträfvanden,  icke  taga 
del  i  vår  hänförelse.  I  mitt  tycke  är  och  förblir  en  liten  lummig 
poesifylld  småstad  eller  en  fager  landsbygd  musikfestemas  rätta 
hemvist. 

Men  något  äga  vi  dock  här,  som  vi  äro  stolta  öfver,  och  det 
är  hafvet.  Vi  se  det  visst  icke  härifrån,  men  det  är  ej  längre  bort 
än  att,  om  I  sjungen  kraftigt,  edra  toner  nå  stranden  och  blanda 
sig  med  böljomas  sång.  Och  om  vi  i  morgon  vandra  bort  till 
Brunnsparkens  grönskande  vallar,  kunna  vi  låta  våra  blickar  ila 
bort  mot  den  fjärran  rand,  där  haf  och  himmel  mötas.  Längre 
kan  ej  människoögat  gå,  men  vår  tanke  löper  vidare  hän.  Den 
flyger  snabbare  än  måsen,  som  på  starka  vingar  stryker  fram  öf- 
ver hafsvågomas  glänsande  ryggar,  bort  mot  de  land,  därifrån 
sydvästen  hämtat  oss  kulturen  och  med  den  folkvisans  uppfost- 
rade, förädlade  dotter,  konstsången.  Öknar,  berg  och  kärrmarker 
skilja  människoma  åt,  men  haf  och  floder  förena  folken.  Därför 
älska  vi  hafvet,  den  breda,  fria,  outslitliga  kulturvägen. 

-  16  ~ 


DIRIGENTERNA  VID  SVENSKA  FOLKSKOLANS 
SÅNG-  OCH  MUSIKFEST  I  HELSINGFORS 

DEN  6—9  JUNI  1907. 


ALARIK  UGGLA 


AXEL  STENIUS 


A.  APOSTOL 


Vänner,  bröder,  systrar,  blodsfränder  I  Jag  kan  icke  i  detta 
nu  tala  som  en  bok.  Jag  vill  ej  försöka  stAta  i  de  granna  ordens 
Slitterskrud.  Jag  vill  tala  som  en  bror  tHI  bröder  och  i  enklaste  form 
Sifva  uttryck  ät  en  enda  känsla,  ät  —  glädjen !  Vi  mäste  ju  gläd- 
jas öfver  att  förhållandena  i  vårt  hårdt  pröfvade  fosterland  omsider 
gestaltat  sig  sådana,  att  den  svenska  sångens  vänner  åter  kunnat 
stämma  möte.  I  många  mörka  dagar  hafva  vi  bidat  på  denna 
stund.  Tio  långa  år  hafva  trögt  släpat  sig  fram  sedan  den  tid- 
punkt, då  det  gamla  gästvänliga  Åbo  öppnade  sina  portar  för  S. 
F.  V:s  tredje  allmänna  sång-  och  musikfest.  Först  nu  har  det 
bllfvit  oss  möjligt  att  mötas  här.  Det  sker  under  en  solig  himmel, 
och  därför  är  jag  innerligt  glad.  Men  I  sen  så  allvarligt  högtidliga 
ut,  just  som  om  detta  hörde  till  saken  vid  en  fests  öppnande. 
I^e] !  Låt  oss  för  unders  skull  glömma  att  Finlands  folk  är  ett 
trumpet  och  surmulet  folk,  som  sätter  en  viss  ära  i  att  sällan 
låta  ytan  afspegla  rörelsen  på  djupet.  Låt  oss  dessa  få  festdagar 
söka  glömma  att  lifvet  i  stort  sedt  erbjuder  mödor  och  strider 
samt  i  smått  —  strömming  och  potatis  —  gudskelof! 

Att  låta  själen  höja  sig  högt,  att  tänka  ljusa  fria  tankar 
och  sjunga  dem  ut  är  dock  något  värdt !  Därför:  ett  lefve  för  musik- 
festerna,  ett  annat  för  sångarglädjen  och  ett  tredje  för  »Moders- 
målets sång!* 

Sedan  hurraropen  förklingat,  sjöng  kören  kraftigt  Moders- 
målets sång  och  Vårt  land,  som  naturligtvis  stående  afhördes. 

När  så  åhörarena  skingrats,  skedde  upprop  af  körer  och 
homkapell.  Resten  af  dagen  upptogs  af  trägna  repetitioner. 
Medlemmarna  i  den  väldiga  blandade  kören  voro  så  många,  att 
det  i  hela  staden  icke  fanns  en  enda  sal  som  kunnat  inrymma 
dem  alla,  Halfva  antalet  repeterade  därför  i  studenthuset,  medan 
de  öfriga  upptogo  700  sittplatser  i  societetshusets  stora  sal.  Ofnin- 
gama  leddes  växelvis  af  hrr  Uggla  och  Otto  Andersson.  I  nyl.  na- 
tionshuset försiggingo  homblåsarenas  öfningar  under  ledning  af 
kapellmästar  A.  Apostol  och  manskörens  med  öfverste  A.  Stenius 
som  dirigent.  Redan  efter  ett  par  öfningar  kunde  dirigenterna 
till  sin  stora  fägnad  konstatera,  att  de  i  festen  aktivt  deltagande 
voro,  till  det  öfvervägande  antalet,  af  sina  orts-dirigenter  särdeles 
väl  förberedda,  hvariör  sångerna  klingade  friska  och  rena  och  re- 
petitionstiden den  sista  dagen  kunde  inskränkas. 

Den  första  kvällen  efter  öfningamas  slut  samlades  samtliga 
dirigenter  och  de  olika  bestyrelsemas  medlemmar  till  ett  festligt 

-  17  - 


samkvflm  i  öfre  operakällaren,  och  gäfvos  därvid  i  flere  tal  uttryck 
åt  de  känslor  af  samförstånd  och  tillgifvenhet,  som  förenade  alla 
den  svenska  sångens  vänner.  På  den  andra  kvällen  (d.  8  juni) 
gåfvo  Ida  och  Karl  Ekman  en  konsert  i  universitetets  solennitets- 
sal,  och  af  inkomsten  hade  konsertgifvarena  den  vänligheten  att 
till  musikfestens  kassa  afstå  hälften  af  behålhiingen. 

Lördagen  kl.  3  e.  m.  samlade  sig  alla  körer  och  homka- 
pell,  försedda  med  sina  rödgula  namnstandar,  i  Kaisaniemi,  där- 
ifrån aftåget  under  strålande  vackert  väder  skedde  till  Fölisön 
via  Djurgården. 

Det  var  ett  ofantligt  långt  tåg.  Då  de  främsta  leden  re- 
dan hade  öfverskridit  bron  öfver  järnvägen  i  närheten  af  De 
gamlas  hem  befunno  sig  de  sista  körerna  ännu  i  Kajsaniemi 
mellan  värdshuset  och  stora  planen.  Tog  man  på  den  nämnda 
järnvägsbron  en  öfverblick  af  körerna,  som  tågade  längs  vägen 
utmed  järnvägsbanken,  flöto  de  många  ståndaren  med  sina  gul- 
röda färger  tillhopa  som  en  fladdrande  eld.  Under  tåget  spelade 
då  och  då  en  musikkår  och  körer  här  och  hvar  stämde  upp  hur- 
tiga marscher.  Stämningen  var  från  början  den  bästa.  Ju  när- 
mare man  nalkades  Fölisön,  dess  vackrare  tedde  sig  omgifningarna» 
som  öfverallt  voro  fullsatta  af  åskådare.  Klockan  var  fem,  dä  tå- 
get anlände  till  den  flaggbeprydda  festplatsen,  som  naturen  klädt 
i  den  skönaste  vårgrönska. 

Det  långa  tåget  skred  fram  med  full  musik  och  defilerade 
i  långa  slingor,  hvarpå  körerna  gjorde  halt  frafttfOr  den  girland- 
prydda  estraden,  ofvanför  hvilken  höjde  sig  en  präktigt  utsirad 
åländsk  majstång  på  .Brageberget*. 

På  estraden  framträdde  nu  herr  Uggla,  under  hvars  an- 
förande med  tändande  kraft  afsjöngs  Modersmålets  sång.  Härpå 
hölls  af  herr  Uggla  ett  kort  tal,  hvari  han  hälsade  de  församlade 
välkomna  och  påminde  tillika  om  den  sorg,  som  drabbat  sångens 
vänner  i  landet  genom  Martin  Wegelii  bortgång,  denna  man  som 
lik  en  Caesar  fört  sina  sångarskaror  till  seger  efter  seger. 

Såsom  ett  minne  från  musikfesten  och  till  hågkomst  af 
den  bortgångna  vännen  och  sångledaren  öfverlämnades  en  af- 
gjutning  i  bronserad  gips  af  Wegelii  medaljong  (utförd  af  V.  Malm- 
berg) åt  sångkörerna  Arbetets  Vänner  i  Helsingfors,  Ekenäs,  Alx)» 
Vasa  och  Pyttis  samt  åt  de  blandade  körerna  från  Kyrkslätt,  Kro- 
noby och  Finnström. 


-  18 


Heir  Nicken  Rönngren  uppläste  därefter  kraftigt  och  varmt 
Bertel  Gripenbergs  för  musikfesten  författade  högstämda 

Prolog, 

Du  svenska  stam,  som  till  undergång 

nu  afund  och  hat  vilja  viga, 

du  vikingastam,  hvars  svenska  sång 

man  nu  vill  tvinga  att  tiga, 

rundt  om  dig  reses  en  mörksens  mur, 

två  horder  fylkade  samman, 

nu  ligga  i  skymning  kring  dig  på  lur, 

att  tända  Ragnaröksflamman. 

Du  lilla  skara,  som  modigt  stred 
så  länge  på  Finlands  stränder, 
omkring  dig  tätna  de  lömska  led 
med  vapen  i  hårda  händer. 
Du  ringa  hop,  som  i  tusen  år 
mot  tiofald  öfvermakt  fäktat, 
se  upp,  att  ej  morgondagen  förmår 
hvad  tio  sekel  ej  mäktat. 

Du  svenska  stam,  våra  fäders  stam, 

du  ättling  af  manlig  ära, 

som  trotsar  orätt  och  svek  och  skam, 

låt  faran  dig  ej  förfära! 

Ty  väl  är  kampen  ej  glad,  ej  lätt, 

väl  synes  oss  segern  svika, 

men  den  som  strider  för  helig  rätt 

får  aldrig,  får  aldrig  vika. 

Vi  måste  stå,  där  oss  ödet  ställt, 

vi  få  ej,  vi  kunna  ej  annat, 

till  dess  vi  stupa  på  likströdt  fält, 

till  dess  våra  pulsar  stannat. 

Vi  få  ej  afstå  en  fotsbredd  mark, 

ej  en  tum  af  fädernejorden, 

hur  vild  och  hotande,  lömsk  och  stark 

än  fiendens  hord  är  vorden. 

—  19  — 


Den  jord  vi  trampa  är  vår,  fir  vår, 
är  vunnen  af  modiga  fäder, 
den  är  försvarad  i  tusen  år 
med  mod,  med  ära  och  heder. 
Vår  jord  är  köpt  med  vårt  hjärteblod, 
vår  jord  är  vår  egen,  vår  egen, 
än  ljuder  ett  eko  af  nordmäns  mod 
i  vår  bygd,  i  saga  och  sägen. 

Den  strid  vi  kämpa  är  ej  blott  vår, 

den  är  ljusets  kamp  emot  natten, 

som  rullar  emot  oss  med  blod  i  sitt  spår 

öfver  österns  ödsliga  vatten. 

Vår  strid  är  blåögda  åsars  strid 

mot  tursar,  drakar  och  dvärgar, 

väl  den,  som  i  kampens  kräfvande  tid 

ofläckad  sin  ära  bärgar! 

Så  bort  med  äfund  och  split  också, 
som  endast  vår  ovän  gagnar! 
Oenig  hop  kan  i  storm  ej  stå, 
den  skingras  som  rök  och  agnar. 
Men  enig  skara  som,  full  af  mod, 
i  sköldborg  sig  sammansluter, 
står  stark  och  mäktig  i  eld  och  blod,' 
hur  högt  än  fienden  tjuter. 

Så  låt  oss,  eniga,  bröst  vid  bröst 
mot  nattboret  hat  oss  ställa, 
då  skall  i  tidemas  bistra  höst 
oss  ingen  fiende  fälla. 
Du  svenska  fåtal,  du  ärans  ätt, 
du  får  ej,  du  får  ej  falla! 
Håll  ut  i  striden  för  ljus  och  rätt 
och  okränkt  frihet  för  alla! 

Du  svenske  broder,  hvad  namn  du  bär, 
må  hvarandra  vi  handen  räcka, 
det  edsförbund  som  vi  knyta  här 
skall  fiendens  anfall  gäcka. 

-  20  - 


För  fadrens  frihet  och  sprAk  och  sed 
låt  oss  kämpa  trogna  till  döden 
i  täta,  fasta,  orubbliga  led, 
som  ej  brytas  af  hflrda  ödenl 

Efter  denna  Inledande  afdelning  följde 

Brages  vårfest, 
anordnad  af  den   unga  lifskraftiga  föreningen  på  ett  vackert  och 
verkningsfullt  sätt. 

Några  kraftiga  skott  Ijödo  i  en  af  skogsbackarna,  och  nu 
drog  det  granna  åländska  bröllopståget  fram.  Främst  buros  af 
kvinnliga  fanbärare  brokiga  stora  flaggor  med  blombuketter  i 
stängemas  toppar.  Flaggdukarna  voro  äkta  åländska  dukar  af 
stort  värde.  Så  kommo  spelmännen  i  mörkblå  dräkter,  knäbyxor 
och  guldknappar.  Svenner  buro  pellen  öfver  brudparet.  Brudens 
korta  hvita  slöja  föll  ned  under  en  jättekrona  af  granna  pappers- 
rosor. Efter  brudföljet  i  sina  brokiga  dräkter  drogs  af  två  hästar 
en  rosenklädd  skrinda,  innehållande  ungmors  bohag  af  sängklä- 
der. De  svällande  dynorna,  de  granna  täckena  och  massan  af 
handspeglar,  som  voro  fästa  på  skrindans  bakre  vägg,  väckte 
stor  munterhet  bland  åskådarena.  Tjöckboma  voro  instuckna  i 
brudföljet.  Bröllopsfolket  tog  plats  på  estraden  och  ur  deras 
krets  framträdde  en  af  spelmännen,  musikern  Otto  Andersson, 
Brages  stiftare  och  ordförande,  och  hälsade  på  föreningens  väg- 
nar de  närvarande  välkomna.  Han  redogjorde  för  den  uppgift 
Brage  föresatt  sig  att  fylla,  nämligen  att  samla  folksånger  och 
visor  och  att  återupplifva  gamla,  goda  seder  och  bruk,  som  arfs- 
minnen  från  en  gammal  kultur.  Därpå  utförde  bröllopsfolket 
sirliga  folkdanser,  och  brud  och  brudgum  deltogo  i  nöjet.  Bland 
publiken  uppträdde  allmogespelmän.  De  gnällande,  spröda  lå- 
tarna tillvunno  sig  dock  intresserade  åhörare,  och  de  gåfvo  en  tyd- 
lig illusion  af  feststämningen  öfver  landtliga  bröllopsgårdar  och 
dansnöjen. 

Programmets  öfriga  nummer  utgjordes  af  fotbollspel  af 
Helsingfors  idrottsklubb,  bygdemålshistorier,  sång  och  musik. 

Af  allmogespelmän  hade  till  staden  infunnit  sig  öfver  70, 
hvilkal  alla  tidigare  blifvit  i  tillfälle  att  uppträda  i  nationshuset 
och  där  under  publikens  lifliga  bifall  visat  prof  på  sin  konstfär- 
dighet.   Följande  pris  utdelades  nu  bland  spelmännen: 

~  21  — 


1  pris,  75  mk|  Frans  Mansner  från  Borgå. 

2  pris,  50  mk,  A.  Forsbäck  från  Snappertuna  och  K.  Fa- 
gerström  från  Lojo. 

3  pris,  30  mk,  K.  Erland,  Kristinestad,  V.  Nyström  från 
Borgå,  och  L.  Jämström  från  Kyrkslätt. 

4  pris,  20  mk,  I.  Krokbäck  från  Lappfjärd,  V.  Söderbäck 
från  Åland,  R.  Isaksson  från  Hiitis  och  K.  Landgren  från  Nummis. 

Extra  pris  å  10  mk,  K.  Laaksonen  från  Bobäck,  O.  Lind- 
fors från  Helsinge,  A.  Lindqvist  från  Dickursby  och  I.  Taklaks 
från  Korsnäs. 

Tyvärr  blef  den  senare  hälften  af  Brages  vårfest  störd  af 
ett  ihållande  regn,  som  hade  till  följd  att  större  delen  af  publi- 
ken skyndade  till  staden.  Under  en  paus  i  spelmännens  föredrag 
framträdde  dr  Nordmann  och  öfverlämnade  åt  Brage  genom  dess 
ordförande  hr  O.  Andersson  en  lagerkrans.  Han  meddelade  ock 
att  S.  F.  V.,  med  anledning  däraf  att  den  3  juni  25  år  förflutit 
sedan  föreningens  första  konstituerande  möte,  velat  hedra  ett  par 
af  sina  ombud  genom  att  åt  folkskoleläraren  M.  Gran  i  Sideby, 
som  froget  stått  vid  sitt  värf  under  25  år,  öfverlämna  ett  rese- 
stipendium om  100  mark  samt  åt  det  särdeles  nitiska  ombudet 
fru  Rosa  Holmsfröm  i  Helsinge  ett  skriftyg  och  en  pappersknif 
af  silfver. 

Afsikten  att  alla  körer  än  en  gång  skulle  samlas  och  ge- 
mensamt afsjunga  nedanstående  af  fil.  kand.  Naima  Jakobson  för 
festen  enkom  författade  dikt  (mel.  finalen  i  Kung  Karls  jakt)  gick 
tyvärr  om  intet  i  följd  af  regnet.  Dikten  som  i  tryck  utdelades  lyder : 

Långt  fjärran  bland  sus  af  gran  och  fur 
vi  lösen  ock  hört:  för  svensk  kultur! 
Vi  kommo  så  gladt,  och  glad  är  vår  fest, 
ej  främling,  men  broder  är  här  hvar  gäst 
Om  skilda  vi  än  i  bygden  t>o, 
det  leder  från  själ  till  själ  en  bro. 
Vi  hört  mången  sträng  i  lifvet  som  sprang, 
men  modersspråket  har  helhetsklang. 

Vårt  modersspråks  ljud  oss  ge  ett  hem, 
vårt  hjärta  det  är,  som  t>or  i  dem. 
Och  toner  sig  slå  som  skimrande  band 
kring  alla  förspridda  i  fäQrens  land. 

—  22  — 


Vårt  språk  flr  vårt  hflgn,  vår  andes  borg, 
den  trognaste  tolk  för  fröjd  och  sorg, 
det  klingat  bland  oss  från  att  och  till  att, 
dess  rätt  att  lefva  är  lifvets  rätt. 

Väl  fadren  blef  här  den  lott  beskärd 

att  fly  ifrån  bränd  och  skoflad  härd. 

Mer  hemlös  än  den,  hvars  hem  tändts  till  bål, 

är  den  som  ej  äger  ett  modersmål. 

De  välkända  ljud,  om  här  de  dö, 

då  blir  det  så  tyst  kring  land  och  sjö, 

naturen  ej  mer  ger  själen  ett  svar, 

den  äger  intet,  alls  intet  kvar. 

Men  son  af  vårt  land,  som  svensk  blef  född, 

din  arfvedel  är  ej  än  förödd. 

Se  kring  dig  som  förr  så  dristigt  och  fritt 

och  säg:  detta  land  är  ock  mitt,  ja  mittl 

Ty  minnenas  sång  och  seklers  sus 

om  dagen,  som  kom  med  gryningsljus, 

om  bragdemas  glans  och  bildningens  gång  — 

den  är  dock  svensk,  våra  häfders  sång ! 

Vi  tagit  den  mot  som  dyrbart  arf 

från  hänsvunna  år  och  tidehvarf. 

Om  ej  den  förstås  af  otacksam  tid, 

den  än  är  vår  styrka,  vår  fröjd,  vår  frid. 

Dit  fädren  fört  ljus  och  lag  och  vett, 

där  äger  vår  själ  sin  hemortsrätt. 

Hur  striden  må  gå  —  hvad  rätt  är  och  sant 

är  dock  i  kampen  vår  bundsförvant 

I  Finland  bland  sus  af  gran  och  fur, 
där  spirar  och  gror  en  svensk  kultur. 
Den  kalla  vi  vår  —  trots  stormamas  hot 
allt  djupare  slår  den  inom  oss  rot 
Vi  ägna  den  all  vår  bästa  kraft, 
vårt  hjärta  den  ger  sin  must  och  saft. 
Och  högre  den  skall  då  klinga  en  gång 
vår  egen  gamla,  vår  svenska  sång. 

-  23  — 


Söndagen  den  9  juni  uppgick  strålande  Mar.  På  förmid- 
dagen försiggick  generalrepetitionen  på  festplatsen  och  den  lof- 
vade  godt  för  hvad  som  komma  skulle.  Kl.  3  e.  m.  befunno  sig 
alla  aktivt  deltagande  i  ordnade  led  uppställda  på  jflmvflgstorget 
och  aftågade  därifrån  en  kvart  timme  senare  långs  Michaelsgatan 
till  det  närbelägna  Kaisaniemi.  Där  skulle  den  stora  festkonser- 
ten hållas  enligt  nedanstående 

PROGRAM: 

I 

Blandad  kör. 

Vår  Gud  är  oss  en  väldig  borg — 

Svenska  Folkskolans  Vänners  marsch Flodin. 

Vi  vänta  1 

I  Vårstormens  tid    } Merikanto. 

Festtal  af R.  F.  v.  Willebrand. 

Modersmålets  sång Hagfors. 

15  minntera  paus. 
II 

Manskör. 

Framåt Grieg. 

Vårnatten    Kreutzer. 

Sirkka Jämefelt. 

Sjöfararn  vid  milan Palmgren. 

Du  måste  framåt Faltin. 

20  minntere  paas. 
Ill 

Blandad  kör. 

Nu  hafver  jag  kommit  en  så  långer  väg,  ny- 

ländsk  folkvisa. 
Det  var  en  vacker  sommarkväll,  folkvisa  från  \  an*,  af  Ekman. 

Pargas. 
Skön  Anna,  åländsk  folkvisa. 

-  24  — 


Agnete,  dansk  folkvisa arr.  af  Wegelius. 

Till  Sylvia  sången,  II Faltin. 

En  dikt  af  Jacob  Tegengren,  framsäges  af  Gustaf  Tegengren. 

BjOmeborgames  marsch arr.  af  Wegelius. 

15  rninoMr»  paiu. 

IV 

HornkapelL 

Festmarsdi  ur  .Prinsessan  Tömrosa*    ....  Melartin. 

Musette Sibelius. 

O,  barn  af  Hellas Pacius. 

Nordiska  folkmelodier Homemann. 

Karl  Xn:s  marsch arr.  af  Kajanus. 

15  nlnatera  paus. 

V 
Blandad  kör. 

Atenames  sång Sibelius. 

Kör  ur  .Samson",  I Handel. 

Kör  ur  festkantaten  .Den  6  maj' Wegelius. 

Aftonpsalm arr.  af    Wegelius. 

Afslutningstal  af P.  Nordmann. 

Vårt  land Pacius. 


Denna  festkonsert,  hvars  deltagare  (uppträdande  och  åhö- 
rare) uppgingo  till  c.  17,000,  skildras  af  redaktör  Karl  Flodin  i 
tidningen  Nya  Pressen  för  den  10  juni  i  följande  vackra  ordalag. 

.En  härligare  friluftsfest  Hn  den  i  går  i  Kaisaniemi  har 
Helsingfors  vfll  aldrig  bevittnat  De,  som  voro  med  Flora-dagen 
1848  på  Gumtäckt,  då  Vårt  land  första  gången  sjöngs  och  Cyg- 
nxus  höll  sitt  berömda  tal  till  fosterlandet,  skådade  måhända  en 
lika  stor  entusiasm  då.  Men  hum  blygsamma  till  dimensionema 
voro  ej  alla  arrangemangen  då,  huru  mycket  fåtaligare  folkmassan 
och  hum  anspråkslös  den  musikaliska  kost  som  då  bjöds.  Det 
var  sant:  folksångens  födelse  uppvägde  enbart  alK  annat.  Man 
kan  förstå,  att  den  eller  de  åldringar,  som  voro  med  då  och  äfven 

-  25- 


1  går  voro  det,  i  sitt  hjflrta  skola  stämpla  1848  års  fest  som  än 
mer  oförgätlig,  än  mer  epokgörande.  Men  vi,  som  endast  varit 
med  om  festen  i  går,  äga  af  den  en  hågkomst  att  i  vår  tur 
skänka  i  arf  åt  kommande  generationer. 

Det  blef  i  går  den  Ijufligaste  sommardag  med  värme  och 
milda  fläktar.  Ju  längre  det  led  mot  eftermiddagen,  då  sång- 
festen i  Kaisaniemi  skulle  begynna,  dess  djupblåare  blef  him- 
meln. Solen  slösade  allt  sitt  rikaste  guld  öfver  den  festliga  tafla, 
som  planen  i  parken  med  dess  imposanta  musikpaviljong,  vim- 
pelprydda stänger  och  myllrande  människomassor  erbjöd. 

Det  var  en  formlig  folkvandring  ut  till  parken.  I  en  oaf- 
bruten  ström  vällde  fotgängare  och  åkande  längs  gatorna,  som 
ledde  dit.  De  som  varit  förtänksamma  nog  att  i  tid  skaffa  sig 
inträdesbiljetter  sluppo  bekvämt  in,  men  de  som  köpte  biljetter 
först  vid   ingångarna  fingo  länge  stå  i  kö,  innan  deras  tur  kom. 

Som  en  jättelik  solfjäder  utbredde  sig  bänkraderna  med 
sina  4,800  sittplatser.  I  en  hast  fylldes  samtliga  platser,  så  att, 
då  festen  begynte,  publiken  trängdes  hufvud  vid  hufvud  på  bän- 
karna. Men  en  flerdubbelt  större  publik  befolkade  parken  rundt 
omkring.  Man  stod  packad  i  leder,  man  trängdes  om  platser  på 
kullama  i  närheten,  och  från  de  öfversta  ståplatserna  inne  i  mu- 
sikestraden erbjöd  publiken  anblicken  af  ett  enda  böljande  män- 
niskohat. 

An  mer  målerisk  tedde  sig  för  åskådaren  musikpaviljongen, 
då  hela  den  till  1,500  sångare  och  sångerskor  uppgående  stora 
kören  samlat  sig.  Under  tonerna  af  en  glad  marsch,  exekverad 
af  ett  homkapell  uppe  på  estraden,  tågade  de  olika  sångförenin- 
garna öfver  planen  fram  till  musikpaviljongen  och  uppställde  sig 
där  på  sina  respektive  platser  efter  stämmor  och  i  enlighet  med 
öfverdirigentens,  herr  Ugglas,  anvisningar.  Strax  efter  kl.  half 
4  voro  alla  de  sjungande  samlade.  Kvinnomas  ljusa  blusar  teck- 
nade sig  som  en  blomstermatta  af  ofantlig  utsträckning,  ur  hvil- 
ken  ungdomsglada,  rosiga  anleten  sköto  upp  till  månghundradetai. 
Männen  stodo  i  kompakt  massa  ofvan  och  på  sidorna,  bildande 
en  gedigen  fond  till  all  denna  leende  ungdomlighet  Här  och 
där  bröt  en  djupröd  väst  eller  ett  lysande  grant  förkläde  al  mot 
färgensemblen.  Det  var  allmogekören  från  Tjock  i  sina  vackra 
folkdräkter. 

Publiken  representerade  hela  det  svenskatalande,  sitt  sven- 
ska modersmål  älskande  Helsingfors,  från  regeringens  och  aristo- 

-  26  - 


kratins  representanter  till  småfolket  af  olika  åldrar  och  kön.  Att 
tala  om  aristokrati  är  fOr  öfrigt  oegentligt,  ty  om  någonting  bar 
här  det  hela  en  sant  demokratisk  prägel.  De  sociala  skrankoma 
hade  fallit,  en  enda  idé,  en  enda  förväntningsfuU  föreställning 
besjälade  alla.  Det  var  en  fest  för  folket,  för  det  svenskatalande 
Finland,  ett  broderligt  handslag,  räckt  af  hufvudstaden  åt  lands- 
befolkningen, ett  ärligt  uppsåt  att  gemensamt  fylkas  under  sångens, 
musikens  och  de  varma  fosterlandskänslomas  baner.  Med  glädje 
konstaterade  man  närvaron  af  personer,  hvilka  i  detta  nu  ha  sta- 
tens roder  sig  ombetrodt,  ministerstatssekreteraren  A.  Langhoff, 
senatorer  med  L.  Mechelin  i  spetsen,  landtdagsmän  -—  svenska 
folkpartiets  och  ungfinnar  —  och  i  öfrigt  allt  hvad  bildning  och 
folkkär  nitälskan  hette.  Afven  generalguvernörens  familj  var  när- 
varande. 

Klockan  var  precis  trekvart  på  4,  då  festdirigenten  Alarik 
Uggla  höjde  taktpinnen  och  tonerna  af  .Vår  Gud  är  oss  en  väl- 
dig borg*  rullade  från  musikestraden  ut  öfver  allmänheten.  Det 
var  klang  och  kraft  i  den  tusenhöfdade  körens  sång.  Man  fann 
att  musikpaviljongens  akustik  var  ypperlig,  att  körens  hundratals 
sopranstämmor  voro  rena,  klara  och  smidiga,  mansstämmoma 
fylliga  och  säkra.  Efter  inledningskoralen  följde  K.  Flodins  marsch 
.Var  hälsad  unga  sångartropp",  tillägnad  Svenska  Folkskolans 
Vänner,  och  därefter  två  nya  körkompositioner,  ,Vi  vänta"  och 
,1  vårstormens  tid'  af  O.  Merikanto.  Den  senare  var  en  målande, 
högst  verkningsfull  sång  med  omväxlande  partier  för  fruntim- 
mers- och  manskör.  Den  komplicerade  och  fordrande  komposi- 
tionen utfördes  öfverraskande  väl  af  den  samfälda  kören,  som 
nyanserade  vackert,  höll  sig  käckt  uppe  i  ton  och  uttalade  orden 
så  tydligt  att  knappast  en  stafvelse  gick  förlorad.  Efter  denna, 
likasom  äfven  efter  föregående  sånger  följde  en  liflig  applåd. 
,1  vårstormens  tid"  måste  bisseras.» 

Dirigent-  och  talareestmden  beträddes  nu  af  frih.  R.  F.  von 
Willebrand,  som  med  bärande  stämma,  öfvertygande  och  enkelt 
framsade  följande 

Festtal. 

Ärade  Medborgare  och  Medt>orgarinnor! 
Den  4:de  allmänna  svenska  musikfestens  sista  dag  är  inne. 
Efter  hängifvet  arbete,  i  hembygderna  först,  och  nu  under  tre  so- 

-  27  — 


alla  skola  finna  sin  möda  ktoiad;  att  de  skola  finna  sitt  arbete 
mfldan  vardt;  och  att  de  med  de  mångslciftande  minnen,  besölcet 
i  hufvudstaden  skflnkt  dem,  skola  hemföra  nyttig  lärdom  och 
varaktig  fOrkofran  i  den  konst  de  utöfva  och  som  vi  alla  fllska. 

Men  ulAfver  detta,  det  nflnnaste  syftet,  stAr  ett  hOgre,  ett 
mera  omfattande  mål. 

Sedan  vi  sist  voro  samlade  till  allmän  svensk  musikfest,  i 
Åbo  för  tio  år  sedan,  har  vårt  folk  genomlefvat  ett  af  sin  UW- 
varos  märkligaste  tidsskiften.  Vid  ofärdsårens  slagskuggor,  som 
fördystrat  vårt  folks  själ  intill  döden,  skall  jag  nu  i  festens  stund 
ej  dröja.  De  finnas  nog  kvar,  rufvande  innerst  i  alla  deras  sin- 
nen, som  då  voro  med.  Och  sent,  om  någonsin,  skola  deras  spår 
utplånas.  En  ny  tid  har  nu  kommit  med  återvunnen  frihet.  Och 
en  af  frihetens  synliga  frukter  är  den  fest  vi  nu  fira,  en  fest, 
som  tidigare  ej  tillstaddes,  emedan  den  var  mörkrets  makter  en 
styggelse. 

Dock,  vi  veta  att  den  återvunna  friheten  ännu  ej  lyser  med 
obrutna  strålar.  Den  har  företett  hotfulla  skuggsidor.  Den  nya 
representation,  som  blef  frihetens  första  veri(,  har  väsentligen  rub- 
bat jämvikten  emellan  landets  två  folkelement.  Och  trotsande 
på  förändrad  maktställning,  har  flertalet  låtit  förnimma  hot  och 
hat  mot  mindretalet  och  dess  rätt.  Detta  att  flertalet,  omedelbart 
efter  det  vårt  hela  folk  genomkämpat  en  kamp  för  lifvet  mot 
ett  flertal  för  mindretalets  rätt,  nu  inom  eget  land  mot  mindretalet 
röjer  samma  hot  —,  det  kan  förklaras  blott  såsom  en  efterverkan 
af  den  begreppsförvirring,  långa  år  af  rättslöshet  kvarlämnat  i 
många  sinnen.  Vi  måste  med  full  tillförsikt  emotse  gryningen 
af  en  dag,  då  vari  folk,  hvars  två  nationaliteter  sedan  urmiimes 
tid  sida  vid  sida  i  endräkt  delat  lifvets  glädje  och  dess  börda, 
åter  i  int>ördes  fred  och  aktning  fortgår  på  sin  utstakade  bana. 
Men  icke  desto  mindre  veta  vi  i  denna  stund  att  sammanhåll- 
ning och  målmedveten  samverkan  nu  mer  än  någonsin  fir  ett 
lifsvillkor.  Den  är  lifsvillkoret  gentemot  hot  och  faror.  Den  är 
lifsvillkoret  äfven  utan  att  fara  hotar.  Ty  blott  genom  fast  sam- 
manslutning kunna  vi,  Finlands  svenskar,  fullfölja  det  kttlturari>ete, 
som  förmår  upprätthålla  våra  anspråk  på  nationellt  lif  vid  sidan 
af  det  finska  flertalet  Här  se  vi  det  högre,  mer  omfattande 
mål,  som  äfven  vid  denna  musikfest  stått  öfver  arbetets  när- 
maste syfte. 


-30- 


Medborgare  och  medborgarinnorl 

När  Ni,  efter  långvarig  förberedelse,  med  gladt  mod  och 
glada  förhoppningar  samlats  här  i  Finlands  hufvudstad,  så  veten 
I,  att  Ni  befinner  Er  på  urgammal  svensk  mark.  Här  ha  våra 
fäder  bott  sedan  hedenhös,  kanske  långt  förrän  vårt  land  fick 
sin  finska  befolkning.  Här  bröto  de  bygd,  här  förmedlades  på 
deras  språk  den  odling,  som,  utgången  från  stamförvantema  i 
väster,  gjort  vårt  folk  till  en  nation.  Stadens  namn,  namnen  på 
alla  kringliggande  orter,  det  språk  den  bofasta  befolkningen  öfver 
allt  här  omkring  talar,  vittnar  om,  att  Ni  här  befinner  Er  ej  blott 
i  Ert  lands  hufvudstad,  utan  ock  i  Ert  modersmåls  hembygd. 

Om  hufvudstaden,  dess  läge  och  dess  historia,  har  Ni  väl 
på  förhand  inhämtat  hvad  därom  bör  vetas.  Ni  känner  till,  att 
här  i  snart  hundrade  år  landets  öden  ledts,  att  efter  det  konsti- 
tutionella statsskickets  återupplifvande  de  fruktbringande  tankarna 
här  vid  landtdagen  mognat  och  verkställts,  att  landets  högskola 
här  har  sitt  säte  och  härifrån  sänder  ljus  öfver  bygderna.  Dock, 
Helsingfors  är  en  ung  stad.  Det  är  ej  öfver  historiska  minnen 
det  främst  har  att  vara  stolt.  Då  för  tio  år  sedan  Ni,  eller  edra 
föregångare,  samlades  i  landets  gamla  hufvudstad  vid  Auras  strand, 
då  visste  Ni  Er  beträda  historisk  mark.  Där  hade  under  sekler 
landets  hjärta  klappat  I  den  vördnadsvärda  helgedomens  skumma 
hvalf  kunde  Ni  tycka  er  träda  hiför  «ädla  skuggor,  vördade  fä- 
der, Sveriges  hjältar  och  riddersmän^.  Och  på  platsen  där  utan- 
för blickade  ur  bronsbilden  ned  på  det  unga  släktet  vårt  lands 
bästa  styresman,  den  ädle  Per  Brahe,  och  den  finska  häfdateck- 
ningens  fader,  Porthan. 

Helsingfors  har  ej  sådana  ärorika  hågkomster  att  bjuda. 
Tvärtom  förknippar  sig  tyvärr  med  dess  namn  vår  historias  två 
nesligaste  tilldragelser,  det  som  skedde  på  Helsinge  Malm  år 
1743  och  det  som  skedde  inom  Ehrensvärds  granitfäste  år  1808 
£>ock,  gå  vi  längre  tillbaka  i  tiden,  så  ha  vi  också  ljusare  min- 
nen. Vår  hufvudstad  förbinder  med  sitt  namn  också  hågkomsten 
af  den  störste  bland  våra  konungar,  Gustaf  II  Adolf.  Han  var, 
som  vi  veta,  icke  blott  den  störste  bland  våra  konungar  och  den 
som  känt  oss  bäst  och  stått  oss  närmast,  han  var  ock  ibland  dem 
den,  som  vid  tidigare  år  än  någon  annan  lärde  känna  vårt  land. 
Vi  minnas,  huruledes  han,  redan  som  prins  bärande  Finlands 
storfurstetitel,  vid  sju  års  ålder  fick  åtfölja  sin  stränge  fader,  her- 
tig  Carl  på  hemvägen  till  Finland  från  det  estländska  fälttåget. 

-  31  - 


VI  se  honom  för  oss,  dä  han  1  novembermorgonens  sena  gryning» 
på  fregattens  vägomspolade  dflck  stod  och  spejade  efter  land ;  dä, 
såsom  det  heter  i  dikten, 

Solens  första  sken  förgyller 
Flagga,  hissad  nyss  i  topp; 
Skogbeklådda  skär  och  holmar 
Dyka  utur  hafvet  opp; 

Liten  pilt  vid  faderns  sida 
Svänger  hatten  uti  hand: 
Storfursten  af  Finland  hälsar 
Stolt  och  glad  sitt  eget  land. 

Och  vi  minnas  huru  femton  år  därefter  den  22-årige  hjäl- 
tekonungen här  i  Helsingfors  mötte  landets  representanter  för  att 
med  dem  öfverenskomma  om  de  gärder  fiendens  hot  och  de 
oundvikliga  krigen  skulle  kräfva.  Hvad  här  beslöts  lände  sedan 
allt  Sveriges  rike  till  föredöme  och  efterföljd.  Landtdagen  i  Hel- 
singfors år  1616  under  Gustaf  Adolfs  egen  medverkan  ar  vår 
hufvudstads  vackraste  minne  frän  fordomtima.  Under  hjältekonun- 
gens segerrika  fanor  blödde  sedan  våra  fäder  vid  finska  och  svenska 
bröders  sida  på  otaliga  slagfält,  bärande,  med  hela  vårt  folk, 
den  tyngsta  delen  af  rikets  börda  för  den  minsta  delen  af  dess 
ära.  Och  under  hans  fanor  brusade  öfver  deras  hufvuden  hjälte- 
konungens egen  psalm: 

« Förfäras  ej  du  lilla  hop!» 

« Förfäras  ej  du  lilla  hop!»  de  orden,  som  klinga  öfver  till 
oss  från  storhetstidens  längst  förflydda  dagar,  —  må  de  ftnnu  i 
denna  stund  tala  till  oss  —  och  till  kommande  släkten  i  kom- 
mande tid  —  samma  språk,  som  de  talade,  dä  trosvisshet  och 
förtröstan  på  det  rättas  makt  besegrade  en  värld! 

Vi  svenskar  i  Finland  äro  en  liten  hop  vid  sidan  af  folkets 
flertal.  Ha  vi  att  bestå  en  kamp  mot  detta  flertal,  så  kunde  vi 
väl  förfäras.  Men  det  få  vi  ej,  och  det  vilja  vi  ej.  Ty  vår  sak 
är  rättfärdig,  och  det  rättas  makt,  som  styrer  folkens  öden,  är 
oss  en  väldig  t>org.  Vår  rätt  är  att  som  frie  män  och  kvinnor, 
sida  vid  sida  med  våra  finska  landsmän  bo  i  våra  fäders  land 

-  32  — 


och  här  hålla  vår  ffldemeärfda  odling  1  flra.  Detta  land  flr  värt 
Pä  värt  språk  har  Finland  nflmnts  «Värt  land».  Nflr  den  store 
skalden,  han  som  sjitngit  samman  ett  folk»  sade: 

.Och  har»  och  hår  är  detta  land» 
vårt  öga  ser  det  här; 
vi  kunna  strflcka  ut  vår  hand 
och  visa  gladt  på  sjö  och  strand 
och  säga:  Se  det  landet  där» 
vårt  fosterland  det  är'. 

så  sade  han  det  pä  vårt  språk;  och  det  var  vi  som  förstodo 
honom. 

Dock»  öfver  fädrens  ära  må  vi  ej  yfvas.  Snarare  känna 
tyngden  af  dess  ansvar.  Vår  rätt  grunda  vi  ej  pä  hvad  stora 
föregångare  gjort    Vår  rätt  är  sig  själf  nog. 

Men  det  är  ej  blott  vår  rätt  att  såsom  Fhilands  svenska 
söner  och  döttrar  fria  och  likställda  bebo  våra  fäders  jord.  Det 
är  ock  vår  plikt  Vår  plikt  gentemot  den  odling,  som  är  gångna 
tiders  dyrbara  arf»  och  mot  det  modersmål»  som  förmedlat  denna 
odling.  Vår  plikt  i  kamp  mot  öfverväldets  princip»  som  nyss 
hotat  hela  vårt  folk  med  undergäng,  och  helt  visst»  om  den  än 
en  gäng  får  råda,  skall  fullborda  hotet 

Hälla  vi  orubbligt  vår  rätt,  vår  odling  och  vårt  modersmål 
i  helgd,  dä  behöfva  vi  ej  fädrens  ära,  dä,  men  blott  då,  äro  vi 
värda  att  lita  pä  vår  egen. 

Medborgare  och  medborgarinnor! 

Om  en  stund  skola  sängens  och  musikens  toner  från  tu- 
senhöfdad  skara  äter  klinga  ut  bland  den  minnesrika  parkens 
lunder»  lifvande,  förädlande,  samlande.  Några  flyktiga  timmar 
till  ~  och  äfven  denna,  den  fjärde  allmänna  svenska  musikfesten 
är  ett  minne.  Frän  denna  fest,  från  denna  vår  hufvudstad,  till 
hvilken  Ni  kommit»  medförande  sommarens  första»  varma  sol, 
skolen  I  åter  draga  hem  enhvar  till  sitt.  Den  späda  grönskan 
från  blommande  lönnar  och  knoppande  häggar  här  rundt  omkring 
skall  till  Er  susa  sitt  sista  farväl,  och  därefter  varder  bofinkens 
drillar  i  Kajsaniemis  åldriga  trän  den  sista  äterklangen  af  årets ' 
musikfest  Några  korta  månader  till  —  och  äfven  sommaren 
skall  vara  gången.  Höst  och  vinter  likaså.  Huru  många  af  dessa 
årstidernas  skiften  enhvar  af  oss»  som  här  glada  och  hoppfulla 

-  33  - 


stämt  möte,  får  återupplefva,  det  flr  oss  fOrdoldt.  Mången  skalt 
vfll  dock  än»  låt  oss  hoppas  det,  få  vara  med  om  kommande 
musikfester,  med  hOgre  uppgifter  och  hOgre  hunnen  konst.  Hvad 
vi  nu  hoppas  och  våga  tro,  flr  att  lärdom,  väckelse  och  uppmunt- 
ran från  denna  fest  då  skola  visat  sig  ha  burit  frukt.  Och  fram- 
för allt:  att  det  mål,  som  äfven  nu  stått  öfver  arbetets  närmaste 
syfte,  samling  till  hängifven  endräkt  kring  vår  svenska  odling  och 
vårt  svenska  språk,  då  skall  befinnas  vara  oss  än  närmare,  än 
kärare,  än  vissare  än  nu.  Att  såsom  Finlands  svenska  söner  och 
döttrar  i  lifvet  och  intill  döden  tjäna  vårt  land,  det  är  vår  räU, 
vår  plikt  och  vår  ära. 

Medborgare  och  medborgarinnor! 

Jag  ber  Eder  förena  Er  med  mig  om  ett  niofaldigt  lefve 
för  vårt  älskade  svenska  modersmål!» 

«TiIl  talarens  lefve  för  det  svenska  modersmålet  anknöt  sig 
omedelbart  Hagfors  « Modersmålets  sång»,  hvilken  under  stor  entu- 
siasm intonerades  af  kören.  Talet  och  sången  blefvo  de  första 
signalerna  till  den  fosterländska  känslans  frigörelse.  Med  för- 
tjusning applåderade  man  sången  och  betraktade  under  rörelse 
dessa  skaror  af  landsbygdens  män  och  kvinnor,  hvilka  med  en  så- 
dan hänförelse  gåfvo  sina  varma  intentioner  luft  och  som  så  klingan- 
de vackert  omsatte  desamma  i  toner.  «Modersmålets  sång»  sjöngs 
magnifikt,  med  kläm  och  kraft,  därtill  med  en  lyllighet  och  ren- 
het i  stämutgifningen,  som  icke  nog  kunde  berömmas.  Sjfllffallet 
bisserades  «Modersmålets  sång». 

Efter  en  kvart  timmes  paus  Ijödo  homfanfarer  ånyo.  Det 
var  manskörerna  som  uppträdde.  Under  öfverste  Axel  Stenius 
ledning  sjöngo  de  fem  nummer,  däribland  Qriegs  « Fäderneslands- 
sång»  med  nya  ord  af  Jonatan  Reuter,  Palmgrens  melodiskt  och 
harmoniskt  härliga  «Sjöfararen  vid  milan»  samt  Faltins  uttrycks- 
fulla «Du  måste  framåt».  Den  stora  kören,  som  räknade  öfver 
halftannat  hundrade  man,  hedrade  sig  på  det  bästa,  föredrog 
sina  sånger  rytmiskt  och  rent  samt  förtjänade  till  fullo  de  applå- 
der^,  som  kommo  den  till  del.  De  två  sista  sångerna  måste  utfö- 
ras två  gånger. 

Hr  V.  Karsten,  en  af  de  blandade  köremas  ledare,  steg 
upp  i  talarestolen  och  framförde  på  samtliga  sångkörers  vägnar 
en  tacksägelse  till  Svenska  folkskolans  vänner  samt  till  denna  för- 
enings sekreterare  doktor  P.  Nordmann.    Vackra  blommor  öfver- 

-  34  - 


räcktes  ät  dr  Nordmann  som  replikerade  med  ett  «]efve  flickorna 
och  blommorna!»  Vidare  tackade  hr  Karsten  festdirigenten  Alarik 
Uggla,  som  likaledes  pryddes  med  blommor  och  underrättades 
om  att  han  till  ett  minne  af  festen  skulle  erhålla  en  jättefotografi 
af  sångkörens  medlemmar  med  åtföljande  stilfull  ram,  tecknad  af 
L.  Sparre,  samt  öfverste  Stenius,  homkapellens  ledare  hr  A.  Apo- 
stol  och  vicedirigenten  hr  Otto  Andersson.  För  enhvar  af  de 
nämnda  höjde  hr  Karsten  ett  lefve,  hvittcet  följdes  af  smattrande 
applåder  såväl  från  publikens  som  sångköremas  sida. 

Nu  inträdde  en  längre  paus.  Solen  gassade  hett  och  läsk- 
dryckerna  i  buffetema  anlitades  flitigt.  Men  långt  förrän  de  of- 
ficiella 20  minuterna  hade  förflutit  —  regnmoln  hotade  —  Ijödo 
signalerna  igen  till  samling.  De  blandade  körerna  uppställde  sig 
åter.  Under  hr  Anderssons  ledning  utförde  de  tre  folkvisor,  från 
Nyland,  Pargas  och  Åland,  i  förträffliga  arrangement  af  hr  Karl 
Ekman.  Den  lustiga  Pargasvisan  slog  särskildt  an  och  bisserades 
Under  hr  Ugglas  ledning  åter  sjöng  den  blandade  kören  danska 
folkvisan  «Agnete>,  arrangerad  af  Wegelius.  Detta  nummer  blef 
en  af  de  musikaliska  glanspunkterna.  Den  smekande  melodin 
framträdde  än  i  den  ena,  än  i  den  andra  stämman,  alltid  lika  ny 
och  fängslande.  Om  arrangementet  af  Wegelius  var  ypperligt, 
förtjänar  körens  utförande  ett  icke  mindre  superlativt  loford  för 
de  musikaliskt  vackra  nyanseringarna,  de  mäktigt  svällande  cre- 
scendi  och  pianissimots  omsorgsfulla  utarbetning.  Hr  Uggla  visade 
här  hvad  han  kunde  åstadkomma  med  sin  jättekor.  Prestatio- 
nen hedrade  lika  mycket  honom  i  egenskap  af  dirigent  som  kö- 
ren själf. 

Härefter  uppläste  dr  Gustaf  Tegengren  följande  af  sin 
broder,  skalden  Jakob  Tegengren  författade  stämningsfulla 


Dikt. 

Toner  ur  sommarens  unga  barm 
högt  mot  strålande  rymder  stiga: 
skogen  sjunger  till  vindens  giga, 
hör,  dess  sång  är  af  lycka  varml 
Hafvet  sjunger  —  hvar  våg,  som  svallar 

-35.- 


stolt  mot  kusten  i  jubel  fri» 

slär  en  klingande  ton»  som  skallar 

käckt  i  sommarens  symfoni. 

Toner  ur  hjärtan,  där  solljus  rår, 
fladdra  i  flykt  som  vinglätt  svala, 
gunga  så  gladt  och  jubla,  tala 
härligt  ett  språk,  som  hvar  själ  fOrstår. 
Ord  ej  höfs  att  det  språket  tyda: 
väg  det  finner  till  hvarje  brOst, 
och  dess  böjliga  tungor  lyda 
allt  som  trängtar  till  lif  och  rOst. 

Sång  vid  hägrande  drömmars  härd, 
sång  som  lyfter,  och  sång  som  renar, 
sång,  som  eldar  och  oss  förenar 
Ijuft  i  tonemas  skönhetsvärld, 
stig  som  fågeln  i  morgonväkten 
högt  mot  himmelens  vida  rund, 
sjung  för  gamla  och  unga  släkten 
mod  och  lif  strö  på  fädrens  grund! 

Sjung  i  soldiger  högtidsstund, 
tänd  i  vårt  hjärta  kärleksflamman, 
elda  vår  håg  och  sjung  oss  samman, 
ena  oss  alla  i  fast  förbund! 
—  Vår  är  sången,  den  svenska,  kära, 
vår  i  smärta  och  vår  i  lust; 
lån^  och  vida  dess  toner  bära 
brödrahälsning  kring  älskad  kust. 

Vår  är  sången,  så  stolt  och  fri! 
Modersmålet  på  toners  vingar 
rytmiskt  vaggar  och  mäktigt  klingar, 
fädrens  guld  ligger  gömdt  däri. 
Hänsofna  släktens  andar  stiga 
manande  stilla  ur  sången  fram, 
signa  vår  dag  och  till  dådkraft  viga 
söner  och  döttrar  af  skandisk  stam. 

-  36  - 


Jublande  toner  ur  sommarens  barm, 
toner  ur  hjärtan,  som  klappa  unga, 
framtidslöften  och  hopp  de  sjunga, 
hör,  hur  sången  af  tro  är  varm! 
—  Sol  öfver  björkens  vaggande  hänge, 
sol  öfver  väg  vid  löfvad  strand, 
sol  öfver  sinnena  —  ljust  och  länge 
skimre  dess  glans  öfver  minnets  land. 


Efter  en  paus  samlade  sig  samtliga  homkapell  pä  estraden 
och  läto  under  hr  Apostols  ledning  höra  ett  antal  vackra,  popu- 
lära musiknummer,  alla  spelade  med  utmärkt  ensemble  och  ren- 
het. Under  det  sista  stycket,  Karl  XILs  marsch  vid  Narva,  be- 
gynte  några  regndroppar  falla.  Himmeln  hade  småningom  dra- 
git sig  mulen.  Men  det  var  endast  ett  öfvergående  sommarregn, 
som  icke  skrämde  någon  på  flykten,  om  också  paraplyer  och  pa- 
rasoller  samvetsgrant  spändes  upp.  Hvilken  välsignelse  för  gröns- 
kan detta  regn,  som  efter  festens  slut  strömmade  rikligare  med 
svag  åska  och  blixt,  var,  bevisa  trädens  friska  skrud  i  dag.  Alla 
knoppar  ha  sprungit,  allt  doftar  och  spirar  grönt 

Programmets  sista  afdelning  vidtog  något  öfver  kl.  7  och 
inleddes  med  Atenames  sång,  sjungen  unisont  af  mansstämmor 
och  350  gossröster  till  ackompagnemang  af  horn.  Taktfast  och 
ungdomskäck  ljöd  den  ädla  stridshymnen,  som  blifvit  det  växande 
släktets  lystringssång  hos  oss.  Efter  det  sången  två  gånger  blif- 
vit utförd,  hälsad  med  jubel  af  åhörame,  intonerade  den  blandade 
kören  en  majestätisk  korsats  ur  Händels  .Samson",  två  kö- 
rer, ur  Wegelius'  kantat  .Den  6  maj'  samt  densammes  rö- 
rande .Aftonpsalm'.  Alla  dessa  nummer  utfördes  förträffligt,  men 
segerpriset  togo  de  sjungande  med  .Den  6  maj'.  Man  vore  fres- 
tad att  påstå  det  denna  af  innerlig  känsla,  melodisk  fägring 
och  upphöjd  idealitet  burna  tonsättning  aldrig  blifvit  skönare 
återgifven  af  en  kör  hos  oss.  Och  emellertid  räknade  denna  kör  nu 
icke  mindre  än  1,400  personer,  till  en  del  rekryterade  från  all- 
mogens led  och  i  alla  fall  bestående  af  röstförmågor,  hvilka  först 
till   gårdagens  fest  blifvit  pröfvade   och  utvecklade.    Ett  sådant 

-  37  - 


musikaliskt  resultat  måste  betecknas  såsom  utomordentligt  Det 
ger  vid  handen»  att  röstmaterial  och  musikaliskt  sinne  äro  hos 
vår  svenskspråkiga  bygdebefolkning  icke  muidre  rikt  till  finnande 
än  hos  den  finska  befolkningen.  Men  det  visar  äfven,  hvilket 
godt  och  kärleksfullt  arbete  blifvit  gjordt  såväl  af  körerna  själfva 
som  af  deras  dirigenter  hemma  och  sist  af  festdirigentema  i  huf- 
vudstaden. 

Efter  det  att  tonerna  af  aftonpsalmen  föriclingat,  besteg 
doktor  P,  Nordmann  dirigentplatsen  för  att  afsluta  festen,  hvil- 
ket han  gjorde  med  följande 


Afskedshälstilng. 

Vår  fest  är  ändad.    Sommarkvällen  stundar 
och  manar  oss  att  efter  slutfördt  värf 
på  uppbrott  tänka,  söka  ro  och  hvila 
för  att,  när  morgondagen  bräcker, 
med  nya  krafter  gå  till  gamla  värf. 


Med  nya  krafter?  H vadan  kom  väl  dessa? 
Man  blir  ju  trött  af  festens  gamman, 
och  tonren  sång  är  många  mödors  lön. 
Ja,  vi  ha  träffats,  åter  knutit  ringen, 
som  binder  oss  med  blodets  starka  band, 
och  samförståndet,  glädjens  bäste  broder, 
har  fört  oss  närmre,  knutit  hand  vid  hand. 
Det  känns  som  modet  styrkan  stegrat, 
sen  vi  i  egen  sång  fått  tolka  hjärtats  röst. 


Er,  sångare,  vi  tacka  för  de  toner, 

som  fria  brusat  fram  ur  bröst  och  barm 

och  som  vid  hornens  klang  af  breda  vingar  burna 

emellan  parkens  träd  i  rytmer  flugit  fram. 

En  sådan  sång  är  folkets  egen  stämma, 

den  tränger  vidare  än  ljudets  vågor  gå, 

ty  här  i  Finland  är  den  hemma 

och  alla  svenska  hem  den  vill,  den  måste  nå. 

-  38  - 


VI  skiljas  åter,  vandra  skilda  vftgar 

som  enkla  borgare  och  bönder 

bak  arbetsplogen,  vara  fäders  arf, 

i  hvardagslifvets  jämna  fåror; 

men  våra  tankar»  hören    det  I,  vänner, 

de  löpa  samman  längs  den  fria  kungsstig, 

som  svensk  kultur  i  Finland  brutit  upp. 

Att  gå  i  fädrens  spår  det  bjuder  gammal  regel 

så  visst  som  färd  går  bäst,  som  leds  af  egna  segel. 

Att  hedra  modersmål  på  våra  mödrars  jord, 

är  rätt,  är  godt,  är  fjärde  budets  ord. 

För  eder,  unga,  ter  sig  ännu  lifvet 
liksom  en  öppen  bok  med  idel  hvita  blad ; 
vi  äldre  däremot  fått  våra  böcker  skrifna 
med  text  i  svart,  i  rödt,  i  gult,  i  grått. 
Vi  skulle  önska  —  men  det  är  ogöriigt  — 
att  finna  orlofssedeln  bättre  präntad, 
tills  Husbonden  i  höjden  granskar  tjänarns  nit. 
Så  huggen  i  med  dubbelt  starka  krafter 
och  gören  om  och  bättre  hvad  ej  vi  förmått, 
då  gån  I  framåt,  landet  går  med  eder, 
och  dubbel  heder  faller  på  er  lott. 

Och  nu  i  afskedsstunden,  vänner, 

ett  trofast  handslag  gifva  vi  hvarann', 

och  i  det  taget  sluta  vi  den  mening 

att  keden,  knuten  under  dessa  dar, 

ej  brytas  skall,  men  stärkas,  vidgas 

till  alla  dem,  som  ej  fått  vara  med. 

Vi  Finlands  svenskar  äro  Tysklands  danskar: 

på  oss  kulturen  ställer  stora  kraf.  — 

Men  innan  vi  vårt  sista  lefve  höja 

för  fosterbygd,  för  hem  och  älskadt  språk, 

vi  låta  tanken  löpa  banan  ut: 

Vi  få  ej  glömma,  plikt  oss  bjuder  dröja 

vid  det,  som  intill  lifvets  slut 

oss  binder  oupplösligt.  — 


Vårt  land,  vårt  vida,  vfina,  vackra  land! 

Du  gett  oss  lifvet,  tack  för  gåfvanl 

Du  ger  oss  graf,  ett  dubbelt  tack  fOr  den! 

Du  evigt  lefver,  höjer  högt  ur  vågen 

ditt  breda  bröst,  urtidemas  granit 

Så  hö]  ock  våra  barn,  höj  sen  deras 

i  ständig  stegring,  medan  seklen  gå, 

i  sedlig  kraft,  i  mognadt,  vidgadt  vett 

Föd,  Finland,  män  med  mod  i  manligt  sinne, 

föd  kvinnor,  som  i  barnens  sinne 

inplanta  sanning,  lag  och  rätt! 


Vår  fest  är  ändad.  —  Sommarkvällen  stundar 
och  manar  fram  de  sista  afskedsord. 
Alltså  farväl,  ett  gladt,  ett  trefaldt  lefve 
för  nästa  gång,  för  nästa  nya  fest, 
då  i  vårt  land  och  för  vårt  land 
skall  klinga  vår  gamla  svenska  sång. 


«D:r  Nordmanns  djupa  anmaning  till  plikt  och  arbete  för 
svensk  odling  och  kärlek  till  fosterlandet  frambärs  i  ord  så  osökt 
vackra,  sanna  och  gripande,  att  ögon  fuktades  och  tårar  borttor- 
kades af  åhörame  till  detta  manliga,  allvarliga  tal. 

.Vårt  land*  bildade,  som  naturligt  var,  slutet  Den  sjöngs 
af  äfven  menige  man  och  kvinna  i  den  mångtusenhöfdade  för- 
samlingen. Samma  stora  känsla  enade  här  publik  och  sångare. 
Den  skall  städse  binda  dem  samman  till  enigt  arbete  och  efter 
år  som  komma,  skall  sången  med  skimrande  skönhet  och  höjd 
återspegla  resultatet  af  dessa  fortsatta  eniga  sträfvanden  för  svensk 
kultur  i  älskadt  fosterland. 

Under  aftonens  lopp  blefvo  dirigenterna  herrar  Uggla,  An- 
dersson, Stenius,  Apostol,  och  icke  minst  d:r  Nordmann  fö- 
remål för  gemensamma  ovationer  af  sångarskarorna  och  allmän- 
heten, belönade  med  blommor  och  .hissade'.  Entusiasmen  stod 
högt,  och  det  med  allt  skäl.  De  uppträdande  hade  1  allo  hedrat 
sig,  visande  att  sången  och  musiken  gjort  nya  landvinningar  och 
vunnit  i  värde.  Publiken  kände  sig  varmt  förenad  med  dem  med 
samma  intressen.  Man  ville  ej  kunna  besluta  sig  för  aftåg.  Länge 

-  40  - 


viftades  det  Ulligt  med  hattar,  nflsdukar,  parasoller  från  och  till 
estraden. »    (Hufvudstadsbladet.) 


Vi  afsluta  denna  redogörelse  med  att  till  sist  intaga  en 
liten    uppsats    ur  tidningen   Västra  Nyland  för  den  14  juni. 

«Under  sistlidna  vecka  firades  i  hufvudstaden  en  fest,  som 
sent  skall  förgatas.  Frfln  när  och  fjärran,  från  alla  Finlands  svens- 
ka bygder  --  Nylands  fagra  nejder  och  Österbottens  aflftgsna 
vrår  —  tillströmmade  stora  skaror  sångare  och  sångerskor  såsom 
deltagare  i  denna  fest.  Tärnor  i  sin  blomstring  och  lefnadsglada 
ynglingar  drogos  under  dessa  junimånadens  första  dagar  bort  ur 
hemmets  hvardagslif  för  att  samlas  kring  ett  högre  mål:  arbetet 
för  den  svenska  kulturens  och  den  svenska  folkstammens  fram- 
tid i  detta  land.  Alla  kände  de  den  fara,  som  på  mer  än 
ett  håll  under  dessa  osäkra  tider  hotar  den  svenska  stammens 
hfsintressen  och  de  frukter,  den  svenska  kulturen  burit  och  allt 
fortfarande  alstrar  inom  Finlands  landamären.  De  hade  däriör 
samlats  för  att  visa  hvad  denna  hotade  folkgrupp  ännu  förmår.  I 
sångens  toner  ville  de  tillsäga  tusende  och  åter  tusende  af  sina  fien- 
der, att  deras  egna  seder,  eget  modersmål  och  fosterland  äro  det  dy- 
raste de  äga.  Alla  lifvades  af  gemensamma  tankar  och  känslor. 
För  enhvar  stod  målet  lefvande  och  klart.  Och  hvem  var  väl 
den,  som  icke  insåg  och  kände  stundens  allvar  och  betydelse. 

Svenska  Folkskolans  Vänners  fjärde  sång-  och  musikfest 
kvarlämnade  ett  varaktigt  intryck.  Resultatet  var  så  lysande  och 
storartadt  som  blott  en  intelligent,  om  sin  lifsuppgift  medveten 
folkgrupp  kunnat  åstadkomma.  Frukterna  skola  för  visso  skön- 
jas långt  framåt  i  tiden  och,  hvad  än  bättre  är,  för  kommande 
tider  bära  vittne  om  sångens  utomordentliga  värde  i  vårt  land. 
Denna  fest  manar  till  vidare,  än  ihärdigare  arbete  på  den  in- 
slagna vägen.  Det  är  en  maning  till  alla,  i  stad  och  på  land, 
i  högre  och  lägre  lager  af  folket,  att  enhvar  på  sitt  sätt  bidraga 
till  att  sången  blir  allas  vår  gemensamma  egendom  och  det  ge- 
mensamma medel,  hvarigenom  vi  låta  känslorna  tala  och  hvar- 
igenom  vi  förenas  till  än  oftare  förekommande  högtidsstunder  af 
det  slag,  som  nyss  har  ändats.  Genom  sången  fortlefver  kärleken 

—  41  — 


till  modersmålet  och  fosterlandet.  Till  hvarje  Finlands  koja,  där 
svenskt  tungomål  talas  och  älskas,  tränge  därför  tonerna  af  .Mo- 
dersmålets sång* !  Och  må  enhvar  sHrskildt  i  våra  svenska  nejder 
inse,  att  det  ar  en  skyldighet,  som  ingen  får  fOrgflta,  att  verksamt 
—  efter  förmåga  —  deltaga  1  arbetet  för  vårt  svenska  språks  och 
vår  svenska  kulturs  framtid  i  Finland.  Och  härför  äger  sången 
en  betydelse,  som  ej  kan  öfverskattas. 

Alltså  modigt  fram   till  kanip   för  vårt  svenska  mo- 
dersmål och  vår  svenska  folkgrupps  framtid!' 

Körer  och  homkapell,  hvilka  deltogo  i  Svenska 

Folkskolans  Vänners  fjärde  allmänna  musikfest 

i  Helsingfors  den  6—9  Juni  1907. 


Blandade  körer: 

NYLAND. 


Arbetets  vänners  (moder-, 

föreningen)  sångkör  .  .  . 
Arbetets  vänners  i  Sömäs' 

sångkör I 

Arbetets  vänners  i  Borgåi 

sångkör I 

Arbetets  vänners  i  Ekenäsi 

sångkör  - I 

Arbetets  vänners  i  Hangö 

sångkör 

Arbetets  vänners  i  Pyttis 

sångkör i 

.Bildande    nöjens*    blan-' 

dade  kör  

Borgå     nykterhetsvänners; 

kör ' 

Billnäs   ungdomsförenings 

blandade  kör i 

Deltagare  i  tonträffnings-i 

kursen  för  arbetare  .  . 
Esbo  blandade  kör   .... 
Hembygdens     vänners    i 

Pämå  blandade  kör  .  .  . 
Klemetskog— Kervo  sång- 
kör   


Hemort. 


Ledare. 


2: 

I   B 


Helsingfors 

Helsingfors 

Borgå 

Ekenäs 

Hangö 

Pyttis 

Pämå 

Borgå 

Pojo 

Helsingfors 
Esbo 

Pämå 

Tusby 


J.  Löfstrand 


74' 


Bror  Pettersson  1 33  • 


Arne  Forsius 


31. 


!  John  Nordström  .  42 ' 

I  Signe  Björken       24 

j  C.  Hildebrand     1 33  , 

!  A.  Backman 

I 

\  Arne  Forsius 


O.  Tierbach 

E.  Hedman 
E.  Salenius 


26 
!26 
120 


:61 

41 


P.  A.  Lindholm  ,  18 
E.  Winkvist         ,  24 


-  42  - 


Hemort. 

Ledare. 

Z 

c 
B 

Kyrkslätt  blandade  kör  .  . 

Kyrkslätt 

H.  Warelius 

23 

Liljendals  blandade  kör  .  . 

Liljendal 

V.  Karlsson 

29 

Lojo  svenska   ungdoms-  . 

förenings  sångkör .  .  .  .:  Lojo 

Anna    Söderlund 

23 

.Framåt* 1  Lappträsk 

Eliel    Sundström 

20 

Malms  blandade   kör  .  .  J  Helsinge 

A.  R.  Rosander 

30 

Nykterhetsföreningen  .Bal- 

ders*  sångkör Helsingfors 

A.  Hedlund 

50 

Pojo  ungdomsförenings  bl. 

kör Pojo 

Esaias  Sandstedt 

22 

Sjundeå  sångförening  .  .  J  Sjundeå 

Hanna  Lille 

25 

Snappertuna  sångkör  .  .  .1  Snappertuna 

A.  Sundqvist 

20 

Svarta  sångförening  .  .  .  J  Svarta 

Sigrid  Helenius 

28 

Svenska  klubbens  i  Borgå 

blandade  kör Borgå 

Arne  Forsius 

19 

Sv.   folkpartiets  ungdoms- 

klubbs sångkör Helsingfors 

Werner  Karsten 

78 

Tvärminne  sångkör.  .  .  .  .|  Tvärminne 

Signe  Juslin 

23 

ÖSTERBOTTEN. 

Arbetets    vänners  i  Vasa 

sångkör 

Vasa 

Gust.  Nordström 

33 

Gamlakarleby  ungdomsför- 

V^ fc*»^^»         a  ^  ^#A  Vfttf  ^A^/AaA 

enings  sångkör    

Gamlakarleby 

Herman  Kalfholm 

25 

Gamlakarleby  sångförening 

Gamlakarleby 

Alf r.  Lybäck        i  42 

Jakobstads   sångförening  . 

Jakobstad 

Fr.  Forsberg 

19 

Kronoby   blandade  kör  .  . 

Kronoby 

P.  W.  Lybäck 

23 

Nykarleby  blandade  kör  .  . 

Nykarleby 

Maria  Castrén 

38 

Nedervetil  sångförening  .  .1  Nedervetil 

L.  L.  Hackzell 

17 

Pedersö  sångartrupp  .... 

Pedersö 

Viktor  Anderssén  27 

Terjärf  sångkör 

Terjärf 

V.  H.  Granö       !  27 

Tjock  sångförening 

Kristinestad 

P.  A.  Fredriksson 

55 

Västra  Pedersö  sångkör  .  .  Pedersö 

(Henrik  Sundblad 

U.  V.  Westedund 

Gunnar  Sundblad 

37 

Vasa  ungdomsf.  sångkör  .  Mustasaari 

15 

VÄSTRA  FINLAND.      ; 

Arbetets    vänners    i  Åbo,   . 

blandade  kör 

Abo 

Gunnar  Såltin 

43 

-  43  - 


Hemort. 

Ledare. 

c 
B 

Dragsfjärds  sängförening  . 
Finströms  sångförening  .  . 

Dragsfjärd 
Finström 

Lydia  Eriksson 
Alma  Lindel] 

26 
26 

Hembygdens  vänners  i  Ki- 
mito  kör 

Kimito 

EUa  Antin 

22 

Hitis  sångförening 

Hitis 

F.  F.  Berglund 

17 

Pargas   sångförening   .  .  . 

Pargas 

K.  J.  Viss 

19 

Manskörer: 

1 

! 

Arbetets  vänners  i  Ekenäs 

manskvartett 

Ekenäs 

J.  Th.  Holmström 

9 

Arbetets  vänners  1  Pyttis 

manskvartett 

Pyttis 

C.  Hildebrand 

15 

F.  B.  K:s  i  Lovisa  manskör 

Lovisa 

Otto  österman 

20 

Frihetsbrödema 

Helsingfors 

Bror  Pettersson 

42 

Harsböle—Labby  manskör 

Lappträsk 

0.  Nyström 

8 

Hembygdens     vänners     i 

S.  Ö.  Pämå  manskör  .  . 

Pämå 

K.S.Dunderfelt 

19 

Seminaristemas  kvartett  . 

Nykarleby 

Maria  Castrén 

34 

Homkapell: 

! 

Billnäs  homkapell 

Pojo 

Hugo  Dahlgren 

8 

F.  B.  K:s  i  Ekenäs  hom- 

kapell   

Ekenäs 

0.  Tierbach 

101 

F.  B.   K:s  i  Lovisa  hom- 

1 

kapell  

Lovisa 

Ch.  Haupt 

71 

Gamlakarieby  homkapell  . 

Gamlakarieby 

A.  Lybäck 
Fr.  Forsberg 

10, 

Jakobstads  musikkapell  .  . 

Jakobstad 

»1 

Kronoby  homkapell  .  .  .  . 

Kronoby 

P.  V.  Lybäck 

8' 

Lappträsk   homkapell  .  .  . 

Lappträsk 

Fridolf  Markusas 

7 

Terjärf  homkapell  .  .     .  . 

Terjärf 

V.  H.  Granö 

9; 

Söderkulla  musikförening  . 

Sibbo 

Aug.  Werner 
G.  N.  Heiskanen 

7, 

Kyrkslätt  homkapell  .  .  .  . 

Kyrkslätt 

7 

-  44 


Vår  kulturställning. 


Finland  är  det  enda  land,  där  finsk  kultur  kan  ut- 
veckla sig.  Därför  måste  vi  hålla  på  finskans  öf- 
vervälde.  Endast  genom  att  lämna  en  insats  i  mänsk- 
lighetens gemensamma  kulturarbete  försvara  vi  vår 
plats  bland  nationemas  antal.»  Det  är  ungefar  med 
denna  sats  som  de,  hvilka  vilja  gälla  som  moderata 
bland  de  finsksinnade,  försvara  yrkanden  och  åtgärder, 
som  afse  att  beröfva  landets  svenska  befolkning  dess 
nationella  rättigheter. 

Består  således  den  finska  kulturen  däri,  att  nå- 
got är  uttryckt  på  finska?  Om  en  bok,  skrifven  på  ut- 
ländskt språk,  öfversättes  till  finska,  har  man  då  att 
häri  se  ett  fmskt  kulturarbete,  som  är  af  betydelse 
för  den  allmänna  civilisationen?  Kulturen  ger  sig  ut- 
tryck i  mycket  annat  än  språket.  Ett  lands  lagar,  se- 
der och  bildningsanstalter,  dess  litteratur  och  konst 
och  vetenskap,  dess  handel  och  industri,  dess  sociala 

-.45- 


förhållanden  och  mycket  dylikt  därtill  visa,  om  ett 
folk  kan  anses  för  ett  kulturfolk  eller  icke,  om  det  är 
i  stånd  att  själft  leda  sina  öden  eller  icke. 

Betonar  man  språkets  betydelse,  kan  man  med 
skäl  fråga:  Är  ej  den  svenskspråkiga  kulturen  i  Fin- 
land något  alldeles  specielt,  som  ej  har  sin  motsva- 
righet annorstädes?  Och  hvad  som  frambragts  på 
svenskt  språk  i  Finland,  har  det  ej  värde  för  den  all- 
mänt mänskliga  kulturen?  Runeberg  och  Topelius  — 
för  att  blott  nämna  dessa  —  äro  författare  som  fram- 
bragt  kulturvärden  af  betydelse  ej  blott  för  deras  eget 
folk.  Deras  andes  alster  ha  blifvit  af  värde  äfven 
utom  Finlands  gränser,  framför  allt  därför  att  deras 
språk  har  varit  ej  finska,  utan  svenska.  De  ha  ome- 
delbart uppfattats  i  hela  Skandinavien,  och  emedan 
kännedomen  af  de  skandinaviska  språken  är  jämförel- 
vis vidt  utbredd,  ha  deras  arbeten  lättare  vunnit  öf- 
versättare  till  de  stora  kulturspråken,  än  det  blifvit 
fallet,  om  deras  språk  varit  ett  mera  ensamstående  idiom. 

Schweiz's  kultur  och  det  schweiziska  folkets  exi- 
stensberättigande ifrågasattes  ej  af  någon  därför,  att 
dess  bildningsspråk  äro  tyskan  och  franskan.  Tvärtom 
kunna  schweizame  just  härigenom  göra  sig  mera  gäl- 
lande i  kulturvärlden. 

Det  är  så  långt  ifrån  att  finska  språket  skulle  ut- 
göra ett  villkor  för  den  finska  kulturens  existensbe- 
rättigande, att  det  rent  af  utgör  ett  icke  oväsentligt 
hinder  för  att  denna  kultur  skall  bli  känd  och  er- 
känd. Men  lyckligtvis  består  finska  folkets  kultur  ej 
blott  i  hvad  som  produceras  på  finska,  utan  i  hela 
vårt  samhällsskick,  hela  vår  andliga  och  materiella 
kultur.  Och  det  finnes  kulturprodukter,  som  äro  alldeles 
oberoende   af  språket.     De   bildande   konstemas  och 

-  46- 


tonkonstens  skapelser  ha  den  omedelbaraste  interna- 
tionella betydelse.  Och  vårt  land  har  egt  och  eger 
på  detta  område  personligheter,  som  förmått  gifva  en 
nationell  och  egen  prägel  åt  sina  verk  och  som  utan 
omvägar  för  de  stora  kulturfolken  uppenbarat  våra  tan- 
kar och  känslor. 

Det  är  för  hvarje  människa  af  vikt  att  ej  vara 
isolerad  utan  lefva  i  vexelverkan  med  andra.  Att  i 
sin  verksamhet  åtnjuta  medmänniskors  aktning  och 
erkännande  stärker  själftilliten  och  verkar  äggande. 
Den  som  är  redbar  och  duglig,  den  som  är  framstående 
och  begåfvad,  så  att  han  på  ett  verksamt  sätt  främ- 
jar sin  omgifnings  väl,  har  större  möjligheter  att  i  hot- 
fulla omständigheter  vinna  nödigt  stöd,  än  den  som 
är  föremål  för  ringaktning  eller  missaktning.  Till  en 
viss  grad  gäller  detta  äfven  om  hela  folk.  Det  folk» 
som  starkt  isolerar  sig  eller  af  naturen  är  isoleradt, 
har  ej  tillräckliga  impulser  till  sund  och  allsidig  ut- 
veckling, och  om  ett  folk  ej  lyckas  skapa  ett  kultur- 
samhälle, som  kan  vinna  andra  nationers  erkännande» 
är  dess  bestånd  alltid  mycket  hotadt. 

Men  ett  folk,  t.  ex.  vårt,  är  ej  till  blott  för  an- 
dra nationers  skull,  det  är  äfven  till  för  sin  egen  skull. 
Det  måste  sörja  för  att  det  eger  existensmöjligheter, 
att  det  lefver  ett  civiliseradt  lif  och  att  det  tillegnar 
sig  den  för  tiden  högsta  mänskliga  kultur.  Därige- 
nom får  det  äfven  betydelse  för  andra  folk.  De  for- 
mer, som  bäst  möjliggöra  detta,  äro  de  bästa. 

Då  finskan  en  gång  är  det  språk,  som  af  flertalet 
inbyggare  i  landet  talas,  så  måste  detta  flertal  be- 
gagna sig  hufvudsakligen  af  finskan  för  kulturtilleg- 
nelse,  men  ett  så  utmärkt  medel  är  det  icke,  främst 
emedan     det    är    ett    litet   folks    språk    och  ej    står 

-  47  — 


i  närmare  släktskap  med  något  kulturspråk.  Men  en 
hvar  måste  betjäna  sig  af  de  medel   naturen  förlänat. 

Ett  mycket  bättre  och  bekvämare  medel  för  sin 
utveckling  ha  de  svenska  talande  i  sitt  språk,  emedan 
det  är  ett  gammalt  kulturspråk  med  en  jämförelsevis 
rik  litteratur,  och  emedan  det  talas  af  ett  betydligt 
större  antal  personer  än  flnskan,  och  är  ett  språk  be- 
släktadt  med  andra  kulturspråk.  Därigenom  blir  det 
lätt  för  oss  att  träda  i  förbindelse  med  den  allmänt 
mänskliga  kulturen  i  väster,  och  genom  svenskan  står 
en  dörr  till  vårt  land  lättare  öppen  för  främlingar,  som 
komma  som  gäster  för  kortare  tid  eller  för  alltid. 

Svensk  litteratur  och  alla  kulturvinningar  i  Sve- 
rige ha  vi  lätt  att  tillegna  oss.  Med  Norge  och  Dan- 
mark kunna  vi  utan  större  svårigheter  träda  i  förbin- 
delse. Det  vore  önskligt,  att  den  lätt  vunna  förmå- 
gan och  vanan  att  läsa  dansk  och  norsk  litteratur 
blefve  än  större  än  den  nu  är,  så  att  personer,  som 
ega  kunskaper  hvilka  gå  ut  öfver  de  elementära,  funne 
det  naturligt  att  i  de  stöne  folkbiblioteken  fråga  ef- 
ter böcker  på  dessa  språk  och  äfven  egde  sådana  på 
sin  egen  bokhylla.  En  dansk-norsk  läsebok  med  väl 
valda  stycken  och  en  skickligt  utarbetad  ordlista  skulle 
vara  en  god  och  tillräcklig  förberedelse  därtill.  För- 
står man  en  gång  dansk  och  norsk  prosalitteratur, 
har  man  äfven  mycket  lättare  att  förstå  muntliga  fö- 
redrag och  samtal  på  dessa  språk. 

Stå  vi  i  liflig  kulturförbindelse  med  lo  miljoner 
skandinaver,  hvilka,  som  erkändt,  räknas  till  världens 
mest  civiliserade  nationer,  och  kunna  vi  själfva  be- 
traktas som  en  gren  af  samma  kulturstam,  skola  våra 
bildningssafter  ej  lätt  utsina. 

Att  kunskap  i  svenskan  för  eleverna  i  våra  hög^e 

—  48- 


skolor  och  för  alla,  som  egna  sig  åt  studier,  synner- 
ligen underlättar  inlärandet  af  tyskan  är  allmänt  kändt. 
Engelskan  är  ett  språk,  som  våra  svenskatalande  sjö- 
män och  emigranter  sedan  länge  tillbaka  lätt  lärt  sig 
så  att  säga  till  husbehof,  hvilket  medfört  stora  förde- 
lar. På  senaste  tider  har  engelskan  äfven  blifvit  i  bil- 
dade kretsar  och  i  skolstudiet  mera  uppmärksammadt, 
och  att  därvid  engelskans  germanska  kynne  bereder 
en  svenskatalande  stora  fördelar  vid  inlärandet,  gifver 
erfarenheten  tydligt  vid  handen. 

Att  med  sådana  kulturfolk  som  tyskarna  och  de 
engelska  och  amerikanska  nationerna  ha  släktskaps- 
förbindelser är  en  dyrbar  förmån  för  Finlands  svenskar. 

Men  att  yfvas  öfver  att  man  eger  rika  eller  an- 
nars betydande  släktingar  eller  öfver  de  naturgåfvor,  som 
möjligen  tillfallit  en  själf,  anstår  ingen.  Tvärtom  har 
man  skäl  att  blygas,  om  man  lefvat  under  jämförelse- 
vis gynsamma  förhållanden,  men  dock  ej  lyckats  bli 
något  och  uträttat  något  i  världen. 

Finlands  svenskatalande  befolkning  har  skäl  att 
glädjas  öfver  den  relativt  gynsamma  kulturställning, 
som  af  historien  blifvit  den  gifven,  men  den  är  där- 
för ock  förpliktad  att  genom  arbete  och  ansträngning 
visa,  att  den  förmår  uppbära  sin  ställning.  Man  kan 
med  en  viss  rätt  fordra,  att  denna  befolkning  i  goda 
seder,  i  laglydnad,  i  upplysning  och  i  kärlek  till  fo- 
sterland och  mänsklighet  skall  gå  i  vårt  folks  främsta 
led.  Detta  gäller  så  väl  arbetaren  och  allmogemannen 
som  den  högre  materiella  och  andliga  odlingens  re- 
presentanter. 

Den  gåfva  naturen  gifvit  oss  och  gifver  våra  ef- 
terkommande i  svenskt  språk,  i  svenska,  skandinavi- 
ska,   germanska,    västerländska  kulturtraditioner  skola 

-  49  -  4 


vi  troget  vårda  och  ej  t.  ex,  af  simpel  beräkning  påtruga 
våra  svenskatalande  barn  ett  annat  bildningsspråk. 
Men  som  medborgare  i  ett  land,  där  flertalet  inbyg- 
gare tala  fmska,  böra  vi  skaffa  oss  den  kunskap  i 
detta  språk,  som  enhvars  verksamhet  kräfver.  Vi 
skola  vara  ett  organ  i  samhällskroppen,  som  verksamt 
bidrager  till  det  helas  bestånd  och  utveckling. 

Men  vi  medgifva  ej  åt  någon  rättighet  att  operera 
bort  ett  sundt  organ  eller  tvinga  det  att  antaga  an- 
dra former,  än  det  har  af  naturen.  Därigenom  beröfvas 
det  sin  naturliga  friskhet  och  styrka,  till  skada  för  det 
hela.  Ett  sjukt  organ  är  alltid  en  fara  för  hela  sam- 
hällskroppen. 

Hvarje  sammanlefnad  fordrar,  att  man  respekte- 
rar andra  personer  och  deras  rätt,  att  man  ej  följer 
blott  sin  egoism.  Den  som  är  rå  och  hänsynslös  mot 
folk  af  ett  visst  språk,  är  det  också  mot  en  viss  klass 
af  människor  o.  s.  v.  En  sådan  person  är  en  mänsk- 
lighetens och  civilisationens  fiende. 

Den  österrikiska  författaren  Rosegger  omtalar  i  en 
berättelse,  huru  en  stor  brutal  karl  från  ett  järnvägs- 
tåg sparkade  ut  en  gosse,  för  att  få  sitta  ensam  och 
bekvämt  på  sin  bänk.  Vid  nästa  station  förlorade 
den  starka  karlen  sin  frihet.  Det  hade  varit  bättre,, 
om  han  litet  jämkat  på  sig.  Det  var  ej  han  som  be- 
stämde  öfver  tåget. 

Det  finns  en  makt  —  kalla  den  Försyn  eller 
Sedlig  världsordning  eller  Historiens  lag  — ,  som  styr 
vårt  öde  och  bestämmer  vår  plats  i  världen,  en  makt 
starkare  än  hjärtlösa  egoister  och  oklara  teoretiker. 

Vi  ha  fatt  oss  en  viss  geografisk  plats  anvisad 
och  vissa  nationella  egendomligheter  och  kulturella 
traditioner.    Om  vi  på  denna  vår  plats  göra  det  bästa 

-50  - 


möjliga  bruk  af  hvad  natur  och  historia  gifvit  oss, 
gagna  vi  bäst  det  land,  som  är  vårt  och  våra  förfä- 
ders, och  lämna  den  värdefullaste  insatsen  i  mänsklig- 
hetens stora  kulturarbete. 

/.  A.  H. 


-51  — 


Sagoskrinet. 

(loledningssäog  till  en  Dy  diktsamling  med  detta  namn). 


Min  hembygd  är  ett  sagoskrin 
med  mången  pärla  och  rubin 
och  många  sköna  smycken, 
som  formades  i  flydda  år 
och  därför  bära  djupa  spår 
af  skilda  tiders  tycken. 

Hvar  afton  öppnar  jag  mitt  skrin 
och  hör  en  klang  så  spröd  och  fin 
förbi  mitt  öra  draga. 
Det  tonar  som  af  vallhjonslåt, 
af  bröllopsskratt  och  grafölsgråt, 
af  gammal  sång  och  saga. 

Mitt  hjärta  blir  så  varmt  och  vekt, 
som  om  jag  åter  blefve  smekt 
af  mjuka  modershänder. 


-  52  - 


Jag  bäres  bort  af  dikt  och  dröm 
som  vågens  skum  af  vind  och  ström 
till  forna  folk  och  fränder. 

Min  hembygd  är  ett  sagoskrin, 

men  mången  pärla  och  rubin 

är  tärd  af  tidens  tycken, 

och  sprängd  är  mången  dyr  klenod 

och  mången  sänkt  i  glömskans  flod 

af  slumpen  eller  nycken. 

Jag  sjunger  samman  sten  för  sten 

på  strand  och  skär  bland  björk  och  en 

och  slipar  några  stycken. 

Jag  vet  det  är  ett  dristigt  dåd, 

men  bygden  har  ej  längre  råd 

att  skingra  sagans  smycken. 

Frans  Österblom. 


-  53  - 


Vår  tid. 


Vår  tid  är  en  jäktande  orolig  tid, 

en  tid  fylld  af  bragder  och  brott. 

Den  hetsar,  den  eggar  till  täflande  id 

med  dånande  släggor  och  skott. 

Den  väcker  de  sömntyngda  bygderna  med 

maskinernas  rastlösa  tramp; 

den  ger  ej  pardon,  och  den  vet  ej  af  fred 

—  den  hetsar,  den  eggar  till  kamp. 


Det  sjuder  och  jäser  i  kyrka  och  stat: 

där  finnes  ej  rast  eller  ro, 

där  föres  en  kamp  mellan  kärlek  och  hat, 

en  kamp  mellan  tvifvel  och  tro. 

Vår  tid  är  en  stormtid,  som  bryter  och  slår 

med  tusende  bräckor  och  spön 

—  men  odlingen  gror  i  dess  blodiga  spår 

och  mognar  till  frukter  och  frön. 


—  54 


Där  urskogen  knäcktes  af  stormnattens  il 

och  vilden  i  djuriskhet  lopp 

med  tarmsträngen  spänd  bak  sin  flintskodda  pil, 

där  springer  nu  bildningens  knopp. 

Det  klampar  af  kolf  och  det  ekar  af  sköld, 

där  odlingen  bygger  sig  bo 

i  öknarnas  hetta  och  isarnas  köld 

—  vår  tid  har  ej  rast  eller  ro. 


Den  rullar,  den  rasslar  i  mörker  och  yr 

längs  branter  och  svindlande  stup. 

Den  blixtrar  och  blänker,  den  gräfver  och  gnyr 

i  hafvens  och  urbergens  djup. 

Den  värnar  hvart  lif,  som  kan  göra  den  gagn, 

men  trampar  hvart  annat  ihjäl 

—  den  krossar  som  Jaggernaut  under  sin  vagn, 

hvar  knäböjd  och  bedjande  träl. 


Nu  tarfvas  det  muskler  och  senor  af  stål 

och  hjärnor  att  styra  dem  med. 

Nu  tarfvas  det  ögon,  som  klart  se  sitt  mål, 

och  bärkraft  och  mod  med  besked, 

hvar  svag  och  hvar  ödmjuk  slås  samman  i  dyn, 

men  den  som  är  trotsig  och  stark, 

den  lyfter  sin  panna,  den  skjuter  mot  skyn 

som  furan  ur  moarnas  mark. 


Vår  tid  är  titanen,  som  en  gång  skall  nå 

Olympens  gudomliga  eld 

och  sprida  dess  ljus  till  de  fattiga  små, 

-55  - 


E.  Ideman  kunde  vidtaga  med  sin  verksamhet.  Pastor 
J.  Bäck,  som  en  kortare  tid  vistades  ute  i  Kökar,  if- 
rade  ock  för  skolan  och  för  anskaffandet  af  en  egen 
lokal  för  dess  räkning.  Efter  mycken  tidsutdräkt  skred 
kommunen  omsider  till  bygget.  Till  plats  valdes  en 
låg  strand  väster  om  Finnö  ström.  I  stadsunderstöd 
blef  i  tvenne  poster  beviljadt  summa  8,000  mark,  en 
betydande  hjälp,  ity  att  af  kommunens  medel  behöfde 
tillgripas  blott  c:a  1,800  mk  för  skolhuset  och  c:a  2,000 
mark  för  uthusen  (rymliga  och  väl  uppförda).  Nu 
återstår    det  att  fa  skolhuset  brädfodradt  och  måladt. 


Bilden  återger  tydligt  läget  af  folkskolan  i  Kökar, 
omgifven  som  den  står  af  kala,  grå  berg.  De  tre  fönst- 
ren åt  venster  insläppa  ljus  i  skolsalen.  De  öfriga 
höra  till  de  tre  rummen  af  lärarens  lokal.  På  motsatta 
sidan  befinner  sig  en  slöjdsal,  som  användes  äfven  till 
tambur,  samt  ett  kök. 


-  58  - 


Arbetet  i  det  nya  skolhuset  vidtog  hösten  1904; 
elevantalet  har  i  medeltal  varit  24.  Barnen  hafva 
kommit  företrädesvis  från  Karlby  (25  familjer)  och 
Finnö,  ty  dessa  byar  ligga  bäst  till.  Boarena  å  Hällsö, 
Hanmö  och  Österbygge  hafva  haft  det  svårt  att  sända 
sina  barn  till  folkskolan.  En  småskola,  som  varit  i 
verksamhet  tvenne  år,  borde  nödvändigt  efterträdas  af 
en  andra  fast  högre  folkskola  i  Kökar.  Först  då  en 
sådan  öppnats  skola  stridigheterna  utjämnas  och  alla 
blifva  nöjda. 

Detta  sade  man  mig,  då  jag  den  2  och  3  okto- 
ber 1907  för  andra  gånge»  besökte  de  kala  karga 
klippholmar,  hvilka  bilda  underlaget  för  det  originella 
Kökarsamhället. 

P.  N. 


-59- 


De  svenska  akademiska  feriekurserna 
5 — 12  -juni  1907. 


På  initiativ  af  S.  F.  V.  anordnades  i  Helsingfors  aka- 
demiska feriekurser  i  samband  med  den  stora  mu- 
sikfesten. Man  hade  beräknat  att  deltagandet  borde 
blifva  lifligt,  och  hoppet  slog  ej  fel.  Medan  de  fem 
tidigare  anordnade  kurserna  besökts  af  200  personer 
eller  något  däröfver,  infunno  sig  nu  såsom  ordinarie 
deltagare  icke  färre  än  373.  Af  dessa  utgjorde  ett 
60-tal  svenska  småskollärarinnor,  hvilka  samlats  for  att 
hålla  ett  möte  i  anledning  af  att  det  seminarium  de  i 
Helsingfors  genomgått  firade  sin  i  o-års  fest.  På  några 
undantag  när  hörde  de  öfriga  deltagarena  till  folk- 
skolornas lärarepersonal. 

Kurserna  öppnades  och  afslötos  på  ett  värdigt 
och  varmt  sätt  med  föredrag  och  tal  af  professor 
Vald.  Ruin.  Såsom  föreläsare,  representerande  flere 
olika  ämnen,  uppträdde  professorerna  A.  Donner,  H. 
Pipping,  A.  Rindell,  G.  G.  Rosenqvist,  M,  G.  Schy- 
bergson  och  V.  Vasenius  samt  doktorerna  R.  Boldt, 
V.    Grönholm    och  J.  J.  Sederholm.     En  nyhet  i  sitt 

—  60  — 


slag  bildade  den  praktiska  öfningskurs  i  svensk  väl- 
läsning, hvilken,  ledd  af  student  Nicken  Rönngren, 
samlade  fullt  auditorium. 

Kursemas  kansli  förestods  af  fil,  kand.  K.  J.  Him- 
berg,  biträdd  af  folkskollärarinnorna  Fanny  Calamnius 
och  Jenny  Meinander,  sånglärarinnan  Dagmar  v.  Nan- 
delstadh,  folkskolläraren  M.  Strömsten  samt  S.  F.  V:s 
ombud  d:r  P.  Nordmann.  Damerna  i  bestyreisen  hade 
all  heder  af  det  vackra  sätt,  på  hvilket  samkvämet  i 
i  nyl.  afdelningens  nationshus  första  kvällen  efter  kur- 
semas öppnande  blef  anordnadt.  Den  sista  kvällen 
intogs  en  gemensam  måltid  under  en  lyckad  utfärd 
till  Högholmen. 

Hvad  de  svenska  feriekursemas  ekonomi  angår 
kunna  följande  uppgifter  förtjäna  att  antecknas. 

Genom  försäljning  af  kursmärken  a  8  mk  (ett 
mindre  antal  ä  4  mk)  inflöto  2,232  mk,  för  enskilda 
biljetter  å  50  p.  379  mk  och  genom  ett  extra  tillskotts- 
anslag ur  en  föredragskassa  325  mk  eller  summa  2,936 
mk.  Af  denna  summa  återbetalades  åt  49  småskol- 
lärarinnor deras  afgifter  med  195  mk.  Föredragarena 
erhöUo  i  arvoden  summa  1,300  mk  och  vaktmästarena 
enligt  fordran  och  kvitterade  räkningar  238  mk.  Kurs- 
märkena,  program  och  annonser  kostade  259  mk  55  p., 
och  kostnaderna  för  kursdeltagarenas  undfägnande  vid 
första  samkvämet  och  på  Högholmen  uppgingo  till 
747  mk  65  p. 

Dessa  feriekurser  bildade  den  andra  sommarse- 
rien. Fyra  gånger  hafva  kurserna  varit  förlagda  till 
julferierna. 


61  - 


Frans  Österblom. 


t 


Frans  Vilhelm  österblom  föddes  i  Kimito  Kyrkoby 
den  i6  september  1870.  Det  var  i  ett  ljust  och 
lyckligt  hem  den  lilla  pilten  såg  dagen,  och  i  den 
enkla  familjen  rådde  samklang  och  frid.  Mellan  hans 
fader,  timmermannen  F.  M.  Österblom,  och  hans  moder, 
Erika  Österblom  f.  Lindblom,  hade  aldrig  ett  oblidt 
ord  fallit,  det  var  som  om  fridens  tomtar  smugit  kring 
det  snygga  hemmets  knutar.  På  Kyrkobyns  grön- 
klädda kullar  tumlade  den  hurtige  vackra  gossen,  och 
på  de  solbelysta  berghällarna  satt  han  i  glädtigt  bama- 
samtal  med  sina  yngre  syskon,  brodern  Karl  och  lilla 
syster  Edith. 

Men  småningom  blef  det  skolgång  och  allvar  af, 
ett  allvar  som  tycktes  den  kunskapstörstande  pilten 
kärkommet  och  efterlängtadt.  Han  inskrefs  om  hösten 
1882  i  Wreta  folkskola,  och  det  är  egentligen  från  den 
tiden    nedskrifvaren   af  dessa  enkla  minnesrader  lärde 

-  62  - 


känna  gossen  med  de  täta  blonda  lockarna  kring  det 
öppna,  tilltalande  ansiktet.  Någon  egentlig  förståelse 
för  sitt  ovanliga  kunskapsbegär  rönte  gossen  ej  af 
kamrater  och  lärare  under  de  första  åren  af  sin  skol- 
gång, men  då  i  den  afgående  lärarens  ställe  den  vakne 
och  intelligente  läraren  Nils  Oskar  Jansson  tillträdde 
platsen,  fick  saken  en  annan  vändning.  Redan  vid  de 
första  lektionerna  märkte  läraren  gossens  ovanliga  be- 
gåfning,  och  Frans  Österblom  blef  därefter  nästan  en 
daglig  gäst  hos  sin  afhållne  lärare,  och  mellan  dem 
knöts  ett  trofast  vänskapsband  för  hela  lifvet.  Lära- 
rens rika  boksamUng  blef  ett  paradis  för  gossen,  som 
märkligt  nog  aldrig  deltog  i  skolkamraternas  ystra  le- 
kar eller  i  de  upptåg,  som  vanligen  fängsla  den  väx- 
ande ungdomen.  Nej,  fick  man  i  skolan  en  lekstund, 
så  visste  man  hvar  man  skulle  träffa  gossen.  Jo  i  lä- 
rarens rum,  med  pannan  lutad  öfver  en  bok,  hvars  inne- 
håll öfvergick  flertalet  af  de  jämnårigas  fattningsför- 
måga. Där  var  den  efterlängtade  platsen  för  lille 
Frans,  där  var  hans  rika  värld  och  hans  nöjens  himmel. 

Det  fanns  också  mellan  elev  och  lärare  ett  annat 
samband  än  bokens,  det  var  kärleken  till  trädgård  och 
växter.  Då  läraren  med  sina  små  skolpiltars  hjälp 
begynte  bryta  sten  och  rödja  det  stora  skolområdet, 
var  Frans  Österblom  en  af  dem,  som  med  sin  lilla 
kärra  forslade  mylla  på  bergen,  där  växter,  hvilka  nu 
stå  höga  och  frodiga,  småningom  planterades.  Ja,  nu 
hviskar  vinden  sällsamma  sagor  i  « Frans  Österbloms 
lönn»,  som  högrest  och  lummig  tronar  på  den  vackra 
skolgården.  Den  lilla  lönnplantan  bar  han  egenhän- 
digt till  skolan  och  egenhändigt  myllade  han  dess 
rötter  i  jorden. 

Men  år  och  dagar  svunno,  och  Frans  växte  upp 

-  63- 


till  en  käck  och  hurtig  yngling.  Han  var  nu  sexton 
år,  men  hvad  utveckling,  vetande  och  tankekraft  be- 
träfTar,  kunde  han  antagas  vara  en  tjuguårig  man. 
Det  täta  umgänget  med  den  insiktsfulle  läraren,  hvars 
gedigna  bibliotek  gossen  till  största  delen  genomläst, 
riktade  hans  tankar  redan  som  barn  mot  högre  mål. 
Hos  Frans  Österblom  fanns  aldrig  något  af  trivialitet. 
Det  enda,  kanske  mindre  sympatiska  draget  hos  ho- 
nom var  en  oeftergiflig  envishet,  som  han  själf  skämt- 
samt kallade  karaktärsstyrka,  men  som  hans  vänner 
helt  enkelt  benämnde  halsstarrighet.  Sade  han  en  gång 
ett  nej,  se  då  stod  det  inte  ens  i  hans  närmastes  makt 
att  förvandla  det  till  ett  ja.  Detta  underverk  kunde 
blott  en  enda  gång  hans  lärarinna  till  allas  häpnad 
åstadkomma.  Men  då  var  inte  heller  den  i6:åriga 
Frans  alltför  glad.  «Det  kvinnan  vill,  vill  Gud»,  mum- 
lade han  harmset  och  gick  sin  väg.  Kunde  man  där- 
emot med  vägande  bevis  öfvertyga  honom  om  att 
hans  uppfattning  var  oriktig,  så  stod  han  färdig  att 
rätta  den.  Ett  exempel  må  framdragas.  I  sina  första 
ynglingaår  var  Frans  en  ifrig  sportsman,  jägare  af  lust 
och  fröjd.  Men  då  hans  lärare  en  gång  under  ett 
samtal  framhöll,  att  djuren  hade  lika  stor  rättighet 
som  vi  människor  att  lefva  och  fröjdas  åt  lifvet,  så 
sålde  gossen  sin  bössa,  och  det  var  inte  ens  värdt  att 
hädanefter  söka  förmå  honom  att  deltaga  i  en  jaktfärd. 
I  augusti  år  1887  sökte  Frans  Österblom  inträde 
i  Nykarleby  seminarium.  Han  blef,  ehuru  blott  16  år 
gammal,  på  sin  lärares  särskilda  rekommendation  där 
intagen,  dock  för  sin  underårighets  skull  endast  som 
hospitant  vid  läroverket  under  det  första  året.  Nu 
begynte  den  utvecklande  korrespondens,  som  fördes 
mellan  de  två  vännerna,  den  forne  läraren  och  eleven. 

-  64  — 


Innehållet  i  dessa  bref,  som  tidt  och  ofta  växlades, 
trängde  alltid  in  i  djupare  spörsmål,  de  blefvo  icke 
som  ofta  är  fallet  med  bref,  dagshändelsemas  krönikor, 
de  förde  tanken  in  i  nya  riktningar,  sporrade  till  in- 
tensivare studier  och  utvecklade  icke  så  litet  hans 
unga  efter  andlig  spis  trängtande  själ. 

Under  ferierna  var  Frans  Österblom  en  ofta  och 
gärna  sedd  gäst  hos  Wreta  folkskoUärarpersonal,  och 
under  mången  trifsam  stund  fördes  lifvande  samtal  i 
de  uppväxande  bersåema.  En  egendomlighet  var  att 
ynglingen  med  den  mångsidiga  begåfningen  sällan  eller 
aldrig  gjorde  besök  utom  den  krets,  där  han  så  att 
säga  vuxit  in.  Gentemot  främmande,  utomstående 
personer  kom  en  stramhet  i  de  stålgrå  ögonen,  och 
hans  rika  själ  slöt  sig  obevekligt  in  i  ogenomtränglig- 
hetens hårda  skal.  Att  umgås  med  hvem  som  helst 
föll  honom  aldrig  in,  och  förstådd  var  han  som  yng- 
ling endast  af  ett  fatal. 

Också  vid  seminariet  var  han  en  af  de  mest  in- 
tresserade, då  det  gällde  bibliotekets  samlingar,  och  vid 
sidan  af  läxorna  fann  han  alltid  tid  nog  att  genom- 
läsa det  mesta  af  värde.  Ja,  det  yttrades  till  och  med 
af  lärame,  att  Frans  Österblom  var  läroverkets  mest 
framstående  elev,  och  med  utmärkt  betyg  och  höga 
vitsord  blef  han  efter  fyraårig  kurs  från  läroverket  ut- 
dimitterad  vid  tjugu  års  ålder.  Men  nu  tillstötte  en 
motgång,  som  tryckte  sin  outplånliga  prägel  af  miss- 
mod öfver  Frans  Österbloms  hela  tillvaro  och  som  i 
betydlig  grad  nedstämde  hans  af  naturen  glada  och 
hurtiga  lynne.  Under  en  nöjesresa  i  Sverige,  som 
han  en  sommar  i  sällskap  med  läraren  N.  O.  Jansson 
företog,  kände  han  för  första  gången  sin  hörsel  för- 
svagas.    Hans   vänner    sökte  trösta  honom;  det  onda 

-  65  -  5 


skulle  naturligtvis  ha  sin  öfvergång,  antog  man,  det 
var  stundens  indisposition,  en  genom  den  tröttande 
fotvandringen  ådragen  förkylning.  Men  hoppet  bedrog. 
Icke  ens  de  skickligaste  läkare  i  hemlandet  eller  i 
Danmark,  dit  han  afreste  för  att  söka  bot,  kunde  häfva 
sjukdomen.  Denna  olycka,  som  hans  fantasi  i  hög 
grad  förstorade,  ty  höjde  den  talande  rösten  blott  nå- 
got litet  öfver  den  vanliga  nivån,  så  hörde  han  godt, 
denna  olycka  gjorde  honom  nästan  människoskygg. 
Sällan  såg  man  honom  vid  större  samlingar,  vid  mö- 
ten och  festligheter,  där  tal  och  diskussioner  förekommo. 
«Hvarför  skulle  jag  komma,  jag  som  ingenting  hör>» 
var  det  vanliga  svaret  på  vänners  förebråelser  öfver 
att  han  uteblef. 

År  1 89 1  fick  Frans  Österblom  fast  anställning 
som  lärare  i  sin  hemkommun  i  Wästlax  by,  där  han 
till  en  början  tjänstgjorde  i  en  af  sjökaptenen  Sjöholm 
till  skola  upplåten  lokal  och  sedermera  i  den  vackert 
belägna  nya  skollokalen  vid  skogsbrynet,  med  utsikt 
öfver  sjön.  Det  var  här,  i  det  fridfulla  hemmet,  som 
den  unge  lärarens  håg  för  skaldskap  väcktes,  det  var 
här  han  lyssnade  till  skogens  toner,  till  vågomas  sång 
och  till  melodierna  från  de  bevingade  fågelskarorna, 
det  var  här  han  undfick  sångens  vackra  gåfva.  Ofta 
rodde  han,  i  sällskap  med  sin  unga  hustru,  ut  på  fiske- 
farder,  hvarifrån  han  med  hälsans  rodnad  på  kinderna 
och  ungdomens  strålglans  i  ögonen  sent  på  kvällen 
återvände. 

Han  hade  år  1897  ingått  äktenskap  med  en  af 
sina  forna  elever,  den  i8:åriga  Jenny  Mattsson,  ett 
äktenskap,  som  under  den  tioåriga  samvaron  aldrig 
stördes  af  ett  missljud.  Sitt  lilla  hem,  i  den  vackra 
skolbyggnaden,   inredde  Frans  Österblom  harmoniskt 

-  66  - 


Hos  sin  bamdomslärare  O.  Jansson  hade  han  från  ti- 
diga år  lärt  sig  att  älska  och  vörda  de  hänsofna  för- 
fädernas sedef  och  bruk,  lärt  sig  att  med  beundran 
omfatta  allt  som  tillhört  dem:  husgeråd,  möbel,  pryd- 
nader, allt  som  i  lifvet  utgjort  deras  fröjd  och  trefnad. 
Dels  insamlade  han  själf,  dels  hjälpte  honom  den  forne 
läraren  att  anskaffa  ett  större  parti  möbel  till  det  ljusa 
soliga  hemmet.  Denna  gamla,  ofta  illa  medfarna  mö- 
bel restaurerades  med  skicklig  hand  af  hans  yngre 
broder,  träskulptören  Karl  Österblom. 

Men  äfven  hos  Frans  Österblom  själf  fanns,  bland 
hans  mångsidiga  begåfning,  ovanliga  anlag  för  träslöjd, 
och  det  dröjde  ej  länge  förrän  han,  efter  antikt  möns- 
ter, förfärdigade  ett  helt  rummöblemang.  Om  den 
unge  läraren  kände  sig  fast  vid  alla  sina  om  forn- 
tida minnen  vittnande  möbler,  så  var  dock  bokskåpet 
med  dess  så  högt  värderade  innehåll  honom  kärast. 
Ja,  det  kunde  hända,  att  då  den  unge  mannen  tank- 
full vandrade  fram  och  åter  öfver  golfvet  i  sitt  rum, 
han  plötsligt  stannade  framför  bokskåpet,  öppnade 
dess  dörr  och  betraktade  med  strålande  ögon  dessa 
stumma,  men  dock  så  talande  vänner.  Han  kunde  t. 
o.  m.  i  ett  obevakadt  ögonblick  smeksamt  stryka  nå- 
gon af  de  guldglänsande  bokryggarna  i  den  för  en 
man  med  så  begränsade  tillgångar  ovanligt  rika  bok- 
samlingen. 

Den  litteratur  Frans  Österblom  under  årens  lopp 
samlat,  bestod  för  det  mesta  af  rent  vetenskapliga  ar- 
beten, men  då  under  tidens  lopp  hans  skaldeådra  till- 
växte, så  ökades  boksamlingen  med  skönlitteratur  och 
synnerligast  skaldeverk  af  tidens  förnämsta  och  mest 
framstående  förmågor.  Den  intimaste  umgängeskret- 
sen   kände   väl    långt    tidigare   Frans  Österbloms  för- 

-  67  - 


måga  att  göra  vers,  då  han  ganska  ofta  af  Kimito 
Ungdomsförening,  som  han  trofast  tillhört  i  förenin- 
gens mot-  och  medgång,  i  dess  svåra  kriser  och  so- 
liga stunder,  anlitats  som  skapare  af  prologer  eller 
tillfällighetsdikter  vid  festliga  tillfällen  eller  vid  före- 
ningsmöten. 

År  1900  utgaf  Frans  Österblom  sin  första  dikt- 
samling, från  hvilken  en  fläkt  af  barrdoft  och  friskhet 
slog  läsaren  till  mötes.  De  som  i  hans  hemtrakt  hörde 
honom,  som  kände  hans  redbara  natur,  hans  ärlighet 
och  hans  själfständiga  väsen,  förstodo  alltför  väl  att 
hvarje  skymt  af  medveten  efterhärmning  var  honom 
främmande.  Men  att  en  slående  likhet  en  och  annan 
gång  mellan  hans  och  någon  annan  skalds  tankealster 
förefanns,  kunde  lätt  förklaras.  Frans  Österblom  var 
begåfvad  med  ett  snart  sagt  enastående  godt  minne; 
han  läste  otroligt  mycket,  och  då  han  i  det  lästa  åter- 
fann tankar  och  synpunkter  i  hans  städse  arbetande 
hjärna,  sammansmälte  han  så  helt  med  författaren  af 
det  lästa,  fann  hos  honom  en  så  liflig  genklang  af 
egna  känslor  och  intryck,  att  sammansmältningen 
omedvetet  alstrade  en  liknande  form.  Men  icke  sällan 
röjde  sig  själfständigheten  äfven  i  hans  toner,  af  h vilkas 
stämning  den  läsande  ofta  kände  sig  manad  att  mera 
närma  sig,  mera  verka  och  arbeta  för  de  förbisedda 
och  undanskymda,  till  hvilka  hans  lyras  strängar  gåfvo 
sina  starkaste  toner.  Det  låg  något  rörande  i  hans 
kärlek  till  hembygden  och  till  det  folk,  ur  hvars  led 
äfven  han  framgått: 

«Nu  är  jag  nöjd  att  lefva  och  dö  som  en  larf 
i  skuggan  under  björken  och  alen, 
och  hjälpa  mina  fränder  vid  hacka  och  harf 
att  hämta  litet  sol  ned  i  dalen». 

-  68  - 


Hans  första  diktsamling  vann  ej  enbart  vänner 
och  förståelse,  från  många  håll  fälldes  hårda  domar. 
Men  om  den  unge  författaren  också,  som  naturligt  var, 
kände  sig  sårad  af  omildheten,  så  lät  han  sig  ej  ned- 
tryckas, utan  byggde  fast  och  säkert  den  bro,  som 
småningom  skulle  leda  hans  poesi  till  alla  för  skalde- 
konsten intresserades  känslor.  Och  följande  en  af 
våra  finkänsligaste  äldre  skalders  råd  och  vänliga  upp- 
maning att  ej  låta  modet  sjunka,  utgaf  Frans  Öster- 
blom år  1904  sin  andra  diktsamling. 

Dessa  nya  toner  väckte  anklang  i  än  vidare  kret- 
sar, och  Frans  Österbloms  namn  blef  kändt  och  aktadt, 
det  blef  snart  en  hel  skara  som  fylkade  sig  kring 
hans  sångarfana.  Ofta  skönjdes  hans  flitiga  penna  i 
tidskrifter,  i  julblad,  i  festblad  och  icke  sällan  i  Kimito 
Ungdomsförenings  lilla  handskrifna  tidning  « Ljusglim- 
ten», där  de  spirituellaste  bitarna  alltid  röjde  sitt  ur- 
sprung och  enhvar,  äfven  om  stycket  saknade  signa- 
tur, lätt  igenkände  de  friska  fläktarna  från  skogar  och 
lundar  i  Wästlax. 

Den  sista  lustfärd  Frans  Österblom  företog  gällde 
till  sång-  och  musikfesten  i  Helsingfors  förliden  vår, 
dit  hans  unga  hustru  och  de  två  små  barnen,  Saga 
och  Frey  Viking,  åtföljde  honom.  Familj eomkostna- 
dema  voro  redan  alltför  dryga,  för  att  den  knappt 
tillmätta  lärarlönen  kunde  lämna  öfverskott  till  alltför 
dyrbara  och  rikliga  bokuppköp.  Men  på  återvägen 
berättade  han  leende  för  vänner  på  båten,  hur  intres- 
sant det  emellertid  var  att  stanna  utanför  de  af  böc- 
ker prunkande  bokhandelsfönsterna  och  sola  sig  i  an- 
blicken af  dessa  härliga  tankeverk.  Ibland  blef  frestel- 
sen alltför  stor,  den  lockade  att  träda  in,  och  under 
det  man  köpte  en  af  böckerna  kunde  man  skåda,  be- 

-  69- 


undra  och  glädja  sig  vid  åsynen  af  de  tusende.  Säl- 
lan far  man  se  en  varmare  vän  till  litteratur  och  skalde- 
verk än  Frans  Österblom.  Ja,  kom  han  på  ett  besök 
till  sina  vänner,  visst  var  det  till  böckerna  i  skåpet 
eller  på  bordet  han  först  ställde  sina  steg  för  att 
forska  om  något  nytt  af  värde  tillkommit  sen  hans 
sista  besök. 

Till  den  forne  läraren  N.  O.  Janssons  många  tu- 
sen böcker  var  han  en  gammal  bekant,  och  skollärare- 
bibliotekets  gedigna  verk  anlitade  han  flitigt.  Det  var 
som  hade  han  velat  skynda  att  ösa  ur  vishetens  brun- 
nar, skynda  att  tillegna  sig  allt  det,  som  ett  kort  lif 
kunde  medhinna.  Icke  så  fa  stycken  i  det  senare 
dikthäftet  vittna  om,  att  den  unge  skalden  blifvit  en 
mera  utpräglad  vänsterman,  att  hans  sång  tagit  sig 
an  dem  han  ansåg  förorättade  och  att  en  skärande, 
kanske  stundom  någon  bitter  ton  smög  in  i  lyrans 
slag.  Men  disharmonin  var  nästan  omärklig,  och  snart 
klang  tonen  åter  hel  och  harmonisk.  Nu  hvilar  den 
förstummad  i  döden. 

«Mitt  hjärta  fylls  af  skräck  och  mitt  sinne  blir  tungt, 

skall  allt,  som  älskar  lifvet,  allt  vackert  och  ungt 

förkväfvas  och  dö  i  torp  och  gårdar? 

Det  kvider  och  det  klagar  i  djupet  af  min  själ : 

där  varslas  om  att  allting  skall  frysa  ihjäl, 

hur  troget  man  än  lifsvärmen  vårdar». 

Var  det  en  varsel  eller  var  det  en  slump  ?  Några 
dagar  före  sin  död  kom  Frans  Österblom  med  hela 
sin  familj  till  den  plats,  som  från  barndomsdagarna 
var  honom  så  kär,  till  Wreta  folkskola  för  att  under 
ett  par  dygn  gästa  sin  bamdomslärare.     Det  blef  da- 

—  70  -' 


gar  af  glädje,  samtal  om  det  flydda  och  det  närva- 
rande, en  lång  påhälsning  i  bokskåp  och  museum, 
samt  ett  intresseradt  besök  i  stugan  från  1700  talet. 
Det  blef  spatserturer  öfver  sandgångarna  i  trädgården 
och  varma  blickar  på  träd  och  blommor,  ty  vid  sin 
skola  i  Wästlax  hade  Frans  Österblom  med  stor  kär- 
lek till  det  sköna  också  med  sina  skolpiltars  hjälp  an- 
lagt en  liten  trädgård,  som  var  hans  fröjd  och  som- 
marhvila. 


Frans  Österblom. 

Några  dagar  därefter  nådde  oss  budskapet  om 
hans  plötsliga  död.  Den  29  juni  vid  middagstiden, 
då  Frans  Österblom  satt  vid  skrifbordet  i  sitt  rum 
betraktande  de  af  elektricitet  laddade  molnens  prakt, 
träffades  han  af  blixten  och  ljöt  en  ögonblicklig  död. 
Han  lefde  i  harmoni  och  dog  i  skönhet.  Vid  hans 
graf  stod  en  gråtande  människoskara,  och  blommors 
offerprakt  egnades  hans  stoft  från  när  och  fjärran. 

P.  A. 


—  71  - 


HvarfÖr  Henrik  Trast  ville  lämna  sin  tjänst 


Kapten  Ekeberg  gick  ut  på  sin  middagspromenad. 
Han  var  en  ståtlig  herre,,  klädd  i  lång  grå  paletå 
med  bredt  bälte  öfver  midjan.  Dagsverkarena  sågo 
med  välbehag  upp  mot  honom  —  så  hade  de  före- 
ställt sig  de  foriia  svenska  kungarne  —  och  man  gick 
ännu  denna  tid  i  sin  föreställningsvärld  tillbaka  till  det 
gamla  moderlandet. 

Kapten  Ekeberg  hade  emellertid  genomgått  en 
rysk  junkarskola.  Också  där  hade  hans  resliga  ge- 
stalt väckt  uppmärksamhet  och  då  det  i  Peter  den 
stores  historia  föredrogs  om  Karl  XII  och  hans  karo- 
liner,  såg  och  kände  han  huru  de  ryska  klasskamra- 
terna oaflåtligt  läto  sina  blickar  glida  öfver  till  honom 
—  liksom  om  han  suttit  där  som  lefvande  åskådnings- 
material. 

Han  hade  väl  kunnat  bli  rysk  general  —  som 
så  mången  annan.  Men  så  hade  han  genom  sitt  gif- 
termål blifvit  godsägare,  och  utan  tvekan  hade  han 
låtit  återbörda  sig  åt  fäderneslandet. 

Sedan  dess  hade  ett  par  tiotal  år  förgått.    Hans 

—  72  - 


lif  hade  icke  varit  synnerligt  rikt  på  nya  uppslag  — 
men  han  hade  varit  och  var  en  sällsynt  god  och  om- 
tyckt husbonde.  De  som  engång  kommo  i  hans  tjänst, 
stannade  på  gården  i  känsla  af  trygghet.  De  föräd- 
lades och  förfinades  så  småningom  allt  efter  enhvars 
utvecklingsförmåga.  Och  allting  gick  framåt,  allting 
frodades.  Själfva  omnejden  fick  en  känsla  af  att  hela 
gården  inbäddad  i  sina  löfträd  bildade  en  oas,  där 
stilla  jordisk  lycka,  frid  och  fröjd  hade  sitt  hemvist. 
På  andra  sidan  åkerfälten  i  väster  lågo  längs 
eller  på  bergsluttningen  torparenas  och  inhysingames 
kojor  och  äfven  hit  sträckte  sig  i  sin  mån  inflytandet 
af  den  anda,  som  herrskade  nere  på  herrgården. 

Allt  mellanhafvande  mellan  husbondefolk  och  tjä- 
nare slutade  med  uppgörelse  i  godo  —  tyst  och  utan 
öfverflödiga  ord.  Det  hade  nu  engång  så  blifvit  sed. 
I  dag  skulle  dock  en  anledning  till  konflikt  in- 
träda, oförmodad,  som  blixt  från  klar  himmel,  en  kon- 
flikt, som  senare  af  de  äldre  omtalades  som  karaktä- 
ristisk för  kaptenen  och  hans  tid. 

Kapten  Ekeberg  hade  på  sin  middagspromenad 
hunnit  till  slutet  af  björkallén,  som  sträckte  sig  en 
half  verst  ända  fram  mot  forsen,  där  en  spång  ledde 
öfver  till  en  genväg  till  byn.  Han  stod  just  i  begrepp 
att  vända  om,  då  han  såg  unge  Henrik  Trast  spänstig, 
röd  af  värme  och  glad  af  ungdom  och  fömöjdt  sinne 
komma  från  dagens  betinghuggning.  Den  toma  mjölk- 
flaskan af  trä  hoppade  på  bröstet,  matpåsen  med  bröd 
och  smörask  dinglade  på  ryggen;  blott  yxan  låg  fast 
och  orörlig  öfver  axeln  och  blickade  med  sitt  öga 
allvarligt  mot  skogen. 

«Nå,  hur  är  det  fatt?  Icke  är  väl  betinget  slut- 
hugget så  här  dags?»  frågade  kaptenen  med  en  viss  oro. 

—  73  — 


«Nog  är  det  fullt»,  svarade  Henrik  Trast.  «Tre 
aln  i  längd  och  fyra  i  höjd?»  «Ja  tre  aln  i  längd  och 
fyra  i  höjd».  «Du  är  mig  en  riktigt  duktig  fyr»,  sade 
kaptenen    mönstrande   honom  med  synbart  välbehag. 

Henrik  bar  på  denna  jublande  inre  tillfredsställelse 
som  en  modärn  sportsman  känner,  då  han  satt  ett  re- 
kord. Hittills  hade  han  lyckats  hålla  sin  glädje  täm- 
ligen väl  gömd  och  dämpad  i  djupet  af  sitt  hjärta. 
Men  vid  kaptenens  berömmande  ord,  —  och  ingen  an- 
nans ord  hade  ju  det  värde  för  honom  som  kaptenens 
—  strålade  han  upp,  munnen  log,  ögonen  logo,  hela 
anletet  log  och  han  höjde  bröstet  och  sade:  «Nå,  när 
skall  en  karl  vara  vig  nog  att  hugga  beting,  om  icke 
i  sina  unga  år». 

Kaptenen  betraktade  honom  med  glädje  och  för- 
ståelse, men  det  blixtrade  dock  något  af  spjufver  i  hans 
ögon,  då  han  sade:  «Tag  och  hugg  i  morgon  en  aln  till». 

«Om  nådig  kapten  befaller,  så  visserligen  hugger 
jag»,  svarade  Henrik  allt  än  leende,  medan  han  redde 
sig  att  snedda  öfver  forsen  på  väg  hemåt. 

Redan  tidigt  följande  morgon  var  Henrik  Trast 
på  arbetsplatsen.  Skogsbeståndet  stod  tätt  och  läg- 
ligt till,  och  han  grep  med  hurtigt  sinne  verket  an. 
Rock  och  väst  hängde  han  bredvid  matpåsen  och 
mjölkflaskan  och  klockan  —  en  gammaldags  rofva  — 
invid  på  en  spikhård  afstubbad  grankvist.  Yxan  dök  i 
de  färska  barrträden  lätt  som  hade  det  varit  bondost, 
och  stora  breda  spånor  flögo  som  hvita  fåglar  om- 
kring. Han  hade  börjat  tidigt  i  dag,  arbetet  hade  va- 
rit  målmedvetet  och   betinget  var  i  god  tid  slutfördt. 

Kapten  Ekeberg  var  på  sin  middagspromenad, 
då  Henrik  med  yxan  öfver  axeln,  matpåsen  med  smör- 
asken   och    brödet   skumpande    på    ryggen    och    den 

—  74  - 


torna  mjölktlaskan  hoppande  på  bröstet  kom  ned  till 
forsen. 

Henrik  helsade  ödmjukt  som  vanligt,  men  hade 
svårt  att  undertrycka  ett  segerleende 

«Nå,  är  betinget  färdigt  igen?» 

»Ja  visst,  nådig  herr  kapten.» 

«Fyra  aln  i  höjd ». 

«Och  fyra  i  längd»,  tillfogade  Henrik  Trast  med 
ett  bredt  leende  af  inre  tillfredsställelse. 

cDu  är  ju  en  riktig  öfverdängare»,  sade  kap- 
tenen betraktande  den  unge  mannen  med  oförställd 
glädje. 

«Nog  tycks  man  kunna,  när  man  riktigt  vill», 
svarade  Henrik  Trast. 

«Nå,  hugg  nu  i  morgon  en  aln  till»,  svarade  kap- 
tenen, i  det  han  vände  om  för  att  dölja  det  spjufriga, 
som  höll  på  att  blixtra  fram  i  hans  stora  ögon. 

«Om  nådig  kapten  befaller,  så  visserligen  hug- 
ger jag»,  svarade  Henrik  Trast,  i  det  det  dock  lätt 
stramade  till  öfver  hans  anlete,  som  om  han  hade 
gjort  en  missräkning. 

Han  var  helt  allvarsam,  då  han  kom  hem,  drack 
blott  litet  kärnmjölk,  lade  sig  i  sängen  och  låg  och 
dåsade  hela  eftermiddagen  liksom  för  att  hvila  ut  för 
morgondagens  kraftprof 

Hans  mor  frågade  om  hans  befinnande.  Men  han 
svarade  blott  kort,  att  han  behöfde  hvila,  och  det  var 
lionom  så  gärna  unnat.  Han  hade  ju  gjort  undan  sitt  dags- 
verke för  i  dag.  Hon  var  emellertid  en  pratsam  gum- 
ma, som  litet  emellanåt  behöfde  lätta  sitt  hjärta,  men 
han  var  afböjande  och  fåordig,  medan  hans  tankar 
S3^slade  med  kaptenens  ord  och  morgondagens  stor- 
dåd.    Utföras  skulle  det,  så  svårt  det  än  tycktes. 

-  75  - 


Följande  morgon  var  han  i  skogen  redan  vid  sol- 
uppgången. Det  var  icke  med  samma  glada  mod  han 
tog  ihop  med  arbetet  i  dag.  Det  var  med  högtid- 
ligt allvar.  Han  arbetade  ock  hela  dagen  med  största 
ifver.  Kl.  4  tiden  mätte  han  upp  fyra  aln  i  höjd  och 
fyra  aln  i  längd.  En  aln  återstod.  Han  försökte  hvila 
litet,  men  fann  snart  att  det  icke  var  rådligt,  ty  då 
skulle  han  helt  och  hållet  styfna  bort.  Det  gällde  att 
hålla  i.  Han  började  åter  på  med  sitt  arbete.  Men 
tungt  var  det  och  långsamt  gick  det  att  få  ihop  den 
sista  alnen. 

På  hemvägen  gick  han  trött  som  en  gubbe  och 
var  rädd  att  möta  kaptenen. 

Hemkommen  lade  han  yxan  bort,  skakade  snabbt 
kläderna  af  sig  och  kröp  i  sängen  under  täcket. 

«Nu  står  det  ej  rätt  till?»  stannade  hans  mor 
spörjande  framför  honom.  I  korta,  knappa  ord  fick 
hon  veta  huru  saken  förhöll  sig,  gick  så  till  skå- 
pet och  gaf  honom  ett  litet  spetsglas  björkknopps- 
brännvin. 

Det  var  badstugudag  till  all  lycka,  sade  hon, 
och  sedan  björkknoppsbrännvinet  stärkt  hans  lifsandar, 
fick  hon  honom  i  badstugan,  de  närboende  spannmåls- 
karlarnes  gemensamma  badstuga.  Naturligtvis  berät- 
tade hon  om  anledningen  till  hans  skröplighet,  och 
hade  han  hela  tiden  fröjden  att  höra  både  af  dem 
som  kommo  och  gingo  de  enformiga,  upprepade  jere- 
miaderna  öfver  de  fordringar  kaptenen  ställt  på  honom 
och  öfver  hans  enkelhet  att  fullfölja  uppdraget.  Det 
tycktes  honom  slutligen,  medan  han  låg  där  trött  på 
lafven,  som  vore  han  en  vingbruten  kråka,  öfver  hvil- 
ken  de  andra  kråkorna  samlat  sig  till  kråkdomstol. 

«Hör    nu    upp    med  det  redan»,  bad  han.     Men 

—  76  — 


det  hjälpte  icke.  De  nykomna  hade  redan  hört  om 
saken  och  togo  upp  ämnet  på  nytt. 

Blott  Silfverbro  Jovan,  som  hade  en  vidare  blick 
än  folket  mest,  tog  saken  från  den  skämtsamma  sidan 
och  skrattade  så  det  rungade  i  badstugan.  Och  så  be- 
rättade han  om  flere  spjufriga  drag  ur  kaptenens  lif,  drag 
som  man  icke  skulle  tilltrott  den  numera  så  värdiga  och 
allvarliga  husbonden,  och  det  ända  från  hans  deltagande 
som  ung  i  kriget  mot  turkmenema.  Ofta  hade  hans  glada 
mod  där  kommit  honom  väl  till  pass.  Så  hade  han  i  bör- 
jan af  en  strid  fäst  sig  vid,  att  soldaterna  voro  i  hög  grad 
oroliga  och  därför  fruktat  för  att  en  stor  del  vid  fram- 
stormningen  skulle  lämna  sig  efter.  Han  hade  då  vändt 
sig  till  dem  och  sagt  med  den  mest  glada  min:  « Våren 
icke  ängsliga  barn;  icke  är  jag  heller  ängslig,  jag  som 
ändock  lämnar  så  präktig  måltafla  åt  fienden». 

Ja,  naturligtvis  var  det  icke  heller  roligt  att  höra 
det  han  var  en  bland  de  många,  kaptenens  skämt- 
lynne låtit  löpa  långs  limstången. 

Medan  han  inkommen  från  badstugan  drack  mil- 
lefoliumte,  inträdde  Samuel  Davidsson  —  under  låtsad 
förevändning.  Naturligtvis  skulle  saken  dryftas  ånyo. 
Samuel  var  finne  och  misstänksam.  I  ogrannlaga  ord 
klandrade  han  Henrik  Trasts  handlingssätt.  Följden 
blefve  helt  enkelt  den,  att  kaptenen  skulle  förstora  be- 
tinget för  hela  frälset». 

«Nå,  det  är  ju  hjälpt  med  att  jag  säger  upp  mig 
och  lämnar  min  tjänst  å  herrgården»,  svarade  Henrik 
icke  utan  en  viss  otålighet. 

Han  hade  knappt  yttrat  sig  så,  innan  kaptenen, 
orolig  med  anledning  af  det  redan  till  herrgården  hunna 
pratet  inträdde. 

«Nå,  huru  är  det  med  karlen?»  sporde  han,  i  det 
han  trädde  fram  till  sängen. 

-77  - 


«Nå,  han  säger,  att  han  ser  sig  tvungen  att  lämna 
sin  tjänst»,  svarade  modern. 

Henrik  hoppade  upp.  Nog  hade  modems  tal- 
trängdhet  ofta  spelat  honom  spratt,  men  sällan  i  så 
hög  grad  som  nu. 

«Vill  du  lämna  din  tjänst?»  frågade  kaptenen 
förvånad. 

Som  han  nyss  i  otålighet  sagt  något  liknande  åt 
Samuel  och  som  en  man  gärna  stod  vid  sitt  ord,  sade 
han  i  ödmjuk  ton: 

«Ja,  det  tycks  vilja  bli  för  tungt  för  mig». 

«Hvad  blir  för  tungt?» 

«Betinghuggningen». 

»Nå,  har  du  huggit  öfverbeting  i  dag  ock?» 

«Ja,  som  nådig  kapten  befallde:  fyra  aln  i  höjd 
och  fem  aln  i  längd». 

«Är  du  rasande,  karl.  Det  där  trodde  jag  hörde 
till  det  omöjliga.  Nej,  icke  behöfver  du  lämna  din 
tjänst  för  betinghuggningen.  Två  dagsverken  far  du 
räkna  dig  till  godo  för  öfverloppsgämingar  och  i  mor- 
gon har  du  fridag  och  hvilodag.  Alltså  har  du  tre 
dagsverken  till  godo.» 

«Får  han  räkna  tre  dagsverken  till  godo?»  sporde 
Samuel,  som  hade  för  vana  att  fråga,  äfven  om  han 
mycket  tydligt  hört  hvad  som  sagts. 

«Ja,  du  har  tre  dagsverken  till  godo»,  upprepade 
kaptenen,  vänd  till  Henrik  Trast. 

Emellertid  dryftades  saken  ånyo  öfver  hela  fräl- 
set,  och  man  stannade  vid  den  uppfattning,  som  man 
ofta  uttalat,  att  man  icke  kunde  få  en  bättre  husbonde 
än  kapten  Ekeberg. 

A,  Allardt 


78  - 


^^ÖMtsfe 


Tro  och  trolldom  i  Ekenäs  skärgård. 


I  våra  bygder  råda  mångenstädes  gamla  föreställnin- 
gar och  sedvänjor,  hvilka  vanligen  benämnas  vid- 
skepelser. Till  dem  höra  tro  på  häxeri  och  trolldom 
och  på  åldriga  plägseder,  hvilka  utöfvaren  ej  alltid  kan 
törklara,  men  som  «skola  vara  bra»  för  det  ena  eller 
andra  ändamålet,  dessutom  rent  af  användande  af  hem- 
liga svartkonster.  Dylika  bruk  härstamma  från  en  tid,  då 
man  icke  kunde  kalla  dem  vidskepelser,  emedan  hvar 
och  en  trodde  på  dem.  De  utgöra  kvarlefvor  af  en 
forntida  åskådning,  för  hvilken  trolldom  var  någonting 
lika  visst  som  hvilken  annan  företeelse  som  helst. 
Våra  hedniska  förfäder  trodde  icke  endast  på  sina 
gudar  och  på  andra  öfvernaturliga  väsen  i  skog  och 
mark,  utan  de  föreställde  sig  äfven  fullt  och  fast,  att 
människor  kunde  åstadkomma  nära  nog  hvilken  troll- 
domsverkan som  helst,  bara  de  voro  så  sinnade  och 
kände  de  rätta  konsterna.  Numera  förekomma  dylika 
ålderdomliga    föreställningar   mera  sparsamt,  och  där- 

-  79  - 


för  kallar  man  dem  nu  skrock  och  vidskepelse.  Men 
en  sådan  tro  har  varit  utmärkande  icke  endast  för 
våra  förfäder,  utan  för  alla  folk  på  ett  lägre  stadium 
af  bildning.  Liknande  kvarlefvor  från  en  tid  af  all- 
män tro  på  häxeri  förekomma  hos  alla  europeiska  folk. 
Och  intressant  är  att  se,  huru  samma  eller  nästan 
samma  föreställningar,  bruk  och  vanor,  hvilka  hos  oss 
och  andra  civiliserade  folk  kallas  skrock,  ännu  af  hvar 
man  praktiseras  eller  tros  på  bland  nutidens  lågt  stå- 
ende folk,  vildarna. 

De  gamla  hithörande  föreställningar  och  bruk, 
hvilka  ännu  förekomma  hos  oss,  äro  till  öfvervägande 
del  af  magisk  art,  de  hänföra  sig  till  förfädernas  ntagi. 
Däremot  ha  åskådningar  och  handlingar,  som  rörde 
förfädernas  hedniska  religion  nästan  helt  och  hållet 
försvunnit.  Skillnaden  mellan  det  religiösa  och  det 
magiska  förfarandet  är  den,  att  medan  man  i  det  förra 
fallet  söker  stämma  ett  öfvernaturligt  väsen  väl  för  sig 
—  vanligen  genom  bön  och  offer  —  och  anropar  dess 
hjälp  för  att  ernå  hvad  man  åstundar,  tror  man  sig 
genom  magi  själf  kunna  frambringa  hvad  man  sinn- 
satt  sig.  Magi  motsvarar  därför  trolldom,  det  utöfvas 
då  en  person  genom  hemliga  konster  frammanar  öf- 
vernaturlig  verkan  utan  att  behöfva  vädja  till  en  gud 
eller  annan  liknande  varelse.  Mycket  ofta  äro  dock 
magi  och  religion  sammanblandade  med  hvarandra. 

Undertecknad  har  i  Ekenäs  skärgård  varit  i  till- 
fälle att  inhämta  en  mängd  magiska  bruk,  af  hvilka 
flere  äro  af  ett  ganska  stort  intresse.  Några  af  dem 
skola  meddelas  i  det  följande.  De  flesta  af  dessa 
bruk  utgöra  exempel  på  s.  k.  sympaUtisk  magi,  hvil- 
ken  grundar  sig  på  tron,  att  föremål  som  en  gång 
hört   tillsamman    förhålla    sig    till  hvarandra,  som  om 

—  80  - 


sambandet  ännu  fortfore.  Genom  att  på  lämpligt  sätt 
behandla  en  sak  som  tillhört  en  person  kan  man  så- 
lunda erhålla  en  magisk  makt  öfver  denne,  och  en 
liknande  tro  på  öfverföring  af  magisk  kraft  hänför  sig 
äfven  till  djur  och  liflösa  ting.  Ett  exempel  härpå 
är  den  sed,  som  omtalas  från  Ekenästrakten,  att  då 
ett  nyssköpt  kreatur  ej  vill  hållas  hos  sin  nya  ägare, 
skall  man  taga  från  det  tre  tagelstrån,  hvilka  man 
binder  fast  vid  spjällhandtaget.  Då  slipper  djuret 
icke  vidare  bort. 

Mycket  allmänna  äro  exemplen  på  sympatetisk 
magi  i  samband  med  botande  af  sjukdomar.  Det 
onda  bortföres  från  den  sjuke  sålunda,  att  sjukdoms- 
orsaken öfvergår  på  någonting  som  haft  beröring  med 
honom,  hvilket  föremål  sedan  förstöres.  Man  be- 
mödar sig  särskildt  om  att  oskadliggöra  sjukdomsan- 
ledningen, så  att  smittan  icke  må  efteråt  vålla  ondt. 
Frossa  botas  sålunda  på  följande  sätt:  Man  kokar 
€tt  ägg  i  vatten  och  tager  sedan  ut  gulan  genom 
ett  hål  i  skalet.  Därefter  afskär  man  från  den  sjuke 
en  liten  hårlock  öfver  pannan,  skrapar  af  « svettbark» 
under  fötterna,  klipper  naglarna  på  händer  och  fötter 
och  tager  vax  ur  öronen,  hvilket  allt  man  sätter  in  i 
ägget,  där  gulan  varit.  Ägget  lägges  därefter  på  en 
grindstolpe,  så  att  fåglarna  skola  fa  äta  det,  och  där- 
med försvinner  sjukdomen.  —  Då  koma  äro  sjuka, 
aftappar  man  tre  bloddroppar  från  deras  svans  och 
låter  djuren  själfva  taga  in  dem  på  en  brödbit. 

Stundom  tillgå  bmken  sålunda,  att  man  tydligen 
afsikdigt,  till  exempel  genom  gnidning,  söker  öfver- 
fbra  sjukdomsorsaken  på  det  föremål  som  sedan  for- 
stores.  Ett  allmänt  hithörande  exempel  hänför  sig 
till  borttroUande  af  vårtor.    Det  vanligaste  förfarandet 

—  81  —  6 


härvid  är  att  man  använder  saltkom,  ett  för  hvarje 
vårta,  och  gnider  hvar  vårta  med  hvart  och  ett  af 
saltkornen.  Saltet  kastas  därefter  i  den  eldade  ugnen, 
och  sedan  skall  man  hinna  öfver  tre  trösklar,  innan 
det  böcjar  spraka.  —  Utslag  botas  emellanåt  genom 
en  invecklad  behandling.  Härför  behöfvas  tre  svafvel- 
bitar,  tre  saltkom,  tre  brödbitar,  tre  sockerbitar  och 
tre  kol  från  en  eldsvåda.  Allt  detta  lägges  i  ett  fat 
i  tre  högar  med  en  bit  af  hvart  slag  i  hvarje  hög. 
Man  tar  alla  tre  högarna  efter  hvarandra  i  handen 
och  gnider  det  sjuka  stället  därmed  tre  gånger.  Där- 
efter lägges  alltsamman  i  ett  fat,  i  hvilket  man  hällt 
nordanbäcksvatten,  och  med  två  bitar  från  ett  träd, 
som  åskan  rifvit,  rör  man  om  i  vattnet.  Till  sist  slår 
den  trollkunnige  vattnet  hetnligen  i  ett  hål  i  jorden 
och  spottar  därvid  tre  gånger. 

Att  blåsa  luft  på  en  sjuk  synes  äfven  vara  ett 
ganska  allmänt  medel  vid  botandet  af  utslag.  I  ett 
hus  med  tre  nordantrösklar  skall  man  «bläkta»  på  den 
sjuke  med  en  bricka  öfver  hvar  och  en  af  de  tre 
trösklarna,  sålunda  att  den  sjuke  står  på  den  ena  si- 
dan af  tröskeln  och  den  som  fungerar  som  läkare  på 
den  andra.  När  man  kommer  till  den  sista  tröskeln, 
skall  den  sjuke  hastigt  springa  bort.  Han  skall  spotta 
tre  gånger  och  får  ej  se  bakom  sig.  —  Utslag,  till 
och  med  mässling,  går  bort  äfven  sålunda,  att  man 
gör  en  pipa  af  en  nässelstjälk  och  blåser  genom  den 
på  den  sjuke.  —  Ytterligare  omtalas  ett  fall  att  man 
botat  utslag  hos  ett  barn  genom  att  blåsa  på  det  öf- 
ver en  tröskel  med  en  liten  bälg  af  det  slag,  som 
användes  för  att  elda  upp  kol,  då  man  vill  steka  fisk 
eller  utföra  ett  mindre  smide.  Den  som  blåser  står 
på    ena   sidan    af  en    tröskel,  och  en  annan  (det  bör 

-  82  - 


som  vanligt  i  dylika  fall  vara  en  främmande)  håller 
barnet  på  den  andra  sidan.  Man  blåser  långsåt  och 
tvärs  öfver  kroppen  i  tre  riktningar. 

En  sjukdom  kan  stundom  äfven  helt  enkelt  ekas- 
tas  2>  bort  med  något  föremål  som  den  åtföljer.  I  Eke- 
nästrakten,  där  frossan  tidtals  är  mycket  gängse,  har 
man  själffallet  utbildat  talrika  botemedel  mot  denna 
åkomma,  och  ett  sådant  är  följande:  den  sjuke  går 
tre  hvarf  kring  en  jordfast  sten,  efterföljd  af  en  annan 
person,  som  sår  aska.  Den  senare  tillfrågas  då:«  Hvad 
sår    du    för?»     Svaret  lyder:     «Jag  sår  bort  frossan». 

Liksom  hos  nästan  alla  folk  äro  äfven  hos  oss 
magiska  föreställningar  förknippade  vid  metallen  järn. 
Särskildt  användas  allehanda  eggverktyg  af  järn  och 
stål  såsom  skydd  mot  fördärtbringande  inflytelser  af 
olika  slag.  När  man  går  att  simma,  skall  man  så- 
lunda sätta  knifven  att  ligga  på  stranden  med  skaftet 
på  land  och  eggen  i  vattnet,  då  vederfares  en  ingen- 
ting ondt  under  badet.  —  Tandverk  blir  man  af  med 
sålunda,  att  man  på  ett  eller  annat  sätt  öfverför  det 
onda  i  en  jämspik,  hvilken  man  sedan  slår  in  i  ett 
golf.  —  Alla  öfvematurliga  varelser  ha  en  särskild 
afsky  för  järn,  hvilket  därför  utgör  ett  godt  skydd 
mot  dem.  Man  tror  att  «maran»  ridit  hästarna,  när  de 
om  morgonen  stå  utmattade  i  stallet,  men  fäster  man 
en  lie  ofvanför  hästen  i  dess  spilta  eller  slår  in  spet- 
sen af  en  afbruten  knif  eller  lie  i  stalltröskeln,  fa  dju- 
ren vara  i  fred.  —  På  ställen  där  ett  eldsken  eller 
en  rök  uppstiger  från  marken,  tros  ett  «drakabo»  finnas, 
där  draJcen  rufvar  öfver  en  skatt.  Om  då  en  tilltag- 
sen  person  lyckas  kasta  en  stål-  eller  jämbit  i  boet, 
försvinner  draken,  men  skatten  blir  kvar  och  tillfaller 
den  lycklige  förvärfvaren. 

-  83- 


Äfven  vissa  andra  metaller  besitta  magisk  kraft 
Kvicksilfver  insatt  i  ladugårdströskeln  skyddar  liksom 
järn  kreaturen  mot  ondt.  Har  en  bössa  fördärfvats 
genom  trolldom,  så  att  den  ej  « dödar»,  skall  man 
ladda  den  med  en  silfverkula,  som  man  skjuter  genom 
en  guldring.     Då  blir  bössan  bra  igen. 

Det  är  möjligt,  att  den  vanliga  seden  att  « hugga 
bort  knarren»  står  i  samband  med  järnets  magiska 
kraft  och  med  den  fruktan  äfven  andevärlden  hyser 
för  verktyg  med  skarp  egg.  Knarren  kallas  som  be- 
kant den  styfhet  och  ömhet  en  person  stundom  erfar 
särskildt  i  handleden,  hvilken  hos  den  sjuke  endast  med 
svårighet  kan  röras.  Denna  åkomma  botas  sålunda, 
att  en  person  hugger  öfver  den  sjuka  leden  med  en 
yxe.  Den  sjuke  frågar  därvid:  «Hvad  hugger  du 
för?»  Och  läkaren  svarar:  «Jag  hugger  för  knarren». 
En  sannolikare  förklaring  är  emellertid  den  att  vi  här 
möta  ett  exempel  på  öfverförande  af  magisk  kraft  ge- 
nom en  symbolisk  handling.  Genom  att  låtsa  utföra 
en  handling  åstadkommer  man  samma  verkan  som  om 
handlingen  faktiskt  blefve  utförd.  Denna  förklaring 
vinner  stöd  däraf,  att  bruket  stundom  äfven  utföres 
så,  att  man  afhugger  tre  halmstrån,  hvilka  kunna  an- 
tagas symbolisera  den  tillintetgjorda  sjukdomsorsaken. 

Hos  många  folk  är  det  en  allmän  tro,  att  vissa 
personer  ha  «onda  ögon»,  genom  hvilka  de  med  eller 
mot  sin  vilja  kunna  bringa  ofärd  öfver  dem  de  stint 
se  på.  Vissa  antydningar  finnas,  att  en  sådan  tro 
icke  är  alldeles  främmande  i  Ekenäs  skärgård,  ehuru 
den  säkert  icke  är  bestämdt  utpräglad  där.  Man 
tycker  till  exempel  ej  om,  att  en  främmande  ser  på 
kreaturen,  och  i  vissa  fall  vill  man  ej  tillåta  hvem 
som    helst    att   slippa  in  i  ladugården.     Om  trolldom 

-  84  - 


blifvit  föröfvad,  afvändes  den,  ifall  man  « riktigt  skap- 
ligt» grälar  eller  ovettas  på  den  man  tror  vara  upp- 
hofsmannen.  Afstannar  då  trolldomsverkan,  vet  man 
att  man  vändt  sig  till  rätt  person. 

Trolldom  öfverföres  på  en  person  äfven  genom 
verkliga  besvärjelser  eller  förbannelser.  För  många 
år  sedan  bodde  en  Bjämobo  på  olika  ställen  i  Ekenäs 
skärgård,  där  han  dog  på  Ängholm.  Det  säges,  att 
han  utan  att  man  visste  ordet  af  kunde  falla  omkull 
på  stugugolfvet  under  något  slags  häftiga  anfall,  hvilka 
slutade  med  att  han  insomnade.  När  han  åter  vak- 
nade, gick  han  och  <fälades>  som  alla  andra,  men 
han  hvarken  hörde  eller  sade  någonting.  Detta  skof 
gick  regelbundet  åter  öfver  genom  ett  liknande  anfall 
som  det  första.  Mannen  skall  själf  ha  sagt,  att  sjuk- 
domen trollats  på  honom,  medan  han  ännu  var  ofödd. 
Den  kvinna,  som  utförde  trolldomen,  skall  därvid  ha 
yttrat :  «Tar  det  ej  på  modern,  så  tar  det  på  bar- 
net».    Modem  hade  ej  fatt  något  men. 

Trolldom  säges  i  vissa  fall  vara  orsaken  till  att 
korna  upphöra  att  mjölka.  För  att  omintetgöra  det 
onda  skall  man,  innan  man  börjar  mjölkningen,  vända 
stäfvan  upp  och  ned  och  mjölka  tre  «strenar»  på  den 
undre  sidan  af  bottnet.  Denna  sed  utgör  exempel 
på  tron  att  om  man  godvilligt  offrar  en  del  af  något, 
kan  man  bevara  det  hela. 

Äfven  ett  slags  renings-  eller  fördrifningsceremoni 
förekommer  stundom  såsom  medel  mot  onda  inflytel- 
ser. När  ett  kreatur  sjukas,  samlar  man  glödande  kol 
på  en  plåt  och  strör  svafvel  däröfver.  Sedan  bär  man 
plåten  tre  gånger  motsols  kring  djuret  och  säger: 
«Den  fule  tänkte  få  en  god  bit,  men  piti  åt  dig». 

Välgörande    kraft    synes    utgå    från    månen,    ty 

-  85- 


man  aflägsnar  vårtor  genom  att  en  stund  hålla  han- 
den med  vårtorna  i  månsken,  hvarefter  man  med  den 
andra  handen  stryker  tre  gånger  däröfver. 


Följande  bruk  och  regler  iakttagas  mer  eller 
mindre  allmänt.    Mången  håller  ännu  c  strongt»  på  dem. 

Om  man  bär  mössan  bakfram,  då  man  sår,  växer 
ej  c  lösta»  i  rågen.  När  man  går  på  jakt,  på  fiske 
eller  äggsökande,  skall  man  sätta  mössan  eller  något 
annat  plagg  afyigt,  då  får  man  god  tur. 

En  bössa  får  förmåga  att  döda,  om  man  sparar 
en  bit  nattvardsbröd  och  skjuter  ett  skott  däri. 

Om  det  första  främmande,  som  kommer  på  jul- 
aftonen, är  karlfolk,  blir  det  bara  bässlamm  och  inga 
tacklamm  på  det  följande  året. 

Om  man  ej  har  golfvet  sopadt  på  fettisdagen, 
så  växer  mycket  ogräs  i  linlandet. 

Sjunka  näten  vid  utsättning  så,  att  nätstickan 
synes  sist,  får  man  fisk. 

Man  far  ej  vagga  den  tomma  vaggan,  för  då  bli 
barnen  sjuka  och  oroliga. 

När  man  ror  ut  på  fiske  och  skjuter  ut  ekstocken 
från  stranden,  får  man  ej  vända  den  motsols  utan 
medsols  för  att  ha  tur. 

Fiskben  fa  ej  brännas,  då  mister  man  fisldyckan. 
Om  en  fiskare  berättas,  att  då  han  en  gång  såg  fisk- 
ben kastas  i  elden,  sade  han  förargad,  att  nu  visste 
han,  hvarför  han  ej  fick  fisk. 


-  86  - 


Österbottningar  åtnjuta  i  Ekenästrakten  liksom 
annanstädes  i  södra  Finland  ryktet  att  vara  särskildt 
förfarna  i  trollkonst.  Det  föraiäles,  att  om  någon  tar 
deras  verktyg,  medan  de  äro  borta,  skall  man  stå  där 
utan  att  kunna  röra  sig,  tills  de  komma  tillbaka.  — 
En  österbottning  och  några  andra  karlar  skulle  en 
gång  om  vintern  bege  sig  hem  från  sitt  arbete  för 
att  äta  middag,  då  de  sågo  en  räf  komma  gående. 
Österbottningen  lyckades  springa  omkring  räfven  i 
snön  och  sade  då  åt  de  andra,  att  alla  tryggt 
kunde  gå  till  sin  middag,  för  räfven  skulle  ej  slippa 
bort  från  ringen,  innan  de  kommo  tillbaka.  Och  så 
hade  det  äfven  varit. 

Äfven  kvinnor  anses  särskildt  egnade  att  utöfva 
trolldom.  Detta  är  en  hos  nästan  alla  folk  gängse 
tro.  I  allmänhet  hyser  man  äfven  respekt  Vor  fram- 
tnande  personers  trollförmåga.  Nästan  alltid,  då  sjuk- 
domar botas,  är  det  bäst,  att  ceremonierna  utföras  af 
någon  person,  som  den  sjuke  ej  känner  alltför  väl, 
emedan  kuren  då  tros  ha  större  verkan.  Dessutom 
är  det  nödvändigt  att  hålla  all  trolldom  strängt  hem- 
lig» ty  verkan  däraf  går  förlorad,  om  tillgången  blir 
bekant.  Allt  som  syftar  på  konster  måste  ske  i  tyst- 
het. Om  man  till  exempel  går  att  fiska  i  storträsket 
på  Algö,  som  är  kändt  för  att  vara  trolskt,  far  man 
ej    låta  någon  veta  däraf,  om  man  vill  fa  god  fisktur. 

Gunnar  Landtman, 


87  - 


Ett  nytt  träd  i  skogen.  ') 


^TVTEJ  titt,  nej  tittili,  nej  tirrilitittli  ropade  en 
-1- 1  drillsnäppa,  som  kom  hoppande  med  darrande 
vingar  öfver  vattnet  i  Sandviken  och  slog  ned  på  en 
sten  vid  stranden. 

«Va  ä  de  om»?  frågade  en  stor  gädda,  som  stod 
och  sturade  under  vattenytan. 

«Tirrilititt,  det  har  kommit  ett  nytt  träd  i  sko- 
gen», svarade  drillsnäppan.  «Och  därborta  står  ett  lika- 
dant —  och  titt,  där  på  andra  sidan  står  också  ett. 
De  fanns  inte  här  i  går.  Tänk,  att  de  har  skjutit  opp 
och  blifvit  fullvuxna  på  en  enda  natt  I» 


*)  Den  svenska  författaren  Karl  Erik  Forslund,  född  d.  14  sept. 
1872,  har  i  sina  skrifter  visat  sig  vara  en  varm  naturvän.  Hans 
skildringar  ur  djurvärlden  äro  bland  de  bästa  i  sitt  slag  pi  svenskt 
språk.  Af  hans  mänga  böcker  må  exempelvis  följande  nämnas: 
Sko^^f  Storgärd^n^  Grankottarna^  Skogssagor  och  djurskisser  m.  fl. 

D:r  Forslund,  sedan  flere  är  bosatt  i  Dalarna,  har  denna  termin 
ef^er  Uno  Stadius  öfvertagit  föreståndareplatsen  vid  Brunnsviks  moderna 
folkhögskola.  Han  är  en  ifrig  arbetarevän  och  kämpe  för  nykterhet 
och  gammaldags  goda  seder. 


—  88  ~ 


«De'  angår  mej  inte«,  sade  gäddan,  vände  stjär» 
ten  till  och  seglade  bort  utefter  stranden. 

<De  har  inte  vuxit  opp  här»,  upplyste  en  gam- 
mal gran  oppe  på  land  —  det  stod  en  tät  dunge  tallar 
och  granar  där  ofvanom  strandens  sandbank  och  al- 
snår.     «De  har  planterats.» 

«Det  kunde  jag  nästan  tro»,  tyckte  drillsnäppan. 
«Men  hvad  i  all  världen  kan  det  vara  för  slags  träd? 
Aldrig  har  jag  sett  såna  förr.» 

<Inte  jag  heller»,  sade  en  tall.  «De  har  rak  och 
reslig  stam,  nästan  som  tallar.  Men  de  har  ingen 
bark,  de  ser  ju  alldeles  hudflängda  ut.» 

« Fullkomligt  skinnlösa»,  instämde  en  annan.  «Och 
ingen  krona  har  de  heller»,  tillade  han  och  skakade 
sitt  yfviga,  mörka  hår. 

«Fula  träd»,  sade  en  gran  och  bredde  ut  sina 
täta,    vida  grenar.     « Nakna  och  magra  och  spinkiga.» 

« Riktiga  stackare  till  träd»,  ansåg  en  ekorre. 
«Inga  kottar  har  de,  och  inte  kan  man  bygga  bo  i 
dem». 

«Men  larver  måtte  det  väl  finnas  i  dem»,  skrek 
en  gröngöling,  som  kom  farande  och  högg  fast  klorna 
i  stammen.  « Knack,  knack  —  nej,  inte  ett  lif.  Och 
hör  en  sån  död  och  torr  klang  —  knack,  knack.» 

En    sork    stack    opp    nosen  ur  ett  hål  i  marken. 

«Inte  har  de  rötter  heller»,  mumlade  han.  «Kons- 
tiga  träd  —  de  hör  inte  hit,  de  har  intet  fäste  i  jorden. 
De  blåser  nog  ikull  vid  första  storm.  Och  hur  ska 
de  få  saft  och  kunna  växa,  när  de  inga  rötter  har? 
Uschla  träd!» 

«Men  de  har  vackra,  hvita  blomklockor  i  toppen», 
sade  en  liljekonvalje  vid  det  nya  trädets  fot.  «Riktiga 
jätteklockor,  en  hel  klase.» 


I  detsamma  kom  en  humla  sväfvande  rakt  fram 
till  konvaljen. 

«Struntblommor»,  surrade  han.  Det  var  en  yng- 
ling. « Alldeles  doitlösa  är  de  och  hårda  som  sten, 
och  hvarken  honung  eller  frömjöl  finns  det  i  dem. 
De  äro  troligen  redan  vissna.  Inte  kunde  jag  heller 
.upptäcka  några  guUkläppar  i  deras  klockor  som  i  dina, 
Maja-Lisa  lilla  I» 

Så  kröp  han  in  i  en  konvaljeblomma,  och  stän- 
geln vaggade  och  gungade,  så  att  alla  de  hvita  ping- 
loma  ringde. 

«Den  här  musiken  kan  de  där  jätteklockoma 
inte  göra  efter»,  surrade  humlan. 

Drillsnäppan  hade  under  tiden  gjort  en  utflykt, 
en  stor  båge  öfver  den  krusade  vattenytan.  Nu  kom 
hon  tillbaka  och  slog  sig  ned  på  stenen  igen. 

«Nej,  titt,  tirrillittl»  ropade  hon.  c  Är  inte  spin- 
deltrådar spända  mellan  hvartenda  träd,  titt,  så  de 
glitt-glitt-glittra!» 

«Åja»,  svarte  en  spindel.  Han  satt  midt  i  sitt 
cirkelrunda  silfverhjul,  hvilket  var  skickligt  och  pryd- 
ligt upphängt  mellan  två  enbuskar.  <Men  såna  långa 
dinglande  trådar  —  dem  sliter  ju  minsta  vindpust  af 
som  ett  intet.  Undrar  i  alla  fall,  hvad  det  är  för  en 
jättespindel,  som  spunnit  dem.» 

Då  kom  en  skock  sparfvar  dragande  och  satte 
sig  på  trådarna,  och  de  höUo  godt. 

Och  en  vindpust  kom  susande,  och  trådarna 
svängde  och  gungade,  men  brusto  gjorde  de  ej.  Och 
en  storm  kom  brusande,  han  skakade  stolparna  och 
satte  än  starkare  fart  på  trådarna,  men  stolparna  stodo 
säkert,  och  ej  en  träd  slets  af. 


-  90 


cDethär  var  en  kilig  gunga*,  kvittrade  sparfvarna. 
«Här  sitter  man  utmärkt.» 

«Här  ändå  bättre»,  sade  en  annan  fågel,  som 
flugit  opp  på  högsta  toppen  af  en  stolpe;  en  främ- 
mande  fågel    med  en  egendomlig  teckning  på  bröstet 

—  en  blodröd  fläck,  från  hvilken  några  gyllenglän- 
sande,  blixtlika  streck  utstrålade.  Ingen  kände  honom 
eller  visste  ens,  hvad  han  hette. 

«Och,  vill  ni  veta,  hvad  det  är  for  en  jättespindel, 
som  spunnit  de  här  trådarna»,  fortfor  han,  fså  kan  jag 
berätta  det;  det  är  människan.  Och,  lyssnar  ni,  så 
ska   ni    höra,    att   det  är  klang  i  de  här  träden  också 

—  lefvande  klang,  inte  torr  och  död.  Hör,  hur  det 
tonar  både  i  stammar  och  trådar  och  klockor  I  Det 
gnolar  och  mumlar  —  det  spelar  som  orgel  och  fioler 
och  sorlar  och  talar.  Hör  —  det  är  ett  dämpadt  ackord 
af  många  tusen  toner.  Det  är  en  aflägsen  sång  af 
många  tusen  röster.» 

Han  teg.  Alla  lyssnade  och  förundrade  sig  storligen. 

cjag  skulle  nog  också  kunna  tolka  den  sången 
for  er»,  vidtog  den  främmande  fågeln.  «Jag  kan  män- 
niskomas språk.  Hör  —  nu  ljuder  det  varmt  och  fullt; 
jag  hör  en  mors  stämma  långt  i  norr  och  en  klar 
gossröst  långt  bort  i  söder.» 

«Ja  minsann»,  pep  en  sparfhona.  t  Det  låter  rik- 
tigt varmt  och  vackert.»  Se,  det  där  förstod  hon, 
hon  hade  själf  en  hel  hop  småttingar. 

fMen  hör  nu»,  sade  främlingen.  «En  mörk  och 
tung  klang  som  en  sorgmarsch.  Det  är  berättelsen 
om  ett  dödsfall,  som  drar  fram  genom  trådarna.» 

< Hemskt»,  susade  en  tall.  <Det  brusar,  som  när 
nordan  kommer  rusande  om  hösten  och  bryter  grenar 
och  vräker  ikuU  stammar.» 

-  91  - 


«Och  det  kvider  och  jämrar  sig»,  gnällde  en 
strandpipare,  som  satt  på  en  stock  i  vattenbrynet. 

«Det  brusar  och  klagar»,  upprepade  fågeln  på 
stolpen.  cMen  nu  kommer  en  annan  visa.  Hör  — 
det  är,  som  om  tonerna  trillade  fram  genom  trådarna 
utan  uppehåll  och  utan  hejd.» 

cTjä-tjä-tjänis,  den  låten  kä-känner  jag  igen!> 
skrattade  en  skata  i  grantoppen. 

«Jojo»,  sade  främlingen.  «Det  är  nog  ett  par 
gamla  skatfröknar,  som  håller  i  hvar  sin  ända  af 
tråden  nu.  Och  de  skulle  troligen  aldrig  släppa,  om 
man  inte  rock  tråden  ifrån  dem.  Hör,  de  håller  på 
ännu.» 

«Det  var  ett  fasligt  pratande  och  tjatande», 
tyckte  en  allvarsam  och  tystlåten  domherre  inne  i 
gransnåret. 

«Nu  är  det  slut»,  sade  den  okände.  <Det  var 
allt  någon,  som  tog  från  dem  tråden.  Jag  hör  en  arg 
och  knarrig  och  obehaglig  röst,  och  en  annan  svarar, 
ödmjuk  och  ängslig  och  ynkligt  gnällande.  De  säger 
något  om  pengar.» 

f Pengar,  hvad  är  det?»  frågade  en  sparfjänta. 

»Ett  slags  flugor  eller  frön  eller  något  annat 
matnyttigt,  tänker  jag»,  svarade  en  sparfyngling. 

^Ingalunda  är  det  något  matnyttigt»,  sade  han 
med  blodfläcken,  c  Men  ett  slags  flugor  är  det,  spanska 
flugor,  dem  människorna  är  vurmiga  på  att  samla 
—  se,  de  inbillar  sig,  att  de  här  flugorna  ska  suga 
ut  sjukdom  och  sorg  ur  kroppen  på  dem,  men  de 
suger  i  stället  lif  och  själ  ur  de  stackrama  och  för- 
giftar och  förlamar  dem  så  småningom  alldeles.  Ett 
slags  frön  är  det  också:  trätofrön,  hvilka  hastigt  gror 
och    växer,    och  hvilkas  blommor  heter  hat  och  afund 

-  92  - 


och  mord  och  elände.  Ni  hör  själfva  —  de  här  båda 
rösterna  har  ingen  glad  eller  vänlig  klang.» 

«De  har  en  falsk  och  ful  och  oren  klang»,  sade 
en  gran.  cEn  sån  klang  ljuder  aldrig  i  lefvande  och 
växande  trädstammar.» 

c  Det  kommer  en  annan  tonart  nu»,  af  bröt  främ- 
Ungen.  «Hör  -  den  skulle  jag  tro  är  äkta  och  ren 
och  klar.  Det  är  två  röster  nu  också,  den  ena  tillhör 
en  ung  man  och  den  andra  en  ung  kvinna.  De 
är  skilda  åt  af  skogar  och  berg,  af  höga  murar  och 
långa,  långa  vägar.  Men  de  är  ändå  samman  och 
talas  vid.» 

Alla  lyssnade  och  hörde  en  hög  och  sällsam 
musik,  en  enkel  och  entonig  men  stark  och  jubelfylld 
melodi  i  dur. 

«Kilit,  kilitl»  ropade  sparfvama.  « Så  det  sjunger 
i  trådarna,  så  de  dallrar  och  glittrar  och  gungar  1» 

cjag  misstog  mig»,  surrade  humlan  och  flög  opp 
på  en  af  de  hvita  blommorna.  «De  här  klockorna 
kan  verkligen  också  ringa.  Det  var  själfva  tussilago, 
så  grant  och  Ijufligt  det  klingar.» 

Gröngölingen  kom  åter  flygande  och  slog  fast 
vid  stolpen. 

f Knack,  knack»,  sade  han.  Så  lade  han  huf- 
vudet  intill  stammen  och  lyssnade.  «Underligt.  En 
sån  sång  har  jag  aldrig  hört  i  ett  riktigt  träd,  hvarken 
gran  eller  tall.» 

«Nej,  nej»,  sade  den  främmande  fågeln.  «De  är 
nog  underligare  än  gran  och  tall,  de  här  nya  träden, 
så  nakna  och  fula  de  än  är.» 

Härmed  lyfte  han  och  flög  bort  öfver  sjön  ner 
mot  bygden. 


-  93 


«Uschla  träd  är  det  i  alla  fall»,  muttrade  sorken. 
«De  har  inga  rötter.  Ufven  tage  mig,  om  de  inte 
blåser  ikuU  en  vacker  dag.  — » 

Träden  stå  kvar  än,  och,  har  inte  ufven  redan 
tagit  sorken,  så  gör  han  det  nog,  hvad  det  lider. 


-94  - 


En  solglimt  i  hösten. 


Mellan  högar  af  gul- 
nade pappersblad  och 
uppslagna  folianter  satt 
professor  Harald  Hans- 
son vid  sitt  arbetsbord 
och  skref.  Han  höll  nu  på 
med  Sveriges  kulturhisto- 
ria under  1600- talet,  och 
i  detta  stora  verk,  som 
under  flere  år  tagit  hans 
odelade  intresse  i  an- 
språk, hade  han  så  lefv^at 
sig  in,  att  han  helt  miss- 
nöjd blickade  upp  hvar 
gång  hushållerskan  kal- 
lade honom  till  matbor- 
det. Professorn  påmindes 
då  om  att  han  i  själfva 
verket  icke  var  en  välbeställd  Stockholms-borgare  från 
löootalet,  utan  en  mager  f.  d.  Uppsala-professor  på 
tröskeln  af  sitt  55:te  år  och  den  kristna  tideräkningens 
20:de  sekel. 

Nu    höll    professorn    som  bäst  på  med  att  sam- 
manskrifva   kapitlet   om    Sveriges    skolväsende.     Han 


-  95  - 


kände  till  punkt  och  paragraf  drottning  Kristinas  skol- 
förordning; han  hade  studerat  alla  de  gamla  läro- 
böckerna; han  hade  reda  på  fornpedagogemas  namn 
och  lönevillkor,  djäknegången  m.  m.,  och  nu  ville  han 
till  sist  nedskrifva  en  lämplig  epilog. 

Professorn  lät  sin  vana  trogen  vänstra  handens 
fingrar  trumma  på  bordet,  han  strök  med  pennskaftet 
öfver  sitt  gråsprängda  hår  vid  tinningen,  steg  så  upp, 
promenerade  utefter  den  slitna  gångmattan  mellan  bok- 
hyllorna samt  satte  sig  ånyo. 

Men  tankarna  ville  ej  denna  gång  foga  sig  sam- 
man som  länk  vid  länk,  och  det  hjälpte  ej  ens  att 
den  otåligblifna  författaren  framtog  en  ny  stålpenna 
och  kastade  den  tröga  i  kakelugnsvrån. 

—  Kanske  är  det  för  varmt  i  rummet^  tänkte 
professorn  och  slog  upp  ena  fönsterhalfvan.  Majsolen 
lyste  bländande  klar,  och  en  frisk  vårdoft  drog  sval- 
kande in  i  den  kvafva  studerkammaren.  Det  kändes 
uppfriskande  att  åter  en  gång  fa  bada  dammiga  lun- 
gor i  majflodens  böljor.  Professorn  knäppte  dock  till 
sin  bruna  schlafrock,  ty  vandrarena,  som  brådskande 
ströko  förbi  huset,  gåfvo  sig  tid  att  blicka  upp  mot 
mannen  i  fönstret. 

Medan  professorn  stod  där  och  mönstrande  mätte 
björkens  gula  mössöron  i  grannens  trädgård  och  mellan 
dess  grenar  sökte  infånga  sina  flyende  tankar,  såg  han 
en  flicka  på  ungefär  15  år  komma  gatan  fram.  Hon 
gick  lätt  och  behagfullt  samt  svängde  hurtigt  på  högra 
handen,  som  bar  några  böcker.  Då  flickan  befann 
sig  ett  par  steg  från  fönstret,  slet  sig  en  af  böckerna 
lös  från  de  öfriga,  slungades  framåt  och  blef  liggande 
uppslagen  på  gatan.  Ofrivilligt  sträckte  åskådaren  ut 
sin  högra  arm  liksom  hade  han  velat  uppfånga  den 
ostyriga  flyktingen,  men  han  nådde  naturligtvis  ej 
ända  ned  till  gatan,  utan  drog  sig  smått  generad  till- 
baka. Denna  rörelse  observerade  flickan,  som  hukat 
sig  ned  för  ätt  upptaga  sin  bok  och  insamla  ett  par 
fladdrande  blad.  Då  hon  åter  reste  sig,  blickade  hon 
upp  mot  fönstret,  och  ett  soligt  leende  omstrålade 
hennes    rosiga   kinder.     Professorn  iakttog  detta  samt 

-  96  - 


nickade.  Äfven  flickan  nickade  och  sprang  skrattande 
i  väg. 

Professorn  satte  sig  leende  vid  skrifbordet,  men 
det  dröjde  en  stund,  innan  han  åter  fick  tag  i  sina 
tankars  förlorade  tråd,  men  när  han  lyckats,  for  pen- 
nan raspande  fram  öfver  papperets  hvita  fält,  och  han 
nedskref  vackra  ord  om  glädjen  vid  arbetet  i  skolan. 

Följande  dag  vid  ii:tiden  stod  professorns  föns- 
ter händelsevis  öppet,  och  midt  under  sina  höglärda 
och  djupsinniga  funderingar  kunde  Hansson  ej  låta 
bli  att  undra  öfver  om  flickan  från  i  går  äfven  i  dag 
skulle  passera  förbi  hans  fönster.  Och  ganska  riktigt, 
när  uret  i  kyrktornet  visade  trekvart  på  ii,  syntes 
den  gula  halmhatten  med  de  tre  röda  tygrosorna 
skymta  förbi.  Ägarinnan  vände  lätt  på  hufvudet  och 
professorn  nickade  igenkännande.  Han  tyckte  att  äf- 
ven hon  hälsade  förstående;  säkert  var  emellertid,  att 
professorns  hvita  pappersblad  några  sekunder  åter- 
speglade en  soUg  blick  ur  ett  par  blåa  ögon. 

Dagen  därpå  —  det  var  en  söndag  —  beslöt  pro- 
fessorn att  göra  en  längre  promenad,  och  det  behöfdes 
nog,  ty  hans  rygg  och  ben  böUo  på  att  styfna  bort 
af  det  ständiga  sittandet  vid  skrifbordet.  Han  vand- 
rade alltså  bort  till  parken  vid  Haga,  och  där  invid 
grundmuren  till  Gustaf  IIIis  ofullbordade  slott  försjönk 
han  i  betraktelser  öfver  den  glada  kungens  glada  tid. 

På  hemvägen  köpte  han  i  ett  varustånd  vid  vä- 
gen en  påse  karameller;  dem  skulle  den  sura  hus- 
hållerskan fa  att  suga  på,  ty  själf  gitte  han  inte  alls 
äta  sötsaker.  Professorn  vandrade  dock  icke  raka  vä- 
gen till  sitt  hem,  utan  i  dess  närhet  tog  han  plats  på 
en  bänk  i  närmaste  skvär.  Medan  han  satt  där  fram- 
åtlutad och  med  sin  käpp  ritade  halfcirklar  i  sanden, 
gaf  han  icke  det  ringaste  akt  på  de  promenerande. 
Alla  ströko  förbi  med  ungefar  samma  fart,  och  för 
honom  var  det  likgiltigt,  om  de  voro  kvinnor  eller 
män,  unga  eller  gamla;  äfven  ute  var  han  en  en- 
störing. 

Men  bäst  det  var  märkte  den  lärde,  att  en  grå 
klädningsfall    likasom   dröjande    snuddade    förbi    hans 

-97  -  7 


cirklar.  Hälft  ovilligt  blickade  han  upp  mot  den 
djärfva,  som  störde  honom  och  ej  tycktes  vilja  hålla 
jämn  takt  med  världens  gång.  Professorns  ögon  fingo 
dock  i  ett  nu  ett  annat  uttryck,  ty  framför  sig  sag 
han  flickan  med  de  tre  röda  rosorna  i  hatten.  Där 
stod  hon  åter  med  sitt  glittrande  löje  och  betraktade 
honom  rätt  upp  i  ansiktet.  Hansson  reste  sig  igen- 
kännande och  räckte  utan  att  vidare  besinna  sig  fram 
karamellpåsen. 

Professor  Hansson  kände  sig  förnöjd  och  gick 
raskt  hemåt.  Innan  han  åter  tog  ihop  med  sina  ma- 
nuskript, stannade  han  ett  par  ögonblick  framför 
spegeln  i  mahognyschatullet  på  byrån  i  studerkam- 
maren. Han  granskade  sin  fysionomi,  och  intrycket 
framletades  i  de  sakta  franmiumlade  orden:  cSkalUg^ 
skrynkUg  och  grå!  Fy  tusan,  så  du  ser  ut,  gamle 
bokmal!» 

Då  professorn  en  stund  senare  vid  middagsbordet 
plötsligen  inledde  ett  resonnemang  med  hushållerskan» 
höll  Karolina  af  pur  häpnad  på  att  tappa  soppskålen 
och  fagelsteken  i  golfvet,  ty  samtal  hade  i  det  huset 
ej  förekommit  på  år  och  dag.  Jungfru  Karolina,  som 
i  tiden  besökt  folkskolan,  hade  lagt  märke  till,  att 
hennes  husbonde  alltid  plägat  tilltala  henne  i  rena 
enkla  satser;  nu  fann  hon  till  sin  stora  förvåning  att 
han  med  otvungen  ledighet  kunde  frambringa  utbil- 
dade satser  med  adverbialbestämningar,  ja  till  och 
med  mellansatser  med  granna  attribut.  Hon  kunde 
ej  stäfja  sin  nyfikenhet,  utan  sporde  dröjande: 

—  Törs  jag  fråga,  hvarför  professorn  i  dag  är 
så  talför? 

—  Någon  gång  måste  man  ju  öfva  sig  i  att  tala 
med  fruntimmer. 

—  Tänker  herr  professorn  på  att  gifta  sig? 

—  Vill  kanske  Karolina  ha  mig  till  man?  Orden 
yttrades  med  en  så  stark  betoning,  att  det  ryste  i 
Karolinas  ryggmärg.  Den  52:åriga  hushållerskan  rod- 
nade upp  öfver  de  gulgrå  öronen,  neg  djupt  och 
snörpte    på  munnen,   så  att  icke  skottgluggarna  i  den 


-  98 


defekta   tandvallen   skulle   gapa  alltför  svarta,  medan 
hon  blygsamt  svarade: 

—  Om  min  kära  herr  professor  det  vill,  så  — 

—  Men  se  professorn  vill  rakt  inte,  Karolina 
lilla.  Han  vill  bara  ha  sitt  kaffe  in  på  sitt  rum  och 
det  genast.  Efter  fem  år  ska  vi  igen  fortsätta  att 
öfva  oss  i  att  spraka  med  fruntimmer! 

Hushållerskan  retirerade  nigande  och  blek  mot 
köket,  medan  professorn  reste  sig  leende  och  vände 
henne  ryggen. 

Mandagförmiddag  vid  iiitiden  kom  en  hvit 
syrenkvist  indansande  genom  professorns  öppna  föns- 
ter och  drog  tre  svarta  bläckstrimmor  öfver  orden 
« Sveriges  folk»,  dem  professorn  nyss  skrifvit,  men 
den  lärde  mannen  blef  icke  alltför  vred,  utan  ställde 
syrenkvisten  i  ett  glas  på  fönsterbrädet  och  fortsatte 
sitt  arbete  som  om  intet  hade  händt. 

På  tisdagen  glömde  professorn  att  påtaga  sin 
nattrock;  ja  stackarn  var  så  konfys,  tyckte  jungfru 
Karolina,  att  han  trodde  att  det  var  söndag  igen, 
eftersom  han  hela  förmiddagen  arbetade,  iförd  sin  blåa 
klädesrock  och  hvit  krage.  Då  klockan  led  mot  ii, 
låg  professorn  med  armbågarna  på  fönsterbrädet  och 
bUckade  uppåt  gatan  till  höger.  Flickan  kom;  båda 
logo  och  professorn  sporde: 

—  Hvad  heter  du,  glada  lilla  flicka? 

—  Asta  Maria. 

—  Ett  vackert  namn.  Tack  för  blomman,  lilla  vän! 
Så    nickade    de   åter  mot  hvarandra,  och  flickan 

log  sitt  stora  solskenslöje. 

Så  förgick  en  vecka  och  det  gick  ett  par.  Pro- 
fessor Hansson  hade  så  vant  sig  vid  att  se  Asta 
Maria  en  gång  dagligen  skymta  förbi  sitt  fönster,  att 
han  var  helt  misslynt,  då  han  någon  gång  försum- 
made att  i  rätta  ögonblicket  se  upp. 

Icke  ett  enda  ord  hade  de  talats  vid  sedan  den 
gång  han  frågat  efter  hennes  namn,  men  några  stora 
karamellstrutar  hade  då  och  då  skrunnit  utför  profes- 
sorns fönsterbräde,  och  ett  par  små  blommor  hade  i 
stället  smugit  sig  in. 

-  99  — 


Så  kom  den  första  juni,  och  då  Asta  Maria  gick 
förbi,  ropade  hon  stolt: 

—  Nu  far  jag  till  landet.    Adjö,  professorn,  adjö. 

Och  hon  vinkade  med  handen,  och  han  ryckte 
från  bordet  sitt  finaste  manuskript  och  viftade  därmed, 
tills  flickan  vikit  om  hörnet,  och  då  var  bladet  litet 
skrynkligt.  — 

Så  var  det  slut  på  den  historien,  och  den  var 
riktigt  slut,  ty  då  hösten  kom,  väntade  professorn 
dag  efter  dag  förgäfves  på  att  fä  återse  sin  lilla  vän. 
Hon  syntes  icke  mer.  Kanske  hon  hade  stannat  på 
landet  eller  kanske  hade  hon  flyttat  till  en  annan  stad. 
Det  kunde  professorn  aldrig  utgrunda,  huru  mycket 
han  än  funderade,  och  funderade  gjorde  han  flere 
dagar. 


Sen  förgingo  fem  långa  år.  Professor  Hansson 
hade,  under  det  att  han  slutat  sitt  stora  verk  och 
börjat  på  ett  annat  nytt,  blifvit  alltmera  grå,  och  det 
passade  ju  nog,  ty  han  tyckte  att  denna  färg  var 
världens.  Lifvets  glädje  klappade  aldrig  på  hans  dörr 
och  den  skymtade  icke  ens  mer  förbi  hans  fönster. 
Den  gamle  författaren  satt  ostörd  i  sitt  stilla  ung- 
karlshem, och  där  trifdes  han  bäst.  Visst  hade  jungfru 
Karolina  blifvit  nästan  döf,  men  det  gjorde  husbonden 
inget  omak.  Han  hade  uppfunnit  ett  enkelt  tecken- 
språk, och  tack  vare  detta  redde  sig  de  två  ända 
ganska  godt. 

När  alltså  för  femte  gången  majsolen  åter  lyste 
öfver  Mälaren  och  de  gamla  björkamas  vårfriska  möss- 
öron  och  den  tjugunde  dagen  var  inne,  vandrade  pro- 
fessor Hansson  af  och  an  i  sitt  rum. 

Plötsligen  stannar  han,  blickar  ut  genom  fönster- 
rutan och  drar  sig  skyggt  åt  sidan.  Midt  öfver  på 
andra  sidan  gatan  står  ett  ungt  par.  En  vacker  dam 
i  elegant  dräkt  stöder  sig  förtroligt  mot  en  herre,  och 
med  sin  handskbeklädda  hand  pekar  hon  mot  fönstret. 
De  skratta  hjärtligt  och  vandra  sedan  gatan  fram. 

—  100  - 


Men  professorn  satte  sig  med  nedböjdt  hufvud 
på  stolen  i  kakelugnsvrån.  Han  hade  aldrig  trott, 
att  hans  gamla  hjärta  skulle  äga  en  sådan  kraft  att 
klappa.  Han  hade  återsett  en  skymt  af  det  forna 
stora  solskensleendet.  Det  hade  visst  kommit  någon- 
ting kallt  och  gäckande  däri,  men  det  påminde  dock 
om  flickan  med  de  tre  röda  rosorna  i  halmhatten. 

Professorn  frös;  det  var  visst  kallt  i  rummet. 
Han  kände  sig  utgammal  och  ensam.  Dittills  hade 
han  haft  sällskap  af  sina  böcker,  både  dem  han  köpt 
och  dem  han  själf  skrifvit,  men  i  dag  i  vårens  sol- 
skensdag frös  han  i  sin  ensamhet  och  fattigdom.  Han 
ä^de  ju  icke  ens  en  enda  bok,  där  det  stod  att  läsa 
något  om  kärlek. 

P,  Nordmann. 


—  101  — 


^^^^Iir^<^% 


Det  obekanta. 

Föredrag  vid  de  svenska  akademiska  feriekursernas  öppnande 
den  7  juni  1907. 


Ärade  Församling!  Från  denna  plats,  från  hvil- 
ken  för  knappt  en  vecka  sedan  de  akademiska  lär- 
domsgrademas symboler  och  hederstecken  utdelades 
till  lärde,  högt  lärde  och  högst  lärde,  till  clarissimi 
och  dignissimi,  från  denna  plats,  dit  då  äfven  högt 
förtjänte  veteraner  trädde  fram  för  att  möta  ett  det 
käraste  ungdomsminne,  lagern,  ånyo  grönskande,  — 
hälsar  jag  Eder  nu  hjärtligen  välkomna  till  våra  an- 
språkslösa feriekurser.  Ni  har  kommit  samman  till 
dessa  kurser  säkert  utan  hvarje  tanke  på  en  möjlig 
afslutning,  hvilken  kunde  beseglas  med  yttre  lärdoms- 
symboler och  tilläfventyrs  inbjuda  att,  som  man  sä- 
ger, hvila  på  lagrama.  Kanske  skall  Ni  då  vara  så 
mycket  mera  tillgängliga  för  det  ämne,  jag  nu  i  denna 
min  välkomsthälsning  vill  infläta,  eftersom  detsamma 
uti  vanliga  kurser  högst  sällan  beröres,  men  dock 
ovillkorligt  erfordras,  om  man  rätt  skall  värdera  kun- 
skapen: mitt  ämne,  för  några  ögonblick,  skall  vara 
kunskapens  motsats  det  obekanta, 

-  102  - 


Att  mycket  är  och  förblir  för  oss  obekant,  oupp- 
nådt,  tilläfventyrs  ouppnåeligt,  det  skall  ju  ingalunda 
öfverraska  eller  skrämma  Eder.  Ni  vill  blott /ramat, 
det  är  Er  lust  och  sporre,  väl  vetande  att  den  väg, 
som  af  Eder  härför  beträdes,  endast  till  minsta  del 
medhinnes,  denna  den  vetenskapliga  upplysningens 
och  eftertankens  väg,  som  i  själfva  verket  äfven  för 
den  lärdaste  slutligen  ter  sig  som  en  väg  ut  i  det 
oändliga,  fram  mot  det  obekanta.  Hufvudsaken  är  att 
vi  vilja  framåt.  Alla  mötas  vi  här  i  så  måtto  \  filoso- 
fins tecken,  detta  ord  betydande  kärlek  till  kunskap, 
icke  högsta  eller  sista  kunskap,  ännu  mindre  inbegrepp 
af  all  kunskap,  som  ju  för  den  enskilde  måste  vara 
något  oupphinneligt. 

I  och  för  sig  är  det  ingalunda  en  uppbygglig 
tanke  eller  någon  vidare  glad  erfarenhet,  att  männi- 
skans kunskapsförmåga  är  starkt  begränsad,  att  så 
mycket  stannar  utanför  tankens  räckvidd,  att  hon  ide- 
ligen måste  känna  sin  intellektuella  vanmakt  inför  de 
viktigaste  lifsfrågor,  de  intressantaste  problem.  Emel- 
lertid är  människonaturen  i  psykologiskt  afseende  så 
danad,  att  det  finnes  något,  som  rikligen  godtgör 
henne  för  de  intellektuella  bristema,  för  sinnenas  ofull- 
komlighet, medvetandets  trånghet,  och  detta  lycklig- 
görande något  tyckes  t.  o.  m.  direkt  sammanhänga 
med  alla  de  påpekade  ofuUkomligheterna  eller  på  sätt 
och  vis  förutsätta  dessa:  det  är  människans  känslolif. 
Vi  veta  ju  alla,  att  utanför  känslan  för  människan 
icke  ges  någon  lycka,  att  den  rikaste  kunskapsskatt, 
där  den  icke  strålar  ut  i  lust,  som  eldar  och  alstrar 
gärning,  blott  är  en  tryckande  börda,  ett  förloradt 
pund.  Nåväl,  känslan  näres  i  underbar  grad  just  af 
det  obekanta.  Det  en  gång  förvärfvade  och  definitivt 
genomskådade  lämnar  den  snart  kall;  däremot  eggas 
och  lifvas  känslan  af  det  som  ännu  icke  äges  utan 
först  väntas  och  anas,  af  allt  det  som  är  i  antågande 
eller  likasom  först  gläntar  på  vårt  medvetandes  dörr; 
såsnart  det  helt  ryckt  in  i  medvetandet  och  där  be- 
strålas af  tankens  fulla  klarhet,  då  är  den  förnämsta 
tjuskraften  redan  förbi,  det  är  bleknadt  inför  känslan, 

-  103  - 


hvilken  skyggt  drar  sig  tillbaka  för  att  snart  ge  rum 
åt  en  ny,  jämt  stigande  känsla:  det  är  då  känslan  af 
tomhet  eller  af  att  man  behöfver  mera,  således  icke 
nöjes  med  det  redan  förvärfvade,  —  och  åter  sträckes 
famnen  ut  mot  nya  vinningar,  det  obekanta  till  möte. 
Så  se  vi  då  känslan  stå  i  ett  egendomligt  förbund 
med  detta  utanför  bidande  obekanta,  hvilket  den  stycke 
för  stycke  lockar  innanför  medvetandets  ljuskrets,  utan 
att  någonsin  kunna  uttömma  det.  Så  uppstår  rörelsen, 
lifvet,  den  andliga  växten  —  den  är  det  som  ger  oss 
glädjen,  icke  den  dådlösa  besittningen,  icke  «hvilandet 
på  lagrarna».  Hvem  har  icke  i  själfva  verket  erfarit, 
att  man  på  vägen  emot  ett  sanningsmål  skördar  ojäm- 
förligt mera  fröjd  än  den  man  sedan  sluter  och  beva- 
rar, när  målet  omsider  är  lyckligt  upphunnet?  Sökan- 
det efter  sanning  är  med  ett  ord  för  människan  en 
värdefullare  gåfva  än  sanningen  själf,  och  så  blir  då 
hennes  begränsning  på  sätt  och  vis  hennes  rikedom: 
ju  mer  hon  vet,  desto  mer  plägar  hon  kunna  ana  och 
tjusas  säkert  mera  af  det  hon  anar,  än  af  det  hon  vet. 
Den  fulla  sanningen  är  icke  för  människan,  i  besitt- 
ning af  den  skulle  hon  —  åtminstone  såsom  vi  nu 
förmå  tänka  oss  hennes  andliga  organisation  —  icke 
längre  lyckliggöras  af  lifvets  stora  och  starka  känsla^ 
känslan  att  vidgas,  känslan  att  växa,  utan  kanske 
midt  i  all  sin  rikedom  försmäkta  i  känslan  af  tomhet» 
af  leda. 

I  dessa  fa  ord,  ärade  åhörare,  har  jag  gifvit  den 
psykologiska  tolkningen  åt  en  tanke,  som  —  för  att 
ännu  en  gång  återkomma  till  det  så  färska  promotions- 
minnet  —  då  på  tonernas  vingar  i  poetisk  skrud 
mäktigt  bars  fram  i  denna  sal,  tanken  om  sökarens 
och  drömmarens  hemliga  fröjd  inför  det  obekanta,  i 
motsats  till  den  kunskapsmättade  individens  bästa  be- 
låtenhet. Det  var  en  tanke,  som  kanske  just  då  nå- 
got egendomligt  stack  af  emot  den  ton  af  belåtenhet 
och  segerfröjd,  som  i  alla  fall  låg  i  luften,  men  det 
var  en  tanke,  som,  tror  jag,  minst  löpte  fara  att  miss- 
förstås af  själfva  segervinnarena  på  parnassen  —  så- 
dana  pläga   vara    de    ödmjukare,    och  hvad  vore  väl 

-  104  — 


hela  vår  akademiska  bildning  värd,  om  den  icke,  på 
samma  gång  den  skänkte  vetande,  visste  vidmakthålla 
sinnet  för  fortsatt  sökande  eller  med  andra  ord  visste 
kraftigt  odla  den  känsla,  som  « tvingar  oss  ständigt  ut 
öfver  branta,  svindlande  djup  mot  det  obekanta?»  Men 
säkert  är,  att  åtminstone  följande  bild  här  och  där  på 
de  aflägsnare  bänkraderna,  där  man  just  samlats  för 
att  hylla  lärdomen,  dels  misstyddes,  dels  t.  o.  m.  väckte 
anstöt,  —  den  skall  icke  göra  det  här.  Skalden  låter 
engeln  Gabriel  ledsaga  sin  drömmare  fram  till  Guds 
Faders  tron,  där  han  far  taga  plats  vid  dennes  sida. 
Med  Guds  egen  klarhet  skådar  han  nu  till  väsens- 
grunden  af  allt  skapadt,  omspänner  alla  tider,  mäter 
alla  rymder,  tills  hvarje  äfven  den  aflägsnaste  gräns 
blifvit  uppnådd  och  intet  i  hela  världsaltet  mer  för 
honom  är  förborgadt.  Hvad  har  han  nu  vunnit?  Jo 
att  det  hela,  Guds  omätliga  verk,  förefaller  honom 
stort  nog,  ganska  stort,  men  dock  mindre  än  det  varit 
i  hans  egna  aningar.  Det  krymper  ihop  för  hans 
blick  den  stund  han  står  vid  målet  och  kan  fråga: 
var  detta  allt?  —  hvarför  han  nu  för  det  gudomliga 
allseendet  föredrar  människolotten,  nämligen  att  «på 
nytt  fa  längta  och  spana  och  söka  en  värld,  som  han 
själf  kan  dana,  med  gåtor  att  lösa  och  gränser  att 
ana  —  oändlig  och  okänd  ...» 

Är  nu  detta  hädelse,  ett  angrepp  på  Guds  stor- 
het, på  det  verk  han  skapat?  Mig  synes  det  snarare 
vara  ett  riktigt  erkännande  af  det,  som  äfven  är  all 
religions  djupaste  grund.  Tag  bort  det  obekanta,  lägg 
allt  i  öppnaste  dag,  så  att  det  för  människan  ej  åter- 
står annat  än  att  i  kunskapshärlighet  kretsa  innanför 
definitivt  uppnådda  gränser  —  och  man  har  icke  blott 
beröfvat  sanningen  dess  tjuskraft,  man  har  också  i 
grund  försvagat  eller  förstört  behofvet  af  religion. 
Gud  själf  har  denna  makt  öfver  vårt  väsen  genom  att 
te  sig  som  inbegreppet  af  det  oändliga,  outransakliga, 
öfversvinneligt  fullkomliga.  För  den  religiösa  känslan 
måste  alltid  finnas  ett  bortom,  ett  utöfver,  som  stämp- 
lar de  här  allaredan  uppnådda  positionerna  som  ofull- 
komliga och   därför  liksom  jämt  drar  oss  uppåt;  den 

-  105  - 


fruktbara  religionen  är  då  den,  som  hvarken  inbjuder 
att  förnöjsamt  och  i  grunden  stoftbundet  bida,  tills  ett 
härligare  bortom  i  sinom  tid  blir  oss  uppenbaradt, 
eller  att  uti  exalterad  uppflykt  glömma  all  världens 
ting;  den  rätta  religionen  manar  människan  att  med 
stadigt  tag  på  de  jordiska  uppgifterna  både  själf  stiga 
och  höja  sin  omgifning,  lockad,  dragen  af  detta  obe- 
kanta, detta  endast  skymtande  eller  gläntande,  som 
på  förhand  omspelas  af  känslans  eldstrimma,  aningens 
glädjeglimtar.  Sä  är  då  forskarens  hängifna  arbete 
en  gudstjänst,  äfven  konstnärens  är  det,  där  han  fam- 
lar efter  sina  ideal,  ja  hvarje  arbete  blir  en  gudstjänst, 
där  blott  krafvet  fömimmes,  att  det  skall  bära  ändå 
högre,  städse  utöfver,  ett  kraf  som  å  ena  sidan  inne- 
bär förödmjukelse  men  å  andra  sidan  uppbyggelse, 
mod,  lifsstegring. 

I  detta  sammanhang  måste  jag,  mitt  herrskap, 
tänka  på  vår  ungdomsbildning,  där  frågan  om  reli- 
gionsundervisningens behörighet  synes  stå  på  dag- 
ordningen. Att  skolorna  lägga  an  på  att  bibringa 
kunskaper,  det  veta  vi  alla  och  finna  det  så  naturligt, 
men  månne  skolorna  i  närmelsevis  motsvarande  grad 
minnas  och  förstå  att  odla  känslan  för  det  obekofOa 
hos  ungdomen,  hvarigenom  vägen  för  tron  säkrast  ba- 
nas? Nu  strider  man  ju  om  de  par  veckotimmarna 
religionsundervisning,  om  de  skola  finnas  eller  möjU- 
gen  kunna  undvaras.  Jag  tillstår  att  med  de  par  tim- 
marna enligt  min  mening  i  ingen  händelse  storverk 
skola  kunna  åstadkommas  till  religiositetens  fromma, 
så  länge  skolundervisningen  i  alla  de  öfriga  facken 
blott  är  betänkt  på  att  göra  sitt  pensum  sprängfullt, 
men  föga  någonstädes  finner  anledning  att  reflektera 
öfver  den  mänskliga  kunskapens  brister,  peka  på  de 
öfverskjutande  krafven,  väcka  aningen  om  det  obe- 
kanta. Gjorde  skolan  det,  förstode  den  att  utöfver 
all  bibragt  positiv  kunskap  begagna  hvarje  enskildt 
fack  som  ett  språngbräde  för  den  ideella  känsla,  som 
förmäler  människan  med  det  obekanta,  ja  då  upp- 
hörde säkert  det  så  vanliga  fenomenet  af  vetenskaplig 
arrogans   och    själffömöjdhet    hos   de    unga,    och   da 

-  106  - 


blefve  också  de  par  timmarna  kristendomsundervis- 
ning gynnsammare  ställda,  —  de  skulle  finna  den  and- 
liga jordmånen  långt  bättre  beredd,  eleverna  helt  an- 
norlunda disponerade. 

Jag  kan  ju  ej  nu  närmare  ingå  på  detta  rika 
ämne,  men  skall  dock  ej  undertrycka  en  favorittanke, 
en  tanke,  som  dess  värre  mindre  blir  brukbar  för 
folkskolan,  mera  för  den  högre  skolan,  äfven  semi- 
nariet, folkhögskolan  och  slutligen  fortbildningskurser 
som  dessa.  Hvarför  väljer  man  icke,  då  man  i  alla 
fall  ur  historien  presenterar  personligheter  till  «ideelt 
umgänge»  åt  de  unga,  som  det  i  nutidens  pedagogik 
heter,  hvarför  väljer  man  icke  härför  våra  stora  tän- 
kare, som  grubblat  öfver  kunskapsproblemet  och  som 
själfva  väl  därför  voro  så  fria  från  vetenskaplig  för- 
vetenhet  och  förmätenhet,  att  de  längst  spejade  ut 
mot  den  mänskliga  kunslcsipsvärldens  gränser  och  då 
sågo  alla  vägar,  alla  linier  förtona  i  det  obekanta. 
Filosofi  i  denna  öfvervägande  historiserande  form  skulle 
säkert,  som  intet  annat  kunskapsstycke,  motsvara  våra 
17-  ja  våra  i6-åringars  lifligaste  själsbegär  och  bidraga 
till  deras  mognad  i  ädel  human  mening.  Detta  ämne 
skulle  här  alls  icke  behöfva  komma  med  ett  nytt  an- 
strängande material,  ökande  fackens  mängd  och  kun- 
skapsmassomas brokighet,  det  skulle  fastmer  ordna 
och  därigenom  förenkla  kunskapsmassorna  genom  att 
orientera  vid  stora  lifsfrågor.  Och  denna  undervisning 
skulle  då  främst  leda  ut  från  de  enskilda  trånga  skol- 
facken,  där  man  så  lätt  blott  ser  väggarna  och  så  lätt 
inrättar  sig  förnöjsamt  innanför  väggarna  för  att  sedan 
måhända  från  den  sålunda  vunna  bålda  förskansnin- 
gen,  med  alla  låter  af  en  ljusets  kämpe  men  med 
hjärta  af  en  äkta  filister,  misstro  och  bele  enhvar,  som 
här  i  världen  än  ej  är  färdig,  utan  söker  det  obekanta, 
vågar  irra,  vågar  längta  och  ana.  Huru  hälsosamt 
vore  det  sålunda  icke  att  göra  våra  unga  bekanta 
med  antikens  tviflare,  dessa  präktiga  Eleater  och  So- 
fister,  som  så  djupt  togo  sig  öfver  en  i  grunden  myc- 
ket eilkel  sak,  nämligen  att  alla  våra  sinnesintryck 
närmast    blott   spegla    vår    egen    väsensart    och    med 

-  107  - 


orätt  hänföras  till  tingen  därute,  hvilka  omöjligt  uti 
våra  sinnesförnimmelser  kunna  uttrycka  sina  egenska- 
per, hvadan  hela  sinnevärlden  i  grunden  blott  är  en 
slöja,  dragen  inför  tingens  rätta  natur  och  för  oss  döl- 
jande sanningen.  Och  huru  viktigt  vore  det  icke  — 
för  att  nu  taga  ett  större  språng  i  tiden  —  att  kunna 
göra  ungdomen  bekant  med  Imtnanuel  Kant,  denne 
hjälte  i  sanningskärlek,  i  pliktmedvetande  och  frihets- 
begär, som  uti  sitt  tvifvel  på  sätt  och  vis  går  ändå 
längre,  ity  att  han  icke  blott  uti  sinnesintrycken  vars- 
nar subjektiva  mänskliga  tillstånd,  utan  äfven  uti  tanke- 
formerna,  hvarmed  vi  eljest  tycka  oss  göra  ett  så  sä- 
kert grepp  bakom  den  sinnliga  fenomenslöjan,  ser  en 
egendomlighet  i  vår  andliga  organisation,  hvarigenom 
vi  alltså  yttermera  isoleras  från  tingens  rätta  väsen. 
Man  skulle  ej  behöfva  och  knappast  ens  kunna  för- 
djupa sig  i  Kants  kritik  af  substans-  och  kausalitets- 
begreppet, dessa  vår  kunskaps  tvenne  stödjepelare, 
men  det  vore  mycket  vunnet,  om  man  verkningsfullt 
kunde  visa,  huru  äfven  Kant,  mänsklighetens  största 
spekulativa  och  kritiska  snille,  fann  den  mänskliga 
kunskapskretsen  subjektivt  betingad  och  trång,  blott 
alltför  trång  i  jämförelse  med  det  obekantas  och  ovet- 
baras  vidder,  dit  endast  det  sedliga  medvetandet,  en- 
ligt hans  uppfattning,  kastar  ett  sken  och  där  tron 
kan  bygga.  Ja,  har  man  kommit  så  långt,  förnimmer 
man  det  obekantas  väldiga  famntag  slutande  sig  kring 
vår  tillfälliga  existens  med  dess  begränsade  kunskaps- 
krets, då  har  man  i  själfva  verket  råd  att  drömma 
och  ana  —  och  först  då  har  man  råd  att  tro. 

Mitt  herrskap!  Jag  vill  icke  förneka,  att  det 
obekanta  också  har  sina  äfventyrsriddare,  som  kunna 
göra  det  mänskliga  upplösningsarbetet  tvifvelaktiga 
tjänster.  Jag  vill  då  icke  tala  om  mystiker  och  ro- 
mantiker, bland  hvilka  finnas  många  värdiga  typer 
att  bjuda  åt  de  unga  och  som  helt  visst  haft  sin  stora 
betydelse  för  det  andliga  framsteget.  Men  jag  vill 
här  karaktärisera  ett  slags  bakvänd  hållning  i  fråga 
om  upplysningen  och  det  obekanta,  och  jag  gör  det 
medelst  ett  latinskt  uttryck  —  ett  sådant  latinskt  ord 

-  108  - 


är  bra  att  lägga  på  minnet,  det  kommer  så  lätt  till 
pass,  —  det  lyder  här  «/«-r  e  tenebris^  —  ljus  i  skug- 
gorna. Det  karaktäriserar  den  icke  sällan  bevittnade 
lusten  att,  på  grund  af  en  ren  förkärlek  för  det  dunkla, 
använda  detta  dunklare  såsom  upplysningsprincip  i  af- 
seendet  å  det  i  och  för  sig  kanske  klarare,  —  i  stäl- 
let att  naturligtvis  gå  omvändt  och  med  det  oss  män- 
niskor till  buds  stående  tankeljuset  söka  möjligast 
tränga  skuggorna  tillbaka  och  rå  på  dunkelheten. 

Lux  e  tenebris  —  jag  finner  detta  uttryck  hos 
en  af  I7:de  seklets  djupaste  lärde,  som  å  ena  sidan 
visste  jubla  vid  de  nya  lystringsord,  som  utgingo  från 
en  Baco  och  inledde  den  moderna  naturvetenskapliga 
epoken,  men  som  å  andra  sidan  ej  kunde  motstå  sin 
tids  egendomliga  svärmeri.  Det  var  de  förhärjande 
religionskrigens  tid,  då  såsom  kontrast  mot  all  öde- 
läggelse  drömmen  om  det  tusenåriga  lyckliga  riket 
åter  en  gång  dök  upp,  det  s.  k.  ktliastiska  svärme- 
riet- Mänskligheten  aktade  på  järtecken,  profeter  gingo 
omkring,  hemlighetsmakeriet,  charlataneriet  florerade, 
det  vetenskapliga  ljuset  fördunklades  och  misstroddes. 
—  Det  i8:de  seklet  hade  ock  sitt  vidtutbredda  svär- 
meri, som  egendomligt  stack  af  mot  tidens  berömda 
upplysning;  det  förband  sig  här  i  allmänhet  med  de 
allra  ädlaste  filantropiska  syftemål:  det  var  de  stora, 
hemliga  ordenssällskapens  tid,  rosenkreutzarnas,  frimu- 
rames,  illuminaternas,  där  man  bl.  a.,  karaktäristiskt 
nog,  sökte  efter  den  store  obekante,  som  skulle  vara 
ordens  djupast  invigde  själfskrifne  öfverhufvud,  men 
om  hvilken  ingen  rätt  visste,  hvar  han  befann  sig: 
han  kunde  möta  en  under  förklädnad,  där  man  minst 
väntade,  och  då  göra  anspråk  på  att  igenkännas  på 
vissa  hemliga  tecken  för  att  naturligtvis  blindt  åtlydas. 
Åter  ett  falt  för  bedrägeriet,  charlataneriet.  Utan 
att  uppehålla  mig  vid  Svedenborg,  denne  ende,  denne 
ädle,  som  gaf  själfve  Kant  som  kritiker  att  skaffa, 
kommer  jag  till  I9:de  seklet  och  skrifver  samma  sig- 
natur «lux  e  tenebris»  öfver  dess  bekantaste,  inpå 
våra  dagar  florerande  form  för  det  dunklas  och  hem- 
lighetsfullas nervspännande  kult:  spiritismen. 

-  109  - 


Vågar   jag   väl  gå  ännu  ett  steg  längre,  till  det 
nyaste,    teosofin,    som  i  mina  ögon  åtminstone  så  till- 
vida ligger  i  samma  riktning,  som  man  äfven  här  med 
facklor,    hvilka   icke    äro  den  egentiiga  vetenskapens, 
först   söker  belysa  det  obekanta,  för  att  sedan,  ur  de 
sålunda   illuminerade    skuggorna,    dessa  vetenskapligt 
alldeles    ovissa    antaganden,    Anna   en  vägledning  vid 
ordnandet  af  människornas  praktiska  lifsangelägenheter. 
Jag   tillstår,   att  jag  här  ej  far  kategoriskt  uttala  mig, 
ty  ämnet  förtjänar  ett  särskildt  studium,  som  jag  ännu 
ej    medhunnit.     Endast  af  några  åhörda  föredrag  har 
jag   tyckt    mig   finna,    att    man    här,  då  det  slutligen 
gäller  att  exponera  kärnan,  den  man  helst  i  det  längsta 
återhåller,    med  förkärlek  vädjar  till  vissa  öfvermänni- 
skor,    som   sitta   inne    med   den   djupaste  kunskapen, 
hvilken   det  ej   är  godt  för  en  annan  att  mästra,  och 
vädjar  tillika  till  den  äkte  teosofens  idealiska  lif,  som 
genom  sin  sublimitet  skall  vara  den  bästa  borgen  för 
lärans   sanning.  —  I  mina  ögon  visserligen  äfven  här 
den  bakvända  vägen.  Sedelagen,  som  äfven  vetenska- 
pen   erkänner,    tillägges    här    alltså  ändå  den  slutliga 
beviskraften,  och  den  är  i  själfva  verket  den  primära 
och    klarare  ljuskällan,  som  lika  godt,  efter  Kants  fö- 
redöme, kunde  direkte  exploateras.     I  stället  härleder 
man    först   det  ideala  lifvet  ur  en  hemlighetsfull  prin- 
cip, som  man  når  genom  ett  hufvudlöst  språng  i  det 
obekanta.   Jag  hemställer  då  till  dem,  som  uti  studiet 
i  fråga  tilläfventyrs  äro  längre  hunna  än  jag,  huruvida 
icke   också    här    öfverskriften    är   på   sin  plats:  lux  e 
tenebris  —  fåfängt  att  locka  ljus  ur  skuggorna! 

Ärade  åhörare!  Låt  oss  gå  till  vetenskapen, 
till  dess  ärliga  och  tåliga  bemödande  att  från  erfaren- 
hetens plan  med  den  logiska  tankens  hjälp  möjligast 
tränga  in  i  det  obekantas  land!  Må  blott  själfva  den 
mäktiga  känslan  för  det  obekanta  oändliga  därvid  ej 
gå  oss  förlorad,  ty  däraf  beror  det  om  vetenskapen 
skall  tyckas  oss  snöra  in  vår  lifssyn  eller  ock  bjuda 
oss  en  härlig  luft  att  andas  och  växa,  lifvets  egen 
strålande  luft.  Det  vetenskapliga  studiet  kan  nog  vara 
en  tröstlös  kretsgång  på  torr  hed,  men  det  kan  också 

-  110  - 


ega  oasens  friskhet,  rymma  hela  världens  poesi.  Låt 
oss  blott  gå  till  vårt  upplysningsarbete  med  facklorna 
brinnande,  höjda  —  skuggorna  in  på  lifvet! 

Wald,  Ruin. 


Hvarför  är  det  så  svårt  att  erhålla  svenska- 
talande tjänarinnor  på  landsbygden?  "**) 


Under  de  senaste  åren  har  det  på  landsbygden 
varit  svårt  att  fa  tjänare  och  i  synnerhet  svenskatalande 
tjänarinnor.  De  flesta  jordbrukare  ha  fått  lof  att  resa 
långa  vägar  in  i  flnska  socknar  för  att  skaffa  sig  tjän- 
stefolk. 

Hvad  månne  vara  orsaken  härtill?  Jag  svarar: 
de  jordägande  husbönderna  ha  ej  alltid  behandlat  sina 
tjänare  så,  att  dessa  kunnat  vara  belåtna  med  sin  lott. 

Då  jag  är  född  och  uppvuxen  på  landsbygden, 
har  jag  under  en  lång  tid  varit  i  tillfälle  att  lära  känna 
husbönders    och    tjänares    förhållanden   till  hvarandra. 


*)  Under  mina  resor  i  bygderna  hösten  1907  råkade  jag  en  dag 
i  samspråk  med  en  23-årig  allmogekvinna,  och  då  jag  tyckte,  att  hennes 
åsikter  om  tjAnarinnoraas  i  bondehemmen  ställning,  vunna  som  de  voro 
genom  personlig  erfarenhet,  fSrtjSnade  beaktande  och  förbättring,  upp- 
manade jag  henne  att  nedskrifva  sina  tankar.  Sålunda  har  denna  lilla 
uppsats,  i  språkligt  afseende  endast  obetydligt  förändrad,  tillkommit  och 
blifvit  införd  i  kalendern. 

P,  Nordmann, 

—  111  — 


Jag  vill  i  korthet  försöka  skildra  en  tjänarinnas 
ställning  i  en  bondgård.  Hos  de  flesta  husbönder 
hålles  endast  en  tjänarinna,  och  hon  är  alltid  öfver- 
hopad  med  arbete.  Hon  måste  stiga  tidigt  upp,  om 
sommaren  redan  kl.  4,  samt  arbeta  hela  dagen  i  säll- 
skap med  gårdens  drängar  och  andra  utarbetare  till 
kvällen.  Efter  frukosten  och  middagen  kasta  sig  de 
manliga  arbetarne  att  hvila  en  stund,  men  detta  un- 
nas ej  tjänarinnan.  Hon  har  fullt  upp  att  under 
tiden  hjälpa  värdinnan  med  att  städa  samt  att  sköta 
kalfvar  och  svin.  Likaså  om  kvällen,  när  arbetet  på 
åkern  är  afslutadt,  äro  drängarna  färdiga  att  efter 
kvällsvarden  lägga  sig  till  hvila  eller  ock  kunna  de, 
såsom  de  ofta  göra,  gå  till  byn  för  att  hälsa  på  bekanta. 
Då  far  tjänarinnan  börja  arbetet  med  att  ställa  allt 
igen  i  ordning  till  nästa  morgon.  Hon  skall  sopa 
och  diska  samt  se  till  att  alla  husdjur  fatt  mat  och 
äro  på  sin  plats.  Detta  räcker  oftast  ett  par  timmar. 
Och  då  hon  fatt  alla  dessa  sysslor  gjorda  samt  ön- 
skar gå  till  hvila,  har  hon  ej  ens  något  eget  rum  att 
lägga  sig  i.  Hon  måste  tyvärr  sofva  i  köket,  där  äf- 
yen  gårdens  drängar  hafva  sina  sängar,  och  karlarna 
komma  icke  sällan  hem  midt  i  natten,  så  att  tjänarin- 
nan måste  ligga  med  dörrarna  olästa  dygnet  om. 
Hvarken  snygghet  eller  sedlighet  befordras  genom  en 
sådan  anordning. 

Och  om  vi  räkna  den  lön  hon  har  för  detta  ar- 
bete, så  är  den  ganska  klen  i  förhållande  till  mödorna. 

Tjänarinnan  har  ej  heller  någon  timme  i  veckan 
ledig  för  sina  egna  göromål;  hon  måste  af  sin  lilla 
lön  betala  andra  för  att  fa  sina  kläder  sydda  och  ett 
och  annat  iordningsställdt.  Skulle  en  husbonde  hålla 
två    tjänarinnor,    skulle    det    bli  möjligt  för  dem  att  i 

—  112  - 


tur  någon  gång  sköta  sina  egna  saker,  och  de  skulle 
finna  sig  mycket  lyckligare  i  sin  ställning  än  hvad  nu 
är  fallet. 

Icke  är  det  att  undra  öfver  om  tillströmningen 
till  städerna  blir  stor,  ty  ingen  bonddotter  söker  sig 
tjänarinneplats  på  landet.  Blir  hon  ej  i  tid  gift,  så 
går  hon  in  i  någon  syskola  eller  annan  lämplig  skola. 
Det  är  endast  den  lösa  fattiga  befolkningens  barn  som 
ej  ha  råd  att  bestå  sig  skolgång.  Dessa  nödgas  där- 
för taga  plats  hos  någon  jordbrukare,  och  det  göra  de 
vanligen  redan  vid  15  års  ålder,  men  söka  sig  sedan 
vid  lägligt  tillfälle  till  staden.  Hufvudorsaken  härtill 
ligger  däri  att  de  här  på  landsbygden  hafva  alltför 
drygt  arbete  och  alltför  liten  lön  i  jämförelse  med 
stadstjänarinnor  samt  sakna  lämplig  bostad.  Skulle 
hvarje  svensk  husbonde  beflita  sig  om  en  förbättring 
af  sina  tjänares  ställning,  så  skulle  han  nog  lättare  fa 
svenskatalande  tjänare  och  ej  behöfva  hämta  in  finska- 
talande till  våra  svenska  bygder. 

Orsakerna  till  den  finska  inflyttningen  äro  väl 
flere  än  den  ena  jag  berättat  om,  men  om  dem  för- 
står jag  mig  ej  på  att  skrifva. 


-  113  - 


Borgå  museum. 


Borgå   museum. 


Under  senare  tider  har  man  bland  allmänheten  i 
vårt  land  kunnat  spåra  ett  tilltagande  intresse  för 
skyddande  och  tillvaratagande  af  olikartade  föremål 
från  svunna  tider.  Man  har  i  vida  kretsar  mer  och 
mer  begynt  inse,  att  kunskapen  om  flydda  tiders  and- 
liga utveckling  ej  fullt  tillgodogöres  endast  ur  skrift- 
liga urkunder.  Det  oumbärliga  af  ett  olikartadt  ma- 
terial, hvilket  på  ett  för  ögat  skönjbart  sätt  är  i  stånd 
att  belysa  våra  förfäders  jefnadssätt,  deras  seder  och 
bruk,  har  numera  ingått  i  den  allmänna  uppfattningen. 


-  114  — 


Ty  dessa  föremål  från  en  tidigare  kultur  tälja,  äfven 
för  den  minst  lärde,  sitt  tydliga  språk  om  det  mänsk- 
liga lifvets  enskildheter  och  utgöra  bland  de  verk- 
sammaste medel  för  hvarje  kunskapssökandes  ut- 
veckling. 

Ännu  för  några  decennier  tillbaka  var  förhållandet 
hos  oss  i  nämnda  afseende  annorlunda,  ty  endast  ett  fa- 
tal specialister  togo  sig  då  an  vården  af  äldre  fornmin- 
nen. Bland  den  stora  allmänheten  ringaktade  och 
förskingrade  man  allt  gammalt.  I  lyckligaste  fall  ham- 
nade äldre  föremål  på  vindar,  eller  vräktes  de  undan 
i  någon  skräpgömma,  men  ofta  nog  prisgåfvos  de 
tanklöst  åt  förstörelse. 

Numera  gör  sig  uti  ifrågavarande  afseende  en 
märkbar,  glädjande  förändring  gällande.  Intresset  och 
pieten  för  fornminnen  har  vaknat,  spridande  sig  med 
hvarje  år  till  alla  lager  af  vårt  folk.  Nämnda  före- 
teelse gifver  sig  på  ett  synbart  sätt  tillkänna  genom 
bildande  af  föreningar  och  inrättande  af  kulturhistori- 
ska museer  här  och  hvar,  i  olika  delar  af  landet.  Det 
lilla  Borgå  var  bland  de  första  samhällen,  där  några 
personer  med  öppen  blick  för  denna  idés  stora  bety- 
delse, lyckades  bringa  till  stånd  ett  museum. 

Första  väckelse  härtill  framkallades  i  anledning 
af  att  stadsfullmäktige,  år  1895,  föreslogo  det  forna 
rådhusets  rasering.  Ett  nytt  sådant  hade  uppstått, 
och  man  ansåg  det  gamla  huset  obehöfligt,  ja,  det 
befarades  till  och  med  vara  lifsfarligt,  —  det  borde 
nedrifvas. 

En  del  af  stadens  innevånare  delade  emellertid 
ej  denna  åsikt.  Professor  J.  E.  Strömborg  införde  i 
stadens  tidning  en  artikel  till  förmån  för  det  gamla 
rådhusets    bibehållande,    och  något  senare  togo  äfven 

-  115  — 


friherre  V.  M.  von  Bom  samt  ingeniör  F.  Edelmann 
till  ordet,  genom  uppmaningar  i  Borgå  tidning  i  samma 
riktning. 

En  tid  förgick,  hvarunder  meningarna  rörande 
det  forna  rådhusets  tillkommande  öde  skarpt  delades 
i  tvenne  motsatta  riktningar.  Under  nämnda  tid  upp- 
stod hos  kommerserådet  Aug.  Eklöf  tanken  att  bygg- 
naden lämpligast  kunde  användas  till  ett  museum, 
hvarfbr  han  i  januari  1896  sammankallade  ett  möte 
af  personer,  intresserade  för  det  gamla  rådhusets  bi- 
behållande. En  kommitté  blef  nedsatt,  bestående  af: 
kommerserådet  A.  Eklöf,  friherre  V.  M.  von  Bom, 
ingeniör  F.  Edelmann,  doktor  E.  Rindell  samt  frök- 
narna Aina  Boman  och  Fanny  Schildt,  hvilka  perso- 
ner sålunda  kunna  betraktas  såsom  de  första  initiativ- 
tagame  till  museets  uppkomst. 

Man  undersökte  byggnaden,  uppgjorde  kostnads- 
förslag för  dess  iståndsättande  samt  begynte  därefter, 
förmedels  kringsändande  af  listor,  insamla  nödiga 
penningemedel  till  företagets  realisering.  Samtidig^t 
anhöllo  herrame  F.  Edelmann,  J.  E.  Hällfors,  J.  E. 
Strömborg  och  friherre  V.  M.  vpn  Bom  hos  stads- 
fullmäktige att  fa  öfvertaga  huset,  hvilket  blef  dem 
beviljadt,  hvarefter  reparationema  vidtogo. 

Sålunda  kom  museiföreningen  i  besittning  af  eget 
hus,  h varjämte  den  förfogade  öfver  en  mindre  summa 
penningar.  Man  kunde  nu  vidtaga  med  inköpet  af 
lämpliga  föremål,  hvilket  göromål  kommerserådet  Ek- 
löf äfven  personligen  åtog  sig. 

Vid  ett  nytt  möte  invaldes  museiföreningens  första 
bestyrelse. 

Snart  nog  visade  sig  likväl  att  föreningens  pen- 
ningetillgångar voro  otillräckliga,  hvarför  den  energiska 

-  116  - 


bestyreisen  på  våren  1900  föranstaltade  ett  lotteri, 
hvilket  inbringade  omkring  2,500  mk.  Borgå  museum 
har  haft  att  kämpa  med  ekonomiska  svårigheter,  ty 
det  har  så  godt  som  uteslutande  underhållits  genom 
gåfvor  af  enskilda  personer.  Om  man  undantager 
kommerserådet  A.  Eklöf,  hvilken  bidragit  med  en 
jämförelsevis  större  summa,  hafva  de  öfriga  inkoms- 
terna utgjorts  af  den  lilla  afgift,  museiföreningens 
medlemmar  årligen  inbetala  och  de  besökandes  inträ- 
desafgifter.  Ur  stadens  kassa  har  museet  dock  fatt 
emottaga  ettusen  mark  samt  lika  mycket  ur  Läng- 
manska  fonden,  hvilken  sistnämnda  summa  utanord- 
nades  år  1905. 

Större  delen  af  föremålen  i  museet  hafva  influ- 
tit såsom  gåfvor  af  enskilda  personer. 

Under  de  första  åren  fungerade  kommerserådet 
Eklöf  som  intendent,  kassör  och  ordförande  i  musei- 
bestyrelsen;  då  han  afsade  sig  nämnda  befattning, 
öfvertog  grefve  L.  Sparre  ordförandeskapet  i  besty- 
reisen. Grefve  L.  Sparres  inlägg  i  Borgå  musei  ut- 
veckling har  varit  af  stor  betydelse.  De  spår  han 
lämnat  efter  sig  vittna  om  en  grundlig  fackkunskap, 
en  fin  konstnärlig  smak  och  ett  outtröttligt,  energiskt 
arbete.  Beklagligtvis  flyttade  grefven  år  1905  från 
orten.  Till  ordförande  invaldes  då  generalmajor  H. 
Schulman,  som  numera  kvarstår  i  nämnda  befattning. 
Ända  sedan  museiföreningen  begynte  sin  verksamhet 
har  ingeniör  F.  Edelmann  omhänderhaft  sekreterarebe- 
fattningen. 

Föremålens  antal  hafva  under  museets  lo-åriga 
existens  ökats  betydligt.  Alla  rummen  i  den  gamla 
byggnaden  äro  numera  i  det  närmaste  fullt  upptagna, 
så    att   man    redan  har  svårt  om  utrymme  därstädes. 

—  117  - 


Inalles   räknar  museet  nära  tretusen  nummer,  förutom 
böcker  och  tryckalster,  mynt  och  medaljer. 

Efter  denna  korta  redogörelse  öfver  museets 
uppkomst  och  utveckling  gå  vi  att  taga  de  mera  be- 
tydelsefulla föremålen  i  betraktande. 

Själfva  den  gamla  byggnaden  med  dess  brutna 
tak  och  klocktorn  från  rokokons  tider  kan  anses  som 
ett  af  museets  främsta  nummer.  Dess  åldriga  utse- 
ende tilldrager  sig  ovillkorligen  besökarens  uppmärk- 
samhet, —  den  uppfördes  på  1760-talet.  Huset  er- 
bjuder förnämligast  intresse,  genom  att  detsamma  inom 
sina  murar  hyste  Finlands  ridderskap  och  adel,  äfven- 
som  representanterna  för  landets  borgarestånd,  vid 
sessionerna  under  den  betydelsefulla  landtdagen  år 
1809.  De  två  större  salarna  i  öfre  våningen  voro 
upplåtna  för  nämnda  ändamål.  I  «Riddarhuset»  — 
så  kallades  den  större  salen,  där  ridderskapet  och 
adeln  samlades  —  fanns  vid  landtdagens  öppnande 
en  tron  uppförd  för  landtmarskalken,  hvarifrån  han 
uppläste  de  kejserliga  propositionerna. 

Då  man  vid  inträdet  i  vestibulen  genast  vänder 
till  höger,  leder  en  trappa  ned  till  ett  större  rum  i 
bottenvåningen.  Detta  användes  fordom  som  förva- 
ringsrum för  stadens  brandredskap,  men  är  numera 
upplåtet  för  äldre  kyrkoföremål,  hvarför  det  benäm- 
nes « kyrkan».  De  flesta  af  dessa  föremål  härstamma 
från  Pyttis  och  Sibbo  gamla  kyrkor  och  kunna  tjäna 
som  förebilder  för  den  i  våra  kyrkor  fordomdags  rå- 
dande smaken. 

Föremålen  från  Pyttis  kyrka,  från  den  katolska 
tiden,  utgöra  ett  s.  k.  altarskåp  samt  några  helgon- 
bilder. 


-  118  - 


Altarskåpet,  ett  groft  arbete  i  träskulptur,  inne- 
sluter den  heliga  Anna,  hvilken  i  sin  famn  håller 
jungfru  Maria  med  ett  Kristusbarn;  baniet  sträcker 
sig  efter  jordklotet  i  Marias  hand.  Skåpets  baldakin 
afslutas  uppåt  af  en  s.  k.  kil  —  eller  åsneryggig  spets- 
båge, försedt  med  gallerverk,  krönt  med  uppspirande 
korsblommor    (af   tiden  något  förstörda).     Af  nämnda 


Altarskåp  från  Pyttis  kyrka. 

ornamentering  kan  man  sluta  till  att  altarskåpet  för- 
skrifver  sig  från  senare  hälften  af  1400-talet.  Skåpet 
har  förr  kunnat  tillslutas  medels  tvenne  dörrar,  men 
dessa  hafva  senare  med  ribbor  blifvit  fastspikade,  så 
att  de  ej  mera  kunna  sammanslås.  På  dörramas  in- 
sida har   dessutom  någon  mindre  skicklig  målare  före- 


119 


tagit    sig    att    framställa    ganska    misslyckade    sinne- 
bilder *). 

Af  helgonbilderna  förtjäna  tvenne  att  särskildt 
omnämnas ;  de  utmärka  sig  genom  en  formfulländning» 
hvilken    antyder  utländsk  tillverkning.     Den  ena  före- 


Biskop  Henrik  och  ärkeängeln  Michael. 

ställer  biskop  Henrik  med  bonden  Lalli  liggande  vid 
sina  fötter.  Biskopens  armar  äro  något  skadade;  den 
högra    handen  tyckes  vara  uppsträckt  till  välsignelse. 


*)  R.  Hausen  har  i  «AnteckniDgar,  gjorda  uoder  en  ADtiqvarisk 
forskoiagsresa  sommaren  18/6  i  östra  Nyland»,  ntg.  1878,  beskiifVit 
ifrågavarande  altarskåp,  äfvensom  öfriga  helgonbilder  i  Pyttis  och  Sibbo 
kyrkor. 


-   120 


medan  den  vänstra  antagligen  omfattar  kräklan.  Lalli, 
af  jämförelsevis  betydligt  mindre  dimensioner,  ligger 
framåtvänd  och  har  med  den  högra  handen  aftagit  sin 
mössa,  hvarigenom  man  kan  varseblifva  att  hufvud- 
svålen  medföljt. 

Den  andra  helgonbilden  framställer  ärkeängeln 
Michael,  hållande  högra  handen  upplyft  öfver  huf- 
vudet,  om  hvilken  man  kan  antaga,  att  den  fordom 
omslutit  ett  svärd ;  den  vänstra  underarmen  är  äf bruten 
och  har  möjligen  uppburit  vågskålar  *).  Vid  ängelns 
fötter  ligger  en  drake,  sinnebilden  af  den  onda  makten. 

Ofvanbeskrifna  helgonbilder  äro  målade  i  granna 
färger.  Från  samma  kyrka  beskrifva  sig  yttermera 
tvenne  föga  konstnärligt  utskurna,  hvitmålade  ma- 
donnabilder samt  en  i  olika  färger  målad  grupp,  fram- 
ställande jungfru  Maria  i  knäböjande  ställning  med 
händerna  slutna  till  bön;  på  hvar  sin  sida  om  henne 
trona  Gud  fader  och  Sonen.  Det  hela  är  mycket 
otympligt  utfördt,  —  antagligen  ett  inhemskt  arbete, 
—  men  karaktäristiskt  för  isoo-talets  bildkonst,  sådan 
den  förekom  på  ifrågavarande  tid  i  våra  landskyrkor. 

Föremålen  från  Sibbo  kyrka  härstamma  från  en 
något  senare  tidsperiod,  de  höra  till  senare  hälften  af 
i6oo-talet.  Bland  dessa  finnes  ett  epitaphium  (minnes- 
tafla)  från  1637,  typiskt  för  tidens  kyrkostil,  med 
klumpigt  utskurna  figurer,  föreställande  Kristi  upp- 
ståndelse. Taflan  blef  uppsatt  i  Sibbo  1657  till  minne 
af  dess  kyrkoherde  Lars  Pompineus,  dennes  hustru 
och  barn. 

Vidare  kunna  anföras  fyra  adliga  vapensköldar, 
eller  s.  k.  hufvudbanér,  enligt  tidens  bruk  upphängda 


*)  R.  Hausens  antagande. 

—  121  — 


på  kyrkoväggama  vid  adelsmäns  begrafning.  Nämnda 
bruk  var  gängse  i  vårt  land  från  slutet  af  I5CX>  in- 
till medlet  af  1700-talet.  Af  dessa  vapen  hör  ett  till 
familjen  Patkull,  från  år  1692,  —  ett  synnerligen  prakt- 
fullt   utfbrdt    arbete,    men    beklagligtvis    af  tiden  illa 


Epitaphium  samt  träskulpturer  af  Gud  fader,  Kristus 
och  jungfru  Maria  frän  Sibbo  kyrka. 

medfaret;  ett  annat  för  familjen  Nassoldn,  från  1680 
talet,  senare  restaureradt,  samt  två  Blåfieldska  vapen- 
sköldar från   1693  och  1700-talet. 

-  122  - 


Af  kyrkoföremål  må  slutligen  omnämnas  en  re- 
liktafla.  Taflan  är  infattad  i  en  vanlig  förgylld  träram 
och  skyddas  af  en  glasskifva;  därunder  ses  9  små 
benstycken,  omslutna  af  förgyllda  filigramdekorationer, 
med  infattade  vaxpärlor.  Katolska  helgons  namn  ss. 
Johannes  döparens,  S:t  Therese,  S:t  Philippe,  S.  F.  de 
Sales  m.  fl.  äro  på  små  pappersremsor  anbragta  un- 
der benstyckena,  sålunda  antydande  deras  förmodade 
ursprung.  På  taflans  baksida  läses  på  franska  föl- 
jande ord:  —  €,Reliktqfla,  fordom  tillhörig  biskopen 
i  Freibourg,  Monseigneur  Roby  Jeuny,  hvilken  vid  sin 
död  testamenterade  densamma  till  sin  tjänare  herr 
Segetter ^,  Taflan  bärrör  från  nyare  tid;  dylika  för- 
färdigas ännu  i  dag  af  nunnor  och  noviser  i  de  ka- 
tolska klostren. 

Innanför  «kyrkan»  är  ett  mindre  rum  upptaget 
af  diverse  åkdon  och  körredskap.  Här  fästes  upp- 
märksamheten vid  en  väldig  släde,  hvilken  torde  be- 
gagnats af  kejsar  Nikolai  I,  vid  en  af  hans  resor  i 
Finland,  och  tidigare  tillhört  general  O.  W.  von  Am- 
mondt,  på  Kallola  gård. 

Från  vestibulen  till  vänster  kommer  besökaren  i 
ett  mindre  rum,  hvars  gallerförsedda  fönster  vittna 
om  att  det  fordom  varit  fängelse.  Numera  är  här  en 
interiör  i  gustaviansk  stil  inredd. 

Från  sistnämnda  rum  leder  en  dörr  till  det  s.  k. 
« Borgå  rummet»,  hvarest  föremålen  hafva  direkt  ge- 
menskap med  Borgå  stad.  Blicken  fästes  här  främst 
vid  en  midt  på  golfvet  uppställd  vitrin,  inneslutande 
en  sidenfana,  enligt  traditionen  på  orten  en  gåfva  af 
Iconung  Gustaf  III.  Emellertid  har  magister  T.  Hart- 
/nan  i  «Borgå  stads  historia»  (sid.  438)  bevisat  orik- 
tigheten af  ett  sådant  antagande.    Fanan  förfärdigades 

-  123  - 


för  Borgå  stads  borgarekavalleri  är  1733,  genom  me- 
del, inbetalda  af  handlande  Gustaf  Borgström  —  300 
daler  och  hans  broder  —  100  daler,  samt  målades  af 
en  handtverkare  i  Borgå,  Adam  Lindström.  På  dess 
ena  sida  finnes  konungens  krönta  namnchiffer  och  på 
den  andra  Borgå  stads  vapen.  På  våren  nyssnämnda 
år  väntades  konungen  till  staden,  och  man  önskade 
för  monarken  uppvisa  sina  kavallerister  i  glänsande 
skick,  men  som  kändt  anlände  Gustaf  III  till  Borgå 
först  i  juni  1775,  då  kavalleriet  fick  tillfälle  paradera 
med  sin  vackra  fana. 

I  sammanhang  med 
denna  fana  må  här  anföras 
en  historia,  hämtad  ur  *  An- 
teckningar, rörande  Borgå 
stads  och  sockens  historia» 
af  Ad.  Neovius.  Han  för- 
täljer, att  då  konungen  1790 
intågade  till  Borgå,  sadlades 
hästarna,  och  alla,  som  an- 
sågos  kunna  visa  sig,  stego 
till  häst,  de  må  förut  haft 
foten  i  stigbygeln  eller  icke. 
Dock  ryckte  man  ej  längre 

Borgå  borgarekavalleriets  fana.  "^  än  till  stadens  gräns,  d. 

v.  s.  gymnasium.  Därifrån 
till  kyrkan  formerades  haj  af  våra  ryttare,  med  borg- 
mästare och  råd  samt  fanbärare  i  spetsen.  Till  staten 
hörde  äfven  en  pukslagare,  med  en  puka  å  ömse  si- 
dor om  sadelknappen,  samt  två  trumpetare.  Dessa 
hade  tillsägelse  att  gifva  ljud,  så  snart  konungen  syn- 
tes, hvilket  ej,  då  vägen  var  krokig,  kunde  inträfiia 
förr  än  han  var  dem  på  några  steg  nära.    Det  gällde 


—  124  - 


stadens  heder,  och  våra  konstnärer  ville  visa  hvad  de 
gingo  för.  Med  ens  pröfvades  pukskinnet  till  det  yt- 
tersta och  trumpetarene  gjorde  sitt  bästa.  Men  häs- 
tarna, ovana  vid  slikt  otyg,  respekterade  hvarken  ryt- 
tare, borgmästare  eller  konung,  utan  ströko  af,  en  del 
uppåt  berget,  andra  nedåt  ån,  några  långsmed  kyrko- 
gatan —  med  ett  ord:  i  alla  möjliga  direktioner. 
Några  af  de  flyende  ryttarne  sutto  upprätt  och  drogo 
på  tyglarna  allt  hvad  möjhgt  var,  andra  däremot  redo 
i  sporrsträck  sidlänges  med  ena  handen  i  sadelknap- 
pen framföre,  den  andra  baktill.  Borgmästaren  med 
ett  mindre  antal  stannade  kvar,  men  i  stor  förlägen- 
het. I  stället  för  det  vackra  tal,  hvarmed  han  ämnade 
hälsa  konungen  välkommen,  måste  han  börja  med  en 
ursäkt  för  den  misslyckade  paraden.  Konungen  ville 
brista  i  skratt,  men  hämtade  sig,  klappade  borgmästa- 
ren på  axeln,  tackande  för  välmeningen  och  lofvade 
taga  viljan  för  verket  samt  skrattade  åter.  Så  slöts 
den  paraden.  — 

För  att  återkomma  till  « Borgå  rummet»  ses  här 
på  väggarna  afbildningar,  föreställande  staden  från 
olika  tider;  den  äldsta,  ett  stentryck  af  C.  von  Kii- 
gelgren,  är  från  år  1822.  En  större  väggyta  upptages 
dock  af  58  mindre  porträtt,  —  originalen  till  prakt- 
verket «Fänrik  Ståls  män».  Porträtten,  som  kändt 
utförda  af  våra  inhemska  framstående  konstnärer,  in- 
köptes af  konsul  G.  L.  Söderström  och  skänktes  till 
Borgå  stad  med  uttalad  önskan,  att  samlingen  skulle 
förvaras  å  museet. 

Denna  samling,  bildande  ett  helt  för  sig,  har, 
oafsedt  den  ej  äger  någon  gemenskap  med  Borgå- 
minnena, i  brist  på  lämpligt  utrymme  blifvit  placerad 
i  detta  rum. 

-  125  - 


I  trappuppgången  till  öfre  våningen  faster  man 
sig  vid  en  mindre  vapensamling,  hvarmed  väggarna 
äro  dekorerade.  De  äldsta  bland  vapnen  härröra  från 
Karl  XILs  tider,  de  senaste  äro  från  den  nyligen  upp- 
lösta finska  militären.  En  nästan  fullständig  samling 
skjutgevär,  sådana  våra  trupper  sedan  år  1812  begag- 
nat,  äro  här  representerade.  — 

Vapnen  tälja  om,  att  äfven  vårt  folk  fatt  draga 
i  blodig  härnad  för  fosterlandet.  Trumman,  som  fin- 
nes i  den  lilla  « arsenalen»,  har  tjänat  som  modell  for 
Alb.  Edelfelts  «Björneborgames  marsch». 

I  öfre  våningen  passerar  besökaren  först  en  liten 
vestibul,  upplåten  för  allmogeredskap,  förnämligast  af 
trä  eller  järn.  Härifrån  inträder  man,  genom  dörren 
till  vänster,  i  det  forna  « Riddarhuset»,  där  olikartade 
föremål  från  vidt  skilda  tider  förvaras. 

Om  föremålen  från  förhistorisk  tid  far  man  en 
föreställning  genom  redskap  af  sten  och  brons,  sådana 
våra  förfäder  begagnat  i  såväl  fredligt  arbete  som 
under  strid.  Samlingen  är  ej  mångtalig,  —  endast 
några  och  60  nummer ;  trots  däraf  erbjuder  ett  af  före- 
målen ett  särskildt  intresse  for  fomforskaren.  Det  är 
en  liten  bronsyxa  eller  hålcelt  (N:o  26  i  samlingen), 
hvilken  för  arkeologin  är  af  stor  betydelse,  och  har 
den  äfven  blifvit  omskrifven  i  tvenne  artiklar  i  tid- 
skriften «Finskt  Museum»  *). 

Det  lilla  redskapet  är  af  intresse,  emedan  före- 
mål från  bronsåldern  äro  mycket  sällsynta  i  vårt  land. 
Endast  ett  fyrtiotal  minnen  från  denna  tidsperiod  fin- 
nes   å   våra    museer    och   privatsamlingar.      Finlands 


*)   «Finskt    Museum»,    årg.  1899,  sid.  1—3  och  årg.  1900,  sid 
52 — 54,  af  A.  Hackman. 

-  126  - 


innevånare  öfvergingo  nästan  omedelbart  från  stenål- 
dern till  järnåldern,  hvarför  fynd  från  bronsåldern  säl- 
lan påträffas  och  alltid  med  glädje  hälsas  af  arkeolo- 
gerna. 

Ifrågavarande  yxa  jämte  en  annan  dylik  hittades 
1889  af  en  inhysing  i  Finnby  af  Borgå  socken,  då 
han  genomgräfde  en  jordhög.  Mannen  hämtade  fyn- 
det till  Borgå  museum,  där  den  ena  yxan  fortfarande 
bevaras,  hvaremot  den  andra  sändes  till  samlingarna 
i  Helsingfors. 

Af  ärevördig  ålder  äro  äfvenså  några  föremål  i 
en  annan  vitrin,  i  samma  sal.  De  hafva  blifvit  upp- 
gräfda  i  trakten  af  Köln  och  utgöras  af  fomromerska 
lampor,  några  lerkrukor  och  mynt ;  alla  från  tider  före 
Kristi  födelse. 

En  mångfald  af  olikartade  föremål  från  1600-, 
1700- och  början  af  1800-talen  täfla  om  utrymme  ide 
fullsatta  skåpen.  Här  märkas  husgeråd  af  silfver,  ny- 
silfver,  tenn,  järn,  porslin,  glas  och  trä;  redskap  och 
instrument,  dräkter,  väfnader,  toalettföremål,  smycken, 
lyxartiklar,  syarbeten,  tobakspipor,  snusdosor,  elddon, 
m.  m.  Synnerligen  rikhaltig  är  samlingen  af  mycket 
fint  utförda  fruntinuners-arbeten,  sömmade  i  sandper- 
lor  och  silke,  vittnande  om  oändligt  tålamod  och  ring- 
aktande af  tid,  men  ej  alltid  om  smak.  I  mångfalden 
af  ifrågavarande  olikartade  föremål  märkes  en  af  tiden 
medfaren  solfjäder,  hvilken  har  sin  historia. 

Solfjädern  tillhörde  den  för  sin  skönhet  kända 
fröken  Ulla  Möllersvärd  och  begagnades  af  henne 
under  landtdagsbalen  i  Borgå  1809.  Medan  dansen 
pågick,  tappade  hon  solfjädern,  hvarvid  kejsar  Alexan- 
der upptog  densamma  och  stack  den  in  mellan  knap- 
parne   på   sin    uniformsrock   samt   behöll    den    under 

—  127  — 


hela  aftonen.  Först,  innan  han  aflägsnade  sig  från 
balen,  återlämnade  kejsaren  solfjädern  till  dess  äga- 
rinna, hvarvid  han  ridderligt  kysste  den  vackra  unga 
flickans  hand. 

En  mindre  samling  uniformsrockar  flnnes  här  äf- 
ven,  bland  hvilka  må  nämnas  tvenne  svenska  från 
1809  samt  en  liten  finsk  kadettfrack  från  1832,  — 
ett  numera  antagligen  unikt  exemplar. 

Från  1 808—  1 809  års  krig 
hyser  museet,  förutom  några 
värjor  och  kanonkulor,  upp- 
hittade på  slagfälten,  den  af 
J.  L.  Runeberg  i  « Fem  te  juli» 
besjungne  hjälten  Z.  Dunckers 
hatt.  Sålunda  föres  äfven  på 
detta  rum  tanken  till  den  man, 
«som  ej  i  Finlands  tid  blir 
glömd».  Så  har  museet  äfven 
förmånen  att  förvara  ett  minne 
af  en  annan  man,  hvilken  ej 
heller  glömmes,  så  länge  Fin- 
land finnes,  —  en,  som  äfven 
gaf  sin  kärlek  och  sitt  lif  för 
samma  «brud».  Det  är  Eugen 
Schaumans  fullständiga  dräkt,  hvilken  han  var  iklädd, 
då  han  offrade  sitt  lif  för  fosterlandet.  Här  äro  dess- 
utom deponerade  alla  de  band  —  öfver  100  till  an- 
talet, —  fästa  vid  kransarna,  nedlagda  på  hans  graf 
i  Borgå. 


J.  Z.  Dunckers  hatt. 


I  rummet   till  höger  från  ingången,  i  öfre  vånin- 
gen, borgareståndets  forna  sessionssal,  finnes  en  utvald 


—  128  - 


kollektion  grafiska  afbildningar  efter  världsberömda 
mästares  taflor  och  i  följande  rum  en  mindre  skulp- 
tursamling, äfven  den  utgörande  kopior.  Dessa  konst- 
samlingar tillhöra  ej  museet,  utan  hafva  de  hopbragts 
på  initiativ  af  grefve  L.  Sparre  genom  frivilliga  bi- 
drag af  enskilda  personer  och  äro  endast  deponerade 
i  museets  lokaler. 

Ännu  återstår  i  öfre  våningen  ett  litet  rum  längst 
till  höger,  upplåtet  för  Albert  Edelfelts  minne.  Väg- 
garna prydas  här  med  reproduktioner  af  konstnärens 
taflor,  bland  hvilka  äfven  förmärkes  ett  fatal  original- 
etsningar samt  några  enkla,  egenhändiga  utkast  i  bly- 
erts och  olja.  I  en  vitrin  finnas  tidskrifter  och  arbe- 
ten, belysande  Edelfelts  lif  och  konst,  äfvensom  hans 
akvarell  färglåda.  Rummet,  som  öppnades  för  ett  år 
sedan,  kan  ännu  ej  anses  vara  fullt  färdigt,  men  bör 
man  kunna  hoppas,  att  samlingen  med  tiden  ökas  och 
då  förmår  återgifva  en  fullständigare  bild  af  konstnä- 
rens verksamhet. 

Uppe  på  vinden  har,  under  sistförflutna  sommar, 
en  interiör  af  en  nyländsk  allmogestuga  blifvit  inredd, 
hvilken  sålunda  <t  krönens  verket. 

Denna  lilla,  trifsamma  framställning  af  den  egna 
härden  borde  kunna  frammana  hemkänsla  inom  mu- 
seets murar  hos  hvarje  Nylands  barn.  — 

Oaktadt  Borgå  kulturhistoriska  museum  hv  arken 
förmått  eller  haft  anspråk  på  att  täfla  med  de  större 
museerna  i  vårt  land,  sträfvar  det  dock  efter  att  ut- 
göra ett  anspråkslöst  kugghjul  i  den  stora  mekanism, 
som  sprider  vetande  och  kunskaper  om  fosterlandets 
forntid.  ^^  ^_^^ 


129  - 


Prinsessan  Snöhvit 

Sagospel  för  barn  i  två  akter  och  tre  tablåer. 

Bearbetning  frän  tyskan  af 
Ellen  Nervänder, 


PERSONERNA: 

Prinsessan  Snöhvit. 

Drottningen,  hennes  styfmoder. 

Prinsen  af  Sagolandet. 

En  kammarjungfru  hos  drottningen. 

En  jagare  vid  drottningens  hof. 

Sju  dvärgar. 

Åtta  sländor. 

I  Akten. 

(Ett  rilct  smyckadt  påklädningsrum  i  slottet.  En  stor  troll- 
spegel på  högra  sidan.  Drottningen,  i  galadrfigt,  sitter  till  vflnster 
framför  ett  toilettbord.  Kammarjungfrun  håller  på  att  smycka  henne.) 

Drottningen.    Kammafjungffnin. 

Drottn.   (i  befallande  ton).    Knäpp   gördeln  till   och  fäst  invid 
min  sida 
En  vacker  ros,  den  rödaste  du  finneri 
Men  skrynkla  då  ej  alltid  så  min  dräkt, 
Du  dumma  våp,  som  intet  kan  dig  lära! 


-  130  - 


Om  ej  försiktigt  du  min  gyllne  nål 

I  denna  guldbeprydda  slöja  sticker, 

Så  har  af  mig  du  intet  god  t  att  vänta.  — 

Se  så,  nu  är  det  bra,  nu  är  jag  färdig  (ämnar  resa  sig). 

Dock  nej,  på  mina  skor  än  fattas  smycken. 

Fort  skynda  dig,  jag  icke  längre  väntar. 
Kammarjungfrun  (knäböjer  och  påfäster  smyckena  under  det 
hon  säger): 

Det  snart  är  gjordt,  Ers  höga  majestät! 
Drottn.  Nu  lämna  mig  i  fred!  Vänd  spegeln  så, 

Att  ljuset  klait  uppå  dess  yta  faller! 

Se  så.  nu  ut!  Ej  stör  mig  längre  mera! 
Kammar j.  (hastigt  ut). 
Drottn.  (stiger  upp  och  går  fram  och  åter  med  stolt  hållning.) 

O,  hvilken  njutning  dock  att  stolt  få  stråla 

I  härlig  prakt,  i  kungligt  majestät, 

Och  alltid  viss  om  skönhetspriset  vara. 

(Stannar  framför  trollspegeln  och  frågar  långsamt:) 

Trollspegel  säg,  hvem  skönast  är  i  riket? 
{En  röst  bakom  spegeln) 

Hell  drottning,  vid  ditt  hof  du  skönast  är. 

Men  tusenfaldt  dock  skönare  är  Snöhvit 
Drottn.  (drar  sig  vredgad  tillbaka). 

Du  sköra  glas,  du  falska  trollbild  vrång. 

Som  jag  på  skämt  mig  nedlät  att  tillfråga. 

Du  vågar  håna  mig!  Ve  dig,  ve  alla. 

Som  ej  sig  böja  för  mitt  majestät! 

(Slår  sönder  spegeln.) 

Ve,  äfven  Snöhvit,  som  i  skönhet  vågar 

Med  rikets  höga  drottning  täfla  fräckt! 

Du  styfbam,  du  gemena,  leda  unge. 

Dig  länge  jag  i  tysthet  redan  fruktat. 

Det  går  en  sägen  ju,  att  kungasonen 

En  gång  dig  bjuda  skall  sin  kungahand. 

Men  aldrig,  aldrig  får  en  sådan  spådom 

I  detta  lif  mitt  öra  mera  såra. 

(Paus,  under  hvilken  drottningen  går  fram  och  åter.) 

Hal  Hvilken  tanke  blixtsnabbt  fattar  mig: 

Ej  mera  i  min  väg  du  tränga  må; 


-  131  - 


Ditt  unga  lif,  det  bringas  skall  i  fara. 
Ännu  i  dag  skall  jägaren  dig  föra 
Bort  till  en  skog  sä  djup,  att  ej  ett  rop 
Om  hjälp  kan  träffa  någon  dödligs  öra, 
Där  skall  han  stöta  dolken  i  ditt  hjärta. 
Det  intet  öga  sett.    Lugn,  endast  lugn. 
Och  allt  skall  lyckas  den,  som  intet  skyr.  — 
Nu  genast  vill  jag  honom  uppdrag  gifva 
Att  hemligt  sig  med  Snöhvit  smyga  bort. 

Mig  kan  för  detta  dåd  ej  klander  nå. 

(Griper  under  sista  repliken  i  en  klocksträng  och  ringer.) 

(Ridån  faller). 


I  Tablån. 

(En  djup  skog.    I  fonden  en  mjuk  tufva.) 
Snöhvit    En  gammal  Jägare. 

Jägaren  (som  just  höjer  sin  dolk  öfver  Snöhvit,  säger  med  för- 
ställd, barsk  ton). 

I  denna  djupa  skog,  där  intet  rop 

Om  hjälp  kan  höras,  där  med  denna  dolk 

Ditt  lif  skall  släckas  ut,  vår  drottning  bjöd. 
Snöhvit  (i  en  tarflig  hvit  dräkt  och  med  upplöst  hår,  ligger  pl 
knä  framför  jägaren  och  säger  med  i  kors  upp- 
sträckta händer). 

O,  låt  mig  lefva!  —  Grymme  man,  o,  säg, 

Hvad  ondt  har  jag  dig  gjordt?    O,  skona  mig! 

Låt  mildhet  råda,  mins  hur  ung  jag  äd 

O,  se  mitt  kval,  min  ångestl    Hör  min  bön! 
Jägaren  (i  inre  strid).  Mitt  hedersord  jag  härskarinnan  gaf. 

Din  anblick  vill  hon  aldrig  mera  skåda. 
Snöhvit  (ifrigt).  Det  skall  hon  heller  ej !  Af  fasa  flyr 

Jag  bort  från  detta  slott,  där  död  mig  väntar. 

O,  låt  mig  lefva,  andas  vårens  doft! 

Du  gode  man,  mitt  lif  mig  ej  beröfva.  (Omfattar  hans  knän.) 
Jägaren  (ser  rörd  ned  på  Snöhvit,  höjer  ännu  en  gång  handen, 
men  sticker  sedan  dolken  långsamt  i  slidan). 

-  132  — 


Jag  kan  ej,  kan  ej  se  din  djupa  smärta, 

Din  sorg,  ditt  kval  har  rört  mitt  gamla  hjärta. 

Stig  upp  mitt  barn!  Dig  intet  ondt  skall  ske. 

Fly  bort  från  detta  land ;  uti  en  annan  trakt 

Dig  lifvet  kanske  lycka  än  beskär. 
SnOhvit  (stiger  jublande  upp  och  räcker  jägaren  handen). 

Haf  tack,  du  ädle  man!  Jag  räddad  är!  —  (Jägaren  går.) 

(Snöhvit  ser  sig  omkring.)    Hur  skönt  att  i  naturens  vida 
famn, 

Där  tusen  jublande  små  röster  höras, 

Sitt  lof,  sin  kärlek  till  dess  storhet  bringa, 

(för  handen  trött  upp  till  tinningen) 

Hur  trött  mig  denna  grymma  fruktan  gjort. 

Jag  ville  gärna  här  en  stund  få  hvila 

Pä  denna  vackra  tufvas  mjuka  bädd. 

Sen  måste  bort  jag  utan  dröjsmål  ila 

Att  söka  skydd,  förrän  jag  här  blir  sedd. 

(Lägger  sig  ned  på  tufvan  i  fonden  och  blickar  upp  mot 
himmelen.) 
Säng:  *)  Skönt  det  är  i  skogen  bland  tufvorna  hyila, 

Blicka  mot  himlens  oändliga  blå. 

Höra  hur  vinden  i  furorna  susar, 

Vida,  ack  vida,   då  tankarna  gå.    (Somnar.    Sex  sländor 
komma  inflygande.    Dans  af  sländoma.) 
I:sta  sländan  (märker  Snöhvit  och  ger  med  fingret  pä  läppen 
tecken  åt  de  andra  att  vara  stilla.    Sländoma  grup- 
pera sig  omkring  Snöhvit.) 
l:sta  sländan.  Se,  hvilken  vacker  mö! 
2:dra  sländan.  Jag  tror  hon  är  af  snö. 
3:dje  sländan.  Se  hennes  mun,  som  ler. 
4:de  sländan.  Månn'  ej  sin  bön  hon  ber. 
5:te  sländan.  Vi  skola  henne  skydda. 
6:tte  sländan.  Och  locka  till  en  hydda. 
Där  uti  stilla  ro 
Hon  lycklig  kan  få  bo. 


*)  Melodi:  Mina  ölen  yksin  kuin  rannalla  kyhky. 
-  133  - 


(Snöhvit  vaknar.  Sländorna  vinka  och  locka,  flyga  fram  och 
äter  tillbaka  till  henne  likasom  för  att  visa  henne 
vägen.  Snöhvit  reser  sig  långsamt  och  följer  dem 
som  i  drömmen.) 

(Ridån  faller.) 

II  Akten. 

/  scenen. 

(Stuga  hos  dvårgame.  Ett  dukadt  matbord  står  midt  pl 
golfvet.  På  den  hvita  bordsduken  åro  sju  kuvert  framsatta  1  rad, 
och  sju  små  stolar  stå  framför  dessa.  Till  vänster  i  bakgrunden 
en  liten  bädd.  I  fonden  en  dörr.  En  stunds  tystnad  på  scenen, 
så  öppnas  dörren  sakta,  och  Snöhvit  kommer  långsamt,  trött  in 
och  blickar  förvånad  omkring  sig.) 

Snöhvit    Hvar  är  jag?    Bländer  mig  ett  under  väl? 

Har  allt  mitt  ve  i  lycka  sig  förbytt? 

I  denna  stund,  då  högst  mig  nöden  tärde. 

Då  ren  min  trötta  fot,  som  vandrat  vida. 

Mig  nekade  sin  tjänst,  då  hoppet  slocknat, 

Då  bjudes  plötsligt  mig  en  hvilostad. 

Hvar  är  jag?    Hvems  den  boning  låg  och  trång, 

Hvars  virke  är  som  gjordt  för  några  dockor? 

Så  trött  jag  är,  jag  tacksam  här  vill  dröja. 

Och  sätter  glad  mig  ner  vid  detta  bord 

Att  spisa  ur  hvart  fat  den  kost  det  bjuder. 

(Sätter  sig  ned  och  begynner  smaka  på  rättema.  På  hvarjc 
plats  sitter  hon  en  stund  och  tar  för  sig  något,  slår 
vatten  i  en  bägare  och  sticker  sist  den  bukett  hon 
hemtat  med  sig  i  ett  krus  på  bordet.  —  Under  det 
hon  äter:) 

Ack,  hvad  det  smakar  bra!  Jag  riktigt  njuter! 

Snart,  tror  jag,  har  jag  hvarje  rätt  försökt. 

Som  bergskristal]  så  klart  är  vattnet  här, 

Det  friska  krafter  mig  ånyo  skänker. 

Det  läckra  brödet  stillat  har  min  hunger. 

Nu  är  jag  riktigt  mätt  och  vill  som  tack 


-134- 


Min  bjömbärsklas  till  detta  krus  förära.    (Stiger  upp.) 

Ackl  nu  först  kfinner  jag,  hur  trött  jag  är, 

Hur*  mina  ögon  vilja  till  sig  sluta,  (märker  bädden) 
Där  lockar  mig  en  bädd  så  ren  och  fin, 
Jag  lägger  mig  i  den  (sträcker  ut  sig  oeh  talar  hälft  i 
sömn)  och  slumrar  in. 

//  scenen. 

Snöhvit    Dvargarne. 

(En  stunds  tystnad.  Så  hör  man  munter  sång  utanför  sce- 
nen. De  7  dvärgame  komma  in  genom  fonddörren  belastade 
med  spadar,  hackor  m.  m.,  som  de  lägga  ifrån  sig.  De  bära 
hvar  sin  lykta.) 

l:sta  dvärgen,  Tom,    I  dag  i  schacktet  vi  arbetat  bra. 
2:dra  dvärgen.    Ja,  jag  är  riktigt  trött,  det  må  jag  säga. 
3:dje  dvärgen.    Och  jag  är  hungrig,  så  min  mage  skriker. 
4:de  dvärgen.    Så  låt  oss  spisa,  bordet  dukadt  står. 

(De  närma  sig  bordet  och  gå  till  sina  platser.) 
l:sta  dvärgen,  Tom.    Se,  hvem  har  ätit  på  min  lilla  tallrik 
2:dra  dvärgen.    Och  hvem  har  suttit  här  uppå  min  stol? 
3:dje  dvärgen.    Hvem  har  väl  brutit  af  mitt  mjuka  bröd? 
4:de  dvärgen.    Hvem  har  min  gaffel  och  min  knif  begagnat? 
5:te  dvärgen.    Och  hvem  har  druckit  från  mitt  vattenkrus? 
6:tte  dvärgen.    Hvem  vågat  i  min  tallrik  skeden  doppa? 
7:de  dvärgen.    Och  hvem  har  vågat  smaka  på  min  soppa  ? 

(Alla  prata  om  hvarandra.) 
5:te  dvärgen  (blir  varse,  att  någon  ligger  i  hans  bädd  och  går 
till  den). 

Nej  se,  hvem  är  nog  djärf  att  oförskämdt 

Sig  lägga  i  min  bädd?    Jag  tror  så  visst. 

Han  ligger  där  ännu.    Fort  hit  med  ljus! 

Den  djärfve  må  vi  skåda.  —  Se,  han  vaknar! 

(Alla  dvärgame  skynda  med  sina  lyktor  till  bädden.) 
Dvärgarne  (om  hvarandra).    Ha!    Hvad  är  det!    Ett  mänsko- 
bam,  en  flicka, 

Som  lugnt  i  mjuka  bädden  slumrat  in. 
S:tte  dvärgen.    O,  hvilken  älsklig  liten  tös  hon  är! 

Hvem  kan  hon  vara?    Hvem,  ja  hvem,  månntro? 


—  135  - 


SnOhvit  (vaknar). 

Tom,    Hon  vaknar,  se,  hur  underbart  sin  blick 

Pä  oss  hon  fäster  frågande  och  rädd. 
SnOhvit  (reser  sig  långsamt  och  blickar  förundrad  och  ängslig 
omkring  sig). 

Hvar  är  jag?    Hvilka  ni,  som  mig  betrakta? 

O,  gör  mig  icke  ondt,  jag  genast  går. 
Tom.    Var  lugn,  mitt  barn,  du  ej  behöfver  frukta. 

Vi  vilja  dig  ej  ondt,  vi  för  dig  ömma. 
Snöhvit  (rörd).  Så  låt  mig  här  i  edert  hus  få  dröja. 

Jag  ensam  är,  ej  far,  ej  mor  jag  eger, 

Jag  Snöhvit  är.  Mig  rikets  drottning  dömde, 

Att  utan  misskund  dö  för  jägarns  hand. 

Ej  mer  i  världen  vågar  jag  mig  visa 

Af  fruktan  att  man  följer  mina  spår. 

(Döljer  ansiktet  i  sina  händer  och  gråter.) 
Andra  dvärgen.    O,  kära  lilla  Snöhvit,  gråt  dock  icke! 

Du  lugnt  hos  oss  kan  bli,  kan  här  dig  dölja. 
Tom.    Vi  dvärgar  sju  dig  älska.  —  Om  du  aldrig 

Vår  boning  lämnar,  intet  ondt  dig  sker, 

Var  endast  lugn  och  sörj  ej  mer  så  bittert. 
SnOhvit  (glad).    O,  tack,  ni  kära.    Nu  jag  lycklig  är! 

Hvad  kan  för  er  jag  göra?  Hur'  er  löna? 

Ert  hem  jag  vårda  skall,  och  maten  koka, 

Er  syster  vara.    Huru  glad  jag  är! 

(Räcker  dvärgame  sina  händer.) 

(Ridån  faller.) 

II  Tablån. 

Snöhvit.    Dvftrgarne.    Drottningen. 

(Samma  stuga  hos  dvärgame.    Dvärgame  i  fonden  rusta 
sig  att  bege  sig.  ut  till  schaktet.    Snöhvit  är  dem  behjälplig.) 

Tom.    Nu  är  det  tid  att  till  schaktet  vandra. 
2:dra  dvärgen  (till  Snöhvit).  Säg,  äro  lyktorna  tända  ren? 
SnOhvit.    Ja,  de  stå  uppställda  vid  hvarandra 
Och  brinna  klara  med  vackert  sken. 


-  136  - 


3:dje  dvärgen.    Då  gladt  åstad  vi  må  skynda  oss 

Med  hvar  sin  lykta,  med  hvar  sitt  bloss. 

(De  ta  sina  lyktor.) 
Sång:*)    Vi  muntra  dvärgar  alla 

Nu  ned  till  schaktet  gå, 

Där  bärgen  återskalla 

De  tunga  slag  vi  slå. 

I  schaktets  djup  vi  leta 

Det  röda  guldet  fram, 

Och  fast  vi  mycket  streta, 

Det  sker  med  lek  och  glam. 

Tra  lall  la  la  la  etc. 

(Under  sången  ha  dvärgame  småningom  kommit  fram  på 
scenen   med  Snöhvit  i  midten.    Vid  Tra  lall  etc.  slå  de  en  ring 
omkring  henne  och  dansa  under  lustiga  skutt  och  rörelser.    De 
göra  sig  i  ordning  att  gå.) 
4:de  dvärgen.    Farväl,  lilla  Snöhvit,  sköt  om  dig  bra 

Och  minns  att  vi  hungriga  hemåt  dra. 
Snöhvit    Var  säker  t)ordet  skall  dukadt  stå, 

Med  mat  så  mycket  som  ni  förmå. 

(Dvärgame  gå.    Snöhvit  följer  dem  till  dörren.    De  vinka 
åt  hvarandra  i  det  sista.) 
Snöhvit  (går  bestäUsamt  fram  och  åter,  dukar  bordet,  skär  brö- 
det o.  s.  v.  allt  under  det  hon  sjunger:) 
Sång:** )    På  berget  jag  sitter,  rundtom  mig  allt  tiger; 

I  kvällen  jag  sjunger  för  mig  själf. 

Skyhög  furan  öfver  mig  stiger, 

I  djupet  fradgar  den  strida  älf. 

Och  högt  är  berget, 

Och  tyst  är  skogen; 

Enslig  är  kvällen. 

Ensam  är  jag. 
Tom  (kommer  tillbaka). 
Snöhvit    Har  du  glömt  din  hacka,  Tom, 

Då  så  hastigt  hem  du  kom? 

*)  Melodi:  Se  Gullvifvan.    Sjömanssång  ur  Prinsessan 
Törnrosa  af  Melartin. 

**)  Melodi:  E.  G.  Geijer.    Se  Gullvifvan. 


-  137  - 


Tom.    Hackan  har  jag  med  mig  nog. 

Men  jag  sett  så  månget  varsel: 

Spindeln  mötte  i  min  våg, 

Ulven  uti  schaktet  skrek. 

Ack,  jag  fruktade  för  dig, 

Fruktade  du  skulle  glömma 

Varningar  du  ofta  fått, 

Fruktade,  att  fågeln  skulle, 

Med  sitt  kvitter  där  på  gren. 

Locka  dig  i  solens  sken. 
SnOhvit    Kära  Tom,  så  god  du  är! 

Du  kan  lugn  till  schaktet  vända. 

Intet  ondt  skall  här  mig  hända. 
Tom  (räcker  henne  handen)  Så  farväl  då,  Snöhvit  lilla  (går). 
Snöhvit    Alltid  tänker  han  på  mig. 

Sist  —  om  nånsin  —  uppå  sig. 

(Sjunger  om  sången  och  fortfar  att  ordna  glas  o.  s  v. 

Det  klappar  på  dörren.    Snöhvit  närmar  sig  dörren.) 
Snöhvit    Hvem  är  det,  som  klappar  där? 
Drottningen  (med  förställd  röst). 

Det  en  stackars  hemlös  är, 

Som  beskydd  af  er  begär. 
Snöhvit,    Ej  jag  dörren  öppna  vågar, 

Dvärgame  mig  det  förbjöd. 
Drottn,    Ack,  jag  arma,  ödmjukt  ber. 

Må  er  hjälp  ni  mig  ej  neka, 

Ty  af  Gud,  som  allting  ser. 

Ar  jag  sänd,  att  er  beveka. 
Snöhvit  (medlidsamt).  Ack,  hur  kan  jag  hjälp  väl  neka, 

Jag  som  nyss  så  hjälplös  var  (öppnar  dörren). 
Drottn.  (förklädd  till  en  gammal  fattig  kvinna  i  kåpa,  och  stOdd 
på  en  käpp,  stapplar  in.    Hon  bär  på  ryggen  en 
tung  väska,  som  Snöhvit  hjälper  henne  att  lägga 
ned  på  golfvet,  suckar  och  stönar). 
Drottn.    Ack,  hvilken  väg!    Af  trötthet  snart  jag  dignar! 
Snöhvit.    Kom,  stackars  fru !  (Stöder  henne  och  för  henne  till  en 
stol.    För  sig.)  Hon  skall  ej  ondt  mig  göra!    (Hflm- 
tar  vin  och  bröd  till  drottningen.) 


—  138  ~ 


Med  detta  vin,  med  detta  bröd  er  stflrk!  (För  sig.) 

Nu  handlar  jag  ej  så,  som  Tom  mig  bjöd, 

Men  säkert  skulle  han  mig  det  förlåta, 

Om  själf  han  sett,  hur  trött  den  arma  flr.  (Till  drottn.) 

Min  stackars  fru,  har  ni  er  hämtat  åter? 
Drottn.    Ja  visst,  ja  visst,  mitt  kära,  vackra  barn. 

Nytt  lefnadsmod  det  rara  vinet  skänkte. 

Hur  skall  jag  tacka  dig,  du  goda  ängel, 

För  all  den  vänlighet  du  mig  bevisat? 

Men  säg,  hur  bor  du  här  så  ensam,  väl 

Får  ingen  med  en  blick  din  skönhet  skåda? 
SnOhvit.    Till  världen  jag  ej  mer  vill  återvända, 

I  mina  dvärgars  skydd  jag  lefver  glad. 

Ej  mänskoögon  mer  mig  skola  skåda. 

De  skulle  blott.mig  olycka  bebåda. 
Drottn.  (inställsamt).  Så  ung  och  ren  från  världens  glädje  skild ! 

All  håg  för  lek  och  skämt  du  tyckes  sakna. 

Men,  barn,  du  vet  ej,  anar  ej  den  lycka. 

Du,  utan  saknad,  tanklöst  kastar  t)ort. 

Skall  väl  din  ungdomsvår  så  här  förflyta. 

Då  lifvet  kunde  skönt  emot  dig  le. 

Och  denna  drägt,  så  tarflig,  utan  prydnad, 

Den  anstår  icke  dig.  (Tar  fram  en  gördel  ur  väskan.)    Se 
denna  gördel 

Med  guld  och  perior  rikt  och  vackert  smyckad. 

Den  är  som  gjord  för  dig.    Ar  den  i  smaken? 

Får  jag  den  profva  om  din  midja,  säg?  (Profvar  den.) 

Jag  snör  den  till;  den  passar  dig  förträffligt 
SnOhvit  (beklämd).  Den  är  för  spänd,  jag  kan  knappt  andas  mera! 
Drottn.  (tar  fram  en  kam).    I  början,  ja,  men  det  går  öfver 
snart. (Stryker  öfver  Snöhvits  hår.) 

Ditt  hår  är  skönt,  det  rikt  1  vågor  faller. 

Hur  vackert  skulle  ej  en  kam  det  pryda!  (Sticker  kammen 
i  hennes  hår.) 
SnOhvit  (klagande).  Ni  gör  mig  ondt!  Jag  ber,  ta  kammen  bort! 
Drottn.    O,  huru  skön  du  är!  —  Hvad  felas  dig? 

Du  bleknar!  Säg,  hur  skall  jag  väl  dig  hjälpa? 

Ack,  jo !    Jag  vet,  uti  min  korg  jag  har 

Ett  äpple  skönt,  ett  medel  mot  all  smärta; 


-  139  — 


Se  här  det  tag!  Fort,  skynda  dig,  jag  ber.  (Ger  henne 
ett  äppel.  Hon  har  knappast  smakat  på  det,  så 
sjunker  hon  samman.  Appelbiten  stannar  henne  i 
halsen.  Hon  dignar  ned,  stödd  af  drottningen.) 
Drottn.  (ser  triumferande  på  henne  och  böjer  sig  ned  öfver  henne. 
Då  hon  märker,  att  Snöhvit  är  orörlig,  drar  hon  raskt 
duken  och  kappan  af  sig  och  står  där  i  konungslig 
skrud.    Brister  ut  i  högt  skratt). 

Ha,  ha!  Hur  denna  list  dock  lyckats  väl, 

Den  unga  flickan  ligger  fångad  där 

Som  myggan  uti  spindelns  fina  nät. 

Af  gördeln  kväfd,  af  kammen  illa  sårad, 

Af  äpplets  saft  förgiftad,  död  hon  ligger. 

Död  är  hon,  död!    Hvad  lycka  mig  berusar, 

Nu  har  jag  ingen,  ingen  mer  att  frukta. 

Nu  är  jag  ej  bedragen,  som  den  gång 

Jag  jägarn  sände  hennes  lif  att  taga. 

Nu  kan  jag  stolt  mig  åt  min  seger  fröjda. 

Nu  bort  till  slottet!   Bort  till  mina  gäster. 

Till  muntert  glam,  till  glada  ungdomsfester! 

(Ridån  faller.) 


III  Tablån. 

Snöhvit.    Dvargarne.    Kungasonen.    Slfindorna. 

(Stugan  hos  dvärgame.  Midt  på  golfvet,  där  bordet  stått, 
ligger  Snöhvit  på  en  blomstersmyckad  bädd,  själf  smyckad  med 
blommor.  Dvärgarne  sitta  på  golfvet,  tre  på  hvardera  sidan  om 
bädden.  Vid  hufvudgärden  står  dvärgen  Tom  med  nedl)öjdt 
hufvud.) 

Sång  af  dvärgarne  *): 

Liten  Snöhvit  mot  drömmars  möte 
Slumra  hän  i  grafvens  sköte! 
Dödens  konung  ömt  skall  sjunga 


*)  Finsk  folkvisa.    Se  Gullvifvan. 


—  140 


För  den  lilla  sin  slummersång. 

Jungfrur  skola  henne  vagga 

Uti  dödens  stora  land. 

Ofver  vida,  djupa  vatten 

I  den  mörka,  tysta  natten 

Dödens  farkost  ljudlöst  glider, 

Stäfven  klyfver  dunkel  väg, 

Vida,  vida  färden  skrider 

Hän  mot  dödens  stora  land. 
2:dra  dvärgen.    Aldrig,  aldrig  skall  du  vakna  1 
3:dje  dvärgen.    Alltid  skola  vi  dig  sakna! 
4:de  dvärgen.    Aldrig  skall  värt  bröd  du  skära! 
5:te  dvärgen.    Aldrig  vinet  till  oss  bära! 
6:tte  dvärgen.    Aldrig  vara  lyktor  tända ! 
7:de  dvärgen.    Aldrig  gladt  farväl  oss  sända! 
l.sta  dvärgen  Tom.    Som  solens  stråle  klar. 

Som  himlen  underbar. 

Du,  lilla  blomma  var! 

(Sängen  upptages  ånyo.) 

(Valdthom  höras  frän  skogen.    Dvärgame  stiga  upp  och 
närma  sig  dörren,  utom  Tom,  som  stannar  vid  Snöhvits  bädd, 
men  vänder  ansigtet  mot  dörren.) 
2'dra  dvärgen.   Hvad  är  det?  (Lyssnar  och  öppnar  dörren.) 

Valdthom  uti  skogen  ljuda. 
3:dje  dvärgen.    Det  jakten  är,  som  drager  här  förbi. 
4:de  dvärgen.    Stolt  rider  kungasonen  för  sin  skara. 
5:te  dvärgen.    Se,  hit  han  närmar  sig,  hvad  kan  det  vara? 
Prinsen  (träder  stolt  och  härlig  in.    Ser  förvånad  på  dvärgame 
och  skyndar  till  Snöhvits  bädd.     Dvärgame  följa 
honom). 
Tom.    Se,  hvilken  sorg,  vi,  stackars  dvärgar,  fått, 

Vår  lilla  Snöhvit  redan  från  oss  gått. 
Prinsen  (stiger  som  bländad  tillbaka  vid  åsynen  af  Snöhvit). 

Hvilken  härlig,  vacker  bild 

Hvilar  där  så  Ijuf  och  mild. 
2'dra  dvärgen.    Ack!    Död  hon  är.    Hon  vaknar  aldrig  mera. 
Prinsen.    Hon  är  ej  död,  se,  hennes  kind  är  rosig, 

Blott  vanmakt  håller  henne  fången  än. 


-  141 


För  spänd  är  gördeln  visst,  han  måste  lösas,  <löser  gördeln) 

Och  denna  gyllne  kam  ju  henne  trycker,  (tar  bort  kammen) 

Ett  spår  af  lif! Hon  andas  redan  svagt! 

Från  varma  kudden  lätt  jag  henne  höjer, 

Att  friska  luften  hennes  kind  får  smeka, 

Men,  hvad  är  det?    Emellan  hennes  läppar 

Där  skymtar  något  rödt.  —  Är  det  väl  gift, 

Som  skoningslöst  den  arma  man  har  gifvit?    (Tar  bort 
äppelbiten.    Snöhvit  slår  långsamt  upp  ögonen  och 
blickar  leende  omkring  sig.) 
Dvärgarne  (jublande).    Hon  lefver,  lefver,  hon  vår  syster  kär, 

Ur  dödens  grymma  famn  hon  räddad  är! 
Snöhvit  (säger,  som  i  en  dröm,  till  prinsen). 

Hvem  är  du  sköna,  härligt  stolta  man? 
Prinsen.    Man  prins  af  Sagolandet  mig  plär  kalla, 

Och  till  din  räddning  jag  utkorad  är. 

Säg,  hulda,  vill  du  väl  min  maka  blifva? 
Snöhvit  (sakta  och  hänryckt). 

Du  kunde  mig  från  döden  rycka. 

Du  är  mitt  lif,  du  är  min  lycka ! 

O,  sagoprins,  hur  skön  du  är, 

Form  jag  dig  såg,  du  var  mig  kär!  (Dvärgame,  högt  jub- 
lande, dansa  omkring  paret.) 
Dvärgarne,    Hell  Snöhvit!    Hell  vår  drottning  god  och  skön! 
Snöhvit  (till  dvärgame).    Ni  kära  vänner,  ej  jag  glömmer 

Er  godhet,  då  jag  ensam  var, 

I  tacksamt  hjärta  jag  nog  gömmer 

Hvart  minne  från  de  flydda  dar. 
Prinsen  (till  dvärgame).    Och  alltid  skall  vid  hofvets  fester 

Ni  sitta  främst  bland  våra  gäster. 

(De  åtta  sländoma  komma  under  prinsens  replik  lätt  in- 
flygande  en  och  en  i  gången,  fyra  från  hvardera  sidan,  och  bilda 
en  vacker  gmpp  i  fonden.) 

Slutkör:*) 

Snart  klockorna  kallande  ljuda 
Till  bröllop  i  konungaborg. 
Till  glädje  och  fester  de  bjuda, 

*)  Melodi  ur  Preziosa. 


—  142  - 


Nu  glömd  är  all  oro  och  sorg. 

I  guld  och  i  purpur  dä  präla 

Båd'  tärnor  och  riddare  skönt, 

Men  skönast  skall  Snöhvit  dock  stråla 

i  konungakrona  krönt. 

Snart  klockorna  o.  s.  v. 

Sä  länge  änn*  björkarna  susa 
Och  vagga  de  små  med  sin  sång, 
Skall  sagan  om  Snöhvit  dem  tjusa, 
De  höra  den  gäng  uppå  gäng. 
Hon  har  deras  hjärtan  vunnit, 
Hon  står  för  dem  mild  och  ren, 
De  veta,  den  lycka  hon  vunnit 

Ar  godhetens  återsken. 

Snart  klockorna  kallande  ljuda 
Till  bröllop  i  konungaborg. 
Till  glädje  och  fester  de  bjuda, 
Nu  flydd  är  all  oro  och  sorg. 

(Ridån  faller.) 


143  - 


W»^J/WrtKJyW»^J/WrtKJ/W»^:)/W»^:l/ 


'1 


Folkhögskolekurserna  i  Vittsar. 


Det  var  den  27  december  1906,  som  de  af  Sven- 
ska föreningen  i  Gamlakarleby  beslutna  folkhögskole- 
och  föredragskurserna  vidtogo  å  Vittsar  folkskola,  i 
Gamlakarleby  landskommun,  där  de  fortgingo  till  den 
15  januari  1907  eller  en  tid  af  knappt  3  veckor.  Så- 
dana kurser  hafva  på  senare  tider  föranstaltats  fler- 
städes i  vårt  land  och  visat  sig  fylla  ett  värkligt  be- 
hof.  Så  äfven  i  Vittsar,  hvilket  framgår  af  det  stora 
intresse,  h varmed  de  omfattades  af  allmogen  på  orten. 
Redan  vid  det  samkväm,  då  kurserna  öppnades,  an- 
mälde sig  omkring  60  deltagare,  och  inom  kort  upp- 
gick hela  antalet  at  dem,  hvilka  regelbundet  infunno 
sig,  till  72,  (40  manliga  deltagare  och  32  kvinnliga). 
Medelåldern  var  19  år.  Den  äldsta  var  3 1 ,  den  yngsta 
13  år.  De  allra  flesta  hade  genomgått  folkskola.  En- 
dast 2  hade  icke  besökt  en  sådan  och  5  blott  en  kor- 
tare tid.  Flertalet  var  hemma  från  Vittsar  by.  Där- 
näst hade  Palo,  Korplax  och  Rödsö  byar  sändt  del- 
tagare. Äfven  från  Kaustar,  Närvilä  och  Kirilax,  ja, 
ända  från  det  halfannan  mil  aflägsna  Såka  infunno 
sig  deltagare  till  kurserna. 

På  grund  af  den  knappt  tillmätta  tiden  och  del- 
tagarenas olika  förkunskaper  var  det  naturligtvis  icke 
tänkbart  att  kunna  åstadkomma  några  stora  resul- 
tat.    Kursernas    uppgift   blef   i    främsta    rummet    att 

-  144  — 


söka  väcka  och  höja  intresset  för  arbete  på  egen  ut- 
veckling och  känslan  för  modersmål,  hembygd  och 
fädemeärfd  odling.  Det  gällde  att  låta  små  glimtar 
från  vetandets  vidder  skymta  fram,  så  att  de  lockade 
till  sträfvan  efter  kunskaper  på  egen  hand,  att  bringa 
litet  lif  i  hvardagsslitets  enahanda  grå  för  den,  som 
kämpade  en  tung  kamp  för  tillvaron,  och  föra  fram 
sådant,  som  var  egnadt  att  öppna  blicken  för  det 
sköna  och  ljusa  i  lifvet.  Det  gällde  för  läraren  att 
komma  som  människa  till  människor,  att  söka  stärka 
känslan  af  samhörighet  mellan  de  s.  k.  bildade  klas- 
serna och  folket.  En  sådan  uppgift  blef  ej  så  svår, 
som  den  kunnat  blifva,  ity  att  arbetet  omfattade  en  så 
tillgänglig  och  öppen  allmoge  som  den  i  Gamlakarleby. 

Kurserna  fortgingo  hvarje  dag  kl.  2 — 6;  denna 
tid  var  den  mest  lämpliga.  Arbetet  inleddes  och  af- 
slutades  med  en  psalm  eller  någon  allvarlig  sång. 
För  öfrigt  sjöngs  unisont  mellan  hvarje  lektion  eller 
föredrag  ur  sångboken  « Sjung»!  Ledningen  af  kursen 
var  anförtrodd  åt  undertecknad  fil.  kand.  Signe  P. 
Strömborg  med  biträde  af  folkskolläraren  M.  Remell, 
som  ledde  en  repetitionskurs  i  räkning.  Till  denna 
anslogs  I  timme  dagligen.  Vid  behof  erhölls  med- 
verkan genom  föredrag  af  intresserade  personer  från 
Gamlakarleby  och  omnäjd. 

Undervisningen  i  svenska  handhades  af  ledarin- 
nan.  Efter  några  inledande  ord  om  modersmålets  be- 
tydelse och  sedan  man  en  tid  öfvat  sig  i  rättskrifning, 
skrefs  efter  genom  frågesamtal  af  eleverna  själfva  före- 
slagen disposition  en  uppsats  med  rubrik:  «Min  hem- 
bygd». Vid  rättskrifningen  var  dock  icke  själfva  skrif- 
vandet  hufvudsak,  utan  större  uppmärksamhet  egnades 
åt  texten.  Sålunda  skrefs  efter  diktamen  dikten  «Den 
svenske  österbottningen»  af  G.  v.  Numers,  dock  med 
uteslutande  af  vissa  strofer.  Förklaring  rörande  inne- 
hållet gafs,  där  så  behöfdes.  Ibland  gaf  texten  an- 
ledning till  längre  andraganden  t.  ex.  rörande  svensk 
bosättning  i  Finland,  vikingamas  seder  och  lefnads- 
sätt,  fomskandinavernas  gudalära  o.  s.  v.  Efter  hvarje 
lektion  sjöngos  de  skrifna  delarna  af  dikten  på  melodi 

—  145  -  10 


af  « Soldatgossen».  Efter  ett  inledande  föredrag:  Nå- 
got om  laneorden  i  svenska  språket,  upptecknades 
och  förklarades  ett  urval  af  dessa  låneord.  Stundom 
kunde  äfven  här  det  gifna  materialet  ge  anledning  till 
längre  utläggningar  och  samtal.  —  I  litteraturhistoria 
ägde  en  serie  föredrag  rum.  Härvid  var  Runeberg 
främst  föremål  för  behandling  med  fast  afseende  vid 
denne  vår  store  skalds  fosterländska  betydelse.  Sär- 
skildt  framhölls  Runebergs  lifsåskådning  i  motsats  till 
pietismen  och  Lars  Jakob  Stenbäck.  Äfven  egnades 
uppmärksamhet  åt  de  senaste  årtiondenas  diktning  i 
Finland,  hvarvid  redogjordes  för  Möme  i  egenskap  af 
arbetarenas  skald,  Tegengren  som  naturpoet  och  Ber- 
tel Gripenberg,  stark  i  stämning  och  säker  som  vers- 
byggare. Till  dessa  föredrag  anknöt  sig  litteraturläs- 
ning. Denna  ledde  till  samtal  om  skönlitteraturens 
betydelse  och  hvad  hvar  och  en  brukade  läsa.  En, 
som  hade  ett  hemman  att  sköta  på  egen  hand,  läste 
på  lediga  stunder  hälst  jordbrukslitteratur,  en  annan 
resebeskrifningar  och  historiska  romaner,  någon  bland 
flickorna  valde  dikter,  och  vid  en  skämtsam  hänsyft- 
ning, att  flickorna  kanske  mest  tyckte  om  att  läsa 
kärlekshistorier,  ljöd  det  med  allvar  från  flertalet:  <Ja, 
vi  läsa  nog  alla  helst  om  kärlek».  — 

I  Finlands  historia  föredrog  fil.  kand.  Ada  Hon- 
gell.  Folkskolläraren  Joel  Rundt  höll  en  serie  före- 
drag i  meteorologi,  därvid  berörande  vindamas  upp- 
komst och  väderleken  samt  om  sättet  att  bestämma 
densamma.  Studeranden  fröken  Tekla  Krohn  höll  två 
föredrag  om  vikingatågen;  Doktor  E.  F.  Staudinger 
ett  föredrag  i  hälsolära;  Magister  T.  Ström  ett  före- 
drag i  fysik  (värmet)  och  Folkskolläraren  Erik  Viklund 
ett  föredrag  om  eskimåerna. 

Ibland  upptogs  sammanvaron  efter  någon  timmes 
paus  ånyo,  och  man  samlades  till  diskussion  och  läs- 
ning. Mycket  enkla  frågor  förekommo  såsom  t.  ex. 
Är  tobaksrökning  nyttig  eller  skadlig?  Hvilkendera 
är  nyttigare  att  hålla  som  husdjur,  katten  eller  hun- 
den? Diskussionen  blef,  särskildt  hvad  de  manliga 
deltagarena  beträffar,  rätt  liflig.     Till  och  med  i   hatt- 

—  146  — 


och  dukfrågan,  som  ju  närmast  afsåg  flickorna,  ytt- 
rade de  sig  med  intresse.  Några  talade  ifrigt  för 
hatten,  och  när  någon  genmälde,  att  den  ändå  skulle 
ställa  sig  dyrare  än  duken,  utom  af  andra  skäl  äfven 
för  att  kvinnfolket  då  skulle  vilja  följa  med  modets 
alla  växlingar,  blef  det  manligt  själfmedvetna  svaret: 
—  «Ja,  .sku*  vi  nu  si,  att  di  sku'  bli'  fö  övedrivi,  så 
kan  vi  ju  ta'  å  sträck  åv  ä*».  —  Flickorna  höllo  på 
duken. 

Deltagarena  i  kursen  bidrogo  till  programmet 
med  uppläsning  på  bygdemål  t.  ex.  ur  «I  nyländska 
stugor»  af  Josefina  Bengts.  Under  dessa  läseaftnar 
lästes  ock  valda  berättelser  ur  « Sjöfolk»  af  J.  W.  Ny- 
länder och  « Lovart  och  lä»  af  Jonathan  Reuter  äfven- 
som  dikter  af  Fröding  och  Karlfeldt. 

Utom  diskussionsaftnama  föranstaltades  äfven 
offentliga  samkväm,  då  en  talrik  allmänhet  infann  sig. 
Dessa  ägde  rum  på  sön-  och  hälgdagar  och  besöktes 
af  c:a  150 — 200  personer.  Programmet  upptog:  sång, 
deklamation  och  i  regeln  2  föredrag.  Sålunda  före- 
drog magister  T.  Ström  om  «Huru  vi  böra  tala  och 
läsa  vårt  modersmål»  och  om  « Svenska  språkets  hi- 
storiska utveckling,  det  första  föredraget  demonstre- 
radt  medels  uppläsning  och  det  senare  af  förevisade 
runskrifter. 

Folkskolläraren  E.  Viklund  talade  «Om  beskatt- 
ningen» och  «Om  hexprocessema».  Konsulenten  Ny- 
berg från  Wasa  höll  ett  föredrag  om  kreatursskötsel. 
Af  ledarinnan  för  kurserna  höllos  föredrag  om 
«Japan  och  japanerna»,  om  «Karl-Erik  Forslunds  lifs- 
åskådning»,  « Viktor  Rydberg»  samt  «Jorden  som  him- 
lakropp och  stjärnhimlen». 

Det  offentliga  samkväm,  som  afslutade  arbetet, 
bar  prägeln  af  högtidlighet.  Huru  kort  tid  än  dessa 
kurser  varat,  torde  de  dock  hafva  haft  sin  bety- 
delse. Att  de  i  någon  mån  lyckats  öka  intresset  för 
läsning  vittnar  utan  tvifvel  det  initiativ,  som  väckts  af 
kursdeltagare  till  inrättande  af  en  läsestuga  på  orten. 
En  af  dem  säger  i  ett  bref,  att  dessa  kurser  liksom 
öppnat  ett  nytt  falt  för  honom,  att  de  visat  honom  i 

-  147  - 


ett  klarare  ljus  något,  som  han  förut  icke  kommit  att 
tänka  på,  nämligen  hans  hem.  Förut  hade  han  läng- 
tat bort  och  hyst  planer  att  resa  till  Amerika.  Han 
säger:  «Inte  har  jag  förut  kommit  att  tänka  på,  att 
man  såsom  bonde  kan  vara  nöjd  med  sin  lott,  men 
nu  är  jag  det.  För  hvem  äger  väl  en  mera  oberoende 
ställning  än  en  vaken  och  framåtsträfvande  jordbru- 
kare, eller  hos  hvem  kan  en  starkare  kärlek  till  hem 
och  fosterbygd  uppstå  än  hos  en,  hvilken  hvarje  dag 
kan  fa  skörda  frukten  af  sitt  arbete  och  på  samma 
gång  kan  göra  sitt  hem  till  ett  paradis,  blott  han 
sträfvar  därefter?  —  Låt  oss  tänka  litet  på  dem,  som 
resa  till  främmande  länder  för  att  där  samla  sig  rike- 
domar. Där  fa  de  kämpa  en  hård  kamp  för  sin  till- 
varo, och  hafva  de  haft  lyckan  att  samla  sig  en  liten 
förmögenhet,  så  äro  de  redan  till  åren  komna,  när  de 
återvända?  Är  hemmet  kanske  detsamma,  som  de 
lämnade  vid  unga  år?  Nej,  så  kan  det  icke  vara. 
Många  finnas  icke  mera  till  ens,  och  hemmet  är  icke 
häller  mera  detsamma.  Där  hafva  andra  nedlagt  sitt 
arbete,  och  det  man  icke  vet  sig  hafva  gjort  någon- 
ting till,  det  äger  man  icke  häller  att  älska.  Så  för- 
håller det  sig  med  de  flesta  som  återvända.  Där  stå 
de  med  sitt  kalla  guld  men  utan  hem.  Och  hvad  är 
väl  allt  guld  mot  ett  godt  hem?  De  tänka  säkert  då 
på  sin  barndom,  när  de  ännu  hade  ett  hem,  som  de 
kunde  älska,  men  nu  hafva  de  intet  annat  än  sin  ål- 
derdom och  sitt  guld  att  lefva  för.  En  del  är  här  en 
liten  tid,  men  när  de  inte  tycka  sig  hafva  någonting 
att  lefva  för  här,  så  fara  de  tillbaka.»  — 

Sådana  ord  af  en  allmogeman  visa,  att  liknande 
föredrags-  och  folkhögskolekurser,  som  de  å  Vittsar 
föranstaltade,  borde  kunna  fylla  en  viktig  uppgift  i 
fråga  om  att  motverka  den  för  våra  svenska  bygder 
så  fördärfliga  emigrationen. 

Borgå  skären  i  augusti  1907. 

Signe  P,  Strömborg. 


—  148  — 


Småbrukarsång. 

(Tillegnad  OsterbotteDs  svenska  landtbrukssällskap). 

Melodi:     Nu  han  sväfvade  kring. 

Af  min  fädernejord  har  ett  stycke  jag  fått; 
hon  har  skänkt  mig  en  torfva  i  vård. 
Jag  vill  älska  den  varmt!  På  de  grönskande  falt 
vill  jag  skapa  en  blomstrande  gård. 

Jag  vill  vårda  den  ömt,  jag  vill  göra  den  rik, 
jag  vill  bruka  den  trofast  och  väl, 
ty  min  torfva  hon  är  ju  en  flik  af  det  land, 
som  jag  älskar  af  hjärta  och  själ. 

För  hvar  tum  som  jag  djupare  plöjer  i  mull, 
for  hvart  dike  jag  djupare  drar, 
för  hvar  teg  som  jag  röjt  har  jag  tjänat  mitt  land 
och  har  tänkt  på  dess  kommande  dar. 

Och  jag  ville  jag  kunde  fä  skåda  det  rikt 
och  bördigt  från  kust  och  till  kust, 
med  en  lycklig,  och  frimodig  jordbrukarstam, 
som  kan  drifva  sitt  yrke  med  lust. 

-  149  - 


Och  hvar  finns  ett  arbet*  mer  glädtigt  och  friskt 
och  ett  yrke  mer  härligt  än  mitt; 
på  min  gård  är  jag  kung  och  där  gäller  mitt  ord, 
och  där  andas  jag  lyckligt  och  fritt. 

Och  hvar  vinkar  en  anblick  mer  tjusande  skön 
än  min  stuga  så  vänlig  och  röd, 
när  jag  nalkas  dess  grind  efter  dagsverkets  slut 
i  den  sjunkande  kvällsolens  glöd. 

Ty  min   gård  är  mig  kär  med  dess  grönskande  falt, 

där  med  plog  jag  arbetat  och  harf, 

mera  bördig  och  rik  än  jag  tagit  den  mot 

vill  jag  lämna  den  engång  i  arf. 

Jag  är  stolt  att  fa  tjäna  mitt  land  som  en  son 
af  dess  karga  men  älskade  jord, 
och  jag  bytte  min  grönskande  torfva  ej  bort 
mot  en  plats  vid  det  rikaste  bord. 

Jacob  Tegengren. 


—  150 


Josef  Julius  Wecksell. 


Den  9  augusti  1907  afled  skalden  J.  J.  Wecksell, 
en  af  de  mest  begåfvade  diktarena  på  svenskt  språk  i 
vårt  land.  Född  den  19  mars  1838,  var  han  alltså  vid 
sin  bortgång  närmare  sjuttio  år  gammal,  men  hans 
lofvande  skaldebana  slutade  redan  i  hans  tjugufjärde 
år.  Då  drabbades  han  af  en  sinnessjukdom,  som  snart 
fullkomligt  omtöcknade  hans  rika  ande.  Utan  minne 
af  det  förflutna  och  utan  känsla  för  lifvet,  dess  fröjder 
och  sorger,  lefde  han  sedan  flere  årtionden  på  Lapp- 
vikens sjukhus,  tills  döden  äntligen  kom  som  en  be- 
friare till  honom.  Men  under  den  korta  tid  det  var 
honom  förunnadt  att  dikta  och  skapa  gaf  han  redan 
sitt  fosterland  så  mycket  af  oförgängligt  värde,  att 
han  därmed  har  intagit  en  obestridd  plats  bland  vårt 
lands  stora  skalder.  Vi  skola  här  nedan  söka  gifva 
en  kortfattad  skildring  af  hans  lefnad,  personlighet 
och  diktning. 

-  151  - 


Sin  skolbildning  erhöll  han  i  sin  födelsestad,  Åbo. 
Redan  tidigt  visade  sig  hans  skaldebegåfning ;  bevarade 
finnas  ännu  många  dikter  från  hans  trettonde  och 
fjortonde  år,  jämförelsevis  barnsliga  till  innehållet,  så- 
som naturligt  är,  men  ovanligt  säkra  och  vackra  till 
formen.  Bland  dessa  barndomsdikter  faster  man  sig 
särskildt  vid  de  sånger,  som  han  egnat  åt  sin  mor  och 
far  och  hvilka  bära  det  vackraste  vittnesbörd  om  den 
tillgifvenhet  och  kärlek,  som  rådde  mellan  föräldrar 
och  syskon  i  den  Wecksellska  familjekretsen.  Från 
hans  skoltid  finnas  äfven  i  behåll  tvenne  teaterstycken, 
som  visa,  att  han  redan  tidigt  lifligt  intresserade  sig 
för  detta  slag  af  diktning.  Anmärkningsvärdt  hos  de 
talrika  visorna  från  denna  tid  är  ett  genomgående 
drag  af  djup,  barnsligt  innerlig  religiositet,  men  äfven 
ett  drag  af  dysterhet  och  hån.  I  andra  visor  liksom 
i  sina  teaterstycken  visar  han  sig  som  en  skämtsam, 
ofta  nog  uppsluppet  glad  ungdom,  som  tager  lifvet 
sorglöst  och  lätt,  och  det  var  väl  nog  denna  sida  af 
hans  väsende,  som  under  hans  skoltid  mest  kom  till 
synes.  Vid  sidan  af  sina  egentliga  skolstudier  läste 
han,  isynnerhet  under  sina  sista  skolår,  med  stort  in- 
tresse framstående  skalders  verk,  både  svenska  och 
utländska,  och  frukten  af  denna  läsning  visade  sig  i 
den  allt  större  skicklighet,  ledighet  och  säkerhet,  med 
hvilken  han  behandlade  sitt  svenska  modersmål.  Re- 
dan  under  sin  skoltid  lät  han  i  tidningen  Abo  Under- 
rättelser trycka  flere  dikter,  och  då  han  1858  blef 
student,  var  han  redan  känd  och  uppskattad  som  skald 
icke  blott  inom  kretsen  af  sina  vänner  och  kamrater 
utan  äfven  af  en  större  allmänhet. 

Åren    1858— 1860,    Wecksells    första   studentår, 
voro  utan  tvifvel  de  lyckligaste  i  hans  lif.    Han  hade 


152 


lämnat  skoltvånget  bakom  sig,  fick  fritt  egna  sig  åt 
sin  diktning  och  sina  favoritstudier  och  njöt  i  fulla 
drag  af  allt,  som  kamratlifvet  och  hufvudstadslifvet 
kunde  erbjuda  honom.  Det  var  också  under  denna 
tid  hans  diktning  var  som  friskast  och  rikligast.  När 
man  läser  hans  dikter  från  dessa  tider,  måste  man 
förvåna  sig  öfver,  huru  rik  hans  ande  var.  Han  fin- 
ner vackra,  innerliga  och  öfvertygande  uttryck  för  de 
mest  olikartade  känslor,  som  kunna  röra  sig  hos  en 
människa.  Kanske  klingar  hans  sång  bäst,  då  han 
besjunger  ungdomens  glädje  och  jubel,  dess  svärmiska 
känslor  för  naturen  och  lifvet,  dess  kärlekslängtan  och 
kärlekslust,  dess  fosterländska  hänförelse,  dess  rika 
förhoppningar  och  äfven  dess  besvikelser.  Ty  i  många 
af  hans  dikter,  och  dessa  helt  säkert  hans  djupast 
kända,  bryter  sig  midt  i  glädjen  öfver  lifvet  fram  en 
ton  af  än  vemodig,  än  bitter  och  hånfull  klagan  öfver 
att  det  skönaste  och  högsta  dock  ofta  blott  visar  sig 
vara  drömmar,  förgängliga  och  intiga  gentemot  verk- 
lighetens järnhårda  nödvändighet.*  Läs  t.  ex.  den 
kända,  lilla  dikten  om  « fågeln»,  som  ser  solen  uppgå 
ur  hafvet  i  gyllene  morgonrodnad  och  som,  gripen  af 
en  obetvinglig  längtan  att  nå  det  skimrande  purpur- 
landet där  borta,  under  jublande  sång  lämnar  den 
säkra  stranden,  där  han  sitter,  och  flyger  mot  den 
drömda  kusten,  tills  han  blott  ser  öde  vatten  omkring 
sig  och  med  brustna  vingar  sjunker  i  hafvet. 

Under  dessa  sina  första  studentår  lät  Wecksell 
trycka  åtskilliga  dikter  i  särskilda  tidningar  och  ka- 
lendrar. Det  bifall,  med  hvilka  de  mottogos  af  all- 
mänheten, föranledde  honom  att  till  jiilen  1860  gifva 
ut  ett  häfte  « Valda  ungdomsdikter»,  och  sällan  har  i 
vårt  land  en  ung  skald  gifvit  ut  en  första  samling  dik- 

-  153  - 


ter,    som   berättigat  till  större  förväntningar  för  fram- 
tiden än  denna. 

Med  oförminskad  ingifvelse,  men  med  större 
mognad  och  djup  fortsatte  Wecksell  under  det  följande 
året  sin  diktning,  och  en  hel  mängd  af  hans  bästa  och 
egendomligaste  skaldestycken  blefvo  nu  till.  Hufvud- 
sakligast  samlade  han  dock  sina  krafter  på  fullbordan- 
det af  ett  större  diktverk,  som  länge  lekt  honom  i 
hågen,  ett  stort  skådespel  med  ämne  ur  Finlands  hi- 
storia. Han  tänkte  sig  in  i  tiderna  närmast  efter  de 
blodiga  inbördes  fejder  mellan  allmogen  och  adeln  i 
vårt  land,  hvilka  i  historien  äro  kända  under  namnet 
Klubbekriget,  personerna  fingo  gestalt  och  lif  i  hans 
inbillning,  och  så  tillkom  hans  berömda  sorgespel 
«Daniel  Hjort».  Han  försatte  handlingen  i  detsanmia 
till  år  1 599,  då  hertig  Karl,  den  hänsynslösa  och  härsk- 
lystna förkämpen  för  allmogen  mot  adeln,  intog  Abo 
slott,  adelns  förnämsta  värn  i  Finland.  Hufvudf)erso- 
nen  i  stycket  är  en  hos  slottsherren  anställd  ung 
skrifvare,  Daniel  Hjort,  som  genom  förräderi  bringar 
slottet  i  hertigens  våld  och  bereder  sina  förra  herrars 
undergång.  Drifven  till  sin  gärning  närmast  af  per- 
sonliga skäl,  söker  han  inför  sig  själf  och  andra  för- 
svara den  därmed,  att  han  kämpar  för  folkets  sak  och 
endast  hänmats  på  herrarna  för  deras  grymheter  mot 
folket  under  klubbekriget.  Sorgespelet  räknas  bland 
de  bästa,  som  blifvit  skrifna  på  svenskt  språk,  och 
det  har  med  skäl  blifvit  beundradt  både  för  den  följd- 
riktiga och  spännande  utvecklingen  af  händelserna, 
för  det  vackra,  klangfulla  språket  och  främst  för  den 
säkerhet,  åskådlighet  och  öfvertygande  kraft,  hvarmed 
personerna  äro  skildrade,  såväl  de  historiska  såsom  t. 
ex.  hertig  Karl  och  Arvid  Stålarm,  slottets  rättframma 

-  154  - 


och  plikttrogne  höfvitsman,  som  de  diktade,  till  hvilka 
Daniel  Hjort  bör  räknas.  Särskildt  anmärkningsvärda 
äro  den  styrka  och  det  djup,  med  hvilka  Wecksell 
förmått  skildra  de  häftiga  själsstridema  hos  den  äre- 
lystne men  förbisedde  Daniel  Hjort,  som  under  det 
han  begår  sitt  förräderi,  förgäfves  söker  nedtysta  sam- 
vetskvalen öfver  sin  vanhederliga  handling  genom  att 
intala  sig,  att  hans  verk  dock  ju  måste  vara  äro- 
fullt, eftersom  han  hämnas  för  folkets  lidanden  på 
dess  förtryckare. 

Under  det  Wecksell  höll  på  med  sitt  stora  sorge- 
spel, började  han  känna  sina  själskrafter  mattas  och 
sin  arbetsförmåga  aftaga.  Han  arbetade  dock  vidare, 
ehuru  med  allt  större  ansträngning.  Hans  omgifning 
började  märka,  att  han  ej  mer  var  densamma  som 
förr.  Hans  lynne  blef  allt  ojämnare,  än  var  han  stor- 
mande glad,  än  djupt  nedslagen  och  dyster,  än  visade 
sig  hans  själsoro  i  plötsliga  utbrott  af  meningslös  häf- 
tighet. Att  han  själf  anade  det  värsta  för  sig  ser 
man  af  flere  dikter,  som  han  under  denna  tid  skref, 
t.  ex.  af  den  gripande  dikten  «Jag  midnattens  barn». 
Med  yttersta  möda  lyckades  han  dock  under  förra 
hälften  af  år  1862  bringa  Daniel  Hjort  till  ett  nöd- 
torftigt slut.  Men  sedan  voro  också  hans  själskrafter 
brutna.  När  hans  sorgespel  hösten  samma  år  för 
första  gången  uppfördes  på  svenska  teatern  i  Helsing- 
fors, var  Wecksell  själf  närvarande,  men  säges  ej  mer 
hafva  visat  någon  uppfattning  af  stycket  eller  haft 
något  minne  af,  att  han  själf  var  dess  författare.  Hans 
förstånds  ljus  var  för  alltid  släckt. 

Vi  sluta  vår  korta  teckning  af  den  olycklige 
skalden  med  följande  hans  egna  ord,  i  hvilka  han 
sammanfattat  sitt  omdöme  om  en  annan  af  vårt  lands 

-  155- 


skalder,    hvars    begåfning    i   många    fall    var   likartad 
med  hans  egen: 

<Väl  föll  verklighetens  kulna  höst  tidigt  öfver 
denna  sommardröms  korta  men  friska  vår,  väl  blef 
hans  snart  tystnade  strängspel  ett  njrtt  bevis  uppå, 
huru  tidigt  det  mörknar  i  norden,  huru  litet  som  här 
finner  sin  mognad,  huru  mycket  som  vissnar  redan  i 
sin  utvecklings  första  blom.  Men  liksom  vi  gärna 
lyssna  till  berättelsen  om  en  skön  dröm,  så  må  vi 
heller  icke  neka,  att  det  redan  är  minnesvärdt  att 
hafva  varit  en  fosterlandets  förhoppning  och  med  sin 
andes  varmaste  ifver  hafva  sträfvat  att  förverkliga 
densamma.» 

A.  L, 


-  156  - 


Har  du  mod? 


Har  du  mod  att  gå  ut  i  lifvets  strid 

och  dig  hålla  där  som  en  man? 

Har  du  mod  att  ställa  dig  framom  din  tid 

och  dess  villor,  om  du  det  kan? 

Har  du  mod  att  offra  ditt  hjärteblod, 

din  timliga  lycka  och  fröjd 

för  sanning  och  rätt?  —  då,  yngling  god, 

träd  in  i  vår  krets  förnöjd. 


Har  du  mod  att  tro  på  din  skönaste  dröm 

trots  det  värkligas  hånande  röst? 

Har  du  mod  att  som  droppen  i  djupaste  ström 

söka  väg  genom  klippans  bröst? 

Då  låtom  oss  svärja  ett  fostbrödralag, 

och  offra  det  ande  och  blod! 

Och  kraft  som  kamp  fa  vi  nog  en  dag, 

om  vi  ega  det  samma  mod. 

y.  y.    Weckse/L 


-  157  - 


Fågeln. 

Där  sitter  en  liten  fågel 
på  hafvets  vilda  strand. 
Långt  borta  uppgår  solen 
i  gyllene  morgonland. 

Där  vinkar  emellan  rosor 
en  port  af  rubiner  och  gull. 
Det  växer  i  fågelns  hjärta 
en  lust  så  längtansfuU. 

Han  flyger  mot  morgonrodnan, 
skön  vinkar  dess  purpurkust; 
han  flaxar  med  svaga  vingar, 
han  sjunger  med  mäktig  lust. 

Allt  längre,  allt  längre  han  ilar, 
han  skådar  bakom  sig  ej  mer, 
tills,  hvart  han  vänder  blicken, 
blott  öde  vatten  han  ser. 

Han  flyger,  tills  vingen  brister, 
han  sjunker  i  böljande  haf,  — 
och  aftonen  ler  i  rosor 
och  stjärnan  i  guld  på  hans  graf. 

y.  y.    WeckseiL 


-  158  - 


Jag  midnattens  barn. 

Jag  midnattens  barn,  jag  arma  barn, 

hvi  har  väl  född  jag  blifvit? 

På  stormande  våg  åt  de  bristande  flarn 

mer  lycka  har  Herran  gifvit. 

Ve!  lyckan  jag  haft  och  jag  har  den  förstört; 

jag  bedt  till  Gud  och  hart  har  mig  hört; 

dock  —  jag  honom  förglömde 

och  han  mig  fördömde, 

men  ner  ej  i  jordens  djup  mig  gömde! 

O  Gud,  min  Gud,  gif  mig  nåd, 

o  Gud,  min  Gud,  gif  mig  råd, 

för  Jesu  Kristi  skull, 

för  Jesu  Kristi  skull ! 

Du  skall  mig  ej  lämna  i  djävulens  våld, 
fast  nu  han  mig  hårdt  omslutit. 

Du  skall  mig  ej  låta  till  honom  bli  såld 

ditt  blod  Du  för  mig  äfven  gjutit! 

Du  helige  Gud,  rättfärdige  Gud! 

Du  är  icke  stor  blott  i  åskans  ljud 

och  i  daggen  som  glimmar 

och  i  strålen  som  strimmar 

mildt  fram  mellan  molnen  i  morgonens  timmar! 

O  Gud,  min  Gud,  gif  mig  nåd, 

o  Gud,  min  Gud,  gif  mig  råd, 

för  Jesu  Kristi  skull, 

för  Jesu  Kristi  skull! 

y.  y.    Wecksell. 
-  159  - 


Soldatvisa  ur  ^Daniel  Hjort*. 


I  stugan  väfver  vännen,  jag  håller  så  kär, 

för  sakna'n  så  häftigt  väfven  lider. 

Min  fader  mig  gaf  vid  vårt  afsked  sitt  gevär, 

det  är  ifrån  konung  Göstas  tider. 

Det  klappar  mig  på  axeln,  liksom  en  trofast  vän, 

och  när  jag  blir  gammal,  min  son  far  det  igen, 

det  far  han,  om  jag  lefver  så  länge. 


Nu  skördas  på  åkern  och  bärgad  är  hvar  äng. 

Gud  gifve  att  rik  vore  säden! 

Och  kommer  jag  ej  åter,  så  far  jag  blodig  säng; 

godt  sofver  man,  när  man  dör  med  heder. 

Ty  dålig  den  bonde,  som  ej  från  plogen  går, 

när  det  med  tro  och  frihet  i  landet  illa  står. 

Gud  skydde  vår  hertig  och  Sverige!  — 

7.  7    WeckselL 


—  160  — 


Bjömeborgames  marsch*). 


I  jm  någon  frågade,  hvilken  melodi  är  den  populä- 
raste här  i  Finland,  skulle  väl  de  flesta  svara: 
Björneborgarnes  marsch.  Att  Runebergs  ord  —  nå- 
got af  det  ståtligaste  som  skrifvits  på  svenska  —  i  sin 
mån  bidragit  därtill,  kan  ju  icke  jäfvas  —  alla  kunna 
ju  också  dem  utantill.  Och  äfven  Edelfelts  lika  be- 
nämnda tafla,  af  hvilken  en  reproduktion  pryder  denna 
kalenders  omslag,  är  känd  och  beundrad  i  snart  sagdt 
hvarje  hem  i  vårt  land.  Storslagna,  eldande,  upp- 
lyftande äro  de  tre  konstskapelserna  alla. 

Taflan  är  den  yngsta.  Albert  Edelfelt  berättade 
en  gång,  att  han  fick  idén  till  densamma  på  en  af  de 
s.  k.  monsterkonserterna,  som  gåfvos  i  Helsingfors  af 
våra  samtliga  8  vämepliktiga  bataljoners  och  dragon- 


*)  Pä  anhållan  af  kalenderns  redaktion  har  jag  skrifvit  denna 
lilla  uppsats,  som  endast  innehåller  en  sammanfattning  af  de  resultat 
jag  kommit  till  i  min  Iflngre  undersökning  med  samma  titel  i  Svenska 
titteratursäUskapets  festskrift  den  5  februari  1904. 

-  161  -  II 


regementets  musikkårer  under  kapellmästar  Leanders 
ledning  i  oktober  1892,  till  förmån  för  de  nödlidande. 
I  början  af  december  samma  år  var  den  vackra  s.  k. 
guasch-målningen  färdig  och  exponerades  af  konstnä* 
ren  i  hufvudstaden.  Inkomsten  från  denna  utställning 
skänkte  Edelfelt  åt  nödlidande  landsmän  —  sådana 
funnos  många  detta  år,  då  missväxt  rådde  i  stora  de- 
lar af  vårt  land.  Från  första  stund  beundrades  de  tre 
trumslagarena  från  «den  svartnade,  i  trasor  klädda 
hären»,  där  de  på  taflan  taktfast  marscherade  « framåt, 
framåt,  mot  seger  eller  död»,  trummande  basen  till  den 
stolta  marschen,  och  alla  voro  ense  om  att  en  präk- 
tigare och  värdigare  illustration  till  de  Runebergska 
orden  knappast  kunnat  åstadkommas.  Under  taflan 
—  den  eges  numera  af  professor  Eliel  Aspelin  — 
hade  Robert  Kajanus  i  notskrift  infört  de  första  to- 
nerna ur  Björneborgarnes  marsch,  och  sen  dess  går 
den  ju  allmänt  under  detta  namn. 


Den  berömda  marschens  ord  skrefvos  af  Rune- 
berg våren  1860,  således  kort  innan  han  gaf  ut  andra 
delen  af  Fänrik  Ståls  sägner,  till  hvilken  del  den  jämte 
Soldatgossen  utgör  likasom  en  lyrisk  inledning,  ener- 
gisk som  en  smattrande  fanfar.  Första  gången  sjöngs 
marschen  med  dessa  ord  af  studentsångarena  den  i 
maj  samma  år  i  Kaisaniemi.  Publikens  förtjusning 
var  utomordentlig:  man  hurrade  och  svängde  med 
hattarna,  och  en  krönikör  skref,  att  själfva  solens  blick 
strålade  denna  vårmorgon  härligare  än  någonsin.  Sen 
den  stunden  har  Bjömeborgames  marsch  varit  kanske 
den  populäraste  sång  som  diktats  i  Finland. 

-  162  - 


Emellertid  hade  marschen  redan  tidigare  haft 
egna  ord.  Dem  hade  Topelius  skrifvit  till  en  musika- 
lisk soaré,  som  Akademiska  sångföreningen  gaf  i  de- 
cember 1858  till  förmån  för  då  ännu  lefvande  vetera- 
ner från  1808 — 09  års  krig.     De  började  så: 

Skuggor  från  de  flydda  dar, 

stan   upp    ur  tidens  natt  och  skyllren  än  med  rostiga 

musköter! 
Framåt  1  Smattra  högt,  fanfar! 
Det  är  de  finska  fanor,  det  är  Döbelns  standar! 

Dessa  Topelii  ord  blefvo  populära  ända  därhän, 
att  Runeberg  själf  hade  för  afsikt  att  med  Topelii  be- 
gifvande  låna  dem  för  andra  delen  af  sägnerna!  Or- 
saken till  att  Runeberg  beslöt  att  skrifva  nya  ord  till 
marschmelodin  var  den,  att  han  ansåg  att  orden  borde 
ställas  så,  som  om  de  sjungits  af  de  bjömeborgska 
kämpame  själfva,  under  det  Topelii  ord  voro  en  ef- 
tervärldens minnessång  öfver  de  tappra  krigame.  Det 
kan  icke  nekas,  att  Topelii  text  var  rätt  ståtlig  och 
vacker,  men  ingen  kan  förundra  sig  öfver  att  den  rå- 
kade i  glömska,  när  Runebergs  dikt  framträdde.  Det 
är  ock  med  den  sistnämndes  ord  den  stolta  melodin 
skall  gå  till  odödligheten.  — 


Men  ändå  själfva  melodin,  hvem  har  då  kompo- 
nerat den? 

Tills  vidare  har  jag,  trots  de  ifrigaste  forskningar, 
icke  kommit  till  botten  med  den  frågan,  men  vill  här 
nämna  några  ord  om  dess  högst  egendomliga  utveck- 
lingshistoria. 

-  163- 


År  1773  uppfördes  i  Stockholm  en  s.  k.  heroisk 
balett,  benämnd  Acis  och  Galatea.  Musiken  till  den- 
samma var  dels  af  den  berömde  tyske  kompositören 
Handel,  dels  af  andra,  kända  och  okända  kompositö- 
rer. Bland  annat  förekom  i  den  fantastiska  baletten 
en  s.  k.  kontradans,  utförd  af  en  skara  cykloper 
(enögda  jättar)  till  förnöjelse  för  deras  härskare  Poly- 
fem,  och  den  melodi  som  härvid  spelades  är  i  hufvud- 
sak  densamma  som  vi  återfinna  i  förra  delen  af  Bjöme- 
borgames  marsch  (marschens  ledmotiv).  Den  tidens 
kontradanser  spelades  och  dansades  utomordentligt 
sirligt  i  långsam  takt,  och  mången  skall  därför  ha 
svårt  att  föreställa  sig  vår  krigiska  marschmelodi  an- 
vänd i  detta  syfte;  men  den  ter  sig  emellertid  som 
kontradans  mycket  fin  och  förnäm. 

Hvar  arrangörerna  af  Acis  och  Galatea  fatt  tag 
i  denna  melodi  är  icke  kändt,  men  troligt  är,  att  den 
införts  från  Frankrike  —  en  af  de  tusentals  melodier, 
som  under  Gustaf  Illrs  dagar  därifrån  flögo  till  Sverige. 
Själfva  grundstommen  till  densamma  har  jag  trott  mig 
återfinna  i  en  påtagligen  urgammal  fransk  kunglig 
musketörmarsch,  och  vår  melodis  rötter  sträcka  sig, 
om  detta  mitt  antagande  är  riktigt,  verkligen  in  i 
«en  grånad  forntids  dar».  Från  hvilket  århundrade 
denna  musketörmarsch  härstammar  kan  jag  ej  ännu 
uppgifva. 

Från  Acis  och  Galatea  upptog  C.  M.  Bellman 
kontradansmelodin  och  använde  den  för  sin  roliga 
visa  «Movitz  blåste  en  konsert  på  Tre  byttor  en  afton 
sen  balen  var  sluten»,  och  på  så  sätt  blef  melodin, 
som  redan  Bellman  kallar  marsch,  ytterligare  spridd 
och  omtyckt  både  inom  och  utom  Sverige.  BL  a. 
kom    melodin    till   Norge,  där  man  på  1790-talet  läm- 

—  164  — 


pade  den  för  den  bekante  prästen  Nordal  Bruns  pat- 
riotiska sällskapsvisa  «Boer  jeg  paa  det  höje  Fjeld», 
som;  med  tiden  blef  en  äkta  norsk  nationalsång.  Vi- 
san sjunges  där  ännu  mycket  allmänt  på  samma  me- 
lodi, och  därför  har  mången  uppgifvit,  att  vår  ståtliga 
melodi  härstammar  från  Norge,  hvilket  emellertid  icke 
är  fallet. 

När   och    af  hvem    kontradansen  från  Acis  och 
Galatea    arrangerades   som  marsch  för  klaver  och  för 
militärmusik   kan    icke  säkert  uppgifvas.     Det  skedde 
antingen   i   slutet  af  1700-talet  eller  de  första  åren  af 
1800-talet.   Jag  kunde  lämna  en  lång  lista  på  personer, 
som    påståtts    ha   varit    marschens    upphofsmän,  men 
mina   forskningar   ha    ådagalagt,    att   dessa   uppgifter 
vimla  af  fel.     I  viss  mån  sannolikt  förefaller  meddelan- 
det, att  melodin  i  fråga  mot  slutet  af  1700-talet  skulle 
hafva   användts  som  Svea  lifgardes  festmarsch,  ehuru 
något   bindande    bevis    därpå   icke    föreligger.     Här  i 
Finland   synes    den    ha    varit   spelad   af  militärkapell 
redan    1801.     Den    skall   då  ha  utförts  af  musikkåren 
vid    det   s.    k.  Jägerhomska  regementet,  som  var  för- 
lagdt  dels  i  Lovisa  och  på  Svartholm,  dels  i  Helsing- 
fors,   och  därifrån  ha  spridt  sig  till  andra  finska  trup- 
per.    Enligt  en  trovärdig  uppgift  hade  marschen  spe- 
lats   sommaren  1804  af  Björneborgska  regementet  un- 
der   en    af  general  K.  E.  Ehmrooth  verkställd  mönst- 
ring.    En  annan  uppgift  föreligger,  att  den  spelats  af 
musiken    vid    « Änkedrottningens  lifregemente»,  som  i 
början  af  1808 — 09  års  krig  låg  i  garnison  på  Sveaborg, 
och    att   den    då    t.   o.   m.  kallats    «Änkedrottningens 
marsch».     Och   slutligen  nämner  en  tradition,  att  den 
i  början  af  århundradet    varit    paradmarsch    vid  flere, 
kanske  de  flesta  regementen  i  Finland  och  i  Sverige. 

—  165  - 


Det  är  således  alls  ingen  omöjlighet,  att  också  dessa 
toner  Ijödo,  såsom  Runeberg  sjunger  i  dikten  «Adler- 
creutz»,   under  striden    vid  Siikajoki.     Det  heter  där: 

Då  hörs,  i  fjärran  än,  men  hvar  sekund  mer  klart 
den  stolta  björneborgska  marschen  ljuda 

och 

Han  kommer,  Döbeln,  på  sin  vapenbroders  bud, 

i  sträcktåg  har  han  hunnit  framom  tiden. 

Ett  jubel  hälsat  ren  hans  kända  toners  ljud  .  .  . 

Men  säkert  är,  att  dess  namn  då  icke  var  Björne- 
borgarnes  marsch.  Dess  vanliga  namn  dessa  tider 
var  Bonapartes  marsch.  Antagligen  hade  den  fått 
detta  namn  af  en  orgelnist  Kress  här  i  Helsingfors, 
som  arrangerat  marschen  för  piano  och  möjligtvis  till- 
lagt någon  af  de  två  senare  « satserna»,  h vilka  icke 
återfinnas  hos  Bellman  eller  i  Acis  och  Galatea.  Dock 
skall  den  ock  i  början  af  iSootalet  ha  benämnts 
Wittgensteins  marsch,  ja  t.  o.  m.,  enligt  Runebergs 
egen  uppgift,  Austerlitz-marschen.  Det  berättas  ock, 
att  denna  marsch  åtminstone  1813  skulle  ha  spelats  i 
norra  Frankrike,  där  den  skulle  ha  kallats  «svenskar- 
nes  marsch»,  måhända  efter  det  berömda  franska  rege- 
mentet Royal  svedoisy  som  till  stor  del  rekryterats  med 
svenskar  och  af  hvars  officerare  åtskilliga  voro  från 
Sverige  och  Finland ;  enligt  en  uppgift  skulle  nämligen 
melodin  i  fråga  ha  hört  också  till  detta  regementes 
musikkårs  repertoar.  — 

Efter  kriget  1808—09  fortfor  marschen  att  spe- 
las både  i  hemmen  och  af  militärorkestrar  här  i  Fin- 
land, bl.  a.  af  musiken  vid  den  181 2  uppsatta  värf- 
vade  jägarekåren  och  på  1820-talet  af  den  s.  k.  Finska 


166 


undervisnings-skarpskyttebatalj  onens  hornkapell,  men 
hette  icke  ens  då  ännu  Bjömeborgarnes  marsch.  Detta 
namn  fick  den  först  under  perioden  1848 — 1851.  Le- 
dare för  den  s.  k.  Åbo  grenadierskarpskyttebataljonens 
musikkapell  var  då  den  i  vår  musikhistoria  berömde 
Konrad  Greve.  Det  var  enligt  säker  uppgift  han,  som 
på  nytt  arrangerade  melodin,  och  då  gammalt  folk  nu 
uppgåfvo,  att  den  spelats  af  Bjömeborgska  regemen- 
tet under  1808-års  krig,  började  den  af  en  och  annan 
att  uppkallas  efter  detta  regemente.  Men  märk  väl: 
den  hade  med  lika  rätt  kunnat  fa  namn  efter  något 
annat  af  de  regementen,  som  spelat  den  under  kri- 
gets dagar. 

Alltnog:  genom  sitt  nya  namn  vann  marschen 
snart  en  popularitet,  oändligt  mycket  större  än  den 
haft  någonsin  förut.  Ty  allt  som  minde  om  finska 
kriget  började  te  sig  såsom  någonting  nästan  heligt, 
efter  det  Runebergs  Fänrik  Ståls  sägner  utkommit, 
första  delen  1848.  Tre  år  därpå,  i  maj  185 1,  upp- 
fördes på  teatern  i  Helsingfors  Fr.  Bemdtsons  foster- 
ländska skådespel  «Ur  lifvets  strid»,  till  hvilket  Kon- 
rad Greve  dels  komponerat,  dels  arrangerat  musiken. 
Där  förekommer  en  scen,  i  hvilken  man  ser  Döbeln  — 
som  bekant  under  en  period  af  kriget  chef  för  andra 
brigaden,  som  till  stor  del  bestod  af  bjömeborgare  — 
i  spetsen  för  officerame  vid  Björneborgs  regemente, 
och  då  han  inträdde  på  scenen,  uppstämde  musiken 
den  kända  gamla  marschen.  Ett  allmänt  jubel  bröt 
ut,  och  sen  den  dagen  kallades  den  af  alla  människor 
Bjömeborgarnes  marsch. 

Det  var  under  åhörandet  af  Ur  lifvets  strid  som 
Topelius  lärde  sig  älska  den  präktiga  marschen,  till 
hvilken    han    efter  några   år    skref  de    första   orden. 

-  167  - 


Arrangemanget  för  manskvartett  gjordes  af  Fredrik 
Pacius.  Topelii  ord  efterträddes  emellertid,  såsom  tidi- 
gare nämnts,  af  Runebergs,  vid  hvilka  melodin  sen  dess 
är  oupplösligt  förenad.  «Nu  var  det  ej  mer»,  skrifver 
Topelius  själf  1894,  « skuggor  från  de  flydda  dar,  som 
defilerade  bleka  i  minnets  månsken.  Nu  hörde  och 
såg  man  dessa  trotsiga  leder  trampa  i  marschtakt  ge- 
nom drifvorna,  såsom  Edelfelt  målat  dem;  nu  förstod 
man  hvad  en  krigare  känner,  när  <en  storm  är  lös, 
det  Ijungar  eld  och  fältkanonens  åska  rullar» ;  nu  sjöngo 
sig  dessa  blödande  och  dock  så  lifskraftiga  ord  in  i 
många  misströstande  hjärtan,  bärande  med  sig  den 
öfvertygelsen,  att  «än  finns  en  flik  med  Finlands  gamla 
färger  kvar».  — 

Vid  otaliga  högtidliga  tillfallen  har  Bjömebor- 
games  marsch  sen  dess  spelats  och  sjungits  inför  och 
af  hänförda  skaror.  Jag  påminner  endast  om  invig- 
ningen af  monumentet  öfver  Döbeln  sommaren  1861 
på  Johannes  kyrkogärd  i  Stockholm.  Då  ljöd  den, 
« spelad  af  en  stark  militärorkester,  öfver  hans  graf, 
allt  för  att  betyga,  att  det  förgångna  icke  var  förgä- 
tet». Under  Danmarks  krig  med  Preussen  1864  förde 
F.  v.  Schantz  den  till  Köpenhamn.  Då  förnams  den 
första  gången  af  den  17-åriga  prinsessan  Dagmar,  för 
hvilken  finske  kvartettsångare  senare,  under  förändrade 
förhållanden,  så  ofta  skulle  uppstämma  den  under  hen- 
nes och  hennes  gemåls  resor  i  vår  skärgård,  for  att 
städse  väcka  deras  beundran.  I  turkiska  kriget  lifvade 
dess  toner  mer  än  en  gång  våra  raska  gardisters  mod, 
och  när  våra  vämepliktiga  trupper  uppsattes,  hvilkas 
saga  nu  är  all,  blef  den  Åbo  bataljonens  honnörs- 
och  alla  bataljoners  favoritmarsch.  Och  på  de  flesta 
patriotiska    högtidsstunder,  icke   minst  vid  våra  sven- 

—  168  - 


ska  musikfester,  är  Bjömeborgames  marsch  glansnum- 
mem  .  .  . 

Under  senaste  decennier  har  marschen  flerfaldiga 
gånger  arrangerats  för  piano,  sång,  horn-  och  orkester- 
instrument m.  m.  af  talrika  betydande  musici.  Jag 
nämner  endast  till  de  redan  omtalade  Filip  v.  Schantz, 
Richard  Faltin,  Jean  Sibelius,  Karl  Ekman,  Martin 
Wegelius,  Robert  Kajanus,  E.  Melartin,  Pahlman,  Lean- 
der,  Meissner  —  också  detta  ett  talande  vittnesbörd 
om  den  ståtliga  marschens  enastående  popularitet  äfven 
bland  musikerna  ex  professo.  Och  att  den  trängt  ned 
äfven  till  de  djupa  leden  kunna  talrika  uppteckningar 
af  cPunapartin  marssi»,  «Napoleons  marsch»,  « Svenska 
kungins  marschen»,  och  hvad  den  allt  kallats  af  spel- 
männen och  trallarena  uti  i  bygderna,  intyga.  T.  o. 
m.  inom  Frälsningsarmén  har  melodin  användts  som 
€  stridsmarsch»  och  där  fått  nya  ord: 

Höjom  högt  vårt  stridsbanérl 

Det   gäller   nu    att    framåt   gå   och   tappert  strida  till 

Guds  ära  o.  s.  v. 

I  själfva  verket  torde  knappast  någon  melodi 
kunna  uppvisa  ståtligare  anor  och  intressantare  ut- 
vecklingshistoria än  Björneborgames  marsch.  Men 
äfven  orden  och  bilden  äro  rika  på  minnen  och  ha, 
som  det  vill  synas,  flyttats  in  i  oförgänglighetens  värld 
af  tusendes  och  åter  tusendes  kärlek  och  beundran. 
De  stora  minnena,  traditionerna  från  tider  som  flytt 
aga  en  större  betydelse  än  mången  i  våra  dagars  Fin- 
land vill  erkänna.  Det  är  just  de  många  vid  den- 
samma fastade  minnena,  som  gifva  Bjömeborgames 
marsch    en    så    djup  betydelse.     Höga  minnen  manas 

-  169  — 


fram  af  taflan  med  de  tre  trumslagame,  af  Runebergs 
ståtliga  ord,  af  de  toner,  som  mången  ädel  kämpe 
kanske  i  sin  dödsminut  hörde  vid  Siikajoki,  Lappo, 
Oravais. 

Ernst  Lagus, 


-  170  - 


[3^IA:i3^1!UF!i:i3^I3^13a:U 


Gustaf  Cygnaeus. 
Dödsruna. 


Släkten  Cygnaeus  har  att  uppvisa  många  fram- 
stående och  begåfvade  medlemmar.  Tvenne,  far  och 
son,  med  namnet  Zakarias  voro  biskopar  i  Borgå. 
Brorson  till  den  senare  var  vår  folkskolas  fader  Uno 
Cygnaeus  och  son  till  Zakarias  den  yngre  var  den 
finska  konstens  varma  vän  och  befordrare  Fredrik 
Cygnaeus.  Brorson  till  Fredrik  åter  var  Gustaf  Cygnaeus. 

Gustaf  Cygnaeus  föddes  julaftonen  185 1  i  Hel- 
singfors, där  hans  far  då  var  militärpräst.  Snart  flyttade 
han  med  sin  fint  bildade  moder  till  Åbo,  genomgick 
högre  elementarskolan  och  gymnasiet  därstädes  och 
blef  student  1868.  Redan  i  ungdomen  väckte  han 
inom  kamratkretsen  uppmärksamhet  genom  sin  mmdre 
vanliga  begåfning.  Han  studerade  de  gamla  språken 
och  deras  litteratur  och  slog  sig,  efter  vunnen  magister- 
grad, på  skoUärarbanan.  1877  utnämdes  han  till  lektor 
vid    Åbo   svenska    klassiska  lyceum,  samma  läroverk 


—  171  - 


hvilket  hade  sett  honom  såsom  en  af  sina  bästa  elever 
och  nu  fick  förmånen  att  i  honom  erhålla  en  vaken 
och  intresserad  lärare.  Han  lärde  det  gamla  romare- 
språket och  äfven  modersmålet;  hans  timmar  gåfvo 
alltid  behållning,  ofta  blefvo  de  högtidsstunder,  då  han 
tolkade  vår  litteraturs  storverk.  Han  var  klar  och 
träffande.  För  eleverna  hade  han  förståelse.  Under 
de  25  år  han  kvarstod  vid  skolan  var  där  intet  miss- 
förstånd mellan  honom  och  dem. 

Åbo,  hans  barndomsstad,  skulle  i  främsta  rum- 
met fa  skörda  frukterna  af  hans  rika  ande.  Han  hade 
mångsidiga  intressen,  men  närmast  hans  för  alla  ideella 
sträfvanden  varma  hjärta  stod  folkupplysningen  och 
vår  svenska  kultur.  Genast  han  kom  till  Åbo  blef 
han  en  af  de  trägnaste  medhjälparena  vid  de  svenska 
folkliga  föredrag,  som  om  söndagseftermiddagarna  höl- 
los  i  lyceets  solennitetssal.  Han  invaldes  i  direktio- 
nen för  folk-  och  stadsbiblioteken  och  i  folkskoledi- 
rektionen samt  var  med  om  att  grunda  den  svenska 
samskolan  och  de  till  studentexamen  ledande  fortsätt- 
ningsklasserna till  svenska  fruntimmersskolan.  De 
folkhögskolekurser,  som  föranstaltades  i  Åbo,  voro 
hans  verk.  Genom  föreningen  Svenska  Bildningens 
Vänner  kom  han  att  medverka  i  folkbildningsarbetet 
å  den  svenska  landsbygden  i  sydvästra  Finland,  och 
han  satt  från  början  i  direktionen  för  Pargas  folkhög- 
skola. Till  många  kalendrar  och  folkblad  gaf  han  bidrag. 

Ett  särskildt  intresse  hyste  han  för  vår  kultur- 
historia, i  hvilket  ämne  han  ägde  djupa  insikter.  Gif- 
vetvis  kom  Åbo  stads  historia,  som  i  sig  sluter  lan- 
dets rikaste  minnen,  därvid  i  främsta  rummet.  Han 
arbetade  bland  de  ifrigaste  för  uppresandet  af  statyn 
åt    Per  Brahe,  han  var  med  i  komitén,  som  hade  om 

-  172  — 


hand  återställandet  af  domkyrkans  gamla  minnesmär- 
ken. Oskattbar  förtjänst  inlade  han  om  stadens  för- 
nämsta kulturella  företag  från  senare  tid,  dess  histo- 
riska museum,  såsom  bestyreisens  sekreterare  och  mu- 
seets ordnare  till  dess  en  särskild  intendent  antogs. 

Också  konsten  fick  i  honom  en  varm  föresprå- 
kare. För  den  svenska  inhemska  teatern,  som  i  Åbo 
har  sitt  egentliga  hemvist,  voro  han  och  hans  maka 
stödjepelare.  Teatern  i  Åbo  och  dess  historia  voro 
föremål  för  hans  mycket  stora  intresse.  Han  deltog 
i  grundandet  af  och  verksamheten  inom  Åbo  konst- 
förening, som  så  ovanligt  väl  lyckats  i  sitt  sträfvande 
att  i  staden  uppanuna  sinnet  för  skön  konst  och  ge- 
nom enskilda  mäns  frikostighet  där  erhållit  ett  eget 
vackert  hem. 

Då  det  svenska  partiet  uppstod  och  sökte  samla 
alla  svenskatalande  omkring  sig  för  häfdandet  af  vårt 
språks  och  vår  kulturs  rätt,  grundades  Åbo  Tidning, 
som  under  Ernst  Rönnbäcks  och  Gustaf  Cygnaeus' 
ledning  snart  blef  stadens  tongifvande  blad.  Jämte 
de  svenska  intressena  förde  bladet  i  skölden  de  fri- 
sinnade idéerna.  Rönnbäck  företrädde  mer  den  poli- 
tiska sidan,  Cygnaeus  den  kulturella.  Frihet  från  dogm- 
::ro  och  auktoritetstvång  var  Cygnaeus'  lösen,  och  för 
ien  kämpade  han  i  många  artiklar  samt  litteratur-  och 
leaterbedömanden,  där  hans  naturs  själfständiga  lägg- 
ling  kom  till  synes.  Efter  Rönnbäcks  död  blef  Cyg- 
laeus  den  främsta  andligen  ledande  personen  i  staden. 
-lan  gjorde  sitt  inflytande  gällande  äfven  på  de  kom- 
aunala  angelägenheterna  såsom  medlem  af  och  vice- 
rdförande  för  stadsfullmäktige.  Hit  kan  räknas  äfven 
ans  verksamhet  inom  frivilliga  brandkåren,  hvilken 
an  egnade  en  god  del  af  sitt  arbete. 

-  173  - 


Utrymmet  förbjuder  att  närmare  ingå  på  alla 
dessa  olika  sidor  af  hans  mångskiftande  verksamhet. 
I  det  registermässiga  uppräknandet  här  ofvan  inrym- 
mes dock  en  gärning,  till  hvilken  det  i  vårt  land  icke 
finnes  många  motstycken  i  afseende  å  arbetets  inten- 
sitet och  fruktbarhet.  Ty  öfverallt  var  han  den  initia- 
tivtagande, ledande,  äggande.  Alltid  stodo  hans 
vackra  talegåfva  och  hans  goda  penna  till  tjänst.  Af- 
ven  litteraturen  bevarar  för  framtiden  månget  vittnes- 
börd om  hans  lefvande  intresse.  Han  skref  historiker 
öfver  Åbo  teater,  Åbo  historiska  museum,  Åbo  fri- 
villiga brandkår.  Finska  hushållningssällskapet  har 
han  skildrat  i  dess  loo-åriga  tillvara.  Om  lärare  och 
elever  vid  det  honom  så  kära  Åbo  gymnasium  har 
han  gifvit  underrättelser. 

Genom  sin  oförtrutenhet,  sin  idérikedom,  sitt 
varma  känsliga  sinne  förvärfvade  han  sig  sina  med- 
borgares lifliga  sympatier.  Då  han  engång  drabba- 
des af  en  svår  febersjukdom,  var  hela  staden  i  ängs- 
lig spänning  och  oro  för  att  mista  en  af  sina  främsta 
söner,  hvars  plats  man  visste  vara  oersättlig. 

En  arbetsbörda,  sådan  som  Cygnaeus',  måste 
bryta  äfven  den  starkaste  mans  hälsa.  Ofärdstidens 
tryckande  och  rifvande  bekymmer  kommo  till.  Slutli- 
gen stodo  krafterna  ej  mera  bi.  Men  försynen  unnade 
honom  icke  lyckan  att  sluta  i  hans  andes  fulla  blomst- 
ring.  Döden  kom  icke  som  lieman,  men  som  insam- 
lare  af  ett  lif,  som  redan  var  brutet. 

Det  var  den  i  april  1907,  samma  dag  som  firade 
loo-års  minnet  af  hans  farbroder  Fredrik  Cygnaeus*  fö- 
delse, vårt  folk  miste  en  begåfvad  ande ;  dess  svenska 
kultur  hade  en  varm  befordrare,  Åbo  stad  en  trä- 
gen   arbetare    mindre,    vännerna    saknade    ett    varmt 

-  174  - 


hjärta   mer.     Gymnasiikamratema    skola    resa   vården 
på  grafven. 

Och  en  lefvande  vård  har  hans  minne  rest  sig  i 
alla  deras  hjärtan»  hvilka  tänkt  lika  som  han. 

Tor  Carpelan, 


-  175  - 


Från  dödens  skördefält  1907. 


Herman  Oskar  Norrmén 

stupade  i  sitt  lifs  fruktbaraste  ålder,  offer  för  en  vilse- 
ledd arbetares  hämndtörst.  Han  afled  å  Dalsbruk  den 
2  mars,  47  år  gammal.  Son  till  den  bekante  kommu- 
nikationschefen, senatom  Oskar  Norrmén,  eggade  sig 
den  hänsofne,  utdimitterad  från  polytekniska  institutet 
i  Helsingfors,  åt  väg-  och  vattenbyggnadstekniken. 
Efter  att  samvetsgrant  hafva  riktat  sin  erfarenhet  med 
grundlig  praktik  både  hemma  och  ute,  åtog  han  sig 
uppdraget  att  utföra  Hamnbanan  i  Helsingfors,  hvari 
han  äfven  lyckades  väl.  1892  vald  till  stadsingeniör 
i  hufvudstaden,  kvarstod  N.  på  denna  arbetsdryga  plats 
i  sex  år.  Efter  1898  tjänstgjorde  han  någon  tid  som 
ledande  ingeniör  vid  Forssa — Humppila  och  Fredriks- 
hamn— Ingerois  järnvägar  samt  öfvertog  slutligen  den 
tekniska  ledningen  af  Dalsbruk  i  Kimito.  Under  sin 
vistelse  vid  det  stora  bruket  lade  sig  Norrmén  syn- 
nerligen vinn  om  att  främja  arbetarenas  bästa.  Han 
såg  noga  till,  att  de  hade  sunda,  snygga  bostäder,  att 

-  176  - 


t 


19  +  07 


R  NORRMÉN 


H.  VENDELL 


J.  A.  SÖDERSTRÖM  A.  FINANDER 


GUSTAF  CYGNAEUS 


det  fanns  tillgång  på  tidningar  och  böcker  för  dem 
samt  att  en  rättvis  fördelning  iakttogs  med  afseende 
på  deras  arbete  och  hvila.  Framför  allt  beflitade  han 
sig  om  att  äfven  i  det  minsta  göra  arbetarena  rätt. 
Någon  orätt  kunde  aldrig  ske  genom  hans  förvållande, 
då  osanning  och  orättvisa  voro  honom  en  styggelse. 
Så  mycket  mera  upprörande  blef  därför  den  händelsen, 
då  en  från  bruket  af  giltig  orsak  tidigare  afskedad 
arbetare  dödligt  sårade  honom  inne  på  bruksområdet. 
Någon  annan  orsak  till  dådet  kunde  mördaren  icke 
uppgifva  än  inplantadt  hat  till  «herrame».  Herman 
Norrméns  oskyldiga  död  ropar  högt  kring  hela  Fin- 
land: ljus,  mera  ljus  åt  vårt  folk! 


Albin  Finander 

afled,  53  år  gammal,  helt  oväntadt  arla  på  morgonen 
d.  12  augusti  å  sin  hemtrefliga  villa  i  Porkala,  träffad 
af  ett  slaganfall  just  då  han  stod  i  beråd  att  begifva 
sig  in  till  tjänstgöringen  i  staden.  Till  yrket  typograf, 
svingade  han  sig  genom  sällspord  arbetskraft  och 
ordentlighet  upp  till  teknisk  ledare  för  Tidnings-  och 
tryckeribolagets  tryckeriaffär  i  Helsingfors,  som  han 
bragte  i  ett  godt  läge.  Härigenom  var  han  äfven  alla 
tidningsföretag,  bl.  a.  Nya  Pressen,  som  hade  gemen- 
skap med  nämnda  tryckeri,  till  god  tjänst.  Men  fram- 
förallt lågo  honom  varmt  om  hjärtat  alla  Svenska  Folk- 
skolans Vänners  skrifter,  hvilka  också  lades  i  pressen 
på  nämda  officin.  En  synnerligen  driftig  och  verksam 
vän  af  den  svenska  odlingen  i  Finland,  tillhörde  Albin 
Finander  också  föreningen  Svenska  Folkskolans  Vän- 
ner, och  icke  ett  enda  af  dess  24  årsmöten  har  af 
den  punkdige  mannen  försummats.  Albin  Finanders 
varma  kärlek  till  sitt  svenska  modersmål  och  den 
svenska  odlingen  i  Finland  skall  länge  bevara  hans 
minne  bland  oss. 


—  177  -  12 


Herman  Vendell» 

en  af  de  mest  hängifna  arbetame  på  den  svenska  od- 
lingens fält  i  Finland,  gick  till  det  tysta  efter  ett  må- 
nadslångt lidande  d.  28  augusti  54  ar  gammal.  Elev 
af  Axel  Freudenthal,  den  svenska  språkforskningens 
banbrytare  i  Finland,  gick  den  aflidne  troget  och  trä- 
get i  sin  lärares  spår,  forskande  och  samlande  ord- 
skatter, rikare  än  någon  annan  man  det  gjort  på  denna 
sidan  Bottenhafvet.  Utom  bland  de  svenska  målen 
i  Finland  dref  den  aflidne  sina  forskningar  äfven  på  de 
estländska  och  andra  i  Ryssland  förekommande  svenska 
dialekters  område.  Han  gjorde  för  detta  ändamål  flere 
färder  till  öarna  vid  Estlands  kust  och  några  försam- 
lingar på  dess  fastland  samt  ända  hän  till  den  långt 
söderut  ännu  kvardröjande  lämningen  af  svensk  stam 
i  Gammal  Svenskby.  Rörande  vacker  var  den  kärlek, 
hvarmed  den  på  dödsbädden  hvilande  forskaren  lade 
sista  handen  vid  sitt  stora  verk:  Ordbok  öfver  de  öst- 
svenska dialekterna,  som  utkom  i  fyra  delar  om  sam- 
manlagdt  1,200  sidor. 

Må  hans  hängifna  arbete  för  svenskt  språk  och 
svensk  kultur  i  Finland  mana  till  efterföljd! 

Denna  korta  dödsruna  kunna  vi  icke  sluta  bättre 
än  med  hans  egna  ord,  hvilka  läsas  som  slutord  i  sista 
häftet  af  ofvannämda  verk.     De  lyda: 

cSjälf  svensk  till  språk  och  härkomst  —  af  släkter 
och  ätter,  till  ^västra  Nyland  inflyttade  från  Uppland 
och  Sörmland  —  har  jag  sedan  ungdomsdagar  känt 
mig  varmt  intresserad  för  allt,  som  rör  nordmannamål 
och  svensk  kultur.  Redan  1873  på  sommaren  anteck- 
nade jag  några  hundra  dialektord  från  Pojo  och  Tenala 
socknar  och  vardt  därefter  så  småningom  införd  på 
den  vetenskaps-  och  forskningsbana,  som  för  framtiden 
skulle  blifva  min. — — 

Nyland 
Ingå,  Haga  &  Sätra  den  10  juli  1907. 

H.  V.» 


-  178  - 


Elisabet  Hallonblad 

afled  vid  den  höga  åldern  af  TJ  år  den  28  september 
i  sin  hembygd  Sordavala.  Jämte  sin  framlidne  man, 
borgmästaren  och  statsrådet  Herman  Hallonblad,  har 
den  hänsofna  gjort  sig  ett  namn,  som  bäres  till  efter- 
världen, genom  sina  om  ädelt  sinne  och  fosterländsk 
håg  vittnande  testamentariska  föräringar.  Kymölä  semi- 
narium där  borta  nära  gränsen  till  Ryssland  har  helt 
och  hållet  bekostats  af  makarna  H.  Vidare  har  den 
aflidna  ihågkommit  sångkören  M.  M.  med  en  donation, 
Karelska  afdelningen  med  20,000  mk  till  en  folkhög- 
skola i  Impilaks,  konstföreningen  med  200,000  mk, 
polytekniska  institutet  med  50,000  mk,  och  slutligen 
har  hela  den  återstående  förmögenheten,  som  minst 
utgjort  250,000  mk,  efter  statsradinnan  H:s  död  till- 
fallit universitetet.  Förvisso  skall  en  sålunda  använd 
förmögenhet  bära  frukt  i  välsignelse  för  land  och  folk 
i  sena  led. 


Janne  Söderström» 

filosofiemagister  och  politierådman,  afled  den  29  sep- 
tember å  sin  sommarvilla  på  det  vackra  Karlö  i  västra 
skärgården  vid  69  års  ålder.  Svensk  nylänning  till 
själ  och  hjärta,  var  den  aflidne,  kan  man  säga,  en  typ 
för  den  svenska  befolkningen  i  Nyland:  vänfast,  fri- 
sinnad, rättrådig  samt  hurtig  och  glad  till  sinnes.  Äf- 
ven  Janne  Söderström  omhuldade  varmt  alla  sträfvan- 
den,  som  gagnade  och  gynnade  det  svenska  moders- 
målet och  den  svenska  odlingen  i  Finland.  Han  var 
ock  en  uppriktig  folkvän.  Härom  vittnar  bl.  a.  hans 
ifriga  arbete  särskildt  for  folkskolan  på  Mataskär  i  Esbo. 
Denna  skola  var  till  en  god  del  hans  verk.  På  den 
vackra  skolbyggnaden  nedlade  han  dryga  kostnader, 
och  hans  intresse  för  skolföretaget  kunde  icke  upp- 
skattas i  penningar.  I  sammanhang  med  dessa  upp- 
gifter bör  nämnas,  att  rådmanskan  Hilma  Söderström» 

-  179  — 


född  Lindholm,  den  22  november  1907  till  minne  af 
sin  aflidne  man  öfverlämnade  io,cxx)  mark  till  S.  F.  V., 
och  böra  räntorna  på  denna  Janne  Söderströms  folk- 
skolefond af  föreningen  användas  till  upprätthållandet 
af  Esbo  skärgårds  svenska  folkskola.  —  En  vacker 
gåfva  för  ett  vackert  ändamål!  Heder  åt  den  varm- 
hjärtade, folkbildningskära  gifvarinnan! 


Karl  Grönlund, 

kollega  vid  Åbo  svenska^  lyceum,  bortgick  vid  56  års 
ålder  den  18  oktober  i  Åbo.  En  fint  bildad,  samvets- 
grann och  ädel  personlighet  har  med  honom  gått  ur 
tiden.  Född  i  Helsingfors  och  skolad  i  Borgå,  förflöt 
en  stor  del  af  den  bortgångnes  lif  inom  Nyland.  Så- 
väl här  som  i  Åbo  gjorde  sig  hos  honom  emellertid 
på  ett  lefvande  vis  i  ord  och  handling  gällande  hans 
hjärtevarma  intresse  för  det  svenska  modersmålet  och 
den  svenska  befolkningens  sak  i  Finland.  Karl  Grön- 
lund redigerade  sedan  1883  på  ett  framstående  vis 
utrikesafdelningen  i  Åbo  tidning.  Han  var  äfven  med- 
lem af  Svenska  Bildningens  Vänners  direktion  i  Åbo 
samt  dess  nitiske  sekreterare  under  åren  1891  — 1899. 
Det  första  häftet  i  S.  F.  V:s  skriftserie,  den  välskrifha 
biografin  öfver  James  Garfield,  är  författad  af  Kalle 
Grönlund. 


I  professor 

Karl  Gabriel  Leinbergs 

person  har  den  inhemska  historieforskningen  förlorat 
kanske  sin  allra  flitigaste  samlare.  Han  dog  den  30 
oktober  1907  i  Stockholm,  dit  han,  trogen  en  mång- 
årig vana,  varit  rest  för  att  arbeta  vid  riksarkivet,  och 
hans  forskningsifver  och  uthållighet  voro  så  mycket 
mera  berömliga  som  han  nått  den  höga  åldern  af  jy  år. 

-  180  - 


I  yngre  år  hade  Leinberg  varit  pedagog.  Han 
förestod  ett  eget  lyceum  i  Helsingfors  samt  skötte 
mellan  åren  1868  och  1894  direktorsämbetet  vid  Jyväs- 
kylä  finska  folkskollärareseminarium.  Pensionsberätti- 
gad  tog  han  sig  dock  ej  än  hvila,  utan  sökte  och  vann 
tjänsten  som  distriktsinspektor  i  Helsingfors  folkskole- 
distrikt. Denna  tjänst  åtföljes  såsom  bekant  af  skyldig- 
heten att  ofta  vistas  på  resor,  men  dessa  afskräckte  ej 
den  redan  gamla  mannen  att  år  ut  och  år  in  kuska 
från  den  ena  folkskolan  till  den  andra.  Först  för  ett 
par  år  sedan  nedlade  professor  Leinberg  detta  besvär- 
liga ämbete  för  att  odeladt  egna  sina  sista  dagar  åt 
sitt  kära  forskningsarbete. 

Det  är  ett  väldigt  antal  böcker  och  uppsatser 
Leinberg  hann  utgifva.  Han  började  med  smärre 
bidrag  i  Pedagogiska  föreningens  tidskrift  samt  en 
Biblisk  historia  och  fortsatte  med  tryckandet  af  flere 
serier  digra  band,  innehållande  historiska  urkunder, 
belysande  den  finska  kyrkans  och  skolväsendets  historia. 
I  Finska  historiska  samfundets  och  Svenska  litteratur- 
sällskapets skrifter  ingå,  förutom  en  historik  öfver  för- 
samlingarnas i  Finland  uppkomst  och  De  finska  klost- 
rens historia,  talrika  smärre  meddelanden  och  upp- 
satser. 

Professor  Leinberg  var  en  mer  än  vanligt  flitig 
man,  och  vårt  lands  historia  älskade  han  högt.  Däraf 
har  han  fatt  berömmelse. 


-  181 


Från  början  af  år  1906  utkommer  med  ett  häfte  i  månaden  tid- 
skriften ^För  nylåndska  hem»,  tidskrift  fÖr  Nylands  svenska  landtmanna- 
gillen  och  ungdomsföreningar,  och  det  sätt,  pä  hvilket  denna  lärorika 
och  underhållande  publikation  af  agronomen  A.  Sixtus  Lindholm  redi- 
gerats, förtjänar  högsta  beröm.  Tidskriften  är  billig,  den  kostar  blott 
2  mk  30  p.  per  årgång,  och  vid  slutet  af  hvarje  är  har  prenumeranten 
i  sin  ägo  ett  band  på  öfver  400  trycksidor.  Tidskriften  följer  uppmärk- 
samt med  framstegen  på  landtmannanäringarnas  område  och  genom  väl 
utförda  illustrationer  beredes  omväxling  i  dess  innehåll.  Tidskriften  är 
förtjänt  att  vinna  spridning  i  alla  svenska  bygder,  icke  blott  i  de  ny- 
ländska.  Prenumerationen  sker  genom  tidskriftens  byrå  Helsingfors, 
Högbergsgatan  25. 

Såsom  ett  prof  på  korta  praktiskt  nyttiga  uppsatser  intages  ur 
novemberhättet  «För  nyländska  hem»  1907 


Dikesplogen  i  ny  belysning. 

Hösten,  den  bästa  tiden  för  dikning,  är  nu  inne, 
och  öfverallt  hålla  landtmän  på  med  dikning.  Härvid 
yppar  sig  dock  svårigheter  med  anskaffande  af  dikare, 
och  detta  gör  sig  i  synnerhet  gällande  under  nuvarande 
tid,  då  dagspenningen  är  hög. 

En  person  i  Östra  Nyland,  som  tidigare  sysslat 
med  stockflötning,  men  sedermera  slagit  sig  på  jord- 
bruk, gjorde  sig  följande  fråga:  Då  en  tung  stockflotta 
kan  framdrifvas  medelst  ett  vindspel  eller  vinsch,  månne 
icke  en  dikesplog  kan  fas  att  röra  sig  på  samma  grund? 
Sagdt  och  gjordt,  och  försöket  lyckades  öfver  all  för- 
väntan väl.     Grannar  skyndade  sig  att  åse  dikningen, 

—  182  - 


och  de  af  dem,  som  ägde  en  dikesplog,  togo  ånyo  fram 
den  från  redskapslidret,  där  den  länge  legat  oanvändbar, 
ända  från  de  tider  då  Tyko  bruk  utsläppte  i  handeln 
plogen,  hvilken  förspänd  med  6  till  8  hästar  under 
skrik  och  skrål  åstadkom  ganska  medelmåttiga  diken 
och   därför  nu   fått  hvila  på  sina  tvifvelaktiga  lagrar. 

Och  nu  dikas  med  full  fart  och  med  ett  verkligt 
godt  resultat,  icke  blott  kvantitativt  utan  äfven  kvali- 
tativt. 

Till  denna  dikning  behöfs,  förutom  plogen,  en 
enkelt  konstruerad  släde,  anfäst  vid  trossen  och  löpande 
ett  stycke  framför  plogen.  Denna  slädes  höjd  bestäm- 
mer dikenas  storlek  och  djup.  Vidare  en  stark  tross 
c.  3  ^/a"  tjock,  ett  vindspel,  hvilket  hvarje  något  hän- 
digare timmerkarl  själf  kan  förfärdiga,  samt  ett  ankare, 
som  fasthåller  vindspelet. 

Vindspelet  drifves  af  tvenne  hästar  körda  af  t.  ex. 
en  pojke,  en  sådan  kan  äfven  användas  till  att  upp- 
lägga den  invindade  trossen,  hvaremot  att  styra  själfva 
plogen  måste  användas  en  fullvuxen  karl.  Se  där  hela 
arbetsstyrkan.  Undertecknad  har  med  en  255  meter 
lång  tross  kört  på  en  timme  i  ett  sträck  ett  250  meter 
långt  dike  90  cm.  bredt  och  40  cm.  djupt  (rakt  räk- 
nadt)  med  en  bredd  af  15  cm.  i  bottnen. 

Till  flyttning  af  vindspel,  plog  m.  m.  går  visser- 
ligen sin  runda  tid,  men  det  oaktadt  hinner  man  under 
dessa  korta  höstdagar  i  slutet  af  oktober  dika  cirka 
1,200  ä  1,300  meter.  Beräknas  ett  karldagsverke  med 
2  hästar  till  7  mk  och  båda  pojkarnas  dagspenning 
tillsamman  till  3  mk,  komma  vi  till  ett  utmärkt  eko- 
nomiskt resultat. 

Min  tro  är,  att,  då  j^erligare  några  förbättringar 
komma  att  införas  (bland  andra  vändskifvomas  för- 
längning), kommer  hvarje  jordbrukare  att  med  förtjus- 
ning skaffa  sig  en  dikesplog  och  dikesspadens  använd- 
ning kommer  att  reduceras  till  det  minsta  möjliga. 
Pröfva  och  bedöm  själf,  och  handla  därefter! 

G.  Alex,  Rch. 


-  183 


Några  uttalanden  om  landtdagen  1907. 


Med  anledning  af  en  från  redaktören  för  Svenska 
Folkskolans    Vänners   julkalender  till  mig  ställd 

uppmaning  har  jag  här  nedan  sökt  i  korthet  sam- 
manfatta mina  intryck  af  landtdagen  1907  och  huru 
bristema  och  fördelama  af  enkammarsystemet  tett  sig.  *) 

Redan  kort  efter  utfärdandet  af  år  1869  års 
landtdagsordning,  som  närmare  ordnade  landtdagaraas 
verksamhet  på  grtmdvalen  af  den  sedan  århundraden 
hos  oss  bestående  ståndsrepresentationen  och  med 
utvidgande  af  valrätten  särskildt  för  städernas  befolk- 
ning, begynte  anloppen  mot  densamma.  Man  grun- 
dade sina  angrepp  hufvudsakligast  därpå  att  landtdagen 
var  för  litet  folklig  och  att  i  följd  däraf  den  svenska 
bildade  klassen  hade   allt  för  stort  inflytande  på  frå- 


'^)  £d  sådan  uppmaniDg,  riktad  till  12  landtdagsrepTesentanter, 
tillhörande  olika  partier,  har  e^erkommits  tyvärr  endast  af  5,  och  uttalas 
härmed  till  dem  en  förbindlig  tacksägelse.  Red, 

-  184  — 


gömas  afgörande.  Det  motstånd,  som  från  svenskt  håll 
gjordes  mot  alltför  långt  gående  sänkningar  af  röstska- 
lan hvad  städerna  vidkom  berodde  dock  mindre  därpå 
att  man  skulle  hafva  fruktat  för  att  bygga  städemas 
representation  på  en  bredare  grund  än  att  man  häri 
såg  ett  hot  mot  den  svenska  kulturen  i  landet.  Men 
den  sammanslutning  af  nationens  olika  element,  som 
de  bobbrikoffska  årens  olyckor  förde  med  sig,  banade 
väg  för  en  omfattande  reform  af  hela  vår  folkrepresen- 
tation. Novemberdagarna  1905  fullbordade  verket  i 
det  de  —  trots  de  sträfvanden  att  söka  med  ens  kasta 
öfver  ända  allt  det  bestående,  som  dämnder  på  vissa 
håll  kommo  i  dagen  —  dock  i  första  mmmet  betrak- 
tades såsom  ett  hos  alla  lager  af  befolkningen  alstradt 
oemotståndligt  behof  att  göra  slut  på  olag  och  våld. 
Därför  voro  de  röster,  som  dåmera  höjdes  mot  infö- 
randet af  den  allmänna  och  lika  rösträtten  så  fa.  Man 
ansåg  tiden  vara  inne  att  skapa  en  folkrepresentation, 
som  i  sig  återspeglade  hela  nationen.  Sålunda  komme 
jämväl  kroppsarbetarena  i  städerna,  hvilka  därintills  i 
högst  liten  grad  förmått  inverka  på  resultatet  af  valen, 
och  den  obesuttna  landsbefolkningen,  hvilken  h.  o.  h. 
saknat  valrätt,  att  inom  landtdagen  erhålla  målsmän  för 
sina  särskilda  önskningsmål.  En  utvidgning  af  folk- 
representationen i  sådan  riktning  att  den  skulle  tillföras 
krafter  äfven  från  ofvannämnda  folkklasser  var  nöd- 
vändig särskildt  därför  att  jämväl  hos  oss  sträfvanden 
att  befordra  de  s.  k.  sociala  frågornas  lösning  i  den 
mån  sådant  kan  ega  mm  på  lagstiftningens  väg  på 
senare  tider  kraftigt  framträdt  inom  alla  partier.  Huru 
kroppsarbetarena  skola  på  ett  fullt  tillfredsställande  sätt 
skyddas  mot  de  faror,  som  möta  dem  under  arbetet, 
huru  den  obesuttna  befolkningen  på  landet  må  kunna 
beredas  en  tryggare  ekonomisk  ställning  och  andra 
dylika  frågors  lösning  på  ett  rättvist  och  ändamåls- 
enligt sätt  kräfva  själfifallet  medverkan  af  dem,  saken 
närmast  gäller. 

Den  nya  landtdagsordningen  har  emellertid  i  detta 
afseende  beredt  mm  för  en  i  annan  riktning  gående 
ytterlighet.    Den  har  genom  införandet  af  den  allmänna 

-  185  - 


rösträtten  lagt  i  förenämnda  folkklassers  hand  att  utse 
det  vida  öfvervägande  antalet  landtdagsrepresentanter. 
Hafva  de  förstått  att  begagna  sig  af  denna  rätt  på  ett 
sätt,  som  ländt  såväl  dem  själfva  som  hela  landet  till 
båtnad?  Svaret  på  denna  fråga  måste  i  stort  sedt  ut- 
falla nekande.  Vi  skola  i  sådant  afseende  främst  hålla 
oss  till  den  grupp  inom  landtdagen,  den  socialdemo- 
kratiska, som  uppträder  med  anspråket  att  framom 
andra  bevaka  de  djupa  lagrens  intressen,  och  åt  hvil- 
ken  särskildt  arbetarena  i  de  större  städerna  samt  en 
stor  del  af  den  finska  landsbyggdens  obesuttna  befolk- 
ning vid  valen  skänkt  sitt  förtroende.  Ty  äfven  om 
bland  de  ifrågavarande  landtdagsrepresentantema,  som 
tillsammans  omfatta  80  af  hela  antalet  200,  icke  saknas 
personer  med  verklig  öfvertygelse  och  redlig  håg, 
ådagalägger  dock  gruppens  sammansättning  att  man 
vid  uppställandet  af  landtdagskandidater  icke  varit  allt- 
för nogräknad.  Det  sistsagda  gäller  ock  om  det  pro- 
gram, hvarmed  socialdemokraterna  lyckats  locka  en  så 
stor  del  af  väljarena.  Man  har  sökt  framhålla  det 
nuvarande  samhället  så  i  stort  som  smått  grundadt  på 
idel  orättvisa,  rofferi  och  utsugande  af  de  mindre  lyck- 
ligt lottade.  Med  öppen  hand  har  åt  dessa  utlofvats 
förmåner,  som  skulle  belasta  staten  med  många  tiotal 
miljoner  i  årliga  utgifter,  men  de,  som  gifvit  dessa 
löften,  hafva  icke  gjort  sig  reda  för  att  sådana  oer- 
hörda summor  hos  oss  icke  kunna  åstadkommas.  Ty 
om  ock  i  samhället  finnes  en  del,  som  skulle  förmå 
bära  i  någon  mån  ökade  skatter,  kommer  det  dock  att 
visa  sig  att  om  allt  för  stora  bördor  påläggas,  behåU- 
ningen  minskas  i  stället  för  att  ökas.  Särskildt  måste 
det  befaras,  att  innehafvarena  af  större  industriella 
eller  andra  affärsföretag,  h vilka  själffallet  höra  till  de 
högst  beskattade,  icke  skulle  kunna  upprätthålla  de- 
samma, hvarigenom  dessutom  alla,  som  af  dem  haf^ 
sin  utkomst,  blefve  lidande. 

Den  upphetsning,  socialdemokraterna  under  val- 
striden sökte  utså,  synes  deras  handlingssätt  vid  landt- 
dagen  haft  till  syfte  att  underhålla.  Landets  inhemska 
regering,  domstolamas  och  andra  samhällsinrättningars 

—  186  — 


verksamhet  har  man  sökt  göra  misstänkt,  under  före- 
bärande att  den  endast  gar  ut  på  att  gagna  de  för- 
mögna och  förtrycka  de  svagare.  Att  en  sådan  visser- 
ligen oberättigad  misstro  till  de  myndigheter,  som  äro 
tillsatta  att  handhafva  lag  och  rätt,  måste  högst  ogynn- 
samt inverka  på  landtdagens  gemensamma  arbete  på 
nya  lagar,  ligger  i  öppen  dag. 

Till  de  gamla  ståndslandtdagamas  beröm  och 
styrka  lände,  att  de  buro  den  fana  högt,  hvarå  står 
skrifvet  att  all  utveckling  bör  ske  på  laglighetens  fasta 
grund.  Ett  samhälle,  som  ringaktar  den  lag,  hvilken 
tillkommit  på  laga  väg,  hemfaller  under  godtyckets 
och  själfsvåldets  makter.  Inga  reformer,  huru  nyttiga 
de  än  må  vara,  kunna  bära  frukt,  om  man  försöker 
utså  hat  och  misstro  till  det  samhälle,  i  hvilket  de 
skola  tillämpas.  Endast  där  det  arbete,  som  samhäl- 
lets medlemmar  utföra,  det  må  vara  stort  eller  litet, 
sker  i  den  trygga  känsla,  som  alstras  af  aktningen  för 
lagen,  hvilken  skyddar  den  enskildes  person  och  hans 
förvärf  mot  våld  och  hot,  kan  man  vänta  att  såväl 
samhället  i  dess  helhet  som  de  enskilde  skola  däraf 
hafva  verkligt  gagn.  På  samma  sätt  som  den  till  ett 
konstfullt  helt  hopfogade  benbyggnaden  sammanhåller 
kroppens  olika  organ  och  en  enskild  länk  däri  icke 
kan  godtyckligt  lösryckas  utan  skada  för  det  hela,  så 
utgör  äfven  lagen  samhällets  stöd  och  styrka.  Huru 
högt  värde  vår  gamla  ståndsrepresentation  satte  därpå 
att  lagen  hålles  i  hälgd,  ådagalade  den  vid  många  till- 
fallen, särskildt  vid  1899  och  1904— -1905  års  landt- 
dagar.  Denna  ständernas  trohet  mot  lagen  ha  vi  äfven 
till  väsentlig  del  att  tacka  för  att  den  bobbrikoffska 
tidens  fördärfliga  förordningar  nu  äro  återkallade. 

Men  om  också  våra  nu  gällande  lagar  äro  skrifna 
med  tanke  på  hela  landets  och  hela  folkets  bästa,  så 
är  härmed  icke  sagdt  att  de  icke  såsom  allt  mänskligt 
kunna  vara  behäftade  med  brister.  Uppfattningen  om 
hvad  landets  och  folkets  bästa  kräfver  kan  under 
mänsklighetens  utveckling  förändras.  Af  de  personer, 
hvilka  fatt  förtroendet  att  å  folkets  vägnar  deltaga  i 
stiftandet  af  nya  lagar  och  beviljandet  af  skatter,  ford- 

—  187  — 


ras  därför  såväl  kännedom  om  behofven  inom  skilda 
delar  af  befolkningen  som  en  genom  insikter  och  er- 
farenhet vunnen  fri  och  opartisk  blick  på  de  olika 
spörsmål,  som  samhällslifvet  öfverhufvud  uppställer, 
samt  förmåga  att  mot  hvarandra  väga  olika  intressen. 

I  fråga  om  allmän  förmåga  att  behandla  de  mång- 
skiftande ärenden,  h vilka  ankomma  å  folkrepresentatio- 
nen, står  den  nuvarande  landtdagen  icke  obetydligt 
efter  de  tidigare.  En  stor  del  af  representanterna  sak- 
nar icke  allenast  all  erfarenhet  i  offentliga  värf  utan 
äfven  och  framför  allt  sådana  kunskaper  att  de  med 
fördel  skulle  kunna  bidraga  till  den  beredning  af  ären- 
dena, som  åligger  landtdagens  utskott  och  hvaråt  en 
högst  väsentlig  del  af  landtdagsarbetet  bör  vara  egnad. 

Den  trånga  syn  på  allmänna  frågor,  som  var 
utmärkande  för  den  nyss  afslutade  landtdagen,  kan 
fördenskull  ej  väcka  förvåning.  Detta  nödgades  man 
särskildt  med  beklagande  erfara,  då  bifall  vägrades  å 
regeringens  måttfulla  förslag  att  tillmötesgå  folkskol- 
lärarepersonalens på  landet  rättmätiga  kraf  på  förbätt- 
rade lönevillkor.  Sådana  förhållandena  på  landsbyggden 
ännu  äro,  ställes  på  dem,  som  handhafva  folkunder- 
visningen, ofta  anspråket  att  de  utom  sitt  egentliga 
värf  skola  egna  intresse  och  krafter  åt  ortens  bildnings- 
sträfvanden  i  allmänhet.  Men  då  böra  de  ej  heller 
nedtryckas  af  alltför  svåra  näringsbekymmer  såsom 
fallet  nu  är.  —  Om  bristande  uppfattning  rörande  hvad 
som  befordrar  allmänt  väl  vittna  ock  landtdagens  för- 
kastande af  regeringens  propositioner  om  sakförare- 
väsendets ordnande  på  ett  ändamålsenligare  och  för 
den  stora  allmänheten  på  samma  gång  fördelaktigare 
sätt  än  f.  n.,  samt  om  anställandet  af  lagkunnige  nota- 
rier, hvilka  utan  att  af  staten  åtnjuta  lön  skulle  hafva 
haft  till  sitt  åliggande  att  efter  en  måttlig  taxa  på  be- 
gäran biträda  enskilda  vid  upprättandet  af  af  hancUingar 
af  rättslig  betydelse  och  sålunda  kommit  att  vara  isyn- 
nerhet de  mindre  bemedlade  till  gagn. 

Såsom  en  följd  af  den  allmänna  rösträtten  måste 
man  väl  också  betrakta  det  förhållande,  att  det  gam- 
malfinska   eller   såsom   det  vanligen   kallas   suometar- 

—  188  - 


partiet  lyckats  med  samlad  kraft  återinträda  i  landt- 
dagen.  Att  detta  parti,  som  genom  att  under  de 
bobbrikoffska  åren  handla  efter  den  regeln  att  hvad 
den  enskilde  ansåg  landets  fördel  för  ögonblicket  bjuda, 
borde  gå  framom  aktningen  för  lagens  bindande  kraft, 
i  så  hög  grad  bidrog  till  att  olagligheten  fick  öfver- 
hand,  nu  är  landtdagens  näst  största,  måste  väcka  för- 
våning. Detta  kan  förklaras  endast  därigenom  att  de 
massor  af  landets  finska  befolkning,  som  den  nya  landt- 
dagsordningen  kallat  till  valurnorna,  framom  allt  annat 
ställa  det  blinda  hatet  mot  allt  svenskt  i  detta  land, 
som  partiet  predikar. 

Det  var  ju  att  befara,  att  den  allmänna  valrätten 
skulle  medföra  en  betydlig  minskning  af  antalet  sven- 
ska representanter  i  landtdagen.  Men  man  tycker  sig 
hafva  haft  rätt  att  vänta  att  representanterna  för  de 
stora  folkklasser,  som  efter  att  tidigare  ha  varit  ute- 
slutna från  landtdagen  nu  fatt  tillträde  till  densamma, 
icke  bort  känna  sig  hågade  att  i  sin  tur  utöfva  förtryck 
mot  minoriteten.  Denna  förhoppning  var  dock  fåfäng. 
Redan  under  landtdagens  första  dagar  fingo  de  svenska 
folkrepresentanterna  erfara  att  det  finska  folkelementet 
nu  hade  fått  husbondeväldet  och  ämnade  kraftigt  utöfva 
detsamma.  Då  från  de  svenska  representantemas  sida 
under  hänvisning  till  landtdagsordningens  stadgande 
att  landets  båda  språk  borde  vara  likställda  vid  landt- 
dagens förhandlingar,  anfördes  att  detta  måste  inne- 
bära att  de,  hvilka  icke  vore  mäktiga  finska  språket, 
borde  anses  berättigade  att  påyrka  tolkning  af  de 
finska  andragandena  till  svenska,  så  bemöttes  deras 
yrkande  därmed  att  den  svenska  befolkningen  vore 
skyldig  att  till  landtdagen  sända  endast  sådana  per- 
soner, som  förstode  finska.  Visserligen  medgafs  sedan 
att  för  de  svenska  allmogemännen  skulle  fa  finnas  en 
tolk,  som  för  dem  enskildt  återgaf  hvad  de  finska 
talarena  yttrade.  Men  då  fråga  uppkom  om  de  be- 
tänkanden,  som  landtdagsutskotten  skola  afgifva,  och 
i  hvilka  äfven  ingå  förslag  till  lagar  och  annat,  hvarom 
landtdagen  eger  besluta,  ansåg  landtdagens  flertal  sig 
kunna  utan  hinder  af  ofvan  berörda  stadgande  i  landt- 

-  189  - 


dagsordningen  bestämma,  att  de  finska  lagtexterna 
borde  ligga  till  grund  för  förhandlingarna  i  landtdagens 
plenum,  och  att  de  svenska  textemas  slutliga  affattning 
skulle  ske  efteråt.  Af  denna  frågas  behandling  och 
uttalanden  vid  flere  andra  tillfällen  ledes  man  till  den 
uppfattning  att  ej  blott  det  gammalfinska  partiet,  utan 
landtdagens  stora  flertal  ställt  sig  på  en  ståndpnnkt, 
som  icke  vill  tillerkänna  det  svenska  språket  och  den 
odling,  som  på  detta  språk  uppblomstrat  i  vårt  land, 
dess  rättmätiga  plats  i  vårt  offentliga  lif.  I  öfvermåttet 
af  nationell  själftillräcklighet  ser  man  icke  eller  vill  man 
icke  se,  hvilken  tillbakagång  i  kultur  den  svenska  bild- 
ningsformens undertryckande  skulle  medföra  för  hela 
vårt  folk.  En  reform,  hvilken  skapat  en  folkrepresen- 
tation, som  i  en  så  viktig  kulturfråga  icke  aktar  rättvisa 
och  billighet,  måste  alltså  ur  denna  synpunkt  sedt  ej 
anses  lycklig. 

I  det  ofvan  anförda  ligger  åtminstone  delvis  äfven 
svaret  på  den  senare  af  de  till  besvarande  uppställda 
frågorna  eller  angående  bristerna  och  fördelama  af 
enkammarsystemet.  Då  den  nya  landtdagsordningen 
förbereddes,  skedde  detta  under  inflytandet  af  ett  un- 
der novemberdagarna  höjdt  lystringsord  «yksi  kamari» 
(en  kammare),  som  upprepades  af  flertalet  utan  tydligt 
begrepp  om  dess  innebörd.  Landtdagsordningens  för- 
fattare voro  dock  icke  okunniga  om  att  i  andra  länder 
folkrepresentationema  i  regeln  bestå  af  två  skilda  för- 
samlingar eller  kamrar.  De  insågo  äfven  att  den  på 
grund  af  en  stadgad  öfvertygelse  i  vida  kretsar  ford- 
rade öfvergången  till  allmän  och  lika  valrätt  för  män 
och  kvinnor,  kunde  omfattas,  om  man  tillika  funne 
utväg  att  förekomma  alltför  förhastade  och  omogna 
beslut  af  den  nya  folkrepresentationen.  I  stället  för 
att  likväl  leda  ofvan  anförda,  såsom  genom  ett  vind- 
kast uppkomna,  folkmening  till  förmån  för  enkammar- 
systemet i  en  lugnare  fara  genom  att  söka  anordna  en 
för  våra  förhållanden  lämpad  representation  med  två 
kamrar,  togo  författarena  af  den  nya  landtdagsordnin- 
gen till  sin  uppgift  att  söka  förebygga  svagheterna 
hos  enkammarsystemet  bland  annat  genom  att  stadga, 

-  190  - 


det  alla  viktigare  ärenden  borde  före  sitt  slutliga  af- 
görande  i  landtdagen  granskas  i  det  s.  k.  stora  utskot- 
tet. Man  förutsatte,  att  i  detta  skulle  inväljas  före- 
trädesvis personer  med  stadgadt  och  sansadt  omdöme, 
hvilka  härigenom  skulle  förmå  hejda  alltför  häftiga 
omstörtningar.  Tillika  bestämdes  att  valen  till  stora 
utskottet  borde  ske  proportionellt,  så  att  däri  de  olika 
partierna  inom  landtdagen  blefve  företrädda.  Att  väl- 
meningen var  stor  ma  gärna  erkännas,  men  så  vidt 
man  härintills  kunnat  döma,  har  försöket  icke  slagit 
väl  ut.  Förväntningarna  på  större  mognad  och  lugn 
vid  öfverläggningarna  i  stora  utskottet  hafva  ej  för- 
verkligats. Detsamma  har  i  allt  väsentligt  varit  en 
bild  i  mindre  skala  af  landtdagen  i  dess  helhet.  Bristen 
på  personer  med  mera  omfattande  sakkännedom  för 
de  föreliggande  frågorna  inom  landtdagen  öfverhufvud 
har  stora  utskottet  såsom  blott  utgörande  en  del  af 
enkammaren  ej  heller  kunnat  ersätta.  Den  viktiga 
uppgift,  som  första  kammaten  ofta  har  att  fylla,  att 
vara  en  förmedlare  mellan  stridiga  intressen  inom  folk- 
representationen  och  regeringen,  har  stora  utskottet 
själffallet  alls  icke  motsvarat.  Det  synes  som  hos  oss 
ifrågavarande  genom  vår  ställning  till  Ryssland  sär- 
skildt  grannlaga  uppgift  nu  måste  komma  att  helt  och 
hållet  falla  på  senaten,  hvilket  likväl  enligt  min  tanke 
icke  är  önskvärdt,  i  det  att  senaten  i  dess  egenskap 
af  landets  inhemska  styrelse  därigenom  både  inåt  och 
utåt  försvagas. 

K.  Söderholm. 


Mitt  intryck  begäres  —  det  far  då  tagas  helt 
personligt,  icke  som  något  fullständigt  domslut.  Ett 
sådant  tillhör  ju  ock  eftervärlden. 

Angenämt  berördes  jag  först  af  den  nya  mängden 
män  och  kvinnor  från  vårt  folks  olika  lager,  angenämt 
också  af  den  stora  ifver,  hvarmed  allt  togs,  och  af  den 
naturfriska  uppfattning  och  vältalighet,  som  då  och  då 
utvecklades,  särskildt  af  en  del  socialister.     Där  var 

-  191  - 


sådant,  som  kom  af  fullaste  hjärta,  utan  biafsikter. 
Det  är  dock  en  fördel  af  det  nya  systemet. 

Men  tyvärr  lät  det  mesta  alls  icke  som  de  verk- 
ligen förtrycktas  djupa  stämma,  utan  som  falska  toner, 
maktlystnadens  öfvermodiga  utmaningar  och  partiväl- 
dets osjälfständiga  stridsrop.  Suometarianerna,  som,  till 
en  stor  del  själfva  svenska,  under  en  mansålder  eller 
längre  tid  hade  hetsat  upp  massorna  emot  den  svenska 
ståndspersonsklassen,  hade  i  slikt  värf  vid  valen  öfver- 
trumfats  af  socialisterna,  hvilka  ännu  mer  ohöljdt  väd- 
jade till  ståndsskilnaden  och  till  —  afunden.  Dessa, 
de  två  till  antalet  största  partierna,  täflade  vid  landt- 
dagen  allt  fortfarande  med  hvarandra  i  agitatoriska 
tal,  många  och  långa,  hvilka  blefvo  outhärdliga,  om 
de  också  icke  skadade  det  privata  utbytet  af  åsikter 
mellan  drabbningarna. 

Olaglighetsmännen  iakttogo  icke  den  tillbakadra- 
genhet, som  skulle  ha  klädt  dem  bäst  —  däraf  nya  stri- 
der, ny  förbittring.  Härtill  kommo  de  ständiga  angrep- 
pen mot  regeringen,  hvilka  dock  i  det  hela  togo  sig  ut 
som  löst  krut.  Som  krutrök  och  raketter  föreföll  också 
för  reella  framstegsvänner  mycket  af  det  stora  sam- 
hällsförbättringsordandet.  Det  kanske  äkta  finska  sö- 
kandet efter  ursprungsorden  och  tron  på  lagbudens 
trollkraft  uppskattades  icke  högt  på  svenskt  håll. 

De  svenska,  som  förut  utgjort  nära  hälften  af 
representationen  eller  i  alla  fall  af  dess  arbetande  del. 
hade  med  vanlig  liberalitet  kastat  bort  sin  historiskt 
gifna  position  och  låtit  förminska  sig  till  en  åttonde- 
del.  De  bildade  icke  häller  någon  kompakt  klumpvikt 
i  vågskålen,  utan  lade  i  dagen  högst  olika  ståndpunkt 
i  frågorna  och  uppträdde  sansadt,  fridsamt,  i  det  hela 
rent  sakligt.  De  rådplägade,  åtminstone  icke  för  ofta, 
inom  sin  krets  utan  att  binda  någon.  Och  då  de  ut- 
talade sina  åsikter,  framhöllo  de  icke  sig  eller  sitt  eller 
de  sina.  På  svenskt  håll  var  väl  talträngdheten  minst 
men  det  reella  arbetet  i  utskotten  säkert  icke  det  minsta. 

Också  inom  andra  grupper  funnos  goda,  arbetande 
krafter,  som  trots  allt  dock  åstadkommo  något  rid 
denna  första  enkammarlandtdag. 

—  192  - 


Min  mening  om  enkammarsystemet?  Den  är  ut- 
talad med  det  sagda.  Större  delen  af  kammarens  för- 
handlingar syntes  mig  röja  oförmögenhet  till  lagstifta- 
rens svåra  värf  eller  omogenhet  för  det.  Där  råder 
känslan  för  mycket  och  hätskheten  ännu  mer.  Är  vårt 
:samhälle  så  sjukt,  som  man  nu  med  ens  på  flere  håll 
trott  sig  finna,  måste  läkaren,  lagstiftaren,  dock  bevara 
kallblodighet,  om  ock  med  en  underström  af  känsla 
för  de  verkligt  förfördelade.  Hoppet  från  fyra  stånd  till 
enkammare  har  påtagligen  blott  ökat  oron  i  landet, 
hvilket  också  de  stora  programmen  verkat. 

Följden  blir  nu  icke  ett  upphäfvande  af  det  grad- 
visa framåtskridandets  orubbliga  lag,  utan  blott  till- 
falliga,  skenbara  störingar.  Stundens  barn  fjäska  hit 
och  dit  på  folkgunstens  käpphästar,  men  utvecklingen 
springer  icke  i  sin  bana. 

Till  en  början  fa  vi  kanske  röna  en  verkan,  mot- 
satt den  med  rätta  önskade,  d.  v.  s.  vi  fa  se  mindre 
makt  hos  landtdagen  och  större  hos  styrelsen.  Detta 
i  synnerhet  om  regeringen  fortfarande  sammansättes  af 
dugande,  rättrådiga  och  lagligt  sinnade  män,  män 
hvilka  efter  egen  öfvertygelse  fullgöra  sin  plikt  och 
oberoende  af  partiernas  upphetsningar  lotsa  statsskep- 
pet mellan  landtdagen  och  högsta  makten. 

Emellertid  kan  steget  till  enkammare  icke  tagas 
tillbaka.  Det  tillhör  därför  så  väljare  som  valda  att 
göra  allt  hvad  de  kunna  för  att  höja  kammarens  be- 
tydelse genom  att  öka  dess  arbetsförmåga.  «Tala 
vettigt  eller  tig!»     Och  väljen  bättre!  , 

F,  Gustafsson, 


Då  det  gäller  att  samla  intrycken  från  den  nu  se- 
nast afslutade  landtdagen,  så  må  det  sägas,  att  de  varit 
rätt  blandade  och  för  en  svenska  talande  representant 
ingalunda  odeladt  angenäma.  Att  den  jämvikt,  som 
genom  den  gamla  representationen  upprätthölls  mellan 
<le  båda  inhemska  språken  i  vårt  land,  icke  skulle  vara 

—  193  -  13 


till  finnandes  i  den  nya  landtdagen  var  ju  en  gifven 
sak,  som  de  svenska  representanterna  måste  foga  sig 
uti.  Och  dock  kunde  det  icke  undgås,  att  det  måste 
kännas  tungt  och  tröttsamt  särskildt  för  sådana  sven- 
ska talande  landtdagsmän,  som  alls  icke  eller  endast 
bristfälligt  förstodo  finska  språket,  att  åhöra  långa  för- 
handlingar på  detta  språk.  Enskild  tolkning  anordna- 
des visserligen  för  deras  räkning,  men  hela  behandlin- 
gen af  tolkningsfrågan  gaf  dock  vid  handen,  att  man 
icke  ville  inrymma  det  svenska  språket  större  rätt  än 
hvad  vissa  praktiska  synpunkter  kunde  påkalla.  Det 
saknades  icke  heller  yttranden  särskildt  från  gammal- 
finskt  håll,  hvilka  gingo  i  den  riktningen,  att  tolkning 
må  komma  i  fråga  för  den  här  gången,  men  för  fram- 
tiden borde  det  inskärpas  i  de  svenska  talande  val- 
männen, att  de  till  landtdagen  skulle  sända  endast 
sådana  representanter,  som  vore  fullt  mäktiga  finska 
språket.  Det  svenska  språkets  ställning  såsom  lag- 
stiftningsspråk i  värt  land  skulle  sålunda  så  tämligen 
skjutas  åt  sidan,  och  den  likställighet,  som  man  velat 
upprätthålla  mellan  de  båda  inhemska  språken,  skulle 
alls  icke  förefinnas  i  vår  nya  landtdag.  Att  intrycket 
häraf  måste  verka  nedslående  på  en  vän  af  svenskt 
språk  och  svensk  kultur  ligger  i  sakens  natur.  För 
honom  utgör  representationsreformen  i  detta  afseende 
icke  någon  källa  till  tillfredsställelse.  Ju  mindre  be- 
tydelse det  svenska  språket  far  i  detta  land  och  ju 
mindre  insikten  blir  i  detsamma,  desto  större  är  faran 
för  vårt  lands  isolering  från  västerlandet  och  de  kultur- 
inflytelser,  som  därifrån  kunna  göra  sig  gällande. 

Men  om  sålunda  representationsreformen  med 
afseende  å  svenska  språkets  ställning  i  vårt  land  icke 
är  egnad  att  skänka  en  svensktsinnad  representant 
någon  särskild  tillfredsställelse,  så  erbjuder  densamma 
så  många  andra  sidor,  som  kunna  tagas  i  skärskådande. 
Jämför  man  vår  nya  landtdag  med  andra  nutida  repre- 
sentationer, så  är  det  tvenne  omständigheter,  som  äro 
särskildt  i  ögonen  fallande.  Den  ena  är  den,  att  kvin- 
nan jämväl  har  säte  och  stämma  i  enkammaren,  och 
den  andra,  att  antalet  socialister  där  är  så  öfverhöfvan 

-  194  — 


stort.  Af  den  förra  omständigheten  kommer  lagstift- 
ningsarbetet påtagligen  att  ha  gagn  särskildt  i  sådana 
frågor,  som  röta  kvinnans  intressen.  Vid  deras  lösning 
komma  hennes  ii^ägg  icke  att  bli  utan  betydelse. 
Huruvida  den  senare  omständigheten,  att  socialisterna 
utgöra  ^/s  af  vår  nya  landtdag,  kommer  att  utöfva  ett 
lika  hälsosamt  inflytande  på  vår  samhällsutveckling 
är  en  fråga,  som  framtiden  far  besvara.  I  hvarje  fall 
är  detta  ett  förhållande,  som  ger  den  enskilda  med- 
borgaren rätt  mycket  att  tänka  uppå,  liksom  det  bildar 
ett  spörsmål,  till  hvilket  han  måste  fatta  ställning. 

Att  det  stora  antalet  socialister  i  kammaren  icke 
i  nämnvärd  grad  ökat  hennes  arbetsförmåga  torde  fa 
anses  för  gifvet  Diskussionerna  ha  emellertid  där- 
igenom tillförts  synpunkter,  som  varit  egnade  att  tänja 
ut  dem  på  bredden,  utan  att  resultatet  alltid  för  den 
skull  blifvit  rikare.  Dock  ha  väl  dessa  diskussioner  i 
de  flesta  fall  icke  varit  alldeles  utan  betydelse,  utan 
mången  gång  nära  nog  nödvändiga  för  att  tillräckligt 
klart  belysa  sådana  sidor  af  vårt  samhällslif,  som  icke 
annars  kommit  att  framstå  i  full  dager.  Man  har  från 
hvartdera  hållet,  det  socialistiska  så  väl  som  det  bor- 
gerliga, fått  vänja  sig  att  taga  och  gifva  skäl  för  sina 
påståenden,  och  de  olika  meningarna  ha  på  samma 
rum  fatt  bryta  sig  mot  hvarandra,  hvilket  måste  utöfva 
inflytande  på  den  allmänna  opinionen  i  landet.  Man 
far  härvid  det  intrycket,  att  den  nya  enkammaren  äfven 
kommer  att  utöfva  en  uppfostrande  inverkan  på  vårt 
folk.  Dess  uppgift  inskränker  sig  sålunda  icke  enbart 
till  den  att  vara  en  lagstiftande  församling,  och  det 
ser  ut,  som  om  gamle  Agaton  Meurman  i  viss  mån 
skulle  fa  rätt,  då  han  förliknade  densamma  vid  en 
barnkammare.  Detta  är  påtagligen  något,  som  icke 
helt  kunnat  undgås,  då  allmän  och  lika  rösträtt  införts 
i  ett  land,  där  folkskolebildning  ännu  är  långtifrån 
allmän. 

Sådan  vår  landtdag  f.  n.  är  sammansatt,  är  den 
i  förminskad  skala  en  spegelbild  af  vårt  folk  i  dess 
mest  olika  skiftningar.  Att  den  kunnat  vara  bättre 
sammansatt  är  utom  all  fråga,  men  bilden  hade  väl  då 

—  195  — 


icke  blifvit  lika  trogen.  Nu  är  det  påtagligt,  att  många 
erfarna  och  framstående  förmågor  blefvo  utanför  landt- 
dagen.  Detta  berodde  dels  pa  en  mängd  afsägelser, 
dels  därpå  att  andra  icke  åtnjöto  tillräckligt  förtroende 
bland  folkets  breda  lager,  som  nu  bestämde  utgången 
af  valet.  Härtill  medverkade  dessutom  splittringen  i 
flere  partier  jämte  de  nationella  skrankoma,  som  ute- 
stängde många  betydande  krafter  från  landtdagsarbetet. 

På  tal  om  afsägelser  kan  det  framhållas,  att  mån- 
gen förmåga  på  grund  af  sin  verksamhet  är  förhindrad 
att  hvarje  år  tre  månader  sitta  i  landtdagen.  Detta 
förhållande  kommer  helt  visst  att  leda  därhän,  att  vi 
få  en  skara  af  yrkespolitiker,  som  begynna  taga  landt- 
dagsarbetet på  entreprenad  och  mer  eller  mindre  sträfva 
att  bli  språkrör  för  sina  valmän.  En  början  till  en 
sådan  kohort  tycker  man  sig  redan  skönja  inom  det 
socialdemokratiska  partiet,  men  vi  skola  väl  äfven  små- 
ningom inom  de  öfriga  partierna  få  bevittna  någonting 
liknande.  Att  dylikt  icke  kan  undgås  hör  till  den 
moderna  parlamentarismens  skuggsidor  och  länder  icke 
lagstiftningsarbetet  till  fromma. 

Att  redan  nu  efter  den  korta  erfarenhet,  som  hit- 
tills vunnits,  uttala  sig  om  fördelama  och  bristema 
hos  enkammarsystemet  vore  väl  för  tidigt.  Tydligt  är 
att  i  början  bristerna  mera  framträda,  hvartill  kommer 
den  omständigheten,  att  sammansättningen  af  vår  första 
enkammare  lämnat  åtskilligt  öfrigt  att  önska,  beroende 
särskildt  därpå,  att  så  stora  skaror  nya  och  ovana  väl- 
jare utöfvat  ett  afgörande  inflytande  på  utgången  af 
valen.  Att  sålunda  vår  första  enkammare  icke  kunnat 
motsvara  alltför  stora  fordringar  på  en  representativ 
församling  ligger  i  sakens  natur,  men  domen  öfver 
enkammarsystemet  såsom  sådant  far  själffallet  icke 
utan  vidare  fällas  på  grund  häraf.  Detsamma  har  väl 
helt  säkert  sina  brister,  men  många  tecken  tyda  dock 
därpå,  att  det  i  hufvudsak  kommer  att  utgöra  formen 
för  framtidens  representationer.  I  England  höjas  redan 
många  röster  för  afskaffande  af  öfverhuset,  och  i  Sverige 
tyckes  äfven  här  och  hvar  missnöje  förefinnas  med 
första   kammaren.     Man  sträfvar   sålunda  att  ge  den 

—  196- 


egentliga  folkvalda  kammaren  det  afgörande  inflytan- 
det, och  i  och  med  detsamma  äro  vi  ett  godt  stycke 
på  väg  framåt  mot  enkammarsystemet.  Vådan  af  detta 
med  allmän  och  lika  rösträtt  ligger  väl,  säger  man, 
främst  däruti,  att  de  radikala  elementen  inom  samhället 
lätt  kunna  fa  för  stort  inflytande  på  bekostnad  af  de 
samhällsbevarande,  som  vilja  främja  en  lugn  utveckling. 
Samhällsomstörtande  läror  kunna  vinna  tillämpning  och 
samhället  bli  föremål  för  kostsamma  och  dyrbara  ex- 
periment, i  fall  det  ej  flnnes  en  stark  regeringsmakt, 
som  kan  förhindra  deras  genomförande.  Hellre  än  att 
vädja  till  en  sådan  kan  man  då  ha  en  första  kammare 
eller  ett  öfverhus,  som  något  lägger  sordin  på  fram- 
stegsifvern  och  utöfvar  en  hälsosam  kritik,  då  man  i 
stället  kan  ha  råd  att  bestå  sig  med  en  snart  sagdt 
huru  radikal  andra  kammare  som  helst. 

Ett  sådant  sätt  att  resonnera  kan  väl  ha  något 
fog  för  sig,  men  detsamma  kan  dock  icke  i  allo  för- 
svaras. Det  verkar  icke  uppfostrande  och  utvecklande 
på  ansvarskänslan  i  en  församling,  om  densamma  ej  i 
fullt  mått  far  bära  ansvaret  för  sina  beslut.  I  detta 
afseende  skulle  jag  anse  enkammarsystemet  moraliskt 
taget  stå  öfver  tvåkammarsystemet,  liksom  det  prak- 
tiskt erbjuder  den  stora  fördelen,  att  de  afgörande 
besluten  fattas  på  ett  och  samma  rum,  där  öfverlägg- 
ningarna  skett  gemensamt,  och  sammanjämkningar  så- 
lunda efteråt  icke  vidare  äro  af  behofvet  påkallade. 
Denna  tankegång  var  väl  äfven  hos  oss  bestämmande, 
då  beslutet  om  enkammarsystemets  genomförande  i 
vår  nya  landtdag  fattades.  Detta  skedde  emellertid 
under  trycket  af  en  stark  opinion,  hvilket  väl  förklarar, 
att  knappast  en  enda  röst  höjdes  däremot,  ehuru  många 
af  dem,  som  fattade  beslutet  i  fråga,  långtifrån  voro 
några  vänner  af  enkammarsystemet. 

Då  vår  nya  enkammare  startades,  föreföll  det, 
som  om  det  i  alla  fall  skulle  behöfvas  någonting,  som 
i  viss  mån  motsvarade  ett  öfverhus  eller  en  första 
kammare,  och  så  fingo  vi  det  s.  k.  stora  utskottet. 
Nyttan  af  detsamma  kan  efter  den  korta  erfarenhet, 
som  vunnits  under  en   enda   landtdag,  tydligen  ännu 

-  197  - 


icke  klarläggas.  Många  vilja  draga  den  i  tvifvelsmål. 
I  hvarje  fall  är  det  säkert,  att  någon  första  kammare 
bildar  stora  utskottet  ingalunda.  För  det  ändamålet 
borde  dess  beslut  vara  bindande  för  landtdagen,  hvil- 
ket  de  nu  icke  äro.  Tvärtom  kan  det  nu  ofta  hända, 
att  landtdagens  flertal  stannar  vid  en  annan  åsikt  än 
den,  som  omfattats  af  stora  utskottet,  och  att  debat- 
terna i  detta  senare  ytterligare  upprepas  i  kammaren. 
Då  har  vinsten  varit  mindre  än  ingen.  Ärendenas 
behandling  har  fördröjts,  och  arbetsbördan  har  ökats 
för  dem,  som  äro  medlemmar  af  stora  utskottet.  Här- 
med är  dock  icke  sagdt,  att  ej  detta  i  vissa  fall  kan 
vara  till  verklig  nytta,  hvilket  så  mycket  mera  blir 
fallet  i  samma  mån  hufvuddelen  af  debatterna  undan- 
stökas inom  detsamma.  Det  var  väl  någonting  i  den 
riktningen  man  äfven  hade  tänkt  sig,  då  stora  utskot- 
tet togs  med.  Att  förhållandena  icke  gestaltat  sig 
sålunda  i  vår  första  enkammare  måste  vä  tillskrifvas 
åtminstone  delvis  den  omständigheten,  att  densamma 
förfogat  öfver  så  många  nya  och  opröfvade  krafter 
och  därtill  så  många,  som  velat  tala  för  läktarpubliken, 
hvartill  intet  tillfälle  erbjudes  i  stora  utskottet. 

Att  diskussionerna  i  vår  nya  enkammare  ofta 
varit  öfverhöfvan  utdragna  på  längden  är  ju  ett  erkändt 
faktum,  hvilket  dock  finner  sin  förklaring  i  flere  sär- 
skilda omständigheter.  Dels  berodde  det  på  den  finska 
ordrikedomen  och  bredden  uti  framställningen,  dels 
därpå,  att  kammaren  är  rätt  stor  i  jämförelse  med 
stånden  vid  den  gamla  landtdagen.  Att  i  en  större 
församling  talarenas  antal  ökas  ligger  i  sakens  natur, 
hvartill  kommer  den  omständigheten,  att  den  nya  kam- 
maren är  sammansatt  af  vida  mer  olikartade  element 
än  fallet  var  med  de  forna  stånden.  Det  är  sålunda 
påtagligen  svårare  att  i  densamma  fa  meningarna  att 
gå  ihop  och  besluten  formulerade,  så  att  de  motsvara 
flertalets  önskningsmål.  Det  var  icke  utan,  att  man 
med  tanke  härpå  ibland  fick  det  intrycket,  att  den 
gamla  ståndsrepresentationen,  så  föråldrad  den  än  var, 
kunde  erbjuda  sina  fördelar.  Dock  voro  de  olägen- 
heter den  medförde  större,   och  det  skulle  helt  visst 

—  198  — 


mycken  takt  och  klokhet  till  för  att  i  många  fall  öfver 
hufvud  få  några  gemensamma  beslut  till  stånd. 

Undertecknads  uppfattning  är  därför  den,  att  en- 
kammarsystemet  erbjuder  många  fördelar,  om  det- 
samma också  har  sina  brister.  Då  man  invänder,  att 
enkammaren  på  grundvalen  af  allmän  och  lika  rösträtt 
kan  bli  alltför  radikal  till  sin  sammansättning,  så  kan 
härtill  genmälas  att  en  betydande  garanti  ligger  i  de 
proportionella  valen.  I  följd  af  dessa  blir  det  i  regeln 
icke  möjligt  för  ett  enda  parti,  som  för  tillfallet  må- 
hända är  det  starkaste,  att  utan  vidare  besätta  flertalet 
platser  eller  fa  absolut  majoritet  i  kammaren.  Härtill 
kommer  den  omständigheten,  att  det  i  våra  förhållan- 
den ingalunda  vore  någon  lätt  sak  att  flnna  en  rättvis 
och  enkel  grund  för  sammansättningen  af  en  första 
kammare,  i  fall  man  ville  tillämpa  tvåkammarsystemet. 
Det  förefaller  därför  såsom  en  tämligen  gifven  och 
naturlig  sak,  att  då  representationsreformen  hos  oss 
först  nu  genomfördes,  den  skulle  leda  till  ett  enkam- 
marsystem.  Hade  reformen  genomförts  ett  eller  annat 
tiotal  år  tidigare,  hade  vi  väl  helt  säkert  fatt  ett  två- 
kammarsystem,  men  nu  mera  anses  ett  sådant  redan 
på  många  håll  föråldradt. 

Ä'^   T,  Oljemark, 


Det  har  icke  utan  skäl  sagts,  att  besluten  vid  den 
nyss  tilländagångna  landtdagen  vittnade  om  mer  sans 
än  den  diskussion,  som  föregick  dem. 

Om  man  undantager  besluten  i  nykterhetsfrågoma 
samt  några  bestämningar  i  bagerilagen  kunna  de  i  själfva 
verket  uthärda  äfven  vanlig  borgerlig  kritik. 

Och  framför  allt  förtjänar  det  annoteras,  att  den 
till  hela  sin  innebörd  viktigaste  af  de  frågor,  som  före- 
lågo  till  landtdagens  behandling,  nämligen  den  om  de 
tjugu  millionerna  afgjordes  i  positiv  riktning.  Utgången 
blef  densamma,  som  den  med  all  sannolikhet  hade  blif- 
vit  äfven  under  ståndslandtdagamas  tid.     Landtdagen 

—  199  - 


gaf  i  detta  fall,  såsom  så  mången  gång  förut  i  ömtåliga 
politiska  frågor,  bevis  på  en  måttfullhet,  som  för  den 
svagare  parten  icke  blott  påkallas  af  klokhetsskäl  utan 
äfven  tar  afstånd  från  en  skrytsam  och  ovärdig  öfver- 
skattning  af  de  egna  resurserna. 

Det  ofvanstaende  skulle  sålunda  gifva  vid  handen 
att  facit  för  landtdagen  och  dess  verksamhet  icke  varit 
fullt  så  dåligt,  som  man  i  allmänhet  är  benägen  att 
antaga. 

Väl  har  det  anmärkts  att  landtdagen  hunnit  slut- 
behandla endast  en  ringa  del  af  de  ärenden,  den  hade 
sig  förelagda.  Men  denna  anmärkning  synes  icke  vara 
berättigad.  Det  måste  gifvetvis  taga  tid  innan  repre- 
sentationen i  dess  förändrade  sammansättning  hann 
arbeta  sig  in  i  de  nya  formerna.  En  lycklig  tillfällig- 
het var  det  att  kammaren  på  våren  efter  en  månads 
sammanvaro  åtskildes  för  att  ånyo  sammankomma  på 
hösten.  Ty  hade  den  fortsatt  utan  detta  afbrott,  så 
hade  den  antagligen  icke  inom  den  fastställda  tiden  af 
tre  månader  medhunnit  ens  finanspropositionema. 

Hvad  arbetets  kvalitet  vidkommer,  så  har  denna 
icke  gifvit  så  mycket  efter  för  ståndslandtdagamas. 
Äfven  vid  dem  var  det  klent  beställdt  med  krafterna. 
Endast  statsutskottet  delvis  äfven  lagutskottet  samt  lag- 
och  ekonomiutskottet  hade  att  förfoga  öfver  goda  för- 
mågor. I  de  öfriga  låg  arbetsbördan,  liksom  nu,  på 
några  fa  medlemmar.  Dock  måste  det  erkännas  att 
några  utskotts  arbeten  denna  gång  voro  rent  af  under- 
haltiga. Men  vid  följande  landtdag  kan  detta  afhjälpas 
genom  förändrad  sammansättning  af  utskotten  eller  så- 
lunda att  några  af  de  många  utskotten  sammanslås. 

En  fördel  i  arbetet,  som  utan  tvifvel  efterhand 
kommer  att  framträda,  är  den  att,  tack  vare  de  årligen 
återkommande  landtdagama,  kontinuitet  i  fråga  om 
sekretariatet  kan  genomföras.  Flere  af  sekreterame 
voro  redan  nu  fullt  vuxna  sin  uppgift. 

Men  trots  det  att  landtdagen  sålunda  har  att  fram- 
visa äfven  goda  sidor,  är  totalintrycket  dock  ned- 
slående. 

De  ändlösa,  ofruktbara  debatterna,  bristen  på  för- 

—  200  — 


ståelse,  pä,  man  vore  frestad  att  säga,  god  vilja,  de 
ständigt  upprepade  beskyllningarna  mellan  partierna 
och  enskilda  medlemmar  af  dem,  icke  blott  mellan 
socialisterna  å  den  ena  sidan,  de  borgerliga  å  den 
andra  sidan,  utan  äfven  mellan  de  sistnämnda  inbördes; 
allt  detta  samverkar  till  att  gifva  en  nästan  tröstiös 
bild  af  vår  representation  i  dess  nya  sammansättning. 

De  funnos  visserligen,  som  hoppades  att  partierna 
vid  landtdagen,  efter  att  hafva  talat  ut  under  den  ena 
månad,  som  landtdagen  på  våren  var  samlad,  skulle, 
då  den  på  hösten  ånyo  sammanträdde,  visa  större  för- 
ståelse for  motståndame.  Men  dessa  förhoppningar 
blefvo  fullständigt  gäckade  och,  då  laglighetsspörjsmå- 
let  på  landtdagens  sista  dag  vid  behandlingen  af  lag- 
utskottets betänkande  angående  prokuratoms  berättelse 
kom  upp  i  alla  sina  konsekvenser,  blef  det  klart  att 
allt  tal  om  en  försonligare  politik  mellan  partierna  varit 
favitskt. 

En  talare  på  ungfinskt  håll  framhöll  då  uttryck- 
ligen, att  laglighetsspörjsmålet  visat  sig  vara  den  fråga, 
som  fortfarande  delar  vårt  folk  i  två  delar. 

Jag  har  frågat  mig  om  det  verkligen  förhåller  sig 
så.  Inom  den  svenskatalande  befolkningen  i  landet 
hafva  meningsolikhetema  i  denna  sak,  ehuru  de  nog 
förefunnits,  dock  icke  varit  lika  stora  som  på  finskt 
håll.  Men  jag  vågar  hålla  före  att,  om  de  ock  varit 
större,  vi  svenskatalande  efter  uppgörelsen  under  no- 
vemberdagarna åter  hade  räckt  hvarandra  handen.  Och 
jag  undrar,  om  icke  differenserna  äfven  på  finskt  håll 
varit  något  uppskrufvade  och  om  de  framför  allt  nu- 
mera hafva  fullt  genljud  i  de  djupa  leden. 

Vidkommande  däremot  dem,  som  själfva  sitta  i 
landtdagen,  torde  partihatet  fortfarande  fi  betecknas 
såsom  fullt  äkta.  Beträffande  dem  hade  och  har  den 
nämnde  talaren  från  ungfinskt  håll  därför  rätt.  Därom 
råder  åtminstone  efter  sammandrabbningen  på  landt- 
dagens sista  dag  intet  tvifvel.  Vi  måste  därför  räkna 
med  att  landtdagen,  då  den  i  februari  ånyo  samman- 
kommer, icke  skall  framträda  mer  till  sin  fördel  än 
hittills. 

—  201  — 


Rättvisligen  bör  härvid  emellertid  framhållas,  att 
det  svenska  folkpartiets  representanter  öfverhufvud  icke 
i  sitt  offentliga  uppträdande  gafvo  skäl  till  anmärk- 
ningar. 


Återstår  ännu  att,  enligt  det  af  kalenderns  redak- 
tör förelagda  programmet,  yttra  några  ord  om  c  bristema 
och  fördelarna»  af  enkammarsystemet. 

Ifall  denna  fråga  riktades  till  hvarje  landtdags- 
grupp  for  sig  och  närmast  då  till  det  svenska  folkpar- 
tiets representanter,  så  skulle  svaret,  tror  jag,  obetin- 
gadt  utfalla  så,  att  det  varit  till  fromma  for  saken  att 
gruppen  arbetat  på  ett  rum  och  icke  varit  fördelad  på 
två.  Väl  är  gruppens  sammansättning  icke  represen- 
tativ. Många  af  partiets  bästa  krafter  saknas.  Men 
detta  härrör  däraf  att  så  många  vid  valen  afsade  sig 
kandidatur  och  är  sålunda  icke  enkammarsystemets  fel. 

Samma  svar  skulle  förmodligen  äfven  de  öfriga 
grupperna  gifva. 

Hufvudvikten  i  vår  representationsreform  låg,  på 
sätt  jag  redan  i  fjolårets  kalender  framhöll,  på  införan- 
det af  allmän  och  lika  rösträtt.  Härmed  var  materialet 
gifvet.  Fördelningen  på  en  eller  två  kammare  var  där- 
emot en  fråga  af  underordnad  betydelse. 

Hade  det  varit  tänkbart  att  sammansätta  första 
kammaren  i  en  tväkammarrepresentation  på  sådant  sätt, 
som  R.  A.  Wrede  ännu  sommaren  1905  föreslog,  så 
hade  det  kunnat  vara  någon  idé  däri.  Men  efter  no- 
vemberdagarna var  ett  sådant  förslag  icke  vidare  möj- 
ligt. Ett  tvåkammarsystem  däremot,  där  första  kam- 
maren äfven  den  utgått  ur  val  på  grund  af  allmän  och 
lika  rösträtt,  om  ock  med  annan  åldersbegränsning  for 
de  valde  eller  de  väljande  eller  for  båda,  en  sidan 
första  kammare  hade  blifvit  betydelselös.  Men  väl 
skulle  krafterna  genoni  tudelningen  blifvit  splittrade. 
Antagligen  hade  de  båda  kamrama  tillsammantagna 
kommit  att  bestå  af  ungefar  samma  personer,  som  en- 
kammaren  nu.     Men   huru   hade  väl  den  andra  kam- 

-  202  - 


maren,  på  hvilken  dock  hufvudvikten  hade  legat,  och 
huru  hade  förhandlingarna  i  denna  gestaitat  sig,  om 
de  mer  sansade  elementen  suttit  slaldt  för  sig  i  en 
första  kammare?  Och  hvilket  inflytande  hade  väl  dessa 
i  sin  isolering  kunnat  utöfva  på  ärendenas  gång  eller 
på  opinionen  i  landet? 


Det  är  icke  någon  ljus  bild,  denna  första  enkam- 
marlandtdag  kvarlämnat. 

De  två  landtdagar,  som  ännu  under  förevarande 
landtdagsperiod  och  på  grund  af  samma  val  komma 
att  äga  rum,  skola  enligt  all  sannolikhet  blifva  lika  den 
första. 

Men  vi  skola  hoppas  att  valen  för  nästa  treårs- 
period komma  att  tillföra  landtdagen  krafter  som  förmå 
enhetligare  och  med  större  förståelse  fullgöra  sitt  värf 
och  därmed  äfven  tillförsäkra  representationen  ökadt 
inflytande  inåt  som  utåt. 

Emil  Schybergson. 


Herr  Redaktör! 

Det  ter  sig  ganska  vanskligt  för  mig  att  uppfylla 
Eder  anhållan.  Såsom  nybörjare  i  det  politiska  lifvet 
och  såsom  en  af  kammarens  yngsta  medlemmar  är  det 
mig  i  dubbelt  afseende  svårt  att  lämna  ett  sakligt  och 
uttömmande  svar  på  Edra  frågor.  Dessutom  misstänker 
jag,  att  kanske  mången  af  detta  albums  ärade  läsare 
lärts  att  betrakta  oss  socialister  —  om  jag  ej  alltför 
mycket  misstager  mig  —  såsom  ett  mellanting  af  ban- 
diter och  fantaster  eller  kanske  bådadera  och  sålunda 
a  priori  är  stämd  för  att,  låt  oss  säga,  med  misstro 
betrakta  en  uppsats,  undertecknad  af  ett  kättarenamn. 
I  alla  händelser  är  det  svårt  att  lämna  ett  svar,  på 
grund  af  den  ringa  erfarenhet  vi  ega  uti  sist  förflutna, 

-  203  - 


korta  landtdagssession.    Jag   skall  ändå  försöka  uttala 
mig  —  så  godt  jag  kan. 

De  fördelar,  som  man  teoretiskt  sedt  ville  finna 
uti  ett  enkammarsystem,  äro  enkelhet  och  snabbhet  i 
ärendenas  behandling  samt  garantier  för  att  demokra- 
tiska åsikter,  i  den  mån  de  äro  företrädda  hos  majori- 
teten af  en  på  grund  af  allmän  och  lika  rösträtt  vald 
representantkår,  kunde  resultera  i  positiva  landtdags- 
beslut.  Erkännas  bör,  att  vår  första  enkammare  i  en- 
dast ringa  grad  förverkligat  det  förstnämnda  antagandet. 
Frånsedt  det,  att  flere  yttre  och,  som  vi  skola  hoppas, 
tillfälliga  samt  snart  öfvergående  omständigheter,  såsom 
ovana  vid  landtdagsarbetet,  alltför  stor  talträngdhet, 
laglighets-  och  språkgräl  m.  m.,  i  stor  utsträckning  bi- 
dragit till  ett  improduktivt  förslösande  af  landtdagstiden, 
kan  man  uti  vår  nya  landtdagsordning  skönja  betänk- 
liga brister,  hvilkas  skadliga  inverkan  på  landtdags- 
arbetets  resultat  kan  bli  till  en  verklig  fara  för  all 
reformverksamhet.  Lagstiftarena  ha  i  sin  sträfvan  att 
skydda  representationen  för  cförhastade  beslut»  syn- 
barligen skjutit  öfver  målet  —  om  med  afsikt  eller  ej, 
skola  vi  denna  gång  lämna  osagdt.  De  trenne  läsnin- 
gar, som  hvarje  lagförslag  har  att  genomgå  vid  plena, 
kunna  med  goda  skäl  försvaras,  såsom  garantier  för  att 
ett  landtdagsbeslut  i  såväl  formellt  som  i  sakligt  af- 
seende  egnas  tillräcklig  omsorg.  Men  ärendenas  be- 
handling i  det  s.  k.  stora  utskottet  kan  icke  fa  samma 
dom.  Erfarenheten  har  visat,  att  den  noggranna  gransk- 
ning af  lagförslag,  som  sagts  vara  afsigten  med  stora 
utskottets  arbete,  där  ingalunda  kommit  desamma  till 
del.  Utskottets  sammanträden,  som  vanligen  hållits 
efter  ett  ansträngande  arbete  i  andra  utskott  eller  efter 
nattvak  i  plenisalen,  urartade  ju  längre  det  led  till 
en  formlig  parodi  på  ett  lagstiftningsarbete.  Ledamö- 
terna kommo  och  gingo  —  högst  få  brydde  sig  om 
att  lyssna  till  upprepade  långa  andraganden,  dem  man 
till  väsentlig  del  redan  hade  hört  i  plenisalen,  beslut 
fattades  med  alldeles  tillfällig  röstöfvervigt  o.  s.  v. 
Vanligen  gick  det  så,  att  kammaren  icke  godkände 
stora  utskottets  ändringsförslag  eller  också  gjorde  nya 

-  204  - 


ändringar  i  desamma,  hvilket  hade  till  följd  ny  remiss 
till  stora  utskottet,  nytt  upprepande  af  allt  det  man 
redan  ilerfaldiga  gånger  hört,  nya  omröstningar  o.  s.  v. 
Då  därtill  kommer,  att  hvarje  medlem  af  stora  ut- 
skottet tillerkänts  rätt  att  äfven  där  fordra  ända  till 
trenne  läsningar  af  hvarje  lagförslag,  kan  man  ej  värja 
sig  för  fruktan  att  stora  utskottet  lämnar  ett  oändligt 
rikt  falt  för  dem,  som  önska  att  genom  obstruktion 
fördröja  och  omöjliggöra  det  reformarbete,  som  vårt 
folks  vaknande  sociala  medvetande  fordrar.  Och  att 
det  finnes  så  många,  som  gärna  begagna  sig  af  tillfället 
—  äfven  detta  har  erfarenheten  visat.  Såsom  oegent- 
lig och  arbetsförsvårande  måste  betraktas  också  den 
omständigheten  att  ett  ärende,  som  af  orsak  eller  an- 
nan ej  hunnit  slutbehandlas  under  en  landtdagssession, 
icke  kan  utan  vidare  uppskjutas  till  en  följande,  utan 
måste  dess  upptagande  till  fortsatt  behandling  göras 
beroende  af  nytt  initiativ  antingen  i  form  af  en  cnadig» 
proposition  eller  landtdagspetition  i  ämnet.  —  Allt  det 
ofvansagda  bidrager  till  att  enkelheten  och  snabbheten 
vid  ärendenas  behandling  lämnat  mycket  öfrigt  att 
önska. 

Komma  vi  sedan  till  enkammarsystemets  kärn- 
punkt, dess  betydelse  för  demokratiska  ideers  realise- 
rande. Därom  några  ord.  Om  vi  kasta  en  blick  på  fyra- 
ståndslandtdagamas  historia,  se  vi  huru  svårt,  ja  omöj- 
ligt det  varit  att  där  komma  till  ett  samstämmigt  beslut 
rörande  frågor  af  större  ekonomisk  bärvidd.  Om  också 
några  spår  af  en  sann  demokrati  knappast  kunde  skön- 
jas i  en  representation,  där  alla  kamrama  representerade 
de  besittande  klasserna,  fanns  det  likväl  de  skilda  stån- 
den emellan  vissa  divergenser  och  skilda  klassintressen, 
hvilka  ledde  till  fattande  af  väsentligen  olika  beslut.  Då 
dessa  beslut  sedan  skulle  sammanjämkas,  skedde  det 
nästan  utan  undantag  till  fördel  för  en  konservativare 
uppfattning.  Samma  förhållande  möter  oss  i  vårt  västra 
grannland,  där  första  kammarens  planmässiga  förkas- 
tande af  andra  kammarens  flesta,  helst  i  ringa  mån 
demokratiska  beslut,  uppväckt  ett  skarpt  ogillande  af 
första  kammarens  tillvaro,  och  detta  ogillande  delas  icke 

-  205  - 


blott  af  socialdemokrater  utan  äfven  af  de  < liberalas» 
mångskiftande  skaror.  Englands,  Frankrikes  m.  fl.  län- 
ders förhållanden  erbjuda  oss  samma  exempel. 

Tanken  på  att  en  kvalificerad  öfre  kammare  skall 
utgöra  ett  skydd  mot  förhastade  och  omogna  beslut, 
kan  ju  i  och  för  sig  låta  höra  sig.  Ett  lagstiftningsarbete 
är  ju  afsedt  att  verka  in  i  en  oöfverskådlig  framtid  och 
direkt  eller  indirekt  på  alla  ett  lands  såväl  >'ttre  poli- 
tiska som  inre  sociala  förhållanden  samt  därigenom 
också  på  hela  den  mänskliga  utvecklingen  öfverhufvud. 
Det  bör  således  handhafvas  med  största  möjliga  om- 
sorg och  förståelse  för  dess  verkan.  Nu  är  förhällandet 
i  det  moderna  samhället  likväl  det,  att  den  « kvalifice- 
rade» delen  af  mänskligheten  i  allmänhet  representerar 
åsikter,  hvilka  stå  i  bjärt  kontrast  med  de  mäktiga  reform- 
rörelser, som  brusa  under  det  moderna  samhällets  yta. 
Det  kapitalistiska  samhället,  så  förnuftigt  och  välordnadt 
det  än  ter  sig  för  en  beundrare  af  detsamma,  gömmer 
oceaner  af  lidande,  förtryck  och  elände.  Exploatering 
af  arbetskraft,  arbetslöshet  och  däraf  följande  hunger 
och  elände,  tårar  och  kval,  råhet,  brott  och  andlig  för- 
mörkelse å  ena  sidan,  öfverflöd  och  makt,  kulturens 
urartning  för  att  tillfredsställa  depraverade  och  degene- 
rerade böjelser  å  andra  och  sedan  miljarder  af  med  svett 
förtjänade  penningar,  miljoner  människolif  för  att  med 
mordvapen  upprätthålla  det  hela.  —  —  —  Och  allt 
detta,  dä  jorden  likväl  gömmer  tillräckligt  med  existens- 
medel för  alla,  då  människonaturen,  trots  sin  outveck- 
ling eller  sin  urartning,  eger  stora  förutsättningar  för 
att  med  tillhjälp  af  en  sund,  existensbetryggande  sam- 
hällsordning, en  sund  kultur  väckas  upp  till  full  för- 
ståelse för  människans  uppgift  på  jorden.  Men  de  sträf- 
vanden,  hvilka  afse  att  leda  utvecklingen  i  den  sunda 
riktningen  uppbäras  sällan  och  aldrig  af  dem,  som  räkna 
sig  till  de  « kvalificerade». 

Sålunda  bli  åsikterna  om  hvad  som  skall  anses 
rätt,  hvad  orätt,  hvad  förhastadt,  hvad  icke,  så  oändligt 
olika.  En  anhängare  af  Manchester-systemet  anser  sta- 
tens inblandning  i  arbetarelagstiftningen  vara  den  gröfsta 
oförrätt,  där  många  finna  den  vara  statens  oundgäng- 

-  206  - 


liga  plikt,  en  krogvärd  ser  våld  uti  en  förbudslag,  den 
flertalet  af  vårt  folk  emotser  som  en  välsignelse.  En 
« fredlig  nydanare»  kan  stämpla  ett  beslut  minst  sagdt 
förhastadt,  där  vi  och  många  andra  med  oss  anse  det 
realiseradt  århundraden  senare  än  det  hade  bordt.  Den 
betydelse,  som  man  på  borgerligt  håll  vill  inlägga  i 
begreppet  cförhastadt»,  ha'  vi  sålunda,  med  förlof  sagt, 
föga  respekt  för.  —  Härmed  vill  jag  dock  ingalunda 
säga,  att  ett  reformarbete  skall  göras  liktydigt  med 
ett  hufvudlöst  ikullvräkande  af  det  bestående  utan  hän- 
syn till  nationalekonomiska  lagar  och  ett  lands  utveck- 
lingsresurser. Men  om  dessa  resurser  kunna  ju  me- 
ningarna vara  ganska  olika  hvarandra,  och  likaså  fin- 
nas så  många  olika  uppfattningar  inom  den  vetenskap 
som  kaUas  nationalekonomi. 

Socialdemokraten  afser  i  alla  fail  icke  revolution, 
utan  evolution;  de  under  årtusenden  bildade  ekono- 
miska och  andra  förhållanden  kunna  icke  i  en  hand- 
vändning bortblåsas  och  ersättas  med  andra,  utan  sker 
detta  stegvis  under  motgångar  och  vinningar.  Men  vi 
hålla  före  att  reformerandet  måste  ske  med  tanke  på 
vårt  mål,  produktionens  socialisering  och  i  mån  af  prole- 
tariatets krafter  och  ett  lands  utvecklingsmöjligheter  så 
snabbt  som  dessa  två  faktorer  under  skilda  tidpunkter 
medgifva.  Och  om  detta  arbete  i  en  eller  annan  punkt 
bringar  tillfälligt  lidande  eller  svårigheter,  men  likväl 
närmar  oss  helst  ett  steg  till  målet,  är  detta  lidande 
intet  mot  de  lidanden  det  kommer  att  afvärja. 

Med  detta  för  ögonen  och  med  full  öfvertygelse 
om  att  den  del  af  samhället,  som  representerar  det  stora 
flertalet  och  åt  hvilken  det  kapitalistiska  systemet  ej 
ger  annat  än  lidanden,  ensam  är  förmögen  att  uppfatta 
betydelsen  af  en  ny  samhällsordning  samt  är  villig  att 
kämpa  för  densamma,  kan  man  ej  komma  till  annat 
resultat  än  det,  att  folkviljan,  trots  de  många  hållpunk- 
ter till  kritik  och  begabbelse  den  kan  ge  åt  en  ytiig, 
kortsynt  och  själftillräcknelig  granskare,  likväl  repre- 
senterar de  enda  sunda  sociala  tendenserna  och  måste 
ega  full  makt  att  realisera  desamma,  sådan  makt  eger 
den,   teoretiskt  sed  t,  uti  en  enkammare.     En   «kvalifi- 

-  207  — 


cerad»  öfre  kammare  är  alltid,  man  må  nu  söka  göra 
den  huru  «demokratisk»  som  helst,  benägen  att  se  värl- 
den ur  en  af  klassintressen  beroende  synvinkel  och 
värkar  i  praktiken  hämmande  på  en  utveckling  i  den 
riktning  hvarje  sann  förkämpe  för  mänsklighetens  väl 
måste  anse  vara  den  rätta. 

Hvad  jag  här  sagt  om  enkammarsystemets  för- 
delar gäller  dock  enkammarsystemet  såsom  sådant  och 
icke  vår  enkammare.  Ty  alla  de  fördelar  densamma 
kan,  teoretiskt  sedt,  hafva,  bortfalla  inför  bristema  i 
vår  konstitution.  Storfurstens  absoluta  vetorättighet  är 
lika  hämmande  för  lagstiftningen  som  någonsin  en  be- 
dagad första  kammare,  —  samma  tendenser  och  samma 
intressen  kunna  göra  och  göra  sig  gällande  genom  den- 
samma. Landtdagens  ringa  makt  att  taga  initiativ  i 
de  viktigaste  beskattnings-,  grundlags-  och  andm  frågor, 
regeringens  faktiska  oansvarighet  —  allt  detta  gör  att 
det  odemokratiska»  i  vår  odemokratiska»  landtdagsord- 
ning  mera  är  en  chimär  än  ett  faktum. 


Att  vår  senaste  landtdag  i  många  stycken  lämnat 
ett  och  annat  öfrigt  att  önska,  är  jag  den  siste  att  vilja 
förneka  —  närmast  med  tanken  på  mig  själf  och  min 
egen  arbetsförmåga.  Att  ett  större  förråd  af  sakkun- 
nighet hade  varit  önskvärdt,  förneka  vi  icke  heller. 
Det  är  ju  just  demokratin  som  bUr  lidande  därpå.  Men 
då  förhållandet  såväl  i  vårt  kära  samhälle  som  annor- 
städes varit  sådant,  att  demokratiska  och  i  främsta 
rummet  socialdemokratiska  tendenser  varit  främmande 
för  de  flesta  af  dem,  som  kunnat  skaffa  sig  insikter  i 
lagstiftning  och  en  allsidig  bildning,  kunna  vi  ju  ej  an- 
nat än  taga  situationen  sådan  den  är,  och  så  godt  \\ 
kunna  skaffa  oss  den  erfarenhet  och  de  insikter  vi 
sakna.  Och  om  vi  skola  vara  uppriktiga,  kunna  \i 
säga  ungefär  så  här:  en  « bildad»  fyraståndslandtdag  med 
insikter,  dem  den  brukar  i  konservativ  riktning,  innebär 
en  mycket  större  fara  för  samhällsutvecklingen  än  en 
enkammare,   som  besjälas  af  reformifver  och  har  god 

-208  - 


vilja,  om  ock  till  en  början  en  något  mindre  grad  af 
förmåga  att  väl  genomföra  sina  afsikter.  —  Konserva- 
tismen kan  ju  dock  känna  sig  relativt  lugn  i  afseende 
å  vår  enkammare;  den  borgerliga  lifsuppfattningen  är 
där  betryggad  och  verkliga,  för  proletariatet  viktiga 
reformfrågors  lösande  i  ^dan  riktning,  som  helst  i 
någon  min  stöter  kapitalismen  för  hufvudet,  är  omöj- 
liggjord genom  den  rörande  vänskap  som  där  —  trots 
litet  kärleksgnabb  —  uppstått  de  borgerliga  partierna 
emellan. 

Landtdagens  oförmåga  till  arbete  har  dock  målats 
svartare  än  den  i  själfva  verket  är.  Visserligen  har  prat- 
samheten i  kammaren  varit  afskräckande  stor  —  ehuru, 
tvärtemot  hvad  som  påståtts,  minst  inom  den  relativt 
stora  soc.demokr.  gruppen  —  men  denna  pratsamhet 
är  nog  af  öfvergående  art;  visserligen  har  en  hel  del 
tid  bortkastats  på  personliga  och  mindre  vackra  utfall 
partier  och  personer  emellan,  men  öfverhufvudtaget  ha 
ju  sessionerna  förlupit  fredligt  och  lugnt.  Man  har  ej 
slagits  med  stolar  och  bänkar  som  i  Österrike,  ej  heller 
ha  grälen  ledt  till  örfilar  och  dueller  som  i  Frankrike. 
Och  landtdagsarbetet  har  ju  också  lämnat  resultat,  om 
ock  små,  så  i  alla  fall  betydligt  större  än  man  velat 
hafva  sagt.  En  hel  mängd  ärenden,  bland  dem  vid- 
lyftiga lagförslag,  hafva  slutbehandlats  inom  utskotten, 
och  ehuru  de  ej  hunnit  behandlas  vid  plena,  komma 
<^e  under  nästa  landtdags  sessioner  i  hög  grad  att  un- 
<lerlätta  arbetet. 

En  stor  del  viktiga  frågor  ha  blifvit  obehandlade 
•delvis  till  följd  däraf,  att  regeringen  inkommit  med  en 
mängd  lagförslag,  i  de  flesta  fall  af  underordnad  bety- 
<lelse,  och  dessa,  då  de  enligt  L.  O.  måste  behandlas 
fbre  petitioner  och  motioner,  hafva  tagit  utskottens  tid 
i  anspråk,  sålunda  skjutande  åt  sidan  många,  långt  vik- 
tigare ärenden.  Detta  var  i  främsta  rummet  fallet  med 
lagutskottet.  Sakförare-  och  notariatiagama,  af  hvilka 
•den  förra  förkastades  i  landtdagen  och  den  senare  ej 
liann  slutbehandlas,  omöjliggjorde  ett  upptagande  af  frå- 
gor rörande  kvinnans  ställning  i  samhället,  revision  af 
hofrättemas  arbetssätt,  frågan  om  villkorliga  domar  m.  fl. 

-  209-  14 


Det  onaturliga  uti  att  vi  äga  en  regering  som 
uppbäres  af  blott  en  ringa  del  af  landtdagen  kunde  ej 
undgå  att  värka  hämmande  på  arbetet  samt  upphet- 
sande på  sinnesstämningen,  och  såsom  förhållandena 
nu  synas  utveckla  sig,  blir  det  vid  nästa  session  ännu 
värre.  Den  radikala  läggning  i  politiska  frågor  man 
gärna  velat  se  hos  vår  första  enkammare  uteblef  tyvärr 
i  de  flesta  fall.  Därom  vittna  landtdagens  beslut  i 
bl.  a.  polis-  och  20  miljoners-frågorna.  Den  uppfatt- 
ning som  gjorde  sig  gällande  angående  vår  nyaste 
historias  största  och  skändligaste  våldsdåd  —  Laukko- 
torparenas  vräkning  —  borttog  de  sista  illusionerna 
om  en  radikalism,  som  man  hade  väntat  af  kammaren 
i  dess  egenskap  af  novemberrevolutionens  barn.  —  Så 
att  de  borgerliga  —  tycker  man  —  kunde  vara  relativt 
nöjda  med  det  som  presterats. 

Vi,  socialister,  ha  nog  ej  stor  orsak  att  rosa  landt- 
dagens arbete,  ty  dess  resultat  innebära  nästan  intet 
för  den  fattiga.  Torparlagens  fördröjande  blef  ett  slag 
i  ansiktet  åt  vårt  talrika  landsproletariat,  och  förbuds- 
lagen synes  ha  väckt  kapitalismens  särskilda  intresse. 
Om  den  kommer  att  ramla  för  alla  de  intriger,  som 
sättas  i  spel  mot  densamma,  återstår  endast  bagarlagen 
såsom  proletariatets  enda  vinning  af  sin  första  folk- 
representation. Men  då  vi  nogsamt  veta  att  resultat 
vinnas  blott  genom  insiktsfull  och  uthållig  strid  mot 
reformemas  motståndare,  motse  vi  med  tillförsikt  och 
stridsfardighet  den  kommande  arbetstiden,  som  vi  mot- 
taga rustade  med  erfarenhet  från  den  nyss  tillända- 
lupna. 

5.  Nuorteva. 


-  210- 


Åländska  folkskolor. 


k 


Lr  det  något  särskildt  att  en  folkskola  är  åländsk? 
I  dag  sträfvar  man  öfveraUt  till  jämlikhet,  jämn- 
strukenhet,  uniformering;  man  söker  göra  skolorna 
möjligast  lika  hvarandra;  typiskt  är,  huru  i  hufvudsak 
öfverensstämmande  den  ena  folkskolebyggnaden  är  med 
den  andra. 

Men  det  hvilar  en  för  stark  stämning  öfver  Åland, 
det  fagra  sommarlandet  med  sina  egenartade  lifsbetin- 
gelser,  sitt  afskilda  läge  och  sin  enspråkiga  befolkning. 
Sådant  måste  ge  skolan  särprägel.  Den  lärare,  som 
flyttas  från  verksamheten  i  en  åländsk  skola  till  en 
liknande  t.  ex.  i  Nyland,  skall  troligt  känna  förändrin- 
gen. En  sådan  flyttning  hör  eljes  till  undantagen; 
största  delen  af  lärame  pa  Åland  äro  födda  ålänningar, 
främlingarna,  som  en  gång  sett  det  landet,  stanna  gärna 
kvar  eller  längta  dit  igen. 

I  själfva  verket  ges  det  en  rad  förhållanden,  som 
borde  göra  arbetet  på  Åland  mindre  lockande.  Fak- 
tiskt arbetar  folkskolan  där  med  större  svårigheter  än 
kanske  någonstädes  i  landet;  vi  ha  ju  en  vidsträckt 
svårtrafikerad  skärgård,  på  fasta  Åland  stora  oländiga 
sträckor,  hvilket  vållar  skolgången  stora  svårigheter. 
Värst  är  den  inbitna  rädsla  för  utgifter,  då  det  gäller 

-  211  - 


kulturella  företag,  i  all  synnerhet  folkskolan,  som  så 
känneteckna  landsdelens  allmoge.  Ej  förgäfves  har 
man  sagt,  att  den  åländska  folkskolan  både  bokstafligen 
och  icke  bokstafligen  arbetar  i  starkt  stenbunden  mark. 
Arbetets  lockelse  ligger  väl  i  kärleken  till  hembygden, 
till  dess  hurtiga  och  frispråkiga  befolkning. 

Den  åländska  folkskolans  historia  bar  samma  drag 
som  den  öfverhufvud  hos  oss,  allenast  med  den  skillnad 
att  allt  på  Åland  gått  långsamt  framåt,  att  motståndet, 
förlusterna  och  striderna  varit  många,  innan  man  i 
dag  med  tillförsikt  vågar  se  framtiden  an. 

Man  hade  väntat,  att  Ålands  äldsta  folkskola  skulle 
grundats  i  Godby,  centralplatsen  på  Åland,  där  förut 
den  Knorringska  skolan  arbetat.  Bosättningen  här  är 
emellertid  ej  synnerligen  tät,  och  det  saknades  väl  den 
tiden  personligt  initiativ.  Först  1899  inrättades  här 
folkskola. 

Äldst  är  skolan  i  Finby  uti  Sund.  Här  må  af- 
tryckas  det  protokoll,  som  fördes,  då  skolans  grundande 
beslöts  den  16  juni  1870. 

«Vid  deDDa  stämma,  som  hölls  i  närvaro  af  Herr  GhiveniÖreii  i 
länet  Grefve  Creutz,  framställde  Herr  Guvernören,  hurusom  i  andra  för- 
samlingar ambulatoriska  folkskolor  icke  ansetts  tillräckliga,  utan  däremot 
behofvet  af  fast  folkskola  gjort  sig  kändt,  hvarföre  Herr  GuvemOren 
ville  hafva  Sunds  församling,  hvarest  hvarken  ambulatorisk  eller  annan 
skola  härförinnan  varit  inrättad,  tillspord,  om  icke  församlingen  ville 
hafva  en  folkskola  organiserad,  i  hvilket  fall  statsanslag  vore  att  pftråkna ; 
varande  till  slik  skolas  inrättande  sä  mycket  mera  skäl,  som  församlingen 
i  alla  fall  erlägger  bevillning  till  underhållande  af  skolor  annorstädes  i 
landet  —  Vid  härom  på  Herr  Guvernörens  anmodan  gjord  särskild 
förfrågan  genmäldes:  att  byggandet  och  underhållandet  af  skollokal  blefVe 
alltför  betungande;  att  barnens  underhållande  i  skolan  blefve  i  synner- 
het  för  de  fattigare  föräldrame  för  mycket  tryckande,  med  flere  andrm 
betänkligheter,  som  häremot  anfördes.  —  Och  som  man  härvid  idce 
kunde  komma  till  samstämmighet  verkställdes  omröstning  jämlikt  kom- 
munalröstlängden, till  utrönande  af  församlingens  verkliga  mening;  hvaiaf 
befanns,  att  133  röster  voro  för  och  57  emot  inrättandet  af  fast  folk- 
skola, hvars  tillkomst  förty  blef  a%jord.  Till  uppgörande  af  förslag  till 
lämpligaste  sättet  för  folkskolans  organiserande  utsågs  en  komité,  be- 
stående af  kyrkoherden  L.  G.  W.  Törnwall  såsom  ordförande,  samt 
såsom  ledamöter:  kronofogden  och  riddaren  K.  O.  LigneU,  lotslöjtnanten 
K.  Mellenius,  nämdemannen  M.  F.  Rosenberg,  sexman  Karl  Erik 
Eriksson  från  Domarböle,  sexman  Karl  Joh.  Johansson  från  Knibu 
bonden  Karl  Er.  Johansson    Gunnarsby,  sexman  Karl  Joh.  Johansson 

—  212  - 


frän  MåDgstekta  och  sämdemannen  Johan  Er.  Johansson  från  Finby, 
hvilkas  uppgörande  förslag  kommer  att  vid  blifvande  kommunalstämma 
närmare  pröfvas  samt  till  efterföljd  antagas. 

Den  härmed  missnöjde  eger  inom  trettio  dagar  härefter  hos  Herr 
Guvernören  i  länet  i  laga  ordning  anföra  besvär.  Uppläst  och  godkändt 
intyga  tid  som  ofvan. 

På  kommunalstämmans  vägnar: 

Karl  Johan  Pehrsson. 

A.  Hagström.  Karl  Johan  Johansson. 

Kari  Erik  Eriksson.  L.  G.  W.  Törnwall.t 

Sedan  förberedande  åtgärder  vidtagits,  hölls  ny 
kommunalstämma  den  i6  juli  1871.  Det  gällde  därvid 
att  välja  mellan  anbud  att  grunda  skolan  af  Finby 
byamän,  arrendatorn  å  Kastelholms  kungsgård  och 
bonden  i  Vivaste  by  K.  P.  Holmström.  Finby  by  af- 
stod  för  alltid  två  tunnland  jord  och  tomtplats.  1872 
kunde  skolan  börja  sin  verksamhet. 

Finby  folkskola  har  sedan  dess  haft  skiftande 
öden.  Tidtals  har  elevantalet  varit  rätt  lågt  i  den  och 
intresset  i  nedåtgående.  I  dag  arbeta  i  den  lärarin- 
norna Anna  Grönroos  och  Anna  Dahlén.  Med  skäl 
räknas  skolan  som  en  bland  Ålands  bästa. 

Byggnaden,  är  gammal  och  för  en  väl  besökt 
dubbelskola  bjuder  den  alldeles  otillräckligt  utrymme. 
Godt  hopp  finnes  emellertid  att  få  Ålands  äldsta  folk- 
skola tillbyggd  och  försatt  i  värdigt  skick. 

Ungefar  af  samma  ålder  är  Haga  skola  i  Saltvik, 
som  jämväl  började  1872.  Det  skulle  vara  af  intresse 
att  kunna  aftrycka  något  ur  de  äldsta  protokollen  äfven 
här;  skolans  arkiv  eger  dock  inga  äldre  handlingar  än 
senatens  resolution  af  den  21  sept.  1871,  att  skolan 
skall  erhålla  statsbidrag;  ansökan  inlämnades  af  agro- 
nomen Magnus  Hansen.  Skolan  arbetade  de  första 
åren  i  hyrd  lokal  å  hemmanet  n:o  4  i  Näs  by.  Den 
nuvarande  lokalen  i  Haga,  länge  ytterst  bristfällig,  har 
nyligen  reparerats.  Skolans  lärare  äro  f.  n.  Emil 
Eriksson  och  Lydia  Söderström. 

Det  gick  en  rundlig  tid,  innan  folkskolan  från 
denna   början   hann  taga  egentlig  fart.     1876  började 

-  213  — 


Klemetsby  skola  i  Lumparland;  lärarinnan  Hulda  Si- 
monsson har  där  under  den  långa  följden  af  år  utfört 
ett  godt  och  af  alla  högt  skattadt  arbete.  1880  finge 
Finström  och  Hammarland  sina  första  skolor  i  Markus- 
böle  och  Mörby,  1884  Vårdö  och  Degerby;  skolan  i 
Vårdö  grundades  af  enskild  person,  läraren  Viktor 
Johansson.  De  följande  åren  tillkommo  nya  skolor; 
1897  hade  vi  20  skolor  på  Åland.  1898  är  som  be- 
kant märkesår  i  vår  folkskolas  historia,  emedan  då 
lagen  om  kommunernas  indelning  i  distrikt  och  deras 
skyldigkännande  att  inrätta  skola,  så  snart  nödigt  antal 
barn  anmäles,  blef  gällande.  Lagen  vållade  här  som 
annorstädes  många  svårigheter;  en  kännbar  olägenhet 
var  att  man  i  flere  kommuner  trott  sig  konmia  till 
rätta  med  blott  en  skola  och  placerat  den  utan  tanke 
på  att  flere  skolor  kunde  behöfvas. 

Det  vore  lockande  att  visa,  huru  betydelsefull  till 
sina  verkningar  lagen  af  1898  varit  på  Åland.  Den 
förutan  hade  allt  gått  mer  än  långsamt  framåt  De 
flesta  distrikt  ha  numera  skola  och  inom  den  närmaste 
framtiden  planeras  ytterligare  nya.  Då  lärotvång  in- 
föres, synes  mig  antalet  skolor  knappast  komma  att 
märkbart  stiga,  i  stället  blir  dubbelskoloma  flere,  hvil- 
ket  väl  ock  är  undervisningen  i  allo  till  gagn. 

Antalet  åländska  folkskolor  utgör  för  närvarande 
39  med  15  lärare  och  28  lärarinnor.  Fyra  skolor  äro 
dubbelskolor.  Antalet  elever  uppgick  i  oktober  detta 
år  till  1,164  eller  i  medeltal  27  elever  per  lärare.  Här- 
till kommer  ytterligare  skolan  i  Mariehamn  med  4 
lärarkrafter.  Medeltalet  elever  är  ej  fullt  rättvist,  eme- 
dan en  del  skolor  äro  mycket  väl  besökta,  medan,  sär- 
skildt  i  hafsbandet,  andra  ha  ett  lågt  antal  barn.  Hela 
den  mantalskrifna  befolkningen  på  Åland  uppgår  till 
c.  23,000  personer;  tydligt  är  att  ett  högst  betydande 
antal  barn  ej  besöka  skola. 

Distriktsdelningen  uppgicks  åren  efter  1898.  I 
regeln  är  den  ett  verk  främst  af  folkskolinspektom  IC 
Levon.  Endast  för  Vårdö,  där  man  mer  än  eljes  pro- 
cessat  bort  pengar  genom  besvär  i  folkskolefrågor,  är 
distriktsdelningen  ej  ännu  fastställd;  det  lider  emeller- 

—  214- 


tid  ej  tvifvel,  att  senaten  måste  dela  socknen  i  tre 
distrikt,  med  hvar  sin  enkla  skola.  Därmed  är  början 
gjord  till  upphjälpande  af  skolan  äfven  i  denna  socken. 
Med  hänsyn  till  de  egenartade  förhållandena,  särskildt  i 
skärgården,  ha  distrikten  blifvit  små  och  många,  hvilket 
vållar  jämförelsevis  drygare  kostnader  än  annorstädes. 

Flertalet  skolor  äro  kommunala.  I  synnerhet  i 
skärgården  äro  dock  skolor,  tillhöriga  enskilda  distrikt 
vanliga.  Skolbyggnaderna,  till  hvilka  delegame  lämna 
stock,  bli  därigenom  vida  billigare,  ehuru  nödig  trygg- 
het för  att  läraren  skall  utfå  sina  löneförmåner  oaf- 
kortade  ej  synes  finnas.  Det  bästa  vore  väl,  om  lärare- 
lönerna utbetalades  af  kommunerna,  medan  distrikten 
i  öfrigt  egde  reda  sig  själfva. 

Mycket  ofta  har  en  skola  börjat  som  enskild 
distriktsskola  och  man  hade  att  bryta  med  starkt  mot- 
stånd från  de  maktägandes  sida,  innan  man  befriades 
från  taxering  för  de  andra  skolorna.  Det  ges  vackra 
exempel  på  uppofTringslust  och  bildningsintresse,  då 
sådana  distriktsskolor  kämpade  sig  igenom;  här  må 
blott  anföras  t.  ex.  Emkarby  skola  i  Finström,  som 
byggts  anmärkningsvärdt  billigt  En  kort  tid  var  den 
stängd,  men  det  behöfdes  ej  mera  för  att  visa  värdet 
af  egen  skola.  Ingalunda  obetydliga  äro  de  ekono- 
miska uppoffringar  som  så  små  distrikt  som  Jurmo  i 
Brandö  och  Änklinge  i  Kumlinge  gjort;  en  befolkning 
om   endast  200—250  personer  håller  här  egen  skola. 

Ännu  för  par  år  sedan  stod  Finström  främst 
bland  de  kommuner,  som  väl  ordnat  sina  skolförhål- 
landen;  endast  ett  distrikt  saknar  ännu  folkskola.  I 
dag  bör  platsen  rättvisligen  ges  åt  Kumlinge,  som 
med  sina  c.  1,000  personer,  har  tre  egna  skolor  och 
del  i  en  fjärde  uti  Brandö;  alla  skolor  ha  egna  lokaler. 
Det  torde  ej  vara  många  konmiuner  i  landet,  som 
kunna  ställa  sig  vid  sidan  af  den  lilla  skärgårdssock- 
nen. Förtjänsten  att  Kumlinge  i  fråga  om  skolor  står 
så  högt,  tillkommer  väl  främst  kyrkoherden  G.  A. 
Göransson. 

Den  gamla  regeln  håller  sträck  också  för  Åland: 
en  skola  i  socknen    arbetar    med    svårigheter,  men  så 

-  215  — 


snart  två  grundats,  uppstå  endast  flere  och  intresset 
börjar  vakna.  Föglö,  som  ända  till  senaste  år  hade 
endast  en  icke  vidare  talrikt  besökt  skola,  har  nu  tre; 
i  ingen  skola  understiger  elevantalet  medeltalet  tidigare 
i  den  första  skolan.  Nästa  höst  torde  den  fjärde  sko- 
lan öppnas. 

En  svart  punkt  i  fråga  om  folkbildning  är  Kökar. 
Bekant  är,  huru  allmogen  där  senaste  vinter  sökte  få 
skolan  att  upphöra  och  först,  sedan  högt  vite  förestod, 
fann  för  godt  att  sörja  för  barnens  skolgång  och  be- 
vilja läraren  lön  af  kommunen.  Socknen  borde  tryggt 
kunna  underhålla  tvenne  skolor;  då  den  nya  skolan  i 
östra  Kökar  grundas,  skola  våra  för  folkbildning  nit- 
älskande föreningar  ej  vägra  understöd.  Det  gäller 
hjälp  åt  den  kanske  mest  aflägset  belägna  åländska 
socknen.  Jag  erinrar  mig,  huru  en  festtalare  i  Åbo  en 
gång  prisade  Kökar  som  en  ort,  där  man  verkligen 
kunde  se,  huru  studentemas  upplysningsarbete  burit 
frukt.     Min  erfarenhet  är  motsatt. 

Det  har  erinrats  om  den  åländska  processlystna- 
den, som    ofta  fördröjt  skolomas  normala  utveckling. 
Lemland  och  Vårdö  gå  i  detta  fall  främst,  nyligen  har 
Saltvik  följt  exemplet.    Man  borde  besinna,  att  hufvud- 
saken    måste    bli:    många  väl  beläg^na  och  väl  skötta 
skolor.     Gärna    talar  man  om  förhållandena  i  Jomala, 
där   utvecklingen    varit  just  sådan  den  ej  bort.     Det 
stora    skolpalatset  i  Jomala    kyrkoby,    hvars  utrymme 
man  ej  ens  ännu  riktigt  kan  utnyttja,  har  kostat  dryga 
summor;    man    var  ej  visare,  då  senare  Gottby  skola 
genast  byggdes  dubbel,  men  ännu  ej  har  något  högre 
elevantal.     Riktigast   hade  varit  att  börja  med  enkla 
skolor  och  att  endast  för  större  befolkningscentra  pla- 
nera dubbelskolor,  och  det  hade  väl  gått  an  att  senare 
göra  nödiga  tillbyggnader.     I  hvarje  händelse  är  den 
ekonomiska  tungan  för  folkskolor  hvarken  i  Jomala  eller 
i  någon  annan  åländsk  socken  tiUsvidare  för  svår.  Hade 
man    gjordt    allmännare   bruk    af  statens    förmånliga 
amorteringslån,    skulle    bördan    blifvit  vida  lättare.    I 
hvarje  händelse  äro  penningar,  använda  för  folkskole- 
ändamål,   kapital    som   går  med   hög  ränta  på  ränta. 

-  216  — 


I  Lyckligtvis  ha  kommunerna  för  framtiden,  tack  vare 
ständemas  frikostiga  anslag,  att  påräkna  ansenligt  större 
byggnadshjälp  af  staten. 

Öfverhufvud  har  Åland  fS  verkligen  vackra  skol- 
hus. Ingen  hälsosam  täilan  mellan  kommunerna  kan 
här  påvisas.  Nya  vackra  skolor  håller  man  f.  n.  på 
att  bygga  i  Saltvik,  Strömma  och  Hammarland,  Torp. 
Ett  flertal  skolor,  ursprungligen  ytterst  knappt  tilltagna, 
förses  med  tillbyggnader.  Med  fägnad  kan  nämnas, 
att  de  nya  skolorna  i  regeln  numera  byggas  på  vackra, 
fritt  belägna  platser,  på  hvilka  ju  Åland  är  så  rikt. 

Frågar  man  efter  de  ämnen  i  folkskolan  ålännin- 
gen skattar  högst,  skall  det  väl  svaras  att  det  är  de, 
som  ha  praktisk  nytta.  Ålänningen  liksom  skärgårds- 
bon öfverhufvud  är  sällan  religiöst  likgiltig,  och  det 
skulle  säkert  stöta  de  flesta,  om  religionsundervisningen 
lämnades  bort  eller  drefves  lamt.  Folkhögskolan,  nu 
utmärkt  ledd,  har  gjort  mycket  för  att  väcka  mera 
ideella  intressen.  Folkskolan  kan  härvidlag  uträtta 
mindre;  för  visso  har  den  dock  redan  uträttat  ej  så  litet. 

Den  åländska  lärareföreningen  var  länge  föga 
lifaktig.  Det  möte,  som  den  allmänna  svenska  lärar- 
föreningen 1905  höll  i  Mariehamn,  hade  värde  äfven 
därför,  att  det  ryckte  upp  de  pedagogiska  intressena 
på  Åland.  Nu  samlas  lärarkåren  åtminstone  tvenne 
gånger  årligen  och  mötena  pläga  vara  väl  besökta. 
Sannolikt  töfvar  det  ej  länge,  innan  vid  sidan  af  de 
större  mötena  mindre  lärarkretsar  om  10  ä  15  perso- 
ner bildas,  såsom  nu  t.  ex.  i  Pargas.  Till  s.  k.  distrikts- 
möten, vid  hvilka  vederbörande  folkskolinspektor  leder 
ordet,  ha  ålänningarna  par  gånger  samlats,  senast  påsk- 
tiden detta  år  uti  folkhögskolan.  Säkert  återstår  det 
ännu  mycket,  innan  vi  ha  en  verkligen  vaken  och 
energisk  lärarkår,  inom  hvilken  känslan  af  samförstånd 
och  gemensamt  ansvar  är  stark.  Men  vi  ha  därtill  en 
vacker  början.  ^ 

A.  K.  Ottelin,^ 


—  217  - 


Matts  Mattsson  Dalabacka. 


«Alles  todt»  —  det  gamla,  tyska  jaktropet  med 
anor  från  Nordens  riddaretid  hade  en  septemberdag 
för  aderton  år  sedan  sista  gången  förklingat  i  Ådalens 
milsvida  skogar  —  gränsvakten  mellan  svenskbygden 
och  finnmarken  i  denna  del  af  Österbotten. 

Segersäll,  med  byte  lastad  marscherade  jägar- 
skaran —  tre  man  högt  —  sakta  upp  mot  Dalabacka 
skogshemman,  af  ålder  ett  natthärbärge  för  Nimrods 
söner. 

Främst  i  flocken  gick  längs  stigen  genom  korn- 
åkern  mästerskytten,  den  manhaftige  sågförvaltaren  — 
« skogslöparen»  kallad  —  tätt  i  hälarna  följd  af  de 
flämtande  hundarna.  Som  andra  man  vandrade  i  kläd- 
sam jaktdräkt  den  unge  stadsläkaren,  och  sist  larfvade 
undertecknad,  som  gu*  nå'  så  visst  ingen  vildbane 
var  utan  dragit  åstad  för  skogspromenadens  skull  —  för 
valdthomens  klang  och  —  skam  till  sägandes  —  icke 

-  218  - 


minst  för  de  högtidliga  graföl  harpaltames  undergång 
:  kräfde. 

Den  gamle  husbonden,  «Dalaback-sexman»  — 
kärngubben,  som  all  sin  tid  så  högt  i  ära  höll  fomsed 
och  sägner  —  hade  visserligen  skilts  hädan  och  mätt 
på  lefvande  församlats  till  sina  fäder,  de  ärlige  bönder 
från  Ådalen,  men  det  var  oss  bekant,  att  fränder  tagit 
arf  efter  honom,  och  vi  hoppades  förty  liksom  förr  på 
ett  gästvänligt  mottagande. 

En  gårdvars  ilskna  skall  blef  dock  vår  första 
hälsning,  men  ett  kraftigt  grepp  i  den  raggiga  pälsen 
tvang  djuret  på  hasorna  och  en  hurtig  gossröst  straf- 
fade strängt: 

«Hut  Krans!  Sir  du  int',  din  ovuling,  att  e'  ä' 
folk  o'  inga  finnstrykare.» 

Då  vi  hunnit  upp  på  backkrönet,  där  gården  lig- 
ger mellan  hängbjörkama,  hade  scenförändring  redan 
inträdt  —  en  liten  brottningskamp  anordnats.  En  käck 
pys  i  skjortärmarna  och  rödt  lifstycke  —  han,  som 
nyss  talat  —  mäter  sin  styrka  med  en  annan  pojke, 
och  i  ett  nu  ligger  hans  motståndare  på  rygg  i  den 
mjuka  bädden  af  fallet  höstlöf. 

Med  ett  gladt,  frimodigt:  «Ja  men  he  är  äntå 
bra  roli't  ti'  ta  ett  kragatag  ibland»  —  vände  segraren 
sig  mot  oss  såsom  till  gamla  bekanta. 

«0'  ja'  tror  du  kom  på  vinsten  fast  du  ä'  han 
minder»,  svarade  doktorn  på  ortens  munart. 

«Ja'  va'  liti'  kvickare;  papp'  har  lärt  me'  ett 
jäkla  godt  tag,  men  no'  ä'  Finn-Jaako  starkare.  Fin- 
nan ä'  ett  stado't  släkte.  Nu  brassa*)  vi  bara,  men 
ståndom  slåss  vi  så  näsan  går  i  blod.» 


*)  =  brottas  på  lek. 

~  219  - 


«Int  ska  ni  slåss;  ni  ska'  leka  i  sämja!»  —  mo- 
raliserade doktorn. 

«Ja,  men,  tå  he  ä'  så  roli't  ti  slåas;  o'  di  säger, 
att  finn  o'  fan  ä'  bröder.  Hva'  har  finnan  i  Ådalen 
ti'  göra?  Di  kan  haldas  i  finnmartjin,  som  Gud  har 
skapa'  åt  döm.» 

Ofrivilligt  togo  vi  den  morske  fyren  i  närmare 
betraktande.  Han  var  en  vacker,  rödkindad  gosse 
med  solig   uppsyn;    gulbrunt   hår  och  djupblå    ögoo 

—  ett  barns   troskyldiga  ögon,   men   munnen   var  ec 
mans,  fast  och  skarptskuren. 

«Hva*  heter  du,  gubbe  lilla?»  spörjer  den  barn- 
käre  skogslöparen. 

«Dalabacka»  —  lydde  svaret,  kort  om  godt,  ^Ja^ 
ä'  bonn  på  Dalabacka»  —  kom  det  sen  —  « Fa  sfär, 
sexman,  har  skrifva  heimane  åt  me'  He'  ä'  tnin  gård 

—  och  han  visade  stolt  ut  öfver  åkrar  och  ängar. 

Vi  måste  le. 

«Jössus,  ä'  du  håsbonn  häri  Då  heter  du  vi 
Matts;  Matts  Mattsson,  som  far  ä'  farfar  före  dej?»  — 
fortfor  skogslöparen. 

«Ja,  hva'  sku'  ja'  het'  a'na'?  Matts  Elim!  Manne 
tycker,  att  Elim  ä'  så  grant  ett  namn.  Tå  hon  å 
rikti't  glad  i  mej,  säger  hon:  du  ä'  min  pojk'   'Elim.» 

«Elim!  Troligen  en  af  de  små,  snälla  profr 
tema?»  —  funderade  skogslöparen  —  «Nej,  de*  namne 
har  ja'  int  hört  nå'n  annan  bära». 

«Int'  ja'  hälder».  —  förkunnade  namnets  ägare 
«0'  no'  har  ja'  äntå  fälats  bra  mytjy.» 

«Hå,  hå!»  —  inföll  jag  litet  spefullt  — ,  c  Har  do 
vari'  utom  Ådalen,  lille  Matts?» 

Då  rätade  gossen  på  sig,  stack  händerna  karlavih 
let  i  byxfickorna  och  sade  med  österbottnisk  själfkänsb 

-  220  - 


«Ja'  ä'  fö'd  i  Amirika.  Tri.  gangor  har  ja'  krossa' 
ocean.     Har  nå'n  af  eder  gjort  he?» 

Pojken  fick  skrattarena  —  mina  trolösa  jagtkam- 
rater  —  på  sin  sida. 

För  att  blanda  bort  nederlaget  frågade  jag  huru 
gammal  han  var. 

cja*  tänker  snart  bli  elfva  år»  —  lydde  det  kavata 
svaret. 

«Nå,  hva'  ä*  då  de*  här  för  en  karl?»  —  sporde 
<loktorn  i  sin  tur,  pekande  på  en  helt  liten,  smällfet 
pilt  med  fingrarna  i  munnen. 

«He  ä'  baja  en  titi  toss»  —  säger  han  själf.  En 
liten  goss',  menar  han.  «Janne  Jåhan,  bror  min  är  e', 
vet  ja'»  —  redogjorde  Matts  Mattsson  Dalabacka. 

«Jasså !  Nå,  kanske  husbonn  o'  bror  hans  behaga 
en  karamell?»  —  föreslog  skogslöparen  lekfullt,  i  det 
han  framtog  en  liten  bleckask,  hvars  innehåll  plägade 
krydda  <  upptagaren»  och  c  slaktsupen». 

Den  myndige  husbonden  på  Dalabacka  glömde 
ögonblickligen  hela  sin  värdighet  och  blef  det  barn 
han  i  själfva  verket  ännu  var,  låtande  det  goda  sig 
väl  smaka. 

«Tack  farbror!»  —  sa'  han  nyter  —  «Lo'sa  på 
mysson  Janne-Jåhan  och  smätt  handen!»  —  undervisade 
han  tillika  beskäftigt.  —  «Ni  mått'  vara  bra  ti'  löjp', 
som  har  så  läng  läggar,  farbror,  o'  garf  *)  ä'  ni  ock  ti' 
slask'  omkring  i  skojin  o'  ingalunda  fjätadryg!»  —  pri- 
sade han  den  ädelmodige  gifvaren. 

Med  skämtsam  högtidlighet  tillsporde  vi  nu  den 
unge  husbonden  om  nattkvarter  stod  att  fas  i  gården. 

«Hvi   kan   int'    Ni   ligg'   här  i  natt»  —  svarade 

*)  =djarf. 

—  221  - 


gossen  högst  välvilligt  men  orubbligt  allvarsamt  och 
utan  att  märka  våra  roade  miner.  —  «Sägin  åt  mamm' 
att  ja'  har  gifvi  Eder  lof!  Men  nu  måst'  ja'  ga',  Janne- 
Jåhan  slapp  på  rymden  o'  ja'  har  lofva'  Syster-Maj  ti' 
skåda  ett',  att  han  int'  trillar  i  åen.  En  kar'  mastar 
hald  ole  *)  sitt  jämst  **)  åt  kvinnona»  pa'  ***)  papp' 
säga.» 

«Ja,  han  Matts,  no'  vejt  han  huru  e'  ska'  vara», 
—  hördes  i  detsamma  en  säflig  stämma.  Det  var 
Dräng-Anders,  en  halfgammal  karl,  som  hela  sin  tid 
tjänat  i  gården.  Folket  ansåg  honom  «välakti't  be- 
ske'li>  och  sade,  att  «de'  finaste  var  borta».  Han  var 
allas  vår  vän  sen  tidigare  besök  och  gladt  blef  åter- 
seendet. 

En  österbottnisk  bondgård  är  —  såsom  hvar  man 
vet  —  en  mycket  prosaisk  företeelse.  Men  Dalabacka 
var  en  vacker  människoboning. 

«Huru  präktigt  och  färgstarkt  träder  ej  höstland- 
skapet fram  mot  de  brandröda  kvällsskyarna!»  —  ut- 
brast doktorn.  —  «Huru  bra  gör  sig  icke  skogsåns  ring- 
lande blå  band  därborta  mellan  löfdungama  och  (alten!* 

Af  kärnfriskt  jättetimmer  uppförd,  hade  hufvud- 
byggnaden  trotsat  ett  sekel.  Det  brutna  taket,  den 
inbjudande  förstugan  med  sina  utskurna  träpelare  förde 
jämväl  tanken  tillbaka  till  den  gamla  goda  tiden.  Sva- 
len och  de  många  småbodarna,  stenfähuset  och  den 
näpna  väderkvarnen,  högst  på  krönet  af  kullen,  ver- 
kade välmåga  och  trefnad. 

«Här  ha'  goda  och  sträfsamma  människor  länge 
bott»  —  sade  skogslöparen,  fundersamt  seende  sig  ona- 
kring. 


*)  =  ordet.  —  ♦*)  ==  till  och  med.  —  **♦)  « plägade. 
—  222  - 


Det  inre  svarade  godt  mot  det  yttre.  En  riktigt 
gammaldags,  hedersam  storstuga  mötte  våra  blickar, 
—  en  väldig  spis,  långbord  framför  väggfasta  bänkar, 
högsängar  i  tre  våningar,  dalklocka  och  hängande 
höraskåp  —  allt  i  färggladt,  bondrödt  och  blått .... 
Midt  på  det  enrisprydda  golfvet  stod  gårdens  värdinna, 
lille  Matts*  moder,  en  kraftigt  byggd  kvinna  med  värdig 
hållning  och  allvar  i  blicken. 

Men  då  vi,  muntert  hänvisande  till  ^husbondens» 
löfte  om  nattkvarter,  utbådo  oss  hennes  stadiastelse, 
välkomnade  hon  oss  storleende. 

«Ja,  han  pojken  för  ett  strängt  regemente»  — 
sade  hon,  men  löjet  dog  bort,  då  hon  fortsatte:  « Her- 
rarna må  tro,  att  Lill-Matts  me'  allvar  tar  sitt  hus- 
bondskap;  ibland  vet  man  int\  om  man  ska'  skratta 
eller  beundra.  Hela  sista  vintern  satt  Matts  vid  farfars 
sotesäng  och  lyssnade  till  gubbens  berättelser  och  ma- 
ningar. —  'Ja'  lägger  dej  på  hjärtat,  Matts  Mattsson, 
att  bli  en  bonde  god  och  svensk,  och  öfver  allt  annat 
älska  Dalabacka,  din  arfvejord'  —  hörde  ja'  den  gamle 
ofta  säga.  O'  Matts,  han  vardt  så  täjin  *)  af  farfars 
ord,  att  de  för  alltid  —  tror  jag  —  liksom  rikta'  in 
hans  lif » 

«Ja,  han  Matts,  han  Matts,  makan  ti'  pojk'  finns 
inf  i  sju  kyrksocknar»  —  sekunderade  Dräng-Anders. 

I  Faster-Mumm,  sexmannens  nittioåriga  syster, 
som  i  «hejmanspapren»  tillförsäkrats  «sytning  i  gården 
till  döddag  och  därefter  en  hederlig  begrafning  med 
mat  och  brännvin»,  återsågo  vi  äfven  en  gammal  be- 
kant. Svartklädd,  högrest  och  mycket  mager,  med 
stenblinda  ögon  i  ett   stenanlete,   satt  hon  vid  spinn- 

*)  =  tagen. 

-  223- 


rocken  —  utan  afbrott  —  nornan  lik,  spinnande  ödets 
trådar,  som  vi  på  lek  brukade  säga  hvarandra. 

På  värdinnans  vänliga  inbjudan  slogo  vi  oss  ned, 
och  den  första  törsten  släcktes  med  färsk  tjämmjölk  i 
snidade  trästånkor.  Snart  puttrade  också  toddyvattnet 
uti  kitteln  och  Syster-Maj  —  en  finhylt  sjuttonåring 
med  den  svenska  ansiktsovalen  —  pysslade  bestyrsamt 
med  potatisgrytan. 

Så  kom  pratkvarnen  i  gång.  Med  allt  skäl  pri- 
sade vi  den  fina  stugan  och  de  välstillade  kreatu- 
ren, som  idisslade  utanför  gallväggsfönstret.  *)  Och 
Dräng-Anders'  heder  voro  de  vackra  rågskylama  på 
bröståkern.  Men  vårt  lifligaste  erkännande  vann  den 
aktningsfulla  omsorg,  som  bevarat  gården  i  samma 
vackra  gammaldagsskick  som  under  sexmans  tid;  det 
fröjdade  nog  den  gamle  i  grafven.  —  Härifrån  sprang 
samtalet  öfver  till  vår  värdinnas  och  hennes  barns 
ankomst  till  gården. 

Sedan  till  vår  ära  släktklenoden  —  den  vackra 
tennkannan  med  «Karl  kungen  den  tolftes»  namnskiffer 
—  framtagits  och  fyllts  med  varmt  vatten,  stod  toddy- 
virket  färdigt  på  furubordet.  Härefter  berättade  vår 
värdinna: 

cMattsson  och  jag  hade  ju  båda  läng'  vistats  i 
Amirika ;  där  blef  vi  bekanta  o'  gifta'  oss.  Lill-Matts' 
far  var  en  skicklig  byggmästare;  en  drifvand'  natur 
o'  tjäna  bra  me'  pangar.  Han  va  en  man,  som  all' 
kvinnor  masta  tyck'  om,  vare  se'  di  ville  eller  inL 
En  god  husbonde  var  han  mej,  fast  han  var  lite'  dricki- 
ger  af  sej;  o'  godt  hade  vi  det  tillsammans,  han  och 


*)  =  gafvelväggens  fönster. 

—  224 


jag;    men,    så   kom    hans    onda  bråddöd —  han  blef 
dödsskjuten.» 

Ett  moln  af  svårmod  lägrade  sig  öfver  berätta- 
rinnans  panna,  då  hon,  besvarande  våra  frågor,  fram- 
hämtade  ett  gammalt  exemplar  af  c  Svenska  Ameri- 
kanen» eller  «Svenska  Tribunen»  —  hvilkendera  det 
nu  må  ha  varit.  Häri  stod  följande  utprickade  notis 
att  läsa: 

«  Tioåring  sin  faders  kätnnare. 

En  uppskakande  händelse  tilldrog  sig  härstädes 
förliden  lördagsafton  —  skrifves  till  oss  från  Seattle. 
—  Efter  afslutad  veckolikvid  samlades  såsom  vanligt 
en  mängd  skogsarbetare  från  de  stora  campame  och 
timmerhyggena  österom  staden  å  gamla  Bill  Snakes 
bekanta  kroglokal.  Bland  gästerna  syntes  många  skan- 
dinaver. Whiskyns  verkningar  förspordes  snart.  Mest 
utmanande  och  oregerligt  uppträdde  en  ökänd  sälle. 
Ned  Buffum,  fruktad  för  sin  våldsamhet  och  vildsint- 
het. Omsider  förlorade  en  af  de  närvarande,  Mr 
Mathew  Matson,  bördig  från  Vasa  län  i  Finland,  tåla- 
modet. Vredgad  reste  han  sig,  dref  orostiftaren  på 
dörren  och  kastade  honom  på  hufvudet  i  gatan.  Ef- 
ter en  stund  återinträder  emellertid  Buffum,  närmar 
45ig  oförmärkt  Matson  och  jagar  bakifrån  tvenne  kulor 
ur  sin  revolver  i  den  intet  ondt  anandes  kropp.  Mat- 
son störtar  upp,  rycker  i  sin  tur  en  revolver  ur  fickan, 
men  segnar  i  detsamma  död  ned.  En  obeskriflig  för- 
virring uppstår,  hvarunder  åter  tvenne  skott  lika  ovän- 
tadt  ljuda.  Mr  Matsons  tioårige  son,  Mathew,  som 
af  sin  moder  sändts  till  krogen  för  att  påskynda  sin 
faders  hemkomst,  hade,  osedd  i  trängseln,  upptagit 
faderns    på  golfvet  fallna  lilla  fickrevolver  och  afskju- 

—  225  —  15 


tit  de  senare  skotten  mot  dennes  mördare.  Ordnings- 
makten, som  genast  omhändertog  Ned  Buffum,  anser 
hans  tillstånd  mycket  betänkligt.  Af  sina  stallbröder 
fördes  den  döde  Mr  Matson  hem,  dit  äfven  den  grå- 
tande, lille  Mathew  bars  —  i  triumf.  Mr  Matson  skild- 
ras som  en  allmänt  omtyckt  man,  redbar  och  dugande, 
men  han  hade  ett  hetsigt  lynne  och  en  tung  hand.»"^) 

«De'  var  fan»  —  utbrast  skogslöparen  med  hjärt- 
ligt eftertryck,  då  jag  slutat  läsningen. 

«Hell  din  hand!  —  hette  det  fordom.  Ja'  dric- 
ker lille  Matts'  skål»,  —  sa'  doktorn  och  höjde  sitt  glas. 

«Ä'  detta  sant.  Var  de'  verkligen  Matts?»  — 
sporde  jag,  som  alltid  varit  en  Thomas. 

«Ja.  De'  var  Lill  Matts»  —  svarade  modem 
med  en  brinnande  rodnad  på  kinden.  —  «I  cThe  Wild 
West»  händer  dagligen  så  mycky,  som  ingen  här 
hemma  drömmer  om.  De'  var  han  tyngsta  da'n  i 
mitt  lif.  Trots  mina  böner  bruka  gossens  far,  när 
han  hadd'  sej  i  hufvu',  lära  honom  skjuta  me'  en  lil- 
lan  revoll  o'  oba'rt**)  godt  handalag  hadd'  pojken. 
Gruveli't  ä'  de  ju  att  tänka,  att  sånt  ett  barn  har  ut- 
gjuti'  blod  och  skarpt  har  ja'  förebrått  mej,  att  ja 
skicka  honom  ti'  krogen  —  men  han  hade  sådan  makt 
öfver  sin  stackars  far.  Om  mördaren  lefver  eller  do\ 
vet  ja'  int'  o'  vill  int  veta  .  .  .  ja'  hoppas  för  barnets 
skull  att  han  kom  sej  .  .  .  Fast  hela  min  egen  släkt  är 
i  Amirika,  fick  ja*  efter  min  kars  död  en  sky  för 
hela   lande'.     Gärna    anto'    ja'  svärfarsgubbens  anbud 


*)  Ofvan  anförda  ovaDliga  tilldragelse  ger  författaren  anlednisc 
erinra  om  det  kända  sakförhållande,  att  nio-  tioårs  boergossar  hjähr- 
modigt  togo  del  i  sista  sydafrikanska  kriget. 

**)  =  obarmhärtigt. 

~  226  - 


att  vända  åter  till  fosterbygden  o'  öfverta'  Dalabacka. 
Ett  godt  hemman  ä'  de'  ju  ock,  o'  Matts*  släkt  har 
alti'  va'li  huldi's  den  förnämligaste  i  denna  omtrak- 
ten  —  själf  ä'  ja'  bara  en  fa'ti'  torpardo'ter.  O'  dess- 
utom:» —  tillade  hon  med  sitt  vackra,  stolta  moders- 
leende —  €var  vi  tvungna  att  följa  me'  Matts,  för 
han  sa',  att  han  går  ti'  fa' sfär,  om  han  också  ska' 
kräka  längs  Pacificbanan  tvärs  öfver  Amirika  o'  serna 
öfver  ocean.» 

Stugudörren  öppnades  och  in  träder  lille  Matts, 
ledande  Jannejohan  vid  handen.  Då  gossens  ögon 
föUo  på  våra  glas,  förmörkades  hans  glada  uppsyn; 
hans  ögonbryn  drogos  tätt  samman  och  han  tilltalade 
oss  barskt: 

«Ja'  tror  Ni  sy  per  I    He'  får  int*  ske  i  min  gård!» 

Med  en  saknadens  suck  sköt  gubben  Anders  det 

glas  också  han  erhållit  ifrån  sig  sägande  undergifvet: 

«Ja,  ja  —  no'  vet  Matts  hur'  e'  ska  vara!» 

Det   såg    hotande    ut   med   vårt  lilla  jägarkalas, 

men  liksom  mången  gång  förut  klarade  skogslöparen 

skifvan,  lugnande  gossen  med  en  vänlig  förklaring. 

Efter  en  blick  på  modems  ännu  upprörda  an- 
sikte gick  Matts  stilla  fram  till  mig  och  sade  lågt: 

«Ni  må  inf  ha  tala  om  pappas  grömma  död.  — 
Han  mastar  skon'  kvinfolke'.  Ja*  lass'  int  minnas  nå'n- 
ting,  fast  ja'  så'  alt  —  altsanunans.  O'  ja'  glömmer 
'e'  aldri*,  så  flygand'  arg  o'  bedröfva'  vardt  ja'»  —  slu- 
tade han  fömnderligt  hårdt  mellan  sanmianbitna  tänder. 
Jag  drog  gossen  till  mig  och  strök  hans  flam- 
mande kind. 

I  detsamma  upptäckte  han  ett  gulnadt  papper^ 
som  åtföljt  den  amerikanska  tidningen.  Matts  igen- 
kände   genast    «fa'sfars  breiv  ti'  mamm»  och  frågade 

—  227  - 


om  vi  icke  ville  höra  det.  Han  kunde  det  utantill; 
så  många  gånger  hade  hans  moder  läst  det  för  ho- 
nom. Och  utan  vidare  uppmaning  uppläste  han  med 
Ijudelig  stämma  en  sålunda  stafvad  och  affattad  epistel! 

«Til  min  Kärälskeliga  Sonakunu  *)  Maja  Stina 
Lars  dotter! 

Nu  fatar  Gubben  sin  stuma  Penna  för  at  oprätta 
dig.  Til  skrifvande  stund  hafver  jag  hafvit  helsan  och 
önskar  Dig  och  bånen  sama  stora  Guds  Gåfvan.  Men 
tung  wilar  dock  HErrens  hand  över  mej  syndare  och 
utöver  mitt  hus.  Dödbreivi  från  Dig  förkunnar  huru 
Min  Siste  Son,  Matts,  min  granna  pojk,  som  bekla- 
geligen  från  mig  viken  äst,  död  vorden  är  i  främand 
land  för  mördarhand.  Hans  blod  kom  dock  öftrer 
mördarns  Gudlösa  hufvu:  ske  Guds  vilja!  Denitaf 
hafver  jag  stor  hugnad.  Ett  oskyldigt  barn,  ett  mo- 
digt svenskt  hjärta  to  försmädelsen  ifrå  oss.  Så  be- 
höfver  ja  int  lemna  hämden  åt  HErren  och  thärroed 
HOnom  i  mina  böner  besvära.  För  then  skull  ska 
mina  ben  wila  roligt  i  grafven  den  kalla.  Men  Dala- 
backa min  Goda  Gåårdh  —  Jorden  som  mina  Fäder 
uthan  återwändo  brukat  i  tryhundra  åhr.  Skal  Hon, 
som  jag  älskat,  gå  til  främmlingar,  skall  hon  fråntagas 
mitt  eghet  kött;  fråntagas  them,  som  uthgått  ur  kraif- 
ten  i  mina  länder.  Två  härmäfinnar  har  redan  bjudi 
stora  pangar  för  heimane  och  min  dyra,  skyhöga 
Skoogh.  Nej,  nej  ropar  det  jypt  ur  min  själ.  Son- 
lös bönfaller  jag  dig,  qvinna.  Statt  upp  och  drag 
med  dina  barn  öfver  hafvet,  såsom  det  skrifvet  står. 
på  det  at  lill-matts  må  besita  sin  arfvejord  och  Dala- 
backa blifva  när  honom  och  mitt  slächte. 

*)  =  sonhustru. 

-  228- 


Åt  Matts  Matts  son  den  yngre  har  jag  redan 
låti  skrifva  hemmane.  I  mer  än  fämti  åhr  har  ja  kom- 
dera  i  min  Gäård  och  hafft  regemente  i  Ådalen  och 
hvarken  prost  eller  fogd  har  dit  stucki  sin  näsa.  Nu 
lemnar  jag  alt  åt  Dig,  en  främand  Qvinna  men  mina 
bamabams  Moder.  Trädh  til  lås  och  Nycklar,  Mat- 
mors Heder  och  magt  på  dalabaka  gårdh,  såsom  gam- 
mal Lagh  det  bjuder.  Medh  min  mun  wil  ja  prijsa 
dig  Maja  Stina  om  du  lyssnar  til  min  stämmo.  Men 
förbannad  vare  du  om  Du  dröjer,  om  du  förakthar 
den  gamble,  som  nu  inför  Döden  beder.  Opdaga  ska 
ja  ga,  krosa  och  Gastkrama  dej  hvarhälst  du  dig  und- 
sticka  månde  uthi  thenna  Synda  Wärld. 

Wänligen  ifrå: 

Bonden  Matts  Matts  son  Dalabaka  d.  ä. 

Kyrkosex  —  ock  byaåldermann 

skrifvet  uthi  hans  ålders  åttationde  nionde  åhr  i 

Ådalen  1888  efter  Kristi  Böördh.» 

«Så  ska'  de'  låta!  Ett  manligt  tal!  Förbanna 
mej!»  —  utbröt  skogslöparen  förtjust  —  «En  heders- 
knyffel  var  han  gamle  sexman  —  visserligen?» 

c  Han  Matts,  han  Matts,  han  kan  prädik  o'  all 
ting»  —  beundrade  den  trogne  Anders  och  tog  sig  i 
förnöjelsen  en  klunk. 

Högeligen  belåten  med  erkännandet,  tog  Matts 
ihop  med  sina  högviktiga  göromål  i  stugan.  Janne- 
Johan  fick  en  stor  knif  —  mången  herrskapsmamma 
skulle  ha  svimmat  vid  åsynen  af  densamma  i  sin  älsk- 
lings hand  —  öch  med  förklaringen  att  »pojtjin  ska' 
bli  träslög  som  papp»  manades  han  att  gå  lös  på  ett 
vedträ.  Själf  begynte  Matts  reparera  ett  underligt 
ting  —  fogelbur  eller  råttfälla  —  allt  under  det  han 
pratande  underhöll  oss. 

-  229  - 


«Ja,  sir  Ni,  såleis  *)  har  *e*  altili  **)  vari  på  Dala- 
backa som  fa*sfar  skrifva.  I  trihundra  år  o'  meir, 
kanske  ända  från  Adams  tid  —  eller  hva  han  nu  hett* 
som  olofvandes  gnaga  på  äppelträ  —  har  vårt  släkte 
suti  här;  gården  har  vi  bygt  o'  all  åkrar  o'  ängar 
har  vi  bruti  opp  ur  villa  skogen,  börjandes  från  gamla 
Stubben,  som  me'  steinyxon  hacka  opp  lande'  o'  bränd' 
sveden  .  .  .  Många  storkarlar  o'  kämkvinnor  ha  bodd 
på  Dalabacka  —  berätta  fa'sfar.  O'  många  ägodelar 
ha  de'  haft  o'  all  sin  tid  loflige  vari*  o'  ostraffligen 
lefva.  —  I  frid  ha  di  regera'  o'  efterlemna*  ett  ärli't 
namn ...  Ni  ha  ful  ***)  hört  talas  om  Dalaback-Toll- 
man  —  riksdagsgubbin  —  han  som  hadd'  silfverknappar 
i  klädesrocken  o'  en  käpp  me*  gyllene  krycka,  som 
han  fatt  af  Kungen,  fast  han  trössaf)  process'  me 
själfvaste  höga  Kronan.  En  tokon  karl  var  han,  toU* 
man!  O'  kloka  Valborg,  som  kund'  bota  både  män- 
niskor o'  djur,  o'  gaf  visliga  råd,  profeterandes  .  . . 
Stormor  på  Dalabacka  tala'  på  sin  tid  all'  människor 
om.  Hon  rådd'  om  hela  Ådalen  o*  var  så  rik  o'  hög- 
modi',  att  hon  inf  gaf  dotron  sin  åt  prästen  —  förty 
en  bonde,  en  storbonde  af  god  släkt  sku'  flickan  ha. 
O'  Inga  Mattsdotter,  henna'  som  folke'  kalla'  den  fagra 
o'  Liljan  på  Dalabacka.  Så  däjeli  var  Inga,  att  hon 
hvar  dag  måste  draga  skön  kläder  uppå  o'  g^ga  ned 
till  åen  för  att  spegla  sej.  Men  Åmannen  upptändes 
af  kärlek  o'  ville  ha  Inga  till  brud.  O'  han  lockade 
henne  ti'  sej  i  åen,  så  att  hon  droknade  i  vattnet. 
Mang  a'derff)  kund'  ja  räken  opp;  såsom  Staxfea- 
Mathias  från  Ådalen,  som  slog  två  kasackrysar  under 


*)  =  således,    sålunda.    —    **)  =  alltid.   —    ***)  =  fiiUcr  wL 
-j-)  =8  tordes.  —  f-j-)  =aDdra. 

—  230  - 


krige!  Alla  —  alla  voro  di  af  min  släkt,  o'  här  på 
Dalabacka  ha  di  lefva  o'  dött.  Tärme*  *)  pa  fa'sfar 
säga,  när  ja*  var  ilak  o*  ounast  **)  fara  ti'baka  ti' 
Amirika:  Nej  Matts,  här  ä*  ditt  Amirika,  här  har 
Gud  satt  landamäre  till  dig;  o'  ein  gäng,  tå  gubbin 
va*  riktit  i  tagen',  sa'  han:  Dalabacka  ä'  ditt  ko- 
nungarike, Matts,  ty  bonden  på  sin  ärfda  torfva  är 
kungen  lik!  —  Ja,  han  fa' sfär  han  var  så  opplyfta',  han 
kuna  si  he  granna  i  alla  ting  o'  tala'  så  vist»  —  slu- 
tade den  lille  berättaren  med  glänsande  ögon. 

Det  var  inte  utan  att  vi  —  gamla  karlar  — 
också  ryktes  med.     Roade  läto  vi  gossen  gå  på. 

«Ja,  fa'sfar,  sexman,  honom  känd'  ni  nu  hälst. 
I  alt  var  han  en  rama  gubb,  he  säger  folke'  på  hans 
döda  mull.  Honom  ville  jag  likna!  Fa'sfar  var  han 
tolft'  bonn  på  Dalabacka  o'  ja'  ä'  han  trettond'.  När 
ja  blir  fuUan  kar*  ska  ja  gift  mej  —  fa' sfär  vila  'e'. 
Ja'  tänker  fara  ett  en  lillan  norsko,  som  ja'  vardt  så 
känd  me'  i  Amirika.  Hon  var  bara  sju  år  men  så 
fin  ti'  si  o'  känn  opå,  o'  vi  samsades  om  gifte.  Mathea 
hett'  hon  —  Matts  o'  Mathea  tycker  ja  passar  så  godt 
ihop.  Mamm'  säger,  att  ja  ska  ta  Aderstu-Lill-Fia, 
men  int'  vill  ja  ha  henna;  hon  ä'  så  snoro'  om  näsan. 
Fast,  no'  är  'e'  sant,  att  Fia  ärfver  halfva  grannhei- 
mane,  så  att  rik  blef  ja'  som  Stormor  på  Dalabacka, 
om  Fia  o'  ja'  blef  äktafolk»  —  kom  det  det  plötsligt 
litet  betänksamt,  men  så  fortsatte  Matts  med  ökad  ifver: 
—  «Tolf  pojkar  tänker  ja  lägg  på  ***)  o'  all'  ska'  di 
heta  Matts,  för  si,  så  har  Dalabackaböndreh  heta  i 
urminnes   tid    o'  he  namne'  —  sa  fa'sfar  —  far  ålder 


*)  B=  därmed,  därför.  —  **)  =ondades,  hotade. 

*)  Uttrycket  begagnas  yanligtvis  endast  om  kalfvar  som  fä  lefva. 

-231  - 


dö  ut,  så  läng  värden  står  o'  en  svensk  fins  här  i 
lande'  ...  O'  fyrti  kor  ska  ja'  ha  o'  åtta  hästar  o'  en 
ridfala.  Åt  mamm'  vill  ja'  bygg  en  sytningsstugu  o* 
komå'san  mastar  tagas  opp  o'  rågsås.  Mathea  ska* 
int  träng'  ga  i  fäuse  —  en  stillarpigo  har  no'  bonn 
på  Dalabacka  råd  ti'  hålla.  O'  när  Anders  va'l  gam- 
bel,  far  han  ligg'  på  u'nen  o'  röjk'  hela  Guds  långa 
dag  .  .  .  Syster-Maj  ska  fa  en  go'  utlösen  o'  fastman 
ska'  ja'  utsi  åt  henna,  ty  broder  ä'  systers  giftoman, 
sa  fa'sfar.  Men  Janne-Jåhan  o'  ja'  ska'  bo  i  lag  på 
Dalabacka,  så  läng'  vi  lefver,  o'  inf  en  filbunka  ska' 
säljas  från  gå'len  så  inf  han  ena  frågar  han  a'der. 
Mytjy  har  ja'  ti'  uträtf ;  mytjy  har  Dalabacks-Matts 
ti  lefva  for  ...  o'  bra  ska'  han  ställ  for  eder  allihop, 
bara  han  hindar  väx'  till  na'  Uti'.» 

Med  af  förtjusning  öppen  mun  hade  Anders  åhört 
sin  lille  husbonde.     Lycklig  insköt  han  nu: 

«Ja,  ja  Matts,  så  ska  du  göra,  så  ska  du  ha  'e*. 
O'  ja'  ska  arbef  åt  dej  så  läng'  ja'  orkar  rör'  ett 
finger.» 

«De'  ä'  rätt  Matts,  att  du  är  trofast.  Hemta  du 
Mathea  till  Dalabacka,  när  du  blir  stor?»  —  prisade 
också  doktorn  helt  upplifvad. 

«Ta'  du  Snoro-Fi  och  halfva  henunane'!»  — 
skrattade  skogslöparen. 

Men  Matts  —  den  lille  pratmakaren  —  fortsatte 
att  berätta.  Gladeligen  gaf  han  oss  i  samma  stil  ytter- 
mera del  af  sin  forntidsvisdom  och  sina  framtidsplaner. 

«Jag  tycker  om  den  varmhjärtade  pojken»  — 
sa'  doktorn  halfhögt  till  oss,  när  Matts  slutat.  —  cBams- 
ligheten,  den  frimodiga  öppenheten  i  förening  med 
allvaret  och  karlavulenheten  skänka  ett  säreget  behag 
åt  hans  lilla  person.» 

—  232  — 


« Storliga  har  gossen  fröjdat  mitt  svenska  hjärta» 
—  tog  jag  i  min  ordning  till  ordet.  —  cEtt  förnäm- 
ligt bondehus'  förhoppningar  och  minnen  ha  ju  lifs- 
lefvande  tagit  gestalt  i  honom  och  hans  berättelser .  . . 
Gry  finnes  i  den  pysen,  och  af  gammalt,  godt  virke 
är  han  .  .  .  Här,  långt  borta  i  skogen,  möter  oss  en 
fläkt  af  historiskt,  svenskt  bondehögmod  —  de  nor- 
diska fomböndernas  höga  mod  —  ättstoltheten,  som 
manar  till  dåd.  Den  förnäma  egenskapen  trodde  jag 
utdöd.  Men  den  lefver  måhända;  skall  kanske  lefva? 
För  den  tömmer  jag  nu  mitt  glas  i  botten.»  .  .  . 

Medan  de  två  gossarna  härpå  angrepo  sin  afton- 
gröt,  frågade  Matts  plötsligt: 

«Tror  ni,  stassfolk,  på  troll  o'  gastar  o'  igen- 
gångare?  Fa'sfar  har  sitt  tomten  o'  själf  har  ja'  hört 
åmannen  ringa :  bing,  bång.  Här  'e'  sköni  ramt  *)  på 
Dalabacka  hksom  på  all  gambel,  bäter  gå' lar  —  pa 
fa'sfar  säj.  Ein  gäng  lå  ja  bakom  han  stor,  grå  rian, 
där  Janne  Mattsson,  han  sjund'  bonn  på  Dalabacka, 
sköt  ihäl  den  vrångvisa  fogden,  som  vila  pant  ut  vårt 
heiman,  o'  ja'  hörd'  hur'  'e'  böuka  o'  rårna.  Först 
börja'  ja'  spring,  men  så  blygdist  ja'  o'  tänkt':  komber 
'e'  så  komber  'e',  men  —  ålder  kom  'e'  na»,  —  slu- 
tade pojken  med  en  lustigt  besviken  ton. 

«Ja,  han  Matts,  han  Matts,  han  känner  ingen 
fruktan  I  Ej  fan  o*  hans  anhang,  ej  radar  o'  trolltyg 
kan  honom  förfära!»  —  vittnade  Anders,  smått  be- 
kymrad öfver  slik  ogudaktighet. 

«Nu  har  du  frållat  nog  för  i  dag,  Elim!»  afbröt 
modem  här  resolut  sin  förhoppningsfulle  son. 

« Herrarna  ska'  int  mer  narra  honom  att  fortfara 


*)  =  här  spökar  det. 

-233 


—  men  Herrarna  ska  skämma  ut  honom  för  han  är 
så  lat  ti'  läsa  —  inf  ä'  han  hårdlärdt,  men  han  ä'  så 
ohågad.  Han  ä'  en  toko  ingeniöra,  att  han  kan  laga 
fogelbura  o'  all  ting,  men  sätt'  han  ti  boka  så  ä'  han 
sämber  än  Krans.» 

Tyst  åhörde  Matts  modems  förebråelser,  sökande 
tröst  i  den  andra  grötportionen.  Så  reste  han  ^g, 
knäppte  andäktigt  ihop  händerna,  suckade  belåtet 
och  sade: 

<Ett  första  gröjtfati  vardt  ja  mätt,  men  nu  ä'  ja 
stinn.     Tack  gode  Gud!» 

Också  vi  jägare  fingo  vår  sköna  aftonvard;  ny- 
potäter med  en  firboge  samt  stekta  rudor  från  skogs- 
tjämet.  Under  tiden  kördes  småpojkarna  till  kojs  i 
en  mycket  egendomlig  bädd  på  medar  —  ett  mellan- 
ting mellan  säng  och  vagga  .  .  .  «Fa'sfar  harsjälf  som 
bån  liga  här»  —  upplyste  Matts  med  stolthet. 

Vi  afslutade  vår  måltid  med  att  dricka  för  den 
rodnande  Syster-Maj  och  —  trots  hennes  protester  — 
för  ett  snart  bröllop  i  gården.  Vi  drucko  för  vår 
präktiga  värdinna;  för  Dalabacka  gård  och  för  dess 
unge  husbondes  välgång. 

cTack  gode  herrar  1  Måtte  ja  bara  fa  behålla 
honom  —  Matts»  —  svarade  Maja  Stina  Larsdotter 
vemodigt  —  <Sånadär  kloka  barn  bruka  inf  bli  gamla. 
Han  är  mej  mycket  kärl  Men  —  ingen  vet  hva'  galt 
af  grisen  varder,  säger  ordspråket.» 

Nu  öppnade  för  första  gången  ödesgudinnan 
Faster-Mumm  sina  blodlösa  läppar. 

«På  tidi'  sådd  trösta  icke,  ej  för  tidi't  på  din  son! 

—  sa'  väl  di  gamla  —  men  de'  bäres  mej  före,  att 
Matts  blir  en  dukti'  kar*  —  en  karakar'  —  hvars  like 
knapt  su'ti  på  Dalabacka.    Men  lite'  —  Maja  Stina  — 

—  234  - 


lite'  kommer  'e'  an  på,  huru  länger  man  lefver  på 
jorden.  > 

Under  intrycket  af  den  underliga  gummans  ord 
rustade  vi  oss  saktliga  till  natten.  Plötsligt  bröts  tyst- 
naden af  en  bedjande,  sömnig  gossröst. 

« Faster  Munmi,  kom  o'  lull  Dalabacken!» 

En  ljusning  gick  öfver  stenanletet  och  oändligt 
blid  hastade  den  blinda  att  åtlyda  sin  lille  väns  kallelse. 

«Öfverlämnande  sig  i  Ödets  händer»  —  som 
doktorn  leende  sade  —  inslumrade  så  den  regerande 
bonden  på  Dalabacka  —  Matts  XIII  .  .  .  Och  han 
drömde  förvisso  vackra  gossedrömmar  om  sitt  ko- 
nungarike —  om  Dalabackas  frodiga  falt  och  djupa, 
svala  skogar  .  .  . 

Arla  väckte  oss  en  strålande  sol,  och  vi  lämnade 
redan  i  morgonstunden  vårt  vänliga  härbärge.  Upp- 
riktiga voro  våra  tacksägelser  för  åtnjuten  gästvänskap* 
Förtäringen  kostade  en  ringa  penning;  nattkvarteret 
intet  —  öfvertalningar  båtade  icke.  Ännu  roar  mig 
minnet  af  unge  doktorns  enskilda,  litet  galanta  afsked 
af  Syster-Maj,  som  täck  och  morgonsval  räckte  honom 
sin  hand.  Doktorn  ville  gifva  tösen  litet  « extra»  för 
hennes  besvär,  men  plötsligt  uppenbarade  sig  den 
allestädes  närvarande  husbonden  och  med  en  stämma, 
som  icke  tålde  motsägelse,  nekade  han  system  att 
taga  emot  « pangar  af  herrar»  —  Dalabacka  vore  ingen 
cgäschivargål».  Helt  förskräckt  drog  sig  den  stora 
flickan  —  så  oskyldig  hon  än  var  —  tillbaka  och 
slokörad  lomade  doktom  af. 

Ännu  i  skilsmässans  ögonblick  aflockade  Matts 
oss  ett  löje.  I  samma  ögonblick  vi  på  aifard  passe- 
rade åliden  nedanför  gården,  upphäfver  en  af  där  med 
mete    sysselsatta  pojkarna  ett  hiskligt  klagotjut,  eme- 

-  235- 


dan  han  förlorade  sin  enda  metkrok  —  sin  d3rrbara 
egendom.    Deltagande  spörja  vi  hvart  den  tog  vägen. 

c  Han  si' ter  me'  i  näsan  I»  —  upplyser  Lill-Matts 
lugnt,  tummande  om  sin  röda  nästipp. 

Tablå !  .  .  .  Det  befanns  verkligen  att  kroken  vid 
utsvingandet  fastnat  i  Matts  rörliga,  lilla  tryne,  hvar- 
vid  refven  sprungit. 

« Lille  Spartan!»  —  sa  doktorn,  då  vi  till  ett 
sista  afsked  nickade  åt  vår  vän  —  Matts  Mattsson 
Dalabacka. 


Två  år  efter  den  skogspromenaden,  en  kall,  blå- 
sig vardag  i  islossningstiden,  möter  jag  jaktkamraten 
—  den  unge  stadsläkaren.  Hans  lefnadsmodiga  an- 
lete var  förmörkadt  och  jag  sporde,  hvad  som  stod  pl 

«Du  mins  väl  ännu  den  lille  bonden  på  Dala- 
backar» —  lydde  motfrågan. 

<  Honom  glömmer  jag  visst  aldrig.  Jag  håller 
med  gamle  Anders:  hans  like  finns  inf  i  sju  kyrko- 
socknar.» 

« Lyssna  då  min  vän!»  —  sa  doktorn  sorgset.  — 
För  tio  dar  sen  skrann  yngre  brodern,  Janne-Johan  in 
uti  en  råka  i  åisen.  Matts,  som  stod  på  gården,  sprang 
utan  betänkande  nedför  den  lodräta  åbranten  i  det 
iskalla  vattnet  och  fick  med  ansträngning  den  drunk- 
nande i  land.  Finnjaako,  som  också  råkat  i  sjönöd 
hjälptes  äfven  på  det  torra,  och  sist  bärgades  den  hur- 
tige gossen  själf  i  medtaget  tillstånd  af  Dräng-Anders, 
som  blindt  rusat  ut  i  vattnet  ända  till  halsen.  Men 
nu  gick  det  som  det  brukar  gå  i  denna  grymma  värid. 
De  andra  gossama  sluppo  undan  med  förskräckelsen, 
som  det  heter,  men  Matts  ådrog  sig  lunginflammation; 

-  236  - 


häftig,  som  denna  sjukdom  ofta  drabbar  en  stark  fysik. 
Jag  har  gjort  flere  resor  till  hans  sjukbädd;  jag  kan 
säga,  att  jag  gjort  hvad  jag  förmått,  men  i  går  låg 
Matts  inför  döden  i  sin  förtviflade  moders  armar.  Han 
kastade  sig  af  och  an  med  pipande  andedrägt  —  i 
half  yrsel.  Och,  vet  du,  hvad  det  var  rörande,  att 
höra  på  hans  fantasier  i  febern  —  lika  liffuUa  och 
manhaftiga   och  lika  —  barnsliga   som  någonsin  förr. 

«Vattne'  var  så  kalt,  så  grömt  kalt»  —  klagade 
han  till  en  början  —  men  hur'  sku'  ja'  nånsin  kuna' 
si  mamm'  i  ögona,  om  Janne-Jåhan  hadd'  drokna  midt 
för  näsan  på  mej !  Gubbin  i  åen  fick  inf  Janne-Jåhan, 
fast  han  frejstal  *) .  .  .  Ska'  ja'  dö  nu,  mor?  Inf  sku' 
ja  vila  dö  än!  Fa'sfar  åla'  me'  ti'  bli  en  bra  bonn  .  .  . 
o'  no'  sku'  ja'  ha  bjudi'  till.  Ålder  mer  far  ja'  rid  på 
fålan  o'  lek'  me'  byspojkan  o*  ålder  mer  slåas  me' 
Jaako»,  —  hans  blickar  sökte  kärvänligt  lekkamraten- 
trätobrodern. 

«Int'  vill  Jaako  nanten  **)  meir  låas  me  te,  Matt», 

—  snörflade  den  andre,  gråtande  som  en  sprutkanna 

—  «Koa  krannar  ka  vi  alti  varal» 

Och  stackars  gamle  Anders  stånkade  tårlös  i 
största  vånda: 

«0j,  oj.  Matts,  Matts  1  Inte  far  du  dö  —  inte 
ska'  du  dö!» 

«Jo,  Dalaback-Matts  ska'  dö  nu!»  —  sade  gos- 
sen, fast  som  alltid.  —  «Gråt  inf  Mamma!  Int  ä' jag 
rädd!  .  .  .  Rak  går  väjin  för  Dalabacka-böndren  till 
Himmelens  port  —  ty  ärliga  ha  vi  lefvat .  .  . 

«Låt  upp,  Petrus  Portvaktare,»  —  säger  ja'  — 
Låt  upp  —  Ja'  känder  eder  godt,  Simon-farbror!    He 


*)  ==  försökte.  —  *♦)  =nfigoosiii. 
-  237  - 


va  ni,  som  högg  öra'  af  öfversteprostens  dräng,  när 
di    a'der   stackaren  lupo  från  Jissus  i  hans  stora  nöd! 

O'  gubbin  bjuder  välkommen.  O*  så  far  ja*  träflT 
papp'  o'  fa'sfar  o'  kanske  —  kanske  —  får  ja'  sen  si 
Tollman  o'  gamla  Stubben  o'  alla  di  andra  bussiga 
bönderna  från  Ådalen,  där  di  si'ter  me'  palmur  i  sina 
händer!  .  .  .  Roli't  blir  'e'  .  .  .  bara  di  int'  sjunger  för 
mytjy  ...  o'  han  får  rör  på  bejnen  na  Uti  ibland  .  . . 
Du  söker  väl  sen,  mamma,  opp  Elim,  din  egen  pojk?  . . . 
Men  Janne-Jåhan  ska'  bli  bonn  på  Dalabacka  efter  mej 
o'  lefva  i  hundra  år  o'  ha  en  pojk,  som  ska'  heta 
Matts!  .  .  . 

Nu  .  .  .  nu  .  .  .  dör  .  .  .  ja*  .  .  .  snart,  men,  he  är  'c' 
sa'ma,  for  åmannen  fick  inf  än  tå  hälder  Janne-Jåhan! .  . . 
Eit  liftag  .  .  .  to'  .  .  .  Dalaback-Matts  .  .  ,  me'  troUe'!»  — 
hviskade  han  sist,  knappt  hörbart,  med  blicken  i  brand 

Dödsarbetet  begynte  så  småningom  och  nu;  nu 
är  Matts  ■—  den  tappre,  lille  Matts  —  i  Vallhail. 

Högrest  och  svartklädd  —  mer  nornan  lik  ån 
någonsin  —  stod  Faster-Mumm  vid  den  dödes  läger, 
stirrande  hemskt  i  rymden  med  sina  blinda  ögon.  Me- 
kaniskt följde  hennes  händer  en  osynlig  tråd.  Hög- 
tidliga Ijödo  den  sekelgamlas  ord: 

« Bitti'  —  ren  bitti'  bars  de'  mej  före,  att  Lill- 
Matts  sku'  varda  en  duktig  karl  —  en  karlakarl.  Han 
—  var  född  med  en  mans  själ;  o'  en  mans  gärning 
har  han  öfvat  —  så  liten  han  var.  Hvad  viljen  i  mer! 
Hvi  gråten  I  —  I  fakunnoga?  Ringa  betyder  det  att 
man  länge  lefveri» 

«Ja,  Jarlame  dö,  men  trälame  lefva  —  heter  det 
ju  af  gammalt»  —  ändade  doktorn  sin  skildring.  — 
«Och  jag  —  jag  tror,  att  Lill-Matts  var  ett  jarlaämne. 
Ödet  är  blindtl     Ödet  är  grymt!     Huru   väl    behöfde 

—  238  - 


vi  icke   nu,   just  nu,  svenska   bondehöfdingar  i  detta 
landet!» 

Vi  skildes  —  uppriktigt  bedröfvade. 


Åren  ha  åter  gått!  —  För  några  veckor  sedan 
hörde  jag  med  oblandad  glädje,  att  Dalaback-Janne- 
Johan  —  den  unge,  välkände  bonden  från  Ådalen  — 
fört  till  dopet  sina  förstfödde  —  ett  kämsundt  tvil- 
lingpar. 

«0*  båda  ska  di  heta  Matts»  —  sä  hade  med 
myndighet  den  unge  fadern  bjudit  —  «båda  ska  di 
heta  Matts,  —  he  gar  inf  åf  me'  minder;  han  ena 
Matts  Elim  o'  han  änder  Matts  Matathias!  O'  va'l 
'e'  inf  kar'ar  af  döm,  så  är  'e'  för  underbart,  förty 
påbrå  fins  —  o'  namn  ha  starka  tydor,  ha  makt 
öfver  människoöden.» 

P.   W,  L. 


-  239  - 


Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud 
i  november  1907. 

ITylaad. 

Borgå  socken:  Ingeniör  Harald  Foreius,  adress:  Borgå;  Hand- 
landen A.  Försten,  Sundö;  Lärarinnan  Anna  Xordbeig, 
adress:  Boe,  Hindhår  och  Landtmätaren  Felix  Edelmann. 
Borgå. 

Borgå  stad:  Borgmästaren  M.  Schauman,  adress:  Boigå. 

Bromarf:  Postexpeditionsföreståndaren  J.  A.  Grönlund,  adress: 
Ekenäs,  Bromarf. 

Degerhy :  Lärarinnan  Ellen  Hagström,  adress:  Degerby,  Nyland. 

Ekenäs  landskmnmun :  Fru  Eulalia  Tierbach,  adress:  Ekenäs. 

Ekenäs  stad:  Folkskolläraren  J.  A.  Nordström. 

Elimä :  Apotekaren  Axel  Bergman,  adress :  Elimä,  Koria  station. 

Esho:  Landthushållaren  F.  A.  Malmström,  adress:  Esbo  statiao; 
Folkskolläraren  Fredrik  Emil  Lundell,  adress:  Köklaks 
station;   Folkskollärarinnan  Mia  Långström,  Esbo  station. 

Fagervik:  Folkskollärarimian  Ida  Åkerberg,  adress:  Fagerriks 
station. 

Fredrikshamn:  Apotekaren  Alfons  Nymalm. 

Gammelstaden:  Fru  Estrid  Willenius,  adress:  Malm,  HeLsinge 
kvrkobv. 


240 


HangÖ:  Folkskolläraren  Jacob  Kaustell. 

Helsinge:  Fru  Rosa  Holmström,  adress:  Malm;  Ingeniören  F. 
Åberg,  Botby;  Handlanden  Frans  Earell,  Åggelby. 

Helsifigfors :  Ingeuiör  F.  Bosberg  och  Doktor  P.  Nordmann. 

Hypinge:  Landthushållaren  Ilmar  Hornborg. 

Ingå :  Folkskollärarinnan  Ida  Dahl,  Takter  och  Färgaren  H.  W. 
Holmberg,  Ingå  station. 

Karts:  Folkskollärarinnan  Sofi  Ahlgren,  adress:  Xaris. 

Karislqjo:  Landtbrukaren  G.  Eliasson,  adress:  Karislojo,  Böhle 
och  Fru  Augusta  Lindholm,  Fiskars,  Lönnhammar. 

Kotka:  Hamnmästaren  C.  V.  E.  Blomberg,  adress:  Kotka. 

Kyrkslätt:  Rusthållaren  V.  Sahrberg,  adress:  Jorfvas  st.;  Landt- 
hushållaren Fredrik  Simolin,  Köklaks  st.;  Folkskolläraren 
A.  £.  Lindholm,  Estby;  Landthushållaren  A.  Dannbäck, 
Honskby ;  Folkskolläraren  J.  E.  Sundqvist,  Porkkala. 

Ijappträsk:  Pastor  Carl  Lundberg  och  Folkskollärarinnan  Väva 
Thomé. 

TAljendcU:  Kantorn  Viktor  Karlsson,  adress:  Eskilom  station. 

Tjojo:  Folkskolläraren  J.  C.  Backman,  adress:  Hangöbanan, 
Virkby;   Doktorinnan   Maria  af  Tengström,  adress:  Lojo. 

Lovisa:  Doktorinnan  Linda  Sagulin. 

Mäntsälä:  Apotekaren  Torsten  Pettersson. 

Mörskom:  Pastorskan  Edith  Hypén,  adress:  Mörskom  station, 
och  Fröken  Alma  Brandt. 

Pojo :  Friherre  F.  L.  Hisinger,  adress :  Billnäs,  och  Folkskollära- 
ren  Hj.  Björkwall,  adress:  Skuru  station.  Fiskars. 

Pyttis:  Folkskolläraren  B.  Karling,  LandthushåUarena  C.  Will- 
ner  och  P.  Länsmans,  adress:  Pyttis. 

Pämå :  Fröken  Hulda  Rosberg,  Xommunabådet  K.  M.  Roselius, 
adress:  Pärnå;  Smeden  Otto  Nyholm,  Pämå,  Gammelby 
och  Folkskolläraren  Jos.  Xlåvus,  Forsby. 

Sibbo :  Landtbruksrådet  G.  Borgström,  adress:  Helsingfors,  Öster- 
sundom  gård ;  Inspektören  G.  A.  Jansson,  adress :  Nickby ; 
Fru  Mia  Oljemark,  adress :  Nickby ;  Agronomen  Otto  Gran- 
qvist, Nickby,  Paipis  och  Folkskolläraren  J.  G.  Kvarn- 
ström, Nickby,  Paipie. 

Sjundeå:  Prostinnan  Emma  Moberg,  Landthushållaren  A.  Perk- 
lén,  adress:  Sjundeå  station  och  Folkskolläraren  Alarik 
Boström,  adress:  Kala. 


—  241  -  i6 


Snapperiuna :  Fröken  Anna  Fagerström  och  FolkskoUäraren  Ar- 
vid Sondqvist. 

Strämfors :  Bonden  Gustaf  Mickels,  Kungsböle ;  Skräddarmästaren 
J.  Bosqyist,  Lovisa,  Keitala  och  Smeden  Magnus  Blom- 
qvist,  Strömfors  bruk. 

Tmala :  Fil.  kand.  Karl  J.  Himberg  och  Fröken  Hilda  Lind- 
qvist. 

Tusby :  Fru  Julia  Bergh,  Kervo ;  Lärarinnan  Anna  Öländer,  Triisk- 
ända,  Malmby;  LandthushAllaren  J.  Winkvist,  KorBO, 
Klemetskog,  Postföreståndarinnan  Ida  Lemberg,  Kervo 
och  Bruksbokhållaren  Erik  Nordberg,  Träskanda,  Marie- 
fors  bruk. 


▼ftstra  Ttalaad. 

Bfämå:   Stationsinspektom  G.  Bancken,  adress:  Pemiö  station. 
^ömeborg:  Apotekaren  G.  Widbom,  adress:  Björneborg. 
Dragsffärd:   Folkskollärarinnan  Bosa   Westerholm,    Dragsfjird, 

Ytterkulla. 
Eckerö:  Kyrkovärden  Erik  Eriksson,  adress:  Eckerö,  Storby, och 

Lotslärlingen  Uno  Karlsson,  Signisskär. 
Finby:  Agronomen  Fredr.  Erlund,  Finby. 
Finström:   Pastorskan  Alma  Lindell,  Folkskollärarinnan  Lydia 

Sjöstedt  och  Folkskolläraren  Evert  Lindström. 
Föglö:   Folkskolläraren  E.  A.  Laurén,  adress:  Fög^ö,  Degerby; 

Folkskolläraren  K.  V.  Gustafsson,  Föglö,  Vaigskär. 
Oeta:  Folkskolläraren  Julius  Westerlund. 
Hammarland:  Folkskolläraren  John  Karlsson. 
Hiittis:  Folkskolläraren  Hugo  Fagerstén. 
Hotäskär:  Folkskolläraren  A.  Ringvall,  Houtskär,  Hyppeis. 
Iniö:  Folkskolläraren  K.  P.  Pettersson. 
Jomala :  Folkskollärarena  F.  Ldewendahl,  adress :  Mariehamn,  och 

Th.  Mattsson,  Jomala  kyrkby. 
Kimito:  Apotekerskan  Hanna  C:son  Limnell,  FolkskoUiirarinnan 

Ida  Karlsson,  £jmito,  Sjölax  och  Fröken  Hilma  Klrho!m, 

Kimito,  Skålböle. 
Korpo:  Kofferdiskepparen  J.  E.  Jansson;  Folkskoliänuren  D.  A. 

Danielsson,  adress:   Korpo,  Galtby;  Bondedottern  Vendla 


PeDnström,  Koipo,  Pensar,  och  LandthuBhAllaren  G.  Adolfs- 
son, Eoipo,  Buinar. 

Kumlinge:  Fiskaren  A.  J.  Öberg. 

Xökar :  Folkskolläraren  K.  E.  Ideman. 

Lemland:  Folkskollärarinnaii  Ingeborg  Sommarström,.  adress: 
Lemland,  Söderby. 

Lumpa/rland :  Possessionaten  J.  Bosenberg. 

MaHehamn:  Magister  Otto  Drake. 

Notgu:  Kantor  N.  W.  Nyländer. 

Nystad:  Fröken  Anna  Myréen. 

Nådendal:  Apotekerskan  Ida  Aschan. 

Pargas:  Folkhögskolef öreståndaren  A.  Stenvall. 

Raumo:  Bankprokuristen  John  Lindgren. 

Solo:  Apotekaren  A.  Idndroos,  adress:  Salo  station. 

ScUtvik:  Bonden  K.  J.  Johansson,  adress:  Saltvik,  Haga;  och 
Folkskollärarinnan  Alina  Kock,  Bertby. 

Sund :  Possessionaten  M.  F.  Bosenberg,  adress :  Sund,  Bomarsund. 

Västanffärd :  Folkskolläraren  G.  B.  Sjöblom,  adress :  Västanfjärd. 

Vdrdö:  Folkskollärarinnan  Lydia  Andersson,  Vårdö,  Åland. 

Åbo:  Landskamreraren  F.  Edv.  Stenvik. 


Österbotten. 

Brahestad:  Fröken  M.  Palmqvist. 

Esse:  Folkskolläraren  J.  Finnäs  och  Fröken  Karin  Forsman, 
adress:  KAllby,  Esse. 

Oamlakarleby :  Kapten  Edvard  Bengelsdorff. 

Oamlakarleby  lands f.:  Folkskollärarinnan  Therese  Mattsson,  Öfver- 
korplaxby;  Folkskolläraren  Joel  Bundt,  Bödsö  och  Hem- 
mansägaren J.  Wenelins. 

Jakobstad:  Folkskolläraren  L.  Kronqvist. 

Jeppo:  Folkskolläraren  Fr.  Thors,  adress:  Jeppo  station. 

Kaskö:  Folkskolläraren  E.  Degerstedt 

Kristinestad :  Fröken  Karin  Fontell,  Stadsläkaren  Doktor  Ernst 
Wendelin  och  Folkskolläraren  Otto  Hannus. 

Kristinestads  lands f.:  Folkskolläraren  E.  A.  Hummelgård  och 
Handlanden  Mikael  Mängs,  adress:  TjÖckby. 

Kronoby:   Folkhögskoleföreståndaren  J.  Klockars,  Småskolelära- 


243  — 


rinnan    Ellen    Eriksson,    Folkskollärarena  Herman   Inga 
Herman  Cygnel,  Leander  Häggblom  och  Anders  Bäck. 

Kveflaks:  Folkskolläraren  K.  V.  Åkerblom  och  Bondesonen  Gustaf 
Wahlstedt. 

Lappffärd :  Folkskolläraren  Frans  Teir  och  FolkskollärareD  Hco- 
rik  Rosenhäck  samt  Poliskonstapeln  Gustaf  Ådjers,  adregis: 
Lappfjärd,  Kyrkoby;  Folkskolläraren  Anders  JakobsHon. 
adress:  Lappfjärd,  Mörtmark;  Bonden  Axel  Grannan, 
adress:  liappfjärd,  Härkmeri  och  Folkskolläraren  J.  J. 
Wadström,  adress:  lAppfjärd,  Dagsmark. 

Larsnio:  Folkskollärarinnan  Alma  Sund. 

McUaks  socken:   Orgelnisten  M.  Hagberg,  adress:  Vasa,  Ma]aki>. 

Maxmo : 

Munsala:  Folkskollärarena  A.  Svedberg  och  Henrik  Wik,  adres»: 
Munsala  och  Folkskolläraren  Anders  Jakobsson,  Hirflaks. 

Mmta^aari:  Pastor  A.  R.  Hedberg,  Gamla  Vasa  haltpunkt,  och 
Folkskolläraren  Aug.  Rosendahl,  adress:  Toby. 

Nedervetil:  Landtbrukaren  Elias  Slotte. 

Nykarleby :  Normalskolläraren  X.  F.  Spolander  och  SeminaivtcD 
J.  A.  Stenfors. 

Närpes :  Folkskolläraren  E.  V.  Hannas,  Finnby ;  FolkskoUäran» 
J.  Kronqvist,  Rangsby ;  Folkskolläraren  J.  Rosenlmck  K*t- 
näs,  Bäckby,  och  folkskolläraren  J.  A.  Ekman,  Yttermart 

Orarais:  Folkskolläraren  O.  Krook  adress:  Oravais. 

Orismala:  StAtionsinspektorn  A.  Grannars. 

Pedersö:  Folkskolläraren  J.  V.  Westerlund,  Sundby,  adnjss^: 
Jakobstad ;  Folkskolläraren  Evald  Holstius,  adress :  Beon^. 
och  Disponenten  Einar  Blomström,  Kållby. 

Punno:  Folkskolläraren  Vilhelm  Rödas. 

Pörtom:  I>andtmätaren  Alarik  Sjöberg,  adress:  Pörtom,  Alholmi. 

Reploi:  Landthandlanden  Johannes  Gustafsson,  adress:  ReplcH, 
Björkö  och  Orgelnisten  Karl  Kniper,  adress:  Rcplot. 

Sidcby:  Folkskolläraren  M.  Gran,  adress:  Sideby  och  Folkskol- 
läraren Axel  E.  Teir,  adress :  Sideby,  Skaftung. 

Solf:  Folkskollärarena  S.  Antell  och  J.  E.  Bexar. 

Teerijärri:  Folkskolläraren  K.  J.  ^undell,  Folkskolläraren  M.  L 
Kulenius,  Kolam;  Smeden  Viktor  Bygden,  Kortjänd;  Folk- 
skolläraren V.  H.   Granö,   Hästbacka  *,   Landthandlanden 
William  Ftini,  SmåbönderHby. 
Ulcäborg:  Vågmästaren  A.  Brun  berg. 

-  244  - 


Vctsa :  Fröken  Ellen  Stenbäck  och  Borgmästaren  Hugo  Malmberg. 

Vörå:  Lärarinnan  Anna  Staffans,  adress:  Vörå;  Folkskolläraren 
Mikael  Holmberg,  adress:  Vörå,  Rekipeldo  och  Folkskol- 
läraren Henrik  Backlund,  Vörå. 

Öfverrnark:  Folkskolläraren  Viktor  Winberg. 


OfMg>a  Finland. 

DatJtdstad:    Folkskollärarinnan    Nina    Nylund,    adress:  Eallio- 

koski  bruk. 
Haapakoski :  Eamreraren  Georg  Bawe,  adress :  Haapakoski  bruk. 
Hausjärvi:  Ingeniören  N.  W.  Bergmann,  adress:  Riihimäki. 
Heinola:  Fröken  Ester  Thomé. 
liti^ :  Fröken  Thilda  Stråhle,  adress:  Kausala. 
Joensmi:  Kollegan  magister  Isak  Smeds. 
Jyräskylä:  Stationsinspektor  Felix  Hedberg. 
Kajigasala:  Kanslirådinnan  HUma  Liljestrand. 
Kuopio:  Fröken  Gertrud  Carlsson. 

Nykyrka :  Veterinären  J.  A.  Stenius,  adress :  Nykyrka,  Viborgs  län. 
Pyhäjärri :  Förvaltaren  T.  Francke,  adress :  Pyhäjärvi,  Viborgs  län. 
Ruoresi:  Possessionaten  magister  A.  Aminoff. 
Rtiokoldks:  Förvaltaren  Karl  Mansén,  adress:  Imatra. 
Ryttylä:  Stationsinspektorn  Hj.  Montell. 
Sakkola:  Apotckerskan  Judith  Studd. 
Sordavala:  RestÄuratör  F.  Forström. 
S:t    Mickel:    Fröken   Alina  Antell  och  Stationsinspektorn  G.  A. 

Lindholm. 
Tammcla:  Skol föreståndaren  Valfrid  Weckman,  adress :  Humppila, 

Forssa. 
Tammerfors:  Ingeniör  Robert  Witting. 
Tarasfehus :  Magister  Valdemar  Sippel. 
Valkeada:  Skogsförvaltaren  Hjalmar  Andersin,  adress:  Kirjokivi, 

Savolaks  banan. 
Viborg :  Doktor  C.  A.  Alenius. 
Villmanstrand:  Ingeniör  Torsten  Saelan,  Kaiikas. 


S:i  Petersburg:  Direktör  Rudolf  Witting. 
-  245  - 


Föreningens  ombud  behagade  observera  nedaostftende  oei- 
ständigheter : 

Den  person,  som  intrader  i  8.  F.  V.,  fär  själf  aigdm,  om 
han  (eller  hon)  yill  betala  5  eller  2  mark  i  §jnaigift. 

Årsmedlem  erhåller  skrifterna  för  hvarje  år  medlemsaf- 
giften   erlägges;  ständig  medlem   under  sin  återstående  lifistid. 

Flyttar  medlem  till  annan  ort,  behagade  han  haiom  iii- 
mäla  hos  ombudet  på  den  ort,  dit  flyttningen  skett. 

Då  nya  medlemmar  inträda  i  föreningen,  ar  det  oiiddi|t 
att  för  hvarje  sådan  till  kassören  insända  anmälan  härom,  utan 
kan  detta  ske  förslagsvis  i  början  af  april,  september  och  decem- 
ber. Skrifterna  likasom  kalendern  rekvireras  för  nya  medlemnuB 
räkning  genom  föreningens  kassör. 

Ombuden  behagade  före  kalenderårets  slut  till  foreningeu 
kassör,  Ingeniör  Fredrik  Bosberg  adr.:  Helsingfors,  Nikokugataii 
23,  inleverera  det  löpande  årets  uppburna  medlemBa^ifter. 

Ombuden  likasom  alla  medlenmiar  i  S.  F.  V.  uppmaoa» 
att  värfva  nya  medlemmar  till  föreningen. 


Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud 
i  november  1907. 

Vyland. 

Borgå  socken:  Ingcniör  Harald  Foreius,  adress:  Borgå;  Hand- 
landen A.  Försten,  Sundö;  Lärarinnan  Anna  Nordberg, 
adress:  Boe,  Hindhår  och  Landtmätaren  Felix  Edelmann, 
Borgå. 

Borgå  stad:  Borgmästaren  M.  Schauman,  adress:  Borgå. 

Bromarf:  Postexpeditionsföreståndaren  J.  A.  Grönlund,  adress: 
Ekenäs,  Bromarf. 

Degerhy :  Lärarinnan  Ellen  Hagström,  adress:  Degerby,  Nyland. 

Ekenäs  landskommun:  Fru  Eulalia  Tierbach,  adress:  Ekenäs. 

Ekenäs  stad:  Folkskolläraren  J.  A.  Nordström. 

Elimä :  Apotekaren  Axel  Bergman,  adress :  Elimä,  Koria  station. 

Esbo:  Landthushållaren  F.  A.  Malmström,  adress:  Esbo  station; 
Folkskolläraren  Fredrik  Emil  Lundell,  adress:  Eöklaka 
station;   Folkskollärarinnan  Mia  Långström,  Esbo  station. 

Fagervik:  Folkskollärarinnan  Ida  Åkerberg,  adress:  Fagerviks 
station. 

Fredrikshamn:  Apotekaren  Alfons  Nymalm. 

Gammelstaden:  Fru  Estrid  Willenius,  adress:  Malm,  Hebinge 
kvrkoby. 


—  240  — 


HangÖ:  Folkskolläraren  Jacob  Kaustell. 

Helsinge:  Fru  Roea  Holmström,  adress:  Malm;  Ingeniören  F. 
Åberg,  Botby;  Handlanden  Frans  Earell,  Åggelby. 

Helsingfors:  Ingeniör  F.  Rosberg  och  Doktor  P.  Nordmann. 

Hyringe:  Landthushällaren  Ilmar  Hornborg. 

Ingå:  Folkskollararinnan  Ida  Dahl,  Takter  och  Färgaren  H.  W. 
Holmberg,  Ingå  station. 

Karts:  Folkskollararinnan  Sofi  Ahlgren,  adress:  Karis. 

Karislqjo:  Landtbrukaren  G.  Fliasson,  adress:  Karislojo,  Böhle 
och  Fru  Augusta  Lindholm,  Fiskars,  Lönnhammar. 

Kotka:  Hamnmästaren  C.  V.  £.  Blomberg,  adress:  Kotka. 

Kyrkslätt:  Rusthållaren  V.  Sahrberg,  adress:  Jorfvas  st.;  Landt- 
hushållaren  Fredrik  Simolin,  Köklaks  st.;  Folkskolläraren 
A.  £.  Lindholm,  Estby;  Landthushällaren  A.  Dannbäck, 
Honskby ;  Folkskolläraren  J.  £.  Sundqvist,  Porkkala. 

Ijappträsk:  Pastor  Carl  Lundberg  och  Folkskollärarinnan  Väva 
Thomé. 

lAljmdcU:  Kantorn  Viktor  Karbson,  adress:  Eskilom  station. 

Jjojo:  Folkskolläraren  J.  C.  Backman,  adress:  HangÖbanan, 
Virkby;   Doktorinnan   Maria  af  Tengström,  adress:  Lojo. 

Lovisa:  Doktorinnan  Linda  Sagulin. 

Mäntsälä:  Apotekaren  Torsten  Pettersson. 

Mörskom:  Pastorskan  fklith  Hypén,  adress:  Mörskom  station, 
och  Fröken  Alma  Braudt. 

Pojo :  Friherre  F.  L.  Hisinger,  adress :  Billnäs,  och  Folkskollära- 
ren  Hj.  Björkwall,  adress:  Skuru  station,  Fiskars. 

Pyttis:  Folkskolläraren  B.  Karling,  Landthushållarena  C.  Will- 
ner  och  P.  Länsmans,  adress:  Pyttis. 

Pämå :  Fröken  Hulda  Rosberg,  Kommunalrådet  K.  M.  Rosehus, 
adress:  Pämå;  Smeden  Otto  Nyholm,  Pärnå,  Gammelby 
och  Folkskolläraren  Jos,  Klåvus,  Forsby. 

Sihbo:  Landtbruksrådet  G.  Borgström,  adress:  Hebingfors,  Öster- 
sundom  gåid ;  Inspektören  G.  A.  Jansson,  adress :  Nickby ; 
Fru  Mia  Oljemark,  adress :  Nickby ;  Agronomen  Otto  Gran- 
qvist, Nickby,  Paipis  och  Folkskolläraren  J.  G.  Kvarn- 
ström, Nickby,  Paipis. 

Sjufideå:  Prostinnan  Emma  Moberg,  Landthushällaren  A.  Perk- 
lén,  adress:  Sjundeå  station  och  Folkskolläraren  Alarik 
Boström,  adress:  Kala. 


—  241  -  i6 


Snappertuna :  Fröken  Anna  Fagerström  och  Folkskolläraien  Ar- 
vid Sundqvist. 

Strömfors :  Bonden  Gustaf  Mickeb,  Kungsböle;  Skräddarmästaren 
J.  Bosqvist,  Lovisa,  Keitala  och  Smeden  Magnus  Blom- 
qvist,  Strömfors  bruk. 

Tenala :  Fil.  kand.  Karl  J.  Himberg  och  Fröken  Hilda  Lind- 
qvist. 

Tusby :  Fru  Julia  Bergh,  Kervo ;  Lärarinnan  Anna  Öländer,  Trask- 
ända,  Malmby;  Landthushållaren  J.  Winkvist,  Korsö, 
Klemetskog,  Postföreståndarinnan  Ida  Lemberg,  Kervo 
och  Bruksbokhållaren  Erik  Nordberg,  Traskända,  Marie- 
fors  bruk. 


▼ifltra  nnlaad. 

JBjämä:   Stationsinspektom  G.  Rancken,  adress:  Pemiö  station. 
JBjömeborg:  Apotekaren  G.  Widbom,  adress:  Björneborg. 
Dragsffärd:   FolkskoUäraiinnan  Bosa  Westerholm,    Dragsfjärd, 

Ytterkulla. 
Eckerö:  Kyrkovärden  Erik  Eriksson,  adress:  Eckerö,  Storby,och 

Lotslärlingen  Uno  Karlsson,  Signisskär. 
Finby:  Agronomen  Fredr.  Erlund,  Finby. 
Finström:   Pastorskan  Alma  Lindell,  FolkskoUärarinnan  Lydia 

Sjöstedt  och  Folkskolläraren  Evert  Lindström. 
Föglö:   Folkskolläraren  E.  A.  Laurén,  adress:  Föglö,  Degerby; 

Folkskolläraren  K.  V.  Gustafsson,  Föglö,  Vargskär. 
Oeta:  Folkskolläraren  Julius  Westerlund. 
Hammarkmd:  Folkskolläraren  John  Karlsson. 
sottis:  Folkskolläraren  Hugo  Fagerstén. 
Hatäskär:  Folkskolläraren  A.  Ringvall,  Houtskär,  Hyppeis. 
Iniö:  Folkskolläraren  K.  P.  Pettereson. 
Jomala:  FolkskoUärarena F.  Liewendahl,  adress:  Mariehamn,  och 

Th.  Mattsson,  Jomala  kyrkby. 
Kimito:  Apotekerskan  Hanna  C:son  limnell.  Folkskollärarinnan 

Ida  Karlsson,  Kimito,  Sjölax  och  Fröken  Hilma  Ekhobn, 

Kunito,  Skålböle. 
Eorpo:  Kofferdiskepparen  J.  E.  Jansson;  FolkskoUäraien  D.  A. 

Danielsson,  adress:   Korpo,  Galtby;  Bondedottern  Yendla 


—  242  — 


Pennström,  Korpo,  PenBar,  och  LandthuBhällaien  G.  Adolf- 
son, Eoixx),  Bumar. 

Kumlinge:  Fiskaren  A.  J.  Öberg. 

Kökar:  Folkskolläraren  E.  £.  Ideman. 

Lemiand:  FolkskoUärarinnan  Ingeborg  Sommarström.  adress: 
Lemland,  Söderby. 

Lumparland:  Possessionaten  J.  Eosenberg. 

Mariehamn:  Magister  Otto  Drake. 

Nagu:  Kantor  N.  W.  Nyländer. 

Nystad:  Fröken  Anna  Myréen. 

Nådendal:  Apotekerskan  Ida  Aschan. 

Pargas:  Folkhögskoleföreståndaren  A.  Stenvall. 

Raumo:  Bankproknristen  John  Lindgren. 

Salo:  Apotekaren  A.  Lindrooe,  adress:  Salo  station. 

Saltvik:  Bonden  E.  J.  Johansson,  adress:  Saltvik,  Haga;  och 
FolkskoUärarinnan  Alina  Kock,  Bertby. 

Sund:  Possessionaten  M.  F.  Bosenberg,  adress :  Sund,  Bomarsund. 

Västanfjärd :  Folkskolläraren  G.  B.  Sjöblom,  adress :  Västanfjärd. 

Vårdö:  Folkskollärarinnan  Lydia  Andersson,  VärdÖ,  Åland. 

Åbo:  Landskamreraren  F.  Edv.  Stenvik. 


OatMrbotteii. 

Brahestad:  Fröken  M.  Palmqvist. 

Esse:  Folkskolläraren  J.  Finnäs  och  Fröken  Karin  Forsman, 
adress:  KåUby,  Fsse. 

Oamlakarleby :  Kapten  Edvard  Bengelsdorff. 

OanUakarkby  landsf.:  FolkskoUärarinnan  Therese  Mattsson,  Öfver- 
korplaxby;  FolkskoUäraren  Joel  Bundt,  Bödsö  och  Hem- 
mansägaren J.  WeneUus. 

Jakobstad:  Folkskolläraren  L.  Kronqvist. 

Jeppo':  FolkskoUäraren  Fr.  Thors,  adress:  Jeppo  station. 

Kaskö:  Folkskolläraren  £.  Degerstedt. 

Kristinesiad :  Fröken  Karin  Fontell,  Stadsläkaren  Doktor  Ernst 
Wendelin  och  FolkskoUäraren  Otto  Hannus. 

Kristinestads  landsf.:  Folkskolläraren  K  A.  Hummelgärd  och 
Handlanden  Mikael  Mängs,  adress:  Tjöckby. 

Kronoby:   Folkhögskoleföreståndaren  J.  Klockars,  Sm&skolelära- 


—  243  — 


z 

H 

r 
> 

z 

a 

c/3 

> 


G 
Z 

Pl 

r 


7^ 

O 


< 

Z 

C/5 


ti 

O 
O 


z 

< 

> 

z 
z 
pl 

50 

C/5 


r 
pi 
z 
o 

50 


KALENDER 

UTGIVEN  AV  SVENSKA 
FOLKSKOLANS  VÄNNER 

1908 

TJUGUNDETREDJE  ÅRGÅNGEN 


HELSINGFORS  1908 

AKTIEB.  F.  TILGMANNS 
BOK-  O.  STENTRYCKERI 


REDAKTÖR  FÖR  DENNA  KALENDER: 

P.  NORDMANN. 


INNEHÅLL: 


Sid. 

Svenska  Foflukolans  Vänners  årsberättelse  for  1907 1 

Ledde  din  gung  till  bergen  blå  .  .  .,  dikt  av  Jacob  Tegengren  15 

Sommarvisa,  dikt  av  Jacob  Tegengren 17 

Nå^t  om  emigrationen  aw  P.  N. 19 

Ett  människoöde,  skikz  av  Etin  Walldén 25 

Nå^ra  ord  om  settlementsidén  och  dess  genomforande  av  P,  N,  33 

Festpoem.  Musikfesten  i  IGistinestad  1906  av  Jacob  Tegengren  36 

Fru  Karin  till  Liuksiala  av  P  N. 39 

Dikt  vid  sån^  och  musikfesten  i  Borgå  den  6 — 8  juni  1906 

av  Hjalmar  Procopé 50 

Berättelsen  om  den  ansed<la  mannen  av  Torvald  Kierkegaard  53 

Samlingshuset  i  Esse  av  — h —  n — 68 

Ett  storverk  av  5.  A 72 

Ludvig"  Schroder,  nekrolog  ay  P.  N. 83 

K.  V.  Renlund,  nekrolog- 88 

Augfiist  Weckstrom,  nekrolog  av  — n 93 

Professor  Ernst  Estlanders  festtal  vid  sångf-  och  musikfesten 

i  Kristinestad % 

Ruskin    College    i   Oxford.     En   engfdsk   folkakademi.    Av 

Gunnar  Landbnan 103 

Ett   livsvillkor  for  den  svensktalande  befolknin^n  i  Finland 

av  Uno  Siadius 111 

En  Dalfard  av  Gabriel  Nikander 117 

HogvaOa  Hushålls-  och  Trad^årdsskotareskola  i  Karis  av  L.  N,  125 

Dottern,  skizz  av  Axel  Gabriels 130 


Sid. 
N&^t  om  historie-  och  hemby^dsforsknm^n  pä  1700-talet 

av  K.V,  Å 154 

Jonas  Lie  av  Irene  Leopold 140 

Louise  von  Christierson,  nekrolog  av  /.  //. 150 

Thomas  Finnas.     En  man  från  stora  ofreden  av  /T. 153 

Carl  Gustav  Polviander,  minnesteckning  av  K.  E.  ITichmann  157 
Prolog  vid   invigningen   av   Oitbacka  ungdomshem  19^/808, 

dikt  av  G.  Topelius 172 

Namnlista  över  årets  dagar 173 

Några  kortfattade  uppgifter  över  senaste  sommars  svenska 

sång-  och  musikfester 179 

Från  gamle  överstens  dagar  av  P,  Nordmann 182 

wSjon  drager"  av  Hanna  Rönnberg 190 

Från  dödens  skördefält  under  1908  av  E  J.  W.  och  O.  S.  201 
Forteckning    över    Nylands   svenska    ungdomsföreningar  av 

Magnus  Åberg 212 

Svenska  Folkskolans  Vänners  ombud  i  november  1906  .  .  .  217 

Med  denna  kalender  följa  tvenne  konstbilagor:  ett  portritt 
av  Alarik  Uggla  och  ett  trefargstryck  av  en  tavla  av  Hj.  Mun- 
sterhjelm. 


BERÄTTELSE 

5ver  f5reiiiiigen  Svenska  Folkskolans  Vänners  verk- 
samhet år  1907,  avgiven  till  årsmötet  den 
28  mars  1908  i  Hebingfors. 

Föreningen  har  numera  tillfredsställelsen  att  kunna  blicka 
tillbaka  över  fulla  25  är  av  sin  verksamhet  i  den  svenska  folk- 
bildningens tjänst,  och  det  är  att  hoppas,  att  den  grund,  som 
under  detta  första  kvartsekel  lagts  för  arbetet,  är  sä  fast  och  god, 
att  man  därpä  med  framgång  skall  kunna  vidare  bygga. 

Medlemsantalet,  som  1893  (det  minst  fördelaktiga  året)  var 
blott  1,700,  har  sedan  dess  stadigt  ökats  och  närmar  sig  nu  6,000, 
och  särskilt  glädjande  äro  de  talrika  bevis  pä  allmänhetens  för- 
troende, som  kommit  föreningen  till  del  i  form  av  gåvor  och 
testamentariska  dispositioner.  Fördubblade  medlemsavgifter 
och  ökade  årsräntor  hava  gjort  det  möjligt  att  understöden  till 
folkskolor,  småskolor  och  bibliotek  imder  de  sista  åren  kunnat 
utgivas  till  åttafalt  större  belopp  än  vad  tillgängama  det  med- 
gåvo  vid  1880-talets  början.  Föreningens  egna  fonder  jämte  de 
till  dess  disposition  ställda  representera  ett  kapitalvärde,  som 
närmar  sig  en  halv  nullion  mark. 

Efter  att  inledningsvis  hava  påmint  om  dessa  glädjande 
fakta  går  direktionen  härmed  att  till  årsmötet  avgiva  den  sed- 
vanliga årsberättelsen,  och  är  denna,  hänförande  sig  till  1907, 
likasom  alla  de  föregående  upprättad  med  stöd  av  mötesproto- 
kollen och  kassörens  räkenskapsböcker. 

Det  sistförflutna  året  blev  minnesvärt  särskilt  därigenom, 
att  S.  P.  V:s  4:de  allmänna  sång-  och  musikfest  utföll  i  alla 


2  ÅRSBERÄTTELSE  FÖR  I907. 

avseenden  lyckad.  De  aktiva  deltagarenas  antal  var  större  än 
vid  någon  tidigare  sängfest  i  Finland.  De  musikaliska  presta- 
tionerna stodo  högt  i  värde,  och  det  ekonomiska  resultatet  blev 
i  trots  av  de  synnerligen  höga  utgifterna  utomordentligt  gott. 
Sångerna  och  talen  ute  på  festplatsen  söndagen  den  9:de  jani 
bidrogo  kraftigt  till  att  sammansluta  de  77,000  män  och  kvinnor, 
komna  frän  vitt  skilda  bygder,  i  tro  pä  och  arbete  för  den  svenska 
kulturens  i  detta  land  fortbestånd  och  förkovran.  Hänvisande 
till  den  utförliga  redogörelse  för  festen,  som  ingår  i  senast  utgivna 
kalender,  vilja  vi  här  nämna,  att  denna  sångfest  redan  burit  en 
frukt.  Kommerserådet  Hj.  Schildt  och  fru  Hilma  Schildt  över- 
lämnade ett  den  29  jimi  1907  daterat  gåvobrev,  lydande  å  4,000 
mark,  och  skola  räntorna  å  denna  summa,  bokförd  under  benäm- 
ningen »Estrild  Schildts  minne»  utdelas  »vid  de  periodiskt  åter- 
kommande allmänna  svenska  sång-  och  musikfestema  åt  den 
eller  de  därvid  deltagande  föreningar,  vilka  gjort  sig  förtjänta 
av  understöd  eller  uppmuntran.» 

Även  andra  betydande  donationer  hava  kommit  föreningen 
till  del.  Ingeniör  Kdvin  Bergroth  har  skänkt  Stora  Mataskar  i 
Esbo,  samme  man  jämte  kommunalrådet  Ab.  Landén  och  änke- 
rädmanskan  Hilma  Söderström  hava  skänkt  den  ä  holmen  upp- 
förda skolbyggnaden  jämte  inventarier,  och  fru  Söderström  har 
till  minne  av  sin  avlidne  man  åt  S.  F.  V.  överlämnat  10,000  maric 
för  att  med  räntorna  på  denna  »Janne  Söderströms  skolfond» 
bidraga  till  underhållet  av  Esbo  skärgårds  svenska  folkskola. 
Även  skolkassan,  uppgående  den  14  december  1907  till  6,760  mk 
40  p.,  har  blivit  transporterad  på  föreningen,  ehuru  dock  icke 
överlämnad  under  1907.  Med  räntorna  å  dessa  kapital,  tillökta 
med  Esbo  kommuns  årliga  bidrag  om  300  mk  för  vedinköp,  kan 
skolhuset  hållas  i  gott  skick  och  övriga  utgifter  för  skolhållningen 
*  täckas  utan  extra  tillskott  av  föreningens  medel. 

Till  samtliga  här  nyss  nämnda  donatorer  ävensom  till  den 
icke  namngivna  man,  som  imder  de  10  sista  åren  för  folkbiblioteks- 
ändamål skänkt  4,600  mark  och  därutöver  senaste  julhelg  500 
mark,  uttalar  direktionen  å  föreningens  vägnar  ett  varmt  tack. 

Vi  övergå  härmed  tiU  att  uppräkna 


ÅRSBERÄTTELSE  FÖR  I907.  3 

Anslagen  till  h5gre  folkskolor: 

Pmk 

Låsedret  igo6 — 190^^  Sastmola,  Kasabole       300:  — 

Kökar,  Karlö      250:  — 

Brandö,  Jurmo       200:  — 

Iniö,  Norrby 1 20:  — 

Sottunga      100:  — 

övermark,  Pröjnas    100:  — 

Låsedret  igoy — 1908,  Tusby,  Björkbacka    400:  — 

Kronoby,  Snäre      300:  — 

Sastmola,  Kasabole 300:  — 

Hausjärvi,  Hyvinge 300:  — 

Kumlinge,  Enklinge       300:  — 

Esbo  skärgärd    250:  — 

östermyra       200:  — 

Kronoborg,  Sorjos      150:  — 

Vårdö,  Östra-Simskäla      150:  — 

Lappfjärd,  Mörtmark    1 50:  — 

Pöglö,  Vargskär      100:  — 

»      Hummersö 100:  — 

Lemland,  Söderby      100:  — 


Anslagen  till  fasta  småskolor: 

Låsedret  igo6 — igoy,  Pyttis  kyrkoby       200:  - 

Replot,  Köcklot      200: 

Esbo,  Jupp     1 50: 

»     Grans        150: 

Liljendal,  Säf träsk     1 50: 

Borgå,  Siggböle       125: 

Pemå,  Gislom     100: 

Kyrkslätt,  Estby   100: 

»  Bergstad     100: 

»  Strömsby        100: 


4  ÅRSBERÄTTEI^E  FÖR  I9O7. 

Låseåret  igoy — igoSf  Hdsinge,  Hanaböle    300:  — 

Houtskär,  Äpplö    300:  — 

Kyrkslätt,  Kalljärvi       300:  — 

>  Estby         100:  — 

»         Hila       100:  — 

>  Anttila 50:  — 

>  Oitbacka       50:  — 

Pinby,  Kåta        400:  — 

»       Pettu       200:  — 

»      Gråböle       200:  — 

Strömfors,  Virbole     200:  — 

»          Tessjö       200:  — 

>  bruket      200:  — 

Korpo,  Avensår      250:  — 

Borgå,  Jackarby    300:  — 

»      Siggböle      250:  — 

»      Veckjärvi        150:  — 

>  Soderveckoski        1 50:  — 

Ingå,  Takter  •    200:  — 

»      Västankvam         100:  — 

Malaks  kyrkoby      200:  — 

Kimito,  Vrethalla       200:  — 

Esse,  Bäckby       200:  — 

Gamlakarleby,  Rödsö        200:  — 

»               Storkotka     200:  — 

>              Vittsar      200:  — 

Saltvik,  Bertby       200:  — 

Teerijärvi  kyrkoby     200:  — 

Vörå,  Palvis    200:  — 

Bsbo,  Grans    200:  — 

>       Jupp         200:  — 

Malaks,  Yttermalaks      200:  — 

Degerby  (Nyland)       200:  — 

Pyttis,  Mogenport      200:  — 

Karislojo,  I/)nnhammar 200:  — 

Sjundeä,  Vikarfall      150:  — 

>  Pikkala         1 50:  — 

»        Henriksberg         1 50:  — 


ÅRSBERÄTTEI^E  FÖR  I907.  5 

Sibbo,  Gumbostrand     1 50:  — 

9     Nickby     100:  — 

Snappertnna,  Basa     1 50:  — 

Finström,  Bergö     150:  — 

Kymmene,  Karhula       150:  — 

Paigas  kyrkoby      150:  — 

Dragsfjärd,  Furulund    1 50:  — 

Nedervetil,  Nedervetilby       150:  — 

Lillkyro,  Merkart       125:  — 

Tusby,  Kervo     125:  — 

>        Klemetskog       100:  — 

Kveflaks,  Petsmo       100:  — 

Maksmo  kyrkoby    100:  — 

I/appträsk,  Norrby         100:  — 

>         I/indkoski         100:  — 

Liljendal,  Säfträsk     100:  — 

»          Hopom      100:  — 

>           Garpom     50:  — 

Under  förutsättning  att  i  Jeppo  socken  tvenne  fasta  små- 
skolor öppnas,  hava  till  vardera  utlovats  200  mark  de  tvenne 
första  läseären.  För  extra  föreläsnings-  och  undervisningskurser 
om  c.  6  veckor  ha  givits  åt  läraren  Viktor  Dalbo  i  Kveflaks, 
Osterhankmo  100  mk,  ät  Verner  Haglund  i  Maksmo,  Kumo  loomk 
samt  åt  Verner  I^axström  i  Gamlakarleby,  överkorplaksby  150 
mk.  Svenska  småskoUärareseminariet  i  Helsingfors  har  åtnjutit 
ett  understöd  om  300  mk.  Av  Tidskrift  för  folkskolan,  som  med 
1908  års  ingång  övertagits  av  en  ny  redaktion,  hava  för  400  mark 
prenumererats  115  exemplar,  vilka  gratis  tillställts  småskole- 
lärarinnor i  landsbygden. 

Direktionen.  Under  det  gångna  året,  det  var  den  1 7  novem- 
ber, har  föreningen  förlorat  sin  beprövade  gamle  nitiske  ordförande. 
Vid  graven  uttalades  de  känslor  av  saknad  Viktor  Öhbergs  från- 
fälle  väckt,  och  för  att  bevisa  den  bortgångne  folkbildningsvän- 
nens minne  en  sista  gärd  av  vördnad  och  aktning  har  i  S.  P.  V:s 
skriftserie  ett  häfte,  det  63  :e,  anslagits  för  en  levnadsteckning 


6  ÅRSBERÄTTELSE  FÖR  I907. 

över  Ohberg.  Direktionen,  som  sammanträtt  14  gånger,  har 
bestätt  av  viecordföranden  kommunalrådet  A.  Landén,  sekretera- 
ren dr  P.  Nordmann,  kassören  direktör  P.  Rosberg  samt  frih.  Tor 
Carpelan  och  professor  I.  A.  Heikd.  Suppleanter:  fröken  Gertrud 
Ehrström,  lektor  Hugo  Bergroth  och  dr  Gunnar  Landtman.  Vid 
senaste  årsmöte  valdes  till  revisorer  herrar  S.  Ehrstedt  och 
A.  Schildt  samt  till  desses  suppleanter  herrar  Otto  Lucander  och 
Albin  Pinander.  Även  denne  sistnämnde,  en  varm  vän  av  vår 
förening  och  troligen  den  ende,  som  ej  försummat  ett  årsmöte, 
har  avlidit.  Vid  detta  årsmöte  äro  ledamöterna  Nordmann  och 
Landtman  i  tur  att  avgå. 

I  ombudens  led  hava  åtskilliga  förändringar  inträffat.  Som- 
liga av  de  gamla  hava  avgått  och  ersatts  med  andra,  men  därjämte 
hava  flere  större  ombudsdistrikt  delats.  De  nyantagna  om- 
buden äro: 

Sjunded:  prostinnan  Emma  Moberg, 
Kimito:  lärarinnan  Ida  Carlsson, 

»     fröken  Hilma  Ekholm. 
Gamlakarleby  landskommun:  folkskolläraren  Joel  Rundt, 
Jeppo:  folkskolläraren  Pr.  Thors, 
Solf:  »  J.  E.  Bexar, 

Kronoby:  >  Herman  Cygnd, 

»  »  Leander  Häggblom, 

%        lärarinnan  Ellen  Eriksson, 
Pojo:  agronomen  J.  W.  Barsas, 
Tiisby:  fröken  Ida  Lemberg, 
Pörtom:  lantmätaren  Alarik  Sjöberg, 
Måntsålä:  apotekaren  Torsten  Pettersson, 
Möfskom:  fröken  Alma  Brandt, 
Kuopio:  fröken  Gertrud  Carlsson., 
Geta:  folkskolläraren    Joh.  Westerlund, 
Pernd:  >  Jos.  Klovus, 

Snappertuna:    >  Arvid  Sundqvist, 

J omala:  »  Th.  Mattsson, 

Finström:         »  Evert  Lindström, 


ÅRSBERÄTTEI^E  FÖR  I907.  7 

Saltvik:  folkskollärarinnan  Alina  Kock, 

Finström:  >  Lydia  Sjöstedt, 

Finström:  pastorskan  Alma  Lindell, 

Ingd:  folkskollärarinnan  Ida  Dahl, 

Ekends  landskommun:  fru  Bulalia  Tierbach, 

Karislojo:  fru  Augusta  Lindholm, 

Ström  fors:  smeden  Mi^us  Blomqvist., 

Eckerö:  lotslärlingen  Uno  Karlsson, 

V  ord:  folkskolläraren  Henrik  Backlund, 

Munsala:  folkskolläraren  Henrik  Vik  och  Anders  Jakobsson, 

U ledborg:  >  Gösta  Masalin, 

Pedersö:  >  Evald  Holstius, 

Esse:  fröken  Karin  Porsman. 

Enligt  direktionens  beslut,  delgivet  vid  senaste  årsmöte, 
tilldelades  följande  nitiska  ombud  premieböcker:  folkskollära- 
rinnan Rosa  Westerholm  i  Dragsfjärd,  folkskolläraren  Hj.  Björk- 
vall i  Fiskars,  stationsinspektom  A.  Grannars  i  Orismala  och 
stationsinspektom  Felix  Hedberg  i  J3rväskylä.  Föreningens 
25-äriga  tillvaro  föranledde  ej  till  firandet  av  någon  högtidlighet, 
utan  ihågkoms  minnet  av  S.  F.  V:s  stiftande  med  en  gärd  av 
uppmärksamhet,  bevisad  ett  par  av  ombuden  i  landsorten. 
At  folkskolläraren  M.  Gran  i  Sideby,  som  ett  kvart  sekel  stått  i 
föreningens  tjänst,  gavs  ett  resestipendium  om  100  mark  för 
deltagande  i  de  svenska  akademiska  feriekurserna  sommaren  1907, 
och  åt  det  utomordentligt  nitiska  ombudet  i  Helsinge  fru  Rosa 
Holmström  skänktes  som  minnesgåva  ett  skrivtyg  och  en  pappers- 
kniv av  silver. 

Föreningens  medlemsantal,  som  i  senaste  årsberättelse 
uppgavs  vara  5,327,  har  äter  stigit,  i  det  att  förteckningen  den  31 
december  1907  visar  summan  5,617;  av  dessa  medlemmar  restera 
291  obetalade  medlemsavgifter. 

Sina  flesta  medlemmar  räknar  föreningen  på  följande  orter: 
Helsingfors  1,008,  Helsinge  241,  Abo  232,  Lovisa  150,  Viborg  139, 
Vasa  124,  Kyrkslätt  116,  Ingå  107,  Borgå  socken  107,  Borgå 
stad  102,  Gamlakarleby  86,  Orismala  81,  Liljendal  77,  Jakobstad 
72,  Kronoby  54,  Tusby  54,  Teerijärvi  52,  Hausjärvi  45  o.  s.  v. 


8  ÅRSBERÄTTELSE  FÖR  I907. 

I  senaste  årsberättelse  utlovades,  att  i  denna  skulle  intagas 
några  uppgifter  om  de  föredrag,  vilka  av  herrar  G.  Landtman, 
I.  A.  Heikd  och  P.  Nordmann  i  desses  egenskap  av  medlemmar  i 
Centralnämnden  för  folkliga  föredrag,  under  åren  1906  och  1907 
anordnats.  Vi  äro  nu  i  tillfälle  att  meddela,  att  av  hela  den 
disponibla  summan,  stor  8,000  mark,  erhållen  av  de  medel  stän- 
derna vid  lantdagen  1906  beviljade  för  föredrag,  325  maik 
givits  till  de  akademiska  feriekurserna  sommaren  1907,  7,375 
utbetalats  i  föredragshonorar,  200  avgått  tiU  Mariehamn  att 
användas  som  föredragshonorar  samt  100  åtgått  till  diverse 
utgifter.  In  summa  395  föredrag,  i  medeltal  besökta  av  78  åhörare, 
hava  blivit  hållna.  Av  dem  komma  1 28  på  S.  P.  V.,  medan  de 
övriga  åvägabragts  genom  förmedling  av  andra  föreningar  eller 
korporationer.  Redovisning  över  medlens  användning  ingår  ej  i 
föreningens  årsbudget  av  det  skäl,  att  kassören  med  deras  för- 
valtning ej  haft  att  skaffa,  utan  räkenskaperna  hava  insänts 
direkt  tUl  Statsutskottet  vid  lantdagen  1908. 

Sekreterarens  resa.  På  uppdrag  av  direktionen  företog  dok- 
tor Nordmann  senaste  höst  en  färd  under  förloppet  av  80  dagar 
genom  24  svenska  socknar  för  att  inspektera  de  av  föreningen 
understödda  småskolorna,  verka  för  inrättandet  av  nja,  värva 
nya  ombud,  håUa  föredrag  samt,  där  så  behövdes,  lämna  råd  och 
upplysningar  i  folkbildningsärenden.  Av  en  av  honom  inlämnad 
vidlyftig  reseberättelse  framgår,  att  han  på  ett  i  alla  avseenden 
tillfredsställande  sätt  fullgjort  sitt  åtagna  värv,  varför  direk-' 
tionen  anser,  att  även  framdeles  sådana  kombinerade  inspektions- 
och  föredragsresor  av  föreningens  funktionärer  borde  företagas. 
Av  det  belopp  1,320  mark  dr  Nordmann  utbetalade  åt  dem,  vilka 
skötte  hans  ordinarie  skoltjänst,  utgick  420  mark  frän  S.  F.  V:s 
allmänna  kassa  samt  därutöver  634  mark  som  likvid  för  inlämnade 
specificerade  reseräkningar  inklusive  dagtraktamente  ä  5  mark. 
Kommunalrådet  A.  Landén  har  välvilligt  skänkt  föreningens 
resestipendiat  500  mark  i  arvode. 

Theodor  HolmstrSms  f olkhögskolefondL  Enligt  direktio- 
nens beslut,  vilket  fortfarande  gäller,  att  ansökningarna  om  under- 
stöd ur  fondens  disponibla  räntor  före  den  1 5  april  böra  insändas, 


ÅRSBERÄTTELSE  FÖR  I907.  9 

blevo  föreståndarena  vid  samtliga  svenska  folkhögskolor  härom 
underrättade,  och  den  28  apnl  1907  bestämde  direktionen,  att 
för  läseäret  1907 — 1908  följande  anslag  skulle  utgivas: 

Pmk 

Elevstipendier  vid  de  nio  sv.  folkhögskolorna      i  ,800:  — 

Resestipendium  åt  läraren  J .  Nyman,  Kronoby  ....        400:  — 
>  >         >         John     österholm,     Pemå       400:  — 

p  »         »        Signe  Hermansson,  Närpes       400:  — 

Mellersta  Nylands  folkhögskola  i  Esbo      2,000:  — 

Västra  Nylands  folkhögskola  i  Pojo       i  ,500:  — 

östra  Nylands  lantmanna-  o.  husmodersskola  i  Pemå  1,500:  — 

Folkhögskolan  i  Borgå     1,000:  — 

Västankvam  lantmanna-  o.  husmodersskola  i  Ingå    . .  i  ,000:  — 

Sydvästra  Finlands  folkhögskola  i  Pargas 1,500:  — 

Ålands  folkhögskola  i  Finström     i  ,000:  — 

Folkhögskolan  i  Kronoby  i  ,000:  — 

Närpes  lantmanna-  och  husmodersskola       i  ,000:  — 

Folkbiblioteken.  Understöden  till  dessa  hava  fortfarande 
utgivits  icke  i  penningar  utan  i  form  av  inbundna  böcker,  vilka 
till  en  övervägande  del  rekvirerats  genom  folkskolläraren  A. 
Kronström  i  hans  egenskap  av  representant  för  Finlands  allmänna 
folkskollärare-  och  lärarinneförenings  biblioteksutskott.  Bok- 
försändningar, i  regeln  om  35  ä  50  band,  hava  expedierats  till 
Kronoby,  Merijärvi;  folkhögskolan  i  Vörå;  Lillkyrö,  Merkart; 
Tusby,  Björkbacka;  Pemå,  Köpbacka;  Bromarf,  öby;  Pyttis, 
Mogenpört;  Mörskom,  Skomarböle;  Eckerö,  Signilsskär;  Saltvik, 
Bertby;  Hammarland,  Torp,  samt  J  omala,  Gottby. 

Av  den  lilla  sagboken  »Tummelisa»  hava  inemot  1,000 
exemplar  gratis  utdelats,  företrädesvis  till  folkskole-elever  på 
Åland.  I  samband  med  frågan  om  biblioteksverksamheten  bör 
nämnas,  att  från  K.  Senaten  anlänt  en  den  28  december  1906 
daterad  skrivelse  med  uppmaning  till  direktionen  att  uttala  sina 
åsikter  beträffande  det  betänkande,  som  avgivits  av  folkbiblio- 
tekskommittén. Åt  herrar  Carpelan  och  Nordmann  gavs  i  upp- 
drag att  avfatta  ett  utlåtande,  vilket,  av  direktionen  godkänt, 
till  Senaten  insändes. 


10  ÅRSBERÄTTELSE  FÖR  I9O7. 

Publikationema.  Av  skrifter  utgivna  av  Svenska  Folkskolans 

Vänner  har  1907  utkommit: 

Hdftei  6a:  Folkskolans  skogsbok  av  T.  J.  Blomqvist,  illustre- 
rad, 107  sidor,  pris  i  maik,  upplaga  7,000  exemplar. 

Kalender  utgiven  av  S.  F.  V.,  146  sidor,  pris  i  mark  50  penni, 
upplaga  6,200  exemplar.  Med  kalendern  följde 
som  konstbilaga  en  vackert  utförd  reproduktion  i 
trefärgstryck  av  Albert  Edelfelts  tavla  »På  väg  till 
båtstranden». 

Av  S.  F.  V:s  musikbiblioteks  första  serie,  häftet  II,  har  en 
ny  tiUökt  upplaga  utgivits. 

Föreningens  inkomster  och  utgifter  under  det  gångna  året 
ävensom  kapitalkontots  ställning  den  31  december  1907  framgå  av 
kassörens  här  närslutna  översiktstablå. 

Helsingfors  den  21  mars  1908. 

Ab.  Landf  n. 
P.  Nordmann.  Tor  Carpelan. 

Fredrik  Rosberg.  Hugo  Bergroth. 


Vinst-  och  förlusträkning  för  år  1907. 

Inkomster: 

Saldo  frän  1906       Fmk  36,880:  80 

Räntor       »        8,884:16 

Medlemsavgifter      »      18,867:  — 

Resterande  avgifter    »          722:  — 

Frivilliga  bidrag       »        i » i '  S-  — 

S:a  Fmk  66,468:  96 


ÅRSBERÄTTELSE  FÖR  I907.  II 

Utgifter: 

Skrifter  utgivna  under  året Fmk    6,434:  64 

Understöd         »      1 51O24: 8$ 

Omkostnader        »       3,39o:  07 

Avlöningar       »        3,600:  — 

Avskrivning  av  inventarier        >  y6:  — 

Behållning  till  1908    >      37>943:  40 

S:a  Fmk  66,468:  96 


Föreningens  affärsställning  vid  årsskiftet  synes  av    nedan- 
stående sammandrag  av  bilanskontot: 


Aktiva: 


Främmande  reverser 

Depositioner       

Räntor         

Björkbacka  folkskolehus 
D:o  d:o 

Boklager  

Aktier      

Obligationer       

Inventarier         

Sparkassa       

Kapitalräkning      

Diverse  personer        


inventarier 


nk      4,749: 

79 

>        22,000: 

— 

>       98,000: 

— 

>          2,376: 

— 

»         7,468: 

05 

»             233: 

65 

>          1,000: 

— 

»        62,011: 

70 

»               99: 

15 

>             400: 

— 

»        13,048: 

88 

»          4,100: 

— 

»          1,541: 

88 

Ab.  Landéns  Polkakademifond 

9  st.  prior.  aktier  ä  10,000  mk 
10  st.  prior.  aktier  ä  1,000  mk 
i  Ix>visa — Vesijärvi  järnvägsaktiebolag. 


S:a  Fmk  217,029:  10 


12  ÅRSBERÄTTELSB  FÖR  I9O7. 

Pasriva: 

Henrik  Borgströms  fond      Fmk  5,000:  — 

Vilhelm  Grefbergs  stipendiefond     »  1,000:  — 

Bröder  Paqvalins  fond    »  1,000:  — 

Tulluppsyningsman  Lindens  fond      >  14,000:  — 

Aurorafonden         >  2,000:  — 

S:t  Petersburger  Liedertafelfond    »  1,400:  — 

Nyländsk  understödsfond         »  1,320:  — 

5:te  Pebruarifond      »  7,000:  — 

Elementarkursfond    »  5,170:  — 

Vilhelmina  Hisingers  donat.  fond       >  40,000:  — 

Hedvig  Palckens  fond      »  10,000:  — 

Vilhelmina  Nordströms  fond       »  27,000:  — 

Västra  Nylands  musikfond      >  1,600:  — 

Vaktmästar  K.  J.  Kymlanders  folkskolefond   ..  »  1,700:  — 

Kr.  Pr.  Porsius  fond     »  2,000:  — 

Viktor  Pederleys  fond      >  25,500:  — 

A.  G.  Geitlins  fond  >  S,ooo:  — 

Officerskärens  vid  finska  gardet  fond    >  12,816:  13 

Janne  Söderströms  skolfond        »  10,000:  — 

Estrild  Schildts  minne     »  4,100:  — 

Musikfestens  konto        »  1,479:  57 

Behållning  till  1908       >  37,943: 40 


S:a  Pmk  217,029:  10 


Th.  Holmströms  folkhögskolefond. 


Inkomster: 


Behållning  frän  föregående  år 
Influtna  räntor        


Pmk     1,540:  30 
»      14,601:  18 


S:a  Pmk  16,141:48 


ÅRSBERÄTTELSE  FÖR  1907.  I3 

Utgifter: 

Omkostnader       Pmk        587: 85 

Understöd         »      14,900:  — 

Behållning  till  är  1908   »  653:  63 

S:a  Pmk  16,141:  48 

Pondens  ställning  vid  årsskiftet  synes  av  nedanstående  sam- 
mandrag av  bilanskontot: 

Aktiva: 

Kassa      Pmk  529: 99 

Sparkassa       >  14,953:64 

Utestående  lån      >  20,000:  — 

Depositioner >  167,955:  — 

Aktier  och  obligationer   >  33,2 15:  — 

S:a  Pmk  236,653:  63 

Passiva: 

Kapital       Pmk  236,000:  — 

Behållning  till  1908       >  653:63 

S:a  Pmk  236,653:  63 
Helsingfors  den  31  dec.  1907. 

Fredrik  Rosberg. 


Att  förestående  tablåer  äro  riktigt  utdriva  nr  böckerna 
intyga: 

Alfred  Schildt,  5.  ErhstecU, 

Revisorer  för  år  1907. 


14  ÅRSBERÄTTELSE  FÖR    19O7. 

Revisionsberättelse. 

Vid  »Svenska  Folkskolans  Vänners»  årsmöte  den  26  mars  1907 
utsedda  till  revisorer  för  samma  år,  få  vi  efter  numera  slntfdrt 
uppdrag  meddela  följande: 

att  Föreningen  och  Theodor  Holmströms  folkhögskolefond 
tillhöriga  aktier,  obligationer  och  övriga  värdehandlingar,  vilka 
av  oss  uppräknats,  befunnits  överensstämma  med  böckerna; 

att  de  till  årsberättelsen  bilagda  bokslutstablåema  för  såväl 
Föreningen  som  Theodor  Holmströms  folkhögskolefond  äro  rik- 
tigt utdragna  ur  böckerna;  samt 

att  de  särskilda  postema  i  böckerna  för  ifrågavarande  redo- 
görelseår  äro  behörigen  verificerade. 

Då  jämväl  av  Föreningens  protokoll  framgår,  att  densamma 
egnats  synnerligt  intresse,  därvid  vi  särskilt  framhålla  den  i 
alla  avseenden  lyckat  anordnade  musikfesten  senaste  sommar, 
och  då  något  skäl  till  anmärkning  icke  förekommit,  få  vi  tillstyrka 
Direktionen  och  dess  kassaförvaltare  till  erhållande  av  ansvars- 
frihet för  ovannämnda  redogörelseår. 

Helsingfors  den  23  mars  1908. 

Alfred  SchUdt.  S.  Ehntedt. 


LEDDE  DIN  GÅNG  TILL  BERGEN  BLÅ . 

Ledde  din  gång  till  bergen  blå, 

där  himmelens  vindar  sjunga, 

flydde  du  mig  for  att  ensam  gå 

stigen  den  branta  och  tunga? 

Bergen  blå 

fjärran  stå, 

drömma  i  våmattsvaka. 

Ekots  rost 

ur  klippans  bröst 

slungar  mitt  rop  tillbaka. 

Gick  du  stigen  till  milsdjup  skog, 

där  granen  sitt  svårmod  talar? 

Kanske  en  hemlig  makt  dig  drog 

in  i  de  fikumma  salar. 

Kallar  jag  dig 

på  villsam  stig, 

kallar  jag  visst  förgäves. 

Intet  svar 

skogen  har, 

—  miä  rop  i  en  snyftning  kväves. 

Sorgsen  i  markerna  kring  jag  går, 
ropar  ditt  namn  det  kära. 


l6  I^EDDE   DIN  GÅNG   TILh   BERGEN   BLÅ. 

Längtande  oro  söker  ditt  spår, 

—  längtan  är  tung  att  bära. 

Bergen  blå 

fjärran  stå, 

tysta  i  våmattsvaka. 

Skogen  skum 

drömmer  stum, 

ger  ej  min  älskling  tillbaka. 


Jacob  Tegengren. 


SOMMARVISA. 

Min  tanke  är  ej  falken, 
som  stiger  högt  i  rymden  blå 
på  djärva,  starka  vingar, 
dem  ingen  storm  betvingar; 
han  är  en  liten  fågel  grå, 
som  älskar  bo  och  drömma 
i  lundens  tysta  gömma, 
där  Floras  blyga  döttrar  stå. 
Ur  fyllda  blomsterkalken, 
som  fjärilen,  den  skalken, 
har  smekt  med  vinge,  rosigt  fin, 
han  dricker  sommams  ljuva  vin. 
Han  älskar  tysta  ställen 
med  träd  och  buskar  gröna 
och  svala  källors  friska  språng, 
och  diktar  blyg  i  kvällen 
om  sommaren  den  sköna 
en  liten  munter  sång. 


I  fagra  lövängssalar 

en  stilla  ro  hugsvalar 

mitt  sinne,  trött  på  världens  kiv; 

jag  dricker  hälsa,  lust  och  liv 

i  ljusa  blomstertider.  — 


l8  SOMMARVISA. 

Se,  över  ängen  skrider 

i  aftonsol,  som  dalar, 

en  bondes  unga  viv. 

Om  styrka  gången  talar, 

och  ögats  djupa  källa 

står  under  duken  blå  och  klar. 

Hon  plockar  pimpinella, 

den  hälsoort  så  underbar, 

och  sticker  blomstren  i  sin  barm,, 

att  brosten  månde  svälla 

av  modersmjölken  varm. 

Från  hagen  hors  en  skälla, 
dess  toner  vaggar  rymden  blå. 
Jag  vet  vart  jag  vill  ställa 
min  gång,  när  kvällen  faller  på. 
Om.  på  en  grind  jag  gläntar, 
jag  kommer  till  en  fridlyst  vrå, 
där  höga  björkar  buga 
invid  en  liten  stuga. 
Jag  har  en  vän,  som  väntar 
i  ljusa  högtidskläder 
bland  rosenblom  och  fläder, 
—  till  henne  vill  jag  gå. 


Jacob  Tegengren. 


Anm,    En  gammal  folktro  förmäler  att  pimpineDa,  buren  vid 
den  un^a  modems  barm,  kommer  hennes  broit  att  rikli^en  fyllas. 


NÅGOT  OM  EMIGRATIONEN. 

Man  har  beräknat,  att  sedan  1870-talets  ingång 
c.  50,000  svensktalande  utvandrat  från  Finland,  och  av 
dessa  hava  knappast  20,000  återvänt.  Alltså  har  en 
fruktansvärt  stor  åderlåtning  på  den  svenska  stammen 
ägt  mm,  och  förlusten  framträder  än  bjärtare,  då  man 
minnes,  att  vid  senaste  officiella  folkrälming  de  svensk- 
talande i  hela  landet  beräknats  utgöra  blott  c.  360,000 
personer. 

Dessa  siffror  angiva  mer  än  tydligt,  av  vilken  utom- 
ordentligt stor  betydelse  emigrationsfrågan  är  för  landet 
i  dess  helhet  och  främst  för  dem,  vilka  älska  hembygden 
och  sträva  för  att  svensk  kultur  i  fosterlandet  måtte 
fortbestå  och  utveckla  sig.  — 

Varför  emigrerar  man?  Jag  svarar:  orsakerna  äro 
många.  Se  här  några  de  viktigaste:  hoppet  om  bättre 
arbetsförtjänst  på  annat  håll,  frihetsträngtan  och  lusten 
att  se  sig  om  i  världen,  ryktet  om  höga  arbetslöner  i 
främmande  land  och  vtmna  rikedomar,  dryg  beskattning 
i  hemlandet,  bortfl3rttade  fränders  övertalningar  och 
exempel  samt  slutligen  seden,  som  blivit  en  modesak. 

I  Österbotten  har  utvandringen  de  äldsta  anor. 
Där  rådde  redan  under  det  svenska  väldets  tid  en 
sådan  sed,  att  timmermän  och  båtbyggare  drogo  över 
till  Sverige  på  arbetsförtjänst.  På  1850-talet  begåvo  sig 
talrika  österbottningar  till  skogsarbete  i  Norrland, 
medan  andra  hamnade  till  skeppvarven  i   Kronstadt. 


20  NÅGOT   OM    EMIGRATIONEN. 

Nödåren  i  i86o-talets  slut  vållade  ock  en  stark  för- 
flyttning, ehuru  icke  till  utlandet.  Emigrationen  bör- 
jade, då  det  blivit  sport,  att  många  Svergesbor  med 
framgång  sökt  och  funnit  en  bättre  utkomst  i  Nya 
världen.  Österbottens  svenskar  hade  ej  mer  ro  hemma. 
Strömmen  av  emigranter  blev  år  för  år  allt  bredare, 
och  i  samma  mån,  som  det  i  hembygden  uppstått  brist 
på  arbetskrafter,  har  man  mera  b^ynt  att  uppmärk- 
samma emigrationens  skada  och  nytta. 

Såsom  nytta  har  man  ansett,  att  många  emigranter 
till  hemmen  sänt  sina  besparingar  eller  insatt  dem  på 
banker  i  Finland,  att  de  återvänt  med  vunnen  erfarenhet 
och  stegrad  arbetskraft,  vilken  kommit  jordbruket  på 
den  egna  torvan  till  godo. 

Såsom  skadliga  följder  av  emigrationen  måste  man 
betrakta,  att  så  många  resa  och  bliva  på  färden  utan  att 
vidare  låta  höra  av  sig,  vare  sig  att  de  kommit  på  av- 
vägar och  gått  under  eller  att  de  lättsinnigt  frigjort  sig 
från  förpliktelserna  gentemot  de  hemmablivna.  Det  ges  i 
Österbotten  hundratals  s.  k.  »Amerikaänkor»,  vilka  helt 
förlorat  ur  sikte  sina  bortfama  äkta  män.  Det  säges 
också,  att  somliga  karlar,  vilka  återvända,  beträda  hem- 
landets jord  med  brutna  krafter,  och  vad  särskilt  afrika- 
fararena  vidkommer,  sägas  dessa  återkomma  med  för- 
svagade moraliska  begrepp. 

Under  en  resa,  som  jag  1907  företog  genom  Gamla- 
karleby  landsförsamling,  Esse,  Jeppo,  Munsala  och 
Oravais,  frågade  jag  av  ett  30-tal  personer,  om  de  ansågo, 
att  emigrationen  medfört  mera  nytta  eller  mera  skada, 
och  så  gott  som  enstämmigt  Ijödo  svaren:  mera  skada. 
Man  sade  mig:  Om  mannen  eUer  ynglingen,  som  rest  till 
Amerika,  hemma  skulle  ha  arbetat  lika  träget,  som  han 
tvingas  att  göra  det  i  Nya  världen,  hade  han  kunnat  få 
det  lika  bra  på  närmare  håll. 

En  österbottning,  som  väl  känner  till  förhållandena 
i  sin  hemtrakt,  har  till  frågans  beljrsning  skrivit  föl- 
jande,  som  förtjänar  allt  beaktande. 


NÅGOT   OM    EMIGRATIONEN.  21 

En  dd  av  våra  emigranter  har  visserligen  där  borta 
kommit  sig  till  egen  jord  och  står  sig  relalivt  bra,  men  i 
regeln  förblir  emigranten  i  en  daglönares  ovissa  ställ- 
ning, tvungen  att  allt  efter  arbetstillgången  söka  sig  från 
ort  till  ort  och  förbrukande  på  jakten  efter  arbete  största 
delen  av  det  överskott  arbetslönen  ger.  Ehuru  det  icke 
saknas  exempel  på  att  en  och  annan  återvänt  till  hem- 
landet med  en  liten  förmögenhet,  som  han  här  ej  skulle 
haft  någon  möjlighet  att  gnmda,  bestyrka  dessa  undan- 
tag endast  regeln. 

Belysande  är  härvidlag  den  hållning  emigranterna 
visa  sina  hemmavarande  familjer.  En  undersökning  gav 
för  n^ra  år  sedan  vid  handen  följande: 

Av  2,570  gifta  manliga  emigranter  från  57  socknar 
i  Finland,  med  7,591  minderåriga  barn  hade  659  hem- 
sänt  tillräckliga  bidrag  för  familjens  underhåll,  379  hade 
sänt  n^ot  litet,  men  otillräckligt  och  905  eller  35  proc. 
hade  ingenting  alls  sänt  utan  avbrutit  alla  förbindelser 
med  sina  familjer  i  hemlandet;  om  627  hade  uppgifter 
ej  fåtts.  De  besuttna  sköta  bättre  än  de  obesuttna  om 
sina  hemmavarande.  Vanligt  är  att  pengar  hemsändas 
första  året,  sedan  mindre  eller  ej  alls.  Det  heter,  att 
emigranterna  skicka  pengar  »till  dess  att  de  lärt  engelska 
och  kUnna  sitta  på  krogen.» 

Genom  dessa  förhållanden  framkallas  ofta  brist  i 
emigrantemas  hem  och  denna  åter  leder  icke  sällan  till 
lösa  seder.  »Amerikaänkorna»  åtnjuta  som  bekant  ej  det 
bästa  rykte.  Barnens  uppfostran  försummas.  Belysande 
för  de  moraliska  förhållandena  bland  emigranterna  är, 
att  en  undersökning  visade,  att  av  c:a  3,000  emigrant- 
familjer 68  män  levde  i  tvegifte  i  Amerika,  medan  nära 
300  av  hustrurna  i  hemlandet  fött  barn,  efter  det  männen 
varit  borta  över  ett  år.  Barnamord  förekomma  rätt 
talrikt. 

Det  är  väl  sant,  att  emigranterna  i  alla  fall  årligen 
hemsända  avsevärda  belopp,  5  å  6  millioner  har  det 
beräknats;  ja,  till  och  med  mer,  måhända  8 — 10  millioner. 


22  NÅGOT   OM    EMIGRATIONEN. 

Men  emigrationen  kostar  naturligtvis  även  betydligt  uti 
direkta  utgifter.  Då  enbart  överfartsbiljetten  Hangö — 
Newyork  i  medeltal  kostar  230  mk  och  utvandraren 
därutöver  behöver  en  summa  för  sin  utnistning,  for 
resa  i  Amerika  till  arbetsplatsen  och  uppehälle,  tills 
inkomster  vunnits,  ävensom  50  eller  250  mark  för  att 
alls  få  landstiga  —  beroende  på  om  resanden  färdas  till 
anförvanter  i  staterna  eller  ej  —  så  inses,  att  rese- 
omkostnaderna för  varje  utvandrare  icke  torde  tagas 
för  högt,  om  de  i  medeltal  skattas  till  350  mark.  Detta 
skulle  för  17,000  emigranter  utgöra  —  enbart  för  utresan 
—  omkring  6  millioner  mark.  Landets  hela  vinst  av 
utvandringen  smulte  alltså  ihop  till  intet  eller  nära  nog 
intet. 

Hemlandet  har  bekostat  emigrantens  utveckling, 
tills  han  reser.  Amerikanarne  uppskatta  i  pengar  varje 
immigrant  som  ett  tillskottsvärde  av  1,000  dollars  i  deras 
nationalförmögenhet.  Efter  en  sådan  beräkning  skulle 
Finland  år  1902,  då  vår  emigration  steg  över  23,000 
personer,  ha  —  även  om  man  gör  avdrag  för  de  hem- 
vändande —  skänkt  Förenta  staterna  ett  litet  nätt 
kapital  av  något  htmdratal  millioner  mark,  väl  icke  i 
guld,  men  i  blod. 

De  trakter  i  Finland,  som  lidit  mest  av  emigrationen, 
äro  just  de  svenska.  Man  har  beräknat,  att  under  det 
senaste  årtiondet  33,000  svensktalande  utvandrat.  I 
Vörå  socken  voro  1906  c.  8,400  personer  kyrkskrivna; 
av  dem  vistades  c.  2,000  på  utländsk  botten,  i  Mimsala 
4,600  och  härav  1,200  borta,  i  Lemland  hemma  1.400 
och  borta  600. 

Ar  1905  uttogos  i  Finland  pass  för  resor  till  utrikes 
orter  av  17,427  personer  (12,001  män  och  5,426  kvinnor). 
Då  av  dessa  8,453  kommo  på  Vasa  län  och  det  där  som 
bekant  finnes  många  svenska  socknar,  förstår  man  vad 
dessa  siffror  innebära. 

Enligt  amerikanska  uppgifter  anlände  under  för- 
loppet av  1907  till  hamnar  i  Förenta  staterna  14,311  per- 


NÅGOT    OM    EMIGRATIONEN.  23 

söner  från  Finland,  och  av  dessa  befunno  sig  13,559  i 
åldern  mellan  14  och  44  år.  Åldringar  och  barn  voro  jäm- 
förelsevis få. 

Helt  visst  reste  de  flesta  av  dessa  över  utan  att  känna 
engelska  språket,  ty  så  hava  de  flesta  emigranter  även 
förr  gjort,  och  förtänksamheten  hos  de  våra  har  ej  sträckt 
sig  så  långt  som  till  att  förbereda  sig  för  resan  genom 
inhämtandet  av  Nya  världens  språk.  Nyligen  samtalade 
jag  med  en  mig  ingeniör,  vilken  i  Förenta  staterna 
sammanträffat  med  några  emigranter.  En  av  dem  hade 
svältande  rest  två  dygn  i  en  jämvägskui)é,  emedan  han 
ej  kände  så  mycket  engelska,  att  han  kmide  begära  åt 
sig  mat,  och  den  andra,  en  kvinna,  besvarade  frågan, 
varför  hon  reste  till  San  Francisco,  med  uppgiften,  att 
hon  kände  till  två  namn,  New  York  och  San  Francisco, 
och  hon  hade  valt  att  resa  till  den  senare  platsen,  efter- 
som hon  ej  fått  arbete  på  den  förra.  Det  är  i  sanning 
att  ge  sig  ut  som  himmelens  fs^lar  utan  att  veta  var 
man  hamnar! 

De  som  flere  år  vistats  i  Amerika  lära  sig  naturligtvis 
engelska.  I  Esse  socken  kan  numera  nästan  i  varje  gård 
någon  tala  detta  språk  behjälpligt.*) 

Efter  avfattandet  av  denna  korta  framställning  av 
emigrationen,  vill  jag  tillfoga  några  råd  för  dem,  vilka 
begynna  ansättas  av  Amerikafebern.  Det  är  en  samti- 
dens farsot,  som  härjar  svårt. 

Fosterlandet  ställer  sina  anspråk  på  varje  med- 
borgares arbetskraft  och  kärlek  och  hembygden  gör  det 
likaså.  Vill  du  verka  och  har  tillfälle  till  arbete,  så 
upptag  detta  i  hemlandet.  Byt  ej  tanklöst  ut  det  säkra 
och  kända  mot  det  ovissa  och  oprövade!  lyåt  ej  locka 
dig  av  Amerikafarares  exempel!     Har  det  gått  bra  för 


*)  För  kuriositetens  skull  anför  jag,  att  här  och  var,  sär- 
skilt pä  Åland,  ett  engelskt  inflytande  gör  sig  gällande  vid 
givandet  av  dopnamn  ät  barn.  Jag  antecknade  under  min 
färd  följande:  Claren,  Gomer,  Atlantic,  Pransina  Mexina, 
Ceraldine-  Klondyka-  Konsolida  o.  s.  v. 


24  NÅGOT   OM    EMIGRATIONEN. 

hundrade,  har  det  säkert  gått  illa  för  tusende.  Det  är 
gott  att  ha  två  starka  armar,  men  än  bättre  är  att  där- 
jämte äga  vett  och  kunskaper  i  huvudet.  Vill  du  nöd- 
vändigt pröva  lyckan  i  det  främmande  landet,  så  för- 
bered dig  för  färden  på  ett  grundligare  sätt  än  att  an- 
skaffa dig  en  kappsäck  och  reskoffert.  Lär  dig  åtmin- 
stone grunderna  av  det  engelska  språket! 

Och  har  du  rest  bort.  så  stanna  ej  för  alltid,  utan 
vänd  åter  till  ditt  land!    Här  är  du  hemma! 

P.  N. 


ETT  MÄNNISKOÖDE. 

Många  sällsamma  öden  möta  våra  finska  emigranter 
i  främmande  land.  Somliga  av  dem  bliva  aldrig  kända. 
Andra  åter  nå  hemlandet  med  återvändande  vänner  eller 
anhöriga.  Bland  de  levnadsöden  jag  hört  förtäljas  är  det 
särskilt  en  historia,  som  stannat  kvar  i  mitt  minne  och 
som  genom  sin  tragik  stiger  fram  mer  än  de  andra. 

För  några  år  sedan  fanns  bland  en  skara  emigranter, 
som  skrålade  och  sjöngo,  rusiga  av  sina  lyckomöjHgheter, 
en  stillsam  ung  kvinna  med  en  sjuårig  gosse  vid  handen. 
Hon  talade  icke  mycket,  men  blicken  var  ljus,  som  av  en 
fördold  lycka,  och  väsendet  var  raskt,  trots  sin  prägel 
av  stillhet. 

Hon  var  gårdsdotter  från  Österbotten.  Hennes  för- 
äldrar voro  döda  sedan  flere  år  tillbaka,  och  vid  deras 
frånfäUe  hade  det  blivit  henne  svårt  att  ensam  sköta 
gården.  Det  fanns  en  strävsam  karl  i  trakten,  vilken 
mottog  tjänsten  som  fördräng  på  stället,  och  det  dröjde 
ej  länge,  innan  de  unga  människorna  ingått  förbund  för 
livet. 

Några  år  strävade  de  tillsamman,  skötte  gården  väl 
och  sågo  sin  egendom  förkovras.  Under  den  tiden  fingo 
de  en  gosse,  som  var  årsgammal,  när  amerikafebem 
grep  fadren. 

Han  stod  ej  längre  att  hålla.  Guldtörsten  brann  i 
ådrorna  och  satte  fart  i  planerna. 


26  ETT  MÄNNISKOÖDE. 

Hustrun  älskade  fädemetorvan  och  ville  ej  byta 
verklighetens  trygga  levebröd  mot  underlandets  ovissa 
förväntningar,  och  mannen  tycktes  ej  vara  synnerligen 
enträgen  att  få  henne  med. 

Så  skildes  de  åt. 

Till  en  början  kommo  breven  ofta  nog.  De  talade 
om  en  första  kort  tid  utan  arbetsförtjänst.  Så  kom 
arbetet  fastän  tungt  och  så  några  brev,  fyllda  av  lysande 
framtidsutsikter.    Till  sist  blev  allt  tyst. 

Hustnm  gick  där  och  väntade  och  undrade.  Men 
veckorna  blevo  månader  och  månaderna  år,  och  där  kom 
intet  brev.  Det  var  som  om  en  mörk  förlåt  skilt  oceanen 
och  landet  bakom  den  från  henne  och  hennes  gosse. 
Och  det  blev  henne  en  stor  sorg.  Att  vara  övergiven  och 
glömd  kändes  skamfullt  och  bittert,  men  kanske  dock 
bittrast  av  allt  att  på  gossens  undrande  frågor  blott 
kunna  ge  svävande  svar.  Till  sist  blev  den  sjuka  fläcken 
dock  slösliten  i  hennes  inre,  och  glömskan  lade  sin  frid- 
sälla  hand  på  sår,  som  en  gång  varit  svidande.  Hon 
arbetade  för  gården  och  gossen.  Mannen  fanns  ej  längre 
till  i  hennes  liv. 

Då  kom  Johannes  en  dag  flygande  uppför  trappan. 

—  Mor,  mor,  det  är  brev  från  Amerika!  —  skrek 
han  andlös  av  iver. 

Efter  denna  i  gossens  tycke  synnerligen  goda  under- 
rättelse, stirrade  han  förfärad  på  modem,  som  likblek 
sjunkit  ned  på  förstugubänken.  Långa  tider  efteråt. 
när  tanken  föll  på  den  stunden,  kunde  hon  aldrig  klar- 
göra för  sig,  om  det  varit  glädje  eller  sorg,  som  så  tagit 
modet  av  henne. 

Med  darrande  händer  bröt  hon  brevet,  och  mödo- 
samt lade  hon  samman  bokstäverna  i  detta  sällsamma 
dokument,  vars  innehåll  lockade  och  skrämde. 

Det  talade  om  långa  år  av  ensamhet  och  främlings- 
känsla i  det  fjärran  landet,  om  längtan  efter  hustru  och 
barn,  som  än  en  gång  skulle  ge  livet  rot  och  fäste.  Och 
det  slöt  med  följande  ord: 


ETT  MÄNNISKOÖDE.  27 

*Hör  du  mitt  liv  till  såsom  jag  ditt,  så  sälj  gården,  för 
vad  de  vill  betala  dig  för  den  kontant,  tag  pengarna  och 
gossen  och  kom  till  mig! 

I  New- York  har  jag  ett  litet  hem  för  dig.  Och  vårt 
liv  skall  bliva  dubbelt  så  gott,  tack  vare  den  summa  du 
medför.» 

Nu  återkom  färgen  på  modrens  bleka  kinder;  hon  tog 
barnet  i  famn  och  grät  länge.  Det  var  så  starkt  och  nytt 
att  vara  efterlängtad.  Den  stora  livsförändringens 
skrämmande  ovisshet  vek  tillbaka  för  känslan  att  än 
en  gång  vara  dagens  sol  och  kvällens  vila  för  någon. 
Hon  beslöt  sig  för  att  resa. 

Alla  de  gångna  årens  envisa  tystnad  stirrade  på  henne 
som  ett  tvivelfyllt  ögonpar,  men  hon  försökte  att  skjuta 
det  minnet  åt  sidan.  Varför  icke  tro  på  ärligheten  i 
hans  saknad  —  och  han  hade  rätt  —  hon  hörde  hans  liv 
till,  så  som  endast  makar  tillhöra  varandra. 

Hustrun  utlyste  nu  auktion  på  gården,  fick  köpe- 
summan, 8,000  mark,  kontant  av  storbonden,  ordnade 
allt,  köpte  biljetter  och  underrättade  mannen  om  av- 
resan. 

Det  hela  gick  som  i  en  dröm,  men  drömmen  var 
lyckofylld,  och  gossens  jublande  fröjd  över  det  säll- 
samma äventjrret  gav  färdeplanema  glans  och  glädje. 

Några  veckor  senare  voro  de  ombord  på  emigrant- 
ångaren. I  den  mörknande  kvällen  försvunno  hemlandets 
tindrande  ljus,  och  i  hennes  upprörda  sinne  lade  ett  stilla 
vemod  sin  tysta  välsignelse  över  den  fosterjord  hon 
lämnat. 

Bondkvinnan  från  Österbotten  och  hennes  gosse 
hade  nu  råkat  in  i  det  sinnrika  maskineri,  som  kallas 
emigrantexpedition,  och  mellan  ångbåtar  och  tåg  fördes 
hon  från  land  till  land,  utan  att  behöva  annat  än  då  och 
då  uppvisa  sin  biljett. 

Även  i  hennes  inre  pågick  ett  ständigt  skiftande  liv. 
Hoppet  och  förväntningarna  stredo  med  ovissheten  och 
salmaden  i  hennes  själ.    Men  hennes  längtan  var  oper- 


28  ETT  MÄNNISKOÖDE. 

sonlig,  ty  känslan  för  mannen  hade  dött  under  den  långa 
tystnaden.  Endast  ömhetskravet,  som  är  så  eget  för 
kvinnan,  stod  kvar  sökande  fyllnad. 

Under  all  denna  yttre  och  inre  livaktighet  gick 
ångaren  natt  och  dag  mot  sitt  givna  mål,  och  en  kylig 
vårmorgon  i  slutet  av  april  fick  man  land  i  sikte. 

I  en  skog  av  master  letade  sig  den  engelska  ångaren 
väg,  lade  till  och  började  utleverera  sin  levande  last. 
Bland  de  htmdradetal,  vars  spanande  ögon  sökte  släk- 
tingar och  bekanta  i  den  vimlande  hopen  på  land,  syntes 
även  den  unga  österbottniska  bondkvinnan  med  sin 
gosse.  Hennes  ögon  voro  mera  spanande  än  de  andras, 
och  bävande  frågor  fyllde  blicken.  Slutligen  stannade 
den  på  en  mager,  mörkhyad  man.  Även  han  hade  känt 
igen  henne,  och  sammanträffandet  blev,  ehuru  avbrutet 
av  omsorger  om  bagage  och  dylikt,  dock  hjärtligt.  Fadren 
lyfte  gossen  i  sin  famn,  och  modren  kunde  ej  förstå  varför 
hans  blick  blev  svävande  och  osäker,  när  den  mötte 
gossens.  Men  även  detta,  för  ögonblicket  oförklarliga 
intryck,  svann  i  bruset  av  jättestadens  idoga  liv.  Här 
voro  intrycken  alltför  många  och  brokiga  för  att  några 
reflexioner  kunde  få  fotfäste. 

Sedan  de  voro  i  ordning  med  bagaget,  sade  mannen 
vänUgt: 

—  Jag  bor  inte  i  denna  del  av  staden,  men  har  ett 
Utet  ärende,  som  jag  borde  få  uträttat  här,  nu  då  jag 
en  gång  är  nere  vid  hamnen.  Kanske  du  ville  vänta  en 
stimd  med  gossen.  Det  blir  besvärligt  för  er  att  i  träng- 
seln följa  mig. 

Och  han  gick  brådskande  några  st^  ifrån  dem,  men 
vände  strax  om  igen, 

—  Jag  kom  att  tänka  på  ännu  en  sak.  Det  är  en 
farlig  stad  detta  New- York,  och  det  kunde  möjligen 
hända  dig  något,  om  du  hade  en  så  stor  summa  penningar 
på  dig,  så  det  vore  kanske  klokast,  om  du  lämnade  mig 
plånboken  med  pengarna. 

Förtroendefullt  tog  hustrun  fram  den  svarta  läder- 


ETT  MÄIWISKOÖDE.  29 

plånboken  och  lade  den  i  hans  hand.  Med  ett  flyktigt 
»tack»  stoppade  han  den  i  bröstfickan  och  skyndade 
bort. 

—  Senast  om  en  tinune  är  jag  hos  er  igen  —  ropade 
han  till  dem,  i  det  han  försvann. 

Hustrun  slog  sig  ned  på  en  tom  packlåda  och  vilade, 
medan  gossen  lekte  och  S3^sslade  i  hennes  närhet. 

Hon  kände  sig  så  lycklig  att  äntligen  ha  övervunnit 
resans  alla  besvärligheter  och  vara  framme.   Främmande 
och  hemsk  syntes  den  stora  staden,  men  såsnart  mannen 
kom  tillbaka  och  tog  hand  om  dem,  var  hon  fullt  trygg 
Och  i  denna  trygghet  väntade  hon. 

Tiden  blev  i  alla  fall  lång,  hur  mycket  nytt,  man  än 
hade  att  se  på,  och  ögonen  föllo  nästan  igen  av  trötthet. 
Hon  såg  på  klockan.  Den  var  två.  En  timme  hade 
således  förflutit  sedan  mannen  gick. 

—  Nu  kommer  pappa  snart  —  nickade  hon  leende 
till  Johannes.  Och  så  logo  båda  förenade  av  sina  glada 
förväntningar. 

Men  alltjämt  gäckades  deras  hopp.  Nu  var  klockan 
redan  fyra. 

Kvinnan  blev  orolig.  Kunde  det  hava  hänt  honom 
något?  Store  Gud!  skulle  han  blivit  bevarad  alla  dessa 
år,  för  att  tagas  ifrån  henne  just  nu,  när  livet  lockade 
med  gamla  och  nya  möjligheter  i  förening.  Och  just  nu 
var  hon  mer  än  nånsin  redlös  och  i  behov  av  stöd  och 
hjälp. 

Hon  stirrade  åt  det  håll,  där  han  försvunnit,  men  i  den 
alltjämt  flytande  människoströmmen  syntes  ingen  med 
de  välkända  dragen. 

—  Hade  någon  möjligen  överfallit  och  rånat  honom. 
Han  hade  ju  själv  sagt,  att  New- York  var  en  farlig  stad. 

Hennes  ångest  växte  med  varje  timme  som  gick,  och 
slutligen  kom  mörkret  och  insvepte  den  stora  fränmiande 
staden  i  sin  hemska  slöja. 

Vart  skulle  hon  gå?  Var  skulle  hon  finna  tak  över 
huvudet  för  sig  och  sin  gosse.   I  sin  börs  hade  hon  blott 


30  ETT  MÄNNISKOÖDE. 

några  småmjmt,  som  kunde  räcka  högst  ett  dygn.  Det 
främmande  timgomålet  isolerade  henne  från  allt  mänsk- 
ligt liv.  Ingen  skulle  förstått  hennes  stora  nöd,  om  hon 
klagat  den  för  någon. 

Hon  steg  upp,  tog  Johannes  vid  handen  och  började 
vandra,  vart,  det  visste  hon  icke.  På  måfå  gick  hon  in 
än  här,  än  där  och  frågade  efter  nattkvarter,  men  man 
skakade  på  huvudet  och  visade  bort  henne.  Johannes  var 
trött  och  började  gråta.  Hon  visste  ej  själv,  om  hon  var 
mest  i  nöd  för  sig  och  gossen  eller  för  mannen,  som  hon 
fruktade  att  drabbats  av  någon  stor  olycka.  Här  kimde 
han  ha  blivit  mördad  överkörd  eller  ihjälklämd.  Hen- 
nes uppjagade  fantasi  frammanade  de  hemskaste  bilder. 

När  hon  gått  mycket  länge,  såg  hon  vid  en  enslig 
gata  ett  Utet  hus,  som  kanske  kvmde  vara  gästvänligare, 
för  att  det  var  mindre. 

Hon  knackade  försiktigt  på  dörren.  Ett  barskt,  på 
svenska  uttalat  »stig  in»  kom  henne  att  flyga  till  av 
glädje.  Ägarinnan  till  den  barska  rösten  var  hemma 
från  Finland  likasom  hon  själv.  Hon  hörde  med  del- 
tagande på  den  sällsamma  historien  och  lovade,  ehuru 
hälft  motvilligt,  behålla  henne  och  barnet  över  natten. 

Min  man  kommer  ofta  drucken  hem,  och  då  är  han 
oregerlig  och  svår  och  kvmde  bli  ond,  om  han  visste,  att 
jag  tagit  främlingar  in  i  huset,  men  vi  ha  ett  Htet  för- 
rådsrum på  sidan  om  köket,  och  där  kan  ni  få  ligga  i 
natt,  bara  ni  ger  er  i  väg,  innan  han  vaknat  i  morgon 
bitti*. 

Johannes  mor  lovade  detta  och  kröp  ihop  på  sitt 
provisionella  läger.  Utmattad  av  alla  kropps-  och 
själsanstängningar  föll  hon  genast  i  sömn. 

Hon  tyckte  sig  ha  sovit  länge,  då  hon  plötsligt  for 
upp  vid  ljudet  av  en  röst,  som  föreföll  henne  välbekant. 
Hon  satte  sig  upp  i  sängen  och  lyssnade.  Det  var  visst 
endast  husets  herre,  som  kom. 

Han  föreföll  ytterst  upprymd,  skrattade  och  skrålade, 
samt  beskrev  skrytsamt  för  hustrun,  hur  han  plötsligt 
bhvit  en  rik  man. 


ETT  MÄNNISKOÖDE.  3I 

Men  den  ensamma  kvinnan  innanför  köket  kände 
hjärtat  stå  stilla  i  förfäran  inför  denna  röst.  £n  blixt- 
rande ljungeld  hade  ej  klarare  kmmat  upplysa  hennes 
livsväg  och  lösa  alla  dess  gåtor  än  denna  rusigt  lallande 
lycksalighet,  klädd  i  ord. 

Nu  visste  hon,  att  rösten  tillhörde  Johannes  far.  Och 
med  den  vissheten  var  hennes  liv  en  öde  fläck,  där  lyckan 
aldrig  kimde  slå  rot  eller  glädjen  bli  bofast. 

Men  där  reste  sig  något  i  hennes  inre,  som  var  starkt, 
fastän  det  var  ont.  Hette  känslan  hämnd  eller  hat  eller 
möjligen  rättvisa,  det  visste  hon  icke.  Men  den  skulle 
bli  handling  och  det  i  denna  natt.  Johannes  sov  så  lugnt 
i  sin  sorglösa  lycka,  men  hans  mor  vågade  knappast 
andas  av  förfäran. 

Slutligen  upphörde  det  upprymda  samspråket. 
Makarna  beredde  sig  antagligen  att  gå  till  vila. 

Allt  fortfarande  lyssnade  den  resande.  Slutligen  när 
mannens  jämna  snarkningar  och  kvinnans  lugna  andetag 
vittnade  om  att  hela  huset  var  försänkt  i  sömn,  reste  sig 
den  främmande  ljudlöst  ur  sin  bädd,  påtog  de  få  klädes- 
plagg hon  avlagt  för  natten  och  smög  sig  darrande  in  i 
rummet,  där  makarna  sovo.  Hon  trevade  sig  fram  till 
bädden  som  en  tjuv,  kände  till  mannens  sätt  att  hänga 
rocken  över  stolkarmen  och  fick  tag  i  den. 

Där  rörde  sig  någon  i  bädden;  men  allt  blev  tyst  igen. 
På  nytt  trevade  hon  sig  sakta  framåt.  Nu  var  han- 
den framme  vid  målet.  Ljudlöst  drog  hon  den  fyllda 
plånboken  ur  bröstfickan  och  smög  sig  ur  rummet. 

Hon  vågade  ej  väcka  Johannes,  slog  blott  sin  schal 
om  honom,  fick  upp  den  lilla  bakdörren,  som  hustnm 
sagt  att  hon  tidigt  följande  morgon  borde  använda, 
lade  sin  slitna  börs  med  dess  få  småm3rnt  på  bordet  och 
smög  sig  ut. 

Förtvivlan  gav  henne  övermänskliga  krafter,  och  hon 
bar  sin  sovande  gosse  nästan  med  lätthet.  Gata  upp  och 
gata  ned  vandrade  hon,  nämnde  blott  då  och  då  för  en 
poliskonstapel  det  engelska  skeppets  namn  och  kom  så 


32  ETT  MÄNNISKOÖDE. 

ned  till  emigrantångaren,  som  just  låg  klar  att  anträda 
återfärden  till  Europa. 

Hon  gick  ombord  och  fick  sin  gamla  plats,  lade  ned 
gossen  på  britsen  och  satt  själv  hopsjunken  vid  dess  fot. 

Fartyget  lade  ut.  Stampande  och  pustande  vande 
kolossen  och  gick  så,  energiskt  kl3rvande  de  grönblå 
vågomas  kammar,  i  den  gryende  dagen  åter  mot  öster 
mot  emigrantemas  hem. 

Många  glada  turister  och  hoppfulla  Europafarare 
rörde  sig  livligt  i  de  stora  solongema.  Men  i  en  liten 
trång  hytt  satt  en  tårlös  kvinna  och  stirrade  i  förfäran 
in  i  livets  stora  ensamhet,  pressande  mellan  sina  hän- 
der en  sliten  plånbok  av  svart  läder. 

Elin  WaUdén, 


NÅGRA  ORD  OM  SETTLEMENTSIDÉN 
OCH  DESS  GENOMFÖRANDE. 

över  detta  ämne  höll  skolföreståndarinnan  fröken 
Anna  Wittlock  i  Stockholm  för  ett  par  år  sedan  ett 
föredrag  och  det  väsentliga  av  dess  innehåU  var  föl- 
jande: 

Settlementsidén  vilar  på  erkännandet  av  människor- 
nas broderskap  och  brodersansvar.  Den  är  en  protest 
mot  särskiljandet  av  människorna  i  rika  och  fattiga, 
boende  i  olika  stadsdelar  och  utan  personlig  beröring 
med  varandra,  således  särskilt  mot  förhållandena  i 
moderna  industristäder.  I  Englands  städer,  framför  allt 
i  London,  är  kljrftan  mellan  rik  och  fattig  större  än 
annorstädes.  Det  är  också  i  England,  som  tanken  att 
bosatta  sig  bland  de  fattiga  och  umgås  med  dem  som 
sociala  jämlikar  (settlementsidén)  först  uppstått. 

Redan  1867  slog  en  ensam  student,  E.  Denison,  sig 
ned  i  Eastend  (den  fattigaste  stadsdelen  i  London),  och 
under  de  följande  åren  tillbragte  några  studenter  — 
enstaka  eller  gruppvis  —  sina  ferier  där.  En  av  de  ivri- 
gaste var  den  tmge  Arnold  Tojmbee,  som  dog  tidigt 
(1883)  och  tiU  vars  minne  den  första  kolonia  (settlement) 
uppkallades  Tojmbee  Hall.  1883  framlade  universitets- 
män  från  Oxford  och  Cambridge  ett  förslag,  att  de  bildade 
unge  män,  som  ville  leva  bland  de  fattiga,  skulle  bo 
tillsammans,  bibehålla  ett  bildat  livs  vanor  och  delvis 


34  SETTI.EMBNTSIDÉN  OCH  DESS  GENOMFÖRANDE. 

arbeta  för  sin  egen  framtid,  delvis  ägna  sig  åt  olika  slag 
av  socialt  arbete  bland  sina  fattiga  grannar.  Kolonin 
skulle  bli  en  länk  mellan  ktmskap  och  industri  och 
metoden  vara  att  söka  vänner  bland  de  fattiga.  Planen 
framlades  i  febniarinumret  1883  av  en  stor  engelsk 
tidskrift  (Nineteenth  Century).  Medel  insamlades,  och 
innan  årets  slut  stod  Toynbee  Hall  färdigt  med  rum  för 
residentema,  föreläsningssalar,  mottagningsrum,  biblio- 
tek m.  m. 

Arbetet  i  T.  H.  är  dels  undervisande,  dels  socialt. 

Undervisningsarbetet  är  av  olika  slag.  Det  består  i 
föreläsningsserier  i  snart  sagt  alla  ämnen,  i  enstaka 
föreläsningar,  debatter  om  dagens  frågor,  bildande  av 
föreningar  för  vuxna  (t.  ex.  för  studier  i  historia,  i  littera- 
tur, arkeologi,  målning,  naturvetenskap,  men  även 
klubbar  för  hygien,  resor,  schack,  fotografi,  fotboll, 
simning  o.  s.  v.). 

Det  sociala  arbetet  är  stort.  £n  ständig  kommitté 
undersöker  alla  klagomål  över  osunda  bostäder,  till- 
håller värdarna  att  reparera  eller  klagar  hos  hälsovårds- 
nämnden. Andra  kommittéer  samla  och  bearbeta  upp- 
gifter om  olika  yrkens  löner,  arbetstid,  de  arbetslöses 
förhållanden  o.  s.  v.  och  bringa  resultaten  till  myndig- 
heters och  allmänhetens  kännedom.  Flere  sådana  under- 
sökningar ha  publicerats  av  ministeriet  för  offentliga 
arbeten.  —  Förslag  till  kooperativa  företag  utarbetas 
och  diskuteras.  —  Sammanträden  hållas  med  ordföran- 
dena och  sekreterame  i  östra  Londons  klubbar.  —  Resi- 
dentema  äro  ofta  medlemmar  i  skolråd,  hälsovårds- 
nänmd  o.  s.  v. 

Förädlande  nöjen  anordnas,  såsom  friluftskonserter. 
tavelutställningar,  etnografiska  utställningar,  uppläs- 
ningar o.  s.  v. 

Numera  finnas  talrika  kolonier  (settlements)  av  män 
eller  kvinnor  i  östra,  södra  och  norra  London  samt  i 
Englands  och  Skottlands  stora  industri-  och  hamn- 
städer.   Somliga  ha  en  gemensam  religiös  bekännelse 


SETTLEMENTSIDÉN  OCH  DESS  GENOMFÖRANDE.  35 

(högkyrklig,  katolsk,  metodistisk  o.  s.  v.);  andra  — 
däribland  T.  H.  —  fordra  ingen  religiös  bekännelse  av 
residentema.  Några  settlements  vända  sig  till  de  allra 
lägsta  samhällslagren,  andra  till  de  mera  utvecklade 
arbetarena.  Verksamheten  är  därför  ganska  skiftande, 
men  brodersinnet  detsamma. 

Mansfidd  Hotise  i  London  var  det  första  settlement, 
som  gav  kostnadsfria  juridiska  råd.  Detta  har  gjort 
ofantlig  nytta,  och  många  ha  följt  exemplet.  M.  H.  har 
även  ett  natthärbärge  för  arbetslösa  män.  Detta  settle- 
ment gör  mycket  för  barnen,  skaffar  dem  »roliga»  söndags- 
aftnar, ordnar  bambespisning,  för  skaror  av  barn  till 
landet  för  en  dag  eller  längre  tid.  Goss-  och  flick-klubbar 
inrättas,  sparbanker  upptaga  de  minsta  slantar.  En 
avdelning  i  M.  H.  lagar  skänkta,  begagnade  kläder, 
innan  de  utdelas.  Ett  par  personer  ha  öppnat  en  syatelier, 
som  sömmerskorna  själva  äga  o.  s.  v. 

Andra  settlements  ha  upprättat  sjukkassor,  hålla 
ferieskolor  —  utan  böcker  —  vårda  fattiga  sjuka,  en 
har  upprättat  ett  hospital.  Man  tar  hand  om  l3rtta  och 
vanföra,  särskilt  om  barnen.  Ett  lätt  arbete  äro  lekkretsar 
för  småbarn,  där  gamla  engelska  lekar,  danser  och  sånger 
upptagits.  Bilder  ur  illustrerade  tidningar  inramas  och 
givas  som  lån  eller  gåva,  skott  sättas  och  frön  sås  i 
krukor  för  att  glädja  fattiga  hem  o.  s.  v. 

I  Nordamerikas  Förenta  stater  finnas  talrika  settle- 
ments, de  flesta  upprättade  och  ledda  av  kvinnor.  De 
börja  vanligen  med  arbete  bland  barnen,  men  många 
utföra  annat  socialt  arbete  i  stor  skala.  Det  förnämsta 
är  Hull  House  i  Chicago. 


FESTPOEM. 

MUSIKFESTEN  I  KRISTINESTAD 
1908. 

Vårt  svenska  språk,  ljud  högt  i  dag,  ljud  högt  i  sång 

som  klingar, 

stig  stolt,   stig  fritt  mot  himlens  rymd  som  om  på 

breda  vingar/ 

Drick  ljus,  drick  sol,  sjung  sommam  in,  den  ljudliga 

och  blida, 

kring  slätterna,  som  blåna  långt  vid  Bottenhavets  sida. 

Sjung  sommam  in,  dess  fröjd,  dess  lust,  kring  våra 

kära  slätter, 
dess  grönska  rik,  dess  varma  sol,  dess  långa  ljusa 

nätter, 
då  komet  gror  i  åkerns  mull,  bestänkt  av  dagg,  den 

friska, 
och  vindens  stämmor,  sällsamt  mjukt,  bland  ängens 

blommor  viska. 

Sjung  sommam  in  kring  lövprydd  strand,  sjung  sommar 

i  vårt  sinne! 

Låt  hjärtan   i  en   syskonring  slå   högt  vid  fädrens 

minne.  — 


FESTPOEM.  37 

Allt  vad  de  skapat,   allt  de  tänkt  och  drömt  i  tid 

forgången, 
det  stiger  for  vår  inre  syn  i  kärleksglans  ur  sången. 

Det  viskar  omt  om  arv  vi  fått  att  vårda  och  att 

skydda: 
vårt  modersmål,  vår  hembygds  strand,  dess  åker  och 

dess  hydda. 
En  skatt  att  älska,  skon  och  rik,  med  tusen  minnen 

kära, 
de  smyga  fram  och  i  sin  famn  ett  blomsterfång  de 

bära. 

Vårt  oga  tåras.    Känslor  rikt  ur  hjärtats  källor  flöda; 
de  släkten,  som  i  graven  gått,  de  äro  icke  döda: 
de  tala  till  oss  manligt  stolt  vid  varje  steg  vi  taga, 
och  jfindens  sus  i  tegens  brodd  förtäljer  deras  saga. 

De  leva  än  i  allt  vad  stort  och  gott  och  varmt  de 

tänkte, 
och  deras  hjärtan  slå  alltfort  i  arvet  de  oss  skänkte. 
Må  vi,  det  nya  seklets  barn,  som  stå  i  morgonväkten, 
med  ära  föra  verket  fram  till  gagn  för  nya  släkten. 

Men   mulnar   himlen,    stundar   kamp   mot  mörkrets 

onda  makter, 

vi  fylka  oss,  vi  slå  en  ring  av  trogna,  tappra  vakter 

kring  allt  vi  hålla  dyrt  och  kärt:  vår  lag,  vår  rätt, 

vår  heder. 

Att  värna  dem  mot  våld  och  svek  vi  ordna  våra  leder. 


38  FESTPOEM. 

/  sol,  i  glans,  ur  unga  bröst,  de  friska  toner  vålla, 
vi  dricka  kraft,  vi  dricka  mod  ur  deras  klara  kalla. 
Vår  svenska  sång,  ljud  högt,  ljud  fria  kring  slatiema, 

de  vida, 
kring  ångdema,  som  blåna  långt  vid  Bottenhavets  sida/ 

Sjung  eld  i  hug,  tänd  tro  i  barm,  sjung  ljus  i  bäck 

och  sinne, 

väck  kärlek  rik,  fod  vördnad  varm  for  fodrens  verk 

och  minne/ 

I  fröjd,  i  sorg,  i  lust,  i  nöd,  vi  enigt,  trofast  svära 

att  värna  dig,  vårt  svenska  språk,  vår  stolthet  och 

vår  ära/ 

Jacob  Tegengren. 


FRU  KARIN  TILL  UUKSIALA. 

Den  I  juni  året  efter  Kristi  börd  det  i$yy:åe  syntes 
en  lång  rad  av  vagnar  och  talrika  enklare  åkdon  lämna 
Åbo  och  vika  in  på  vägen,  som  ledde  till  Björneborg. 
Gamla  Äbobor,  som  mötte  den  resande  skaran,  kände 
nogsamt  igen  fru  Karin,  kung  Eriks  efterleverska,  men  de 
bugade  sig  ej  blott  för  drottningen  och  hennes  dotter, 
den  glada  lo-åriga  prinsessan  Sigrid,  utan  hälsade  vörd- 
samt även  på  hennes  följe,  inom  vilket  de  upptäckte 
många  kända  ansikten.  Där  syntes  den  välbördige 
Jacobus  Teith  vid  sidan  av  ett  par  andra  adliga  herrar 
och  prelaterna  Knut  Sigfridi,  Jacobus  Olai  och  Tomas 
Simonis,  uppvaktade  av  fyra  mässdjäknar.  Efter  dem 
följde  fru  Brita,  kyrkoherdens  maka,  Nils  Skeppares 
hustru  Anna,  Sigfrid  Skrivares  hustru  Valborg  och 
ännu  ett  par  därtill.  Även  Tomas,  föreståndaren  för 
fattighuset,  hade  anslutit  sig  till  tåget;  han  ville  kanske 
bevisa  fru  Karin  en  ringa  äretjänst,  ty  under  de  fyra 
gångna  åren  den  höga  frun  tidigare  vistats  i  Åbo  hade 
fattighjonen  ofta  haft  skäl  att  tacka  och  buga  för  und- 
fångna  feta  allmosor. 

I  fru  Karins  bröst  växlade  stridiga  känslor,  då  hon 
mindes  sorgebudskapet,  att  hennes  olycklige  fängslade 


KARIN  mANSDOTTER. 

f.  1549,  d.  161 2. 

Efter  ett  porträtt  i  Gripsholm. 


FRU  KARIN  TILL  UUKSIALA.  41 

herre  och  man  den  26  februari  avUdit  på  örbyhus  i 
Uppland  och  att  hon,  alltsedan  de  för  flere  år  tillbaka 
nödtvunget  skildes  i  Västerås,  ej  fått  trösta  honom  under 
lidandet.  Tunga  tårar  droppade  ner  i  famnen,  men  då  hon 
tänkte  på  ändamålet  med  resan  och  iakttog  dotterns 
glädje  över  att  få  komma  ut  på  landet,  ut  långt  bort  från 
Åbohus  tjocka  grå  murar,  då  vart  hon  gladare  till  mods. 
Hennes  goda  hjärta  bjöd  henne  att  glömma  allt  det  onda 
den  stränge  kung  Johan  tillfogat  hennes  salige  herre, 
kung  Erik,  och  minnas,  att  hon  nu  omsider  var  på  väg 
till  ett  eget  hem,  om  detta  ock  låg  långt  borta  i  Tavast- 
lands  skogsbygder. 

Johan  III  hade  nämUgen  den  21  mars  åt  sin  svägerska 
givit  i  förläning  Liuksiala  kungsgård  jämte  26  därmed 
förenade  skattehemman.  I  brevet,  som  hon  naturligtvis 
medförde  för  att  kunna  uppvisa  åt  kronans  fogde  I^asse 
Henriksson  och  träda  i  besitthing  av  sina  rättigheter, 
uppräknades  Oilöala  by,  Suåmaska,  Vehoniemi,  Hisken- 
sala  och  flere  andra  konstiga  finska  namn,  dem  hon  som 
infödd  Sverigesbo  hade  svårt  att  uttala,  men  hon  hoppa- 
des dock  med  Guds  och  vänliga  människors  bistånd  finna 
rätt  på  sin  egendom.  —  Färden  fortsattes  utan  synnerlig 
brådska.  De  resande  rastade  ofta;  hästarna  voro  tingade 
ända  till  Björneborg.  Vilken  dag  denna  stad  nåddes 
och  när  fru  Karin  med  sitt  följe  körde  fram  längs  Roines 
norra  strand  och  beträdde  det  nya  hemmets  mark, 
kunna  vi  ej  uppgiva.  De  historiska  notiserna  om  fru 
Karins  vistelse  på  Liuksiala  äro  beklaghgtvis  få  och 
fattiga. 

Följande  uppgifter  äro  kända. 


42  FRU   KARIN  TILL  UUKSIALA. 

Ännu  samma  år  1577  förordnade  kmig  Johan,  att 
Karin  Månsdotter  skulle  få  övertaga  och  behålla  alla  i 
kimgsgården  varande  bohagspersedlar  av  trä  och  järn 
samt  fiskredskapen.  Vidare  fick  fogden  i  uppdrag  att  till 
Liuksiala  överföra  10  slaktoxar  och  5  par  dragoxar. 
Befallningsmannen  i  Åbo,  Bertil  Eriksson,  förde  dit  en 
silverkanna  och  bad  hälsa,  att  konungen  framdeles  ville 
»hedra  henne  med  något  mera  solv  både  i  stop  och  eljes». 

Dessutom  meddelade  konungen  i  en  den  28  augusti 
daterad  skrivelse  till  svar  på  fru  Karins  begäran  om  nåd 
för  sig  och  sina  barn,  att  han  erhålHt  hennes  brev  och 
lovar  taga  henne  och  allt  hennes  i  sitt  konungsUga  hägn 
och  »försvar»,  så  ock  veta  hennes  sons  bästa,  som  han 
hade  sport  skulle  vara  sänd  ur  riket.  Han  hade  låtit 
försörja  henne  med  gods  och  gårdar  och  ville  än  mera 
giva,  i  fall  hon  ville  sig  emot  honom  och  hans  riks- 
arvingar  tillbörligen  förhålla.  Det  hon  skrivit  om  sina 
barn,  ville  han  så  beställa,  att  de  icke  skulle  lida  nöd, 
antingen  de  voro  inom  eller  utom  landet. 

Bortförandet  till  okänd  ort  i  utlandet  av  den  lille 
prins  Gustav  vållade  fru  Karin  stor  hjärtesorg.  Den 
kunde  ej  lindras  av  de  nådevedermälen  hon  under  de 
närmaste  åren  fick  emottaga.  Är  1578  hade  100  dags- 
verken samt  3  timnor  lax  och  3  ttmnor  sik  henne  årligen 
förlänats.  Hon  hade  begärt  att  få  behålla  Liuksiala 
under  sin  återstående  livstid;  Johan  svarade,  att  han 
ville  lämna  barnen  något  gods  som  ärftUg  egendom, 
blott  deras  moder  ville  uppge,  var  konui^  Eriks  skatt 
blivit  nedgrävd.  En  orimHg  begäran,  ty  fru  Karin  visste 
ej  av  några  gömda  skatter.  Är  1581  erhöll  hon  emellertid 
kungsgården    som  livstidsförläning  och  följande   år   11 


FRU   KAKIN   TnX  I<IUKSIALA.  43 

hemman,  belägna  dels  i  Kangasala,  dels  i  Birkala. 
Den  23  oktober  s.  å.  togs  fru  Karin  med  sina  barn  ånyo 
»i  kontmgens  hägn  och  försvar». 

Åren  gingo  emellertid  sin  gilla  gång,  och  fru  Karin 
framlevde  sina  dagar  i  stillhet,  utan  att  göra  några 
försök  att  blanda  sig  i  politiken,  vilken  alltid  stått  för 
henne  frätnmande  och  stygg. 

Och  var  bodde  den  höga  frun?  AntagHgen  byggdes 
det  något  hus  på  Liuksiala  och  de  äldre  reparerades, 
men  den  historiska  traditionen  har  intet  visst  att  härom 
förmäla.  Det  är  icke  bevisligt,  att  de  gamla  källarena  på 
godset  härstamma  från  Karin  Månsdotters  tid.  —  Dot- 
tern jungfru  Sigrid  växte  upp,  och  om  hon  bråddes  på  sin 
mor  och  far,  var  hon  säkerligen  en  ståtlig  ljuslett  tärna. 
Till  henne  friade  den  förmögne  godsägaren  och  adels- 
mannen Henrik  Klasson  Tott,  herre  till  Sjundby,  Gerknäs 
och  Niemis.  Bröllopet  firades  1587,  och  det  nyssgifta 
paret  uppehöll  sig  företrädesvis  på  Gerknäs  i  Loj  o. 
Dit  kom  fru  Karin  stundom  på  besök  och  säges  ock 
åtminstone  en  gång  vistats  hos  sin  svärson  och  dottern 
på  det  fagra  Sjxmdby  i  Sjundeå.  På  Gerknäs  föddes 
den  4  juni  1598  fru  Karins  dotterson  Achatius,  vanligen 
kallad  Åke  Tott,  vilken  under  Gustav  Adolfs  dagar  vann 
rykte  som  krigare  och  som  år  1638  i  brev  till  Per  Brahe 
säger  sig  av  Gud  och  naturen  erhållit  ett  stort  kurage. 
Detta  hade  han  ock  som  15-årig  och  student  bevisat  i 
lärostaden  Uppsala,  där  han  deltog  i  »grassatgången» 
och  med  dragen  värja  skriande  lopp  genom  gatorna. 

I  främmande  land  vistades  fortfarande  fru  Karins 
son,  den  landsflyktige  prins  Gustav.  Är  efter  år  hade 
förgått,  utan  att  modren  blivit  i  tillfälle  att  träffa  sonen, 


44  FRU   KARIN   TIIJ.   IJUKSIALA. 

och  antagligen  kände  hon  oftast  icke  alls,  var  han  befann 
sig.  Helt  visst  sände  hon  flere  gånger  till  sin  svåger 
hertig  Karl  böneskrifter;  endast  en  av  dem  är  till  våra 
dagar  känd.  Den  sorgsna  modem  ber  däri,  att  hans 
furstliga  nåde  ville  sig  förbarma  över  hennes  fattige  son, 
som  så  länge  utrikes  varit  haver,  och  återförhjälpa  honom 
till  fäderneslandet.  Kunde  han  icke  där  erhålla  någon 
plats,  anropar  hon  hertigen  att  denne  för  all  kristl^ 
kärleks  skulle  ville  hugsvala  hetmes  hjärta,  att  mor  och 
son  åtminstone  en  gång  kunde  råkas  antingen  i  Reval 
eller  i  Finland.  Kanhända  att  vid  den  tidpunkt,  då  detta 
brev  avsändes,  Giistav  i  hemlighet  överkommit  till  Fin- 
land och  att  fru  Karin  blott  väntade  Karls  tillåtelse  att 
skynda  sonen  till  mötes.  Vi  uttala  en  sådan  förmodan 
med  stöd  av  en  historisk  tradition  och  ett  uttalande 
av  Johan  Messenius. 

Traditionen  i  fråga,  upptecknad  av  lektor  J.  E. 
öhman  och  publicerad  i  Borgå  tidning  1839,  lyder: 

»En  prins,  förföljd  av  sin  bror  eller  farbror,  som  varit 
Sveriges  konung,  hade  en  gång  för  flere  mansåldrar 
tillbaka  tagit  sin  tillflykt  till  Halkis  i  Borgnäs.  Bön- 
derna anvisade  honom  och  hans  följeslagare  tvenne,  nära 
en  halv  mil  från  byn  belägna,  skogbeväxta,  av  kärr  om- 
givna kullar,  på  vilka  de  uppförde  sig  kojor;  av  dessa 
lära  ännu  några  spår  återstå.  Prinsens  namn  var  Julius, 
måhända  ett  antaget  namn.  Han  skall  ds^ligen,  under 
det  man  uppeldade  hans  koja,  kommit  tiU  byn  för  att 
hämta  mat  och  under  sina  färder  städse  burit  kvinno- 
kläder. En  gång  koromo  konungens  utskickade  till 
Nikula  hemman,  imder  det  prinsen  fanns  där,  men 
värdinnan  förebrådde  den  förklädda  prinsen  med  sträng- 


FRU   KARIN   Tnj,  WUKSIALA.  45 

het  att  hon  (prinsen)  ej  skjnadat  sig  med  att  tvätta  n^ra 
mjölkbunkar  och  i  detsamma  kastat  henne  en  näver- 
kont,  med  vilken  hon  begivit  sig  till  mjölkkam- 
maren.» 

Traditionen  i  dess  helhet  är  näppeligen  sann.  Det  är 
ju  dock  möjligt  att  det  nyss  skildrade  uppträdet  blott 
är  en  finsk  lokalisering  av  ett  av  Gustav  Vasas  äventjrr 
i  Dalarna,  men  å  andra  sidan  är  den  möjligheten  ej  helt 
utesluten,  att  den  föregivne  Julius  verkligen  varit  prins 
Gustav.  Johan  Messenius,  som  lämnat  mycket  tro- 
värdiga uppgifter  om  händelser,  vilka  stodo  hans  egen 
tid  nära,  berättar,  att  Klas  Fleming,  skrämd  av  ryktet 
om  Gustavs  ankomst,  sände  ett  bud  att  uppsöka  ho- 
nom och  gav  honom  rådet  att  återvända,  ty  i  motsatt 
fall  skulle  han  fängslad  föras  till  Åbo. 

Det  ifrågasatta  mötet  mellan  fru  Karin  och  hennes 
son  ägde  nmi  i  Reval  sommaren  1596,  och  efter  ett  par 
dagars  sammanvaro  skildes  mor  och  son  under  tårar  åt 
för  att  aldrig  mera  råkas.  F.  d.  änkedrottningen  —  sina 
brev  plägade  hon  helt  anspråkslöst  miderteckna  Karin 
Måns  Dotter  —  återvände  tiU  sitt  hem  i  Tavastland 
CKh  gick  där  snart  oroHga  tider  till  mötes.  Klubbekriget 
bröt  ut  och  härjande  bondeskaror  nalkades  Kangasala- 
trakten.  Det  påstås  dock,  att  bönderna,  av  undseende 
för  fru  Karins  goda  hjärta  och  kända  hjälpsamhet  mot 
alla  fattiga,  undveko  att  göra  någon  åverkan  å  hennes 
egendom.  Bekant  är  ju  ock  berättelsen  om  hiurusom 
hon  lät  uppgräva  det  under  ett  träd  i  skogen  nedlagda 
liket  av  Olof  Gustavsson  Stenbock,  avrättad  på  hertig 
Karls  befallning.  Och  dock  var  det  samme  Stenbock, 
som  en  gång  varit  kimg  Eriks  plågoande  i  fängelset. 


46  FRU  KARIN  THX  liuksiala. 

Det  lyide  seklet  ingick  utan  att  bringa  någon  för- 
ändring i  fru  Karins  läge.  Hon  bodde  fortfarande  i 
Kangasala  och  skötte  sitt  hushåll  med  omtanke  och 
nit;  hon  ville  försöka  hopbringa  en  summa  nog  stor  att 
kunna  friköpa  sonen  ur  den  ryska  fångenskap,  i  vilken 
han  råkat.  Detta  skedde  dock  ej.  Vid  utgången  av  1607 
fick  fru  Karin  veta,  att  den  olycklige  prins  Gustav  avlidit 
och  då  även  hennes  svärson  Henrik  Tott  samma  år  dött, 
måste  det  för  Karin  Månsdotter  och  Sigrid  Tott  hava 
känts  rätt  ttmgt,  ensamma  som  de  stodo  i  världen. 
AntagHgen  var  det  under  den  bittra  stämning,  som 
makens  frånfälle  väckt,  som  fru  Sigrid  till  konung  Karls 
gemål  riktade  ett  brev,  däri  hon  icke  blott  klagar  över 
förlusten  av  borttagna  gods,  utan  ock  över  att  hennes 
fader  kung  Erik  i  fängelset  nödgats  sätta  livet  tilL 
Härpå  svarade  Karl  IX  den  12  jan.  1608  med  den  hän- 
S3aislöshet  och  grovhet  han  älskade  använda: 

*Om  fru  Sigrid*)  begärer  att  veta  konung  Eriks,  vår 
broders  olycka,  så  är  näst  hans  grymma  regemente,  den 
förnämligaste  orsaken  den,  att  han  emot  råd  och  hög  för- 
maning hade  gjort  oss  och  hela  Sveriges  rike  den  vanära, 
att  han  hade  tagit  hustru,  låtit  kröna  och  viga  sig  vid 
sin  friUa.»  Den  omständigheten,  att  Sigrid  bHvit  född 
före  den  offenthga  vigseln,  gav  Karl  anledning  att  med 
synbar  förnöjelse  framhålla,  hurusom  frilledöttrar  icke 
kimde  göra  anspråk  på  äkta  prinsessors  rättigheter  inför 
lagen. 

Om  denna  skrivelse  kom  till  fru  Karins  kännedom, 

*)  Hon  tecknade  sig  som  vittne  vid  upprättandet  av  ett 
gåvobrev  den  16  december  1604  »Sigrid,  konung  Eriks  dotter 
till  Liuksiala*. 


FRU   KARIN  TILL  UUKSIALA.  47 

vilket  är  ganska  sannolikt,  måste  den  på  det  djupaste 
hava  sårat  den  gamla  goda  frun.  Hennes  återstående 
dagar  förflöto  i  om  möjligt  större  ensamhet  än  förr. 
Dottern  överreste  till  Stockholm  och  firade  där  den  12 
september  1609  bröllop  med  Nils  Nilsson  Natt  och  Dag 
till  Säby,  ett  äktenskap  som  dock  redan  1613  genom 
mannens  död  upplöstes.  Vid  denna  tidpunkt  befann  sig 
fru  Karin  ej  mera  i  livet.  Vid  63  års  ålder  hade  hon  den 
13  september  1612  klockan  5  på  eftermiddagen  avsomnat 
på  Liuksiala.  Liket,  insatt  i  en  kista  av  furu,  fördes  till 
Åbo,  och  om  dess  placering  upplyser  oss  följande  anteck- 
ning i  domk3n:kosysslomannen  Johan  Sigfridssons  räken- 
skaper: »1613  den  12  Martii  begrovs  fru  Karin  till 
Ljuxela  med  dubbel  ringning  och  murad  grav  i  S:t  Lars 
Chor.»  I  det  samma  kor,  det  Tottska,  där  Sigrid  Vasas 
och  hennes  son  Åke  Totts  lik  vtmno  sitt  vilorum,  för- 
blev Karin  Månsdotters  stoft  till  1867,  dådet  överflyttades 
till  annan  plats  i  k3rrkan.  Om  denna  tilldragelse  finnes 
antecknat. 

»Katarina  Månsdotters  stoft  flyttades  den  27  augusti 
kl.  5  e.  m.  från  Tottska  gravvalvet  till  den  sarkofag,  som 
nyligen  blivit  uppställd  i  Kankaska  koret.  Sedan  kistan 
med  de  dyrbara  kvarlevorna  blivit  på  väv  upphämtad 
från  sitt  250-åriga  lägerställe,  borttogs  det  i  många 
spillror  sönderfallna  locket,  och  befanns  kistan  hava 
varit  av  furu  samt  såväl  ut-  som  invändigt  beklädd  med 
lärft  och  svart  sammet.  Endast  ett  handtag  från  en  av 
sidoplåtama  anträffades.  Liket,  som  att  döma  av  dess 
mumieartade  beskaffenhet  varit  balsamerat,  företedde 
huvudskålen  och  de  bägge  armarna  skilda  från  den 
övriga  kroppen,  vilken  ännu  var  tämligen  väl  bibehållen. 


48  FRU   KARIN  TILI*  UUKSIALA. 

Fötterna  voro  3rtterst  små  och  ännu  utvisande  en  vadcer 
och  hög  vrist.  Av  svepningen  återstod  större  flikar  svart 
sammet  och  brunt  fasonerat  tjockt  sidentyg.  Bfter 
antecknandet  härav  bars  den  förmultnade  stofthyddan 
av  drottning  Katarina  M£nsdotter  till  sin  nya  vilobädd. 
Det  tunga  marmorlocket  föll  härefter  över  griften.» 

Sådan  är  i  korthet  Karin  Månsdotters  enkla  levnads- 
saga, för  så  vitt  den  hämtat  sitt  stoff  från  hennes  40-åriga 
vistelse  i  Finland.  I  historien  framstår  fru  Karins  bild  i 
ljusa  dagrar,  helt  säkert  sådan  den  motsvaras  av  origi- 
nalet i  verkligheten,  men  även  av  det  skäl,  att  över  hen- 
nes upphöjelse  och  fall  vilar  ett  romantiskt,  försonande 
skimmer. 

Vi  vilj  a  här  till  sist  avtrycka  en  provbit  ur  en  dikt,  vilken 
efter  fru  Karins  död  författades  av  Jeremias  Petri  Pargin- 
sulanus,  och  vi  göra  det  av  dubbel  orsak:  dikten  åtei^ger 
författarens  och  hans  samtidas  betmdran  för  den  avlidna 
drottningen  samt  utgör  ett  provstycke  på  sin  tids  vit- 
terhet i  Finland.  I  moderniserad  ortografi  ter  sig 
början  av  sorgekvädet  som  följer. 

GRAVSKRIFT. 

till  åminnelse  dens  stormäktige  och  högbome  furstens 
och  herrens,  konung  Erik  den  fjortonde  (höglovlig  i 
åminnelse)  Sveriges,  Göthes,  Wendes  etc.  konung  edla 
och  älskeliga  furstinna,  Sveriges  rikes  fordom  nådiga 
drottning  ädla  och  välborna  fru  Karin  tiU  Liuksiala, 
vilken  på  sitt  ålderdomsår  det  63  vid  pass,  men  Herrans 
över  halvtanna  tusen  12  den  13  september,  när  klockan 
slog  5  om  aftonen,  ifrån  denna  jämmerdal  uti  en  viss 
förtröstning  till  Christum  avsomnade. 


FRU   KARIN   TIIX   UUKSIALA.  49 

Gud  nåde,  Gud  nåde  vad  eländ  och  mode 
människan  fattig  har  i  världen  här  öde, 
ty  strax  ifrån  vår  svaga  barndomstid 
fullföljer  oss  döden  (tyvärr)  oblid, 
såsom  det  är  med  nådiga  frtm  skett, 
vilkens  hopp  nu  Ugger  kall  och  utan  vett. 
Henne  haver  han  först  med  sjukdom  befängt 
och  sedan  djupt  ned  i  graven  insänkt.  — 

P.  N. 


DIKT 
VID  SÅNG^  OCHMUSIKFESTENIBORGÅ 

DEN  6-8  JUNI  1908. 

Nu  gar  våren  sitt  intåg  där  hemma, 

jag  har  sett  honom  nyss,  då  mot  norden  han  drog. 

Han  var  trotsig  och  ung,  men  hans  stämma 

var  som  trastsång  i  yrvaken  skog. 

Jag  såg  honom  sjungande  draga  — 

sorglös  och  lått  som  en  drivande  sky 

han  drog  med  sin  eviga  saga 

om  ljus,  som  allt  mörkt  skall  förjaga, 

om  dag,  som  i  norden  skall  gry. 

Om  ock  värmen  är  hemma  i  söder, 

så  är  ljuset  dock  vårt,  det  är  nordens  ändå, 

och  de  vackraste  sångerna  foder 

våra  vårnätters  drömmande  blå. 

Och  var  jag  än  vandrar  i  världen, 

följer  mig  tonen  från  skär  och  sjö: 

den  ensamma  rösten  på  fjärden 

och  vågen,  som  vaggande  bär  den 

mot  kvälltysta  stränder  att  dö. 


DIKT.  51 

Och  min  tanke  med  tonerna  följer, 

och  den  finner  en  stad,  och  jag  hälsar  den  glad, 

och  jag  hälsar  var  våg,  som  den  sköljer: 

det  är  sångens  och  sångarens  stad/ 

Här  föddes  de  hänförda  orden, 

växte  i  furomas  ensamhet 

till  hymner  till  fädernejorden, 

till  sången  om  svanen  och  norden  — 

den  vackraste  lovsång  jag  vet 


Och  nu  tåga  från  olika  trakter 

till  vår  sångares  stad  under  spel  och  stundar 

alla  vårens  och  ungdomens  makter, 

allt  vad  toner  och  stämma  har. 

Från  urgamla  vallar  nu  klingar 

sångens,  vår  forntids,  vår  framtids  sång, 

den  sång,  som  åt  modet  ger  vingar 

och  hopp  om  en  dagning  oss  bringar, 

då  natten  tycks  alltför  lång. 


Det  är  sången  om  bragdrika  minnen, 

om  det  folket,  som  här  sedan  hedenhös  bott. 

Det  är  sången  om  hugstora  sinnen, 

vad  de  verkat  och  hoppats  och  trott. 

Ej  glömmas  i  multnade  grifter 

fädrens  förtjänster  om  land  och  om  lag, 

de  mana  till  nya  bedrifter 

i  gärning  och  tankar  och  skrifter, 

det  folk,  som  här  lever  i  dag. 


52  DIKT. 

Det  är  sången  om  kärlek,  som  biktar 
allt  vad  rent  är  och  gott  i  ungdomtiga  bröst, 
och  om  trohet,  som  aldrig  sviktar 
men  når  obojd  till  levnadens  höst  .  .  . 
Vem  vet  —  kanske  hota  oss  strider, 
stormar  och  faror  mer  svåra  än  förr. 
Kanhända  de  ljusare  tider, 
på  vilka  vi  hoppas  omsider, 
stå  miltals  ännu  från  vår  dörr. 

Men  må  fruktan  ej  tysta  vår  tunga/ 

Den,  som  sjunger,  har  rätt  —  och  rätten  är  vår. 

Det  är  stort,  då  en  man  kan  sjunga 

där  hans  fiende  sånglös  går. 

Ännu  kan  väl  sången  stiga, 

sången,  som  fordom  vid  Salamis 

tvang  dästa  barbarer  att  tiga. 

Må  sången  till  kamp  oss  viga, 

ty  sången  är  segerviss/ 

Hjalmar  Procopé. 
Koin  den  31  maj  1908. 


BERÄTTELSEN  OM  DEN  ANSEDDA 

MANNEN. 

Den  rika  och  inflytelserika  patron  Bruun  låg  för 
döden.  Alla  hans  arvingar  hade  infunnit  sig  på  gården 
för  att  ännu  en  gång  bevisa  sitt  vänliga  sinnelag. 
Traktens  bättre  familjer  läto  ständigt  höra  efter  hans 
befinnande.  Det  var  ju  ett  tillfälle  att  visa,  huru  nära 
man  stod  den  ansedda  patronen,  —  och  så  hade  det  även 
sitt  intresse  att  få  besked  om  hur  snart  döden  kunde  in- 
träffa —  bland  annat  därför,  att  man  imgefär  kunde 
beräkna,  när  begravningen  skulle  bliva.  Man  måste 
naturligtvis  i  tid  se  tiU  att  ha  den  dagen  till  fritt  för- 
fogande, då  det  kom  ett  tillfälle  att  låta  sig  representera. 

Patron  själv  var  mycket  upptagen  med  att  ordna  sitt 
testamente  och  träffa  bestämmelser  rörande  allt  det, 
som  skulle  förändras  genom  hans  död.  Sjukdomen  hade 
kommit  ganska  plötsligt,  varför  det  fanns  en  hel  hop 
saker,  vilka  han  måste  befatta  sig  med  ända  i  det  sista 


*)  Ovanstående  stämningsfulla  berättelse  har  författaren 
Torv  al  d  Kierkegaard,  lärare  vid  Kjöng  folkhögskola  pä 
Pyn,  i  manuskript  på  danska  insänt  till  kalendern,  och  införa 
vi  hår  en  översättning  därav. 


54  BERÄTTEI^EN   OM  DEN   ANSEDDA   MANNEN. 

för  att  få  dem  ordnade  på  det  sätt  han  själv  fann  lämp- 
ligast. 

Nu  kände  han  sig  emellertid  mycket  svag  och  hade 
därför  låtit  kalla  prästen  för  att  midfå  sakramentet. 
Efter  ett  skönt  och  lugnande  samtal  med  själasörjaren, 
hade  patronen  lagt  s^  att  sova,  fastän  det  var  mitt  på 
dagen.  Han  kände  sig  just  nu  så  matt  och  tyckte,  att 
han  icke  förmådde  tänka,  innan  han  tagit  sig  en  stär- 
kande lur. 

Det  blev  emellertid  hans  sista  sömn. 

Efter  en  stunds  förlopp  upphörde  hans  andedräkt,  och 
läkaren,  som  kommit  för  att  se  efter  den  sjuke,  konsta- 
terade,  att  döden  inträtt. 

Änkan  begynte  gråta,  och  gästerna  antogo  ett  pas- 
sande, högtidligt  utseende.  Ett  par  tjänstepigor  för- 
sökte till  och  med  att  finna  né^a  tårar  med  snibben  av 
förklädet. 

I  detsamma  reste  sig  den  dödas  själ  upp  i  sängen. 
Han  gned  sig  i  ögonen,  som  om  han  ej  än  varit  fullt 
vaken.  Så  kände  han  plötsligen  ett  behov  av  att  sträcka 
på  sig  och  trevade  sig  ned  på  golvet. 

Men  varför  S3Tites  alla  stå  där  med  en  så  bedrövad 
uppsyn?  —  Han  vände  sig  till  först  till  sin  hustru  och 
sporde  förundrad: 

»Varför  tjuter  du  så?    Vad  är  på  färde?» 

Men  det  såg  inte  ut,  som  om  hon  ville  svara.  I  det- 
samma hörde  han  en  av  de  andra  säga: 

»Ack  ja,  Brutm  var  en  av  de  hederhgaste  och  mest 
aktade  män  här  i  trakten!» 

»Var?  Vad  ville  det  säga?  Är  jag  kanske  icke  fortfa- 
rande hederlig  och  aktad?»  frågade  han,  i  det  han  vände 


BERÄTTBI^EN  OM  DEN  ANSEDDA  MANNEN.  55 

sig  om  mot  den  sista  talaren.  Men  i  samma  ögonblick  fick 
han  syn  på  sin  egen  kropp  i  sängen.  Han  trädde  närmare. 

Ja,  det  var  sannerligen  han  själv  —  men  alldeles 
blek  och  utmärglad.  —  Aha!  nu  uppgick  det  plötsligt  för 
honom  att  han  var  död.  Och  det  hade  gått  mycket 
lätt?  —  Ja,  då  var  det  väl  bäst  han  såg  till,  huru  han 
skulle  komma  i  väg  upp  till  himlen!  — 

Själen  gick  nu  ut  ur  huset  och  besåg  de  olika  vägar, 
som  förde  från  jorden  upp  till  himlen.  Några  sjmtes 
branta  och  ledde  rätt  upp  till  själva  porten,  andra  åter 
voro  bekvämare  och  slingrade  sig  långsammare  uppåt. 
Han  stod  länge  och  betänkte  sig,  vilken  väg  han  skulle 
välja.  De  branta  sågo  så  ansträngande  ut,  och  han  be- 
stämde sig  slutligen  för  att  gå  den  mera  långsluttande  vä- 
gen fram.  Det  hastade  ju  icke,  och  om  han  följde  just 
den  vägen,  fick  han  i  lugn  och  ro  tänka  över  vad  han 
skulle  säga  åt  Sankte  Per,  när  han  kom  fram  och  skulle 
in  genom  himmelrikets  port.  Han  måste  väl  berätta 
något  om  sitt  hv  för  att  bevisa  sin  rätt  till  himlen.  Det 
var  visst  helt  bra  att  få  tänka  över  det,  innan  han  nådde 
fram.  Han  hade  ju  haft  mycket  annat  att  ställa  om  just 
före  sin  hädanfärd,  så  det  icke  blivit  tid  övrig  att  tänka 
på  det,  som  skulle  komma  efter  döden.  — 

Nu  begynte  själen  att  gå  i  sakta  mak  uppför  vägen, 
medan  han  övertänkte  vad  han  hade  uträttat.  Nå  ja, 
för  det  första  hade  han  ju  alltid  skött  väl  om  sin  gård 
och  sina  affärer,  han  hade  uträknat  skatterna  rättvist 
och  på  det  hela  taget  givit  var  och  en  vad  honom  till- 
kom. Dessutom  hade  han  imder  årens  lopp  samlat  sig 
en  Uten  nätt  förmögenhet,  som  nu  kom  arvingarna  till 
godo.    Och  därutöver  hade  han  uträttat  ett  och  varje 


56  BERÄTTBLSBN  OM  DEN  ANSBDDA  MANNEN. 

för  allmänt  väl.  I  åtskilliga  år  hade  han  fungerat  som 
kommimalnämndsordförande  och  därvid  åvägabragt 
god  ordning  i  ärendena,  som  hans  föregångare  något 
fuskat  med.  Bland  annat  hade  han  drivit  igenom  byg- 
gandet av  en  ny  fattiggård.  Visserhgen  sålde  han  själv 
vid  samma  tillfälle  en  jordlapp,  som  han  gärna  velat 
bliva  av  med,  men  han  avstod  den  för  ett  rimligt  pris, 
och  även  om  han  dragit  litet  fördel  för  sin  personliga 
del  av  att  få  saken  igenom,  så  ktmde  det  i  alla  fall  icke 
råda  tvivel  om  att  det  i  himlen  bleve  betraktat  som 
mycket  förtjänstfullt  att  han  skaffat  de  stackars  fattiga 
hem  och  härd.  Och  den  nya  kyrkoorgeln  hade  han 
även  varit  med  om  att  anskaffa  och  själv  givit  en  ansenlig 
del  av  köpesumman. 

Vidare  hade  han  ju  några  år  varit  medlem  av  amts- 
rådet  och  hade  som  sådan  kraftigt  arbetat  för  lands- 
vägamas förbättrande.  Det  hade  förargat  honom  en 
smula  att  vägen  till  staden  var  så  eländig,  och  dess 
iståndsättande  måste  i  varje  fall  betraktas  som  ett  mycket 
n5rttigt  företag.  Han  hade  dessutom  varit  med  om 
grundandet  av  en  anstalt  för  vanartade  och  försimimade 
barn.  I  hans  socken  hade  de  haft  stort  besvär  med 
ett  par  stycken  sådana;  det  skulle  visst  bliva  bättre, 
ifall  barnen  hopsamlades  på  detta  sätt.  Helt  säkert 
skulle  även  den  gärningen  räknas  honom  till  förtjänst. 
Ja,  och  så  hade  han  för  en  kort  tid  sedan  stått  i  spetsen 
för  en  insamling  till  en  välgörande  stiftelse,  vid  vilket 
tillfälle  en  orden  tillfallit  honom. 

När  han  på  detta  sätt  i  tankarna  genomgick  sitt  liv. 
fanns  det  bra  mycket,  som  kimde  berättas  för  Sankte 
Per.    Själen  kände  sig  tillfreds  vid  tanken  härpå.    För 


BBRÄTTBLSBN  OM  DEN  ANSBDDA  MANNBN.  57 

Ögonblicket  tyckte  han  sig  behöva  en  liten  vila.  Det 
var  ansträngande  att  alltjämt  kliva  uppåt,  om  ock 
vägen  var  god.  Han  stannade  och  såg  sig  om. 

Nej,  se,  där  borta  fick  han  sikte  på  Anders  torpare, 
som  höll  på  att  klättra  uppför  den  allra  brantaste  vägen 
till  himlen.  Ja,  mannen  hade  ju  även  legat  sjuk  den 
sista  tiden.  Och  han  hade  valt  den  kortaste  vägen! 
Det  bleve  säkerligen  hastverk.  Nå  ja,  han  hade  heller 
icke  haft  det  för  gott  på  jorden,  så  det  var  ej  att  undra 
på  om  han  längtade  efter  himlen. 

Och  nu  orkade  han  åter  själv  fortsätta  vägen  uppåt. 

För  synderna  ängslades  han  icke  mer.  Alltid  hade 
han  ju  levat  som  en  rättskaffens  man.  Naturligtvis  hade 
han  brukat  svordomar  ibland,  och  någon  gång  hade  han 
till  och  med  varit  berusad.  Sådant  var  ej  dess  vidare 
förtjänstfullt,  men  kunde  dock  ej  räknas  till  de  större 
synderna.    Åh  ja,  det  skulle  nog  gå  bra! 

Den  sista  delen  av  vägen  kände  han  sig  mycket  tillits- 
full, om  han  ock  var  en  smula  nervös;  men  det  härrörde 
väl  av  det  ovanliga  i  situationen.  Aldrig  hade  han  ju 
fått  klart  besked  om  vad  som  skulle  möta  honom  efter 
döden.  Därföf  kunde  man  icke  veta,  om  det  verkligen 
var  så  gott  i  himlen.  Hans  begrepp  \'oro  något  oklara 
i  det  fallet.   Nu  finge  han  ju  snart  själv  se! 

När  han  äntligen  närmade  sig  himlens  port,  såg 
han  en  högväxt,  ståtlig  man  med  mäktigt  böljande  skägg. 
Hans  ansikte  S3mtes  fårat  och  väderbitet,  men  samtidigt 
skönt  och  kraftigt.  Blicken  var  stark  och  prövande,  som 
om  han  kunnat  se  tvärt  igenom  den  han  iakttog  och  läsa 
ens  hemligaste  tankar.  Hans  dräkt  bestod  av  en  fotsid 
kåpa,   och  vid  bältet  hängde  en  gyllene  nyckel.     Då 


58  BERÄTTEI3EN  OM  DEN  ANSEDDA  MANNEN. 

själen  fick  sikte  på  nyckeln,  tänkte  han:  »Det  är  bestämt 
Sankte  Per.  Nu  gäller  det  att  visa  sig  aitig.»  —  Han 
hälsade  därför  mycket  vördnadsfuUt  och  sade: 

»Törs  jag  fråga,  om  jag  har  äran  att  tala  med  herr 
Sankte  Per?» 

Sankte  Per  smålog  och  svarade  vänligt: 

»Ja,  min  vän,  det  är  jag.   Och  vem  är  då  du?» 

Själen  tyckte,  att  det  lät  något  överlägset,  då  Sankte 
Per  så  där  utan  krus  sade  »du»  till  honom,  fastän  han 
själv  uttalat  sig  så  hövUgt.  Han  svarade  därför  med 
värdighet: 

»Jag  är  patron  Bruun  till  Bögegård  vid  Slagelse, 
f.  d.  amtrådsmedlem  och  riddare  av  Dannebrogen. 
Ni  kan  finna  mitt  namn  i  vägvisaren  över  Slagelse  med 
omnejd.» 

Sankte  Per  smålog  ännu  mera  över  detta  svar.  Det 
såg  ut,  som  om  han  roat  sig  åt  själens  vidlyftiga  för- 
klaring, och  han  sade  i  munter  ton: 

»Ja,  den  vägvisaren  hava  vi  ej  här.  Vi  använda  ett 
annat  sätt  att  värdesätta  människor  än  det  ni  bruka 
där  nere  på  jorden.» 

»Jag  ber  om  ursäkt,  högtärade  hert  Sankte  Per, 
men  jag  känner  ju  ej  ännu  till  seder  och  bruk  och  för- 
hållanden här  oppe.  Emellertid  hoppas  jag  snart 
bliva  förtrogen  med  dem,  i  synnerhet  om  Ni  ville  vara 
så  älsk\'ärd  och  giva  mig  några  små  anvisningar.» 

Nu  skrattade  Sankte  Per  och  utbrast: 

»Hör,  min  goda  själ,  här  behöver  du  icke  bruka  ett 
så  cirklat  talesätt.  Här  säga  vi  öppet  och  naturligt  det 
hjärtat  känner,  och  konstlade  former  veta  vi  ej  av. 
Men  låt  mig  nu  först  få  höra  vad  du  uträttat  i  Uvet,» 


BBRÄTTBLSBN  OM  DEN  ANSEDDA  MANNEN.  59 

Själen  var  stött  över  Sankte  Pers  skratt;  det  hade 
man  ej  vågat  möta  honom  med  på  jorden;  men  det  var 
väl  tills  vidare  klokast  att  låtsa  om  ingenting,  tänkte  han. 
Sen  berättade  han  om  aUt  vad  han  hade  åstadkommit, 
medan  han  levde  på  jorden.  Han  ville  gärna  avtvinga 
Sankte  Per  en  smula  respekt,  varför  han  utförligt  för- 
täljde om  allt.  I  början  hörde  Sankte  Per  på  med  ett 
vänligt  leende;  men  efter  hand  blev  den  gamles  ansikte 
mer  och  mer  betänksamt.  Slutligen  skakade  han  på 
huvudet  och  sporde  med  allvarlig  röst: 

»Kan  du  ej  berätta  mig  något,  som  du  gjort  i  själv- 
förnekelse och  i  ödmjukhet  utan  att  vänta  beröm  därför 
av  andra,  en  uppoffrande  handling,  en  kärleksgäming?» 

Själen  blev  helt  överraskad  av  denna  fråga  och  sade 
ganska  bittert: 

»Anser  man  då  icke  här  allt  vad  jag  gjort  för  gott  och 
betydelsefullt?»  —  Svaret  lydde: 

»Så  framt  dina  handlingar  framspnmgit  ur  personliga 
intressen  eller  ur  äregirighet  eller  lust  att  göra  sig  gäl- 
lande, så  gagna  de  dig  ej.  Här  mäta  vi  ditt  livsverks 
värde  efter  summan  av  den  kärlek  och  den  offervillighet, 
som  inlägges  i  den.  Men  det  gör  varken  från  eller  till, 
om  din  gärning  anses  stor  eller  Uten  av  människor. 
Härrör  den  av  kärlek,  anses  den  stor  i  himlen.  Men 
nu  skall  jag  se  efter  i  den  Gyllene  boken,  där  alla  dina 
kärleksgämingar  stå  upptecknade.» 

Då  Sankte  Per  hade  slagit  upp  boken  och  fimnit 
den  sida,  där  själen  stod  införd,  skakade  han  åter  på 
huvudet  och  utbrast  helt  bedrövad: 

»Här  nämnas  endast  trenne  handlingar,  som  fram- 
sprungit ur  kärlek  till  nästan.    Du  har  varit  god  mot 


6o  BERÄTTEI^EN  OM  DEN  ANSEDDA  MANNEN. 

några  barn,  dem  du  en  gång  träffat.  Du  greps  av  med- 
lidande vid  åsynen  av  deras  sorg,  och  du  tröstade  dem 
kärleksfullt.  Den  vänlighet  du  bevisade  dessa  små  barn, 
står  omnämnd  här  i  den  Gyllene  boken. 

Och  så  har  du  en  gång  givit  en  fattig  arbetare  lov 
att  bliva  hemma  hos  sin  döende  hustru  och  ändå  utfå 
sin  daglön.  Det  var  ju  blott  och  bart  din  plikt;  men  här 
står,  att  du  gjorde  den  på  ett  så  vänligt  och  medlidsamt 
sätt,  att  du  tröstade  mannen  och  hjälpte  honom  att  bära 
sorgen. 

För  det  tredje  har  du  en  gång  övertalat  en  far  att 
försona  sig  med  sin  dotter.  Hon  hade  genom  lättsinne 
bragt  skam  över  sig,  varför  fadern  i  vredesmod  hade 
förjagat  henne  från  hemmet.  Du  kände  henne  som  en 
god  och  älsklig  vmg  flicka,  varför  du  ansåg  det  vara  synd 
att  stöta  henne  ut  bland  främmande  och  sannolikt  låta 
henne  gå  imder  i  sin  förtvivlan.  På  den  grund  övertalade 
du  hennes  föräldrar  att  taga  henne  hem  igen  —  och  det 
blev  till  välsignelse  för  dem  alla. 

Dessa  tre  gärningar  gjorde  du  uteslutande  av  kärlek 
till  din  nästa,  och  för  deras  skull  skall  mycket  eftergivas 
dig.  Men  det  är  dock  allt-för  ringa  tmder  ett  så  långt 
liv  och  i  förhållande  till  allt  det,  som  Gud  hade  anför- 
trott dig  och  som  det  var  din  plikt  att  göra  for  dina 
medmänniskors  väl.  Du  torde  hava  försummat  mycket. 
Jag  vill  se  efter  i  den  Svarta  boken.» 

Vid  de  sista  orden  hade  själen  förlorat  all  sin  säkerhet 
och  sporde  nu  ängshgt: 

»Är  det  boken  med  mina  synder?» 

»Ja,  och  dina  försummelser»,  tillade  Sankte  Per. 


BERÄTTEI^EN  OM  DEN  ANSEDDA  MANNEN.  6l 

»Försummelser?  —  Hurudana  försummelser?»  tänkte 
själen  och  fortfor  att  grubbla  häröver,  imder  det  att 
Sankte  Per  läste  i  den  Svarta  boken.  Äntligen  sade 
Sankte  Per  strängt: 

»Ja,  här  står  mycket  omnämnt!  Den  väg  du  nu  bhr 
tvungen  att  gå,  blir  tui^  att  vandra.»    . 

»Jag  bliver  väl  icke  utstött  från  himlen?»  sporde 
själen  i  ångest. 

»Nej,  om  du  själv  av  hela  ditt  hjärta  strävar  mot 
himlen,  stöter  den  kärleksfulle  Guden  dig  ej  bort.  Du 
bör  komma  därhän  att  du  ångrar  dina  synder  och  lär 
dig  att  öva  kärlek,  förrän  du  kan  komma  in  till  de  saliga  i 
himlen.  Din  själ  är  sannerligen  ännu  långt  ifrån  värdig 
att  träda  inför  den  Högstel  Men  ss^  nu  ifrån,  vad  som 
tjmger  ditt  samvete;  ty  själv  måste  du  påminna  dig  det 
och  inse  det  till  fullo,  iiman  jag  kan  hjälpa  d^  vi- 
dare.» 

Själen  började  förvirrad  att  tänka  efter  vad  ont  han 
hade  gjort,  och  han  påminte  sig,  att  han  en  gång  försum- 
mat  att  införa  några  belopp  i  socknens  räkenskapsböcker, 
och  när  han  äntligen  ville  göra  det,  kunde  han  ej  komma 
ihåg  alla.  Det  hade  då  förorsakat  honom  samvetskval 
—  mest  på  grund  av  fruktan  för  upptäckt,  och  nu  berät- 
tade han  det  för  Sankte  Per. 

Men  denne  skakade  på  huvudet  och  sade: 

»Det  du  nu  omtalar,  står  alls  icke  här  i  boken,  nej, 
du  har  försummat  viktigare  ting.» 

Själen  beg3mnte  åter  grubbla  och  kom  så  ihåg,  att  han 
en  gång  bedragit  en  hästhandlare  på  flere  hundra  kronor. 

Men  Sankte  Per  svarade  åter: 

»Ej  heller  detta  står  här  omnämnt.   Ni  ha  visst  varit 


62  BERÄTTEI^SBN  OM  DEN  ANSEDDA  MANNEN. 

lika  så  goda,  och  du  har  säkert  efteråt  fått  ditt  välför- 
tjänta straff.i> 

»Själv  av  en  annan  bedragen,  bedrog  han  m^,  så 
jag  förlorade  mera  än  jag  först  hade  vunnit.  Men  emedan 
det  icke  gäller  det  slags  synder,  så  kan  jag  verkligen  inte 
föreställa  mig  vad  det  menas,  —  ty  aldrig  blir  jag  väl 
straffad  för  litet  smått  superi  eller  för  att  jag  i  häftig- 
heten använt  några  mindre  lämpliga  uttryck,  med 
vilka  jag  aldrig  haft  en  allvarlig  mening.» 

»Gud  ser  ej  till  dina  uttryck,  men  till  de  känslor  och 
tankar,  som  ligga  till  grund  för  dem.  Tänk  efter,  om  du 
närt  onda  önskningar  och  gemena  planer!  Och  tänk 
efter,  huruvida  du  icke  visat  dig  kall  och  hård  mot  dem 
du  borde  hava  hjälpt  och  tröstat!  överväg  med  ditt 
samvete,  hur  ofta  du  försummat  att  bevisa  kärlek  mot  de 
människor,  som  ledo  eller  sörjde.  Varje  gång  du  lät  en 
själ  i  din  närhet  gå  tmder  av  missmod  utan  att  upp- 
muntra den,  varje  gång  du  såg  en  olycklig  fela,  utan  att 
du  försökte  hjälpa,  varje  gång  du  hade  tillfälle  att  göra 
en  god  gärning,  men  underlät  att  utföra  den,  har  du 
försummat  din  plikt  mot  din  nästa  och  syndat  mot 
Guds  kärleksbud!» 

Nu  tyckte  själen,  att  det  gick  för  långt,  och  han 
utbrast  förnärmad: 

»Jag  ber  om  ursäkt,  men  sådana  krav  äro  sannerligen 
icke  berättigade.  Att  vi  ej  få  slå  ihjäl  någon,  eller  stjäla, 
eller  begå  liknande  synder  kan  jag  förstå;  men  att  vi 
öppet  skola  gå  omkring  och  leka  helgon,  det  är  då  visst 
och  sant  alldeles  för  galet!» 

Då  Sankte  Per  hörde  dessa  ord,  blev  han  vred  och 
utbrast  med  sträng  stämma: 


BERÄTTELSEN  OM  DEN  ANSEDDA  MANNEN.  63 

»Du  dåre!  Vågar  du  döma  Guds  allvisa  lag?  Vill 
du  mäta  den  Högstes  beslut  efter  din  egen  ringa  mått- 
stock? Tror  du  kanske,  att  den  Allsmäktige  dömer  efter 
jordisk  sed  och  rätt?  —  Varför  har  du  fått  livet?  Månntro 
för  att  kasta  bort  det  på  en  värdelös  strävan  efter  jor- 
diska ting?  Förstår  du  då  icke,  varför  Gud  lät  dig  födas 
till  denna  sköna,  rika,  vidunderliga  värld,  vars  härlig- 
het skall  tvinga  dig  att  ödmjukt  tillbedja  dess  skapade 
verk  och  vars  tusende  gåtfulla  under  dagligen  tala  till 
d^  för  att  väcka  din  ande  till  lovsång,  till  tack  och  bön? 
Tror  du  verkligen,  att  du  likgiltigt  kan  gå  förbi  dess  under 
och  ändå  vinna  himlens  härlighet?  Gud  gav  dig  livet. 
Av  det  krävdes  varje  timme  igen  kärleksverk  och  upp- 
offringar, som  giva  dig  en  evig  lön  och  en  salig  glädje. 
Och  i  stället  ödde  du  likgiltigt  bort  ditt  liv  på  dagens 
dumma  fåfängligheter,  på  sådana  handlingar,  som  bära 
vittne  om  din  själs  egennytta,  slöhet  och  brist  på  höga, 
ädla  känslor.» 

Nu  begynte  det  klarna  för  själen  att  han  påtagligen 
hade  missbrukat  sitt  liv;  men  för  att  urskulda  sig  sade 
han: 

»Döm  mig  icke  för  hårt;  jag  gjorde  endast  som  de 
flesta  andra.» 

»Är  väl  din  skuld  mindre,  för  att  även  andra  handlat 
iUa?» 

»Nej,  men  vi  visste  ju  icke,  hur  orätt  det  var.  Gud 
borde  på  något  sätt  ha  uppenbarat  det  för  oss.» 

»Vad?  Vågar  du  återigen  angripa  Guds  handlings- 
sätt? Har  Han  icke  gång  på  gång  försökt  att  väcka  er 
människor  till  allvar  och  eftertanke  genom  att  påminna 
er  om  döden  genom  att  med  sjukdom  och  hemsökelser 


64  BERÄTTEI^BN  OM  DBN  ANSEDDA  MANNEN. 

söka  draga  edra  tankar  bort  från  det  onödiga  och  få- 
fängliga i  livet?  Men  I  aren  allt  lika  lättsinniga!  Gud 
har  låtit  fruktansvärda  olyckor  hemsöka  jordens  län- 
der; pest  och  örlig  har  han  sänt  över  er,  men  ni  leva 
fortfarande  i  lil^ltig  tanklöshet.  Den  Allsmäktige  har 
låtit  jorden  skälva,  låtit  ödelägga  stora  folkrika  städer. 
En  tid  bäva  ni  av  rädsla,  och  så  glömma  ni  åter  döden, 
och  tillsluta  edert  öga  för  livets  allvar.  I  stället  upptagas 
edra  tankar  av  småaktiga  bekymmer  och  ni  jaga  efter 
värdelösa  ting.  Det  är  ett  eländigt  liv,  som  leves  av 
tusenden  av  eder!  Ni  leva  endast  för  dagens  tomhet 
—  och  ni  tro  ändå,  att  Gud  vill  löna  eder  med  evig 
salighet,  ni  egenkära  dårar!» 

Sankte  Per  hade  talat  sig  het.  Det  sista  dundrade 
han  ut,  så  att  den  olyckUga  själen  bävade  av  ångest. 
Men  nu  öppnades  himlens  port  och  Herren  Jesus  kom  ut. 
Han  gick  fram  till  Sankte  Per,  lade  handen  på  hans 
skuldra  och  sade  blitt: 

»Jag  hörde  din  röst  ljuda  hård  och  sträng.  Glöm 
ej,  att  Gud  är  kärleken  och  att  vi  genom  kärlek  skola 
hjälpa  själarna.  Du  bliver  lätt  alltför  häftig,  käre  Sankte 
Per.  Endast  med  tålamod  och  mildhet  kan  du  bliva  till 
välsignelse  för  dina  vilsefama  sjrstrar  och  bröder.  Frid 
vare  med  dig!» 

I  det  Vår  Herre  vände  åter  mot  porten,  säg  han 
med  förunderlig  värme  på  själen,  som  hade  sjunkit  pä 
knä  vid  hans  ankomst.  Sankte  Per  vandrade  en  stund 
av  och  an  för  att  lugna  sig.  Så  trädde  han  fram  till 
själen  och  sade:  »Ja,  broder,  nu  skall  jag  göra  vad  jag 
kan  för  att  hjälpa  dig.  —  Först  skall  du  noga  överväga, 
om  det  ej  funnits  någon  i  din  släkt  eller  i  din  omgivning. 


6ERÄTTBI3BN  OM  DBN  ANSEDDA  MANNEN.  65 

som  varit  i  behov  av  din  kärlek  och  omsorg,  men  som  du 
försimimat  att  hjälpa.» 

Själen  betänkte  sig  en  stund  och  sade  därpå  ödmjukt: 

»Ja,  helt  visst  hade  jag  kunnat  vara  vänligare  mot 
min  gamla  mor,  som  bodde  hos  mig.» 

»Ja,  det  är  riktigt  Det  står  i  boken,  att  hon  längtade 
mycket  ^er  din  kärlek  och  led  av  din  köld  och  likgiltig- 
het. För  att  du  må  förstå,  vad  hon  lidit  och  huru  hon 
trängtade  efter  mera  godhet  från  din  sida,  så  vill  jag 
låta  en  ängel  föra  dig  in  i  drömlandet.  Där  skall  du  i 
drömmen  få  genomleva  ett  år  av  hennes  liv  och  känna 
dig  själv  i  hennes  ställe.  Det  skall  giva  dig  mera  med- 
känsla för  alla  dem,  vilka  förgäves  törstat  efter  kärlek.» 

Sankte  Per  öppnade  porten  och  kallade  på  en  ängel, 
som  tog  själen  vid  handen.  Några  ögonblick  kände  sjä- 
len det  susa  och  brusa  omkring  sig,  —  och  så  befann  han 
sig  plötsligt  i  det  underbara  drömlandet.  Aldrig  förr 
hade  hans  öga  skådat  så  sällsamma  träd  och  blommor. 
Ängeln  lät  honom  sätta  sig  under  ett  väldigt  träd,  och 
genast  föll  han  i  sömn  och  drömde  sig  i  sin  gamla  moders 
ställe. 

Ensam  och  bedrövad  satt  hon  i  sin  sjrtningsstuga 
och  spann.  Grå  och  enformiga  gledo  dagarna  fram. 
Hon  kunde  ej  mera  se  att  läsa,  och  ingen  hade  tid  att 
samspråka  med  henne.  Även  hennes  egen  älskade  son, 
som  alltid  varit  hennes  livs  stolthet,  fick  bråttom  att 
komma  i  väg,  när  hon  någon  gång  sökte  prata  med 
honom.  »Jag  har  så  många  viktiga  ting  att  uträtta. 
Jag  hinner  ej  kasta  bort  min  tid  på  käringprat!»  hade 
han  en  gång  svarat  henne.  Då  kände  hon,  som  om  någon 
hoppressat  hennes  hjärta,   och  efter  den  gången  kom 

5 


66  BERÄTTEI^SBN  OM  DEN  ANSEDDA  MANNEN. 

det  Över  henne  en  tryckande,  ångestfull  känsla,  varje 
gång  hon  skulle  tala  med  honom. 

Ack,  hur  hon  längtade  efter  ett  vänligt  ord  av  honom! 
Och  hur  glad  hade  hon  ej  blivit,  om  han  kommit  till 
henne  för  att  småprata  en  stund,  när  hon  satt  ensam  med 
alla  sina  vemodiga  tankar. 

Tiden  gick  så  långsamt,  så  långsamt.  Men  värst  hade 
hon  under  de  långa  mörka  nättema.  Då  tänkte  hon, 
hurusom  hon  satt  allt  sitt  hopp  och  hela  sin  tillit  till 
honom.  Hur  hade  hon  ej  vakat  vid  hans  sjukläger  odi 
på  allt  sätt  varit  rädd  om  honom.  När  hon  så  låg  och 
påminte  sig,  hur  hon  offrat  sig  för  honom,  när  han  var 
barn,  och  hur  hon  väntat  mycket  av  honom,  när  hon 
en  gång  själv  behövde  omsorg,  så  kändes  det  dubbelt 
tungt  för  henne  att  försona  sig  med  den  likgiltighet, 
som  han  vanligen  visade  henne. 

Tunga  och  enformiga  svtmno  dagarna  hän,  men 
då  ett  helt  år  i  missmod  och  längtan  var  genomlevat, 
uppvaknade  själen  ur  sin  dröm. 

Åter  tog  ängeln  honom  vid  handen,  och  därefter 
stego  de  på  nytt  fram  för  Sankte  Per. 

»Nå,  min  vän,  vad  tänker  du  nu  om  dig  själv?»  sporde 
Sankte  Per. 

Själen  brast  i  gråt  och  snyftade: 

»Hur  hård  har  jag  ej  varit  mot  min  gamla  mor!» 

»Ja,  nu  önskar  du  väl,  att  du  kunde  göra  allt  gott 
igen?»  sade  Sankte  Per  vänligt. 

»Ack,  att  jag  kunde  detl» 

»Men  hurudan  ville  du  visa  dig  mot  de  andra?  Inser 
du  även  din  försumlighet  gentemot  dem?» 

»När  jag  en  gång  har  varit  så  elak  mot  min  ^;en  mor, 


BERÄTTEI^EN  OM  DEN  ANSEDDA  MANNEN.  67 

så  har  jag  helt  säkert  ej  varit  mycket  bättre  mot  alla 
andra!» 

»Du  inser  kanske  nu  dina  fel  mot  dem?» 

»Ack,  jag  förstår  dem  bestämt  icke  till  fullo;  men 
jag  tror  mig  hava  S3mdat  mot  dem  alla.» 

»Gottl  Så  skall  du  åter  få  lov  att  i  drömmen  leva  dens 
liv,  mot  vilken  du  felat.  Detta  skall  bättra  dig  och  bort- 
taga all  din  stolthet  och  all  din  egenkärlek,  så  att  du 
uppfylles  av  längtan  efter  att  hjälpa  andra  och  göra 
kärleksgämingar.  Du  skall  lida  mycket.  Många  själars 
vemodiga  öde  skall  nedtrycka  dig,  emedan  du  ej  i  tid 
förstått  att  göra  det  lyckligare.  Och  emellan  drömmarna 
skall  ångern  ängsla  dig.  Men  för  varje  lidande,  du  genom- 
går och  för  varje  bitter  tår  av  ånger  du  fäller,  skola  dina 
känslor  förädlas,  och  du  skall  uppfyllas  av  önskan  att 
förneka  dig  själv  och  leva  för  andra.  Då,  först  då  är  du 
mogen  att  i  ödmjukhet  mottaga  Guds  milda  nåd  och 
tjäna  honom,  som  själv  är  kärleken.» 

Sankte  Per  gav  ängeln  ett  tecken,  och  denne  åter- 
förde  själen  till  drömmamas  land. 

Torvald  Kierkegaard, 


SAMUNGSHUSET  I  ESSE. 

Esse  nykterhetsförening  stiftades  den  26  mars  1905. 
Nämnda  och  föregående  dag  höll  pastor  J.  Berg  från 
Kronoby  föredrag  i  överesse  folkskola  med  det  lyckliga 
resultat,  att  en  nyktershetsförening  bildades  på  orten. 
I  den  nya  föreningen  inskrevo  sig  50  medlemmar. 

En  interimsstyrelse  utsågs,  i  vilken  invaldes  folk- 
skolläraren John  Finnäs  (ordf.),  bondesonen  John  Fors 
(viceordf.),  kantor  M.  Björklund  (sekret.)  och  garveri- 
egaren  Israel  Jansson  (kassör). 

Den  24  april  1905  fattades  beslut  om  att  föreningen 
skulle  ansluta  sig  till  Finlands  allmänna  svenska  nykter- 
hetsförbund. 

Den  unga  föreningen  arbetade  efter  bästa  förmåga, 
men  kände  sig  hemlös,  oaktat  den  hade  rätt  att  samlas 
till  möten  i  överesse  folkskola;  man  längtade  efter  att 
komma  under  eget  tak.  Frågan  upptogs  därför  snart  till 
behandling,  och  på  mötet  den  2  juli  1905  beslöts  att  så 
snart  som  möjligt  uppföra  ett  samlingshus.  För  ända- 
målet skulle  en  insamling  av  frivilliga  bidrag  påbörjas 
och  lotterier  hållas  för  bildande  av  en  byggnadsfond. 


SAMUNGSHUSET  I  ESSE.  69 

På  mötet  den  21  januari  1906  upptogs  frågan  om 
samlingshusets  uppförande  ånyo.  En  kommitté  utsågs, 
som  till  nästa  möte  ägde  inkomma  med  förslag  i  frågan. 
I  denna  kommitté  invaldes  handlandena  A.  Kjellman 
och  M.  L.  Nyberg,  garveriegaren  Israel  Jansson  och  bön- 
derna Alfr.  Borgmästars  och  Johan  Karlsson. 

Förenämnda  kommitté  inkom  med  förslag  om  att 
det  bhvande  samlingshuset  skulle  uppföras  sydost  om 
kyrkan  gentemot  bron  över  ån  invid  allmänna  vägen. 

På  nämnda  ställe  upplåts  tomtplats  gratis  av  för- 
mannen Anders  Backlund  och  handlandena  A.  Kjellman 
och  M.  L.  Nyberg.  Förslaget  mottogs  ej  enbart  med 
gillande.  En  del  föreningsmedlemmar  ansågo,  att  marken 
på  stället  hade  för  lös  grund  för  en  så  stor  byggnad,  men 
då  markens  ägare  lovade  ytterligare  100  mark  vardera 
till  grundningsarbeten,  enades  man  om  platsen. 

Under  vintern  pågick  insamling  av  frivilliga  bidrag, 
av  stock  och  penningemedel.  Ritningen,  som  utan  den 
ringaste  ersättning  uppgjorts  av  arkitekt  F.  Lagerroos, 
godkändes  vid  mötet  den  12  maj  1907. 

Den  23  juni  stod  grundmuren  färdig.  Nämnda  dag 
samlades  föreningens  medlemmar  till  platsen,  och  enl. 
föreningens  tidigare  fattade  beslut  inmurades  av  bonden 
Alfr.  Borgmästars  i  grundmuren  en  kopparlåda,  vari 
insattes  i  st.  av  varje  i  landet  gångbart  silver-  och 
kopparmynt,  utdrag  av  föreningens  protokoll  samt  ett 
exemplar  av  i  landet  utkommande  svenska  tidningar. 
Vid  den  enkla  akten  förekom  tal  av  ordförande  samt 
deklamation  och  sång. 

Arbetet  på  bygget  fortgick,  och  den  13  oktober  1907 
höll  föreningen  sitt  första  möte  under  eget  tak. 


70  SAMIJNGSHUSBT  I  ESSE. 

Den  8  december  blev  för  Esse  tingdoms-  och  nykter- 
hetsförening en  bemärkelsedag,  då  dess  samlingshus 
invegs  för  sitt  ändamål.  Festen  inleddes  med  musik  av 
Ter j  ärv  homkapell.  Läraren  John  Finnäs  hälsade  den 
tillstädeskomna  allmänheten  välkommen  till  festen 
samt  erinrade  om  samlingshusets  betydelse  för  bild- 
ningssträvandena på  orten  och  avtackade  dem,  som 
bidragit  till  företagets  utförande. 

Vid  festen  höUos  föredrag  av  lektor  K.  E.  Wichmann 
och  d:r  E.  F.  Staudinger. 

Festen  kvarlämnade  hos  besökarena  ett  gott  och 
varaktigt  intryck.  Genom  uppförandet  av  detta  sam- 
lingshus har  således  en  stor  brist  för  ortens  föreningsliv 
och  därmed  förenade  bildningssträvande  bhvit  av- 
hjälpt, och  därtill  kommer  ännu,  att  samlingshuset  står 
som  en  prydnad  för  orten. 


ETT  STORVERK.*) 

Solen  gassar,  slåttermaskinen  surrar,  och  muntra 
sånger  klinga  borta  i  hagen.  Snart  är  det  sista  klöver- 
fältet avmejat,  och  då  blir  det  kalas  på  Rönnbacka,  ett 
ståtligt  kalas,,  ty  då  skall  liosten  drickas,  och  dessutom 
är  den  sista  resten  av  skulden  nu  avbetalad  och  hemmanet 
helt  och  hållet  skuldfritt.  Därför  klingar  sången  i  dag 
så  vårfrisk  och  hurtig  från  unga  läppar.  Därför  rårna 
koma  så  belåtet,  när  de  tränga  sig  om  varandra  vid 
bnmnen,  där  gårdens  yngsta  dotter,  svettig  och  varm 
står  och  vevar  upp  det  ena  ämbaret  efter  det  andra  åt 
det  knuffande,  ramande,  brokiga  sällskapet.  Feta  och 
välmående  jaga  hästarna  varandra  i  vild  fart  kring 
inhägnaden,  och  hönsen  kråma  sig  högfärdigt  på  ladu- 
gårdsbacken. 

I  stugan  smågnolar  mor  för  sig  själv,  medan  hon  gräd- 
dar färska,  doftande  vetebullar  och  småbröd  för  den 
stundande  festen.  Kaffepannan  står  skinande  blank 
och  färdig,  och  det  stora  bordet  är  redan  dukat  med 
koppar  och  annat  tillbehör.  Mor  Anna  är  icke  den  som 
låter  gräset  gro  under  sina  fötter.  Hon  trippar  omkring 
lätt  och  rörlig  som  en  img  flicka,  ehuru  hon  redan  har 
sina  fyrtiofem  år  på  nacken,  ordnar  och  jämkar  än  här 
och  än  där  och  kastar  emellanåt  spejande  blickar  genom 
fönstret  för  att  se,  om  icke  far  redan  syns  till. 


*)  Denna   skildring   är   författad   av  en  allmogekvinna  från 
svenska  Österbotten. 


ETT  STORVERK.  73 

Men  där  borta  i  skuggan  under  den  stora  rönnen 
sitter  far  och  drömmer  mitt  i  brådaste  arbetstiden. 
Det  är  första  gången  på  tjugufem  år,  som  Rönnbacka- 
husbonden  unnar  sig  det  nöjet  på  en  vardag. 

Pipan  har  slocknat,  hatten  har  fallit  av,  och  med 
huvudet  tillbakalutat  sluter  han  ögonen  och  tänker  på 
forna  tider,  på  tjugufem  års  arbete  och  möda. 

En  lång  tid,  upptagen  av  strängt  arbete,  mödor  och 
försakelser,  med  ett  enda  mål  i  sikte:  att  åter  kunna 
kalla  sina  fäders  jord  sin  egen.  Gården,  som  gått  i  arv 
från  släktled  till  släktled,  höll  på  att  övergå  till  främ- 
lingar. Nu  kunde  han  kalla  den  sin.  Nu  var  skulden 
betald.  Vad  lönen  ändå  var  härlig!  Och  därtill  hade  han 
ännu  fyra  raska  söner,  hurtiga  och  bredaxlade,  samt  lika 
många  flickor  med  rosiga  kinder,  flinka  i  vändningarna 
och  icke  rädda  för  att  tsga  i,  om  det  gällde.  Åh,  vad  han 
kände  sig  rik  och  lycklig  och  vad  Gud  var  god,  som  så 
rikt  hade  välsignat  hans  arbete! 

Rönnbacka-husbonden  knäpper  andaktsfullt  ihop  sina 
händer  och  tänker  vidare.  Han  genomgår  hela  sitt 
förflutna  Hv  ända  in  i  de  minsta  detaljer.  Det  första 
minnet  från  barndomen,  som  han  tydligt  kommer  ihåg, 
är,  huru  han  som  liten  pys  var  med  på  läsförhöret.  Den 
gamle  prosten  klappar  honom  på  huvudet  och  säger  till 
far:  »Låt  gossen  studera,  han  har  läshuvud  och  kan  bli 
professor  med  tiden.» 

Så  skickas  han  i  skolan,  först  i  folkskolan  och  sedan 
till  staden.  Han  studerar  med  liv  och  lust,  alltid  den 
främste  på  klassen.  Om  somrarna  är  han  hemma  på 
Rönnbacka  och  deltar  efter  sin  förmåga  i  arbetet.  En 
sommar,  när  han  med  det  goda  betyget  på  fickan  kom- 
mer från  skolan  för  att  hemma  njuta  av  sin  frihet, 
möter  honom  på  trappan  en  liten  flicka  med  stora, 
mörka  ögon  odi  kortklippt  hår.  Det  är  hans  kusin 
Anna,  som  blivit  fader-  och  moderlös  och  av  hans 
föräldrar  upptagits  som  dotter  i  huset. 

Hon  var  så  söt  och  så  förvånande  lik  en  pojke,  att  de 


74  HTT  STORVERK. 

genast  blevo  goda  vänner.  Hon  kunde  traska  omkring 
med  honom  halva  dagen  på  jakt  efter  växter  utan  att  bli 
trött.  Hon  var  icke  sjåpig  den  tösen.  Hon  klättrade  i 
träden  i  kapp  med  den  oförvägnaste  pojke,  hon  red  på 
Bläsen  som  en  liten  kosack  och  drog  idke  ens  i  betän- 
kande att  ge  grannas  Antti  en  örfil,  därför  att  han 
påstod,  att  hon  icke  kunde  förstå  vad  skogen  susade, 
emedan  träden  talade  finska. 

Åh,  vad  han  skrattade  den  gången  åt  Annas  prat, 
att  skogen  kunde  tala.  Men  Anna  hon  blev  ond  och 
förklarade,  att  gossarna  voro  träskallar  bägge  två,  och 
så  måste  han  lova  henne  sin  nya  bok  »Fänrik  Ståls 
sägner»,  innan  hon  blev  god  igen. 

Ja,  det  var  en  härlig  tid  av  lek,  arbete  och  studier, 
ty  han  fick  lov  att  läsa  med  Anna.  Hon  var  en  vetgir^ 
imge  och  lämnade  honom  ingen  ro  med  sina  frågor.  ^ 
Hon  ville  lära  sig  allt,  vad  han  kimde,  och  han  fann  ett 
visst  nöje  i  att  tmdervisa  henne  och  berätta  för  henne 
om  de  främmande  länder  och  folk,  som  han  läst  om  i 
skolan.  Hon  hörde  på  med  strålande  ögon  och  för- 
klarade, att  när  hon  blev  stor,  skulle  hon  resa  ut  i  världen 
och  se  allt  det  han  talade  om. 

»Men  därtill  behövs  pengar»,  invände  han.  —  »Pengar, 
än  sen,  jag  har  nog  pengar».  —  »Åh,  dina  två,  tre  tusen 
räcka  inte  långt.»  —  »Då  ger  du  mig  mera»,  sade  hon 
tvärsäkert,  »men  resa  skall  jag.» 

Han  skulle  också  gärna  givit  henne  pengar  och  allt 
vad  hon  än  önskat  sig,  ty  det  var  svårt  att  neka  Anna 
någonting,  när  hon  såg  på  en  med  en  bön  i  de  strålande 
mörka  ögonen;  åtminstone  ktmde  han  det  icke. 

Hon  var  en  imderlig  flicka,  sjöng  gjorde  hon  som  en 
lärka  dagarna  i  ända.  »Ett  riktigt  solskensbatn»,  sade 
man.  Kvick  som  en  ekorre  var  hon  och  aldrig  trum- 
pen. Ond  ktmde  hon  bli  ibland,  och  då  blixtrade  ögonen, 
men  hon  blev  alltid  snart  god  igen. 

Så  förgick  år  efter  år  av  oblandad  lycka.  Anna 
växte  upp  smärt  och  smidig,  olik  alla  andra. 


ETT  STORVERK.  75 

Det  kortklippta  håret  hade  blivit  långt,  och  hon 
kände  sig  i  början  helt  olycklig  med  sina  flätor  liksom 
med  sina  långa  kjortlar,  men  snart  vande  hon  sig  vid 
dem.  Hon  var  en  riktig  hjärteklämma  för  ortens  gossar. 
Vid  danstillfällen  var  hon  den  gladaste  bland  de 
glada.  Men  med  ens  kunde  hon  försvinna,  och  när  han 
slutligen  fick  rätt  på  henne,  stod  hon  och  beundrade 
en  vacker  solnedgång  eller  några  imderligt  formade 
moln  på  himmelen.  överallt  upptäckte  hon  någonting 
vackert,  där  andra  icke  kunde  se  någonting  ovan- 
ligt; till  och  med  de  betande  koma  i  hagen  kunde 
hon  stå  och  beundra  med  huvudet  på  sned  och  ögonen 
halvslutna. 

Ah,  vad  det  är  vackert!  utropade  hon  med  hän- 
förelse. —  »Jag  kan  verkligen  icke  se  någonting  vackert 
i  några  betande  kor»,  invände  han  en  gång  smått  för- 
argad över  hennes  infall  att  smyga  sig  bort  från  dansen, 
när  han  gärna  velat  dansa  med  henne.  —  »Försök  att  se 
såsom  jag  ser».  —  »Ja,  om  jag  kunde  se  med  dina  ögon; 
med  mina  kan  jag  med  bästa  vilja  i  världen  icke  upp- 
täcka annat  än  några  snedbenta  kor,  som  stå  och  mumsa 
av  alla  krafter».  —  En  sådan  bhndbock  du  är!»  utropade 
hon  och  var  borta  igen. 

Det  lönade  icke  mödan  att  söka  hålla  henne  kvar, 
när  hon  ville  vara  ensam  och  tänka.  Vad  såg  hon  och 
vad  tänkte  hon  på,  när  hon  timtals  låg  under  den  stora 
rönnen  och  tittade  på  stjärnorna?  Han  försökte  gång 
på  gång  göra  detsanmia,  men  han  varken  hörde  eller 
såg  någonting  märkvärdigt. 

En  kväll  fann  han  henne  åter  under  rönnen  halv- 
liggande i  gräset  och  skådande  upp  mot  stjärnorna. 
Han  satte  sig  vid  hennes  sida  och  frågade,  vad  hon  såg, 
som  så  kunde  fängsla  hennes  uppmärksamhet. 

»Vad  jag  ser»,  upprepade  hon.  »Åh,  jag  ser  så  mycket 
vackert,  som  är  värt  att  uppmärksammas.  Försök  att 
se  in  i  min  värld!  Ser  du  dimman  där,  som  utbreder  sig 
över  ängen?    Är  den  icke  vacker,  fin,  vit  och  lätt  som 


76  ETT  STORVERK. 

silverskir?  Ser  du  stjärnorna,  som  glittra  genom  löven 
och  blinka  så  vänligt  som  otaliga  lysande  ögon?  Och 
tror  du  icke,  att  de  ha  något  budskap  att  bringa  till 
jorden?  Ack,  de  påminna  oss  ju  om  himlen.  De  upp- 
mana oss  att  älska  det  sköna,  det  sanna  och  det  goda, 
så  att  vi  en  gång  få  komma  dit  upp  till  Gud.  Och  se  på 
skogen  där  borta,  hur  månen  lyser  på  träden  och  bildar 
skuggor  och  ds^ar.  Och  om  morgnarna,  när  solen  skiner 
och  lyser  på  daggdropparna  i  gräset,  blixtra  de  som 
diamanter. 

I  sanning,  det  finns  så  mycket  skönt  att  beundra  i 
naturen,  så  att  jag  icke  vet  med  vad  jag  skall  börja  eller 
sluta.  Om  sommaren,  när  du  går  i  ängar  och  skogar, 
ser  du  blomma  vid  blomma,  vita,  röda,  gula  och  blå 
omväxlande  med  saftig  grönska.  Ar  det  icke  härligt!  — 
Och  sedan,  gå  för  ro  skull  en  morgon  i  skogen  vid  sol- 
uppgången; stig  upp  på  den  stora  stenen,  du  vet!  Där 
bakom  skogen  ser  du  den  blå  fjärden,  som  slingrar  sig 
som  ett  silverband  i  tusende  bukter,  och  den  friska,  gröna 
skogen,  belyst  av  morgonrodnadens  brand,  susande, 
viskande  och  talande  ett  mäktigt  språk  om  Guds  allmakt 
och  kärlek.  Solen  går  upp,  och  med  ens  stämma  fåglarna 
upp  en  jublande  lovsång.  Det  är  en  konsert,  som  icke 
har  sin  like.  Jag  brukar  stå  där  timme  efter  timme  med 
hopknäppta  händer  och  tårar  i  ögonen  och  lyssna  och 
lyssna  utan  att  bli  trött. 

Vad  vårt  land  är  skönt  och  vad  jag  älskar  sommaren! 
Vintern  återigen  har  sin  egen  skönhet.  Har  du  sett  så 
vackert  det  är,  när  träden  stå  beklädda  med  rimfrost 
och  björkamas  grenar  hänga  som  vita,  glittrande  silver- 
fransar och  marken  är  som  översållad  med  diamanter? 
Och  om  kvällarna,  när  det  blir  mörkt  och  månen  skiner. 
är  det  som  ett  underbart  sagoland  där  ute,  vitt  och  rent, 
lysande  och  gnistrande.   Ah,  det  är  så  vackert,  så  vackert!» 

Hon  hade  talat  med  ögonen  lågande  av  hänförelse, 
och  han  lyssnade  nästan  med  andakt.  Hon  var  så  vacker, 
så  fin  och  späd,  nästan  som  ett  andeväsen,  när  mån- 


ETT  STORVERK.  77 

skenet  belyste  hennes  smärta  gestalt,  där  hon  halvlåg  i 
gräset. 

Han  kände  en  stickande  smärta  i  bröstet,  vid  tanken 
på  att  han  snart  skulle  lämna  henne.  Tänk  om  någonting 
sktille  hända  henne!  Om  hon  skulle  dö  eller  ännu  värre- 
om  hon  skulle  gifta  sig  med  någon  annan,  medan  han 
var  borta.  Sista  kvällen  han  var  hemma,  antydde  han 
någonting  ditåt,  men  hon  svarade  häftigt:  »Jag  ämnar 
visst  inte  gifta  mig  med  né^on  annan,  det  borde  du  veta 
och  inte  inbilla  dig  sådana  dumheter.» 

Så  reste  han  då  glad  i  hågen.  Han  visste  nu,  att  han 
kunde  vara  säker  på  Anna.  Nu  skulle  han  riktigt  taga  i 
med  allvar.  Han  visste  ännu  icke  vad  han  skulle  bli, 
om  han  skulle  studera  sig  till  läkare  eller  präst.  Först 
gällde  det  att  taga  studentexamen,  och  sedan  fick  han 
fimdera  på  den  saken.  Hans  håg  låg  visst  åt  läkarekallet. 
Han  hade  redan  talat  med  Anna  därom  och  byggt  härliga 
luftslott  om  sin  framtida  verksamhet  och  sitt  hem  i 
staden,  dit  han  då  skulle  hemföra  henne. 

Men  Anna  hade  skakat  på  huvudet  och  förklarat 
bestämt,  att  det  var  omöjligt.  Hon  skulle  vantrivas  i 
staden.  Hon  ville  bo  på  landet  och  ha  kor,  grisar  och 
höns.  Hon  ville  ligga  i  gröngräset  och  känna  doften  av 
klöver  och  lyssna  till  fåglarnas  sång  i  skogen.  —  »Jag 
skulle  icke  ens  kunna  andas  i  staden,  där  det  är  så 
trångt.   Då  må  du  hellre  bli  präst,  så  få  vi  bo  på  landet.» 

Men  det  stod  skrivet  i  stjärnorna,  att  han  icke  skulle 
bli  någondera,  utan  helt  enkelt  jordbrukare. 

Han  läste  hela  vintern  liksom  i  ett  rus  av  sällhet. 
Och  ändå  tyckte  han,  att  det  icke  gick  fort  nog.  Han 
skulle  flyga  fram  mot  målet.  Tanken  på  Anna  höll 
honom  borta  från  dåligt  sällskap.  Han  sällskapade  blott 
med  sina  tankar.  Ah,  vad  de  skulle  bli  lyckliga!  Ett 
litet  trevligt  bo  alldeles  för  sig  själva,  om  det  sedan  skulle 
bli  på  landet  eller  i  staden,  det  fick  framtiden  avgöra. 
Rönnbacka  det  skulle  hans  lilla  bror  få  ta  hand  om.  när 
han  blev  vuxen,  det  var  redan  avgjort. 


78  ETT  STORVERK. 

Men  då  kom  slaget,  ett  förfärligt  slag,  som  med  ens 
krossade  alla  hans  planer,  släckte  alla  hans  förhopp- 
ningar om  att  gå  fram  på  den  lärda  banan.  Det  var  slut 
med  drömmen  om  ett  ^et  hem,  slut  med  hans  studier, 
slut  även  med  hans  förhoppningar  att  äga  Anna,  ty 
vad  hade  han  nu  att  bjuda  henne  annat  än  sin  kärlek. 
Bara  fattigdom  och  elände.  Och  nu,  just  nu,  när  han 
snart  var  färdig  att  resa  för  att  taga  studentexamen,  nu 
när  livet  tycktes  som  skönast,  skulle  olyckan  drabba 
honom.     Ah,  vad  det  kändes  bittert! 

Han  reste  genast  hem  samma  kväll,  som  han  mottog 
brevet.  Far  låg  och  yrade,  modem  grät,  endast  Anna 
var  lugn  som  vanligt. 

Allt  var  sig  så  likt  där  hemma;  han  hade  svårt  att 
tänka  sig,  att  de  voro  ruinerade,  att  hemmanet  snart 
skulle  säljas  på  auktion.  Ack,  nu  först  kände  han,  vad 
hemmet  var  värt!  Det  var  som  att  slita  hjärtat  ur  bröstet, 
när  han  tänkte  på  att  Rönnbacka  snart  skulle  övergå 
till  främlingar,  gården,  som  hans  far  och  farfar  samt 
deras  fäder  och  förfäder  älskat  och  vårdat.  Nej,  det 
skulle  aldrig  få  ske,  aldrig  i  livet!  Han  knöt  händerna 
och  stönade.  Hans  förfäder  skulle  vända  sig  i  sina  gravar, 
om  det  hände. 

Redan  hade  ett  par  spekulanter  från  den  finska 
grannsocknen  varit  odi  hört  sig  före,  och  han  hade  med 
tyst  raseri  sett  dem  gå  omkring  ägorna.  Det  måste  dock 
givas  någon  utväg  ur  detta  elände  —  om  han  också 
skulle  arbeta  hela  sitt  liv  som  en  träl,  så  skulle  han  göra 
det,  ifall  bara  hemmet  bleve  räddat. 

Att  far  nu  också  var  sjuk  —  dock  det  var  kanske 
bäst  för  fadern.  Han  förstod  nog  orsaken  till  sjuk- 
domen; det  var  sorgen,  som  vållat  den.  Fadern  hade 
gått  i  borgen  för  en  handlande  inne  i  staden.  Då 
affärerna  gingo  dåligt,  rymde  affärsmannen  sin  vå%  till 
Amerika  med  välspäckad  plånbok  och  lämnade  sina 
borgenärer  i  sticket.  Och  följden  blev  den,  att  gården 
måste  säljas  på  auktion. 


ETT  STORVERK.  79 

Det  blev  sorgliga  dagar  i  hemmet.  Modem  var 
otröstlig,  gret  jämt  och  ständigt  och  kmide  ingenting 
uträtta.  Anna  gick  lugn  och  behärskad,  men  med  ångest 
inne  i  de  stora  mörka  ögonen,  vårdade  far,  tröstade 
mor  och  bredde  smörgåsar  åt  brodern,  den  enda  som 
hade  matlust,  ty  han  var  för  ung  att  förstå  hela  vidden 
av  olyckan.  Och  han  själv  vandrade  omkring  som 
en  fridlös  vålnad,  grubblande  och  åter  grubblande  på 
vad  han  skulle  göra. 

Då  var  det  Anna,  som  visade  honom  vägen.  Hon 
kom  ut  till  honom  en  kväll,  när  han  förtvivlad  hade 
kastat  sig  ned  på  den  våta  marken  under  rönnen. 

pGsl  till  nänmdemans-f  ar  och  be  honom  betala  skuldenl 
Han  har  nog  pengar,  så  får  du  småningom  betala  din 
skuld  till  honom  och  behålla  gården,  rådde  hon.  Sedan 
gifta  vi  oss  och  lägga  ned  mitt  arv  i  gården  och  arbeta 
bägge  två  av  alla  krafter.» 

Han  var  rörd  och  tackade  henne  med  tårar  i  ögo- 
nen, men  gjorde  invändningar  mot  att  taga  hennes 
pengar.  Ck:h  dessutom,  huru  skulle  hon  passa  för  ett 
liv  av  strängt  arbete,  fattigdom  och  försakelser?  Hon, 
mors  solskensbam,  hon  skulle  snart  duka  under  för 
livets  hårda  allvar.  Nej,  han  kunde  icke  tillåta  att  hon 
så  helt  uppoffrade  sig! 

Men  Anna  förklarade,  att  det  ingen  uppoffring  var. 
Hon  älskade  ju  honom,  och  de  hade  förut  beslutit  att 
gifta  sig  med  varandra.  Dessutom  var  Rönnbacka  lika 
kärt  för  henne,  som  det  var  för  honom,  och  vad  det 
beträffar,  att  hon  var  späd  och  såg  klen  ut,  så  betydde 
det  ingenting,  »ty  hjärtat  är  det,  ej  armen,  till  slut  dock 
som  kraften  ge»  tog  hon  Fänrik  Ståls  sägner  till  hjälp. 

Så  gick  han  då  och  fick  även  sin  anhållan  beviljad, 
ehuru  nämndemannen  tvivlade  på  att  de  kunde  gå  i  land 
med  sitt  företag.  Men  gården  fanns  ju  kvar,  och  man 
borde  låta  ungdomen  pröva  sina  krafter,  menade  han. 
»Lyckas  det  för  er,  då  ha  ni  utfört  ett  riktigt  stor- 
verk!» 


8o  ETT  STORVERK. 

Följande  söndag  lystes  det  i  Ir^rrkan  för  honom  och 
Anna,  och  sedan  blevo  de  vigda  i  all  stillhet.  Där  voro 
icke  många  gäster  på  bröllopet,  men  alla  voro  de  ense 
om  att  en  vackrare  och  gladare  brud  än  Anna  kunde 
man  knappast  få  se.  Han  mindes  också  tydligt,  hur 
vacker  hon  var,  då  hon  stod  där  ute,  lutad  mot  led- 
stången på  trappan  och  med  drömmande  bUckar  skå- 
dade ut  över  nejden. 

»Jag  tar  farväl  av  mitt  härUga  fantasirike  nu», 
sade  hon  och  log  mot  honom.  »Hädanefter  blir  det 
arbete  bittida  och  sent,  och  jag  får  nog  icke  tid  att 
alltför  ofta  bhcka  dit  in  och  falla  i  beundran.»  Hon  såg 
så  fin  och  späd  ut  i  sin  vita  bruddräkt,  att  han  kände 
en  plötslig  lust  att  taga  henne  i  sina  armar  och  fora  henne 
bort  från  allt  arbete  och  bråk,  långt  bort  till  Amerika. 
Där  skulle  han  ensam  arbeta  för  deras  uppehälle  — 
men  nej,  det  gick  icke  an;  hon  skulle  aldrig  gått  in 
därpå,  det  visste  han. 

Kort  efter  bröllopet  dog  fadern,  lycklig  och  nöjd  i 
medvetandet  av  att  gården  skulle  stanna  inom  släkten, 
och  snart  därefter  dog  också  den  yngre  brodern.  Nu 
funnos  där  bara  han  och  Anna  samt  modem,  som  ännu 
var  en  verksam  och  duktig  kvinna.  Hon  skötte  sysslorna 
inomhus  och  såg  efter  kreaturen,  medan  han  och  hans 
hustru  gjorde  utarbetet.  Om  somrarna  måste  han  anlita 
även  legda  krafter  vid  höbärgningen. 

De  första  tio  åren  var  det  mycket  svårt  för  dem  att 
komma  tiUrätta;  det  gick  långsamt  med  avbetalningen 
av  skulden;  ibland  kimde  han  icke  ens  betala  räntan. 
Många  gånger  misströstade  han  och  förlorade  modet, 
men  Anna  hoppades  och  intalade  honom  mod  och  trött- 
nade aldrig,  fastän  hon  nog  hade  mycket  arbete  pä  sin 
lott.  Under  årens  lopp  hade  de  bUvit  välsignade  med 
fem  småttingar,  tre  gossar  och  två  fhckor.  Anna  fick 
lappa,  stoppa  och  laga  långt  in  på  nättema,  ty  barnen  voro 
ena  riktiga  slitvargar;  det  var  ett  vmderverk,  att  hon  alltid 
kunde  hålla  modet  uppe.  Den  första  uppe  om  morgonen 


ETT  STORVERK.  8 1 

liksom  den  sista,  som  gick  till  vila  på  kvällen,  var  hon 
outtröttlig  i  sina  omsorger  om  barnen  och  skötte  ändå 
sina  husliga  sysslor  p\mktligt. 

Han  kunde  icke  annat  än  beimdra  hennes  mod  och 
uthållighet  imder  den  svåra  tiden.  Visserligen  fick  även 
han  taga  i,  och  icke  sparade  han  sina  krafter.  Han 
arbetade  för  två,  ryggen  värkte,  och  han  hade  fått  valkar 
i  händerna;  men  han  kände  sig  i  alla  fall  lycklig,  när 
han  kom  hem  trött  och  såg  Anna  leende  och  nöjd,  medan 
hon  alltid  lika  fhnk  och  rask  S3^sslade  än  här,  än  där,  och 
småttingarna  växte  och  frodades. 

Efter  hand  började  det  ljusna  för  dem.  Han  insåg 
nämligen,  att  man  även  på  jordbrukarns  område  behövde 
studera  och  skaffade  sig  därför  jordbrukslitteratur, 
läste,  prövade  och  införde  nya  metoder  på  alla  områden. 
Han  köpte  maskiner  för  att  underlätta  arbetet,  försökte 
med  växelbruk,  torrlade  sumpiga  ställen,  dikade,  plöjde 
och  sådde  samt  uppnådde  de  bästa  resultat.  Nu  k\mde 
han  nästan  föda  dubbelt  flera  kor  än  \mder  fars  tid. 
Och  när  han  sedan  byggde  ett  mejeri,  så  gick  det  riktigt 
med  fart.  Men  arbeta  fingo  de  fortfarande  och  spara 
fingo  de  också,  och  ett  Utet  skogsskifte  fick  han  lov  att 
sälja  för  att  få  skulden  betald.  Stor  hjälp  hade  han  haft 
av  barnen.  De  hade  nog  också  fått  vara  med  och  hade 
arbetat  med  liv  och  lust.  Om  vintrarna,  när  förtjänsten 
var  god,  voro  gossarna  på  stockköming  i  skogen,  och 
pengarna  fick  far  använda  till  att  betala  skulden. 

Men  det  var  icke  bara  på  den  materiella  delen  han 
tänkt;  han  hade  också  sökt  giva  barnen  uppfostran. 
Äldsta  sonen  Karl  hade  gått  i  jordbruksskola  och  den 
andra,  Axel,  var  student.  En  av  flickorna  gick  i  seminariet, 
den  andra  hade  gått  i  folkhögskolan,  och  den  yngsta  gos- 
sen skulle  väl  dit  med  tiden.  I  hemmet  fanns  ett  urval 
av  goda  böcker,  som  flitigt  begagnades  av  ungdomen  och 
av  hans  hustru,  när  hon  hade  tid.  Han  själv  läste  även 
gärna  om  söndagarna,  när  han  icke  var  alltför  trött. 

Ja,  nu  var  det  värsta  överståndet,  nu  kunde  han  taga 


82  ETT  STORVERK. 

sig  ledig  tid,  när  gossarna  voro  stora  och  arbetade. 
Väl  hade  hans  hår  grånat  och  ryggen  var  böjd  av  det 
stränga  arbetet,  men  vad  gjorde  det.  Nu  var  gården 
deras,  nu  kunde  han  dö  nöjd,  när  Gud  så  ville. 

Rönnbacka-husbonden  st^  upp,  torkade  sig  i  ögonen 
och  gick  tankfull  upp  mot  gården.  Där  inne  hördes  skratt 
och  skämt,  sånger  sjöngos  och  mtmtra  tal  höllos.  Mor 
Anna  gick  omkring  röd  och  varm  med  den  stora  kaffe- 
pannan och  hällde  i  den  ena  framräckta  koppen  efter  den 
andra. 

Han  steg  in  och  blev  hälsad  med  hurrarop  samt 
tillika  med  mor  hissad  högt  mot  tak  av  unga  starka 
armar.  Studenten  höll  ett  tal  till  far  och  mor  och  tackade 
dem  för  den  kärlek  och  den  trofasthet,  med  vilken  de 
arbetat  för  sina  barn,  för  hembygd  och  fosterland.  Alla 
voro  rörda,  och  far  tackade  för  den  hjälp  och  den  glädje, 
han  och  mor  hade  haft  av  alla  sina  barn.  Mor  torkade 
sig  i  ögonen,  och  menade,  att  de  blott  gjort  sin  plikt, 
men  studenten  försäkrade,  att  far  och  mor  tillsammans 
utfört  ett  storverk. 

S.  A. 


LUDVIG  SCHRÖDER. 


Underrättelsen  att  den  danska  folkhögskolans  nestor, 
Ludvig  Schröder,  sagt  sitt  sista  ord  och  ingått  i  den  eviga 
vilan,  väckte  saknad  ej  blott  i  hans  hemland,  utan  även 
i  Sverige,  Norge  och  Finland.  Det  är  i  hans  skola,  den 
utvidgade  folkhögskolan  i  Askov, 
många  hundra  av  folkhögskole- 
folket gått  i  lära  och  där  inhämtat, 
huru  ett  ädelt,  fruktbringande 
upplysningsarbete  bör  bedrivas. 

För  alla  dem,  vilka  haft  den 
lyckan  att  få  besöka  Askov,  äro 
säkerligen  huvuddragen  av  Lud- 
vig Schröders  livsgärning  kända, 
men  då  de  flesta  av  denna  kalen- 
ders läsarekrets  ej  följt  med  den 
nu  avsomnade  danska  kultur- 
kämpens tysta  bragder,  må  här 
antecknas  några  data  och  fakta. 
Om  Schröder  borde  man  skriva  långt,  ty  han  levde  länge, 
och  hans  blick  på  själslivets  område  sträckte  sig  längre 
än  de  flestes.  Han  älskade  ljuset  i  alla  dess  uppen- 
barelseformer, och  glansen  ur  hans  vackra,  vänliga 
ögon  vittnade  om  lyckan  att  hela  sitt  liv  hava  fått  stå  i 
upplysningens  tjänst.  Det  har  sagts,  att  den  mannen 
var  en  av  Danmarks  bästa  söner. 


84  LUDVIG   SCHRÖDER. 

I  slutet  av  1850-talet  uppehöll  sig  i  Köpenhamn  en 
liten  vänkrets  av  unga  studenter.  Ur  böcker  studerade 
de  teologi,  men  i  livet  sökte  de  tillegna  sig  den  danske 
folkaposteln  Grundtvigs  idéer  och  omsätta  dem  i  hand- 
lingar, så  vitt  det  gällde  patriotiskt  väckelsearbete.  En 
av  dem  var  Ludvig  Schröder.  Genom  läsningen  av 
Gnmdtvigs  översättningar  till  modersmålet  av  de  gamla 
krönikorna  och  samme  mans  utläggningar  om  nordens 
mytologi  blev  hans  sinnesriktning  starkt  påverkad. 
Han  började  eftersinna,  huru  han  bäst  kunde  och  borde 
arbeta  för  andra.  Efter  att  först  hava  fått  pröva  sina 
krafter  på  att  enligt  egen  metod  \mdervisa  en  elev  — 
sedermera  känd  som  artisten  Axel  Helsted  —  begav  han 
sig,  nyss  bliven  teologiekandidat,  som  vikarierande  lärare 
på  ett  par  månader  till  Rödding  folkhögskola,  belägen  i 
Schleswig,  några  kilometer  söder  om  Kongeå,  där  numera 
danska  riksgränsen  stryker  fram.  Där  upptog  han 
Kristen  Kölds  program,  att  folkhögskolan  först  och  främst 
bör  verka  väckande  och  uppUvande  och  att  det  ej  kom- 
mer an  på  att  dess  elever  vinna  en  mängd  av  kunskaper 
i  fackämnen,  utan  borde  lärarena  genom  föredrag  och 
samtal  framkalla  en  inre  upplysning,  en  de  blivande  goda 
medborgarenas  åtrå  efter  bildning. 

En  dansk  man  sporde  en  gång  Gnmdtvig:  ^Vad  vill 
det  säga,  att  vara  bildad?»  Han  fick  till  svar:  »Bildad  är 
den,  som  i  klar  tanke  kan  omsätta  det  han  känner,  som 
kan  säga  ut  vad  han  tänker  och  som  vet  och  förstår  vad 
hans  tunga  talar». 

Schröder  vart  en  man  som  lik  gamle  Sokrates  vädjade 
till  de  bästa  instinkterna  hos  människorna  och  försökte 
locka  fram  det  inneboende,  ofta  i  djupet  slmnrande  goda 
hos  dem.  Han  hörde  till  de  lyckhga  i  vår  fattiga  värld, 
som  hade  råd  att  bestå  sig  egna  tankar.  Han  talade  väl 
och  skrev  mycket,  och  det  var  visst  icke  filosofiska  speku- 
lationer han  förde  till  torgs.  Sålunda  fann  t.  ex.  det 
forndanska  näringslivet  i  honom  en  sakkvmnig  och  för- 
träfflig skildrare. 


LUDVIG  SCHRÖDER.  85 

Efter  att  Schröder  1862  firat  sitt  bröllop  med  Char- 
lotte Wagner  (död  1904),  en  mildsinnad  kvinna,  som 
förstod  honom  och  tog  del  i  hans  arbete,  verkade  han  2 
år  med  framgång  som  lärare  och  föreståndare  i  Rödding 
folkhögskola.  Sen  kom  med  1864  olyckan  över  Danmark 
i  form  av  kriget.  Hertigdömena  gingo  förlorade  till 
Preussen,  men  olyckan  utåt  gav  en  stark  väckelse  inåt. 
Det  var  då,  som  den  kraftfulle  C.  F.  Tietgen  med  sina 
vänner  satte  fart  i  näringslivet,  kapten  E.  M.  Dalgas 
ledde  Hedesällskapets  arbete,  som  av  det  jylländska 
sandhavet  skapat  tegar  i  barrträdens  skydd,  de  frivilliga 
från  1864  gåvo  upphov  åt  de  danska  skytteföreningarna, 
och  krigets  verkningar  förspordes  livgivande  även  inom 
Gnmdtvigs  närmaste  krets. 

Behovet  av  nya  folkbildningsanstalter,  där  moders- 
målet och  historien  skulle  sitta  i  högsätet,  gjorde  sig 
kraftigt  gällande.  Rödding  hade  blivit  tyskt.  Alltså 
flyttade  Schröder  med  sina  vänner  och  medlärare 
Nutzhom  och  Fenger  ett  litet  stycke  norr  om  Kongeå; 
de  slogo  sig  ned  i  byn  Askov  i  Malt  socken.  Ett  strå- 
täckt  hus,  som  efter  någon  tid  inköptes  för  5,000  kronor, 
öppnade  den  3  november  1865  sina  låga  dörrar  för  den 
nya  folkhögskolan,  som  ett  par  decennier  senare  vuxit 
ut  till  den  största  i  norden  och  icke  blott  det,  utan  till  en 
mönsterskola.  Detta  blev  Schröders  verk.  I  sin  egenskap 
av  skolans  ledare  och  själ  förstod  han  att  omkring  sig 
samla  likasinnade  kimskapsrika  män.  Den  berömde  fysi- 
kern professor  Poul  la  Cour  arbetade  där  sedan  1878. 
Gamle  doktor  Feilberg,  folkloristen,  bor  på  dess  mark. 
Holger  Begtrup  och  L.  Moltesen  tjänstgjorde  där  några 
år,  och  män  så  kända  som  Jens  Nörregård  och  Chr. 
Bågö  hava  hållit  där  längre  föredragsserier. 

Från  hösten  1878  trädde  läroanstalten  i  ett  nytt 
skede  och  har  sedan  dess  under  namn  av  Askovs  utvid- 
gade folkhögskola  haft  två-åriga  kurser.  Schröder  höll 
troget  vid;  det  var  först  för  ett  par  år  sedan  han,  gammal 
vorden,  överlät  föreståndareplatsen  åt  sin  svärson  fysikern 


86  LUDVIG  SCHRÖDER. 

Jacob  Appel,  men  med  sina  föreläsningar  i  världslittera- 
turens historia  fortsatte  han  ännu  år  1907.  Det  fanns 
energi  i  den  mannen. 

Framför  oss  ligger  häftet  »Askov  lärlinge,  årsskrift 
för  1907».  Härav  framgår,  att  den  sista  manliga  elevens 
inskrivningsnummer  är  2,050  och  den  sista  kvinnligas 
1,223.  Anstaltens  årsbudget  går  lös  på  47,000  kronor, 
varav  på  lönerna  åt  17  lärare  komma  25,500  kr.  Biblio- 
teket omfattar  25,000  band.  Häftet  innehåller  vidare 
en  längre  uppsats  av  Schröder,  troligen  den  sista  av  hans 
hand.  Tyvärr  kunna  vi  ej  närmare  uppgiva  titlarna  på 
denne  flitige  författares  äldre  verk.  Vi  minnas  blott, 
att  han  1904  i  tvenne  band  utgav  en  översiktlig  och  väl 
skriven  framställning  av  folkhögskolomas  i  norden 
historiska  utveckling.  Dess  sista  kapitel  är  egnat  åt 
Finland. 

Den  som  nedskrivit  dessa  rader  har  trenne  gånger 
besökt  Askov  och  Ludvig  Schröders  gästfria  hem.  Första 
gången  gjorde  mig  värden  underkunnig  om  arbetet  och 
livet  i  hans  kära  folkhögskola.  Vare  det  i  förbigående 
sagt,  att  medan  Grundtvigs  idé  gav  anledning  till  försöket 
med  Rödding  folkhögskola,  var  det  på  Askov  Schröder 
omsatte  idén  i  full  och  fast  verklighet.  Den  andra 
gången  åkte  vi  ut  tillsamman  för  att  bese  Hedesäll- 
skapets vackra  skogsplanteringar,  hans  stolthet,  och  den 
tredje  gången  följde  han  mig  till  Skibelund  vid  riks- 
gränsen,  där  minnesvårdar  rests  över  folkets  män,  d.  v.  s. 
över  kämparna  för  danskhetens  sak. 

Det  var  just  längs  dessa  trenne  vägar  —  folkbild- 
ningens, folknäringarnas  och  nationalitetskampens  — 
Ludvig  Schröder,  målmedveten  och  stark  i  arbetets 
glädje,  vandrade  hela  sitt  långa  liv. 


LUDVIG   SCHRÖDER.  87 

Ludvig  Schröder  hade  en  vän  i  Poul  la  Cour.  I  trettio 
år  hade  de  träget  följts  åt  på  arbetets  stråt.  De  hade 
lärt  och  uppfostrat  tusenden  av  unga  män  och  kvinnor 
i  Askov  folkhögskola,  och  de  följdes  åt  i  döden.  Professor 
la  Cour  jordfästes  några  veckor  senare  i  samma  kyrka 
fom  Schröder. 

Poul  la  Cour  var  fysiker  och  uppfinnare.  Anställd  vid 
meteorologiska  anstalten  i  Köpenhamn  väckte  han  upp- 
märksamhet genom  en  av  honom  uppf\mnen  metod  att 
beräkna  molnens  höjd  över  jord5rtan.  Sedan  egnade  han 
åratal  av  sitt  liv  åt  försök  att  tillgodogöra  industrin 
vindens  kraft.  Invid  sitt  hem  på  Askov  uppförde  han 
med  understöd  av  staten  en  väldig  väderkvarn,  men  den 
målade  ej  mjöl,  utan  målade  fram  kraft,  jämnt  och  lugnt, 
om  det  stormade  eller  blåste  stilla  vind.  Vidare  tilläm- 
pade han  som  lärare  i  matematik  och  fysik  en  ny  metod, 
i  det  att  han  framställde  dessa  båda  ämnen  historiskt, 
och  med  undran  och  beundran  l)rssnade  talrika  åhö- 
rare till  den  k\mnige  vetenskapsmannens  ord. 

En  dansk  man  har  om  Schröder  och  la  Cour  sagt: 
pDen  förre  fyllde  folkhögskolan,  men  den  senare  lyste 
mer.»  Ett  träffande  omdöme,  som  måste  gillas  av  alla 
dem,  vilka  hade  det  nöjet  att  känna  detta  aktnings- 
värda lärarepar.  Sist  må  ock  sägas,  att  Poul  la  Cour 
var  en  genomredbar,  fridsam  man,  anspråkslös  i  sitt  upp- 
förande, och  han  försökte  under  mot-  och  medgång 
städse  leva  efter  Guds  bud.  Med  dessa  ord  påminna 
vi  om  den  för  honom  utmärkande  religiositeten. 

P,  N. 


K.  H.  RENLUND. 


Den  17  februari  1908  avled  i  Helsingfors  handlanden 
Karl  Herman  Renlund  i  en  ålder  av  58  år,  och  med  honom 
bortgick  från  arbetsfältet  en  av  Finlands  driftigaste 
affärsmän  och  på  samma  gång  en  ovanligt  dugande 
medborgare.  Under  sin  livstid  hjälpte  Renlund  inånga, 
som  befimno  sig  i  ekonomiskt  betryck,  och  han  utgav 
stora  summor  för  allmänn3rttiga  ändamål.  Han  vann 
ock  vänner  genom  sitt  godmodiga,  glada  lyime  och  sin 
flärdfrihet. 

Vid  hans  grav  nedlades  otaliga  kransar,  och  många 
avskedstal  höUos.  Vi  intaga  här  ett  par,  vilka  på  ett 
förträffligt  sätt  skildra  olika  sidor  av  Renlunds  verksam- 
het och  personliga  uppträdande;  de  bilda  på  sätt  och 
vis  hans  biografi. 

Doktor  E.  F.  Staudinger  jrttrade: 

»Uti  Gamlakarleby  vid  Bottenhavets  kust  föddes 
Herman  Renlimd  och  där  tillbringade  han  sin^sorglösa, 
lyckliga  barndomstid.  Han  växte  upp  i  ett  lyckligt, 
ehuru  enkelt  och  mindre  bemedlat  föräldrahem,  uti 
vilket  han  nog  också  en  och  annan  gång  fick  pröva  på 
huru  livets  umbäranden  och  försakelser  kännas  för  det 
veka,  känsliga  barnasinnet.  Sin  skolbildning  avslutade 
han  vid  stadens  högre  elementarskola,  uti  vilken  han 
avancerade  till  tredje  klassen,   då  han  vid  uppnådda 


K.    H.    RENLUND.  89 

14  års  ålder  nödgades  lämna  det  kära  föräldrahemmet 
och  födelsebygden  för  att  börja  söka  sin  utkomst  på 
främmande  ort.  Sedan  dess  har  Herman  Renlmids 
liv  och  verksamhet  helt  och  hållet  tillhört  huvudstaden 
och  varit  på  det  intimaste  förknippade  med  dess  mer- 
kantila utveckling  och  förkovran.  Här  blev  han  med 
tiden  en  av  landets  mest  bemärkta  och  framstående 
*stormäni>  på  affärslivets  område. 

Vilka  5rttre  omständigheter  och  egenskaper  hos 
honom  själv,  som  bidragit  till  att  skapa  Renl\mds  stor- 
het, behöver  ej  här  utförhgare  beröras.  De  äro  nogsamt 
kända.  Han  ägde  ej  stora  skolkunskaper  att  bygga  sin 
framtid  på.  Han  var  förvisso  sin  egen  lyckas  smed,  en 
»selvmade»  man,  som  hade  sin  egen  självförvärvade 
duglighet  att  tacka  för  sin  lycka  i  Uvet.  Men  om  det 
är  sant,  att  i  barndomen  lägges  gnmden  till  allt  och  att 
man  då  emottager  de  intryck,  som  bliva  bestämmande 
för  ens  hela  liv,  så  kan  det  väl  ej  nekas,  att  Herman 
Renlund  på  sin  färd  ut  i  världen  ifrån  det  kära  föräldra- 
hemmet medförde  en  och  annan  skatt,  som  för  honom 
i  viss  mån  banade  vägen  till  lycka  och  framgång.  Av 
sin  praktiskt  anlagda  fader  inhämtade  han  en  viss 
praktisk  S5ni  på  tingen,  och  i  hemmet  rådde  för  övrigt 
en  hjärtevarm  godmodighet  och  en  enkel  österbottnisk 
rättframhet,  varjämte  barnen  framför  allt  tillhöUos  att 
utan  krumbukter  tala  sanning.  Uti  det  kära  barndoms- 
hemmet hade  sålunda  i  den  14-årige  yngUngens  hjärta 
blivit  sådda  frön,  ifrån  vilka  sedan  hos  honom  utveck- 
lades de  goda  egenskaper,  skarp  affärsmannablick,  rätt- 
rådighet, frimodighet,  godhet,  hjälpsamhet  och  foster- 
landskärlek, som  så  vackert  karaktäriserade  Herman 
Renlunds  hela  liv  och  verksamhet,  hans  handel  och 
vandel. 

Såsom  betecknande  för  Renl\mds  karaktär  förtjänar 
särskilt  att  nämnas  den  innerliga  hängivenhet  och  ifrån 
barndomen  nedärvda  pietet,  vanned  han  var  fäst 
vid  den  ort,  som  sett  honom  födas.   Ehuru  han  hade  sin 


90  K.    H.    RENLUND. 

vidsträckta  verksamhetskrets  i  landets  huvudstad  med 
dess  stora  förhållanden  och  rörliga  liv,  glömde  han  dock 
aldrig  sin  födelsebygd  och  sitt  barndomshem.  Hem- 
bygdens toner  Ijödo  för  hans  hjärta  alltid  lika  kära. 
Då  Gamlakarleby  stad  anhöll  att  få  välja  honom  till 
representant  vid  1891  års  lantdag,  beredde  detta  honom 
stor  glädje.  Betänker  man,  att  han  genom  sitt  bifall 
avsade  sig  den  ojämförligt  större  äran  att  med  säkerhet 
bli  vald  från  huvudstaden,  så  visar  också  detta  ett 
vackert  drag  av  pietetskänsla  hos  honom.  Lantdag  efter 
lantdag  fortgick  det  på  samma  sätt,  så  att  Herman 
Renlund  var  representant  för  sin  födelsestad  vid  alla 
följande  lantdagar  äada  till  representationsreformens 
genomförande. 

Och  han  kände  stor  glädje  och  en  viss  godmodig 
stolthet  över  att  hans  val  i  födelsestaden  alltid  var 
enhälligt. 

Men  även  på  många  andra  sätt  har  Herman  Renlund 
visat  kärlek  till  sin  födelsebygd.  För  folkskolebamen 
stiftade  han  stipendie-  och  premiefonder,  vilka  numera 
uppgå  till  betydande  belopp.  Vid  fester  och  högtids- 
dagar ihågkom  han  dessa  samma  barn  med  gåvor  av 
allehanda  slag.  Han  visste  för  väl  av  egen  erfarenhet, 
huru  godhet  och  vänliga  gåvor  värma  hjärtat  hos  fattig- 
mans barn.  De  många  fattiga  hemmen  förglömde  han 
ej  heller,  och  det  förgick  knappt  någon  jul,  utan  att  han 
med  rikliga  varmhjärtade  gåvor  spridde  glädje  och  ljus, 
där  det  kanhända  eljes  på  julaftonen  rått  bekymmer 
och  skymning.  Dessa  exempel,  andra  att  förtiga,  visa, 
huru  innerligt  Herman  Renlund  var  fäst  vid  sin 
födelsebygd.  Och  det  är  kanske  icke  så  orätt  antaga, 
att  ifrån  en  så  ljus  och  klar  källa,  som  hans  livliga, 
pietetsfulla  barndomskänsla  och  kära  barndomsminnen, 
hos  Herman  Renlund  uppspirade  en  trofast  kärlek  till  en, 
om  jag  så  får  uttrycka  mig,  vidsträcktare  fosterbygd, 
till  fosterlandet.  Alla  känna  vi  Herman  Renlunds  berg- 
fasta tillgivenhet  för  detta  samma  fosterland;  vi  känna 


K.    H.   RENLUND.  9I 

de  offer  han  bragte  det  och  det  arbete  han  utfört  för 
detta  lands  utveckling  och  förkovran.*  — 

Bankdirektör  Felix  Heikel  tecknade  i  följande  drag 
bilden  av  Renlund  som  f.  d.  lantdagsman  och  kamrat. 
»Broder  Renlund!    Som  ung  gosse  gick  du  ut  i  livet 
med  bristfälliga  skolkunskaper  och  två  tomma  händer. 
Men,  lik  en  stark  ström,  som  med  egna  vågor  går  genom 
havet,  bröt  du  dig  bana  och  blev  en  prydnad  och  en 
stolthet  för  hela  landets  köpmannakår.   Du  var  en  sann- 
skyldig förebild  för  en  rättskaffens,  klarsynt  och  ener- 
gisk finsk  köpman.  Många  äro  de  företag  av  kommersiell 
och  industriell  art,  som  du  grundat  eller  i  vilkas  ledning 
du  tagit  del.    Och  framgång  har  i  regeln  följt  din  verk- 
samhet, men  även  motgång  har  du  fått  pröva.    Vardera 
bar  du  med  samma  jämnmod  och  samma  godmodiga 
lugn.   Du  led  ej  av  vårt  folks  stora  l5rte:  du  misströstade 
ej  i  motgången,  och,  framför  allt,  framgången  gjorde  dig 
ej  övermodig.   »Vad  har  mitt  arbete  varit  värt»,  sade  du 
för  icke  längesedan  till  mig,  »de  goda  boksluten,  de  komma 
som  en  gåva,  vilken  jag  med  tacksamhet  tager  emot.» 
Och  vad  du  sålimda  emottog  eller  förvärvade,  det 
visste  du*att  väl  använda.   Jag  vill  ej  på  detta  rum  prisa 
vad  du  själv  aldrig  omtalade,  den  stora  enskilda  väl- 
görenhet du  i  tysthet  utövade.    Men  Herren  Gud  har 
därför   krediterat   ditt   levnadskonto.     Intet   mänskligt 
var  för  dig  främmande.    Varje  framåtskridande  på  det 
ekonomiska  området,   i   politik,    vetenskap  eller  konst, 
rönte  ditt  frikostiga  understöd.   Ditt  intresse,  ditt  varma 
hjärta  och  din  börs  räckte  till  för  allt  och  för  alla.    Ditt 
ännu  obrutna  testamente  skall  härom  bära  det  mest 
storartade  och  ojävaktiga  vittnesbörd. 

Med  sådan  håg  och  med  samlad  mångsidig  erfarenhet 
inträdde  du  i  det  politiska  livet.  Under  en  lång  följd  av 
lantdagar  var  du  medlem  av  borgareståndet  som  repre- 
sentant för  din  födelsestad  Gamlakarleby.  Vid  ståndets 
offentliga  förhandUngar  hörde  du  ej  till  de  talträngda, 
men  vad  du  yttrade  bar  städse  prägeln  av  ditt  sunda 


92  K.    H.   RBNLUND. 

praktiska  omdöme,  din  högsinta  uppfattning  och  av  din 
rättänkande  karaktärsfasta  personlighet.  I  utskotten 
gjorde  sig  din  rika  erfarenhet  på  alla  det  ekonomiska 
livets  områden  i  hög  grad  gällande;  du  bidrog  där  till 
många  frågors  lyckliga  lösning.  Och  vid  borgareståndets 
enskilda  sammankomster  samlade  din  person  alla  om- 
kring sig.  Genom  dina  oförlikneliga  tal,  kryddade  av  den 
bredaste,  godmodigaste  hvunor,  utan  minsta  spår  av 
elakhet,  vann  du  allas  hjärtan.  Under  skämtets  glada 
form  undanrödde  du  många  små  stötestenar  och  jämnade 
vägen  för  en  god  kamratanda  och  gott  samarbete. 

Broder  Renlund!  Tag  vårt  tack  för  allt  vad  du  gjort, 
för  all  den  vänskap  och  det  förtroende  du  visat  oss  och 
främst  för  ditt  stora,  varma  hjärta,  som  nu  hört  upp 
att  slå.  Du  har  i  ordets  vackraste  och  vidsträcktaste 
bemärkelse  hedrat  din  fader  och  din  moder,  och  därför 
skall  ditt  namn  länge  leva  aktat,  älskat  och  välsignat  av 
generation  efter  generation.» 


AUGUST  WECKSTRÖM. 

En  varmhjärtad  gynnare  av  Svenska  Folkskolans 
Vänner  var  den  man,  vars  namn  här  ovan  läses,  och 
därför  är  det  en  kär  plikt  att  i  några  ord  teckna  hans 
levnadslopp.  Det  erbjöd  inga  märkliga  omskiftningar 
utan  förflöt  jämnt  och  lugnt  under  ivrigt  arbete,  men  dess 
resultat  blev  välsignelsebringande  för  många  fattiga 
barn  uti  bygderna.  De  skola,  tack  vare  den  rikaWeck- 
strömska  donationen,  erhålla  ktmskaper. 

I  ett  anspråks  allmogehem  i  Mårtensby,  Esbo,  föddes 
den  20  juni  1830  Johan  August  Alexander  Weckström. 
Redan  i  unga  år  sändes  gossen  till  Helsingfors  och  inträdde 
i  lära  hos  perukmakaren  A.  V.  Appelroth.  I  dennes 
tjänst  dröjde  han,  till  dess  att  han  som  gesäll  blivit  utlärd 
i  barberareyrket.  Efter  att  därefter  ett  par  år  ytterli- 
gare förkovrat  sig  i  S:t  Petersburg  och  inhämtat  någon 
kännedom  i  främmande  språk  återvände  Weckström 
till  Helsingfors  samt  övertog  1862  sin  forna  mästares 
affär.  I  en  upphyrd,  lämpligt  belägen  lokal  i  gården 
N:o  28  vid  Unionsgatan  och  senare  vid  Norra  Espla- 
nadgatan  23  fortsatte  han  med  en  ständigt  stegrad 
kvmdkrets  att  driva  sitt  yrke  till  år  1883,  då  han  åt 
Edv.  Vogt  överlät  sin  affär. 

Under  de  många  år,  som  sålunda  under  arbete  förflutit, 
hade  den  driftige,  vänlige  mannen  dock  haft  tid  att  lägga 


94  AUGUST  WECKSTRÖM. 

i  dagen  andra  intressen  än  dem,  som  stodo  i  förbindelse 
med  vardagarnas  arbete.  I  den  på  sin  tid  rätt  fram- 
stående sångkör,  vilken  bildats  inom  Hantverkar- 
föreningen,  var  Weckström  med  sin  goda  sångröst  en  av 
stödjepelarena,  och  hans  intresse  för  litteratur  gjorde, 
att  han  på  gamla  dagar  kimde  förära  Mellersta  Nylands 
folkhögskola  i  Esbo  samt  Arbetets  Vänner  en  icke  obe- 
tydlig boksamling. 

Havet  hade  i  honom  en  beimdrare.  Därför  inköpte 
han  Stor-Mjölö  och  uppförde  där  åt  sig  en  villa,  den  han 
tänkt  sig  såsom  sitt  ålderdomshemvist.  Planen  lät 
sig  dock  ej  realisera,  ty  år  1895  blev  holmen  av  finska 
lotsverket  exproprierad  och  upplåts  för  den  r3rska 
militärens  på  Sveaborg  skjutövningar.  Ofta  talade  dock 
den  gamle  om  sitt  kära  Mjölö,  likasom  ock  hans  tankar 
gärna  vände  tillbaka  till  de  solskensdagar,  då  ynglingen 
på  finska  segelfartyg  gjort  ett  par  rekreationsresor  och 
en  gång  nått  fram  till  Spanien. 

I  sitt  hem  i  egen  gård.  Albertsgatan  17,  framlevde 
Weckström  ett  lyckligt  äktenskap  med  sin  maka  Mathilda, 
född  Aulén.  Efter  hustruns  död  1902  försålde  änklingen 
gården  samt  inackorderade  sig  sedan  hos  sin  brors- 
dotter Alexandra  lyucander,  född  Weckström,  som 
egnade  honom  en  kärleksfull  omvårdnad  under  de  sista 
åren.  En  med  tiden  tilltagande  sjukdom  tvang  den 
gamle  att  söka  inträde  i  Eira  sjukhus,  och  där  avled 
han  fridfullt  den  20  december  1907. 

Det  belopp  utredningsmannen  av  sterbhuset  kassör 
Otto  Lucander  i  början  av  nästa  år  kommer  att  överlämna 
åt  Svenska  Folkskolans  Vänner,  uppgår  till  den  bety- 
dande summan  av  c.  90,000  mark;  och  denna  summas 
räntor  får  föreningens  direktion  enligt  makarna  Weck- 
ströms  testamente  av  den  7  april  1901  fritt  förfoga 
över  till  befrämjande  av  svenskt  folkbildningsarbete. 

Då  August  Weckström  den  23  december  begrovs, 
nedlade  föreningens  representanter  en  vacker  krans  och 
sekreteraren  yttrade: 


AUGUST  WECKSTRÖM.  95 

»Genom  fagra  färger  och  fina  former  bereda  blommorna 
oss  glädje  i  livet.  Solen  har  frambragt  dem,  och  de 
skänka  sinnet  sol.  Men  blomstrens  lott  är  även  att 
smycka  den  dödes  bår.  De  nedläggas  såsom  symboler 
av  vördnad,  av  vemod,  av  vänskap,  och  de  sörjande 
tycka  därvid,  att  än  i  det  sista  litet  ljus  faller  över  det 
förgäi^liga  stoftets  svarta  omhölje. 

Det  lider  mot  den  glada  julen,  men  döden  kommer, 
utan  att  fråga  efter  människobarnens  helg.  Vi  befinna 
oss  åter  på  »Guds  åker»,  där  allas  vägar  löpa  samman. 
Den  sorgklädda  kretsen  är  icke  stor  i  dag.  Det  är  icke 
någon  hög,  ryktbar,  berömlig  man  vi  följa  hit  ut,  utan 
en  föga  känd,  enkel  och  anspråkslös  borgare,  och  dock 
skall  hans  minne  leva  inom  den  stad,  där  han  ägde  sitt 
hemvist,  och  inom  den  svenska  stam,  av  vilken  han  var 
en  telning. 

Hans  sista  vilja  lydde,  att  huvuddelen  av  hans  långa 
arbetsdags  materiella  frukter  skulle  tillfalla  Svenska 
Folkskolans  Vänner.  Varför?  Jo,  han  tillhörde  denna 
förening  från  dess  stiftelse  och  gillade  dess  strävanden 
och  ville,  att  dess  verksamhet  skvdle  stödas  och  befrämjas. 

Att  göra  såsom  den  gamle  borgaren  det  gjorde,  det 
är  att  visa  sig  äga  det  rätta  medborgarsinnet,  det  är  att 
plöja  och  så,  men  låta  skörden  komma  följande  genera- 
tioner till  gagn  och  godo.  Gives  det  väl  ett  vackrare  sätt 
att  förbinda  de  bortgångnas  verk  med  de  gåendes,  de 
kommandes?» 

— n. 


PROFESSOR  ERNST  ESTLANDERS 
FESTTAL 

vid 

SÅNG-  OCH  MUSIKFESTEN  I  KRISHNESTAD. 

Högtärade  medborgare  och  medborgarinnor!    Landsmän 
från  det  svenska   Österbotten! 

Huru  ofta  hava  icke  tankarna  under  hela  detta  år 
gått  tillbaka  till  flydda  dagar,  till  minnen  från  de  tider, 
som  varit  för  hundra  år  sedan,  till  den  tid,  som  skalden 
kallat  »våra  segrars,  våra  sorgers  och  vår  äras  gyllne  tid!» 
Ja,  i  sanning!  segrar  stundom  och  ära  jämväl  under  neder- 
lagen, men  sorg  ävenväl.  Än  var  det  årsdagen  av  Siika- 
jokis  seger,  än  av  Revolax,  men  också  av  Svartholm  och 
Sveaborg.  Och  flere  sådana  minnesdagar  skola  ännu 
randas,  väckande  tankar  mångahanda. 

Framom  andra  delar  av  vårt  land  är  Österbotten  rikt 
på  dessa  minnen.  När  jag  färdades  hit  genom  dessa 
bygder,  var  det  emellertid  med  glädje  och  stolthet  jag 
tänkte  på  huru  dessa  orter,  Aminneborg,  Finby  bro. 
Tjock,  Mangsbacka,  för  all  framtid  skola  kunna  vittna 
om  de  svenska  österbottningamas  frihetssinne  och 
fosterlandskärlek.  Jag  har  nämnt  just  dessa  ställen, 
därför  att  det  där  var  folket  självt,  allmogen,  som  med 
sina  gevär  och  gärdesstörar  värjde  hem  och  fädernebygd 
i  uppoffrande,  plikttrogen  kamp,  så  länge  ännu  en  flik 
fanns  kvar  med  Finlands  gamla  färger. 

Fåfäng  ktmde  väl  en  sådan  med  dödsföraktande  mod 
utkämpad  strid  då  synas  de  klemodige  och  alltför  kloke. 


PROF.  KSTI^ANDERS  FESTTAL  VID  MUSIKF.  I KRISTINESTAD.  97 

vilka  blott  hade  öga  för  fiendens  övennakt  eller  stundens 
faror  och  lidanden.  Vi,  som  i  dag,  hundra  år  senare, 
överskåda  vårt  lands  öden,  vi  förmå  inse,  i  vilken  omätlig 
tacksamhetssktdd  hela  vårt  lands  framtid,  vårt  folks 
öde  står  till  krigarene  från  1808 — 1809,  till  ^Aexos  tap- 
perhet och  pliktuppfyllelse.  Det  blodiga  utsade  de  då 
sådde,  har  sedan  spirat  upp  till  en  välsignad  skörd. 

Vi  inse  hurusom  Borgå  lantdag,  där  gnmden  lades 
till  Finlands  statsskick,  'och  dess  ställning  till  kejsar- 
dömet ordnades,  aldrig  hade  blivit  vad  den  blev  om  icke 
härens  och  menige  mans  trofasthet  och  sega  motstånds- 
kraft skulle  hos  segraren  återuppväckt  den  aktning, 
vilken  vankelmod  och  svek  uti  krigets  början  tillintet- 
gjort. 

Med  sanning  kunna  vi  säga,  att  det  bittra,  det  hårda 
öde,  som  då  kom  kämpame  för  fosterlandets  sak  till  del, 
det  utgjorde  Uksom  lösepenningen  för  långa  årtiondens 
lugna,  fredliga,  lyckosamma  utveckling. 

Men  skola  vi  väl  då  glömma  att  även  vi  i  våra  dagar 
blivit  satta  i  tillfälle  att  hedra  våra  fäders  minne  i  det 
vi  söka  i  vår  tur  åt  efterkommande  bevara  vad  vi  själve 
tagit  i  arv?  Allt  som  emåtts  genom  i8o8:års  strider, 
genom  Borgå  lantdags  arbete,  Finlands  möjlighet  att 
leva  som  ett  land  för  sig,  som  ett  folk  under  egna  lagar, 
med  eget  samhällsskick,  med  egen  uppgift  och  historia, 
allt  vad  vårt  folk  sedan  dess  och  på  denna  grund  uppnått 
står  åter  på  spel. 

Redan  länge  har  striden  kämpats,  icke  på  slagfälten, 
utan  i  ämbetsrummen,  i  skolan,  i  kommunalstugan 
i  kyrkorna,  för  att  hålla  fienden  från  livet.  Men  ännu  är 
tiden  för  vila  icke  inne.  Denna  fiende  har  icke  främst 
varit  den  yttre;  den  har  varit  klenmodighet  inom  oss 
själva,  dagtingan  med  plikt  och  samvete. 

Och  liksom  under  landets  förra  strid,  så  höjas  även  nu 
röster,  vilka  tro  sig  kunna  förutspå,  att  alla  ansträng- 
ningar skola  vara  fåfänga.  Måtte  hundraårsminnet,  så 
manande  och  så  lärorikt   både   av  sorgliga   och   upp- 


98         PROFESSOR  ERNST  ESTLANDERS  FESTTAL  VID 

l3rftan(le  drag,  bringa  oss  till  insikt  om  att  icke  mäklande 
dier  dagtingan,  utan  allenast  pliktuppfyllelse  i  det  rättas 
tjänst  och  manlig  tillförsikt  kunna  utgöra  ett  värn  för 
vår  rätt,  ja,  för  ett  folks  rätt  över  huvud.  Ty  ett  ädelt 
mål,  sådant  som  folkets  eller  den  enskilda  människans 
strävan  till  ljus  och  frihet,  tjänas  endast  med  upphöjda 
medel.  — 

Men  färden  genom  Österbottens  nejder  har  också 
väckt  minne  från  en  tid,  oss  närmare  liggande,  men  icke 
därför  mindre  betydelsefull,  från  den  prövningamas  tid, 
som  det  senast  förflutna  årtiondet  utgjort  i  Finlands 
hävder. 

Och  i  motsats  till  så  många  sorgliga  och  nedtjmgande 
erfarenheten,  som  äro  förenade  också  med  den  tidens 
händelser,  är  det  med  en  tillbörlig  självkänsla  vi  kuima 
minnas  hurusom  allmogen  i  våra  svenska  bygder  då 
visade,  att  den  icke  vansläktats  från  fordom.  Dock  kan 
icke  vår  generation,  likt  i8o8-års  män  vara  förvissad  om 
att  hava  säkerställt  sitt  lands  framtid. 

Den  stora  vinning,  som  man  hoppats  av  motstånds- 
arbetet, nämligen  ett  fullt  och  helt  samförstånd  och  ett 
samarbete  mellan  Finlands  båda  folkstammar,  för  den 
var  tiden  ännu  icke  inne.  £n  sådan  endräktighet  skulle 
berett  möjlighet  för  och  kanske  givit  kraft  och  framgång 
åt  arbetet  på  samhällets  förkovran  och  utjämnandet  av 
dess  inre  missförhållanden.  Men  framför  allt  hade 
endräkten  erbjudit  en  samling  emot  den  3rttre  faran, 
vilken  i  ett  ögonblick  av  övermodig  framgång  redan 
syntes  vara  övervunnen.  I  stället  erfara  vi  ånyo  hotet 
utifrån  och  splitet  inom  landet.   ' 

Med  särskilt  allvar  talar  tiden  sitt  språk  till  oss. 
svenskfödde  i  Finland.  Vad  som  gäller  om  hela  folket, 
att  det  måste  hålla  samman  och  värja  sitt  självbestånd, 
det  gäller  i  dubbel  måtto  om  den  svenska  stammen  i 
vårt  land.  Om  Finlands  folk  bör  hålla  fast  vid  sin  forntid 
och  värna  sin  framtid  samt  kämpa  såsom  den  svagare 
kämpar  mot  övermakten,  med  styrkan  av  sin  goda  sak 


SÄNG-  OCH  MUSIKFESTEN  I  KRISTINESTAD.  99 

och  förtröstan  till  sina  blanka  vapen  och  sitt  fläckfria 
uppsåt,  så  gäller  detta  särskilt  för  Finlands  svensk- 
talande befolkning.  Vad  kan  väl  vara  mera  livsnödvän- 
digt och  samtidigt  ärofullt  att  strida  för,  än  dess  historia 
och  traditioner,  vilken  sak  ädlare  eller  mer  i  behov  av 
värn  och  omvårdnad  än  vår  svenska  sak! 

Vår  odling  göres  behov  av  allas  förenade  kraft. 
Redan  den  omständighet  att  vi  äro  spridda  över  ett 
vidsträckt  landområde  manar  oss  till  samling.  Måls- 
män för  en  fri  bildningsform,  den  där  alltjämt  och  för  all 
tid  måste  fortvara  i  detta  land,  kunna  vi  icke  förbise  att 
detta  vårt  arbete  missförstås  jämväl  på  håll,  där  vår 
verksamhet  för  landets  politiska  bestånd  rönt  förståelse 
och  redlig  vilja  till  samverkan.  Det  är  som  skulle  man 
tro,  att  den  svenska  ktdturen,  därför  att  den  har  gamla 
anor,  vore  någonting  engång  för  alla  färdigt,  avslutat, 
som  icke  behövde  en  oavlåtlig  omsorg  eller  för  sin  till- 
växt och  förkovran  krävde  att  av  ständigt  nya  krafter 
omhuldas. 

Och  dock  ligger  det  i  all  odlings  väsende  att  fort- 
bildas och  utvecklas,  att  fördjupas  genom  att  från 
besläktade  håll  upptaga  näring. 

I  vårt  land,  fattigt  som  det  är  på  arbetskraft  å  det 
andliga  arbetsfältet,  hava  bildningssträvandena  svårt 
att  vmdvara  stödet  av  det  allmänna,  av  staten.  Och  om 
svenska  kulturens  målsmän  för  sina  strävanden  räkna 
ej  blott  med  underskattning,  utan  med  liknöjdhet,  ja 
awoghet  från  det  allmännas  sida,  påfordras  den  största 
enighet  och  det  mest  hängivna  arbete  för  att  icke  detta 
historiska  källflöde  för  hela  vårt  lands  framåtskridande 
må  sina  ut.  För  den  svenska  folkstammen  i  Finland  skall 
omvårdnaden  om  att  detta  källsprång  till  hela  landets 
kultur  må  kvälla  friskt  och  livgivande  städse  framstå 
som  dess  närmaste  fosterländska  uppgift;  en  uppgift 
kring  vilken  den  måste  fylka  sig  desto  mer  hängivet  ju 
mer  dess  arbete  missaktas  eller  motverkas. 

Må  man  icke  förglömma  att  i  vårt  karga  land  står 


100        PROFESSOR    ERNST    ESTLANDERS    FESTTAL   VID 

bildningen  som  tall  å  utskären;  en  gång  fälld  växer 
skogen  icke  lätt  ånyo  över  den  nakna  ber)2[s- 
grunden. 

Högtärade  åhörare! 

Jag  ber  att  få  om  detta- arbete  ännu  yttra  några  ord. 

För  visso  framstår  det  som  en  säker  och  orubblig 
erfarenhet  av  historien  att  en  fåtal^  nation  kan  göra 
sig  aktad  och  respekterad  endast  genom  folkets  allmänna 
bildningshöj  d,  genom  medveten  strävan  att  inom  sitt 
samhälle  och  under  dess  säregna  villkor  förverkliga  all- 
mänt mänskliga  idealer.  Och  månne  icke  de  onda  åren 
hava  givit  den  lärdomen,  att  mycket  hos  vårt  samhälle 
måste  omskapas  för  att  vi  skola  vara  berättigade  att 
medverka  till  världsktdturens  stora  framåtskridande. 
Vårt  folk  måste  genomleva  de  orofyllda  tidsskeden,  som 
oundgängligen  möta  en  nation  i  dess  andliga  utveckling 
och  som  kunna  skaka  henne  lika  djupt  som  någonsin 
yttre  hemsökelser  av  krig  och  örhg.  Vi  måste  övervinna 
det  falska  i  tidsrörelserna  genom  att  förstå  och  lära  kanna 
dem,  genom  att  välja  och  vraka,  icke  genom  att  söka 
ställa  oss  utanför  dem,  okunniga  om  deras  innebörd,  ej 
heller  genom  att  utan  urskilning  från  andra  länder  upp- 
taga lösningar  av  samhällsspörsmålen. 

Icke  minst  krävas  nydaningar  inom  det  ekonomiska 
samhällslivet,  det  som  berör  menige  man  i  hans  näring 
och  utkomst.  Hand  i  hand  med  omsorgen  om  att  inom 
allas  räckvidd  bringa  ktmskaper,  bör  gå  bemödandet 
att  underlätta  ernåendet  av  den  tryggade  bärgning, 
som  är  en  verksam  förutsättning  för  tillägnandet  av 
dessa  kunskaper.  Ty  vår  kulturkamp  måste  föras  ej 
blott  i>med  tanke»,  utan  ock  »med  plog». 

Jag  kan  icke  underlåta  att  uttala,  att  den  svenska 
befolkningen,  enkannerligen  lantbefolkningen,  måhända 
ännu  icke  lärt  sig  att  till  fullo  bruka  de  former  för  andl^ 
och  jämväl  ekonomisk  förkovran,  dem  nutiden  erbjuder. 
Jag  tror  att  häri  ligger  en  svaghet,  som  det  gäller  att 
fästa  uppmärksamhet  vid,  icke  minst  därför  att  den  står  i 


SÅNG-  OCH  MUSIKFESTEN  I  KRISTINESTAD.  lOI 

närmaste  samband  med  ett  av  de  djupaste  och  bästa 
dragen  hos  den  svenska  bildningsformen,  nämligen  frihets- 
sinnet och  självständighetskänslan.  Från  urminnes  tid 
hava  dessa  drag  kännetecknat  skandinaverna  och  utan 
dem  vore  icke  det  stolta  nordiska  sinnet  vad  det  är. 
Intet  kan  heller  vara  omistligare  för  en  folkstam,  ett 
folk  i  vårt  läge,  än  dessa  egenskaper,  frihets-  och  själv- 
ständighetsbegäret. 

Så  mycket  viktigare  är  det  därför  att  ur  denna  djupa, 
rika  jordmån  icke  måtte  få  växa  annan,  sämre  sådd. 
En  sådan  är  oenigheten  och  avunden,  vilka  likt  slagg 
låda  vid  den  rena  malmen.  Sammanslutning  är  för  visso 
av  nöden  för  oss  vmder  alla  de  former,  som  stå  till  buds. 
Ty  säkerligen  har  mycken  njrttig  och  välsignelsebrin- 
gande  verksamhet  försummats  eller  försenats  därför  att 
man  varit  alltför  oense  att  komma  något  åstad,  varit 
alltför  stolt  eller  obenägen  att  ställa  sig  under  gemen- 
sam ledning. 

Om  samling,  samarbete  nödvändigt  skulle  medföra 
att  de  enskilde  måste  göra  våld  på  sin  personlighet  — 
då  vore  detta  utan  tvivel  skadligt.  Men  så  är  icke  fallet, 
om  blott  alla  uti  arbetet  hava  det  gemensamma  målet 
för  ögat  och  känna  sig  besjälade  av  en  uppriktig  strävan 
att  verka  för  det  allmänna.  Var  och  en  kan  då  känna 
med  sig,  att  han  har  en  egen  plats  i  detta  arbete,  att 
han  självständigt  brukar  sin  teg  på  det  rika  arbetsfältet. 

Vidsträckt  ligger  för  oss  alla  öppet  detta  fält,  där  vi 
inbyggare  i  Österbottens  svenska  bygder,  i  det  svensk- 
språkiga Finland  skola  verka  medan  dagen  är.  Med  grön 
brodd,  framspirad  imder  vinterns  snötäcke,  frukten  av  en 
gången  tids  sådd,  ligger  detta  fält.  Men  också  i  väntan 
att  upplöjas  av  oss  och  mottaga  såningsfröet  av  vår 
hand.  Må  vi  hoppas  att  tegarna  skola  bölja  av  rika  ax, 
att  ymnig,  gulnande  skörd  i  sinom  tid  skall  bida  slåtter- 
mannen. 

Beprövad  erfarenhet  från  bistra  tider,  förtröstan  på 
slutlig  seger  för  en  god  sak,  redobogenhet  att  för  den 


102  PROFESSOR   ERNST   ESTLANDERS   FESTTAL. 

sak  arbeta  i  självförgätenhet  må  hjälpa  oss  att  se  aa  en 
stundande  ofridens  tid,  en  tid  av  politisk  hemsökelse 
eller  av  nationell  och  samhällelig  tvedräkt.  Och  kanske 
skall  därefter  gå  i  fullbordan  vad  vi,  för  tidigt  tyvärr, 
trott  oss  hava  nått,  den  endräkt^het,  vilken  göres  oss 
behov  mellan  nationaliteter  och  samhällsklasser,  ja, 
även  inom  våra  egna  leder. 


Denna  fest  utgör  en  av  de  vackraste  former  för 
gemensam  verksamhet.  Den  är  ju  en  inbördes  tävlan  i 
ädel  andlig  idrott.  Den  är  helgad  åt  sången,  buren  av 
modersmålets  rika,  stolta  ljud. 

Modersmål!  Du  är  för  oss  som  luften  vi  andas  och  i 
vilken  vi  leva!  Släktens  samlade  skatt  av  vis  livserfaren- 
het, av  klar  och  eggande  tanke,  av  innerlig,  drömmande, 
högstämd  känsla,  av  skimrande  fantasi  är  nedisad  i 
Dig  och  bäres  till  oss  med  sångens  toner. 

Våra  minnen  lockar  Du  fram  med  Din  röst:  sagor 
för  barnasinne,  föräldrars  allvarsord,  vänners  förtroliga 
tal;  vårt  väsens  innersta  når  Du  med  Din  klang! 

Enad  och  enade  sång  på  svenskt  tungomål!  Må  Du 
vara  sinnebilden  av  den  endräkt,  vilken  till  samklang 
böjer  fria,  stolta  sinnen  och  självständiga  viljor! 

Måtte  denna  fest,  vilken  betecknar  en  samling  av 
svenska  intressen  i  Österbotten,  vara  ett  förebud  om 
stundade  målmedvetet,  dådrikt  fosterländskt  arbete  av 
svenska  språk-  och  blodsförvanter  överallt  i  vårt  land! 

Högtärade  medborgare  och 
medborgarinnorl 

Ett  leve  för  den  svenska  folkstammens  framtid  på 
fäderneärvd  grund! 


RUSKIN  COLLEGE  I  OXFORD. 

EN  ENGELSK  FOLKAKADEMI. 

Vid  sidan  av  de  något  över  tjugu  colleges  eUer  hög- 
skolor, vilka  tillsamman  bilda  universitetet  i  Oxford, 
namnes  Ruskin  College.  Det  avviker  dock  med  avseende 
å  sin  plan  helt  och  håller  från  de  övriga  colleges.  Medan 
dessa  ärevördiga  och  aristokratiska  läroinrättningar 
med  sin  nästan  medeltidsaktiga  organisation  uteslutande 
tjäna  den  teoretiska  vetenskapen  och  lärdomen,  full- 
följer Ruskin  College  sitt  särskilda  ändamål.  Endast 
namnet  är  gemensamt  med  de  andra  colleges,  anstalten 
som  bär  Ruskins  namn  står  icke  i  något  som  helst  sam- 
band med  universitetet.  Dess  uppgift  är  att  för  arbetare 
bereda  tillfälle  att  inhämta  högre  bildning,  vartill  möj- 
lighet icke  finnes  i  de  dyra  colleges.  Ruskin  College 
avser  att  vara  en  engelsk  folkakademi. 

Uppkomsten  av  Ruskin  College  tillskrives  idéer,  som 
uttalats  av  den  store  engelska  vetenskapsmannen  och 
konstdomaren  John  Ruskin  under  den  tid  han  var  fäst 
vid  universitetet  i  Oxford.  Ruskin  utövade  ett  bety- 
dande inflytande  på  Oxfordstudentema,  i  det  han  för- 
sökte bibringa  dem  ett  mera  skolat  och  upphöjt  intresse 


104  RUSKIN  COLLEGE  I  OXFORD. 

för  litteratur  och  konst  än  det  som  vax  vanligt  i  dessa 
kretsar.  Han  verkade  även  för  att  den  håg  de  engelska 
studenterna  alltid  visat  för  sport  och  liknande  nöjen 
skulle  erhålla  en  nyttigare  riktning.  Den  iver,  som  tog 
sig  uttryck  i  ödande  av  kraft  på  sportplanerna,  skalle 
användas  för  fruktbringande  verk.  »Sök  ert  nöje  i 
praktiskt  arbete»,  sade  han,  »ni  skall  snart  erfara  behaget 
av  att  se  edra  ansträngningar  medföra  direkt  vinning, 
detta  är  mycket  bättre,  än  att  blott  och  bart  sparka 
omkring  en  boll  på  ett  smutsigt  fält.»  Ett  försök  gjordes 
även  att  förverkliga  dessa  anmaningar,  ehuru  de  prak- 
tiska resultaten  ej  konuno  att  motsvara  den  goda  viljan. 
Ruskin  hade  fått  tillåtelse  att  anlägga  en  väg  över  ett 
fält  i  närheten  av  Oxford,  och  dag  efter  dag  arbetade  där 
en  flock  studenter  i  sina  sportdräkter  med  spade, 
hacka  och  skottkärra.  Professorn  kom  någon  gång  till- 
städes för  att  uppmuntra  sina  elever  i  deras  förehavande. 
Själv  tog  han  väl  icke  i  någon  spade,  men  de  unga  arbe- 
tade med  stor  iver,  ehtiru  utan  egentlig  kännedom  om 
huru  en  väg  skulle  byggas.  En  sträcka  om  något  över 
en  kilometer  fick  man  färdig.  Den  nya  vägen  ledde 
emellertid  ingenstädes,  om  den  ej  möjUgen  var  avsedd 
att  gå  till  en  farm  i  närheten,  men  även  dit  kom  den 
ej  fram.  En  person,  som  såg  vägen  något  år  efteråt, 
berättar  att  den  redan  då  alldeles  höll  på  att  förfalla. 
Varje  försiktig  f armare  hade  föredrc^t  att  köra  sitt  lass 
över  den  öppna  ängen  bredvid  än  längs  vägen. 

Då  dessa  planer  att  bringa  den  studerande  ungdomen 
i  beröring  med  det  kroppsliga  arbetet  strandat,  togs 
senare  samma  idé  upp  från  motsatt  sida.  Man  ville 
försöka  knyta  en  närmare  förbindelse  mellan  den  arbe- 


RUSKIN  COIXEGE  I  OXFORD.  IO5 

tände  klassen  och  Oxford,  detta  säte  för  kunskap  och 
lärdom.  Planerna  förverkligades  i  Ruskin  College,  ett 
företag  som  Ruskin  dock  icke  själv  kunde  vara  med  om. 
Grundläggarena  hade  tagit  till  motto  hans  ord:  »Endast 
genom  arbete  kan  tanken  göras  fruktbringande,  endast 
genom  tanke  kan  arbetet  bli  lyckosamt,  de  två  kimna 
ej  ostraffat  åtskiljas.» 

De  egentliga  stiftarena  av  Ruskin  College  äro  två 
unga  amerikanare,  Mr.  Walter  Vrooman  och  Mr.  Charles 
Beard,  vilka  båda  varit  studenter  vid  universitetet  i 
Oxford.  Ruskin  College  skulle  enligt  deras  avsikter 
bliva  en  folkeUg  högskola  för  hela  den  engelskatalande 
världen.  Det  skulle  avse  att  vara  en  läroinrättning, 
sådan  som  varje  framåtsträvande  man  och  medborgare 
av  folket  skulle  behöva.  Opartisk  samhällelig  upplys- 
ning, utan  några  bisjrften,  skulle  vara  skolans  mål, 
inget  poUtiskt  parti,  ingen  religiös  bekännelse  skulle 
särskilt  hållas  i  ögonsikte  vid  undervisningen.  Gentemot 
dera  som  anmärkte,  att  de  arbetande  klasserna  ju  hade 
tekniska  anstalter,  yrkesskolor  o.  d.,  vartill  skulle  den 
nya  läroinrättningen  behövas?  —  anmärktes  av  stiftarena, 
att  Ruskin  College  ingalunda  såsom  nyssnämnda  skolor 
avsåge  fackutbildning  eller  något  liknande  ändamål. 
Detta  nya  college  skulle  bliva  en  undervisningsanstalt  i 
medborgarskap  och  politiskt  vetande.  Man  sade:  Möj- 
ligheten att  vinna  systematisk  insikt  i  våra  dagars 
sociala  och  politiska  problem  är  utan  räckhåll  för  de 
flesta  arbetare.  Dessa  äro  dock  medborgare  som  äga 
rösträtt.  Många  av  dem  äro  till  och  med  själva  lag- 
stiftare. Det  beror  till  stor  del  på  deras  sakkännedom, 
om  de  använda  sitt  inflvtande  med  klokhet  och  om- 


I06  RUSKIN  COLLEGE  I  OXFORD. 

döme.  Ruskin  College  \*ill  i  sin  mån  lämna  tillfälle  åt 
obemedlade  att  studera  tidens  stora  frågor.  Anstaltens 
syfte  är  att  väcka  den  sociala  ansvarskänslan  hos  sina 
elever.  De  skola  ej  förhjälpas  att  höja  sig  från  den  klass 
de  tillhöra,  utan  bidraga  till  att  höja  hda  denna  klass. 
De  insikter  eleverna  inhämta  skola  göra  dem  ägnade 
att  i  det  praktiska  livet  bekläda  förtroendeposter  bland 
arbetarena.  Skolan  skall  utbilda  »ledare  och  tjänare  för 
massam,  eleverna  undervisas  i  huru  man  utövar  och 
förkovrar  politiska  rättigheter.  —  I  skolan  utföres  en 
så  stor  del  av  de  allmänna  arbetena  som  möjl^  av 
eleverna  själva.  Man  komme  ej  ha  några  tjänare,  inom 
anstaltens  murar  skulle  alla  vara  lika.  Därför  hoppades 
man  mycket  av  detta  lilla  idealsamhälle:  Ruskin  College 
skulle  bHva  »ett  kommunistiskt  paradis».  Så  entusiastiskt 
tänkte  grundläggarena  om  sin  skola. 

Den  22  februari  1899  invegs  Ruskin  College  i  en 
oansenlig  byggnad  vid  St.  Giles  i  Oxford.  I  ekonomiskt 
avseende  var  skolans  framtid  då  betryggad  för  några  år. 
Mr.  Vrooman  hade  lovat  bekosta  skolans  utgifter  tmder 
den  första  tiden  och  bidrog  i  själva  verket  till  an.staltens 
imderhåll  med  500  pund  (12,500  mark)  i  året  under  de 
fyra  första  åren.  Några  andra  amerikanare,  som  voro 
beundrare  av  John  Ruskin,  skulle  även  lämna  bidrag. 

Vid  invigningen  höll  Mr.  Walter  Vrooman  ett  tal, 
i  vilket  han  redogjorde  för  skolans  ändamål.  Det  som 
ovan  framställs  om  planen  för  skolan  är  till  stor  dd 
hämtat  ur  detta  tal.  Han  framhöll,  huru  den  sociala 
förståelsen  i  samhället  skulle  tillväxa,  om  representanter 
för  arbetareklassen  fioge  komma  tillOxf ord  för  att  få 
del  i  den  upplysning,  som  spriddes  därifrån,  och  huru 


RUSKIN  COIXEGE  I  OXFORD.  I07 

det  vore  betydelsefullt  att  arbetarenas  ledare  finge 
förvärva  sig  saklig  insikt  i  de  sociala  och  politiska  frågor 
deras  strävanden  gällde.  Man  hade  valt  Oxford  till  säte 
för  den  nya  anstalten  »för  att  betjäna  sig  av  detta  paradis 
av  trädgårdar,  gräsmattor  och  parker,  av  bibliotek, 
museer  och  historiska  minnesmärken.» 

Arbetarenas  college  väckte  dock  ej  förståelse  på  alla 
håll,  särskilt  ej  hos  dem,  som  voro  vana  att  se  på  dylika 
företag  tveksamt.  Man  hade  ej  rätt  förstått  vad  som 
avsågs  med  den  nya  skolan  och  fann  syftemålet  alltför 
obestämt  och  svävande.  »Vi  engelsmän  äro  ett  prak- 
tiskt släkte»,  skriver  en  tidning  i  sin  redogörelse  för 
invigningen,  »och  ideella  känslor  äro  en  alltför  mager 
kost.  Må  vi  vara  tacksamma  för  varje  försök  att  höja 
de  arbetande  klasserna,  men  låt  oss  ej  hoppas  på  under 
av  föredrag  och  mirakel  av  uppsatskorrigeringar.  Socialt 
framåtskridande  beror  ,på  djupare  orsaker,  och  litet 
kan  göras  utöver  avlägsnande  av  hindren  för  de  enskildas 
egna  bemödanden.  Om  Rtiskin  College  kan  verka  i 
denna  riktning,  lyckönska  vi  anstalten  till  dess  grund- 
läggning.» 

Från  de  gamla  colleges'  sida  har  inan  förhållit  sig 
något  reserverad  gentemot  den  nya  demokratiska 
anstalten,  som  antagit  de  förras  namn,  ehuru  skillnaden 
dem  emellan  är  så  stor.  Såsom  redan  nämnts,  finnes 
ingen  förbindelse  mellan  Rtiskin  College  och  universitetet, 
men  enskilda  lärare  vid  akademin  intressera  sig  aktivt 
för  arbetarenas  college  och  lämna  detsamma  sitt  under- 
stöd vid  undervisningen  eller  på  annat  sätt.  Det  har 
varit  att  förutse,  att  man  på  arbetaréhåU  skulle  inse 
den  nya  anstaltens  betydelse.    Flere  arbetaresamman- 


I08  RUSKIN  COLLEGB  I  OXFORD. 

slutningar,  trade-unions  och  kooperativa  sällskap  lämna 
bidrag  till  underhållet  av  Ruskin  College,  och  i  gengäld 
beviljar  institutet  stipendier  för  trade-unions  i  syfte  att 
sätta  dessa  i  tillfälle  att  sända  ett  antal  av  sina  egna 
män  till  Oxford.  Hela  företaget  är  b3^gt  på  planen  att 
elevemas  utgifter  skola  nedbringas  så  mycket  som  möj- 
ligt. Kostnaderna  för  ett  års  vistelse  vid  Ruskin  College 
stiga  dock  till  52  pund  (1,300  mark),  innefattande 
ersättning  för  uppehälle  och  imdervisning,  vilket  ju 
är  ett  ansenligt  belopp  i  betraktande  av  att  skolan  är 
avsedd  för  arbetare.  För  en  kortare  tids  vistelse  vid  an- 
stalten, som  icke  får  understiga  en  månad,  erlägges  35  shil- 
lings (ungefär  44  mark)  i  veckan.  De  flesta  elever  stanna 
dock  ett  år,  emedan  kurserna  omfatta  denna  tid.  Elever, 
vilka  önska  fortsätta  sitt  arbete  under  ett  följande  år, 
ktmna  beredas  tillfälle  till  mer  ingående  studier  i  det 
ena  eller  andra  ämnet.  Ruskin  College  öppnades  med 
20  elever,  i  fjol  var  antalet  55  och  i  år  är  det  54,  dessa 
sistnämnda  siffror  representera  det  högsta  antalet  elever 
som  kan  mottagas  i  den  nuvarande  skollokalen.  Ele- 
verna böra  vara  över  20  och  under  30  år  gamla.  Såsom 
i  skolans  planläggning  var  förutsett,  utföres  allt  arbete 
inom  skolan  av  eleverna  själva,  endast  tillredningen  av 
föda  är  anförtrodd  åt  en  särskilt  anställd  tjänare.  Iklädda 
vita  förkläden  ombesörja  eleverna  all  städning,  diskning 
o.  s.  v.,  dessa  arbeten  förrättas  i  tur  efter  en  för  varje 
vecka  fastställd  plan. 

Det  egentliga  skolarbetet  omfattar  föreläsningar, 
klassundervisning,  författande  av  uppsatser  samt  regel- 
bimdet  återkommande  repititioner.  Dessutom  beredas 
eleverna  tillfälle  att  åhöra  för  dem  lämpUga  föreläsningar 


RUSKIN  COLLEGE  I  OXFORD.  IO9 

vid  universitetet.  I  all  huvudsak  är  undervisningen  ägnad 
ekonomiska,  sociala  och  .politiska  lärogrenar.  Dessutom 
meddelas  undervisning  i  mer  praktiska  ämnen,  såsom 
matematik,  bokföring,  logik  -  och  framstälkiingskonst, 
och  slutligen  kunna  eleverna  även  beredas  tillfälle  till 
studium  i  naturktmnighet,  franska  och  t3rska.  Med 
tillfredsställelse  har  man  iakttagit,  att  härintills  ingen 
enda  elev  ur  den  arbetande  klassen  efter  slutförda  studier 
underlåtit  att  återvända  till  det  yrke  från  vilket  han 
utgått. 

Skolans  verksamhet  är  icke  inskränkt  till  de  personer, 
vilka  kuima  lämna  sitt  arbete  för  att  på  ett  år  komma  till 
Oxford.   Genom  ett  väl  genomfört  korrespondenssystem 
lämnar  skolan  handledning  i  studier  även  åt  personer, 
som  äro  bosatta  på  andra  orter.    Skolan  utsänder  på 
begäran  tryckta  prospekt  upptagande   litteraturanvis- 
ningar för  olika  studieämnen  och  korrigerar  uppsatser 
insända  av  de  elever,  vilka  begagna  sig  av  sådan  väg- 
ledning i  sitt  arbete.    Denna  korrespondensmetod  synes 
ha  vimnit  en  ganska  stor  omfattning.   Medels  detaljerade 
tryckta  anvisningar  ledas  eleverna  noggrant  på  varje 
stadium  av  sitt  arbete.    Avgiften  är  i  shilling  (i  mark 
25  penni)  i  månaden  omfattande  korrigering  av  en  upp- 
sats, vilken  icke  får  överskjuta  tusen  ord.   Genom  denna 
undervisning    per   korrespondens   erhåller   skolan   även 
kännedom  om  sådana  personer,  vilka  på  gnmd  av  sin 
särskilda   fallenhet   sedermera   kunna   beredas   plats    i 
anstalten.    I  korrespondenskurserna  få  även  kvinnor  del- 
taga, i  själva  anstalten  mottagas  endast  manliga  elever. 
För  närvarande  är  Ruskin  College  inrymt  i  ett  anspråk- 
löst  hus  vid  Walton  Street,  dit  flyttning  från  St.  Giles 


1 10  RUSKIN  COLLEGE  I  OXFORD 

ägt  mm.  Någon  jämförelse  med  de  övriga  coU^es' 
storartade,  praktfulla  byggnade^  kan  ej  ske.  Alla  elever 
äro  bosatta  i  collegebyggnaden  eller  i  ett  par  hus  som 
anstalten  äger  alldeles  i  närheten.  Ruskin  College 
planerar  emellertid  en  egen  stor  nybyggnad  på  samma 
plats,  där  institutet  nu  befinner  sig,  och  ritningarna  till 
det  nya  huset  äro  redan  uppgjorda.  De  upptaga  förutom 
läro-  och  bostadsnmi,  allt  vad  till  en  modem  anstalt  av 
detta  slag  hör,  bibUotek,  samlingsrum,  till  och  med 
sjuksal  och  badrtmi.  Även  för  en  värdig  yttre  utstyrsel 
har  man  drs^t  försorg.  Tills  vidare  har  byggnads- 
företaget dock  ej  kunnat  realiseras,  anläggningssumman, 
stigande  till  20,000  pund  (500,000  mark),  har  ännu  icke 
hopbragts. 

Det  är  ännu  så  länge  vanskligt  att  försöka  fälla  en 
dom  om  Ruskin  Coll^e's  praktiska  betydelse  och  livs- 
kraft, även  om  man  närmare  hade  kunnat  följa  med 
skolans  verksamhet.  Att  skolan  tjänar  en  stor  sak,  är 
uppenbart.  Ty  ju  större  fordringar  man  med  arbetarenas 
växande  inflytande  måste  ställa  på  deras  pohtiska 
omdöme  och  förmåga,  desto  större  blir  även  kravet  på 
deras  insikter. 

Gunnar  Landtman. 


ETT  UFSVILLKOR  FÖR  DEN  SVENSK- 
TALANDE BEFOLKNINGEN  I  FINLAND. 

Inom  konsten  talar  man  om  avståndsverkan.  Ett 
konstverk  måste  ses  från  ett  visst  avstånd  för  att  bäst 
kmma  uppfattas  På  nära  håll  kan  en  oljemålning  se  ut 
som  värsta  kludd,  men  på  något  längre  avstånd  samman- 
smälter allt  till  enhet  och  harmoni.  Av  fulaste  overklighet 
blir  vackraste  verklighet. 

Även  fosterlandet  och  hembygden  behöver  stundom 
sin  avståndsverkan.  Man  uppfattar  åtskilligt  på  helt 
annat  sätt,  om  man  för  någon  tid  reser  bort  och  från 
främmande  land  ser  på  sitt  eget.  Då  ser  man  ej  de  många 
detaljerna  och  olikheterna  i  linjer  och  färger,  allt  smälter 
samman  till  en  enhet,  och  av  det  hela  får  man  sedan  ett 
visst  intryck.  Efter  många  års  arbeten  bkmd  svensk- 
heten i  Finland  har  jag  nu  i  sju  år  arbetat  bland  svensk- 
heten i  Sverige  och  därunder  endast  på  avstånd  kimnat 
se  hemlandet  i  ljus  och  mörker.  »Sju  år  de  var  förflutna 
se'n  jag  skådade  mitt  land»,  men  dit  har  dock  ständigt 
min  långa  längtan  gått.  Och  på  uppmaning  skall  jag 
nu  med  några  ord  försöka  tala  om  en  ny  övertygelse 
om  svenskheten  i  Finland,  vilken  mognat  hos  mig  först 
sedan  jag  fått  se  förhållandena  på  avstånd.  Således  också 
detta  en  avståndsverkan. 


112  ETT  LIVSVILI,KOR  FÖR  DEN 

Svenskheten  i  Finland  skall  icke  endast  vara  mål- 
medveten, utan  också  vägmedveten.  Man  måste  ha  öppen 
blick  för  målet,  dit  man  syftar,  men  lika  öppen  bhck  for 
rätta  vs^en.  Vill  man  i  knlturkampen  nå  en  seger,  måste 
man  i  främsta  hand  tänka  få  dem,  som  skola  kämpa, 
på  soldatema,  ktiltursoldatema,  kulturmänniskorna,  alla 
svenskhetens  vänner  bland  män  och  kvinnor.  Man 
måste  göra  dessa  kulturkämpar  kampdugliga.  Erfaren- 
heterna från  det  stora  rysk-japanska  kriget  visa,  att  det 
icke  är  nog  med  tapperhet  för  att  segra.  Även  den  tappri 
kan  digna.  Det  fordras  uthållighet.  Finlahds  svenskhet 
måste  sålunda  ha  uthålliga  kämpar.  Uppstår  då  frågan: 
vad  skall  man  göra  för  att  vinna  en  sådan  uthållighet? 
Naturhgtvis  stärka  kropps-  och  själskrafterna,  och  därtill 
finnas  många  medel.  Men  det  finns  också  ett  indirekt 
sätt  att  bli  starkare.  Man  kan  undvika  sådant,  som 
försvagar.  Låt  oss  ta  ett  exempel.  Man  kan  förbättra 
sin  ekonomiska  ställning  på  två  olika  sätt:  i:o)  genom  att 
öka  sina  inkomster  och  2:0)  genom  att  minska  sina  utgif- 
ter. Det  senare  kan  ofta  vara  lättare  än  det  förra.  Så  är 
det  också  med  hälsan.  Hälsan  är  ett  kapital,  vais  av- 
kastning heter  arbete.  Ju  friskare  jag  är  till  kropp  och 
själ,  desto  bättre  kan  jag  arbeta.  Jag  kan  förbättra  min 
hälsa  genom  att  med  god  kroppslig  och  andhg  näring 
stärka  mina  krafter.  Men  jag  måste  också  se  till,  att  jag 
sparar  på  hälsans  utgifter,  att  jag  icke  med  olämpliga 
levnadsvanor  nedsätter  och  sålunda  förminskar  mina 
krafter.  En  person,  som  förtär  rusdrycker,  gör  emeller- 
tid detta.  Både  läkarvetenskapen  och  den  dagl^ 
erfarenheten  visa  tydligt  att  rusdryckerna  äro  skadliga, 
även  »måttligt»  använda.    När  nu  engång  detta  är  ett 


SVENSKTALANDE  BEFOLKNINGEN  I  FINLAND.  Il 3 

bevisat  faktum,  så  följer  härav  att  alla  män  och  kvinnor 
i  Finland,  som  vilja  kämpa  för  den  svenska  kulturens 
fortbestånd,  skada  sig  själva  och  sin  egen  saks  framgång, 
om  de  begagna  rusdrycker.  Dessa  drycker  förstöra  näm- 
ligen såväl  kropps-  som  själskrafter,  förstöra  sålimda 
uthålligheten,  som  just  är  ett  villkor  för  att  kunna  segra. 
Svenskheten  i  Finland  har  ej  råd  att  undvara  en  enda 
soldat!  Varför  såra  och  döda  sina  egna  kämpar?  Är  det 
icke  nog  med  fienders  gift?  Varför  förgifta  sig  själv? 
Varför?  Att  med  rusdrycker  dricka  en  skål  för  den 
svenska  kulturens  bevarande  är  att  medverka  till  den 
svenska  kulturens  undergång.  Tänk  ut  den  tanken  och 
låt  glaset  stål 

Sjukdoms-  och  dödsstatistiken  bekräftar  den  dagliga 
erfarenheten,  att  alkoholdrycken  förorsakar  nöd  och  död. 
Men  även  andra  orsaker  finnas.  Lungsoten  är  en  mass- 
mördare, könssjukdomarna  ha  en  mer  härjande  verkan, 
än  mången  tror,  och  nästa  år  skall  kanske  koleran  obarm- 
härtigt föra  tusenden  till  en  oanad  grav.  Kan  man  för- 
svara sig  mot  alla  dessa  fiender?  Delvis.  Den  svaghet 
man  fått  i  arv  efter  sjukliga  föräldrar,  rår  man  ej  för, 
men  man  bär  skulden  till  den  svaghet,  som  är  sj  älv- 
förvållad.  Att  själv  skada  sin  kropp  är  att  inbjuda  sjuk- 
domen. Att  t.  ex.  med  rusdrycker  försvaga  sin  kropp, 
är  att  göra  sig  mottaglig  för  sjukdom.  Den,  som  begagnar 
rusdrycker,  måste  göra  klart  för  sig,  att  detta  är  att  gräva 
sin  egen  grav.  Ett  helnyktert  levnadssätt  kan  nog  icke 
ensamt  i  och  för  sig  bevara  en  människas  hälsa,  men  ett 
onyktert  levnadssätt  är  detsamma  som  att  utmana 
sjukdomen.  Statistiken  har  fastslagit,  att  personer,  som 
förtära  rusdrycker,  i  betydUgt  högre  procent  än  andra 

8 


114  ^^^"^  LIVSVIIXKOR  FÖR   DEN 

falla  offer  för  lungsot,  könssjukdomar,  kolera  m.  m. 
Och  detta  är  ju  helt  naturligt.  I  kampen  för  tillvaron 
segrar  den  starkare  och  bättre  utrustade.  Vill  den 
svenska  kulturen  i  Finland  segra  eller  åtminstone  bibe- 
hålla livet  i  kampen  för  tillvaron,  måste  den  göra  sig 
stark  och  väl  utrustad.  Lär  barn,  unga  och  vuxna  av 
alla  samhällsklasser  att  rusdrycker  försvaga!  Motarbeta 
sjukdomarna!  Bjud  inte  in  dem!  Svenskheten  kan  inte 
bevaras  stark  hos  svaga  människor! 

Den  svenska  kulturfonden  är  en  storslagen  tanke. 
Men  då  skall  den  också  vara  en  ståtlig  fond  på  minst  tio 
millioner.  Mången  skulle  nog  vilja  skänka  pengar,  men 
kan  ej,  ty  pengar  finnas  ej.  Och  svenska  kommuner 
kimde  väl  under  någon  form  gagna  saken,  men  anse  sig 
icke  heller  ha  råd.  De  behöva  pengarna  till  annat.  Ja, 
om  man  blott  hade  pengar!  Då  skulle  det  minsann  arbe- 
tas för  svenskheten!  Javisst,  ja.  Nå,  vart  ta  pengarna 
vägen?  Svårt  är  att  säga,  vart  alla  pengar  försvinna, 
men  lätt  är  att  säga,  vart  många  pengar  försvinna.  Till 
rusdrycker!  Endast  den,  som  oförskräckt  söker  sanningen, 
där  den  skall  sökas,  vet  vilka  oerhörda  summor  som 
årligen  kastas  bort  på  rusdrycker.  Och  det  är  ju  inte  bara 
pengarna,  som  kastas  bort,  hälsan  följer  med.  Årligen 
dö  en  mängd  personer  av  alkoholmissbruk.  Huru  mycket 
arbete  hade  ej  alla  dessa  kunnat  omsätta  till  pengar? 
Ingen  statistik  kan  uppföras  över  de  tusenden,  som  med 
kortare  eller  längre  mellantider  taga  sig  ett  rus  och  for 
en  tid  framåt  äro  obrukbara  till  fullgott  arbete.  Huru 
mycket  pengar  gå  ej  därvid  förlorade.  Mer  än  hälften  av 
fångarna  sitta  i  fängelse  på  gnmd  av  rusdrycker.  AUa 
dessas  vanliga  inkomster  förtjäna  de  ej.    Fattiggårdar, 


SVENSKTALANDE  BEFOLKNINGEN  I  FINLAND.         II5 

sjukhus  och  dårvårdsanstalter  nödgas  mottaga  massor 
av  mämiiskor,  som  rusdryckerna  gjort  arbetsodugliga. 
Allt  detta  är  förstört  kapital.  Och  så  får  man  ej  heller 
glömma  att  på  rusdryckemas  konto  överföra  enorma 
utgiftsposter  för  upprätthållandet  av  fattighus,  sjukhus, 
dårvårdsanstalter,  fängelser,  alla  deras  avlönade  tjänste- 
män, ökad  ordningsmakt  m.  m.  Räkna  ihop  alla  dessa 
direkta  och  indirekta  utgifter  och  svara  sedan  ärligt  på 
frågan:  kosta  icke  rusdryckerna  oerhörda  summor? 
Har  svenskheten  i  Finland  råd  till  allt  detta?  Vilken 
kulturfond  kunde  det  icke  bli  av  inbesparade  rusdrycks- 
utgifter! En  kulturfond  icke  endast  av  pengar,  utan 
också  av  folkhälsa.  Det  är  bättre  att  offra  spriten  än 
hälsan,  bättre  att  med  sina  pengar  understödja  det 
svenska  språket  än  den  svenska  pimschen.  Och  det  är 
noblare  och  värdigare  ett  upplyst  folk  att  med  sina 
pengar  befrämja  den  framtida  kulturen  än  det  forntida 
barbariet. 

Den  framtida  kulturen  är  beroende  av  folkets  intelli- 
gens. Ju  mer  man  kan  utveckla  begåvningen,  desto 
högre  når  kulturen.  Här  föreligger  sålunda  en  uppfost- 
ringsfråga av  största  vikt.  Varje  lärare  vet,  att  det  i  en 
skola  kan  finnas  olika  begåvade  elever  samt  att  lika  stora 
begåvningar  kunna  utveckla  sig  under  kortare  eller 
längre  tid.  Många  orsaker  samverka  naturligtvis  härtill. 
Men  en  orsak  förbises  ofta.  Ett  barns  dåliga  begåvning 
eller  långsamma  utvecklingsförmåga  kan  stimdom  vara 
en  följd  av  ärftlighet.  Någon  av  föräldrarna,  t.  ex.  far, 
farfar  eller  morfar  har  till  överdrift  begagnat  rusdrycker 
och  därmed  förslappat  sin  hjärna,  varav  tankeskärpan 
är  beroende.    Dylika  fall  kunna  mycket  väl  tänkas,  och 


Il6     ETT  LIVSVILLKOR  FÖR  DEN  SVENSKTAL.  BEFOLKN. 

framtidens  skolundervisning  skall  nog  komma  att  ta 
hänsyn  till  sådana  ärftliga  anlag.  Vill  man  utveckla  den 
svensktalande  befolkningens  intelligens,  skaU  man 
tmdvika  allt,  som  förslappar  tankeförmågan  och  liksom 
så  mycket  annat  är  ärftligt,  t.  ex.  rusdrycker.  I  våra 
dagar  behövs  det  minsann  klara  tankar.  Låt  icke  rus- 
drycker fördimkla  tanken!  Förstör  icke  folkets  begåv- 
ning! 

Mer  än  kanske  någonsin  ha  de  sociala  frågorna  i 
Finland  trätt  i  förgrunden.  Med  en  säUspord  iver  tävla 
olika  grupper  av  medborgare  med  varann  för  att  bygga 
upp  ett  nytt  samhälle.  Vilka  linjer,  former  och  färger 
än  den  nya  samhällsbyggnaden  skall  få,  så  måste  den 
ovillkorligen  resa  sig  på  en  säker  och  fast  gnmd,  för  att 
ej  störta  omkull  för  stormen  från  öster.  Till  en  säker 
och  fast  grund  hör  ett  friskt  folk.  Endast  ett  helnyktert 
folk  kan  vara  ett  friskt  folk.  Och  är  det  ett  livsvillkor 
för  ett  helt  folk  att  vara  friskt,  nyktert,  så  gäller  samma 
villkor  även  för  en  del  av  det  hela,  sålunda  också  för  den 
svensktalande  delen.  Nykterhetsfrågan  är  ej  endast  en 
fråga  om  öl  och  vin  till  maten,  utan  en  fråga  om  en  hd 
befolknings  fortbestånd  och  därmed  även  dess  kulturs 
fortbestånd.  Nykterhet  är  ett  livsvillkor  för  den  svensk- 
talande befolkningen  i  Finland. 

Detta  är  den  nya  övertygelse  jag  fått,  sedan  jag 
fl3rttade  från  Finland  och  sett  dess  öden  på  det  avstånd, 
där  allt  flyter  samman  till  en  enhet.  Och  denna  över- 
tygelse sänder  jag  nu  över  Bottenhavet  till  hemland  och 
hembygd,  till  forna  vänner  och  kamrater,  lärare  och  elever. 
Livets  A  och  O  är  att  Adla  och  Odla  sig  själv  och  andra. 

Uno  Stadius. 


EN  DALAFÄRD. 

Länge  har  jag  önskat  att  se  Dalarna  både  för  deras 
natur,  deras  folk  och  deras  historiska  minnen .    I  vackraste 
högsommartiden  detta  år  blev  jag  i  tillfälle  att  göra  en 
färd  dit  upp  i  sällskap  med  en  kamrat,  som  till  vägvisare 
för  en  del    av  färden  lyckats  vinna  Dala-målaren  och 
hemslöjdsivraren  Gustaf  Ankarcrona.  Vi  råkades  i  Falun 
och  reste  så   inåt  hjärtat  av  Dalarna,  nejderna  kring 
Siljan.     Landskapet  innesluter  rätt  mycken  odlad  bygd 
ända  till  den  dalgång,  där  banan  löper  in  i  Siljans-bäcke- 
net; då  möta  oss  stora  skogshöjder,  på  vilkas  sluttningar 
byarna  ligga   som  väldiga  lyckor  med  ljusgröna  ängar 
och  gula  åkrar.    Små  sjöar  blänka  fram  här  och  var  i 
dalbottnarna;  trång  är  synkretsen  där  nere  och  slutet 
folkets  lynne  som  skogsdjupet,  berättar  vår  följeslagare. 
Då  komma  vi  med  ens  ut  ur  dunklet,  och  framför  oss 
ligger  i  betagande  vackert  kvällsljus  Siljan  som  en  enda 
stor  fjärd.  På  sluttningen  under  oss  äro  vida  bygder,  och 
nu  i  slåttertiden  stå  där  överallt  hässjor,  höga  och  långa 
som  hus.  Det  är  Rättvik.  Vi  stanna  i  byn  blott  en  stund, 
medan  Ankarcrona  för  oss  till  en  liten  hemslöjdsaffär, 


Il8  BN  DALAPÄRD. 

vilken  än  så  länge  är  blott  filial  under  den  i  Leksand, 
som  vi  skola  få  se  nästa  dag.  Vi  resa  dit  med  en  ångbåt, 
som  naturligtvis  heter  Engelbrekt.  En  annan  heter 
Gustaf  Vasa;  ett  litet  och  ynkligt  lokomotiv  på  Södra 
Dala  järnväg  heter  Jösse  Eriksson.  Kaptenen  på  skutan 
tycks  se,  att  kamraten  är  sjömansson  och  hälsar  oss  med 
en  visstump  om  Siljan,  traktens  stolthet  och  pärla. 
Stranden  vid  Rättvik  är  mycket  långgrund,  bryggan  är 
en  kilometer  lång;  då  vi  gå  långs  den,  se  vi  huru  vackra 
vågspår  krusa  bottnens  bruna  sand;  vattnet  är  ganska 
klart,  men  tyckes  mörkt  på  djupet.  Nu  ligger  den  väldiga 
sluttningen  mot  öster  i  röd  aftonsol;  röda  lysa  alla  husen  i 
sin  klara  och  goda  färg  från  Falu  gruva;  f önstema  glimma. 
Och  där  äro  Bergsängs  backar,  och  där  är  Sjugareby, 
klangfyllda  namn  för  den,  som  älskar  Karlfeldts  diktning. 
Där  uppe  bor  nybyggarfolk,  som  gjort  fäbodvallama  till 
åkrar,  företagsamt  och  kraftigt.  Det  räknar  bland  de 
sina  Carl  Larsson  i  By,  bondeskalden,  som  nyss  av  sin 
höslåtter  hindrades  att  komma  till  Falun,  där  han  skulle 
läsa  upp  en  dikt  vid  en  stor  nykterhets-fest.  Vi  fara  förbi 
Siljansnäs,  lika  långgrunt  som  Rättviken,  och  komma  så 
fram  till  Leksands  Noret  vid  Väster-Dalälvens  utlopp  ur 
Siljan.  På  udden  till  vänster  ligger  kyrkan  med  kupol 
på  klockstapelr,  byggd  som  det  säges  av  en  ur  fången- 
skapen i  Ryssland  återkommen  karolin.  Tolfte  Karls 
namnchiffer  ståtar  över  korset  med  kunglig  krona  på. 
över  älven  för  en  flottbro,  strömdraget  är  svagt,  såg- 
stockar  fl3^a  där  mellan  sina  bommor  alldeles  som  i  våra 
floder. 

Vi  bege  oss  till  gästgivargården,  raststället  efter  första 
dagens  färd,  och  vi  råka  vänliga  människor  överallt. 


BN  DALAPÄKD.  II9 

Följande  morgon  gå  vi  till  hemslöjdsföreningens  mu- 
seum, som  till  största  delen  är  Ankarcronas  verk.   Då  vi 
sett  068  omkring  en  stund  med  de  okunnigas  ringa  béhåll- 
mng,  tar  vägvisaren  vid  att  förklara.    Det  blir  liv  i  de 
gamla  sakerna.   I  utmärkt  klar  tidsföljd  äro  de  ordnade, 
både  dukar  och  band  och  allt  det  andra.   Vi  kunna  se, 
huru  hemslöjden  gått  framåt  från  omkr.   1750  under 
hundra  år;  t.  ex.  dukamas  mönster  utvecklas  från  enkel 
hålsöm  och  naiv,  men  levande  svart  silkesstickning  på 
vit  grund  till  konstfullare  arbete  med  spetsar  och  säkrare 
teckning.    Hålsömmen  blir  bred  och  mycket  väl  gjord, 
och  vi  se,  huru  stor  överenstämmelse  det  är  mellan  varje 
arbetes  olika  delar;  hålsömmens  mönster  påminner  om 
spetsens  o.  s.  v.    Så  kom  förfallet  vid  mitten  av  1800- 
talet,   med  skogspenningama,   vunna  utan  arbete  och 
lätt  förslösade,  —  och  med  lanthandlarena.    Måttfull- 
heten förrycktes,  färgsinnet  förvanskades,  sockendräk- 
terna kommo  ur  bruk,  och  man  dolde  fina  hålsöms- 
linningar    under    celluloidkragar,   ja,   somliga  skämdes 
därhän  för  det  gamla,  att  de  sydde  nya  årtal  på  heder- 
värda saker,  för  att  åtminstone  i  någon  mån  göra  dem 
lika  det  nya,  som  bar  skrikande  t3rska  fabriksfärger  och 
paljetter  och  glitter. 

Bland  det  konstrikaste  från  smakens  blomstringstid 
äro  helt  smala  band,  s.  k.  hattband,  som  oftast  användes 
till  kvinnomas  hättor.  De  vävas  på  bandstol  med  svart 
silkesinslag  på  vit  linnevarp  efter  ständigt  växlande 
mönster,  som  väverskan  tänker  ut,  medan  hon  arbetar. 
Man  säger,  att  de  mönstren  »diktas»;  de  likna  ofta  run- 
tecken, namn  och  årtal  kmma  invävas  så  skickligt,  att 
man  först  vid  nära  granskning  kan  urskilja  dem  i  mönst- 


T20  BN  DAIAFARD. 

ret,  också  ett  utslag  av  kravet  på  enhet  i  ornamenten. 
Det  är  de  oändligt  väl  utarbetade  smådelarna,  som  äro 
Leksandsbons  kärlek  och  stolthet;  Rättvikaren  älskar 
stora,  säkra  konturer  och  starka  färger,  utan  övergångar 
sinsemellan  eller  schatteringar,  Morakarlen  åter,  som  är 
inbunden  och  svårförstådd,  vill  ha*  flytande  färg-  och 
linjespel.  >>Det  är  från  Mora,  en  kan  inte  se,  vad  det 
ska'  vara»,  säger  folket.  I  museet  finnas  även  föremål 
från  Flöda,  dräkter  och  dukar  med  mångbrokiga,  älsk- 
liga blomstermotiv  överallt.  Folket  där  säges  vara 
Ijushyllt  och  vackert,  ett  blomsterfolk. 

Så  gå  vi  till  Dala-konstnäremas  utställning  i  Svea- 
salen. Där  äro  tavlor  av  idel  sådana  målare,  som  hålla 
Dalarna  som  sin  hembygd,  Zom,  Carl  Larsson,  Ankar- 
crona,  Stenberg,  Arborehus  och  flera  andra.  Nästan  alla 
ha  valt  sina  motiv  från  landskapet.  Jag  ser  mest  på 
Ankarcronas  dukar.  En  bild  av  ett  k3rrksta]l  finns  där 
med  kraftiga  fjällhästar  och  starkt  blå  skuggor  på  snön; 
en  februarikväll  med  en  himmel  så  klar,  att  den  tyckes 
vara  genomskinlig,  —  och  så  hans  största  arbete  från  den 
senaste  vintern,  »Stormtider».  Det  är  en  vinterbild  av 
Siljan,  sedd  från  Rättvik,  med  röda,  jagande  skyar, 
över  isen  tåga  flockar  av  dalkarlar,  några  till  häst,  mot 
söder  till  strids. 

I  en  del  av  salen  är  en  utställning  av  nytillverkade 
hemslöjdsalster  anordnad.  Man  vill  visa  folket,  att  dess 
konst  icke  behöver  blygas  för  att  uppträda  i  samma 
rum  som  tavlor  av  Zom. 

Ankarcrona  berättar  om  folkets  syn  på  sin  konst 
Han  kom  en  dag  till  en  gammal  gård,  där  mor  fört  ut  en 
mängd  kläder  att  vädras  i  det  fria.    Han  stod  en  stund 


BN  DALAFARD.  121 

och  beundrade  deras  färgprakt  och  mönster  och  sporde 
så  gumman:  »Varför  tycker  mor,  att  detta  gamla  är 
förmer  än  nya  tidens  arbete?*  Hon  ville  först  ej  svara, 
men  på  hans  enträgna  begäran  utbrast  hon  slutligen 
med  stark  känsla,  hållande  en  gammal  tingest  i  handen 
och  seende  på  den:  »Jo,  sir  du,  detta  är  människans 
tankar,  di  tänkte  först,  'ur  di  ville  'a  det,  och  sen  gjorde 
di  så.  Men  nu  gör  di  sånt,  som  di  tar  från  slika  böcker.» 
(mönsterböcker).  Det  var  arbetsglädjen  och  omsorgen, 
som  gjorde  det  gamla  konstrikt  och  dyrbart,  de  egna 
tankarna,  som  gåvo  det  egenart  och  friskhet.  Man  diktade 
mönster,  naturligtvis  efter  förebilder,  men  fritt  om- 
formade efter  ens  egen  smak. 

Det  är  ej  ännu  slut  på  Leksands  sevärdheter. 
Där  finnes  ett  etnografiskt  museum,  hopbragt  med  egna 
tillgångar  av  en  allmogeman,  Jones  Matts  Persson. 
Gubben  tar  emot  oss  iförd  kortbyxor  och  förskinn  och 
visar  oss  sina  skatter,  flere  stugor  med  husgeråd,  red- 
skap och  kläder.  På  ett  psalmodikon  spelar  han  några 
melodier;  Orsa  gånglåten  »Mandom,  mod  och  morske 
män»  gör  sig  förträffligt.  Näverlurar  finnas,  jag  försöker 
blåsa,  men  får  intet  ljud  ur  den  torra  nävern,  då  tar  Matts 
ett  tjurhorn  och  hanterar  det  med  kläm.  Två  av  stugorna 
ha  ryggås,  en  har  loft.  Vid  ingången  till  detta  är  en 
soldat  avbildad  och  bredvid  läses  följande  stolta  vers: 
»Jag  är  Herre  och  Baron  i  mitt  hus  vill  han  icke  låta 
vackert  skall  han  Prompt  packa  sig  ut.»  Detta  är  äkta 
dalkarlsanda,  och  det  slår  mig,  huru  lik  denna  kraftiga 
rytm  är  den,  som  Karlfeldt  använder  i  många  av  sina 
visor. 

Hemslöjdsföreningens    museum    och    utställning    av 


122  EN  DAI«AFÄRD. 

nytillverkade  föremål,  som  stå  till  salu,  samt  Jones 
Matts'  museum  bilda  tillsammans  ett  helt.  Förr  köpte 
turistema  upp  mycket  av  folkets  värdefullaste  ^en- 
dom,  släktklenoder,  som  gått  i  arv  frän  led  till  led,  n.i 
arbetar  hemslöjdsföreningen  med  Ankarcrona  i  spetsen 
mot  denna  vandalism  och  för  att  i  slöjdmuseet  samla 
och  bevara  det  gamla,  som  finns  kvar;  den,  som  ej  vill 
sälja  eller  skänka  sitt  till  museet,  kan  deponera  det  där. 
En  mängd  väverskor,  några  smeder  och  andra  hantverkare 
göra  efter  dessa  gamla  mallar  och  mönster  nya  saker, 
som  säljas  genom  föreningen  i  samma  lokal,  som  inrym- 
mer museet,  för  tillfället  även  i  Svea-salen.  Under 
föreningens  första  verksamhetsår  var  omsättningens 
penningevärde  tmgefär  3,000  kronor,  det  tredje  året, 
1907,  steg  detta  till  20,000  kronor.  Liknande  föreningar 
finnas  nu  i  Mora,  Gagnef  och  andra  orter. 

I  Leksand  liksom  överallt  annorstädes  i  Dalarna 
voro  sockendräkterna  redan  stadda  i  stark  tillbakagång: 
man  gick  allmänt  »civilt»  klädd.  Då  kom  väckelsen  och 
med  den  de  gamla  dräktemas  pånyttfödelse.  Om  sön- 
dagarna ses  nu  många  sockendräkter  på  kyrkvallen,  och 
hembygdsivrama  söka  att  uppmuntra  deras  allt  all- 
männare bruk  genom  att  bevilja  nationalklädd  allmoge 
fritt  tillträde  till  sina  utställningar  och  museer. 
'-  jjjVi  sågo  morgonrodnaden  uppgå  över  bergen  i  öster, 
innan  vi  åtskildes.  Under  vandringen  hemåt  längs 
Dalälven  i  den  ljumma  sommarnatten  lästes  visor  av 
Fridolin,  och  sjöngos  låtar  av  Carl  Larsson  i  By. 

Bittida  samma  morgon  stiga  vi  upp  och  fara  med 
»Engelbrekt»  väster  ut  över  Siljan,  som  nu  li^er  i  strå- 
lande solsken,  krusad  av  lätt  bris.   Den  vida  fjärden  är 


EN  DALAFÄRD.  123 

fri  fråu  holmar  och  skär;  endast  i  dess  mitt  resa  sig  iii^;ra 
rev  över  vattnet.  Den  är  mycket  djup;  bottnen  Ugger 
under  havets  nivå.  Vi  se  SoUerön  höja  s^  från  en  låg 
strimma  i  fjärran  till  ett  högt  land;  sydöver  reser  sig 
Gesundabergets  väldiga  klint.  Vid  Mora  Strand  står 
Zoros  staty  av  Gustaf  Eriksson  på  den  plats,  där  han 
talade  till  kyrkfolket  1520  som  en  sista  vädjan  till  dal- 
folket, innan  han  skulle  gå  in  i  storskogen  på  allvar 
för  att  fly  över  till  Norge.  Stöden  prs^las  av  härlig 
kraft  nordan  sveper  i  den  tmga  karlens  långa  rock,  och 
han  drar  huvudet  in  i  kragen  som  för  att  skydda  sig 
för  blåsten,  luvan  håller  han  i  handen,  en  stor  kniv  hän- 
ger på  bröstet.  Det  är  hat  och  vrede,  sorg  och  trots  i 
hans  drag;  hopp  kan  där  icke  skönjas. 

•'Ett  sund  leder  från  Mora  upp  till  Orsa-sjön,  som 
också  är  en  enda  stor  fjärd.  Kaptenen  råder  oss  att  gå 
upp  till  Fryksåsen,  en  fäbodvall,  som  ligger  en  mil  bortom 
Orsa  kyrkoby.  Vi  taga  rådet  för  gott  och  börja  sträva 
uppåt  i  middagshettan;  då  vi  taga  av  från  landsvs^en 
och  vika  in  på  en  smal  och  villsam  gångstig,  blir  det 
skugga  och  svalka,  men  marken  är  mycket  stenig.  Tre 
timmar  räcker  den  ena  milen  att  vandra.  Äntligen 
komma  vi  till  öppen  mark,  där  högsta  krönet  av  åsen 
synes  nära  intill  och  fäbodarna  bilda  en  hel  by.  Ut- 
sikten från  h3anpeln  är  fri  och  vid;  vi  se  hela  Orsa- 
sjöns  dal,  över  näset  vid  Mora  synas  glimtar  av  Siljan, 
och  även  mot  Leksand  blänker  en  fjärd  fram.  överallt 
kring  Fryksåsen  stå  mäktiga  berg,  täckta  av  ändlösa 
skogar.  Äter  lyser  kvällssol  över  landskapet,  och  dag- 
rarna växla  för  varje  stund.  Molnen  i  öster  kasta  jätte- 
skuggor över  sluttningarna,  och  här  och  var  ligga  byar 


124  ^^  DALAFÄRD. 

som  uthuggningar  i  skogen;  långt  borta  i  öster  syns 
Skattungeb3ni  vid  sjön  med  samma  namn.  Detta  land- 
skap är  storslaget  både  på  höjder  och  i  dalar;  de  män- 
skor, som  bo  här,  måste  bli  allvarligare  än  folket  mellan 
små  kullar  och  backar  i  en  idyllisk  natur.  Dessa  berg 
äro  icke  heller  som  ödeviddema  i  högfjällen,  där  männi- 
skor knappt  kunna  leva;  de  ha  genom  årtusenden  tryckt 
sin  prägel  på  idoga  bebyggare  och  fostrat  dem  till  man- 
dom; hela  Sveriges  historia  bär  vittne  därom. 

Stående  högst  på  krönet,  sjunger  kamraten  »Kristal- 
len den  fina»,  som  kanske  är  den  vackraste  av  alla 
visor  jag  känner,  och  den  är  hemma  där  borta  i  Skatt- 
ungebyn.  Och  han  sjunger  även  gånglåten  från  Orsa 
och  »Nu  är  tid  sätta  stora  klara  klockor  i  gång*  av  Carl 
Larsson  och  andra  visor  av  och  om  män  i  Dalom. 

Vi  tillbringa  natten  i  en  fäbodstuga  och  gå  i  arla 
morgonstunden  nedåt  bygden. 

Gabriel  Nikander. 


HÖGVALLA  HUSHÅLLS-  OCH  TRÄD- 
GÄRDSSKÖTARE-SKOLA  I  KARIS. 


Denna  nya  läroinrättning,  med  praktiskt  syfte,  inrym- 
mes i  en  mycket  hemtrevlig  byggnad,  såväl  vad  det  )rttre 
som  inre  vidkommer.  Nedre  våningen  upptages  av 
tvenne  lärarerimi,  gästrum,  stuga  och  skolkök  förutom 
veranda  och  tambur.  I  övre  våningen  inrymmes  sex 
prydliga  elevrum  och  en  öppen  hall. 

Skolan  har  förvisso  en  stor  uppgift  att  fylla.  Det 
finnes  —  så  antaga  vi  —  mången  ung  kvinna  ute  i  de 
svenska  bygderna,  som  icke  förstår  att  älska  och  akta 
arbetet  i  hemmet,  och  det  blir  skolans  sak  att  hos  dessa 
kvinnor  väcka  håg  och  lust  för  husliga  göromål.  Ska- 
pandet av  ett  lyckligt,  varmt  hem  är  en  konst,  som  icke 
alla  ktmna.    Men  i  hemmen  fostras  ju  hela  nationens 


126    HÖGVAIXA  HUSHÅLLS-  OCH  TRÄDGÅRDSSKOLA. 

välfärd  och  lycka,  och  det  är  därför  av  stor  vikt.  att 
våra  kvinnor  få  lära  sig  sådant,  som  för  dem  bleve  till 
nytta  vid  hemmets  grundläggande  och  inredning. 

För  att  förverkliga  sitt  ändamål  anordnar  skolan  fem 
slags  olika  kurser.  Hushålls-  och  trädgårdskursen  för 
allmogekvinnor  omfattar  huslig  ekonomi,  trädgårds- 
skötsel   och    hönsskötsel    samt,     eventuellt,    biodling. 


Undervisningen  blir  både  praktisk  och  teoretisk,  dock 
mera  lutande  åt  den  förstnämnda  sidan.  Kursen  varar 
sex  månader,  från  15  mars  till  15  september.  Avgiften 
är  30  mark  per  månad.  Kursen  n:o  2  för  utbildande  av 
kvinnliga  lärarinnor  för  husmodersskolor,  lantbruks- 
sällskapens och  lantmannagillens  behov  är  en  fortsätt- 
ning av  kursen  n:o  i,  d.  v.  s.  hushålls-  och  trädgårds- 
kursen  för  allmogekvinnor.  Härunder  meddelas,  utöver 
första  kursens  läromått  undervisning  i  följande  ämnen: 


HÖGVALLA  HUSHÅLLS-  OCH  TRÄDGÅRDSSKOLA.    1 27 

undervisningsmetoden,  olika  slag  av  kosthållning,  hus- 
hållskemi, närings-  och  födoämneslära,  fysiologi  och 
hälsolära  samt  övas  även  att  tmdervisa.  Denna  kurs 
fortgår  i  nio  månader  eller  från  15  mars  tiU  15  december. 
Kursavgiften  är  75  mark  per  månad.  Kursen  n:o  3, 
avsedd  för  extra  elever,  kan  räcka  kortare  eller  längre 
tid,  men  får  dock  ej  understiga  2  månader.  Avgiften  för 
denna  kurs  är  100  mark  i  månaden.  Mycket  beaktande 
förtjänar  även  den  praktiska  syltningskursen  (N:o  4), 
som  anordnas  varje  höst  och  till  vilken  ett  större  antal 
elever  emotts^as.  Dessa  måste  själva  anskaffa  sig  mat 
och  logi,  men  detta  torde  vara  mycket  lätt,  då  trakten 
är  tätt  bebyggd.  Denna  syltnings-  och  inläggningskurs 
anordnas  i  augusti  och  september  och  fortgår  i  två 
veckor.  Avgiften  är  15  mark.  Kurs  N:o  5  eller  afton- 
kursen för  gifta  kvinnor  räcker  fem  veckor  med  2  lektio- 
ner i  veckan.  Avgiften  är  så  låg  som  5  mark.  Denna  kurs 
avser  att  åt  kvinnor,  som  under  dagens  lopp  icke  hinna 
lämna  sina  hem,  meddela  kombinerad  praktisk-teoretisk, 
lättfattlig  undervisning  i  hushållslära,  särskilt  avpassad 
för  hem  på  landet. 

Vi  se  således,  att  kurserna  äro  anordnade  så,  att  det 
bleve  möjligt  för  kvinnor  i  olika  samhällsställning  och 
i  skilda  förhållanden  att  taga  del  i  någon  för  dem  avpas- 
sad anordning.  Inträdesfordringarna  äro  ej  heller  över 
hövan  stora.  En  oklanderlig  vandel  och  god  hälsa  äro 
egenskaper,  som  utgöra  första  villkoret  för  inträde  i 
skolan.  TiU  kurs  N:o  i  fordras  därtill  folkskolekunskaper 
och  till  N:o  2  personlig  lämplighet  och  intresse  för  lära- 
rinnekallet jämte  goda  skolkunskaper  i  övrigt.  Varje 
elev,  som  det  önskar,  erhåller  efter  genomgårgen  kurs 
ett  kunskapsintyg. 

Inom  skolan  har  tnellan  de  särskilda  eleverna  och 
lärarpersonalen  rått  det  bästa  förhållande.  Skolans 
föreståndarinna  säger,  »att  eleverna  sinsemellan  varit 
som  syskon.»  Och  även  föreståndariiman  tyckes  förstå 
sin  uppgift,  då  hon  med  avseende  å  sina  elever  yttrat: 


128    HÖGVALLA  HUSHAlLS-  OCH  TKÄDGÅRDSSKOLA. 

»Varje  litet  framsteg  gläder  mig,  och  det  är  alltjämt 
mitt  hopp,  att  vårt  kvimiliga  miga  släkte,  bland  andra 
stora  uppgifter  det  förelagt  sig,  icke  minst  skall  upp- 
skatta att  bliva  framstående  även  som  husmödrar.  Jag 
önskar  det  så  mycket  mer,  som  jag  är  övertygad  om, 
att  det  på  det  bästa  skulle  bidraga  till  att  göra  dem 
lyckliga.  Detta,  att  lära  sig  att  skapa  ett  hem,  är  och 
förblir  dock  för  kvinnan  en  stor  uppgift,  och  gnmdandet 
av  ett  hem  lyckliggör  henne  mest.  För  att  skapa  ett 
hem  behövs  visst  något  mera  än  att  kunna  laga  ihop  litet 
mat.  Om  de  unga  kvinnorna  blott  tidigt  kunde  bringas 
till  uppfattning  om  allt  stort  och  skönt  de  borde  lära, 
för  att  fylla  en  husmoders  plats  i  ett  hem,  så  vore  mycket 
vunnet.» 

Många  av  skolans  första  elever  hava  efter  slutat 
arbete  uttalat  sin  belåtenhet  med  vad  de  fått  inhämta, 
»Jag  har  lärt  mig  älska  arbetet  med  grytor,  pannor  och 
borstar»,  skriver  en,  och  hon  fortsätter:  »Varför  skulle 
jag,  en  fattig  nyländsk  flicka,  behöva  uträtta  storverk? 
Jag  är  glad  på  den  plats  ödet  ställt  mig  och  tacksam 
mot  dem,  som  lärt  mig  inse,  att  också  jag  har  en  uppgift 
att  fylla.  Arbetet  i  hemmet  är  icke  träldom;  jag  gör  det 
med  tillfredsställelse.»  — 

Det  är  av  vikt,  att  åt  de  djupa  lagren  av  vårt  folk 
bibringas  förståelse  för  kroppsarbetet,  ty  det  fiimes 
ännu  så  mången,  som  i  det  grövre  arbetet  ser  ett  ok, 
vilket  de  gärna  ville  slippa.  Kan  en  gång  kvinnan  göra 
sig  en  rätt  uppfattning  om  arbetet,  skola  tänkesätt^i 
nog  småningom  reformeras.  Och  för  de  breda  lagren 
skall  klasskillnaden  förefalla  mindre,  då  man  lärt  sig 
rätt  förstå  arbetets  värde.  I  detta  avseende  gäller  för 
allmogekvinnan  detsamma  som  för  allmogemannen,  att: 


När  den  som  böjd  med  skäran  går 
ej  blott  till  daglig  föda  slår 
den  mogna  rågen  ned, 


HÖGVALLA  HUSHÅIXS-   OCH  TRÄDGÅRDSSKOLA.        I29 

men  vet  att  varje  armens  slag 
för  framåt  mot  en  bättre  dag 
för  än  ofödda  led; 

då  finnes  inga  slavar  mer 
och  ingen  som  på  livet  ser 
med  mörk  och  dyster  blick, 
men  tanken  klarnar  vart  man  går 
och  livets  mening  man  förstår 
och  fritt  blir  mannen  skick. 

L.  N, 


DOTTERN. 

Gatan  var  liten  och  smal.  Ur  de  små  butikerna,  upp- 
tagna av  skomakare,  fjäderfähandlare  och  krogvärdar, 
trängde  en  unken  lukt,  och  man  var  aldrig  säker  för  faran 
av  att  få  ett  ämbares  eller  en  hinks  innehåll  över  sina 
fötter. 

Längst  uppe  i  gränden  fanns  en  liten  kyrka  med  klara 
och  gälla  klockor,  och  strax  invid  låg  ett  gammalt 
palats,  som  under  tidemas  lopp  blivit  inbyggt  i  nya  hus, 
men  vars  gård  ännu  pryddes  av  de  halvt  dolda  pelarena. 
Borta  i  ett  av  gårdens  hörn  förde  en  mörk  trappa  in  till 
huset,  och  halvvägs  i  trappuppgången  låg  portvaktar- 
rummet.    Där  bodde  Tanto,  lappskräddaren. 

Han  satt  skumögd  och  darrande  vid  det  lilla  fönstret, 
som  vette  mot  en  trång  bakgård,  och  det  kala  huvudet 
på  en  lång,  mager  hals  var  böjt  över  arbetet. 

Med  ryggen  mot  rummets  enda  stora  fönster  stod 
hans  dotter  och  läste.  Hon  var  bred  och  kraftig  med 
mörkt  krusigt  hår  och  alltför  röda  läppar.  Utifrån  kunde 
hon  höra  slamret  av  pressama  i  tryckeriet  och  rösterna 
från  gatan.  Där  uppe  i  fönstret  hade  hon  som  liten 
flicka  stått  och  nickat  åt  tryckeripojkarna,  sett  duvomas 


DOTTERN.  £31 

vingar  skimra  i  solen  och  långt  bakom  hustak  och  pigor 
sökt  domens  marmorklädda  tom,  som  reste  sig  vitt  mot 
himlen  .  .  .  Fönstret  hade  varit  hennes  utsiktsplats, 
därifrån  hon  muntert  ropade  till  sin  far  »Nu  kommer 
signor  Perini.    Nu  kommer  målaren.» 

Och  han  hade  svarat  med  en  torr  hård  hcstning  eller 
lopat  åt  henne,  när  han  sett  någon  av  de  finare  hyres- 
gästerna styra  kosan  mot  trappan,  att  skyndsamt  öppna 
den  gröna  spjäldörren  ut  till  terrassen,  från  vilken  gångar 
och  verandor  förde  till  husets  otaliga  små  våningar. 

Terrassen  var  under  vintermånaderna  den  enda  so- 
liga platsen.     Där  brukade  hon  sitta  med  sin  bok,  upp- 
krupen i  en  stor  nisch,  ursprungligen  avsedd  för  en  staty 
av  någon  leende  och  vit  gudinna.    Mittemot  på  den 
låga  bänken  satt  ibland  under  festdagarna  den  gamla 
lappskräddaren  och  hans  hustru.    Hon  var  vithårig  och 
tandlös,  ständigt  i  färd  med  att  städa  något  av  de  otaliga 
rummen,  för  vilkas  invånare  hon  var  en  oumbärUg  hjälp. 
En  flyttade  ut,  en  aiman  in.    Våren  med  sina  flugor, 
som  flögo  likt  gnistor  bland  de  mörka  träden  i  husägarns 
trädgård,  sommaren  med  sina  klangrosor,  hösten  med 
sina  druvor,  vintern  med  regn  och  fuktig  kyla  kommo 
och  gingo  i  evig  växling.  Tiden  gick.   Hon  stod  ej  mera  i 
fönstret  och  småpratade  för  sig  själv,  medan  hon  följde 
med  allt  som  skedde  nere  på  gård<in.    Hon  hade  blivit 
stor   och  allvarUg   och  satt  ständi;^  fördjupad  i  sina 
böcker. 

Men  sin  vinterplats  ute  på  terrassen  behöll  hon  fort- 
farande, och  man  kunde  som  förr  se  hennes  mor  sitta 
mittemot,  med  händerna  för  köldens  skull  lagda  över 
en  liten  lerkruka,  fylld  av  glödande:  kol. 


132  DOTTERN. 

Det  var  så  jag  fann  dem  en  höstdag,  när  jag  flyttade 
in  i  det  gamla  huset  och  fick  ett  av  rummen  i  slutet  av 
en  lab3nint  med  otaliga  dörrar. 

Den  gamla  blev  naturligtvis  min  hjälpreda,  så  som 
hon  var  hela  husets,  och  inom  några  dagar  hade  jag 
reda  på  lappskräddar-familjen.  Mannen  hade  varit 
anställd  på  något  större  hotell,  från  vilken  tid  han 
bevarade  en  del  eleganta  handrörelser  och  några  franska 
ord,  dem  han  använde  på  ett  fullkomligt  hårresande 
sätt.  Hon  själv  hade  börjat  som  modell.  Så  föddes 
dottern.  De  gifte  sig,  flyttade  hit  och  dit  och  ham- 
nade slutligen  i  det  lilla  portvaktarrummet. 

»Men  nm,  sade  hon,  mu  få  vi  snart  bättre,  min  dot- 
ter, —  ack,  min  herre,  ni  skulle  veta  hur  flitig  hon  ar- 
min dotter  har  gått  i  skola,  och  nu  skall  hon  i  vår 
taga  examen,  lärarinne-examen.  Då  får  hon  genast  en 
plats  och  kan  hjälpa  oss.  Vi  kimde  kanske  flytta  på 
två  rum.    Hon  är  en  god  dotter.» 

Och  någon  vecka  senare  anförtrodde  hon  mig,  att  de, 
den  skumögda  lappskräddaren  och  hon,  nu  fått  samman- 
sparat  en  summa,  stor  nog  för  att  köpa  dottern  en  vacker 
ny  klädning  till  våren. 

Det  var  för  resten  ej  så  långt  till  våren,  och  solen  blev 
redan  hetare  ute  på  terrassen,  där  flickan  med  det  svarta 
krusiga  håret  och  de  alltför  röda  läpparna  satt  i  sin  nisdi 
och  läste.  Hon  hörde  nästan  till  terrassen,  så  van  hade 
man  blivit  vid  att  se  hennes  hopkrupna  figur  ute  i  det 
gula  solljuset. 

Så  stod  hennes  plats  en  dag  tom.  Följande  dag  var 
det  lika,  och  alla  de,  som  kommo  och  gingo,  frågade  ef- 
ter henne. 


DOTTERN.  133 

»Hon  är  sjtik»,  svarade  den  gamle  lappskräddaren. 
»Min  hustru  har  gått  till  dömen,  hon  skall  offra  ett  stort 
vaxljus  åt  madonnan»,  och  han  hostade  våldsammare 
än  vanligt,  medan  händerna  vilade  över  arbetet  i  hans 
knä. 

Det  var  underligt  tyst  i  huset,  och  man  tog  varligt 
i  den  gröna  spjälporten,  men  en  vacker  eftermiddag 
fylldes  trappan  av  brådskande  människor,  och  ut  på 
terrassen  trängde  en  doft  av  rökelse  och  smältande  vax. 

Lappskräddarens  dotter  var  död. 

I  skymningen  fylldes  terrassen  av  mörka  gestalter 
och  barmhärtighetsbrödema  i  sina  kåpor  och  hättor, 
vilka  endast  lämnade  ögonen  synliga,  lyfte  henne  på 
sina  axlar.  —  Sex  vitklädda  fUckor  tände  var  sitt  stora 
vaxljus  och  följde  efter  bröderna.  Ute  på  gatan  stod 
det  folk  i  upplysta  dörrar  och  öppnade  fönster. 

Bredd  i  bredd,  stapplande  och  böjda,  sökte  lapp- 
skräddaren och  hans  hustru  följa  båren. 

Hon  höll  hans  arm,  och  allt  emellanåt  miunlade  hon 
stilla: 

»Du  vet  ju,  vi  skulle  till  hösten  få  det  bättre,  kanske 
två  rum.  Hon  sade  det.»  Men  han  hörde  det  ej;  med  sin 
darrande  hand  strök  han  över  de  röda  ögonen  och  sökte 
behärska  sin  våldsamma  hosta. 

Tåget  med  de  mörka  kåporna,  flickonias  vita  dräkter, 
de  fladdrande  ljuslågorna  och  de  båda  stapplande  gamla 
försvunno  i  den  svagt  sluttande  gränden  vid  kyrkan 
S:t  Barnaba,  ut  i  mörkret. 

Axel  Gabriels, 


NÅGOT  OM  mSTORIE-  OCH  HEM- 
BYGDSFORSKNINGEN PA  1700-TALET. 

Intresset  för  hembygdsforskningen  har  på  senaste 
tid  blivit  mycket  livligt.  Därom  vittna  de  många  sam- 
manslutningar, som  i  detta  syfte  skett  i  olika  nejder  av 
vårt  land.  I  flertalet  av  landskommmiema  har  denna 
rörelse  dock  ännu  ej  funnit  några  förkämpar.  Något  så 
alldeles  nytt  strävande  är  ej  hembygdsforskningen, 
ehuru  den  tills  vidare  upptagits  på  endast  ett  fåtal  orter. 
Under  1700-talet  var  deima  tanke  i  det  närmaste  lika 
klar  för  myndigheter  och  enskilda  som  nu  för  tiden  för 
vissa  särskilt  intresserade.  Talande  bevis  härpå  äro  bl.  a. 
de  påbud,  som  i  det  följande  återges.  Kanske  skola 
dessa  gamla  uppmaningar  tJU  idkande  av  hembygds- 
forskning vara  egnade  att  Irir  och  var  ännu  100  ä  150 
år  senare  ge  nya  impulser,  järnte  det  att  de  tala  för  sig 
själva  om  sin  tid. 

I  Kvevlaks  kyrkoarkiv  har  påträffats  »Koff^/.  Maj:ts 
Nådiga  Förordning  om  Lefverncs  Beskrifningars  upréU- 
tände  öfver  the  afledne.  Gifven  Stockholm  i  Råd-Cam- 
maren  then  26  Junii  1749.»  Kungörelsen,  som  är  trycktj 
innehåller  i  huvudsak  följande 

Konung  Fredrik  I  säger  sig  hava  tagit  i  övervägande, 
vilka. 'åtgärder  som  borde  vidtagas  för  att  Sveriges 
rikes  historia;  måtte  bliva  fullständigare  och  sålimda 
»till  större  nytta  och  tjänst  för  det  allmänna»,  varvid 


FORSKNINGEN   PA   I700-TAi:Är.  135 

som  ett  »hjälpmedel  till  samma  nyttiga  ändamåls  ernå- 
ende* ansågs  vara  »upprättandet  af  lefvemes-beskrif- 
ningar>  över  avlidna  personer.  Med  anledning  därav 
befallde  kontmgen,  att  framdeles  vid  inträffade  dödsfall, 
icke  endast  bland  medlemmar  av  ridderskapet  och  adeln, 
utan  även  bland  prästerna  ävensom  de  »förnämare»  av 
borgerskapet  i  städerna,  sterbhuset  efter  den  avlidna 
skulle  till  ort  som  vederbör  inlämna  skriftlig  berättelse, 
innehållande  sanningsenliga  uppgifter  om  den  dödas 
härkomst,  de  tjänster  han  gjort  riket  och  det  allmänna, 
vad  näring  han  idkat  eller  vad  »eljes  märkvärdigt  sig 
med  honom  uti  thess  lefnadstid  tilldragit».  Även  upp- 
manas anhöriga  till  personer,  som  avlidit  förxlängre  tid 
tillbaka,  att  lämna  dylika  meddelanden.  Samtliga 
beskrivningar  skulle  vid  varje  års  slut  insändas  till 
riksarkivet  att  där  förvaras. 

I  vad  mån  allmänheten  hörsammat  denna  befallning, 
om  till  riksarkivet  i  Stockholm  blivit  insända  några 
levemesbeskrivningar  och  om  dessa  kommit  till  använd- 
ning av  historiker  och  biografer,  är  för  mig  obekant. 
Själva  idén  är  dock  värd  att  i  en  eller  annan  form  om- 
sättas i  handling  även  då  det  gäller  hembygdsbeskriv- 
ningama.  Ty  en  serie  biografier  försätta  läsarena  bäst 
in  i  gångna  tiders  liv. 

I  Mustasaari  kyrkoarkiv  förvaras  löljande  skrivna 
maning  till  prästerna  att  samla  i^fornminnesuppgiften  i 
bygderna: 

»Högärevördige  Herr  Doctor,  Biskop  och  Procan- 
cellarie-  så  ock  Hög-  och  Ärevördige  Herrar  Doctorer 
och  Professorer.  Kongl.  Maj:ts  och  riksens  Cantzelie 
collegio  är  uppå  gifven  anledning  af  Kongl.  Antiqvitets 
arcivo  förekommit,  hurusom  på  många  ställen  uti  lands- 
orterna skola  finnas  gamla  minnesmärken  af  bötestenar, 
grafhögar,  lämningar  efter  borgar  och  mera  sådant, 
hvilket  hitintills  icke  hunnit  att  blifva  uptecknadt,  så 
ock  at  fomsagor  och  gamla  berättelser  ibland  folket  äro 
gängse,  hvilka  torde  tiena  til  uplysning  uti  antiqviteteme 


136  NÅGOT  OM  HISTORIB-  OCH  HBBIBYGDS- 

och  den  äldre  historien.  Och  som  det  icke  mindre  är  for 
hvar  och  en  angenämt  än  för  en  landsort  hederligit 
at  haf va  alt  det  uptecknadt  som  där  ifrån  en  tiU  annan 
tid  kmmat  sig  tildraga,  antingen  til  förfädemes  äremiime 
eller  til  sielfva  ortens  märkvärdighet,  ävensom  sådant 
kan  tiena  til  hidpreda  vid  särskilda  beskrifningars 
utgifvande  öfver  hvar  och  en  landsort  samt  n3rtta  för 
allmänheten  och  heder  för  hela  nationen,  så  har  hos 
Kongl.  Collegium  kommit  i  öfvervägande,  huru  alt 
sådant  med  masta  trovärdighet  och  minsta  kostnad  och 
besvär  skulle  kunna  blifva  igenom  upteckningar  friat  at 
icke  med  tiden  råka  uti  alt  mer  och  mer  mörker  samt 
omsider  aldeles  stadna.  uti  glömska  och  förgätenhet. 
Kongl.  Collegium  har  då  trodt  at  den  närmaste  utväg 
skulle  vara,  om  prästerskapet  i  landsorterna,  som  äger 
både  urskillning  och  bästa  tilfälle  at  utröna  alt  sådant, 
ville  sig  härmed  något  S3^sselsätta,  så  at  hvar  och  en 
kyrkoherde  och  präst  uti  dess  pastorat  och  församling 
efterfrågade  och  beskrefve  slika  saker,  såsom  i  synnerhet: 

1:0.  Om  några  ruiner  af  gamla  slott,  kyrkor,  hus 
eller  märkeliga  bygnader  där  finnas,  med  hvad  som 
därom  kan  berättas  av  den  förståndigare  delen  af  invå- 
name. 

2:0.  Om  några  ställen  utvisas,  på  hvilka  fältslag 
stådt  eller  eljest  något  märkeligt  sig  tildragit,  med 
utmärkande  af  tiden,  när  sådant  händt,  jemte  flere 
nödige  omständigheter. 

3:0.    Om  några  runstenar  eller  andra  inskriptioner  i 
socknarne    finnas,  hvarest  de  stå  samt  hturu  många  de 
äro,  på  det  om  dem,  som  redan  icke  äro  afritade,  anstalt 
må  dertil  kunna  fogas. 

4:0.  Om  stora  högar  och  ättebackar  med  deras 
namn  och  gammalt  folks  traditioner  därvid,  samt  om 
vid  upkastande  af  dem  något  bhfvit  däruti  funnet  eller 
eljest  på  andra  ställen  något  gammalt  fynd  upphittadt. 

5:0.  Om  någre  historiska  målningar  odi  bildt- 
huggningar  finnas  i  kyrkor  eller  annorstädes. 


FORSKNINGEN  PÅ    I7OO-TAI.ET.  1 37 

6:0.  Om  någre  märckvärdige  sätes  eller  andra 
gårdar  äro,  deras  namn  och  hvilka  familler  de  ifråin 
ålder  och  til  denna  tid  tilhördt,  så  långt  tilbaka  därom 
kan  skaffas  miderrättelse,  och  om  efter  sådane  deras 
ägare  ännu  finnas  några  lämningar  eller  annars  uråldriga 
minnesmärken  med  hvad  mera,  som  kan  lända  til 
uplysning  och  förökande  af  historiska  samlingar.  Men 
som  en  del  sådant  redan  för  detta  är  uptagit  uti  utgifna 
academiske  disputationer  och  andra  utkomna  böcker 
och  skrifter,  så  är  mindre  nödigt  at  i  sådant  fall  uptaga 
och  beskrifva  detsamma  å  nyo  vidare  än  at  upnämna 
skrifterna  och  auctoreme,  hos  hvilka  sådane  beskrif- 
ningar  äro  at  anträffa,  dock  om  af  en  slik  auctor  antingen 
något  vore  förbigångit  eller  annorlimda  anfördt,  än 
hvad  sielfva  minnesmärken  utvisa,  eller  någon  ny  om- 
ständighet har  sig  tildragit  vid  en  eller  annan  sak,  sedan 
den  förra  upteckningen  och  beskrifningen  skedde,  sådant 
då  behörigen  blifver  anmärkt. 

Det  är  icke  utan,  at  ju  härigenom  något  ovanligit 
arbete,  besyimerligen  på  de  orter,  där  flere  antiqviteter 
förekomma,    torde    för    prästerskapet    sig    yppa.     Men 
Kongl.  CoUegium  förväntar  sig  hkväl  utaf  deras  allmänt 
bekanta  kärlek  för  vitterhet  och  sjmnerliga  håg  at  uti 
alla  dit  hörande  stycken  gagna  det  allmänna  och  deras 
fädernesland,  at  de  icke  böra  undandraga  sig  et  giöromål, 
som  ei  mindre  synes  kimna  förnöja  dem  sielfva  än  för- 
värfva  dem  en  välförtient  heder  och  tacknämlighet  af 
Kongl.  Collegium,  som  icke  skal  underlåta  at  å  tid  och 
ort  deras  därvid  hafde  möda  anmäla.   Och  ehuru  Kongl. 
Collegium  i  anseende  til  prästerskapets  öfrige  ämbetes 
sysslor  icke  vill  föreskrifva  någon  viss  tid  til  desse  imder- 
rättelsers  meddelande,  så  gör  Kongl.  Collegium  sig  likväl 
det  hopp,  at  hvar  och  en  vid  förefallande  tilfällen  och 
under  lediga  stunder  är  däruppå  betänckt,  så  at  Colle- 
gium, så  snart  som  giörhgit  är,  däraf  får  del,  til  hvilken 
ända  Kongl.  Collegium  härmed  velat  vänligen  begära, 
at   Herr  Doctom  och  Biskopen  samt  Consistorium  uti 


138     nAgot  om  historte-  och  hbmbygdsporskningbn. 

dess  i  nåder  anförtrodde  stift  behagade  pä  det  bästa 
understödja  detta  ärende  och  upmuntra  pastoreme  at 
deras  anmärkningar  uti  de  föreskrifne  stycken  författa 
och  til  Herr  Doctom  och  Biskopen  samt  Consistorium 
så  fort,  som  ske  kan,  dem  til  CoUegium  lärer  insända, 
jemte  hvad  Herr  Doctom  och  Biskopen  samt  Consisto- 
rium därvid  kan  hafva  för  egen  del  at  påminna  eller 
tillägga.  Kongl.  CoUegium  befaller  Herr  Doctom  och 
Biskopen  samt  Consistorium  Gud  alsmägtig.  Stockholm 
d.  13  Maji  1760. 

På  dragande  kall  och  ämbetets  vägnar: 

Clas  Ekeblad. 
Edv.  Carleson.  M.  Benzelstiema. 

Rabbe."^ 

Vad  som  med  anledning  av  denna  uppfordring  till 
hembygsforskning  gjorts  av  prästerna,  är  ej  känt. 
Antagligen  lades  cirkuläret  mångenstädes  »till  handjin- 
garna*  och  glömdes.  De  begärda  uppgifterna  krävde 
mer  än  vanligt  intresse  och  ett  drygt  forskningsarbete. 
Gott  och  väl  skulle  det  vara,  om  något  tillgjorts  på  den 
tid  cirkuläret  utsändes,  ty  under  de  148  år,  som  sedan 
gått,  ha  många  minnesmärken,  traditioner  o.  dyl. 
glömts.  Men  något  bör  väl  ännu  kunna  fås  reda  pä  av 
sådant,  som  cirkuläret  berör.  För  den  hembygdsforsk- 
ning, som  i  våra  dagar  påbörjats  ute  i  bygderna,  inne- 
håller därför  detta  cirkulär  ännu  vägledande  anvis- 
ningar. 

I  samma  sockens  k3rrkoarkiv  förekommer  även  föl- 
jande brev  av  landshövdingen  i  Vasa  om  uppgifters 
insamlande  till  wågarnas  historia»: 

»Välbetrodde  Krono  befallningsman  Fontell.  Till 
författande  af  en  historia  om  vägame  i  riket,  den  Herr 
Cancellie  rådet  och  riddaren  Ebers  (Elers?)  är  sinnad  at 
utgiva,  har  jag  blivit  anmodad  lemna  åtskilliga  uplysnin 
gar,  i  anledning  hvaraf  Krono  befalhiingsman  antydes  at, 
efter  inhämtade  underrättelser  af  prästerskapet  i  fogde- 


FORSKNINGEN   PÄ   170O-TAI.ET.  1 39 

riet  och  andra  kunnige  gamla  män,  skjmdsammeligen 
uplysa  och  utreda  följande  omständigheter,  nämligen: 
när  vägarna  i  äldsta  tider  blifvit  upbrutne  och  seder- 
mera i  ståndsatte  samt  mätte  och  stålpade;  om  tradi- 
tioner och  gamla  handlingar  antingen  derom  något 
förmäla  eller  om  gamla  ridvägar,  såsom  de  äldsta  och 
första;  huruvida  någre  gamle  vägar  blifvit  igenlagde 
och  nya  i  stället  anlagde  samt  om  lands-  och  sockne- 
samt  bruksvägames  sträckningar,  längd  och  läge  inom 
socknarna,  de  större  och  af  ålder  nyttjade  vintervägar 
inbegripne;  hvilka  namn»  vägarna  undfått  antingen  af 
deras  anläggare,  lokalen,  belägenheten  eller  af  andra 
orsaker;  om  äldre  och  nyare  större  broar,  dera^  namn, 
byggnad  och  märkvärdigheter,  samt  om  färjor  och  färje- 
ställen; om  några  monumenter  vid  vägarna  finnas, 
såsom  råstenar,  gräntseskillnader,  minnesvårdar  med 
deras  inskriptioner,  ruiner  af  kloster  och  kyrkor,  domare 
säten  med  mera  dylikt;  om  några  ställen  vid  vägame,  i 
anseende  till  timade  händelser,  såsom  fältslag  med  mera, 
i  syimerhet  i  forntiden  äro  märkvärdiga,  och  om  någon 
båtfart  blifvit  öppnad  eller  tillämnad  till  närmare  eller 
fj  armare  orter.  Af  krono  befallningsmans  håg  för 
antiqviteter  och  nit  at  uplysa  fäderneslandets  historia 
väntar  jag  med  första  få  omständelig  uplysning  i  dessa 
delar,  som  möjligen  står  at  erhållas. 

Vasa  Lands  canselhe  den  2o:de  Oktober  1790 

A.  Tandefeldt. 

Henr.  Fleege.* 

Om  någon  sådan  historia  över  Sveriges  och  Finlands 
landsvägar,  som  detta  brev  omtalar,  sett  dagen  och  vilka 
underrättelser  däri  influtit  från  Finland,  är  ej  känt. 
Själva  programmet  för  denna  sida  av  hembygdsforsk- 
ningen kan  dock  fortfarande  tjäna  till  ledning  och, hela 
brevet  vara  en  maning  att  i  varje  socken  företaga  forsk- 
ningar efter  uppgifter  rörande  vägamas  beskrivande. 

K.  F.  Å. 


JONAS  UE. 

Skandinaviens  mest  folkkäre  diktare  under  1800- 
talets  senare  hälft  har  detta  år  gått  bort:  den  5  juli 
avled  Jonas  Lie  stilla,  efter  ett  längre  avtynande,  å  en 
lantgård  i  närheten  av  Kristiania,  74  år  gammal.  Norges 
folk  och  regering  ha  ärat  honom  såsom  en  av  landets 
store;  på  statens  bekostnad  försiggick  bisattningshög- 
tidligheten  i  Trefaldighetsk3rrkan,  vid  vilken  represen- 
tanter för  storting,  regering,  imiversitet  och  en  mängd 
korporationer  yttrade  hyllnings-  och  minnesord  samt 
nedlade  blomstergärder. 

I  högre  grad  än  någon  av  sina  samtida  har  Jonas 
Lie  varit  det  nordiska  hemmets  skald,  och  hans  ord  ha 
fimnit  genklang  i  hemmen  norden  runt.  Hans  böcker  ha 
gått  ut  i  de  största  upplagorna:  »Familjen  på  Gilje» 
i  50,000  exemplar,  »Den  Fremsynte»  i  över  40,000.  Utom 
till  svenska  och  finska  äro  de  översatta  tiU  tyska,  engelska. 
holländska,  franska,  italienska,  ryska,  polska,  czeckiska. 
Ännu  efter  hans  död  ha  18,000  subskribenter  samlat  sig 
om  den  minnesupplaga  det  Gyldendalska  förlaget  i 
Köpenhamn  föranstaltat;  den  skall  omfatta  alla  hans 
31  arbeten,  alltså  även  de  tvenne,  vilka  utkommit  efter 


i 


JONAS  UE.  141 

den  tidigare  folkupplagan,  och  skall  i  allt  likna  dem, 
som  utgivits  över  Ibsen  och  Kielland.  Vi  här  i  Finland 
ha  särskild  anledning  att  minnas  Jonas  Lie:  på  70-  och 
8o-talen  lästes  hans  berättelser  här  ivrigare  än  någons. 
Jämte  Kiellands  gingo  de  regelbimdet  som  följetong  i 
våra  dagliga  tidningar  och,  näst  Ibsens  dramer,  .diskute- 
rades de  livligast  i  varje  hem. 

Den  hängivenhet,  som  följt  hans  diktarverksamhet 
i  nära  40  år  —  »Den  Fremsynte»  utkom  1870  —  ej  blott 
hos  oss,  men  i  hela  Skandinavien,  måste  ha  sin  grund  i 
egenskaper  som  stå  långt  över  det  vanliga  måttet. 
Fotar  folkgunsten  på  en  lättfattlig  eller  eggande  form 
för  dagens  modesanning,  varar  den  aldrig  under  sådant 
tidsmått. 

På  1870-talet  gick  över  norden  en  våg  av  mäktig 
litterär  nydaning:  svallet  från  den  starka  väckelsen 
inom  naturvetenskapen  och  ett  nytt  naturstudium, 
som  slog  under  s^  alla  andliga  krafter  och  ville  göra 
även  konst  och  dikt  till  sina  tjänarinnor.  Dess  rop  var 
natur  och  sanning,  dess  litterära  form  blev  realismen. 
Med  en  ny  tids  höga  moraliska  krav  restes  nu,  stundom 
i  geniala  paradoxer,  målet  ovan  molnen;  avståndet  till 
de  etiska  och  sociala  idealen  blev  ett  svalg,  över  vilket 
menig  mans  tanke  icke  bar.  Här  stod  Lie  som  förmedlare 
av  de  stränga  kraven.  Han  uppställde  ej  likt  Brand  den 
absoluta  fordran:  intet  eller  allt,  han  ville  ej  »välta  hela 
spelet  överända»;  hans  praktiska  sinne  sade  honom 
genast,  att  detta  ej  vore  till  båtnad.  Han  vände  sig  i 
stället  mot  de  närmaste  missförhållandena,  de  som 
kunna  avhjälpas,  de  som  vi  i  grunden  alla  äro  ense  om 
att  rödja  undan,  men  av  fördom  och  feghet  låta  stå. 


142  JONAS  UE. 

Optimist  som  han  är,  har  han  sällan  fördjupat  sig  i 
ofruktbara  spekulationer  över  obotliga  grundbrister  i 
människonaturen.  I  alla  böcker  från  hans  kraft^ 
mannaår  är  det  klart  ljus  och  —  en  bestämd  avsikt,  som 
säkert  råkar  mål 

Moralisten  utan  konstnärskap  äro  vi  i  den  moderna 
skönlitteraturen  längesedan  färdiga  med:  han  kan  på 
sin  höjd  ha  en  pedagogisk  betydelse  för  andligt  eller 
faktiskt  minderåriga.  Men  å  den  andra  sidan  äro  de 
diktare,  som  icke  lyfta  oss  upp  ur  vardagen,  som  intet 
bud  bära  dll  oss  i  vår  vilja  till  utveckling,  oss  i  grunden 
lika  likgiltiga.  Lies  3rpperliga  teknik,  den  banbr3rtande 
impressionismen  i  hans  berättarkonst,  som  med  dittills 
oanad  kraft  gav  novellen  något  av  dramats  böljande 
liv,  hans  säkra  psykologi  ha  sin  djupaste  betydelse  som 
uttrycksmedel  för  den  sanningens  eld,  som  brann  inom 
honom.  £n  lidelse  för  det  rätta  flammar  ur  aUa  hans 
verk.  Han  var,  även  han.  något  av  en  samhällsreformator 


Jonas  Lie  var  37  år  gammal,  en  mogen  man,  då  han 
debuterade  i  skönlitteraturen.  Han  har  i  sin  roman 
FasU  Forland  (1899)  givit  en  skildring  av  de  brytningar 
i  hans  liv,  som  föranledde  denna  övergång  —  en  själv- 
gissling,  som  väl  ej  i  sina  3rttre  konturer,  men  i  sin  själs- 
kamp torde  fullt  sammanfalla  med  verkligheten. 

På  fädemesidan  härstammar  han  från  en  juristsläkt 
som  i  medlet  av  1700-talet  steg  ur  bondeståndet; 
mödemesläkten  var  från  Nordlandet,  uppblandad  med 
något   finnblod.     Han   föddes   1833   i   Haugsund,    där 


i 


JONAS  UB.  143 

fadern  var  proktirator;  hela  sin  barndom  tiUbragte  han 
uppe  i  Nordlandet.    Osäker  vid  valet  av  yrke,  som  så 
många  diktare,  antog  han  till  en  början,  mera  av  en  till- 
fällighet, fädernesläktens,  vartill  kanske  bidrog  utsikten 
att  snarast  möjligt  kunna  sätta  bo:  hans  tycke  hade 
tidigt   fallit   på   kusinen   Thomasine,   som   sedan   blev 
honom  en  så  trofast  livskamrat.   Någon  tid  praktiserade 
han  som  sakförare  i  Kongsvinger,  men  inlät  sig  samtidigt 
på  skogsspekulationer,  vilka  efter  några  år  medförde  en 
fullständig  ekonomisk  ruin.    1868  flyttade  han  in  tiU 
Kristiania  för  att  leva  av  sin  penna,  som  journalist  i 
politiska  facket;  vid  denna  tid  skrev  han  även  tillf ällig- 
hetsdikter.     1870    väckte    han    allmän    förvåning    hos 
kamrater  och  bekanta  genom  utgivandet  av  nordlands- 
novellen Den  Fremsynie,    Den  beundran  detta  arbete 
framkallade  och  det  ekonomiska  understöd  i  form  av 
tvenne  statsstipendier  han  på  grund  därav  vann,  ledde 
honom  in  på  den  bana,  där  resten  av  hans  Uv  förflutit. 
Största  delen  därav  har  han  tillbragt  utomlands,  i  Rom, 
i  Paris,    om  somrarna  i  högfjällsorten  Berchtesgaden  i 
Bayern,  som  väl  var  honom  en  erinran  om  hans  nordiska 
fjällbygd;  vid  omkring  60  års  ålder  satte  han  åter  bo  i 
Norge. 

Det  ser  ut  som  om  de  norske  diktame  behövt  en  främ- 
mande omgivning  för  att  den  inre  bilden  av  foster- 
landet sktdle  framträda  med  den  intensitet,  deras  konst- 
närliga avsikt  kraft.  Det  säges  om  Jonas  Lie,  att  han 
personligt  tog  sällsynt  litet  intryck  av  de  utländska 
förhållanden  han  levde  i;  som  diktare  har  han  fördjupat 
sig  nationellt,  ju  längre  han  levde  i  landsflykt.  De  få 
famlande  försöken  i  en  internationell  miljö,  »Faustina», 


144  JONAS  UB. 

»Thomas  Ross»,  m.  fl.  intaga  en  så  ringa  plats  i  hans 
diktning,  att  de  längesedan  äro  glömda. 

Följer  man  utvecklingsgången  i  denna  dikt,  kan  man 
urskilja  trenne  stora  huvudådror,  som  tillföra  den  stoff 
och  inspiration.  Den  första  är  nordlandsnaturen  som 
omgav  hans  barndom.  Med  sina  ljusförhållanden  och 
sitt  mäktiga  linjespel  står  den  på  gränsen  till  sagan 
och  fostrar  vidunder  i  folkfantasin.  Ur  detta  intryck 
formas  »Den  Fremsynte».  Stilistiskt  hör  novellen  till 
det  bästa  6o-talet  frambragt;  dess  sorgfäUiga  form  är 
som  en  teckning  med  fint  spetsad  blyerts  från  århimdra- 
dets  mitt.  Den  har  betydelse  som  den  första  poetiska 
skildring  av  det  nordliga  Norges  natur  och  dess  verkan 
på  människosinnet,  som  imder  dess  dimensioners  tryck 
blir  skört  och  sjukligt  känsligt.  Den  är  Nordlandets 
konstnärliga  upptäckt.  I  denna  luft-  och  ljusbild,  som 
dallrar  vid  det  eviga  mörkrets  hot,  är  förlagd  en  historia 
om  ung  kärlek,  så  fin  och  skygg,  som  man  ej  förnummit 
sedan  romantikens  dagar,  då  blyghetens  skönhet  ännu 
hölls  i  ära.  Redan  i  denna  spröda  nordlandshägrii^ 
finnes  det  frö,  som  sedermera  växte  så  kraftigt  hos  Lie: 
hans  djupa  uppfattning  av  kärlekens  natur  som  trofast 
gemenskap  i  allt,  med  David  Holsts  fromma  ord  sålunda 
uttryckt:  n  sann  kärlek  bäres  korset  av  båda  de  älskande, 
och  den,  som  ridderligt  vill  bära  det  ensam,  bedrager 
blott  den  andre  på  en  del  av  hans  bästa  egendom»  — 
\  och  även  *här  är  det  kvinnan,  den  unga,  späda  Susanna, 

som  främst  inser  och  strider  för  dess  rätt. 

Ett  par  av  Lies  följande  arbeten  äro  ännu  byggda 
över  nordlandsmotiv;  därpå  skjutas  de  undan  av  mera 
aktuella.   Men  blott  skenbart.    I  något  djupare  lager  av 


JONAS  UE.  145 

fantasi  fortleva  de  intensivt,  ty  tjugu  år  därefter, 
lan  av  90-talet,  dyka  de  upp  i  de  båda  samlingarna 
,  som  gåvo  Björnson  anledning  till  yttrandet  att 
lens  romantiker  gått  förlorad  i  Lie.  Nordländingens 
epelse  och  vidtmderliga  sägner  om  troll  och  gastar 
är  omsatts  i  konstnärlig  form,  och  så  starkt  har 
ren  trängt  in  i  folkföreställningen,  att  han  ryckt 
omgivningen  med:  det  viner  havsvind  igenom 
och  vilda  fjäll  torna  sig  upp  bakom  dem.  Men  han 
:ke  förgäves  utvecklat  sig  till  psykolog,  sedan  han 
ehandlat  motiven.  Liksom  gasten  fordom  uppstod 
naterialisation  av  hemska  element  och  onda  drifter, 
m  nu  trollen  som  symboler  av  de  dolda  själsmakter, 
styra  människans  liv.  »De  ligga  inne  i  personlig- 
och  binda  den  som  orörligt  fjäll,  nyckfullt  hav  och 
lig  vind  —  stora  och  små  bestar  —  från  det  en- 
la  väldiga  bergs-  eller  havstrollet,  som  med  sin 
kan  lägga  sig  in  i  livsströmmen,  till  näcken,  alfen, 
^n,  som  husera  och  göra  siaa  krumsprång  inne  i 

en  andra  källan  till  poetisk  inspiration  upprinner 
es  kärlek  till  havet.  Som  ung  skulle  han  bli  sjö- 
r,  besökte  även  någon  tid  en  kadettskola,  men 
t  på  grund  av  närsynthet  avstå  från  detta  yrke. 
Het  kom  havet  och  sjömannens  liv  att  intaga  en 
plats  i  hans  dikt:  under  en  lång  period  bilda  de 
imotiven  i  hans  berättelser.  Lotsen  och  hans 
*,  Tremastaren  Framtiden,  Rutland,  Gå  på  äro 
iga  sjömanshistorier,  som  avspegla  den  norska 
•efolkningens  liv.  Den  förstnämnda  är  dessutom 
lelsefuU  för  den  kärnfulla  kvinnotyp  den  innehåller. 


146  JONAS  LIK. 

Voro  »Den  Fremsyntet  och  de  tidigare  Nordlands- 
novellema  ännu  att  betrakta  som  avläggare  av  roman- 
tiken, står  Lie  med  sjömanshistoriema  redan  helt  inne  i 
realismen.  Men  det  var  ännu  icke  dessa  motiv,  som 
skulle  frigöra  hans  djupaste  ^enart  som  diktare. 
Konstnärligt  stå  Kiellands  och  bergensiskan  Amalie 
Skräms  skepparhistorier  framom  hans,  ehuru  dessa 
visserligen  alltid  skola  bevara  sin  plats  som  en  ypperlig 
ungdomsläsning.  Den  åder,  som  tillförde  den  Lie'ska 
dikten  dess  förnämsta  stoff,  var  det  sociala  livet,  medel- 
klassens liv:  inom  samhällsromanen  är  han  en  storman, 
som  givit  den  nordiska  litteraturen  en  väsentlig  dd  av 
dess  betydelse.  Särskilt  i  sin  skildring  av  äktenskapet, 
i  sin  ideella  uppfattning  av  kärleken,  grundvalen  på 
vilken  det  nordiska  hemmet  bygger,  i  sin  djupt  mänskliga 
syn  på  kvinnan  som  den  ena  jämbördiga  parten  i  för- 
bundet är  han  den  store  kännaren  av  vårt  dagliga  liv, 
verklighetsskildraren,  som  ser  långt  ut  mot  det  ideala. 
Det  har  icke  varit  utan  betydelse  att  han  själv  levat  i 
ett  säUsjmt  lyckligt  äktenskap,  haft  en  kamrat  som  för- 
mått följa  honom  i  allt,  även  det  högsta:  den  skapande 
fantasin  —  och  som  blev  honom  så  oumbärlig,  att  han 
endast  en  kort  tid  förmådde  överleva  henne. 

Lie  står  som  tolk  för  ett  av  de  krav  nydaningsarbetet 
på  70-talet  reste:  en  renare  och  mera  sanningskär  upp- 
fattning av  förhållandet  mellan  man  och  kvinna.  Likt 
Ibsen  och  Björnson  har  han  den  tro  på  kvinnan,  som 
ställde  nya  uppgifter  för  henne  och  framtvang  hennes 
andliga  och  sociala  frigörelse,  och  vid  stiftandet  av 
hemmet  har  han,  mer  allmängiltigt  än  någondera  av 
dem,   hävdat  att,   endast  om  båda  äro  självständiga 


JONAS  LIK.  147 

personligheter,    kan    kärlekens    förbund    iä    namn    av 

äktenskap.  Hans  kamp  riktas  främst  mot  konventiona- 

lismens  hydra-j    Fördomamas,   förtroendebrottens,   den 

sällskapliga  oärlighetens  offer  har   han  givit  kött  och 

blod  med  så  kraftfiill  hand,  att  de  aldrig  skola  glömmas. 

Det  är  en  lång  rad  haverister  på  kärlekens  hav  som  i 

arbetena  från  hans  bästa  period  driva  emot  oss,  haverister 

just  bland  dem,  som  av  en  frikostig  redare  bäst  utrustats 

för  långresa,  men  som  aldrig  passera  lyckans  linje. 

Den  stolta  Inger- Johanna  på  Gilje,  som  så  modigt 
stiger  ut  i  världen  och  synes  skapad  för  den  härligaste 
ott  en  kvinna  kan  drömma  om,  lockas  att  göra  ett  gott 
)arti  för  att  som  paradhäst  ståta  för  familjevagnen  — 
n  förnedring  varur  hon  visserligen  reser  sig,  rak  och 
pänstig  som  förut,  men  endast  för  att  leva  ett  Uv, 
erövat  alla  illusioner;  Cecilia  Witt,  kommendörens 
tagande  dotter,  drottningen  i  sällskapskretsen,  faller 
fer  för  de  småaktigaste  konventionella  hänsyn;  den 
ka  Thinka,  kaptenens  på  Gilje  andra  dotter,  försörjes 
m  pardon  i  gifte  med  en  gammal  man;  Martha,  Cecilias 
^re  syster,  som  gett  sin  unga  kärlek  hel  och  varm, 
tnpas  i  allsköns  vänlighet  ihjäl  av  sina  egna;  Maisa 
IS,  den  käcka  syflickan,  knäckes  av  ståndsfördomar. 
L  dessa  ledas  till  sällskapslivets  Moloch  —  en  tribut 
angå  jungfrur  av  rikets  ädlaste  blod.  Familjen  på 
?  blottar  missförhållandena  på  40-talet,  i  århundra- 
mitt.  Kommendörens  döttrar  och  Maisa  Jons  de  i 
tid  mest  olycksbringande. 

^en   andra  gruppen  är  ännu  intressantare  att  iakt- 

de    som   förenats  med  den   deras  hjärta  åtrått, 

som  likväl  fått  den  gudabild  de  burit  högt  genom 


148  JONAS  UB. 

livet  grymt  krossad  och  vid  sin  bästa  ålders  slut  stå  med 
tomma  händer.  Här  är  främst  Alette  Mörk  (Et  samliv). 
Med  sin  duktige  Jakob,  sina  vackra  barn,  sitt  eleganta 
hem  står  hon  där  på  sin  silverbröllopsdag,  bedragen 
på  det  värdefullaste  av  livets  innehåll.  Det  slår  henne 
som  en  blixt,  att  hon  i  tjugufem  år  gått  som  en  främ- 
mande i  sitt  eget  hem:  mannens  fulla  förtroende,  det 
bästa  i  hans  värld,  arbetet  och  mödan,  det  hade  hon 
hållits  utanfqi^  —  av  falsk  ambition,  av  missriktad 
ömhet  har  han  aldrig  delat  ärligt  med  henne.  Den  gamle 
kommendör  Witt  känner  för  varje  år  tydligare,  huru 
hustruns  starkare  vilja  tar  loven  av  hans  egen,  och  han 
ser  barn  och  barnbarn  gå  i  kvav  för  upprätthållandet 
av  ett  falskt  sken.  Och  Sara  Hegge  (Lj^ige  Koner), 
den  unga  hustrun,  som  trott  sig  stå  på  hälleberget  i  sin 
mans  kärlek,  upptäcker  plötsligt,  att  hon  har  gimgfly 
under  fötterna,  och  från  en  duglig,  verksam  människa 
förvandlas  hon  till  en  av  de  »muntra  fruar»,  som  springa 
från  den  ena  basaren  till  den  andra.  Ett  manligt  mot- 
stycke till  henne  har  Lie  givit  i  Grunth,  militärläkaren  i 
Naar  Sol  gaar  ned.  Ovan  alla  dessa  skeppsbrott  strålar 
en  ideal  åskådning  av  kärlek  och  tro.  överallt  är  det 
konventionella  fördomar  eller  förtroendebrott,  som  äro 
orsakerna  till  den  tragiska  utgången:  ärlighet  och  frihet 
är  den  enda  fasta  grunden  för  ett  dylikt  förhållande. 

I  jämbredd  med  äktenskapsromanema  uppstå  en 
rad  andra  arbeten.  Onda  makter  ger  en  utmärkt  typ  av 
manlig  härsklystnad  och  som  kontrast  en  natur,  vars 
förfinade  rättsbegrepp  och  ömtåliga  samvete  låta  honom 
draga  det  kortare  strået  gentemot  den  robuste  med- 
tävlaren  om  det  kommunala  anseendet.    Från  denna 


i 


JONAS  UK.  149 

Johnsson  härstammar    Björnsons    Paul    Lange    1    rätt 
nedstigande  led.    Niohe  är  en  skarp  satir  över  den  ung- 
dom, som  på  90-talet  trädde  ut  i  världen,  och  dess  miss- 
riktade frihetsideal.    Fäste  Forland,  där  Lie  så  tragiskt 
betonar  den    konstnärliga    begåvningens    insolvensför- 
klaring gentemot  det  reala  livet,  är,  som  nämnt,  i  psyko- 
logiskt avseende  byggd  på  ett  autobiografiskt  motiv. 
Ännu  en  av  de  sista  böckerna,  Naar  Jernlappet  folder, 
visar,  trots  det  bisarra  motivet,  en  kraftigt  genomförd 
realism.   I  tvenne  större  arbeten  från  senare  tid  har  Lie 
experimenterat  med  symbolism;  att  han  icke  fortsatte 
därmed  visar,  att  han  insåg,  huru  hans  teknik  vuxit  sig 
säker  inom  realismen  och  ej  mera  i  annat  maner  kunde 
jppnå  något  därmed  jämförligt.    Det  ena  är  sagospelet 
'Andelin,  det  andra  romanen  Dyre  Rein,  där  i  analogi 
led  några  av  Ibsens  dramer  ( (Rotte jomfrun  i  Lille  Eyolf, 
e   vita   hästarna   i   Rosmerholm)    ett   mystiskt  motiv 
yker  upp  mitt  i  skildringen,  där  det  verkar  främmande, 
ots  det  konstnärliga  utförandet.    Blott  som  en  dimkel 
mbol  av  modem  neurasteni  har  Dyre  Rein  existens- 
rättigande. 

Oaktat  alla  dessa  böcker  tekniskt  stå  på  höjden  av 
s  diktning  från  80-talet  och  även  i  några  avseenden 
i  den  djupare  bhck  på  livet,  som  en  ökad  erfarenhet 
ha  de  ej  den  hänförande  friskhet,  som  gjorde  Familjen 
3ilje,  Kommendörens  döttrar,  Ett  samliv  och  Maisa 
5  till  reala  händelser  i  vårt  dagliga  liv.  Må  de  grodder, 
där  spirat,  icke  vissna,  och  främst:  må  nordens 
tior  aldrig  glömma  vad  de  äro  skyldiga  Jonas  Liel 

Irene  Leopold 


LOUISE  VON  CHRISTIERSON. 

En  fin,  en  god, 
en  bjärteren  kvinna, 
som,  innan  sjukdo- 
men kom,  hade  både 
verksamhetslust  och 
förmåga  att  göra 
tanke  till  handling 
—  sådan  står  fru 
Louise  von  Christier- 
son  i  minnet  för  dem, 
som  lärde  känna 
henne.  Hon  var 
mångårigt  ombud  för 
vSvenska  Folkskolans 
Vänner,  och  detta 
vore  anledning  .  nog, 
att  hon  ihågkommes 
här,  men  långt  större 
anledning  att  min- 
nas och  vörda  hen- 
nes namn  är  allt  det  myckna  hon  eljes  under  ett  långt 
liv   velat,  varit  och  verkat. 

Louise  von  Christierson  var  icke  född  i  vårt  land. 
Vid  25  års  ålder  överfl3^tade  hon  till  Finland  såsom 
numera  lantbruksrådet  C.   G.   von  Christiersons  maka 


i 


LOUISE  VON  CHRISTIERSON.  I5I 

från  Östergötland  i  Sverige.    I  rent  yttre  avseende  är 
det  lätt  att  uppdraga  konturerna  till  hennes  levnad. 
Ända  från  överflyttningen  till  hennes  död  i  mars  detta 
år  förflöt  hennes  hv  till  huvudsakUg  del  å  Gerknäs  i 
l/ojo.    Avbrott  gjorde  egentligen   endast  en  på  äldre 
dagar  tilltagande  sjukhghet  och  den  tid  under  ofärds- 
åren,  då  hon  följde  sin  make  i  landsflykten.   Det  var  så- 
lunda i  främsta  rummet  bland  de  svensktalande  i  Lojo 
hon  verkade. 

Tidigt  riktade   hon   uppmärksamheten   på   möjlig- 
hetema  av  hemslöjdens  upphjälpande.    Redan  år  1875 
fick  hon  sålunda  på  det  till  Gerknäs  hörande  Orsnäs  ev 
slöjdskola  till  stånd,  vilken  slöjdskola  sedermera  flyt- 
tades till  det.  Gerknäs  underlydande  Jönsböle.    Denna 
skola,  uti  vilken  även  undervisades  i  räkning  och  skriv- 
ning, måste  dock  efter  något  år  upphöra  på  grund  av 
svårigheterna  att  erhålla  lärarinnor.    När  senare  en  väv- 
skola upprättades  i  Helsingfors,  sändes  dottern  till  en 
av  Gerknäs  underhavande  —  hon  hette  Maria  Timper  — 
dit  för  att  lära  sig  vävkonsten  och  sedan  vid  en  av  fru 
von  Christierson  inrättad  vävskola  lära  den  åt  andra. 
Denna  skola  åter  existerade  under  närmare  ett  decennium 
)ch  tillvann  sig  pris  och  utmärkelser  samtidigt  som  den 
lade  en  stor  betydelse  för  vävskicklighetens  upphjäl- 
ande  i  bygden.   Den  erhöll  bl.  a.  diplom  och  medalj  vid 
tställningarna  i  Tavastehus  och  Paris  år  1889.    Såsom 
2vis    på    det    anseende"  vävskolan     åtnjöt    förtjänar 
inske  nämnas,   att  de  -  s.  k.  *kejsarmattorna»,  mattor 
ställda  av  den  nuvarande  änkekejsarinnan  hos  Hand- 
betets   vänner  i  Helsingfors,  ^  överlätos  '.  till  Gerknäs 
vskolas  utförande. 

I  lika  hög  grad  som  fru  von  Christierson  intresserade 

för  hemslöjdens  upphjälpande,  lika  ivrig  var  hon  i 

>etet  för  folkbildningen  i  dess  olika  former. 

Tidigare    fanns   uti    kommunen    endast   en    svensk 

:skola,    och  den  var  egendomligt  nog  belägen  utom 

del    av   socknen,  som  hade  den  talrikaste  svenska 


152  LOUISE  VON  CHRISTIKRSON. 

befolkningen.  Och  det  behövdes  en  fru  von  Christiersons 
energi,  understödd  av  hennes  makes,  för  att  få  skolan 
fl5rttad.  Gerknäs  folkskola,  som  den  efter  flyttningen 
kallades,  var  sedan  ett  av  hennes  skötebarn.  Där  gick 
hon  ofta  och  gärna  för  att  åhöra  undervisningen  och  hade 
då  ett  vänligt  ord  eller  en  kärleksfull  blick  för  var  och 
en  av  de  små.  Skolgården  planterade  hon  med  äppelträd 
och  bärbuskar.  Även  ett  ansenligt  lånebibliotek  fick 
man  på  hennes  initiativ  till  skolan.  Och  då  för  ett  tiotal 
år  tillbaka  fråga  väcktes  om  inrättande  av  en  andra 
svensk  folkskola  i  södra  Lojo,  var  fru  von  Christierson 
en  bland  dess  stiftare  och  sedermera  ständig  direktions- 
medlem. Hennes  verksamhet  för  folkbiblioteks  upp- 
rättande i  allmänhet  och  för  de  svenska  folkhögskolorna, 
när  de  först  uppstodo,  får  ej  heller  glömmas. 

Vad  hon  var  för  egna  underhavande,  kan  ej  bättre 
karaktäriseras  än  om  man  säger,  att  hon  var  som  en 
mor,  en  kärleksfull  mor  för  dem. 

Detta  är  några  drag.  ur  hennes  utåt  riktade  verk- 
samhet, mer  än  annars  värdefull,  emedan  den  utför- 
des i  förståelse  och  kärlek. 

När  fru  von  Christierson  den  i6  mars  detta  år  slöt 
sina  ögon,  gick  en  kvinna  bort,  som  utfört  en  vacker 
och  värdefull  livsgärning  om  än  till  stor  del  i  det  tysta, 
som  genom  sin  godhet  och  ädelhet  gjort  sig  beundrad 
och  avhållen  som  få. 

H. 


THOMAS  FINNAS. 

En  man  från  stora  ofreden. 

Det  krig  och  de  år,  som  gå  under  benämningen  stora 
ofreden,  äro  i  sanning  ett  av  de  dystraste  skedena  i  vår 
historia.  Mord  och  brand  betecknade  överallt  fiendens 
väg.  lyandets  värnlösa  invånare  bortfördes  eller  dödades 
utan  förbarmande.  Endast  genom  att  fly  undan  till  de 
djupa  skogarna  och  ödemarkerna  eller  över  havet  till 
Sverige  kimde  en  del  rädda  sig.  Icke  blott  fullvuxna,  utan 
även  barn  togos  som  krigsbyte  och  släpades  till  Rjrssland. 

Svårast  drabbades  Österbotten  av  ödeläggelsen. 
Mångenstädes  i  bygderna  i  denna  landsdel  fortleva 
traditioner  om  barn,  som  blivit  tagna  av  ryssarna  och 
sedan  för  alltid  gingo  förlorade  för  hem  odi  föräldrar. 
Men  det  finnes  även  berättelser  om  sådana,  som  åter- 
vunnit friheten.  Det  är  från  en  sådan  tradition,  Z. 
Topelius  fått  stoffet  till  sin  berättelse  om  »Björken  och 
stjärnan».  En  av  de  få,  som  fingo  återse  hembygden, 
var  Thomas  Mårtensson  Finnas,  om  vilken  hans  efter- 
kommande berätta  följande  historia. 

Thomas  var  född  på  Finnas  hemman  i  Bertby  av 
Vörå  socken.  Vid  ryktet  att  fienderna  närmade  sig 
trakten  gömdes  gossen  i  en  ria,  som  var  belägen  ungefär 
3  km  från  hemmet  på  en  åker  inne  i  skogen,  dit  då  för 
tiden  ingen  körväg  ledde.    Likväl  kommo  några  kring- 


154  THOMAS  FINNAS. 

strövande  kosacker  dit  och  upptäckte  gossen.  Han 
måste  nu  följa  med  fienden,  som  tog  återvägen  genom 
hans  hemby.  Då  hans  moder  såg,  att  hennes  barn  bort- 
fördes av  fienden,  sprang  hon  ned  till  vägen  och  över- 
lämnade åt  honom  några  minnen  från  hemmet,  det  vad 
hon  i  hast  fått  tag  i. 

Om  Thomas  fångenskap  i  Ryssland  berättas,  att  han 
där  blivit  omdöpt  och  upptagen  i  den  grekiska  trosläran. 

Även  måste  han  tjäna  som  soldat,  då  han  nått  vuxen 
ålder.  Därvid  åtnjöt  han  något  slags  undervisning  och 
blev  med  tiden  underofficer.  Hans  huvudsakliga  göra 
som  soldat  bestod  i  att  färdas  omkring  och  värva  folk 
för  den  r3rska  armén.  Men  fångenskapen  och  soldat- 
livet kändes  för  Thomas  alltför  olidliga,  och  minnet  av 
föräldrahemmet  bidrog  heller  icke  att  minska  det  sorgliga 
i  hans  belägenhet.  Tillsammans  med  en  olycksbroder 
började  han  överlägga  om  något  sätt,  att  slippa  ur  fången- 
skapen och  uppnå  hemmet.  De  båda  vännerna  lyckades 
obemärkt  skaffa  sig  var  sin  häst  och  redo  först  ett  gott 
stycke  väg,  tills  de  kommo  in  i  en  stor  skog.  Där  läm- 
nade de  hästarna.  Då  Thomas  såg  kamraten  hoppa  av 
hästryggen,  kände  han,  berättas  det,  en  kall  rysning 
genomila  sig.  De  hade  endast  ett  dunkelt  minne  av 
hemmet  och  visste  icke,  om  de  någonsin  skuUe  uppnå 
detta;  å  andra  sidan  voro  de  också  medvetna  om 
det,  som  väntade  dem,  i  fall  de  ånyo  skulle  råka  i 
ryssamas  händer.  Det  var  dock  icke  mera  tid  till  tve- 
kan. Thomas  följde  kamratens  exempel  och  hoppade 
av  hästryggen.  Sedan  klädde  de  av  sig  schinellema  och 
lade  dem  på  sadlarna,  varefter  de  läto  hästarna  löpa. 
Därpå  begåvo  de  sig  in  i  skogen.  I  tre  dagar  strövade 
de  omkring,  utan  att  träffa  på  någon  människoboning 
eller  få  sig  något  att  äta,  tills  de  uthimgriga  och  trötta 
kommo  åter  till  samma  ställe,  där  de  lämnat  hästarna. 
Det  gällde  nu  att  börja  från  början  en  gång  till  och 
taga  en  ny  kurs.  och  nu  var  lydcan  dem,  mera  be- 
våeen.    Efter  någon  tid  kommo  de  till  ett  ensamt  be- 


THOMAS   FINNAS.  I55 

l^et  torp,  där  endast  en  gammal  gumma  var  hemma. 
Här  togo  de  mat  åt  sig  själva  av  det,  som  fanns.  De 
vågade  icke  färdas  på  de  allmänna  vägarna,  utan  måste 
taga  sig  fram  på  ensliga  stigar  och  så  mycket  som 
möjligt  undvika  bebodda  trakter.  Endast  till  avsides 
belägna  gårdar  vågade  de  sig  fram  för  att  skaffa  sig 
mat,  och  där  de  icke  fingo  den  godvilligt,  togo  de 
själva  ned  filbunkar  åt  sig  från  hyllan  och  annat,  som 
de  behövde. 

Efter  många  mödor  och  äventyr  kommo  de  så  fram 
till  Kjnrö  älv.  Det  var  en  söndag,  över  bron  vågade 
de  icke  gå.  De  förfärdigade  då  åt  sig  en  flotta.  Några 
andra  verktyg  än  sina  värjor  hade  de  icke.  På  denna 
bräckliga  farkost  satte  de  över  floden,  just  då  folket 
kom  ur  Lillkyro  kyrka,  överfarten  lyckades  icke  bättre, 
än  att  Thomas  olycksbroder  omkom  i  älven.  Han  skall 
ha  varit  hemma  från  Oravais.  Thomas  fortsatte  ensam 
färden  och  nådde  omsider  hembygden.  När  han  kom 
till  hemmet,  kände  varken  föräldrarna  eller  någon  annan 
igen  honom.  De  kunde  icke  tro,  att  denna  främling 
skulle  vara  den  son,  som  de  för  så  många  år  tillbaka 
förlorat.  Först  då  han  visade  dem,  var  han  som  barn 
brukade  ha  sin  lekplats  och  stället,  där  han  hade  sina 
leksaker  gömda,  måste  de  tro,  att  han  var  deras  son. 
Han  var  då  omkring  20  år.  Han  berättade,  att  han 
en  gång  tidigare  under  fångenskapen  varit  hemtrakten, 
men  då  icke  vågat  rymma  från  armén. 

Ännu  voro  ingalimda  farorna  överståndna.  I  tre 
år  måste  han  hålla  sig  dold,  så  att  ingen  utom  gårdsfolket 
visste  av  honom.  Om  vintrarna  brukade  han  hålla  till 
i  en  utkällare  och  om  somrarna  i  en  lada  i  närheten  av 
gården.  Maten  hämtades  åt  honom  om  nätterna.  Flere 
gånger  blev  han  sökt  och  efterspanad.  Ännu  sedan 
han  vågade  vistas  ute,  kimde  han  icke  vara  säker,  utan 
måste  iakttaga  den  största  försiktighet.  Så  blev  han 
en  gång,  då  han  var  i  rian  med  det  övriga  gårdsfolket 
och  tröskade,  överraskad  av  fiendens  utskickade,  men 


156  THOMAS    FINNAS. 

lyckligtvis  var  han  vid  detta  tillfälle  förklädd  till  kvinna, 
så  att  spejame  icke  heller  nu  lyckades  gripa  honom. 
£n  annan  gång  måste  han  krypa  i  en  vägtrumma,  då  han 
var  ute  och  byggde  vägen.  Han  blev  då  varse  ett  säll- 
skap, som  han  hade  skäl  misstänka  vara  på  spaniz^ 
efter  honom,  och  då  dessa  passerade,  låg  han  i  väg- 
trumman.  Så  måste  han  leva  i  en  ständig  fruktan  tmder 
dessa  år,  tills  fred  blev  i  landet,  och  det  ryska  väldet 
upphörde. 

Efter  fredsslutet  kimde  Thomas  Finnas  känna  sig 
trygg  för  vidare  efterspaningar  och  förföljelser.  Han 
blev  nu  återupptagen  i  sina  fäders  tro  och  ånyo  döpt, 
så  att  han  blev  tre  gånger  döpt  i  sitt  liv.  Han  gifte  sig 
sedan,  och  om  hans  barnaår  och  tmgdomstid  varit  upp- 
fyllda av  lidanden  och  försakelser,  så  fick  han  tillbringa 
sina  återstående  dagar  i  lugn  och  ro  på  sitt  fädernehem- 
man.  Han  dog  enligt  socknens  k3n:kobok  år  1776.  Hans 
efterkommande  inneha  fortfarande  samma  gård  och  hem- 
man, och  inom  släkten  förvaras  ännu  den  värja,  som 
Thomas  bar  som  rysk  soldat  imder  sin  fångenskap  i 
Ryssland. 

7.  K. 


-J 


CARL  GUSTAV  POLVIANDER. 

En  gammal,   »Bjömeborgare>>    och   en    av  förebilderna 
till  »Fänrik  Stål». 

Tecknad  efter  uppgifter  av  hans  dotter  och  dotterson. 

Runeberg  vistades  såsom  ung  student  och  informator 
hos  kaptenen  E.  J.  av  Enehjelm,  en  av  veteranerna  från 
1808 — 09  års  krig,  på  dennes  lantegendom,  Ritoniemi 
i  Ruovesi  socken.  Här  gjorde  han  bekantskap  med  den 
egentliga  förebilden  till  sin  »Fänrik  Stål»,  en  gammal, 
avsigkommen  imderofficer  Pelander.  Denne  var  an- 
förvant till  kapten  Enehjelm,  som  därför  upptagit 
honom  i  sitt  hus,  där  han  bodde  uti  en  liten  stuga  på 
gården  och  sysslade  med  att  binda  nät,  sprita  fjäder 
och  dyUkt. 

De  krigsberättelser,  som  ligga  till  grund  för  »Fänrik 
Ståls  Sägner»,  härröra  dock  icke  alla  endast  från  gubben 
Pelander.  Av  kapten  Enehjelm  och  hans  kamrater  torde 
Runeberg  ha  erhållit  många  uppslag  till  sina  sånger. 


158 


CARL  GUSTAV   POLVIANDER. 


Själv  skriver  Runeberg  härom  i  ett  brev  till  krigets 
förste  egentlige  hävdatecknare,  landshövding  Mont- 
gommery  följande:  »Vad  mina  källor  beträffa,  har  jag 
följt   min   bror   (d.  v.  s.   Montgommerys    »historia   över 


C.  G.  Polviander. 

1808 — 09  årens  finska  krig*),  samt  traditionen.  Fänrik 
Stål  är  till  viss  grad  historisk,  dock  har  han  förtäljt 
mig  mycket  även  genom  andras  mmi.  Där  jag  som  img 
student  befann  mig  på  kondition  hos  en  av  sista  krigets 


i 


CARL  GUSTAV  POI^VIANDER.  159 

bvissar,  hade  jag  tillfälle  att  höra  och  läsa  åtskilliga 
kortare  relationer  om  krigshändelserna.  Det  var  andan 
av  dem,  som  tände  min  håg,  och  det  är  deras  anda,  som 
borde  återfinnas  i  mina  sånger,  om  de  skola  vara  något.» 

En  av  dessa  ^ista  krigets  bussar»,  som  levererat 
mycket  stoff  åt  skalden  till  hans  sånger,  var  hans 
gode  vän  och  jaktkamrat  Carl  Gustav  Polviander,  som 
därför  varit  en  av  förebilderna,  ja  av  några  betraktats 
såsom  den  egentliga  »Fänrik  Stål».  Det  är  också  hans 
stuga,  som  tmder  detta  namn  numera  förvaras  på  borg- 
gården av  Åbo  slott,  dit  den  såsom  ett  av  detta  museums 
sevärdheter  för  icke  längesedan  förfl5rttats.  Han  tjänte 
liksom  kapten  Enehjelm  vid  Björneborgs  frejdade  rege- 
mente först  såsom  furir,  sedan  som  fanjunkare  och  är  med 
sannolikhet  den  »furir»,  som  Runeberg  låter  »Fänrik  Stål» 
kalla  sig  själv  i  dikten  »von  Törne».  Pelander  var  endast 
korpral,  varemot  furiren  Polviander  i  verkligheten  erhöll 
vid  sitt  avsked  ur  svensk  krigstjänst  fänriks  titel.  Av 
hans  ännu  levande  åttiåriga  dotter  Lovisa  Augusta, 
enkefru  Forsström  (född  år  1829)  samt  hans  dotterson, 
doktor  O,  Hainari  har  undertecknad  erhållit  flere 
intressanta  uppgifter  om  denna  gamla  bjömeborgare 
och  en  av  förebilderna  till  den  av  flere  personer  av  Rune- 
berg hopdiktade  och  sammansatta  »P'änrik  Stål».  Som 
ett  bidrag  till  himdraårsminnet  av  vårt  sista  krig  må 
de  här  nu  meddelas. 

Carl  Gustav  Polviander  var  född  den  4  mars  1788  i 
Mouhijärvi  socken  i  Tavastland,  där  hans  fader  Isac 
Emanuel  då  var  pastors-adjunkt.  År  1800  flyttade  hans 
fader  såsom  kapellan  till  Kuni.  »det  fågelrika  kapellet», 


l60  CARL  GUSTAV   POLVIANDER. 

och  dog  där  vid  78  års  ålder.  Carl  Gustav  tog  student- 
examen vid  15  års  ålder  och  inskrevs  vid  Abo  akademi, 
där  fadern  hoppades  att  han  skulle  utbilda  sig  till  läs- 
karl. Men  den  imge  Polvianders  håg  stod  åt  annat  hålL 
Ar  1804  antogs  han  till  furir  på  extra  stat  utan  lön  vid 
vid  Kongl.  Björneborgs  regementes  Ruovesi  kompani, 
vars  kompanichev  var  den  sedermera  så  ryktbara,  av 
Rimeberg  besjungne  »tappre  Eek»  och  vid  vilket  kompani 
de  av  ryssame  så  fruktade  »amiral  Rutt  och  general 
Spuff»  (fältväbel  Roth  och  underofficer  Spoof)  voro  hans 
tjänstekamrater  och  liksom  han  själv  tills  vidare  un- 
derofficerare. 

-Hans  fullmakt  till  denna,  tills  vidare  inte  ett  öre 
inbringande  befattning,  finnes  ännu  i  behåll,  utfärdad 
av  den  bekante  gustavianen  Gustav  Mauritz  Armfelts 
vän  och  olycksbroder,  general-major  Johan  Fredrik 
Aminoff  och  lyder: 

»Ktmglig  Majestäts  till  Sverige  etc.  etc.  etc.  Arfvinge 
till  Dannemark  och  Norige  samt  Hertig  till  Schleswig, 
Holstein  etc.  etc.  Min  allemådigste  Konungs  odi  Herres 
Troman,  general  major,  generaladjutant,  chef  för  dess 
Björneborgs  Regemente  och  den  därunder  lagda  lätta 
infanteri  bataillon,  Riddare  och  Commendeur  af  den 
Kongl.  Svärds  orden.  Jag  Johan  Fredrik  Aminoff 
gör  vetterligt,  att  som  studeranden  vid  Koi^l.  Akade- 
mien i  Åbo  Carl  Polviander  visat  synnerlig  böjelse  för 
krigstjänsten,  i  h  vilket  af  seende  han  sig  om  kunskaper 
uti  de  därtill  hörande  vettenskaper  förvärfvat,  förden- 
skull och  till  någon  uppmimtran  för  honom  att  vidare 
uti  så  berömvärdt  förehafvande  fortfara;  har  jag,  i 
kraft  af  denna  öppna  fullmakt  velat  ant^a  och  förordna 


CARL  GUSTAV  POLVTANDBR.  l6l 

honom  Carl  Polviander  att  vara  Fourier  på  extra  stat 
utan  lön  vid  Ruovesi  Campagnie  och  ofvannemnde  mig 
i  Nåder  anförtrodde  Linie-Regemente.  Det  veder- 
börande till  efterrättelse  länder.  Till  yttermera  visso 
har  jag  denna  fullmakt  egenhändigt  underskrifvit  och 
med  mitt  Skjöldemärke  bekräfta  låtit.  Saaris  öfverste 
Säte  å  Chefscancelliet  den  26  Jimi  1804. 

J.  F.  Aminoff. 

Jenssen.i» 

Ar  1807  utkommenderades  Polviander  med  sitt 
regemente  till  Pommern  mot  fransmännen  och  deltog 
bl.  a.  i  den  häftiga  striden  vid  Kniperfront  utanför 
Stralsund,  där  han  fick  sitt  elddop  och  blesserades  i 
högra  axeln  av  en  gevärskula.  Den  svenska  hären  höll 
på  att  genom  sin  redan  då  hälft  vanvettige  konimg  Gustav 
IV  Adolfs  oskicklighet  bliva  fången,  då  det  lyckades  dess 
sluge  överbefälhavare,  marskalk  Toll,  att  rädda  densamma 
genom  en  kapitulation  till  Riigen.  Under  detta  sitt 
nödtvungna  fredliga  tillstånd  berättade  Polviander 
sig  hava  studerat  särskilda  industriella  anläggningar  i 
Pommern  och  bland  annat  lärt  sig  »konsten  att  blåna 
järn».  Den  gamle  veteranen  och  f.  d.  Åbostudenten 
var  nämligen  en  skicklig  både  slöjdare  och  vapensmed 
och  förfärdigade  bl.  a.  själv  sina  jaktbössor.  Prov  på 
hans  händighet  härvidlag  förvaras  såväl  i  »Fänrik  Ståls 
stuga»  i  Åbo  slotts  friluftsmuseimi  som  ock  (en  dryckes- 
kanna av  ek)  hos  hans  dotterson,  doktor  Hainari. 

Knappt  hade  bjömeborgame  blivit  återförda  till 
hemlandet,  innan  krigsbudet  kallade  dem  ånyo  i  fält  och 
denna  gång  till  fosterlandets  försvar.  Polviander  åtföljde 

II 


102  CARL  GUSTAV  POLVIANDER. 

Björneborgs  regemente  såsom  fanjunkare,  bärande  dess 
ärorika  fana  i  många  dess  brs^drika  strider,  såsom  vid 
Kuuskoski,  Siikajoki,  Nykarleby,  Lappo,  Paljakka  mosse, 
Lappfjärd  och  JtUas. 

I  Siikajoki  slaget  blev  Polviander  av  Eek  utsänd 
att  rekognoscera,  till  kapellansbostället  Pyhtilä.  Medan 
han  sakta  smög  sig  fram  från  bjömeborgames  fältvakt 
på  Kerttula  till  rjrssames  på  Pyhtilä  och  tittade  spejande 
omkring  bakom  knuten  av  en  av  prästgårdens  uthus- 
byggnader, varsnade  han  till  sin  häpnad  en  rysk  soldat 
eller  underofficer,  stadd  i  samma  lovliga  ärende.  Ryssen 
fällde  genast  sin  bajonett  för  att  genomborra  Polviander, 
som  snabb  som  en  ekorre  hoppade  åt  sidan,  så  att  rys- 
sens bajonett  fastnade  i  uthusväggen,  varpå  Polviander 
drog  blixtsnabbt  sin  sabel  och  högg  av  ena  armen  på 
sin  fiende,  som  ömkligt  tjutande  tog  till  flykten.  De 
ryska  förposterna  begynte  slå  alarm  och  hälsa  Polviander 
med  ett  regn  av  kulor,  som  tvang  honom  att  skyndsamt 
retirera  tillbaka  till  sina  landsmän. 

Från  affären  vid  Nykarleby  midsommardagen  1808 
berättade  veteranen,  att  han  såsom  den  längste  vid 
kompaniet  sänts  ut  att  i  spetsen  för  kamraterna  vada 
över  älven,  emedan  ryssame,  såsom  bekant,  brände  bron. 
Älven  var  likväl  där  för  djup  och  strömdrs^t  för  häftigt, 
så  att  Polviander  måste  återvända  och  åtgärder  vidtogos 
för  en  ny  brobyggnad. 

Vid  Lappo  stod  Polviander  vid  underlöjtnant 
Gestrins  sida,  då  denne  dödades  av  en  rysk  kanonkula, 
som  susade  förbi  Polvianders  högra  öra  och  gjorde 
honom  döv  för  en  stimd.  Kort  därpå  träffades  han  själv 
av  en  fientlig  gevärskula,  som  visserligen  fällde  honom 


CARI.  GUSTAV  POLVIANDER.  163 

sanslös  till  marken,  men  endast  rispade  honom  över 
hjässan,  där  ärret  syntes  allt  till  hans  dödsdag.  Von 
Konow,  som  stod  nära  intill  honom,  utbrast,  när  han 
såg  Polviander  falla  till  marken:  »Joko  sinimkin  n5rt 
perkele  vei?»  (For  f-n  också  av  med  dig  den  här  gången?) 
När  Polviander  kort  därpå  återfick  sansen  och  reste 
sig  upp,  fortsatte  den  förvånade  Konow  på  svenska: 
»Sådant  folk  skall  man  ha,  som  jag,  ta  mig  tusan  djävlar, 
vilka,  då  de  stupa,  stiga  strax  upp  igen.  Ta  dej  nu 
en  sup,  Polviander!»,  varpå  han  trakterade  honom  ur 
sin  egen  fältflaska. 

I  samma  drabbning  fick  en  av  Polvianders  soldater 
och  socknebor.  Alm,  fingret  avskjutet,  just  då  han  höll 
på  att  ladda,  av  en  rysk  skarpskytt,  som  låg  på  lur  i 
landsvägsdiket.  Förbittrad  över  sin  kamrats  olycksöde, 
ryckte  Polviander  geväret  ur  hans  hand,  passade  på, 
då  ryssen  Utet  lyfte  på  sitt  huvud  ur  diket  för  att  se 
verkan  av  sitt  skott,  och  sköt  honom  på  stället. 

Vid  Kauhajoki  sårades  Polviander  allvarsammast 
av  en  kula  i  högra  foten,  av  vilken  han  hade  känningar  i 
form  av  häftig  reumatisk  värk,  särskilt  vid  väderleks- 
skifte, under  hela  sitt  återstående  liv.  Armars  fick  han 
vara  vid  full  vigör  och  hälsa  imder  hela  det  bedrövhga 
fälttåget,  vilket  för  honom  och  tusentals  andra  tappra 
kamrater  slutades  med  den  olyckliga  kapitulationen  vid 
Kalix.  Polviander  ämade  vid  överlämnandet  av  rege- 
mentets frejdade  fana  till  en  början  riva  duken  i  bitar 
och  slå  fanstången  sönder  mot  en  sten,  men  ändrade 
sedan  mening,  då  han  såg  de  andra  fanjunkame  över- 
lämna sina  fanor  oskadda.  Inträ  parenthesis  vore  intres- 
sant att  veta,  vart  dessa  finska  arméns  fanor  sist  togo 


l64  CARI,  GUSTAV  POLVIANDER. 

vägen  och,  om  de  finnas  i  behåll,  var  de  förvaras.  Må- 
hända på  Peter-Pauls  fästningen  eller  i  Kasanska  kyrkan, 
där  den  som  skriver  detta  sett  portnycklarna  till  våra 
forna  fästningar,  bl.  a.  Sveaborg,  hänga  enligt  uppgift 
på  silverspikar. 

Om  återtåget  till  »högan  nord»  har  Polviander  bl.  a. 
berättat,  att  de  sleto  mycket  ont  och  fingo  i  brist  på 
bröd  äta  —  omalen  säd.  Nöden  tvang  dem  ibland  att 
marodera,  såsom  t.  ex.  en  gång  i  en  österbottnisk  präst- 
gård, vars  namn  veteranen  likväl  ej  ihågkom.  Ruovesi 
kompani  hade  marscherat  hela  dagen,  utan  att  ha 
njutit  någon  föda,  varken  vått  eller  torrt.  På  aftonen 
\'id  bivuakelden  trakterades  soldatema  med  litet  mögligt 
bröd.  Polviander  och  hans  trogne  vapendragare,  soldaten 
Alm,  märkte  då,  huru  prästens  pigor  ur  prästgårdens 
välförsedda  källare  buro  fram  allehanda  goda  Guds 
gåvor  för  att  fägna  och  mätta  hans  högvördighet. 
Hos  de  bägge  uthimgrade  krigame  väcktes  nu  en  stark 
l3rstnad  att  också  få  smaka  litet  av  de  hierarkiska  läcker- 
heterna. Efter  en  stunds  list^  rådplägning  gömde  sig 
Alm  i  en  stor  byktina,  som  stod  bredvid  ena  källarväggen, 
och  begynte  dimdra  på  densanmias  sidor,  medan  Pol- 
viander promenerade  framför  källardörren  med  ett  för- 
skrämt utseende.  Vid  dånet  utkommo  prostens  pigor. 
högeligen  förskräckta,  troende  att  en  soldattjuv  brutit 
sig  in  i  källaren,  i  vilken  tro  de  ytterhgare  på  allt 
sätt  styrktes  av  den  likaledes  över  bullret  högeligen  orol^e 
Polviander.  Pigorna  bådo  nu  för  själ  och  pina  Polviander 
att  bege  sig  in  i  källaren  för  att  ertappa  tjuven  och  hem- 
tade  åt  honom  i  denna  avsigt  källamyckeln,  vilken 
Polviander  med  av  tacksamhet  svällande  hjärta  sk3m- 


CARL  GUSTAV  POLVIANDER.  165 

dade  att  mottaga.  Han  företog  nu  en  gnmdlig  visitation 
i  källarens  kosteliga  innanmäte,  icke  försummande  att 
sticka  åt  sig  under  rocken  och  i  b3ncf ickoma  allt  vad  han 
möjligen  kunde  överkomma  i  matväg.  Sedan  han  åter- 
lämnat nyckeln  åt  de  tacksamma  och  uppskrämda  tär- 
norna, begav  han  sig  åter,  gynnad  av  mörkret,  som  dolde 
hans  »havandeskaps,  till  bivuaken,  där  rovet  under 
allmän  beundran  och  tacksamhet  fördelades  mellan  hans 
tappre  bjömeborgska  kamrater. 

Många  dylika  anekdoter  berättade  den  gamle  krigaren 
i  synnerhet  vid  glasets  rand  i  goda  vänners  lag.  Vän- 
nerna hava  dock  alla  redan  skattat  åt  förgängelsen,  va- 
dan av  berättelserna  endast  några  och  dessa  här  sär- 
skilt refererade  bevarats  av  hans  närmaste. 

Efter  kriget  bosatte  sig  Polviander  å  sitt  krono- 
boställe Hainari  i  Kuru  kapell,  där  han,  två  gånger  gift 
och  omgiven  av  en  talrik  barnskara,  levde  ett  lyckligt 
familjeliv,  högt  aktad  och  ärad  av  alla  socknebor  un- 
der namnet  »Hainarin  wänrikki».  Årligen  uppvaktades 
han  å  Carlsdagen  av  sina  kvarlevande  gamle  soldater 
med  Alm .  i  spetsen,  vilka,  klädda  i  björneborgames 
ärorika  krut-  och  blodstänkta  uniform,  med  bösskott  och 
leverop  på  detta  vis  hedrade  sin  förre  furir  och  fan- 
junkare. Med  ortens  manhga  ståndsperoner,  särskilt 
hans  forna  krigskamrater  och  bland  dem  främst  Rime- 
bergs husbonde,  kapten  Enehjelm  på  Ritoniemi,  fiskade 
och  jagade  han,  blev  också  därigenom  bekant  med 
Runeberg  och  i  tillfälle  att  berätta  åt  honom  sina  »krigs- 
historier» och  blev  sålunda  även  i  sin  mån  en  av  förebil- 
derna till  f>Fänrik  Stål».  Bland  annat  var  han  med  på 
den   av   Runeberg   i   dikten  »Älgskyttame»  förevigade 


l66  CARL  GUSTAV  POLVIANDER. 

älgjakten,  där  älgen,  enligt  Polvianders  uppgift,  slutligen 
sköts  av  en  dränggosse  från  Ritoniemi.  Med  den  be- 
römde mästerskytten  och  Finlands  störste  björndödare 
Mårten  Kitunen  var  han  en  mångårig,  god  vän  och  stän- 
dig jaktkamrat,  sköt  tillsamman  med  honom  många 
björnar  och  räddade  vid  ett  tillfälle  Kitunens  liv,  då  »sko- 
gens kontmg»  redan  hade  skalperat  denne,  så  att  huvud- 
skinnet hängde  Mårten  som  en  stor  skinnboll  i  nacken. 
Jordbruket  brydde  han  sig  ej  om,  utan  försummade  det- 
samma och  arrenderade  slutligen  hela  bostället  bort  åt 
sin  måg,  hos  vilken  han  sedermera  levde  liksom  på  ett 
slags  S3rtning,  jagande,  snickrerande,  slöjdande  och  smi- 
dande, så  länge  krafterna  det  i  ringaste  mån  me(]^åvo. 

Femtio  år  efter  kriget  begynte  man  hos  oss  äntligen 
ihågkomma  de  hjältar,  vilka  »för  landets  ära,  hopp  och 
framtid  blödde».  Även  gubben  Polviander  blev  nu  ett 
föremål  för  patriotisk  hyllning.  Han  inbjöds  till  den 
s.  k.  »veteranbalen  i  Tammerfors»,  där  han,  såsom 
varande  den  enda  närvarande  veteranen,  hedrades  bl.  a. 
med  beständiga  uppbjudningar  till  polonäsen  av  stadens 
damer  både  unga  och  gamla. 

Den  gamle  kämpen  var  mäkta  generad  att  nödgas 
på  balen  uppträda  i  sin  svarta  hälgdagsdräkt  av  simpel 
—  bondvadmal  (vardagsdräkten  var  grå  av  samma 
inhemska  materie),  emedan  hans  uniform  jämte  vapen 
och  andra  krigsminnen  hade  bnmnit  upp  under  en  elds- 
våda å  Hainari  boställe.  Den,  som  egentligen  bort  vara 
generad,  var  dock  icke  veteranen  utan  —  hans  foster- 
land och  hans  omgivning,  som  låtit  honom  liksom  så 
många  andra  av  sina  hjältar  så  länge  Uda  brist  och 
umbäranden  för  allt  vad  de  offrat  och  lidit. 


CARt  GUSTAV  POLVI ÄNDER.  1 67 

Brist  på  umbäranden  fanns  det  nog  av  å  Hainari 
lilla,  fattiga  fanjunkarboställe  i  synnerhet  under  nöd- 
åren. Då  bakades  där  och  åts  barkbröd  av  tallbark, 
försatt  med  rovmos.  I  moset  inströddes  några  nypor 
mjöl,  för  att  ge  barkbrödet  ens  någon  som  helst  konsis- 
tens, men  då  detta  ej  lyckades,  måste  »kakan»  för  att 
sammanhållas  förses  med  ett  kraftbälte  av  tallbark. 

Men  Carl  Gustav  Polviander  tillhörde  den  tidens 
släkte  av  vårt  folk,  som  likt  Vöråsoldaten  Munter  var 

»Van  att  handla,  ej  att  pråla 
van  att  lida,  van  att  tåla, 
var  han  man  att  allt  fördraga, 
allt,  ja,  utom  ett  —  att  klaga!»  — 

Han  var  jämt  glad  och  munter,  skämtsam  ända  till 
överdåd.  Det  överdådigaste  och  pojkaktigaste  draget 
ännu  på  gamla  dagar  var,  att  han,  utomordentligt  träff- 
säker skytt  som  han  var,  bortsköt  en  söndagsmorgon 
för  en  Kurubonde,  som  spatserade  till  kyrkan,  porslins- 
huvudet från  bondens  pipsnugga,  utan  att  det  ringaste 
skada  mannen,  vilken,  enligt  berättelsen,  med  finnens 
trygga  lugn  och  pipans  rester  i  mun  fortsatte  sin  kyrk- 
färd,  endast  åkallande  i  förbifarten  ett  mindre  heligt 
och  för  gudsfriden  passande  namn  —  perkele!  — 

»Fänrik  Stål»,  om  vi  så  få  kalla  honom  åtminstone 
delvis,  var  därtill  rätt  musikalisk.  Han  spelade  fiol 
»med  känsla  och  övertygelse»,  men  älskade,  i  enlighet 
med  det  finska  lynnet,  melodier  i  moll.  Noter  kände  han 
ej  till,  utan  allt  gick  efter  gehör.  Bland  visor,  som 
gubben    älskade    att    företrädesvis    gnola    och    sjunga, 


l68  CARI,  GUSTAV   POLVIANDER. 

erinrar  sig  hans  dotter  särskilt  hans  favoritvisa:  •Goterna 
fordomdags  drucko  ur  horn».  Då  han  en  gång  på  gamla 
dagar  hörde  den  »Bjömeborgska  marschen»  spelas  av 
sina  söner,  meddelade  han,  att  han  nog  kände  igen  den- 
samma, »men  vi  bjömeborgare  brukade  kalla  den  fält- 
slag, emedan  den  alltid  speltes  vid  fältslagets  början.» 
Då  hans  ännu  levande  dotter  härvidlag  gjorde  det 
inpasset  att  fråga  honom,  hur  det  kändes,  när  man 
skulle  ut  i  slaget  att  våga  sitt  liv  och  blod,  yttrade  vete- 
ranen: »Nog  kändes  det  ju  allt  htet  kushgt  till  först, 
så  att  det  riktigt  ryste  i  en.  Men  så  snart  man  såg  né^on 
av  kamraterna  död  eller  sårad,  så  greps  man  av  ett  så- 
dant stridsraseri,  att  man  glömde  allt  annat.» 

På  tal  om  »Fänrik  Ståls  sägner»  ville  gubben 
Polviander  tilldela  Pelander  brorslotten  av  si^ema. 
I  allmänhet  brydde  han  sig  ej  stort  om  läsning,  ehuru 
han  var  f.  d.  student;  kriget  och  på  senare  tiden  jak- 
ten upptog  hela  hans  intresse,  och  hans  jakthistorier 
voro  till  och  med  mycket  mera  talrika  än  hans  berät- 
telser från  kriget.  Den  i  »Älgsk3rttame»  omnämnda 
berättelsen  om  »den  tappre  Johannes»  med  det  gamla 
geväret  och  dess  mästerskott  lär  hänföra  sig  till  Pol- 
viander, av  vilken  i  alla  fall  Runeberg  torde  hört  den- 
samma. Pelander  dog  innan  »Fänrikame»  hunno  ut- 
komma. 

Till  sitt  yttre  var  Polviander  en  ståtlig  krigsmans- 
typ: längden  över  tre  alnar,  ögonen  blå,  håret  brunt, 
anletet  brynt  av  väder  och  vind,  men  kinderna  rödletta. 
»Ännu  på  sotesängen  buro  de  rosor»,  yttrade  hans  dotter, 
om  de  sedan  voro  hälsans  eller  feberns.  —  Genom  sitt 
ståtliga  utseende  hade  han  därför  väckt  uppmärksamhet 


CAM,  GUSTAV   POLVIANDBR.  169 

vid  sin  första  presentation  för  Johan  Fredrik  Aminoff, 
har  Polvianders  mor,  som  åtföljde  sonen  till  Saaris, 
berättat.  Han  var  i  allmänhet  lugn,  men  kmide,  då  han 
motsades,  bli  ganska  uppretad.  Fromt  religiös,  som  han 
var,  läste  han  varje  dag  ett  kapitel  i  bibeln,  som  låg 
ständigt  uppslagen  på  hans  bord,  men,  betecknande 
nog  för  den  gamle  krigaren,  nästan  alltid  —  i  gamla 
testamentet  om  de  israelitiska  krigshjältame,  Josua, 
Äbner,  David  och  hans  generalstab  och  Makkabeerna. 
Han  gick  alltid  rak  med  spänstig  gång,  ständigt  gnolande 
på  någon  marsch  eller  folkvisa  med  sin  sällsynt  vackra, 
klara  röst;  en  av  sönerna  ärvde  densamma  och  blev 
också  —  klockare.  Gustav  den  tredje  var  hans  store 
favorit,  och  han  tröttnade  ej  att  berömma  honom. 
I  allmänhet  talade  han  inte  politik.  Då  han  berättade  om 
sina  fiender,  titulerade  han  dem  alltid  i>ryssä  pejakas». 
(=r3rssen,  det  trollet).  I  vardagslag  begagnade  han  sig 
mest  av  finska  språket,  men  med  sina  äldre  barn  talade 
han  alltid  svenska. 

Är  1876  den  28  september  fick  slutligen  den  gamle 
veteranen  uppbrottsorder  och  avmarscherade  till  sitt 
sista  högkvarter  efter  en  vacker  och  hans  fromma  sinne 
värdig  dödsberedelse.  Under  sin  sista  sjukdom  talte 
han  ofta  i  yrseln  om  »de  vackra  trakterna  i  norra  Öster- 
botten», som  han  passerat  under  fälttåget.  Hans  sista 
ord  gällde  även  dem  och  lydde  (på  finska):  »Ne  oli 
kauniita  seutuja!  Sinne  minun  pitäisi  vielä  kerran 
päästä  niitä  näkemään.»  (De  voro  fagra  trakter;  dem 
borde  jag  än  en  gång  få  återse.)  »Fänrik  Stål»,  om  vi  så 
få  kalla  honom,  dog  närmast  till  följd  av  ett  fall,  då  han  i 
mörkret  stupat   över   tröskeln. 


172        PROLOG  VID  INVIGN.  AV  OITBACKA  UNGDOMSHBM. 

PROLOG 

VID  INVIGNINGEN  AV 

OITBACKA  UNGDOMSHEM 
19SI3O8, 
Ett  eget  hem  år  gott,  när  tidens  floder  svalla 
hårt  emot  mån  skolivets  karga  strand. 
Når  skymmande  och  svarta  skuggor  falla 
på  månniskomas  fårdevåg  ibland. 
EU  eget  hem  år  gott,  når  gåtfullt  dunkla  oden 
ge  alltet  form  och  individen  fårg, 
når  uti  lågorna  från  spiselgloden 
vårt  liv  får  innehåll  och  mål  och  märg. 

Ett  eget  hem  år  goU  i  dagens  heta  strider, 

men  dubbelt  kärt  i  kvällens  lugn  och  frid 

och  efter  natt,  når  nytänd  solen  sprider 

siU  klara  ljus  och  skänker  fröjd  och  id. 

Ett  eget  hem  är  gott,  —  Varhelst  vi  månde  gästa, 

går  dock  vår  längtan  till  vårt  barndomsland. 

Det  främmande  år  bra  —  det  allra  bästa 

är  egen  hård  på  egen  hembygdsstrand. 

Ett  eget  hem  år  gott.  —  Nu  står  den  byggd  och  färdig 
den  vana  nejdens  höga  framtidsborg.  — 
Må  vi  i  alla  skiften  bli  den  värdig, 
så  under  dag  av  glädje,  som  av  sorg/ 
Må  livets  goda  makter  trivas  väl  här  inne, 
förnöjsamhet  och  arbetslust  här  bo. 
Må  livets  solsken  le  i  varje  sinne 
och  i  dess  värme  gyllne  skördar  gro. 

G.  Topelius, 


173 


NAMNUSTA  FÖR  ÅRETS  DAGAR. 


3. 
4. 
5. 
6. 
7. 


1.  Börje. 

2.  Abel. 
Enok. 
Rut. 
Lea. 
Sixtus. 
August. 

8.  Gunnar. 

9.  Bror. 

10.  Sigurd. 

11.  Osvald. 

12.  Frigga. 

13.  Knut. 

14.  Felix. 

15.  Viking. 


JANUARI. 


16.  Gudrun. 

17.  Anton. 

18.  Laura. 

19.  Henrik. 

20.  Fabian. 

21.  Agneta,  Agnes. 

22.  Fridolf. 

23.  Men. 

24.  Jarl. 

25.  Paulus,  Paul,  Pål. 

26.  Borghild. 

27.  Edu,  Edda. 

28.  Karl. 

29.  Valter. 

30.  Gunilla. 

31.  Alfhild. 


FEBRUARI. 


1.  Berta. 

2.  Folke. 

3.  Hugo. 

4.  Ansgarius. 

5.  Agda. 

6.  Dorotea,  Dora. 

7.  Richard. 

8.  Kurt. 

9.  Naima,  Naemi. 

10.  Elin. 

11.  Eufrosyne. 

12.  Eulalia. 

13.  Halvdan. 

14.  Valentin. 

15.  Sigfrid,  Sigge. 


16.  Julia. 

17.  Torvald. 

18.  Tyra. 

19.  Fritiof. 

20.  Hulda. 

21.  Alf. 

22.  östen. 

23.  Inga. 

24.  Hildegard. 

25.  Matias,  Matts. 

26.  Viktor. 

27.  Nestor. 

28.  Torsten. 

29.  Blenda. 


174 


MARS. 


1. 

Albin. 

16. 

Herbert 

2. 

Fanny. 

17. 

Gertrud. 

3. 

Asta. 

18. 

Edvard. 

4. 

Adrian. 

19. 

Josef. 

5. 

UiU. 

20. 

Joakim. 

6. 

Rudolf. 

21. 

Bengt. 

7. 

Rurik. 

22. 

Viktor. 

8. 

Dage. 

23. 

Axel. 

9. 

Edvin. 

24. 

Gabriel. 

10. 

Aurora. 

25. 

Herdts. 

11. 

Vivi. 

26. 

Emanuel. 

12. 

Gregor. 

27. 

Ada. 

13. 

Ernst. 

28. 

Orvar. 

14. 

Matilda. 

29. 

Jonas,  Jöns. 
Ove. 

15. 

Kristoffer. 

30. 

31. 

Irma. 

APRIL. 

1. 

Harald. 

16. 

Fäste. 

2. 

Ringa. 
Ferdinand. 

17. 

Elias. 

3. 

18. 

Valdemar. 

4. 

Ambrosius. 

19. 

Bernhard. 

5. 

Irene. 

20. 

Amalia. 

6. 

Vilhelm. 

21. 

Anselm. 

7. 

AUan. 

22. 

Alina. 

8. 

Sigyn. 

23. 

Georg,  Göran, 

9. 

Otto. 

24. 

Albert 

10. 

Inger. 

25. 

Markus. 

11. 

Verna. 

26. 

Teresia. 

12. 

Julius. 
Etel. 

27. 

Engelbrekt 

13. 

28. 

Ture. 

14. 

Ulf. 

29. 

Tvko. 
Mirjam. 

15. 

Linda. 

30. 

175 


MAJ. 


1. 

Valborff. 

16. 

Ester. 

2. 

Rabbe. 

17. 

Gundbore. 

3. 

Gunhild,  Gunnel. 

18. 

Erik. 

4. 

Rosa. 

19. 

Emilia,  Emma,  Emm 

5. 

Jenny. 

20. 

Karolina,  Lina. 

6. 

Alexandra. 

.  21. 

Konstantin,  Kasten. 

7. 

HeUen. 

22. 

Hemming. 

8. 

Åke. 

23. 

Lydia. 

9. 

Timoteus. 

24. 

Alarik. 

10. 

Aina. 

25. 

Urbanus. 

11. 

Sigismund. 

26. 

Vilhelmina. 

12. 
13. 

Charlotta. 
Flora. 

27. 
28. 

Ingeborg. 
Auna. 

14. 

Edit. 

29. 

Germund. 

15. 

Sofia. 

30. 

Ella. 

31. 

Helga. 

JUNI. 

1. 

Nikodemus. 

16. 

Justina. 
Mariana. 

2. 

Vendia. 

17. 

3. 

Viola. 

18. 

Vanda. 

4. 

LiUi. 

19. 

Sigrid. 

5. 

Uda. 

20. 

Brunolf. 

6. 

Gustav,  Gösta. 

21. 

Tryegve. 
Paulina. 

7. 

Robert. 

22. 

8. 

Salomon. 

23. 

Adolf. 

9. 

Enzio. 

24. 

Johannes,  Johan,  Jon. 

10. 

Svante. 

25. 

11. 
12. 

Hjördis. 
Eskil. 

26. 
27. 

Jeremias. 
Elvira. 

13. 

Edla. 

28. 

Leo,  Leopold. 

14. 

Elisa,  Elsa. 

29. 

Peter,  Per,  Petrus. 

15. 

Elvira. 

30. 

Sune. 

176 


JUU. 


1. 

Aron. 

16. 

Reinhold. 

2. 

Linnea. 

17. 

Ossian. 

3. 

Incfemar. 
Ulrika,  Ulla. 

18. 

Fredrik. 

4. 

19. 

Sara. 

5. 

Sally. 

20. 

Margareta,  Greta. 

6. 

Esaias. 

21. 

Johanna,  Hanna. 
Mag'dalena. 

7. 

Klas. 

22. 

8. 

Tor. 

23. 

Olga. 

9. 

Ineyald. 

24. 

Kristina. 

10. 

Arla. 

25. 

Jakob. 
Marta,  Märta. 

11. 

Eleonora,  Nora 

26. 

12. 

Herman. 

27. 

Jon  Blund. 
Håkon. 

13. 

Joel. 

28. 

14. 

Alice. 

29. 

Olof. 

15. 

Ragnhild. 

30. 

Erika. 

31. 

Helena. 

AUGUSTI 

1. 

Gärda,  Gärd. 

16. 

Marita. 

2. 

Holger. 

17. 

Verner. 

3. 

Vera. 

18. 

Stig. 

4. 

Maria. 

19. 

Magnus. 

5. 

Gurli. 

20. 

Samuel. 

6. 

Sixtus. 

21. 

Sven. 

7. 

Estrid. 

22. 

Ivar. 

8. 

Sylvia. 
Natalia. 

23. 

Signe. 

9. 

24. 

Bertel. 

10. 

Lars. 

25. 

Lovisa. 

11. 

Susanna. 

26. 

Magna. 

12. 

Klara. 

27. 

Rolf. 

13. 

Alfons. 

28. 

Augustinus. 

14. 

Svea. 

29. 

Ines. 

15. 

Freja. 

30. 

Emil. 

31. 

Arvid. 

177 


SEPTEMBER. 

1. 

Gottrid. 

16. 

Mildrid. 

2. 

Tora. 

17. 

Elisabet,  Elisa,  Betty. 

3. 

Serafina. 

18. 

Ingegerd,  Inga-Lill. 

4. 

Moses. 

19. 

Fredrika. 

5. 

Ragna. 

20. 

Augusta. 

6. 

Zakarias. 

21. 

Svhna. 
Maurits. 

7. 

Regina. 

22. 

8. 

Göta. 

23. 

Tekla. 

9. 

Evert. 

24. 

Alvar. 

10. 

Magda. 

25. 

Urda. 

11. 

Dagny. 

26. 

Gånge. 
Bergliot. 

12. 

Alexander. 

27. 

13. 

Hilding. 

28. 

Lennart. 

14. 

Ida. 

29. 

Mikael. 

15. 

Runar. 

30. 

Helge. 

OKTOBEF 

k» 

1. 

Ragnar. 
Ludvig. 

16. 

Saea. 
Lukas. 

2. 

17. 

3. 

Evald. 

18. 

Öllegård. 

4. 

Frans. 

19. 

Bo. 

5. 

Ingrid. 

20. 

Kasper. 

6. 

Bruno. 

21. 

Birger. 

7. 

Birgitta,  Birgit,  Brita.     22. 

Magnhild. 

8. 

Kerstin. 

23. 

Severin. 

9. 

Solveig. 

24. 

Fjalar. 
Hilda,  Hildur. 

10. 

Josefina. 
Probus. 

25. 

11. 

26. 

Amanda. 

12. 

Valfrid. 

27. 

Roland. 

13. 

Ebba. 

28. 

Simon. 

14. 

Tönne. 

29. 

Alfred. 

15. 

Hedvig. 

30. 

Gustava. 

31. 

Artur. 

12 

178 


NOVEMBER. 

1. 

Affi. 

16. 

Arne. 

2. 

Tobias. 

17. 

Einar. 

3. 

Erland. 

18. 

Max. 

4. 

Herta. 

19. 

Åslog. 

5. 

Garp. 

20. 

Hjalmar. 

6. 

Gustav  Adolf. 

21. 

Hilma. 

7. 

Eugen. 

22. 

Cexilia. 

8. 

Marit. 

23. 

Klemens. 

9. 

Teodor. 

24. 

Brynhild. 

10. 

Martin  Luther. 

25. 

Katarina,  Karin 

11. 

Martin. 

26. 

Dagmar. 

12. 

Konrad. 

27. 

Astrid. 

13. 

Kristian. 

28. 

Sten. 

14. 

Oihonna. 

29. 

Tordis. 

15. 

Leopold. 

30. 

Anders. 

DECEMBER. 

1. 

Oskar. 

16. 

Adele. 

2. 

Beata. 

17. 

Rakel. 

3. 

Yngvar. 
Barbro. 

18. 

Abraham. 

4. 

19. 

Niklas. 

5. 

Selma. 

20. 

Isak. 

6. 

Nils. 

21. 

Tomas. 

7. 

Agaton. 

22. 

Rafael. 

8. 

Atte. 

23. 

Israel. 

9. 

Anna. 

24. 

Adam. 

10. 

Judit. 

25. 

Krister. 

11. 

Daniel. 

26. 

Stefanus. 

12. 

Åse. 

27. 

Fred. 

13. 

Lucia. 
Ågot. 

28. 

Eva. 

14. 

29. 

Frida. 

15. 

Oivind. 

30. 

David. 

31. 

Sylvester. 

NÅGRA  KORTFATTADE  UPPGIFTER 

ÖVER  SENASTE  SOMMARS  SVENSKA 

SÅNG-  OCH  MUSIKFESTER. 

Tack  vare  den  kraftiga  väckelse  till  fortsatta  bemö- 
danden, som  gavs  genom  Svenska  Folkskolans  Vänners 
fjärde  allmänna  sång-  och  musikfest  i  Helsingfors  i 
jmii  1907,  kände  sig  tonkontens  idkare  och  vänner  i  de 
svenska  bygderna  manade  att  redan  1908  stämma  möte 
vid  lokala  sångfester,  och  alla  de  tre  som  höllos  vimno 
en  storartad  anslutning  och  utföllo  särdeles  väl.  Den 
första  av  dessa  var 

.  Musikfesten  i  Borgå  den  6 — 7  juni.  Häri  deltogo 
aktivt  45  homblåsare,  fördelade  på  5  kapell,  samt  991 
sångare  och  sångerskor  tillhörande  34  sångkörer,  alla 
hemmahörande  i  Nyland. 

Såsom  dirigenter  för  den  väldiga  blandade  kören  upp- 
trädde. Alarik  Uggla,  biträdd  av  A.  Forsius  och  K. 
Wallén;  för  homkapellen  K.  F.  Linden.  Såsom  fest- 
talare fungerade  ordföranden  i  festbestyrelsen  borg- 
mästaren M.  Schaimian,  rektor  V.  T.  Rosenqvist,  stu- 
dent R.  Hollmerus,  folkhögskoleföreståndaren  E.  Holm- 
berg och  best3a:elsens  ena  sekreterare  handlanden  Gustav 


l8o  NÅGRA  KORTFATTADE  UPPGIFTER  ÖVER 

Söderström.  Festpoemets  författare  var  skalden  Hj. 
Procopé. 

Antalet  personer,  som  övervoro  festkonserten  på 
svenska  lyceets  gårdsplan  söndagen  den  7  jtmi,  uppgick 
till  5,571  och  deltagarena  i  utfärden  föregående  dag  till 
folkparken  vid  åmynningen  beräknades  till  c.  4,000. 

Inkomsterna  stego  till  10,131  mk  57  p. 

Utgifterna  stego  tiU  10,008  mk  32  p. 

Största  utgiftsposten  kom  på  musikestraden,  vilken 
kostade  5,538  mk  21  p. 

Musikfesten  i  Kristinestad  ä^n  12 — 14  juni  anordnades 
av  en  bestyrelse,  i  spetsen  för  vilken  stodo  handlanden 
Alfred  Carlström,  ordf.,  doktor  Ernst  Wendelin,  sekrete- 
rare, och  herr  Emil  Axelin,  kassör.  Såsom  dirigenter 
uppträdde  Alarik  Uggla,  kantor  P.  A.  Fredriksson  och 
kapellmästaren  A.  Apostol. 

Festföredraget  hölls  av  professor  Ernst  Estlander, 
festdikten  upplästes  av  skalden  Jacob  Tegengren,  odi  av- 
slutningstalet hölls  av  lektor  K.  E.  Wichmann. 

I  festen  deltogo  9  homkapell  med  summa  63  medlem- 
mar samt  22  blandade  körer  omfattande  555  personer. 
Utom  av  de  medverkande  besöktes  festkonserten  den 
14  juni  (tj^värr  något  störd  av  regnigt  väder)  av  c. 
3,500  personer. 

Inkomsterna  uppgingo  tiU  8,045  mk  86  p. 

Utgifterna  uppgingo  till  8,784  mk  80  p. 

I  den  förra  posten  ingår  S.  F.  V:s  anslag  1,000  mk. 

Musikfesten  pd  Åland  d.  21 — 24  juni.  Denna  fest 
förbereddes  genom  en  av  musikern  Otto  Andersson  d. 


SENASTE  SOMMARS  SVENSKA  SÅNG-  OCH  MUSIKFESTER.     l8l 

24  juli — ^4  augusti  1907  ledd  dirigentkurs  i  Mariehamn, 

(vilken  ort  även  utsågs  till  festplats.  Till  ordförande 
i  best3n:elsen  utsågs  redaktör  J.  Siindblom,  till  vice 
ordförande  ordningsmannen  Artur  Ekman  samt  till 
sekreterare  fröknarna  Klary  Raj  änder  och  Fanny 
Sundström.  Som  festtalare  uppträdde  Otto  Andersson 
^  (huvuddirigent)  och  J.  Sundblom,  medan  en  dikt,  dagen 

I  till  ära,  framsades  av  dess  författare  folkhögskoleföre- 

'  ståndaren  Alfons  Takolander.    Musikestraden,  uppförd 

efter  ritning  av  arkitekten  B.  Jimg,  hade  fått  sin  plats 
på  stadens  torg;  till  detta  hade  midsommardagen,  då 
festkonserten  gavs,  samlats  en  publik,  som  uppgick  till 
c.  4,000  personer. 

Summan  av  inkomsterna  utgjorde  7,097  mk  14  p.  och 
av  utgifterna  6,021  mk  52  p. 

Av  behållningen  har  ett  belopp  om  1,005  mk  55 
p.  blivit  insatt  i  bank  på  »Ålands  musikkassas»  konto. 

Inga  hornkapell  hade  tjrvärr  anmält  sig  till  festen  i 
Mariehamn.  De  21  blandade  körerna,  av  vilka  12  hade 
sina  hemorter  på  fasta  Åland,  omfattade  482  med- 
lemmar. 


FRÅN  GAMLE  ÖVERSTENS  DAGAR. 

I  forna  tider  fanns  det  i  Svenska  Pyttis  —  först  år  1817 
begynte  man  kalla  orten  Strömfors  —  en  by,  som  hette 
Böle.  Men  så  hände  det  sig  en  vacker  dag,  att  kunglig 
majestät  passerade  bygden  och  behagade  låta  servera 
sig  frukost  på  den  numera  delvis  söndersprängda  stora 
stenen  öster  om  landsvägen  på  Lassas  mark,  vilken  högst 
märkeliga  händelse  hade  till  följd,  att  b}^  erhöll  namnet 
Kungshöle.    Detta  bär  den  än  i  denna  dag. 

Ett  par  kilometer  längre  bort  åt  söder  går  landsvägen 
uppför  Kungsbacken,  och  vid  dess  fot  berättas  Gustav  III 
en  gång  hava  spisat  middag  i  gröngräset.  Traditionens 
tillförlitlighet  är  icke  bestyrkt,  men  säkert  är,  att  samme 
konung,  en  gång  på  återväg  från  Anjala,  tog  in  på 
kaptensbostället  i  Ktmgsböle,  och  till  åminnelse  av  detta 
höga  besök  bär  gården  än  i  dag  namnet  Gustavslugn. 

Det  var  just  på  detta  boställe  gamle  översten  reside- 
rade,  och  det  gjorde  han  från  1810  till  i834"och  kom- 
menderade spannmålskarlar  och  drängar  med  samma 
kraft  och  energi,  som  han  ofärdsåren  1788  och  1808  fört 
befälet  över  sina  krigare.  Ckdi  den  mannen  var  fält- 
väbelsonen  från  Lappträsk,  hjälten  från  Siikajoki  Ernst 


FRÄN  GAMtE  ÖVERSTENS  DAGAR.  183 

Gustav  von  Hertzen,  han  som  i  tjänsten  alltid  ådagalagt 
»hug  och  ridderligt  uppförande».  Efter  att  i  det  nyss- 
nämnda slaget  med  sin  bataljon  av  nylänningar  hava 
tillfångatagit  132  ryssar  samt  manligen  kämpat  vid 
Ritona.  Salmi  och  Oravais,  återvände  han  efter  olyckan 
vid  Kalix  till  Finland.  Vid  sitt  avskedstagande  ur  svensk 
militärtjänst  erhöll  v.  Hertzen  överstetitel  och  Svärds- 
ordens stora  kors,  och  därmed  var  det  slut  på  krigsbrag- 
dema  och  belöningarna. 

Ar  1819,  då  kejsar  Alexander  I  företog  sin  långa 
färd  genom  Finland,  sammanträffade  han  en  dag  med 
överste  v.  Hertzen  och  riktade  till  denne  en  uppmaning 
att  inträda  i  r3rsk  tjänst.  Artigt  men  bestämt  avböjdes 
detta  anbud  enligt  sägen  med  följande  ord: 

»Jag  har  en  gång  svurit  min  kontmg  trohetsed  och 
kan  ej  förnya  eden,  men  mina  söner  stå  till  Ers  Kejserliga 
Majestäts  disposition.» 

I  samma  månad  det  uppgivna  sammanträffandet 
med  kejsaren  ägt  rum,  det  var  den  ii:te  september, 
satt  översten  vid  sitt  skrivbord  på  Kungsböle  och  stude- 
rade sina  gamla  papper.  Han  hade  nu  beslutit  att  sända 
sina  söner  Gustav  Mauritz  och  Hampus  Henrik  till 
Finska  kadettkåren  i  Fredrikshamn,  och  för  att  en  an- 
sökan  härom  skulle  kunna  bifallas,  måste  fadern  ned- 
skriva sin  egenhändiga  meritförteckning.  Och  vi  läsa 
vad  översten  långsamt  präntar  till  pappers.*) 

Gust.  von  Hertzen,  född  i  januari  1765  i  Kymmene- 
gårds  län  och  Lappträsk  socken,  antogs  d.  29  april  1778 


♦)  Detta  dokument  befinner  sig  numera  i  Svenska  litteratur- 
sällskapets ägo  i  Helsingfors. 


184        PKÄN  GAMLB  ÖVERSTENS  DAGAR. 

till  volontär  vid  Kyxnmenegårds  lätta  infanteribataljon; 
1786  fältväbel,  1790  löjtnant  vid  samma  bataljon,  1796 
befordrad  till  kapten,  1802  major  i  armén  med  bibe- 
hållande av  sin  förra  lön,  den  9  dec.  s.  å.  riddare  av 
Kongl.  Svärdsorden  samt  1803  förordnad  att  göra  gräns* 
majorstjänst  mot  Ryssland. 

Den  2  maj  1808  förordnad  att  kommendera  en  bataljon 
av  Nylands  jägare;  den  21  oktober  1809  befordrad  till 
överstelöjtnant,  samma  år  den  22  maj  nådigt  avsked 
med  överstevärdighet. 

»Under  kriget  bevistat  följande  tillfälligheter.  — 
iy88  vid  Bamböle  affären,  kommenderat  första  jägare- 
truppen 36  man  och  20  dragoner  åt  Viborgska  sidan  kring 
Predrikshamn,  tog  vid  samma  tillfälle  två  officerare  och 
80  man  ryssar  till  fånga.  —  lySg  den  10  juli  kommenderad 
med  65  man  och  2  kanoner  som  befälhavare  vid  Kirja- 
niemi  att  förhindra  ryssamas  övergång  över  K3mmiene 
älv;  ifrån  nämnda  ställe  gått  över  älven  med  halva 
styrkan  och  gjorde  en  rekognoscering  till  fientliga  lägret 
vid  Valkeala.  Den  13  och  15  samma  månad  bevistat 
affärerna  vid  Uttis  och  Kaipias,  därefter  en  rekognosce- 
ring under  överste  Armfelts  befäl  den  20  dito.  —  Seder- 
mera i  september  och  oktober  tvenne  skärskilda  affärer 
vid  Värälä  och  Anjala.  lygo  om  vintern  varit  kommen- 
derad som  befälhavare  över  Pörilä  och  Parika  gräns- 
posteringar, bestående  av  2:ne  officerare,  4  under-offi- 
cerare och  82  man  jägare  och  20  dragoner.  Den  28  avgått 
i  H.  Maj  :ts  Konungens  egen  höga  närvaro  ifrån  berörda 
postering.  Vadat  över  strömmen,  innan  bron  blev  byggd, 
med  50  man  jägare  och  20  dragoner  att  betäcka  arbetet 
vid  övergången,  skärmytslat  och  fördrev  fienden,  anförde 


FRÅN  GAMLE  ÖVERSTENS  DAGAR.         185 

i:sta  truppen   under  frammarschen  och  gjorde  första 
anfallet  mot  fienden  vid  Ukkola,  där  general  Denischoff 
förde  befälet,  och  den  29  dito  under  hela  frammarschen 
till  Valkeala  kommenderat  första  truppen  av  avantgardet, 
samma  dag  bevistat  batalj  därstädes  och  tog  en  rysk 
major  till  fånga.    Ifrån  sistnämnda  ställe    gjort    2:ne 
rekognosceringar,    en  till  fientliga  lägret  vid  Uttis  och 
den  2:dra  genomträngt  ryssarnas  förpostkedja  och  gått 
till  Mattila  med  Kongl.  Maj:ts  ordres  till  översten  baron 
Djurklo.     Den   5   maj    reträtt  från   Valkeala,  bevistat 
affären  vid  Värälä  och  Noppa.    Den  20  maj  slaget  vid 
Keltis  och   Kontimäki  backen;   vid  sistnämnda  ställe 
fört   befälet  över  jägare-avantgardet  under  8  timmars 
batalj  samt  den  21  dito  om  morgonen  med  150  man 
frivillige  gjorde  i:sta  anfallet  och  stormade  ett  fientligt 
grovt  batteri  som  intogs;  från  sistnämnda  ställe  gjordes 
tvenne  skärskilda  rekognosceringar  till  fientliga  lägren. 
Vid  förstnämnda  affären  erhöll  trenne  kontusioner,  varav 
tvenne  svåra  av  fientliga  infanterikulor,   en    i  huvud- 
skålen å  vänstra  sidan  och  en  annan  i  vänstra  delen  av 
bröstet,  tätt  under  hjärtat,  den  tredje  lindrigare  emot 
vänstra  örat. 

i8oy  bevistat  ponmierska  kampanjen  med  finska 
brigaden,  fört  befälet  över  ett  detachement  Nylands 
jägare  imder  fästningen  Stralsunds  belägring  av  franso- 
sema;  de  sistnämnde  stormade  fästningen  utan  fram- 
gång. Den  6  augusti  blev  tinderskriven  vid  ett  anfall 
svårt  blesserad  i  huvudet  av  en  fientlig  jägare-kula. 

1808  och  1809  bevistat  sista  finska  kriget  i  Öster- 
botten och  Tomeå  och  därstädes  bevistat  17  st.  skär- 
skilda  större  och  mindre  affärer  varibland  de  betydligaste, 


l86         FKÄN  GAMI^  ÖVERSTENS  DAGAR. 

1808  den  16  mars  vid  Pyhäjoki  fick  kontusion  i  halsen 
av  en  fientlig  jägarekula,  som  träffade  genom  hals- 
duken tätt  förbi  strupen.  —  Den  18  dito  vid  Siikajoki, 
då  underskriven  med  ett  detaschement  frivillige  av 
officerare  och  manskap  stormade  fientl^a  linjen,  genom- 
bröt dess  linje,  tog  76  man  till  fånga  och  under  deras 
reträtt  avskar  dem  ytterligare  56  man,  alla  sårade,  erhöll 
då  en  lindrig  kontusion  i  ryggen;  i  jtmi  månad  gjorde 
en  rekognoscering  från  Kronoby  till  Jakobstad  och 
Nykarleby  samt  vid  affären  i  Simdby  tog  tio  officerare 
och  8  man  kosacker  till  fånga  med  hästar  och  beväring. 
Samma  månad  bevistat  affären,  då  Nykarleby  stad 
återtogs  och  ryssarna  förjagades.  Den  30  och  31  augusti 
slaget  vid  Ruona  och  samma  månad  vid  Kyrö  bro, 
Ivappo,  Oravais,  Jutas  och  Kauko  bro  samt  Kdvio;  vid 
Ruona  slag  och  Kauko  bro  kommenderade  underskri- 
ven Nylands  och  Tavastehus  fältbataljoner  samt 
Nylands  jägarebataljon.  Vid  sistnämnda  bro  erhöll 
imderskriven  kontusion  i  vänstra  örat  av  en  kanon- 
kula, som  skadade  hörseln.  —  1809  i  mars  månad 
vid  Tomio  och  Sangis;  bevistade  affären  vid  sist- 
nämnda ställe,  där  fienden  blev  tillbakaslagen  av  un- 
derskriven, som  då  under  översten  von  Fieandts 
frånvaro  förde  befälet  över  3:dje  brigaden.  —  Ar  nu 
54  år  gammal  och  tjänat  32  år.» 

Såsom  jordbrukare  på  Gustavslugn  gick  överste 
v.  Hertzen  i  spetsen  för  sitt  arbetsfolk,  både  då  det  gällde 
sådd  och  skörd,  och  en  god  husbonde  och  en  folkelig 
man  var  han  i  ord  och  gärningar.  Detta  berättade  för 
mig  i  dag  gamle  Johan  Vahlberg,  vars  fader  Matti  förr 
stått  i  överstens  tjänst.   Han  ledsagade  mig  ock  in  i  det 


FRÅN  GAMT,E  ÖVERSTENS  DAGAR.         187 

lilla  rödmålade  trähuset  med  tegeltak,  där  Matti  med 
stalldrängen  logerat  i  den  ena  av.de  två  små  kamrama 
innanför  stugan. 

—  ">Då  vi  lågo  där  —  hade  Matti  berättat  —  och 
översten  var  utrest  på  besök  i  socknen,  vaknade  vi  på 
natten  av  att  överstens  vagn  rullade  in  på  gården  och 
hästhovarnas  klapprande  mot  gruset,  men  då  behövde 
vi  icke  än  stiga  upp.  Det  var  precis  på  minuten  en  halv 
timme  senare  översten  verkligen  kom.  Vad  vi  hört 
förut,  hade  blott  varit  en  varsel  att  i  rätt  tid  möta  den 
alltid  punktliga  översten.» 

v.  Hertzen  bodde  imder  samma  tak  som  sina  tjä- 
nare, men  hans  rum  finnas  icke  mer  i  behåll.  De  bildade 
en  nordlig  flygel  till  det  gamla  huset,  som  står  kvar. 
I  dess  stuga,  där  det  förr  fanns  en  bakugn,  så  stor  att  man 
ktmde  grädda  40  hålkakor  på  en  gång,  synas  tydligt 
spåren  av  den  dörröppning,  som  ledde  in  till  överstens 
sal. 

När  v.  Hertzen  vid  Mattis  sida  arbetade  ute  på 
åkern  och  väderskifte  stundade,  brukade  den  förre  säga: 

—  Det  värker  så  i  min  kropp,  men  vet  Matti  varför 
det  så  gör? 

—  Nej,  herr  överste. 

—  Det  kommer  sig  av  kulslag  och  strapatser!  — 
Och  den  saken  hade  nog  sin  riktighet,  ty  i  pommerska 

kampanjen  1807  erhöll  major  v.  Hertzen  en  svår  kontu- 
sion  av  en  kula,  som  gick  utmed  hjässan,  och  vid  Siikajoki 
snuddade  en  annan  kula  tätt  invid  hans  strupe  och 
sönderslet  halsbindeln. 

Djärv  som  översten  varit  i  yngre  år  tålde  han  ej 
att  se  feghet  ens  på  gamla  dagar.    Då  en  av  hans  söner 


l88        FRÄN  GAMI.E  ÖVERSTENS  DAGAR. 

en  gång  under  en  lek  tagit  sin  tillflykt  bakom  en  sten, 
gav  detta  fadern  anledning  att  strängt  tillrättavisa 
honom  för  brist  på  mod. 

Gamle  översten  ändade  sitt  liv  den  19  december 
1834  och  begrovs  i  Kimgsböle.  En  numera  8o:år^ 
gumma,  den  jag  uppsökte,  visste  berätta,  att  hon  varit  på 
begravningsplatsen,  men  ihågkom  ej  annat  än  att  vid 
gravkanten  stått  soldater,  som  sköto  med  sina  gevär. 
Länge  saknades  på  graven  en  vård.  Det  var  först  den 
3  oktober  1886,  som  en  2  meter  hög  sten  av  röd  granit 
avtäcktes  på  överstens  gravplats.  Och  stannar  den 
vägf ärande  inför  vården,  så  kan  han  där  läsa  orden: 

Konungens  troman  översten  Ernst  Gustav  von  Hertzen, 
född  17'/ j65,  död  18'^^ xij34' 

Nylands   studenter   reste   stenen. 

v.  Hertzen  överlevdes  av  sin  maka,  Maria  Katarina 
Bröijer  till  Rönnäs;  hon  trädde  senare  i  nytt  gifte  med 
en  i  Lovisa  bosatt  änkling,  överstelöjtnanten  Kari 
Fredrik  ToU.  Då  detta  bröllop  med  dans  stod  i  kaptens- 
bostället, befann  sig  bland  brudsiarena  den  omtalade 
flickan,  men  hastigt  rymde  hon  i  väg  till  hemmet,  ty 
skräddaren,  som  var  i  hennes  följe,  hade,  lockad  av 
stor  n3rfikenhet,  så  pressat  näsan  mot  salsrutan,  att 
denna  sprack. 

Av  överstens  barn  dog  en  ogift  dotter  Emilia  Antoi- 
nette  1888;  hennes  sju  år  yngre  syster  (f.  1819),  änke- 
överstelöjtnantskan  Adolfine  Colerus,  avled  först  den  30 
oktober  1906.  Aristokrat  i  ordets  bästa  bemärkelse 
och  full  av  dotterlig  hängivenhet  höll  den  gamla  damen 
ända  till  det  sista  före,  att  mycket  i  Finland  icke  skulle 


FRÅN  GAMLE  ÖVERSTENS  DAGAR.         189 

hava  gått  så  på  tok,  om  blott  hennes  käre  herr  fader 
fått  leva.  Redbar,  givmild  och  anspråkslös  har  hon  i 
bygden  efterlänmat  ett  vackert  minne.  Sitt  porträtt 
testamenterade  hon  åt  sin  väninnaf  olkskoUärarinnan 
Josefina  Liljeblad  i  Virböle,  medan  porträttet  av  fadern 
redan  tidigare  torde  hamnat  till  en  i  Kotka  bosatt 
brorson  till  överste  v.  Hertzen. 

Några  mera  märkliga  traditioner  från  finska  kriget 
finnas  ej  bevarade  i  Kungsböle.  Man  berättar  blott, 
att  där  4en  ryska  truppavdelningen  vid  Anjala  gått 
över  gården  och  på  isen  passerat  Teutjärvi,  tog  bonden 
Lohman  fram  sin  brännvinstmina  invid  landsvägen, 
och  soldatema  försummade  ej  att  smaka  på  drycken. 
Lohmanskan  stod  bredvid,  och  i  hennes  förkläde  ham- 
nade åtskilliga  kopek.  Kanhända  att  denna  traktering 
var  orsak  till  att  allmogen  eu  kilometer  längre  västerut 
i  skogsbygden  kimde  överrumpla  några  kosacker,  vilka 
stoppades  ned  under  isen  i  ett  kärr,  som  till  åminnelse 
därav  än  i  denna  dag  benämnes  »rysspåtten». 

Av  överste  v.  Hertzens  krigskamrater  från  1808  min- 
des gamle  Wahlberg  blott  soldaten  Svensk,  som  på  1850- 
talet  tjänstgjorde  som  vallhjon,  samt  korpral  Kersu. 

Då  Wahlberg  såsom  gosse  en  dag  hämtat  bär  till 
försäljning  åt  en  gammal  mamsell  i  Virböle,  hade  han 
hört  följande  korta,  kraftiga  dialog  mellan  korpralen 
och  mamsellen. 

—  Nå,  har  korpralen  också  gjort  rätt  för  de  400 
silverrublama,  som  han  fick,  då  han  sålde  Sveaborg? 

—  Vet  hut.  käring! 

Strömfors  Kungsböle.  den  17  oktober  1907. 

P.  Nordmann. 


„SJÖN  DRAGER." 


Ollas  var  ett  stort,  men  illa  skött  hemman,  när  de 
båda  syskonen  Stina-Kajsa  och  Kalle-Gustav  ärvde 
det  efter  sina  föräldrar.  Stina-Kajsa  var  då  fyllda 
trettio  år,  och  hon  beslöt  att  ej  gifta  sig,  för  att  hemma- 
net skulle  bli  odelat.  Syskonen  arbetade,  knogade, 
sparade,  och  år  efter  år  steg  välståndet  på  Ollas,  och 
allt  som  välståndet  steg,  fick  girighetens  djävul  mer 
och  mer  makt  med  husbondefolket.  De  tmnade  sig  ro 
varken  natt  eller  dag,  och  tjänarena  höllos  i  så  sträng 
tukt,  att  de  sällan  stannade  mer  än  året  ut  på  OUas. 

Stina-Kajsa  var  mer  än  tio  år  äldre  än  brodern, 
och  hon  var  den,  som  till  först  tog  ledningen  och  skötte 
husbondeskapet.  Sedermera  växte  Kalle-Gustav  nog 
i  kläderna  sina  och  blev  den  bestämmande  i  allt  —  utom 
då  det  var  fråga  om  giftermål,  ty  då  var  det  Stina-Kajsa 
som  valde  och  vrakade.  Aldrig  kunde  hon  finna  en 
hustru,  som  var  god  nog  och  rik  nog  åt  Kalle-Gustav. 
Han  lät  henne  bestämma.  Hon  hade  själv  för  gårdens 
skull  avstått  från  giftermål,  så  det  var  ju  klart  att  hon 
inte  så  gärna  ville  ge  makten  ifrån  sig. 


»SJÖN  DRAGBR.»  IQ  I 

Så  en  vacker  åsLg,  när  Kalle-Gustav  redan  var  i 
sitt  fyrtionde  år,  kom  system  och  förklarade,  att  hon 
nu  funnit  en  lämplig  hustru  åt  honom.  Det  var  den 
stenrika  skeppar  Karlsons  enda  dotter.  Hon  var 
låghalt  och  litet  sjuklig,  men  det  gjorde  ingenting;  hon 
behövde  inte  fästa  sig  på  hushållet.  Stina-Kajsa  skulle 
som  hittills  sköta  om  allt  både  ute  och  inne.  »Ckdi  när 
gubben  en  gång  lad'  näsan  i  vädret,  skulle  Karlsons  Fina 
få  pengar  som  gräs  —  si  det  va  hustru  det,  som  passar 
åt  Oilas  Kalle!» 

Allt  gick  efter  önskan  med  det  giftermålet.  Fina 
kom  till  OUas,  men  några  värdinnelater  fick  hon  inte 
lägga  sig  till  med,  utan  bara  lyda  Stina-Kajsas  kom- 
mando, likaväl  som  gårdens  pigor.  Sjuk  och  i  omstän- 
digheter blev  stackarn  genast,  så  hon  ej  var  mycket 
synlig  utanför  farstukammam,  som  ungfolket  tagit 
åt  sig  till  bostad.  Ingen  kunde  säga  ett  ont  ord  om 
Stina-Kajsas  förhållande  till  sin  svägerska.  Tvärtom 
passade  hon  upp  heime  på  allt  vis,  bar  till  henne  god- 
bitar och  sörjde  för  att  Fina  skulle  få  allt  vad  hon 
önskade.  Fina,  som  vuxit  upp  utan  mor,  tycktes  sätta 
värde  på  Stina-Kajsas  vänlighet,  och  samförståndet 
mellan  svägerskorna  artade  sig  till  det  bästa. 

Så  kom  stimden,  då  Fina  skulle  bli  mor.  Hela  gården 
var  ur  sina  vanliga  gängor,  och  Stina-Kajsa,  som  just 
inte  var  så  blödig  av  sig,  gick  omkring,  rödögd  som  en 
mört,  och  hade  inte  alls  den  vanliga  myndigheten  över 
sig.  Kalle-Gustav  hade  farit  efter  kommunalläkaren, 
ty  jordemor  sade,  att  »det  här  kunde  hon  inte  klarera 
ensam;  det  var  ett  så  svårt  fall  och  rent  obarmhärtigt, 
att  en  kviima  med  så  missbildad  höft  skulle  vara  tvungen 


192  töJÖN  DRAG£R> 

att  föda  barn  —  liksom  det  iate  fanns  kvinnor,  som  voro 
friska  och  välskapade  för  den  saken,  men  gubevars  — 
de  hade  inte  skeppar  Karlsons  penningeskrin  i  släptåg.» 

Detta  och  mycket  annat  till  fick  Stina-Kajsa  smälta, 
varje  gång  jordemor  kom  ut  i  stugan,  men  bon  var  nu 
så  spak,  att  man  rent  av  ej  kände  igen  henne. 

Äntligen  —  efter  ett  dygns  svåra  plågor,  födde  Fina 
en  gosse,  men  detta  kostade  den  stackars  vanföra  mo- 
dem livet.  Mycket  var  det  inte  heller  bevänt  med 
pojkkräket;  han  såg  ut  som  en  plockad  kyckling,  så 
blå  och  mager.  I  Stina-Kajsas  ögon  var  han  däremot 
>Kien  vackraste  Guds  ängel,  som  blivit  född  här  på 
jorden.*  Alla  imdertryckta  modersinstinkter  väckte 
den  lilla  moderlösa  hos  henne;  kanske  var  det  också 
ett  litet  naggande  samvetskval,  som  sade  henne,  att 
hon  hade  något  att  försona. 

Kalle-Gustav  sörjde  uppriktigt.  Hela  hans  tmgdom 
hade  förgått  i  arbete  och  strävan  för  gården,  ingen  tid 
hade  han  haft  för  kärlek,  och  de  smulor  därav,  som 
hans  korta  äktenskap  bjudit  honom,  hade  i  hans  stängda 
inre  liksom  öppnat  ett  fönster  ut  till  livet  och  solen. 
Nu  blev  det  igen  mörkt  där  inne,  och  den  lille  kunde 
ej  fylla  tomrummet  efter  Fina.  Med  sitt  sunda,  prak- 
tiska bondförstånd  insåg  Kalle-Gustav,  att  ett  sådant 
där  halvdött,  litet  människokräk  inte  var  mycket  att 
hoppas  på  —  han  hade  själv  fött  upp  tmgnöt  i  över 
tjugu  år  och  såg  nog,  vilka  som  voro  livsdugliga. 

Trots  Kalle-Gustavs  ringa  förhoppningar  om  sin 
ättelägg,  tycktes  pojken  konrnia  sig.  Det  var  nog  Stina- 
Kajsas  oavlåtliga  omsorger,  som  hade  sin  stora  del 
däri.    Hon  formligen  tinade  upp,   när  hon  skötte  om 


»SJÖN  DRAGER».  I93 

den  lille,  och  mildare  blev  hon  både  med  tolk  och  fänad, 
så  trevnaden  drog  in  och  lyste  upp  varje  vrå  i  den 
gamla  Ollas  gården. 

Knut  hade  den  lille  blivit  döpt  till  efter  morfadern, 
den  rike  skeppar  Karlson,  som  stod  fadder  för  sitt  barn- 
barn och  gav  honom  tiondedelen  i  en  skonare  till  fadder- 
gåva. Då  prästen  vid  dopet  nänmde  om  den  stora 
gåvan,  stod  skeppar  Karlson  där  så  dryg  och  bred  och 
tittade  omkring  sig  på  gästerna,  som  om  han  velat 
saga:  »gör  efter  det,  den  som  kan!» 

-^  Lille  Knut  växte  till  och  frodades  allt  som  tiden  led. 
Som  årsgammal  var  han  stor  och  duktig,  så  det  var  ett 
riktigt  tmder  för  alla  som  sett  hur  eländig  han  var  vid 
födelsen.  På  Ollas  konsentrerades  allt  omkring  honom; 
såväl  för  husbondfolket  som  för  tjänarena  var  han 
medelpimkten,  ja,  till  och  med  gårdshunden  hade 
tagit  honom  imder  sitt  särskilda  beskydd,  och  när  KHnga 
låg  vid  Knuts  vagga,  var  det  inte  värt  för  främmande 
folk  att  nalkas. 

*  Allt  efter  som  barnet  växte  upp,  blev  det  en  hemlig 
strid  mellan  de  tre  gamla,  som  var  och  en  tyckte  sig  ha 
största  rättigheten  till  honom.  Stina-Kajsa  menade, 
att  hon  kunde  så  gott  räknas  för  pojkens  mor,  ty  utan 
hennes  vård  hade  han  aldrig  blivit  vid  liv.  Skeppar 
Karlson  brummade  i  skägget  att  han  förlorat  sin  dotter 
för  pojkens  skull;  därför  var  det  ej  mer  än  rätt  och 
billigt,  att  han  hade  största  rätten  till  barnet,  som  till 
på  köpet  skulle  få  ärva  honom,  och  det  var  inte  små 
smulor,  det  visste  nog  domarn,  som  hade  satt  upp 
testamentet.  Kalle-Gustav  gick  trygg  i  sin  rätt,  som 
ingen    kunde    beröva    honom;    faderskapet    måtte    väl 

13 


194  »SJÖN  DItAGBR> 

vara  mera  värt  än  skonare,  diflaskor,  nappar  och  allt 
det  övriga  bråtet,  som  de  andra  kommo  och  hoverade 
med. 

Från  det  Knut  var  tio  år  gammal,  såg  det  ut  som  om 
morfadern  sktdle  få  brorslotten  av  barnets  tillgivenhet 
och  intresse.  Det  var  skepparhistorierna,  de  vackert 
riggade  fartygsmodellema,  som  stodo  på  dragkistan  i 
främmandkammaren  hos  Karlsons  och  så  morfars  fyllda 
karamellpåsar  som  drogo.  Stina- Kajsa  och  Kalle-Gustav, 
som  i  tio  år  fört  småkrig  om  pojken,  slöto  nu  vapen- 
stillestånd, ja  de  blevo  i  hemlighet  allierade  mot  skeppar 
Karlson,  som  det  nu  gällde  att  bekämpa  på  det  skar- 
paste, innan  denne  huimit  sätta  m3a'or  i  huvudet  pä 
Knut  och  locka  hans  håg  från  landbacken  till  sjön. 
Det  var  visst  inte  värt  att  ge  sig  ut  till  sjöss  och  slita 
ont,  när  man  hade  så  bra  på  land,  som  OUas  imga  hus- 
bonde skulle  få  det. 

I  Karlsons  ögon  var  sjömansyrket  det  enda,  som 
anstod  en  duktig  karl.  Gå  bakom  plogen  och  påta  i 
jorden  kimde  vilken  drummel  som  helst,  om  han  hade 
litet  fävett  i  sin  tjocka  skalle,  men  att  föra  ett  fartyg, 
när  stormen  ven  och  bränningarna  fräste  och  inånga 
människors  Hv  och  gods  berodde  av  skepparens  dug- 
lighet och  rådighet,  det  var  annan  dans  det,  än  den 
vanliga  bondlunken  på  landbacken. 

Gubbens  tal  föll  i  god  jord;  med  tindrande  ögon 
förklarade  lilla  Knut,  att  han  ville  bli  skeppare  på  ett 
sådant  där  grant  fartyg,  som  står  inne  i  främmand- 
kammam. 

»Det  ska'  du  bli.  barnet  mitt,  bara  du  blir  stor. 
Ett  fint  barkskepp  ska  jag  skaffa  dig;   intet  käring- 


»SJÖN  DRAGER.»  I95 

regemente  i  världen  ska  hindra  skeppar  Karlsons  dotter- 
son att  föra  egen  skuta,  det  kan  du  hälsa  dem.»> 

,  På  kvällen  kom  Knut  hem  och  förklarade  helt  käckt, 
att  morfar  skulle  skänka  honom  ett  stort,  fint  bark- 
skepp att  bli  skeppare  på,  och  där  skulle  inte  finnas 
något  käringregemente,  det  bad  han  hälsa. 

Stina-Kajsa  och  Kalle-Gustav  sågo  bestöita  på  varann, 
och  i  stugan  blev  det  en  pinsam  tystnad.  Så  hade  det 
de  båda  mest  fruktade  inträffat. 

På  kvällen,  sedan  hela  huset  var  försänkt  i  vila, 
sutto  de  båda  gamla  syskonen  och  överlade  med  varann 
vad  som  stod  att  göra  för  att  hindra  olyckan,  ty  en 
olycka  ansågo  de  det  vara,  om  Knut  fick  sjömansgalen- 
skapen  i  huvudet.  Gubben  Karlson  höll  på  att  fördärva 
deras  pojke  —  deras  var  han,  hur  mycket  den  stor- 
ordiga skepparen  än  åbäkade  sig.  Var  inte  barnet  fött 
på  Ollas  gården  av  lagligen  vigda  föräldrar,  och  hörde 
han  inte  till  Ollas  släkten  och  skulle  han  inte  bruka 
gårdens  jord  som  far  och  farfar  före  honom? 

Det  blev  beslutat  att  förbjuda  Knut  alla  besök  hos 
morfadern,  och  från  hösten  skulle  han  skickas  till 
Mariehamn  i  skola.  Där  skulle  han  vara  långt  från 
Karlsons  inflytande,  få  en  mängd  nya  kamrater  och 
kanske  glömma  sjömansgrillema.  Nöjda  över  sitt  beslut 
gingo  de  gamla  till  vila. 

Knut  blev  utom  sig,  när  han  fick  höra  sin  dom;  han 
gret  och  han  bad;  inte  kunde  de  neka  honom  att  gå 
till  morfar  och  se  på  de  granna  skeppen  och  höra  alla 
de  roliga  historierna.  Men  far  och  faster  voro  hårda  och 
obevekliga.  Till  på  köpet  hotade  de,  att  om  någon 
fick  se  honom  gå  till  Karlsons,  skulle  han  genast  skickas 


igÖ  »SJÖN  DRAGER.» 

Opp  i  landet  till  gamla  släktingar  i  Unkarby  och  där 
fick  han  inte  se  annat  vatten  än  det,  som  fanns  i  diken 
och  brunnar. 

Ett  par  veckor  förgingo  utan  att  Knut  vågade 
sticka  sin  fot  över  Karlsons  tröskel.  När  han  fick  syn 
på  morfadern,  gjorde  han  en  lång,omväg,  ty  han  skämdes 
att  berätta  om  förbudet.  £n  dag  stod  han  och  metade 
nere  vid  båtstranden,  som  var  belägen  ett  gott  stycke 
från  byn.  Han  hörde  någon  komma  ner  på  bryggan, 
och  då  han  vände  sig  om,  stod  morfadern  framför  honom. 
Knut  blev  blossande  röd. 

»Ja,  nu  har  du  lite  svårt  att  springa  tmdan  mej,  den 
här  gången»,  kom  det  bittert  från  morfadern. 

Knut  fick  tårar  i  ögonen,  men  svarade  ej  ett  ord. 

»Så  så,  barnet  mitt,  jag  förstår  nog,  att  det  inte  är 
ditt  fel,  men  dumt  och  omänskligt  är  det  både  mot 
dej  och  mej.  Är  du  inte  mitt  barnbarn,  min  egen  Finas 
kött  och  blod  och  gamla  skeppar  Karlsons  ålderdoms- 
glädje, som  en  dag  skall  ärva  allt  vad  han  under  ett 
mödosamt  liv  skrapat  ihop?  Nej,  min  gosse,  oss  tvä 
skiljer  man  inte  så  lätt.  Och  kommer  du  hit  ner  ibland 
och  metar  och  jag  råkar  vara  här,  så  göra  vi  ingen  orätt 
inför  Gud  eller  människor,  om  vi  prata  med  varann 
en  stund.» 

Så  blev  båtstranden  en  mötesplats  för  barnet  odi 
gubben,  vilka  slöto  sig  närmare  varandra,  ju  större 
svårigheter  de  hade  att  råkas. 

Mellan  OUas-folket  och  Karlsons  var  umgänget 
fullkomligt  brutet;  de  hälsade  ej  mer  på  varann,  sä 
släkt  de  än  voro.  En  ds^  på  sensommaren  möttes 
skepparn  och  Stina- Kajsa  oförmodat  på  en  smal  spång. 


^JÖN  DRAGER.»  I97 

Då  rann  sinnet  på  gubben,  och  han  ställde  sig  mitt  i 
vägen  för  henne. 

»Har  du  inte  något  annat  att  illfänas  med,  efter 
du  måste  tränga  dig  emellan  ett  barn  och  hans  köttsliga 
morfar?  Va'  rätt  har  du  att  förbjuda  honom  att  gå  till 
mitt  hederliga  hus?  Pojken  är  av  mitt  kött  och  blod 
minst  lika  mycket  som  av  ditt,  och  ingen  lag  i  världen 
är  i  stånd  att  förbjuda  mej  att  träffa  honom,  om  jag  vill.» 

»Kalle-Gustav  ska'  få  bestämma  över  sitt  barn, 
och  när  han  nu  inte  vill,  att  du  ska  locka  gossen  till 
sjöss,  så  är  det  väl  hans  egen  sak  att  ställa  med^det, 
som  han  tycker.  För  resten  kunde  du  ha  skaffat  dej  en 
egen  pojke,  så  hade  vi  fått  hålla  vår  i  fred,  men  det 
var  du  inte  karl  till  trots  all  din  stormodighei.« 

»Vår,  sa'  du,  du  glömmer  bort,  att  pojken  är  min 
dotterson.» 

»Nå,  ja,  din  dotter  var  nu  inte  så  mycket  att  komma 
med,  sjuk  och  vanför  som  hon  var.^ 

Karlson  blev  vit  som  ett  lärft  i  synen. 

»Inte  mycket  att  komma  me',  säger  du  nu.  Du 
tycks  ha  glömt,  hur  du  sprang  te  mej  både  bitti  och 
sent  och  övertalade  mej  att  ge  henne  till  hustru  åt 
Kalle-Gustav.  Då  var  hon  god  nog,  och  god  nog  var  hon 
också  att  ge  sitt  liv  för  att  föda  en  karl  till  Oilas  gården. 
De'  säger  jag,  blir  det  karl  av  Knut,  så  kan  ni  tacka  mej 
och  min  släkt  för  det,  ty  Ollas  folket  har  bestått  av 
käringar  och  nattmössor  i  alla  världens  tider.» 

Gubben  gick  ursinnig  därifrån  och  Stina-Kajsa 
hade  en  obehaglig  känsla  av  att  hon  drivit  honom  till 
det  yttersta,  och  att  det  nu  var  fiendskap  på  liv  och  död 
mellan  dem  båda. 


igS  »SJÖN  DRAG£R> 

På  hösten  skickades  Knut  till  skolan  i  Mariehamn, 
och  minst  tre  gånger  i  veckan  stod  gubben  Karlson  i 
skolhömet  med  fickorna  fulla  av  karameller.  £n  stund 
senare  såg  man  dem  båda  nere  i  västra  hamnen,  där  de 
gingo  och  granskade  fartygen,  som  lågo  i  vinterkvarter. 

Tre  år  hade  förgått  av  Knuts  skoltid.  Han  var  nu 
femton  år  gammal  och  en  stor  duktig  pojke,  välartad 
och  klok,  de  sinas  stolthet.  Det  goda  förhållandet  till 
morfadern  hade  under  dessa  år  ostört  fortgått;  både 
far  och  faster  hade  reda  på  det,  men  kunde  för  skams 
skull  ej  säga  något,  ty  allmänna  meningen  var  for 
skeppar  Karlson. 

Det  var  i  början  av  maj  och  en  ovanligt  vacker  och 
tidig  vår,  så  flera  av  vinterliggarena  började  ge  sig  av. 
Nere  i  västra  hamnen  var  det  liv  och  arbete  i  tackel 
och  tåg  på  vinterskutoma.  Tjärlukten  fyllde  luften 
och  tävlade  med  kåd-  och  barrdoften  från  tallar  och 
granar.  De  vita  måsarna  kommo  in  i  hamnen  och 
blandade  sina  gälla  skrin  i  sjömanssångema,  som  Ijödo 
från  morgon  till  kväll.  Varje  ledig  stund  från  skolan 
tillbringade  Knut  här  nere;  han  gav  sig  knappt  tid  till 
att  äta  och  sova. 

Så  kom  pingstlovet,  och  Kaiie-Gustav,  som  själv 
haft  ett  nappatag  med  reumatismen,  sände  drängen 
till  staden  för  att  hemta  Knut.  På  kvällen  kom  Janne 
tillbaka  utan  Knut,  men  med  ett  brev  från  honom 
till  OUas  far,  däri  han  förklarade,  att  han  ej  mer  kunnat 
stå  emot  utan  tagit  hyra  som  skeppspojke  på  »Najaden», 
som  skulle  gå  tiU  Medelhavet.  Han  bad  bevekande 
fadern  och  fastern,  om  förlåtelse,  men  när  man  är  född 
till  sjöman,   är  det  omöjligt  att  bli  något  annat.    Det 


»SJÖN  DRAGER».  I99 

kändes  rakt  som  om  sjön  dragit  honom,  och  han  skulle 
bli  den  olyckligaste  människa  på  jorden,  om  han  inte 
fått  följa  den  kallelsen. 

De  båda  gamla  syskonen  sutto  som  lamslagna  och 
stirrade  på  brevet.  Detta  var  då  resultatet  av  alla 
deras  sorger  och  omsorger.  Hur  hade  de  inte  vallat 
och  vaktat  pojken  och  försökt  hålla  honom  från  mor- 
fadern och  från  sjön!  Ja,  morfadern,  ja  —  var  han  inte 
huvudredare  i  »Najaden»?  Den  listiga  gubben,  hade 
han  inte  drivit  det  just  dit  han  ville,  rövat  gossen  ifrån 
dem  och  skickat  honom  ut  till  sjöss?  Det  skulle  han 
få  stå  tiU  svars  för. 

De  klädde  sig  båda  i  sina  kyrkkläder  och  vandrade 
styva  i  nackarna  över  till  Karlsons,  där  ingen  av  dem 
satt  sin  fot  på  åratal.  Gubben  Karlson  stod  bakom 
gardinerna  i  främmand-kanmiam  och  gav  akt  på  paret, 
han  hade  redan  väntat  dem  en  stund. 

Ollas-folket  steg  högtidligt  in  genom  dörren. 

»Guds  fred  här  inne!» 

Skeppar  Karlson  gick  emot  dem.  »Guds  fred  till- 
baka; bättre  hälsning  hade  ni  inte  kunnat  komma  med. 
Stig  fram  och  sitt  ner.» 

OUas-far  tog  till  ordet:  »Man  brukar  inte  sitta  i 
oväns  hus,  och  bittrare  ovän  kan  man  inte  ha,  än  den 
som  har  rövat  ens  enda  barn  ifrån  en.» 

»Nu  tar  du  mun  full  av  väder  och  stora  ord,  Ollas- 
far.  Ska  det  bU  tal  om  att  beröva  en  far  sitt  barn, 
så  är  det  väl  jag,  som  först  miste  mitt  enda  barn,  som 
du  tog  ifrån  mej,  så  jag  går  här  som  en  gammal  ensam 
man,  utan  någon  annan  glädje  än  mitt  bamabam,  som 
du  också  försökt  skilja  från  mej.  Och  vad  det  anbelangar 


200  töJÖN  DRAGBK». 

att  gossen  farit  till  sjöss,  skulle  han  ha  gjort  det  utan 
mej  likafullt;  för  har  man  en  gång  hågen  till  sjön  i  blodet, 
kan  ingenting  stå  emot  det.  »Sjön  drar,  det  hade  da 
bort  tänka,  på  förrän  du  tog*  en  sjömansdotter  tiU 
hustru.» 

Gamle  Karlson  rätade  på  sig  och  gick  med  värdighet 
bort  till  fönstret.  Han  hade  med  sina  argument  bytt 
om  rollerna  och  ifrån  anklagad  blivit  ankk^are.  De 
båda  gamla  syskonen  stodo  och  tittade  på  varann  och 
ktmde  ej  finna  något  att  svara  på  Karlsons  tal.  Det  blev 
lång  tystnad  i  det  lilla  itimmet.   Till  slut  sade  OUas-far: 

»Kanske  det  inte  är  så  orätt,  det  du  säger.  Människan 
kan  inte  alltid  se  det  rätta  här  i  livet,  hur  gärna  man 
än  vill  göra  det.  Men  det  är  då  visst  och  sant,  att  din 
dotter  Fina  var  mej  kär  hela  den  korta  tid  vi  levde 
tillsamman,  och  sörjde  henne  gjorde  jag,  och  hennes 
barn  har  jag  älskat  —  kanske  för  mycket.  Här  har  du 
min  hand,  slå  till,  sen  ska'  vi  låta  allt  det  gamla  vara 
glömt.» 

Det  blev  frid  och  försoning  efter  många  års  träta 
mellan  Ollas-folket  och  skeppar  Karlson,  och  när  Knut 
fem  år  därefter  kom  hem  och  hälsade  på  som  välbeställd 
styrman  på  ett  stort  barkskepp,  var  det  svårt  att  säga 
vem  som  var  stoltast  över  hans  hurtiga  sjömanslater, 
skeppar  Karlson,  Ollas-far  eller  Stina-Kajsa. 

Hanna  Rönnberg, 


FRÅN  DÖDENS  SKÖRDEFÄLT  UNDER 
1908. 

Liemannen  har  även  under  detta  år  inhöstat  en 
rik  skörd  bland  dem,  som  bygga  och  bo  i  vårt  fosterland. 
Utom  de  medborgare,  åt  vilka  egnas  särskilda  minnes- 
nmor  i  kalendern,  erinras  här  nedan  särskilt  om  föl- 
jande av  döden  till  det  tysta  bortförda  landsmän: 


BERNDT  FRÖBERG, 

som  gick  hädan  i  sitt  hem  i  Borgå  den  5  januari,  föddes 
i  Sjundeå  år  1839,  ^^^^  ^^^  skolundervisning  i  Borgå, 
från  vars  g3mmasium  han  kom  till  imiversitetet  och  blev 
student  år  1861.  Fröberg  studerade  rättsvetenskap  och 
avlade  domare-examen  år  1865.  Efter  inhämtad  veder- 
börlig tingspraktik  tilldelades  F.  vicehäradshövdingstiteln 
år  1868.  Två  år  därpå  utnämndes  han  till  kronoläns- 
man  i  Lojo  och  1875  till  kronofogde  i  Helsinge  härad. 
Sistnämnda  befattning  innehade  F.  med  aldrig  svikande 
plikttrohet,  nit  och  omtanke  i  ett  kvart  sekel.  Man  befann 
sig  nu  mitt  uppe  i  ofärdsåren.  Allt  tyngre  tryckte  vålds- 
regimen på  land  och  folk  och  främst  på  våra  författnings- 


202  FRÄN  DÖDENS  SKÖRDBPÄI^T  UNDER  I908. 

trogna  svenska  ämbetsmän.  Trycket  blev  sist  Berndt 
Fröberg  olidligt.  Han  tog*  avsked  år  1900  hellre  än  han 
dagtingade  med  sitt  samvete.  Till  straff  härför  bevilja- 
des honom  icke  den  fulla  pension,  han  så  väl  hade  för- 
tjänat ej  blott  för  sin  trettioåriga  tjänstetid,  utan  ock 
för  det  nitiska  och  framstående  sätt,  varpå  han  hand- 
haft sina  maktpåliggande  befattningar.  Med  hovråds- 
titel hade  han  tidigare  hugnats. 

Utgången  ur  ett  svenskt  odalmannahem,  förblev 
Berndt  Fröberg  livet  igenom  med  trogen  kärlek  fäst  vid 
sitt  svenska  modersmål  och  den  svenska  stammens 
sak  i  Finland.  Han  hörde  ock  till  den  kamratkrets  inom 
Nyländska  studentavdelningen,  vilken  med  Axel  Freu- 
denthal  som  ledare  gick  i  spetsen  för  det  svenska  väc- 
kelse- och  folkbildningsarbetet  i  Finland.  Strävandena 
för  vår  svenska  odling  g3mnade  han  även  genom  sina 
donationer  till  Svenska  Folkskolans  Vänner  och  till 
Svenska  Litteratursällskapet  i  Finland. 

Berndt  Fröberg  var  en  duglig,  plikttrogen  ämbets- 
man, en  vänsäll,  glad  och  hjärtdöd  kamrat. 


NIKOLAJ  AUGUST  TURDÉN 

bortgick  vid  59  års  ålder  natten  mot  d.  21  februari  efter 
ett  långvarigt  svårt  hj  ärtlidande.  Född  i  Helsingfors, 
drogs  den  avlidne  som  så  mången  annan  yngling  i  vår 
havomflutna  huvudstad  i  ^unga  år  med  mäktig  lust  till 
sjömannayrket.  Efter  att  i  ett  årtionde  hava  plöjt 
världshaven,  slog  han  sig  åter  ned  på  landbacken  och 
beträdde    köpmannabanan.     Bfter    några   års  handels- 


FRÅK  DÖDENS  SKÖRDSFÄI^T  UNDER  I908.  203 

praktik  etablerade  han  i  Helsingfors  en  vin-,  frukt-  och 
delikatessaffär,  som,  tack  vare  den  avlidnes  stora  driftig- 
het och  säkra  aff ärsmannablick,  snart  blev  en  av  de  för- 
nämsta inom  branschen.  Varmt  intresserad  av  allmänna 
angelägenheter,  som  han  var,  blev  T.  invald  bland  huvud- 
stadens fullmäktige,  i  vilkas  arbeten  han  deltog  under 
flere  år.  Då  det  Svenska  partiet  i  tiden  bildades  på 
initiativ  av  Vilhelm  Grevberg,  hörde  Turdén  till  en  av 
dess  mest  ivriga  medlemmar,  och  har  han  allt  sedan 
dess  varit  att  räkna  bland  de  för  den  svenska  saken  i 
Finland  mest  intresserade  medborgarena. 


LORENZ  LEONARD  UNDELÖF, 

en  av  de  främste  på  den  matematiska  vetenskapens 
område,  avled  i  Helsingfors  den  3  mars.  Han  föddes 
den  13  november  1827  i  Karvia  kapell  av  Ikahs  socken, 
där  hans  fader  då  var  kapellan.  Modem  hette  Anna 
Margareta  HäUfors.  Han  blev  student  år  1845  och  filo- 
sofie magister  1850.  Fyra  år  därpå  tog  han  doktors- 
graden uti  de  f3rsisk-matematiska  vetenskaperna,  åt 
vilkas  studium  han  egnat  sig  med  hängivenhet.  Efter 
att  tidigare  hava  tjänstgjort  som  biträde  vid  universi- 
tetets astronomiska  observatorium,  utnämndes  L.  till 
docent  i  astronomi  1855  samt  till  professor  i  matematik 
två  år  därefter.  I  17  år  kvarstod  han  på  denna  post  vid 
universitetet,  därunder  någon  tid  även  beklädande 
rektorsämbetet.  År  1874  kallades  han  till  överdirektör 
i  vår  skolstyrelse.  I  spetsen  för  landets  skolväsende  stod 
han  sedan  i  mera  än  ett  kvart  sekel,  en  lycklig  tid  för 


204       frAn  dödens  skördbfäi^t  under  1908. 

landets  skolor  och  lärarekår.  I  ett  hyUnmgstal  vid  L:s 
70-års  jubileum  yttrades  med  rätta,  att  man  måste 
betrakta  det  som  en  lycka  för  vårt  land,  att  i  spetsen 
för  den  närmaste  vården  om  skolans  angelägenbeter 
stått  en  man,  som  hör  till  vår  andliga  odlings  bästa 
representanter  och  vars  hela  skaplynne  präglats  av  orubb- 
lig oväld,  ädel  humanitet  och  den  manliga  självbehärsk- 
ningens lugn. 

Ytterligare  må  nämnas,  att  den  avlidne  i  40  år  tjänst- 
gjorde som  Vetenskapssocietetens  sekreterare,  var  lant- 
dagsman sedan  1872  uti  tre  stånd,  talman  i  borgareståndet 
samt,  sedan  han  upphöjts  i  adligt  stånd,  vicelantmar- 
skalk  och  slutligen  lantmarskalk  inom  ridderskapet  och 
adeln.  Han  vai  under  sin  lantdagsmannatid  även  ord- 
förande i  flere  betydelsefulla  utskott.  Vidare  var  han 
sedan  1885  ordförande  för  bankfullmäktige,  i  li\'forsäk- 
ringsbolaget  Kaleva  samt  1881 — 82  även  för  stads- 
fullmäktige i  Helsingfors.  Till  hans  ära  lät  Vetenskaps- 
societeten  prägla  en  guldmedalj,  som  överlämnades  åt 
honom  på  hans  80-års  dag.  Tidigare  hade  L.  undfått 
värkligt  statsrådstitél.  Med  Lorenz  Lindelöf  bortgick 
en  av  Finlands  mest  arbetsamme,  plikttrogne,  klar- 
tänkte  och  snillrike  söner  —  ett  föredöme  för  medbor- 
garena,  en  ära  för  landet. 


EUAS  ÖHMAN, 

kallades  helt  oväntat  hädan  den  15  mars  på  kvällen. 
Född  i  Borgå  socken  d.  28  juli  1845,  var  han  son  till 
lektorn  vid  Borgå  g3rmnasium  J.  £.  Ohman  och  hans 


FRÄN  DÖDENS  SKÖRDEFÄLT  UNDER  I908-  205 

maka,  född  von  Fieandt.  Student  med  betyg  från  Borgå 
g3mmasiimi  1862,  blev  han  filosofie  magister  1869  efter 
att  året  förut  hava  avls^  filosofie  kandidatexamen. 
Ett  par  år  prövade  han  så  skollärarebanan,  men  fann 
sig  icke  kallad  härtill,  varför  han  vände  hågen  till  rätts- 
vetenskaperna, tog  jurisutriusqvekandidatexamen  1875 
och  verkade  sed^n  1877  dels  som  tjänstförrättande, 
dels  som  ordinarie  justitierådman  vid  rådstuvurätten  i 
Helsingfors  ända  till  år  1887,  då  han  blev  politieborg- 
mästare  i  staden.  Med  aldrig  svikande  pUkttrohet, 
skicklighet  och  oväld  beklädde  han  denna  viktiga  post, 
till  dess  han  jämte  samtliga  övriga  borgmästare  i  Nylands 
och  Viborgs  län  olagligen  avsattes  den  19  mars  1903, 
emedan  han,  trogen  Finlands  lag  och  sin  tjänsteplikt, 
vägrat  att  vidts^a  de  i  den  olaga  vämepliktsf  örf  attningen 
av  år  1901  föreskrivna  åtgärderna  för  verkställighet  av 
1903  års  uppbåd.  Då  lagliga  tider  mot  slutet  av  år  1905 
återvände,  bereddes  huvudstaden  möjlighet  att  i  spetsen 
för  sin  styrelse  åter  se  sin  högt  värderade  borgmästare. 
Från  Elias  Ohmans  ovanligt  värksamma  levnad  må 
ännu  nämnas,  att  han  varit  ledamot  av  borgareståndet 
under  alla  lantdagar  från  och  med  år  1882  till  och  med 
år  1905  samt  åtnjöt  därunder  i  vidsträckt  mån  borgare- 
ståndets förtroende.  Vidare  har  han  i  huvudstadens 
kommunala  liv  intagit  en  framskjuten  plats  som  en  av 
detta  samhälles  mest  insiktsfulla  och  betrodda  medlem- 
mar. Aren  1881 — 1887  var  han  ordförande  i  drätsel- 
kammaren. Med  varmt  intresse  verkade  han  för  Hel- 
singfors sparbank  och  för  Svenska  teatern.  Han  var  en 
av  stiftarena  av  Arbetames  i  Helsingfors  byggnads 
aktiebolag  samt  ordförande  för  dess  fullmäktige  från 


206  FRÅN  DÖDENS  SKÖRDKPÄI^T  UNDER  I908. 

dess  stiftande  till  sin  död.  Också  för  Nyländska  avdel- 
ningen, till  vars  mest  energiska  medlemmar  Elias  öhman 
hört,  visade  han  i  råd  och  dåd  ett  levande  intresse  livet 
igenom.  Avdelningen  kallade  honom  ock  till  sin  heders- 
ledamot. Han  var  jämväl  ordförande  i  den  partidelega- 
tion, som  tillsattes  vid  det  stora  svenska  partimötet 
år  1896  och  som  verkade  ända  till  Svenska  folkpartiets 
uppkomst. 

Vårt  land  och  särskilt  dess  huvudstad  ha  i  Elias 
Ohman  förlorat  en  sälls3ait  verksam  medborgare  och 
dugande  ämbetsman,  den  svenska  saken  ett.  kraftfullt 
och  viljestarkt  stöd 


VILHELM  BRUMMER. 

Med  hovrådet  Vilhelm  Brummer,  som  avled  i  Hel- 
singfors den  22  april  82  år  gammal,  bortgick  en  ända  in 
i  ålderns  sena  höst  verksam  och  för  allmänna  angelägen- 
heter varmt  intresserad  man.  Han  var  son  till  färgare 
mästaren  Karl  Johan  Brummer  och  Anna  Sofia  Land- 
ström samt  föddes  i  Åbo.  Student  1844,  egnade  han  sig 
åt  juridiska  studier  vid  imiversitetet  och  begynte  1852 
tjänstgöra  vid  senaten,  där  han  1869  utnämndes  till 
biträdande  kamrerare  i  militieexpeditionen.  Samtid^ 
arbetade  han  vid  Finska  krigskommissariatet,  där  han 
slutligen  blev  fältkamrerare.  Mångsidigt  erfaren  och 
insiktsfull,  som  han  var,  anlitades  Brummer  både  av 
stat  och  kommun  i  viktiga  värv.  Han  kallades  sålunda 
till  medlem  av  flere  regeringskommittéer,  bl.  a.  den  för 
värnepliktens  införande,  och  så  satt  han  i  18  år  bland 


FRÅN  DÖDENS  SKÖRDEPÄI^T  UNDER  I908.  207 

huvudstadens  fullmäktige.  Ivrig  jordbrukare  —  han 
innehade  flere  stora  lantgods  i  Nyland  —  var  han  ock 
en  verksam  medlem  av  Nylands  och  Tavastehus  läns 
lantbrukssällskap,  i  vars  spets  han  som  ordförande  stod 
under  många  år.  Den  avlidne  har  även  gjort  sig  för- 
tjänt av  allmänt  erkännande  genom  de  donationer  han 
gjort  för  allmäimyttiga  ändamål,  bl.  a.  till  De  gamles 
hem  i  Helsingfors,  vilken  välgörenhetsanstalt  kan  sägas 
vara  den  hänsovnes  verk. 


AXEL  LE  BELL 

avsomnade  natten  mot  den  9  juli  vid  64  års  ålder.  Med 
honom  har  en  vårt  fädemeärvda  samhällsskick  och  vårt 
svenska  modersmål  varmt  hängiven  medborgare  för 
alltid  lämnat  oss.  Efter  fulländade  tekniska  studier  bleven 
ingeniör,  tillbragte  han  många  år  i  Ryssland.  Härunder 
brann  dock  hembygdskärleken  livligt  i  hans  hjärta,  och 
han  inköpte  jämte  sin  broder  Myrans  stora  gods  i  Sjundeå. 
Här  företogo  bröderna  Le  Bell  vidsträckta  nyodlingar, 
anlade  mejeri  jämte  mejeriskola,  m.  m.  Återflyttad  till 
hemlandet,  övertog  Axel  Le  Bell  ensam  det  stora  godset 
och  blev  tillika  själen  uti  Sjundeå  sockens  såväl  andliga 
som  materiella  strävanden.  Med  fosterländskt  sinne 
och  manlig  håg  främjade  han  alla  allmogen  och  bild- 
ningen gagnande  företag,  ofta  själv  ställande  sig  i 
spetsen  för  dem.  Under  ofärdsåren  en  av  de  män,  vilkas 
orubbligt  fasta  fosterländska  hållning  aldrig  svek,  var 
han  Sjundeå  kommims  representant  i  den  stora  deputa- 
tion, som  i  anledning  av  februari-manifestet  sändes  till 


208  FRÅN   DÖDENS   SKÖRDBFÄLT  UNDER    I908. 

Kejsaren  och  Storfursten  Sedennera  tog  han  verksam 
del  i  de  mångfaldiga  åtgärder,  som  föranleddes  av  olag- 
lighetsmännens  maktmissbruk.  Driftig  och  ihärdig  i 
arbetet,  oförfärad  i  farans  stund,  oböjligt  ståndakt^  1 
motgångens  dagar,  varmhjärtad  och  ädelsinnad,  var 
Axel  Le  Bell  en  av  de  modige  män,  som  utgjorde  vårt 
folks  bästa  värn  under  ofärdsårens  hårda  prövotid 


ALARIK  UGGLA. 

Budet  om  Alarik  Ugglas  död  den  31  augusti  efter 
endast  fyra  dagars  sjukdom  kom  till  oss  alla  lika  oväntat 
som  blixten  på  en  klar  himmel.  Underrättelsen  om  döds- 
fallet mottogs  med  smärta  i  vida  kretsar,  icke  blott  av 
alla  de  sångkörer,  för  vilka  han  varit  eller  ännu  var  ledare, 
ej  endast  av  hans  många  tjänstekamrater  vid  statsjäm- 
vägamas  ämbetsverk,  utan  ock  av  de  talrika  vänner  han 
förvärvat  sig  i  idrottsmannakretsar,  bland  js^are  eller 
medlemmarna  av  Nyländska  jaktklubben  och  Helsing- 
fors segelsällskap.  Ja  också  eleverna  i  Helsingfors 
Svenska  normallyceimi  och  Svenska  reallyceum  deltogo 
djupt  i  den  allmänna  sorgen,  ty  Alarik  Uggla  hade  med 
sitt  öppna  hurtiga  väsen  som  sånglärare  i  nämnda  läro- 
verk vunnit  helt  de  ungas  hjärtan. 

Alarik  Uggla  föddes  i  Helsingfors  d.  18  april  1860. 
son  till  tulltjänstemannen,  assessor  Alexander  Uggla  och 
Fredrika  Kristina  Långhjelm.  Efter  att  till  år  1880  hava 
inhämtat  sina  skolkunskaper  och  grunderna  för  sin  bild- 
ning, egnade  han  sig  åt  sångarbanan,  kallad  därtiU  av  sin 
manligt  sköna  stämma.     I   sångens  hemland,    Italien 


FRÅN  DÖDENS  SKÖRDEFÄI^T  UNDER  I908.     2O9 

utbildade  han  sig  under  berömda  lärares  ledning,  och  år 
1882  uppträdde  han  med  framgång  i  Stockholm  som 
operasångare.  Även  i  Helsingfors  lät  han  höra  sig  från 
scenen,  då  operor  uppfördes  å  Svenska  teatern  därstädes. 
Emellertid  gjordes  Ålarik  Ugglas  livsverk  på  körsångens 
område.  Som  ledare  för  en  mängd  körer,  förnämligast 
tillhörande  de  breda  lagren  av  vår  svenska  befolkning, 
har  han  utfört  ett  verk,  som  i  alla  tider  skall  värderas 
av  alla  dem,  som  veta  uppskatta  den  svenska  kulturen 
i  landet.  Genom  dessa  ur  arbetames  och  allmogens  led 
rekryterade  körer  har  sångens  ädla  konst  och  kärleken 
till  denna  spritts  så  vida  i  Finlands  svenska  bygder  som 
aldrig  tillförene.  Dessutom  inverkade  ledaren  genom  sin 
fint  bildade,  för  allt  ädelt  varmt  ivrande  personlighet 
enande,  höjande,  förädlande  på  dessa  skaror  av  sångare 
och  sångerskor.  Ugglas  körer  utmärkte  sig  snart  framför 
alla  andra  genom  sammanhållighet  och  den  goda  foster- 
ländska anda  ledaren  förstod  att  ingjuta  i  dem.  Därför 
blev  resultatet  av  hans  ledareverksamhet  även  städse 
gott,  och  hans  körer  hemförde  den  ena  lagern  efter  den 
andra  från  bl.  a.  de  sångfester  Svenska  Folkskolans  Vän- 
ner anordnade  och  vid  vilka  Alarik  Uggla  inlade  en  bety- 
dande förtjänst  dels  som  vicedirigent,  dels  ock  som 
överdirigent.  De  tusenden,  som  tagit  del  i  dessa  vackra 
fosterländska  fester,  skola  säkert  i  ljust  och  tacksamt 
minne  bevara  bilden  av  den  svenska  sångens  sak  så 
hängivne  Alarik  Ug^la,  hans  eldande,  klangfulla  stämma, 
hans  sympatiska  gestalt. 

Alarik  Ugglas  begravning  torsdagen  d.  3  september 
blev  en  lika  rörande  hjärtlig  som  storslagen  hyllning  till 
sångarens   och    sångledarens   minne  av  alla  dem,   som 

T4 


210  FRÅN  DÖDENS  SKÖRDEFÄLT  UNDER  I908. 

lärt  älska  honom  som  kamrat,  dirigent  och  fosterlands- 
vän. 

De  sångarskaror,  som  fylkat  sig  kring  Alarik  Uggla, 
stodo  vid  hans  grift  utan  hövding.  Dödens  korp,  så 
svart  som  en  natt,  hade  bragt  dem  sorg  och  vemod. 
Sången  klingade  därför  i  moll. 

Dock  ej  med  klagan  skall  den  fallne  sångarhövdingens 
minne  firas.  Vid  Alarik  Ugglas  grav  må  snarare  med  glädje 
intygas,  att  genom  hans  livsgärning  klarare  än  förut 
uppdagats  sångens  stora  skatt  hos  det  svenska  folket  i 
Finland.    Må  vi  käima  oss  glada  och  lyckliga  däröverl 

F.  /.  V. 

OTTO  EMIL  GRANQVIST. 

Den  I  september  1908  avled  å  Diakonissanstalten  i 
Helsingfors  efter  ett  långvarigt  lidande  hemmansägaren 
Otto  Emil  Granqvist  (f.  1858)  från  Bertas  hemman  i 
Paipis  by  av  Sibbo  socken. 

Ehuru  han  i  sin  ungdom  ej  åtnjutit  någon  egentl^ 
skolundervisning,  lyckades  han  dock  genom  duglighet 
och  energi  tillvinna  sig  sockenbomas  tillit  och  emottog 
flere  förtroendeuppdrag,  vilka  han  skötte  med  aldrig 
svikande  intresse.  Det  första  offentliga  uppdrag  han 
kallades  till  var,  då  han  år  1889  valdes  till  häradsnämnde- 
man. I  denna  befattning  kvarstod  han  ända  till  någon 
tid  före  sin  död,  då  han  av  sjuklighet  tvingades  att  avgå. 
Vidare  valdes  han  år  1894  till  ledamot  i  Paipis  distrikts 
folkskoledirektion.  Även  fungerade  han  såsom  ord- 
förande i  kommunalnämnden  åren  1901 — 04,  således 
under   den    Bobrikoffska    regimens   värsta    år.     Under 


FRÅN  DÖDENS  SKÖRDEFÄLT  UNDER  I908.     211 

denna  tid  visade  han  prov  på  plikttrohet  och  laglydnad, 
ty  ehuru  han  hotades  med  landsförvisning,  vek  han 
dock  icke  från  vad  lag  och  rätt  bjöd. 

Varm  vän  av  den  svenska  kulturen  och  folkbild- 
ningen var  Granqvist  medlem  av  Svenska  Folkskolans 
Vänner  samt  fungerade  även  en  tid  såsom  ombud  för 
föreningen. 

Under  de  sista  åren  av  sitt  liv  plågades  han  av  en 
svår  sjukdom,  för  vilken  han  förgäves  sökte  bot  bl.  a. 
å  en  badort  i  Sverige.  Efter  en  i  hemlandet  ågången  ope- 
ration något  kryare,  träffades  han  av  ett  slaganfall, 
vilket  ånyo  sträckte  honom  på  den  sjukbädd,  från  vilken 
han  ej  mera  reste  sig. 

Granqvist  har  i  sin  hembygd  efterlämnat  minnet  av 
en  redlig  och  duglig  medborgare  och  en  kunnig  odal- 
man. 

O.  5. 


FÖRTECKNING 

ÖVER 

NYLANDS  SVENSKA  UNGDOMSFÖR- 
ENINGAR 

UPPRÄTTAD  AV  MAGNUS  ÅBERG 


- 

Med. 

Ordförande. 

lems 

Eget  hos  ock 

antal. 

priaeL 

BofffA  Aifaetds  ^nner    . 

Herr  Magnus  Äbeiv 

141 

n       Emaalö  allmoyef.  . 

77 

ner  i  RrUx  .  .  . 

»     G.  Enroth 

83 

ner  i  Dlby    .  .  . 

.     Albin  Cedeiberg 

63 

Fröken  Ma  Hastig 

50 

v       De  ungas  vinner  i 

PeUing« 

Herr  Hj.  Andersson 

124 

.       Veckodci          Ung. 

Stud.  Sven  Bnanbeig 

70 

Herr  F.  Undholm 

80 

.       Hamman         Ung. 

•     Lennart  Nyländer 

90 

Eget  bus  2.500 

.       Ylike  Un^omsf.   . 

»     Lennart  Bariund 

50 

nk. 

,       Jackarby  &  Rinum 

Unsdonurf.    .  .  . 

Fröken  Agnes  Nygård 

45 

„       SigybSle  Unsdoms. 

förening 

Herr  Oskar  Alan 

25 

„Framåt'*  .  . 

n     E.  V.  Vcstobolm 

70 

.     Albin  Saadblon 

133 

Eget  bos  20,000 

BoiSBis  Unsdomsf.   .  .  . 

Fröken  Dary  Kjöllerfelt 

65 

mk. 

Transport    1166 


FÖRT.  ÖVER  NYU^NDS  SVENSKA  UNGDOMSFÖREN.      213 


1 

Med. 

Eget  hus  oeh 

lems 
antal. 

priset. 

Transport 

1166 

Ekenis  AfbetetB  ViniMr 

Herr  J.  Nordström 

200 

.        Skäiyånla     Vug- 

.     E.  F.  Bninström 

120 

EdM>  Vfatn  Ungtionisf.  .        «     Emil  Lunddl                | 

70 

.     A.  Juslin 

140 

Eget  hus  9,000 

ff     Södra  Eioo .  •  .  .  • 

Stud.  Paul  Aspelin 

111 

mk. 

o.  Nöje  i  Nos    .  . 

Herr  Artur  Markelin 

60 

Eget  hus. 

.     EmUHindsbeiY 

90 

,     Eabo  mdleraU  Uiv- 

.     Hugo  Veckstrom 

145 

ner.moderf.  . 

.     J.  F.  Valbiek 

500 

Eget  hus. 

Arbetets  Vin- 

ner, v.  fil.  . 

.     EmilBlåfiekl 

120 

Arbetets  VSn. 

ner,  Tolo  fil. 

.     Edv.  Krogius 

100 

Arbetets  Vin- 

ner, Söm.  f. 

.     J.  F.  Valbiek 

125 

Sv.    folk|>iirt. 

Ungdklubb  . 

D:r  A.  R.  Umnell 

501 

Elevförb.   vid 

Hsfors  folk- 

högskolor   . 

Hdsiiigv  Kårböle  Ungdf. 

Fröken  Anna  Jemstöm 

80 

Eget  hus  9,000 

UllhopUoc    . 

Herr  G.  Undsfaröm 

61 

m.k 

Sv.  Odlr.  Vin. 

D:r  Edv.  Blonqvist 

296 

»         Mabn    Ungdför. 

Mag.  E.  von  Rettig 

117 

Inköpt  en  ikfare 

.         Dickufsby     , 

Fröken  Unda  Fonström 

73 

mk. 

Ungdonurfor.  . 

130 

Kyrkoby  Ungdf. 

,     O.  M.  Lönnroth 

70 

Hembygd.  Vin- 

ner     i    öster- 

sundom  .... 

Fröken  Lisi  Borgstöm 

70 

IIang«  Tvinninne  Ungdf. 

Herr  Rich.  österlund 

63 

åricke  haft  möten. 

»     E.  R.  Alcenius 

85 

»      Barösunds   Ungdfor. 

Fröken  Ina  Dahhnan 

66 

.      Fsgervik 

Herr  Johan  Ekberg 

37 

Egen  lokal,   upp- 

KyrksUttEvitskog  Ungdf. 

70 

,  låten  av  Hisinger. 

Transport    4741 


214      FÖRT.  ÖVKR  NYI^ANDS  SVBNSKA  UNGDOMSFÖRKN. 


Med. 

Eget  bl»  odi 

Ordfonnde. 

lens 
antaL 

priaet. 

Transport 

4741 

Kyvkiriltt  Masaly  Unrif. 

9S 

Porkal.       . 

,     J.  E.  Sundqvist 

87 

Eget  hus. 

f.          Nom      iCyrk- 

•litt  Ungdf. 

.     Edv.  Broman 

56 

MellerataKyrk- 

sl&tt    Ungdf. 

Fröken  Anna  Ltmdin 

109 

Jano  VngdSor. 

Stud.  Hannes  Peltonen 

65 

KyrksUttakir. 

yårds  Ungdf. 

»CA.  Ohman 

105 

Kapital  tiO  eget 

Kyrkslitt- 

hiis6S0:  - 

Stronuby 

Ungdonur.    . 

.      Bmno  ÄkerittDd 

54 

OitbMkaUgdf. 

»     Gui  TopeUtts 

50 

Ingenior  Carl  Tomroth 

150 

Eget  hus  12,000  mk. 

Lmendid  Säftriak  Ungdf. 

Herr  Evert  Evertsaon 

50 

.       10.000   . 

»         Gwpom  Ungdf. 

.      E.  P.  Evertsaon 

25 

.     J.  E.  Backman. 

51 

M      Norra  Lojo       « 

.     E.  B.  Vahhnan 

110 

LotIm  Arbetets  Vinner  . 

Fm  L.  Sagulin 

85 

Lapptrlsk     Hembygdens 

Vinner  i  Lind- 

koaki    .... 

Herr  Alfred  Lassas 

80 

Haisböle- 

Labby  Ungdf. 

,     Oskar  Nyström 

43 

FnunAt        i 

Norrby  .  .  . 

Fröken  Väva  Thomé 

90 

Eget  hus  6,000  mk. 

MAnkom  Ungdomtforen. 

.       Edith  Carlaon 

90 

.       EdUSandbery 

70 

Eget  hus  11,000  mk. 

n     Fiskar.          . 

Fra  Edith  Björkvall 

35 

.      BillnSs 

60 

PernA  Bildande    nöjen    i 

Gislom 

Ingeniör  J.  Petterason 

157 

Eget  hus  16,000  mk. 

Hembygdens   Van. 

ner  i  N.  V.  PemA 

Herr  Otto  Nyhokn 

36 

„        Hembygdens  Vin- 

ner i  PemA    .  .  . 

»     Alfr.  Andersson 

80 

Bygger  «»bi.U 

.        Hembygdens   Vin- 

ner i  S.  0.  PemA 

.     Verner  Stenbrr? 

150 

Eget  h»  9,000  mk. 

.        MalmgArda  Ungdf- 

31 

Transport    6755 


FÖRT.  ÖVER  NYLANDS  SVENSKA  UNGDOMSFÖREN.       215 




Med- 

-   - 

Föreningens  namn. 

Ordlörande. 

lems 
antal. 

Eget  hus  och 
priset. 

Transport 

6755 

PernA  Sjögånb  Ungdoouf . 

Herr  Hjalmar  Stenvik 

50 

.       Tcrvik-TjurteAy 

n     PerAntell 

102 

»        De  ungas  Vinner  i 

PemA 

,     Fredrik  Forsell 

110 

i  Foraby 

.     Jos.  KUvus 

40 

»       Sarfsalö  Ungtlomsf . 

„     Alf.  österman 

120 

Pjrttls  Arbetets  Vänner   . 

.     Albert  Hansbacka 

70 

Eget  hus  20,000 

n      Svenska      Bildnin- 

mk. 

gens  Vänner .  .  . 

«     Bror  Kariing 

79 

»      Skäl?.  Vinner    .  . 

.     Axel  ögird 

114 

Eget  hus  6,000 

Sibbo  Lisefore.  i  Kyrkby 

t,     Anton  Sjövall 

69 

mk. 

,        Hembygdens  Vin- 

ner i  Paipis.  .  . 

n     J.  G.  Kvarnström 

53 

ner  i  S.  0.  Sibbo 

.     Vilhelm  Undqvist 

105 

»        Norra  Sibbo  Ung. 

„     Hj.  GusUfason 

55 

Eget  hus  4,000 

m        oodra  Sibbo  Ung- 

mk. 

»     Gösta  HttlMén 

120 

Eget  hus  9,000 

SblMiuon  Foren.  ,,Fram> 

mk. 

At"  i  Virby  . 

Fröken  Fanny  Mickeb 

50 

Eget  hus  2,000 

mk. 

Vinner)  Tes. 

»J5 

Herr  GösU  Forsell 

130 

Skir^Aidens 

Vinner   .  .  . 

.     Vaklemar  Udd 

160 

SJvndeA  Allmogeforening 

t,     M.  Hanemann 

50 

Norra     Sjundeå 

Ungdomsfören. 

Fröken  Elin  Nordbery 

30 

MUippoiuuui       riembyg. 

dens  Vinner 

Herr  Anton  Hellberg 

60 

m          Skirgårdens 

Vinner.  .  . 

50 

.,     K.  E.  Ävall 

182 

Eget  hus  under 

byggnad. 

„     Elis  Holmberg 

62 

.       Mellenrta  Tenala 

Ungdomsförening 

Fröken  Fanny  Veslman 

82 

Summa 


2l6  TIIXÄGG. 

Tillägg:  Efter  det  att'  denna  forteckning  i  tryck  uppsats 
har  inlupit  meddelande  om  att  i  LapptrSsk  existerar  sedan  två 
år  tillbaka  Hindersby  ungdomsförening,  55  medlemmar,  ordfö- 
rande H.  Gustafsson. 


SVENSKA  FOLKSKOLANS  VÄNNERS 
OMBUD  I  NOVEMBER  1908. 

Nyland. 

Borgå  socken:  Ingeniör  Harald  Porsius,  adress:  Borgå;  Hand- 
landen A.  Porstén,  Siindö;  Lärarinnan  Anna  Nordberg, 
adress  Hindhär,  Boe  ocfa  ingeniör  Felix  Edelmann,  Borgå. 

Borgd  stad:   Borgmästaren  M.  Schauman,  adress:  Borgå. 

Bromarf:  Postexpeditionsf öreståndaren  J.  A.  Grönlund,  adress: 
Bkenäs,  Bromarf. 

Degerby:  Lärarinnan  Ellen  Hagström,  adress:  Solberg  station, 
Degerby. 

Ekends  landskommun:   Pru  BulaUa  Tierbach,  adress:  Bkenäs. 

Ekenås  stad:  Folkskolläraren  J.  A.  Nordström. 

Elimd:  Apotekaren  Axel  Bergman,  adress:  Elimä,  Koria  station. 

Esbo:  Lanthushållaren  F.  A.  Malmström,  adress:  Esbo  station; 
Folkskolläraren  Fredrik  Emil  Lundeli,  adress:  Köklaks 
station;   Polkskollärarinnan  Mia   Långström,   Esbo  station. 

Fagervik:  Polkskollärarinnan  Ida  Åkerberg,  adress:  Pagerviks 
station. 

Fredrikshamn:    Apotekaren  Alfons  Nymalm. 

Gammelstaden:  Fru  Estrid  Willenius,  adress:  Malm,  Helsinge 
kyrkoby. 

Hangö:   Folkskolläraren  Jacob  Kaustell. 

Helsinge:  Pru  Rosa  Holmström,  adress:  Malm;  Ingeniören  P. 
Åberg,   Botby;  Handlanden  Frans  Kareli,    Åggelby. 

Helsingfors:  Ingeniör  F.  Rosberg  och  Doktor  P.  Nordmann. 


2l8  sv.  F.  V.  OMBUD  I  NOVEMBER  I908. 

Hyvinge:    Lanthushållaren  Ilmar  Hornborg. 

Ingd:  PolkskoUärarinnan  Ida  Dahl,  Takter,  Lotsen  M.  h.  Lönn- 
roth, adress:  Ingå,  Barosond  och  agronomen  A.  R.  Alcenins, 
adress:   Ingå  station. 

Karts:  PolkskoUärarinnan  Sofi  Åhlgren,  adress:  Karis. 

Karislojo:  Lantbrukaren  G.  Bliasson,  adress:  Karislojo,  Böhk 
och  Pru  Augusta  Lindholm,  Piskars,  Lönnhammar. 

Kotka:  Hamnmästaren  C.  V.  B.  Blomberg,  adress:  Kotka^ 

KyrkslåU:  Rusthällaren  V.  Sahrberg,  adress:  Jorfvas  st.;  Lant- 
hushållaren Predrik  Simolin,  Köklaks  st.;  PolkskoUäraxen 
A.  B.  Lindholm,  adress:  Kyrkslätts  station,  Bstby;  Lant- 
hushållaren A.  Dannbäck,  Honskby;  PoUcskollärarcn  J.  B. 
Sundqvist,  Porkkala. 

Lappirdsk:  Pastor  Carl  Lundberg  och  PolkskoUärarinnan  Väva 
Thomé. 

Liljendal:  Kantorn  Viktor  Karlsson,  adress:  BskUom  station. 

Lojo:  PolkskoUäraren  J.  C.  Backman,  adress:  Hangöbanan, 
Virkby;   Doktorinnan   Maria   av   Tengström,   adress:    Lojo. 

Lovisa:  Doktorinnan  Linda  Sagulin. 

Måntsålä:  Apotekaren  Torsten  Pettersson. 

Mårskom:  Pastorskan  Bdith  Hypén,  adress:  Mörskom  station, 
och  Pröken  Alma  Brandt,  adress:  MichelspUtom  station. 

Pofo:  PolkskoUäraren  Hj.  Bjorkwall,  adress:  Skum  station,  Fi- 
skars; Agronomen  J.  W.  Barsas,  adress:  Skum  station. 

PyUis:  PolkskoUäraren  B.  Karling,  Lanthushållaren  C.  WiUner, 
adress:   Kotka    &  Westerby. 

Pdmd:  Pröken  Hulda  Rosberg,  BefaUningsman  M.  Grönholm, 
Smeden  Otto  Nyholm,  Pämå,  Gammdby  och  Folkskol- 
läraren Jos.  Klävus,  Porsby. 

Sibbo:  Lantbmksrädet  G.  Borgström,  adress:  Helsingfors,  öster- 
sundom  gård;  Inspektören  G.  A.  Jansson,  adress:  Nickby; 
Pm  Mia  Oljemark,  adress:  Nickby;  och  PoUcskoUäraren 
J.    G.    Kvarnström,   Nickby,   Paipis. 

Sjunded:  Prostinnan  Bmma  Moberg,  adress:  Kala  station,  Rånäs^ 
LanthushåUaren  A.  Perkléen,  adress:  Sjundeå  station  och 
PolkskoUäraren  Alarik  Boström,  adress:  Kala 

Snappertuna:  Pröken  Anna  Pagerström,  adress:  Bkenäs,  So^»- 
pcrtuna  och   PolkskoUäraren   Arvid  Sundqvist. 


sv.  F.  V.  OMBUD  I  NOVEMBER  I908.  219 

Strömfors:  Bonden  Gustaf  Mickels,  Kungsböle;  Skräddarmästaren 
J.  Rosqvist,  Lovisa,  Keitala  och  Smeden  Magnus  Blomqvist, 
Strömfors  bruk. 

Tenala:  Pil.  kand.  Karl  J.  Himberg  och  Fröken  Hilda  Lindqvist. 

Tusby:  Fru  Julia  Bergh,  Kervo;  Lärarinnan  Anna  Öländer,  Träsk- 
ända, Malmby;  Lanthushällaren  J.  Winkvist,  Korsö,  Kle- 
metskog,  Postföreståndarinnan  Ida  Lemberg,  Kervo  och 
Bruksbokhällaren  Brik  Nordberg,  Träskända,  Mariefors 
bruk. 


Västra  Finland. 

Bjämd:  Stationsinspektom  G.  Rancken,  adress:  Pemiö  station. 
Björneborg:  Apotekaren  G.  Widbom,  adress:  Björneborg. 
Dragsfjärd:   Folkskollärarinnan    Rosa    Westerholm,    Dragsfjärd, 

YtterkuUa. 
Echerö:  Kyrkovärden  Erik  Eriksson,  adress:  Eckerö,  Storby,  och 

Lotslärlingen  Uno  Karlsson,  Signilskär. 
Finby:  Agronomen  Predr.  Erlund,  adress:  Pemiö  station,  Pinby. 
Finström:  Pastorskan  Alma  Lindell  och  PolkskoUärarinnan  Lydia 

Sjöstedt,  adress:    Pinström,  Godby;   Folkskolläraren  Evert 

Lindström. 
Föglö:  Folkskolläraren  E.  A.   Laurén,   adress:  Pöglö,   Degerby; 

Folkskolläraren    K.    V.   Gustafsson,    Föglö,    Vargskär,    och 

Bonden  E.  N.  Carlsson,  adress:  Föglö,  Horsholma. 
Geta:  Folkskolläraren  Julius  Westerlund. 
Hammarland:  Folkskolläraren  John  Karlsson. 
Hitis:  Folkskolläraren  Hugo  Fagerstén. 
Houishdr:  Folkskolläraren  A.  Ringvall,  Houtskär,  Hyppeis. 
Iniö:  Folkskolläraren  K.  P.  Pettersson. 
J omala:  FoUcskollärarena  F.  Liewendahl,  adress:  Mariehamn,  och 

Th.  Mattsson,   J omala  kyrkby.     Bonden    Karl    Johansson, 

adress:    Näsby,    Mariehamn,   ödkarby. 
Kimito:  Apotekerskan  Hanna  Cison  Limnell,  Folkskollärarinnan 

Ida  Karlsson,  Kimito,  Sjölaz  och  Fröken  Hilma  Ekholm, 

Kimito,  Skälböle. 


220  SV.  P.  V.  OMBUD  I  NOVBMBKR  I908. 

Korpo:  Kofferdiskeppaxen  J.  E.  Jansson;  Folkskolläraren  D.  A. 

Danielsson,   adrss:    Korpo,   Galtby;    Bondedottern    Vendia 

Pennström,  Korpo,  Pensar,  och  LotsAlderman  G.  Adolteon, 

Korpo,  Rumar. 
Kumlinge:  Fiskaren  A.   J.   Oberg. 

Kökar:  Folkskolläraren  K.  E.  Ideman,  adress:  Kökar,  Degerby. 
Lemland:   Folkskollärarinnan    Ingeborg   Sommarstrom,    adress: 

Lemland,  Soderby. 
Lumparland:  Possessionaten  J.  Rosenberg. 
Mariehamn:  Magister  Otto  Drake. 
Nagu:  Kantor  A.  W.  Nyländer. 
Nystad:  Fröken  Anna  Myréen. 
Nddendal:  Apotekerskan  Ida  Aschan. 

Par  gas:  Folkhögskoleföreståndaren  A.  Stenvall,  adress:   Åbo. 
Raumo:  Bankdirektör,   Baron  W.  von  Roskull. 
Salo:  Apotekaren  A.  Lindroos,  adress:  Salo  station. 
Sund:  Agronomen  Aug.  Simdström,   adress:  Snnd,   Träskånda. 
Västanfjård:  FolkskoUäraren  G.  B.  Sjöblom,  adress:  Västanfjard. 
Vdrdö:  Folkskollärarinnan  Lydia  Andersson,  Värdö,  Åland. 
Abo:  Landskamreraren  F.  Edv.  Stenvik,  och  Fröken  Hedvig  von 

Essen. 


Österbotten. 

Brahestad:  Fröken  M.   Palmqvist. 

Esse:  Folkskolläraren  J.  Finnäs  och  Fröken  Karin  Poraman, 
adress:  Källby,  Esse. 

Gamlakarlehy:  Kapten  Edvard  Bengelsdorff. 

Gamlakarlehy  landsf.-  Folkskollärarinnan  Therese  Mattsson, 
adress:  Gamlakarleby-  station;  öfverkorplaxby;  Folkskol- 
läraren Joel  Rundt,  Rödsö  och  Hemmansägaren  J.  Wenéliiis. 

Jakobstad:  Folkskolläraren   L.   Kronqvist. 

Jeppo:  Folkskolläraren  Fr.  Thors,  adress:  Jeppo  station. 

Kaskö:  Folkskolläraren  E.  Degerstedt. 

Kristinestad:  Fröken  Karin  Fontdl,  Stadsläkaren  Doktor  Ernst 
Wendelin  och  Folkskolläraren  Otto  Hannua. 


sv.  P.  v.  OMBUD  1  NOVBMBBR  I908.  221 

KrisHnestads  lands f,:  PolkakoUäraren  E.  A.  Hummelgärd  och 
Handlanden   Mikael  Mängs,   adress:   Tjöckby. 

Kronoby:  Magister  Johannes  Klockars,  Kronoby,  Folkskol- 
läraren Herman  Inga,  Ofyerbråtoby,  Folkskolläraren  Leander 
Häggblom,  Ytterbrätöby,  Småskolelärarinnan  Ellen  Eriksson, 
Pärasby,  Folkskolläraren  Herman  Cygnd,  Söderby  och 
Folkskolläraren  Anders  Bäck,  Knivsand 

Kvevlahs:  Folkskolläraren  K  V.  Åkerblom  och  Bondesonen 
Gustav  Wahlstedt 

Lapp  fjärd:  FolkskoUäraren  Frans  Teu:  och  Folkskolläraren  Hen. 
rik  Rosenback,  Poliskonstapeln  Gustav  Ådjers,  adress: 
Lappfjärd,  Kyrkoby;  Folkskolläraren  Artur  Ingman,  adress: 
Lappfjärd,  Mörtmark;  -Bonden  Axel  Grannars,  adress: 
Lappfjärd,  Härkmeri  och  Folkskolläraren  J.  J.  Wadström, 
adress:   Lappfjärd,   Dagsmark. 

Larsmo:  Folkskollärarinnan  Alma  Simd. 

Malahs:  Orgelnisten  M.  Hagberg,  adress:  Vasa,  Malaks. 

Maxmo: 

Munsala:  FolkskoUärena  A.  Svedberg  och  Henrik  Wik,  adress: 
Munsala  och  Folkskolläraren  Anders  Jakobsson,  Hirvlaks. 

Mustasaari:  Pastor  A.  R.  Hedberg,  Gamla  Vasa  haltpunkt,  och 
Folkskolläraren  Aug.   Rosendahl,    adress:  Toby. 

NedervsHl:  -Xantbrukaren  Elias  Slotte,  adress:  Gamlakarleby, 
Nedervetil. 

NykatUby:  Normalskolläraren  K.  F.  Spolander  och  Seminaristen 
J.  A.  Stenfors. 

Ndrpes:  Folkskolläraren  E.  V.  Hannas,  Finnby;  Folkskolläraren 
J.  Kronqvist,  Rangsby;  Folkskolläraren  J.  Rosenback  Kät- 
näs,  Bäckby,  och  folkskolläraren  J.  A.  Ekman,  Yttermark. 

Oravais:  Folkskolläraren   O.  Krook  adress:   Oravais. 

Orismala:  Stationsinspektom  A.  Grannars. 

Pedersö:  Folkskolläraren  J.  V.  Westerlund,  Sundby,  adress: 
Jakobstad;  Folkskolläraren  Evald  Holstius,  adress:  Bennäs, 
Disponenten  Einar  Blomström,  Källby  och  Folkskolläraren 
J.  Ahlnäs,  adress:  Bennäs  station. 

Purmo:  Folkskolläraren  Vilhelm  Rödas. 

Pörtom:  Possessionaten  A.  Sjöberg,  adress:  Pörtom,  Bärga. 


222  SV.  F.  V.  OMBUD  I  NOVKMBKR  I908. 

Repiot:  Lanthandlanden  Johaxines  Gustaf sson,  adress:  Replot, 
Björkö  och  Orgdnisten  Karl  Kniper,  adress:  Replot. 

Sideby:  Folkskolläraren  M.  Gran,  adress:  Sideby  och  Polkskol* 
läraren  Axel  B.  Teir,  adress:  Sideby,  Skaftung. 

Solf:  FolkskoUärarena  S.  Antell  och  J.  B.  Bezar. 

Terjdrf:  Folkskolläraren  K.  J.  Sundeli,  Folkskolläraren  M.  B. 
Kulenius,  Kolarn;  Smeden  Viktor  Bygden,  Kortjärvi;  Folk- 
skolläraren V.  H.  Granö,  Hästbacka  och  Lanthandlanden 
William  Furu,  Småböndersby. 

U ledborg:  Folkskolläraren   Gösta  Masalin. 

Vasa:  Fröken  BUen  Stenbäck  och  Borgmästaren  Hugo  Malmbeig. 

Vörd:  Lärarinnan  Anna  Staffans,  adress:  Vörä;  FolkskoUäraren 
Mikael  Holmberg,  adress:  Vörä,  Räkipeldo  och  Folkskol- 
läraren Henrik  Backlund,  VÖrä. 

Overmark:  Folkskolläraren  Viktor  Winberg. 


övriga  Finland. 

Davidstad:    Folkskollärarinnan    Nina    Nyluna,    adress:    Kallio- 

koski  bruk. 
Haapakoski:  Kamreraren  Georg  Bawe,  adress:  Haapakoaki  bruk. 
Hausjdrvi:  Ingeniören  N.  W.  Bergmann,  adress:  Riihimaki. 
Heinola:  Fröken   Bster  Thomé. 
I  tis:  Fröken  Thilda  Strähle,  adress:  Kausala. 
Joensuu:  Kollegan  magister  Isak  Smeds. 
Jyvdskyld:  Stationsinspektor  Felix  Hedberg 
Kangasala:  Kanslirädinnan  Hilma  Liljestrand. 
Kuopio:   Fröken  Lilian  Lund. 

Koskis:  Fru  M.  Nyberg,  adress:  Järvelä  station,  Pätilä. 
Nykyrka:  Veterinären  J.  A.  Stenius,  adress:  Nykyrka,  Viborgslän. 
Pyhdjdrvi:  Förvaltaren  T.  Francke,  adress:  Pyhäjärvi,  Viborgslan. 
Ruovesi:  Possessionaten  magister  A.  Aminoff. 
Ruokolaks:  Förvaltaren  Carl  Mansén  adress:  Imatra. 
Ryttyld:  Stationsinspektom  Hj.  Montell. 
Sakkola:  Apotekerskan  Judith  Studd. 
Sordavala:  Stabskapten  Hugo  Frey. 


sv.  F.  V.  OMBUD  I  NOVEMBER  I908.  223 

S.i  Michel:  Fröken   Alina   Antell. 

Tammela:  Skolföreständaren  Valfrid  Weckman,  adress:  Humppila, 

Forssa. 
Tammerfors:  Ingeniör  Robert  Witting. 
Tavastehus:  Borgmästaren  Th.  af  Reeth. 
Valkeala:  Skogsföry altaren  Hjalmar  Andersin,  adress:  Kirjokivi, 

Savolaks  banan. 
Viborg:  Doktor  C.  A.  Alenius. 
Villmanstrand:  Ingeniör  Thorvald  Saelan,  Kaukas. 
Vårtsilå:  Forstmästaren   C.   V.   Hedman. 


S:t  Petersburg:  Direktör  Rudolf  Witting. 


Föreningens  ombud  behagade  observera  nedanstående  om- 
ständigheter: 

Den  person,  som  inträder  i  S.  F.  V.,  får  själv  avgöra,  om 
han  (eller  hon)  vill  betala  5  eller  2  mark  i  årsavgift. 

Årsmedlem  erhåller  skrifterna  för  varje  år  medlemsav- 
giften erlägges;  ständig  medlem  under  sin  återstående  livstid. 

Flyttar  medlem  till  annan  ort,  behagade  han  härom  anmäla 
hos  ombudet  på  den  ort,  dit  flyttningen  skett. 

Då  nya  medlemmar  inträda  i  föreningen,  är  det  onödigt 
att  för  varje  sådan  till  kassören  insända  anmälan  härom,  utan 
kan  detta  ske  förslagsvis  i  början  av  april,  september  och  decem- 
ber. Skrifterna  likasom  kalendern  rekvireras  för  nya  medlemmars 
räkning  genom  föreningens  kassör. 

Ombuden  behagade  före  kalenderårets  slut  till  föreningens 
kassör,  Ingeniör  Fredrik  Rosberg  adr.:  Helsingfors,  Nikolaigatan 
23,  inleverera  det  löpande  årets  uppburna  medlemsavgifter. 

Ombuden  likasom  alla  medlemmar  i  S.  F.  V.  uppmanas 
att  värva  nya  medlemmar  till  föreningen. 


h6bb    1/8 


PRIS  FteK  1:50 


TNov:    s:  i98v^ 


I